Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Socialdemokratins framtid

En Löfven-effekt går att tyda i United Minds opinionsmätning som presenteras idag. Ser framtiden ljus ut för S?  Läs (105) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Kvotering

Fyra av tio börsbolag saknar kvinnor i sina ledningsgrupper, visar en rapport från stiftelsen Allbright. Dags för kvotering?  Läs (9) Skriv

Foto: Krister Larsson / SCANPIX
Varje dag på Newsmill!

Dagens sommarskribent: Unni Drougge - därför är jag fildelare i själ och hjärta

Tekniken har alltid varit befriande för mig och hjälpt mig i olika situationer, socialt, ekonomiskt och psykiskt. Fildelning lärde jag mig av mina barn och nu kämpar jag helst och mest för ett fritt internet, skriver författaren Unni Drougge.


Om författaren

Unni Drougge är författare och fil kand i psykologi. Hennes senaste bok är "Boven i mitt drama kallas kärlek".

Det känns logiskt att köra ett sommarprat här på Newsmill eftersom jag aldrig fått den äran i gammelsommarpratet. Nu känns det nästan som en merit.

Men en gång i tiden kändes det som en skymf att inte bli inbjuden som sommarvärd i radion. En gång för längesedan störde det mig nämligen att vara den som branschen störde sig på. Det var när jag var singelmamma med fem hungriga ungar, barskrapad och arbetslös.

Ja, jag skulle ha mått bra av lite stugvärme då. Allt jag hade var min debutroman som jag pumpat ur mig på nätter och helger medan det skrek i äktenskapets fogar. Romanen handlade om punkrevolten. På baksidan av mitt förstlingsverk deklarerade jag mitt motto: "Sätt en förväntning på mig och jag punkterar den. Ge mig en gräns och jag står redan på den."

Med den attityden blir man inte folkkär i första taget. Min dåvarande man, som höll på att lära sig marknadens lagar, rådde mig att klä mig i mohairjumper och flygvärdinnekjol, sätta upp håret i svinrygg och kalla boken "Mina vilda år". Det hade absolut varit smartast, rent marknadsekonomiskt.

Men jag har aldrig varit karriärstrategiskt korrekt. Boken fick heta "Jag, jag, jag!" och själv såg jag väl mest ut som en övervintrad tonåring.

Sedan blev det som det blev. Jag blev känd men inte rik. Och "fame is nothing without fortune", vilket jag snabbt blev varse. Det finns vissa kändisar vi älskar att hata, särskilt om de saknar makt.

Jag misstänker att jag var en av dem.

Fast idag är jag ganska nöjd med att ha spräckt förväntningar och stampat på gränser. Förväntningar är ett strypkoppel, och det är i gränslandet allt händer.

Nu skulle detta sommarsnack egentligen beskriva min digitala biografi. Men även där har det handlat om att stå på gränsen och gilla läget.

Min digitala revolution började redan på åttiotalet, konstigt nog mitt ute på bonnvischan. Eller kanske just därför.

Det var alltså åttiotal och min man och jag hade flytt storstan med blåögda drömmar om ängder gröna. I det öppna skånska landskapet skulle morötterna studsa upp ur marken och naturen ha sin gång. Det resulterade i väldigt mycket ogräs och väldigt många barn. Mitt i spenaten ville vi dessutom bli popstjärnor, men det ville varken spenaten eller våra levnadsvillkor. Det var redan för mycket rock and roll. Men den urbana pulsen tickade i blodet, så för att råda bot på lappsjukan startade vi en undergroundtidning med ambitionen att bevaka de stadsfenomen som ordinära medier antingen struntade i eller förnekade existensen av. Där satt vi alltså mitt ute i obygden och kläckte ungar och vilda idéer. Det enda som inte förekom ymnigt var pengar. Och tidningsmakeri var en kostsam historia.

Den digitala tekniken kom därför som en skänk från ovan. Det var nämligen vid den här tiden som tidningsproduktionen började datoriseras. Då som nu var det ett herrans liv om den nya tekniken, som i ett enda svep rationaliserade bort en hel yrkeskår - sättarna. Men för oss unga fattiglappar var elektroniken nyckeln till framtiden. Jag sålde min Gibson les Paul Junior som jag inte ens spelade hellre än bra på, och för den slanten införskaffade vi vår första dator, en Commodore med MS-DOS och floppydisketter.

Jag tror faktiskt att jag var en av de första kvinnorna i Sverige som lärde mig att datorn inte skulle explodera om jag tryckte på fel knapp. Just den viktiga informationen var gudskelov själva inledningsfrasen i introduktionsprogrammet för mjukvaran Wordstar.

Sedan gick det av bara farten. Desktop publishing-tekniken klev in med stormsteg och vi skaffade en Macintosh SE-30 med sju tums svartvit bildskärm som jag närsynt layoutade tidningen på (och sabbade min syn). Sidbrytningsprogrammet Quark X-press låg ännu i sin linda och på skärmen var allting pixlat. Skärmåtergivningen gick efter devisen "what you see is what you MIGHT get" och bilderna fick man fortfarande skicka till repron. Den färdiga tidningen kunde därför se ut på ett helt annat sätt än det skärmen utlovat - alla inblandade i processen var ju dessutom noviser - så det hände att man fick en kalldusch när en rubrik stympats eller ett typsnitt ändrats till oläslighet. Men de digitala barnsjukdomarna botades i takt med att våra egna telningar växte ur babykläderna, och en dag när vi satt där i den surrande maskinparken med betande kossor utanför fönstret och levde det liv som åttiotalets managementkonsulter utmålade vackra visioner om - att verka i centrum och leva i periferin med hjälp av telekommunikationernas välsignelse - en sådan vacker dag insåg vi att tidningen, liksom de äldsta barnen, behövde en större hage.

Vi behövde vara where the action was.

Resten är historia. Det blev nittiotal, vi flyttade till Stockholm, tog över det urbana livsstilsmagasinet Slitz och jag sprutade ur mig tidningssidor ännu mer frenetiskt än jag hade sprutat ur mig ungar på åttiotalet. Under min tid som AD på Slitz fick jag fler anonyma hatbrev än jag någonsin skulle komma att få senare i livet. Tydligen kan man provocera mer med grafisk form än med ord. Men för mig var orden ändå viktigast. Jag ville skriva och inte maniskt värpa ur mig tidningssidor samtidigt som jag fick redigera, skriva ingresser, sätta rubriker, korrläsa och försöka stävja morrande fordringsägare, ilskna frilansar och de anställdas annalkande magsår. Det och en del annat ledde till att min man och jag gick skilda vägar. Låter detta spännande går det bra att läsa mer i min roman "Andra sidan Alex".

Vid tiden för skilsmässan var min förstfödde redan uppkopplad. Han hade liksom en medfödd fingerfärdighet med datorer. Av den anledningen gjorde en förvirrad snut hembesök hos oss sedan en rapport inkommit om ett par märkliga påhälsningar i stora företags hemliga digitala korridorer. Intrången gick att spåra till mitt telefonnummer. Det var tur att det svenska polisväsendet då ännu inte lärt sig något om it. Den vänlige polismannen tog sig en titt på min Powerbook, skrev därpå ett stort frågetecken över utredningen och sonen, som gömt sin datorutrustning hos grannen, kom undan med blotta förskräckelsen.

Men ungar har mycket att lära ut till sina föräldrar. Jag fick tidigt all upptänklig assistans och kunskap om internets användningsområden och insåg att det var praktiskt att ha tillgång till en ofantlig kunskapsbank utan att ens behöva lyfta på häcken.

Det var också ett av barnen som visade mig nedladdningens fördelar. Hans band har kunnat turnera över hela världen, även i de länder där albumet inte släppts, tack vare Myspace och fildelning - det fenomen som senare fått beteckningen the long tail. Fildelning har därför aldrig skrämt mig. Kidsen har koll.

Det har däremot inte upphovsrättslobbyn. Jag märkte det när jag i vintras blev inbjuden att delta i ett seminarium på kulturhuset som skulle handla om "hotet" mot upphovsrätten. Begivenheten var tjusigt upplagd med Horace Engdahl som invigningstalare, Erik Blix som konferencier, representanter för underhållningsindustrin, två paneler bestående av politiker och upphovsmän, och flera stjärnor i publiken.

Det var som att komma till ett väckelsemöte. Där sitter tre välmående kreatörer - en listpopsångare, en bestsellerförfattare och en blockbusterfilmare - och ylar om att kulturen blöder på grund av illegal fildelning. Alla är rörande överens om att dessa "stölder" måste stoppas med radikal lagstiftning. Jag instämmer inte i kören (sätt en förväntning på mig och jag punkterar den). Och jag får den bittra frågan från en av de frälsta: "Vad skulle du säga om folk började ladda ner dina böcker istället för att betala för dem?" Jag svarade: "Då bjussar jag på det." Det var efter detta blasfemiska yttrande, mött av höga stön, som jag bestämde mig för att spela in min senaste roman och lägga upp ljudboken på The Pirate Bay för fri nedladdning.

Ännu en gräns var nådd.

Och precis som jag förutspått blev jag inte fattigare, utan rikare, på kuppen.

Dessutom är det som vanligt mycket roligare on the edge.

Men internet har också funnits där när det inte var ett dugg roligt.

För några år sedan, när jag äntligen med nöd och näppe lyckats ta mig ur ett misshandelsförhållande som varit nära att kosta mig livet, var jag så slagen, så nedbruten och så isolerad att jag trodde skadorna var irreparabla. På måfå gick jag ut och googlade vissa ledord som kännetecknade mitt nattsvarta tillstånd. Och simsalabim, så öppnade sig världen igen. Livliga internationella onlineforum med olyckssystrar (och -bröder) välkomnade mig med råd, tröst, kunskap och erfarenhet som sakta men säkert hjälpte mig på fötter. Jag vågar inte tänka på hur det hade gått utan dessa nätbaserade stödtruppers dygnetruntaktivitet.

Det var i den vevan, när jag insåg att jag inte var ensam, som jag startade min blogg. Försiktigt och trevande till en början, men sedan alltmer peppad av läsare som ännu mindes vem jag en gång varit och som starkt bidrog till att restaurera mig till den jag en gång varit, fast nu med bättre formula, version 2.0.

Självklart öste även trollen in och spydde sin galla. Här är det nog många som ger upp. Men näthatet som de flesta utsätts för är i regel övergående. Man får se det som en initiationsrit. Det härdar att bli hatad.

Idag är internet ett av mina främsta sociala vattenhål som ger mig intellektuella kickar, emotionellt stöd, goda skratt, nya vänner och bättre ekonomi. Kan ett förhållande bli bättre än så?

Nej. Det förhållandet är således värt att fajtas för. Men det finns också andra värden att försvara. Korrupta regimer skiter på sig av den öppna och demokratiska dialogen. Den rätten, rätten till det fria ordet, är ännu viktigare att slåss för.

Därför står jag envist här på gränsen, ute vid frontlinjen, och kämpar för ett fritt internet utan filter, avlyssning, kartläggning och ekonomisk styrning.

Den digitala revolutionen fortsätter.
Här.
Och nu.
Och i morgon.

 







Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8271

35 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker också att internet ska vara ett område där kriminaliteten ska kunna härja helt ostört.

ALLT ska vara lagligt, bara det är på internet!

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-06-22, 08:18

Mycket bra! Du skriver med studs!

Permalänk | Anmäl #2 Ramona Fransson, 2009-06-22, 08:27

Slitz var en hyfsat bra musiktidning, med den tidens mått, innan paret Drougge gjorde tuttar av den.

Åh, floppydisketter!

Vad hände med dem, egentligen?

Fint med Animal Nitrate, från tiden då de ännu var farliga.

Permalänk | Anmäl #3 Santa Clausewitz, 2009-06-22, 08:52

Åh, om jag kunde byta.
Att tänka sådär enkelt svart och vitt.
Det låter underbart. Ska försöka, hela dagen.
Alla i Sverige är snälla
Sverige är Horace.
Filmjölk är gott
Solen skiner
Nämen titta solen skiner ju.

Permalänk | Anmäl #4 Åsa Nilsson, 2009-06-22, 08:56

Underbart att folk som VILL ge ut sina alster gratis kan göra det på nätet!

Fantastiskt att folk som vill ha kontakt med varandra kan ha det på nätet!

Men tänk om en del konstnärer INTE vill ge ut sina alster gratis?

Ska man ta dem ändå?

Är det att visa respekt för andra människors rättigheter att ta av personer som uttryckligen inte vill ge bort gratis?

Ett helt fritt internet är inte bara fritt för gudfruktiga, godhjärtade demokrater utan även för deras motsatser.

Vem ska skydda oss mot dem?

Hur ska det ske?

Stater kan förtrycka våra friheter, men de kan också ge oss frihet från andra staters och individers förtryck.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Mabuse, 2009-06-22, 09:12

Till exempel Slitz. Helt onödig att köpa, enklast att skanna in och lägga ut på nätet.

Känd men inte rik!!!
Ja hur hade du tänkt dig att andra artister i så fall ska bli rika om dom inte får betalt.

Jag är ledsen Unni, men ditt resonemang hänger helt enkelt inte ihop när det gäller fildelning. Hur är det med allt annat du för fram? är det lika klent där?

Permalänk | Anmäl #6 The Gibbe, 2009-06-22, 10:01

@The Gibbe: Hur tror du artister ska bli kända om ingen hör dom?
Ska bara de som får sin musik spelad på mtv eller radio få bli kända?
Men alla andra tusentals band?
Ska de bara gå och dö?

Tyvärr ditt resonemang är helt uppåt väggarna.

Permalänk | Anmäl #7 Geiko, 2009-06-22, 11:13

Strålande och hoppfullt skrivet, Unni! Hoppas att du även fortsättningsvis blir inbjuden till seminarier och debatter om upphovsrätten, de behöver dig!

Permalänk | Anmäl #8 Linus G Thiel, 2009-06-22, 12:07

Det är enkelt när man är en stor och känd författare att "bjussa" lite. Kära Unni ,det är patetiskt hur du försöker vinna sympati och hamna i media genom att vara "för fildelning". Du är en egoistisk människa som bara tänker på dig själv. Dom andra "stofilerna" du pratade om värnade i alla fall om alla andra, trots att dom var framgångsrika själva. Heder åt dom.

Permalänk | Anmäl #9 gettherealpicture, 2009-06-22, 12:24

Jag tycker att det är dags att expandera den här debatten till omfatta mer än bara exemplarframställning eftersom upphovsrätten som sådan behöver belysas i ett större perspektiv än bara ur ett fildelningsperspektiv. Nedan är några frågor och påståenden om upphovsrätt - som utgår från musikbranschens sfär - och som jag anser behöver tas upp. Om argumentationen man från sitt respektive håll utgår ifrån omfattar antingen "skivbolagen är ändå onda" eller "varför ska kulturarbetare jobba gratis" behöver man ta ett steg tillbaka och själv ifrågasätta den inställningen. Kom ihåg att upphovsrättslagen är en godtycklig lag som utgår från att folket fråntas en rättighet som istället tillfaller kreatören och att detta förhållande kan ändras i båda riktningarna.

1) Som upphovsrättsinnehavare har du ingen möjlighet att påverka den andra försäljningen av ditt objekt, det vill säga, om någon köper det och säljer det vidare har du ingen rätt till ersättning för den försäljningen. Vill man ändra på detta?

2) Rent teoretiskt bör det gå att som upphovsman begära ersättning för offentliga framföranden av t.ex körer eller trubadurer som sjunger på torg och i gatuhörn under jultid och den som spelar musik på hög volym i sin bil eller på t.ex ett studentekipage ligger nära att genomföra ett offentligt framförande. Är det bra eller dåligt med den här och liknande typer av framföranden, vill man verka för att stoppa detta och om inte, bör man istället verka för att legalisera det?

3) Om någon lyssnar på ett verk på sin musikspelare utgår ingen ersättning för detta, inte heller om någon sjunger en sång högt för sig själv eller för någon annan. Är det en naturlig rätt eller behöver den revideras?

4) När ett verk införskaffats har man (I Sverige) rättighet att för egen privat del framställa kopior och man har även i en begränsad definierat privat krets rättighet att sprida kopior av detta verk. För att detta är möjligt utgår så kallad kassettersättning för tomma kassettband, cd och dvd och mp3-spelare. Är det kanske dags att inskränka dessa rättigheter, utöka vad som omfattas av kassettersättning eller utöka definitionen av vad privat bruk innebär?

5) Ska det vara tillåtet eller förbjudet att spela in sådant som framförts offentligt såsom i radio, tv eller på en öppen konsert?

6) Upphovsrätten är inte evig. Kan man tänka sig att den borde vara det? Om inte, var den bra som den var 1976, 1998, 2005 eller bör den kanske vara kortare eller längre?

7) Finns ett mervärde i den fysiska produkten cd/dvd eller är det bara innehållet i den som är viktigt?

8) Om man föreställer sig att rätten över exemplarframställningen är begränsad till att omfatta det fysiska formatet såsom cd eller dvd men inte det digitala formatet så länge som exemplarframställningen sker antingen ideellt eller för privat bruk och inte i kommersiellt syfte, hur skulle man som rättighetsinnehavare behöva förändra sin produktpaketering för att kunna tjäna pengar på sitt verk och vad skulle detta få för konsekvenser för webbaffärer såsom itunes, amazon, magnatune eller cdon? (Det här är kanske den största frågan)

Permalänk | Anmäl #10 ingenious, 2009-06-22, 12:44

Var det någon som tyckte att fildelning i sig är själva problemet som förmådde skribenten att skriva detta debattinlägg ?

Permalänk | Anmäl #11 HJ., 2009-06-22, 13:20

Det är skillnad på fildelning och olaglig fildelning!

Permalänk | Anmäl #12 Sebastian, 2009-06-22, 13:21

Vill man bli rik på sin konst, då är man ingen konstnär. Riktigt skapande sker inte med pengar som mål. Och vill nån inte få sina alster kopierade, ja, lägg då dom i kassaskåp och lås om!

För allt man släpper ut, kan och kommer att kopieras. Det är så det alltid har fungerat, även i diktaturer, och det är så det alltid kommer att fungera.

Vill ni stävja fildelandet på internet, då får ni sträva bakåt till tiden före internet. Det vore väl inget problem för bakåtsträvare som ni, antipirater. En värld utan internet = en värld utan fildelning (förutom copy parties där folk bytte floppydiskar etc.) = du sköna gamla värld för er antipirater.

Infantila personer som tror piratrörelsen är lika med att ALLT ska vara lagligt (och gratis) bara det är på internet, visar bara på deras egen dumhet och okunskap i ämnet.

Permalänk | Anmäl #13 Ramses, 2009-06-22, 13:40

The Gibbe, "Ja hur hade du tänkt dig att andra artister i så fall ska bli rika om dom inte får betalt."

Vem vet hon kanske tänkte som så att folk får ta risker och jobba arslet av sig för att bli rika, precis som alla andra, om det nu är ekonomiska rikedomar som är det primära för konstnären.

Sen brukar ju inte artister bli rika förän dom blivit kända och sen lyckas köpa tillbaka sina egna (ekonomiska)rättigheter från dittan eller dattan bolaget, och istället starta sitt eget bolag.

"Jag är ledsen Unni, men ditt resonemang hänger helt enkelt inte ihop när det gäller fildelning."

Fast det var ju bättre än ditt resonemang.

Lite ironiskt att det alltid är sånt skrik efter att artisterna ska få betalt, när artisterna väldigt sällan får betalt när deras framträdande körs i alla andra kanaler. Det är ju inte artisterna som kommer att få betalt om American Society of Composers, Authors, and Publishers får igenom sitt krav på att telekomföretagen också ska betala royalty varje gång en mobiltelefunk ringer i publika sammanhang, typ en restaurang. Att dom redan fått betalt vid försäljning av en rington är bara en del i deras helhet, har ju nämligen inget med "publikt framträdande" att göra.

Men visst det är säkert så bra så för teknikutvecklingen att upphovsrättslagstiftningen blivit juridisk vilda västen ... fast då inte till fördel för artisterna, eller andra kreatörer.

Permalänk | Anmäl #14 ST, 2009-06-22, 13:41

@ Doktor Mabuse
Det är givetvis ingen bra situation att folk tar verk utan skaparens tillåtelse. Men man kanske kan gå lite längre och undersöka varför?
Internet har totalt revolutionerat våra vardagsliv, det går inte längre att vara en aktiv del av samhället utan tillgång till nätet. Tror inte du att detta borde påverka hur man konsumerar musik, litteratur och andra verk? Och är det då inte rätt självklart att man behöver andra affärsmodeller? Konkurrera ut piratkopieringen istället.

Permalänk | Anmäl #15 Jakob, 2009-06-22, 13:44

Internet var punk för tio år sen. Nu när nätet är en integrerad del av samhället är det svårare att försvara Slaphappy-gohappy attityden.

För tio år sen kunde vem som helst med lite idéer starta ett "internetföretag" - och sen kamma hem vinster, som egentligen inte fanns. Efter dotcom-kraschen, när anarki visade sig vara en fullständig katastrof för marknaden (Boo.com någon?), blev det inte lika enkelt att bli miljonär på "gratis".

Riskinvesterare kräver helt enkelt mer, nu för tiden. Det går inte att lova "om ett år, eller två, får ni igen 200%". Och vad som gäller för marknaden gäller också för oss; vi kan vara altruister med våra texter och videos och musik och bilder, men vi kan också tänka i termer av "inkomst".

Att helt förlita sig på konsumenters goda vilja att betala vad de tagit del av gratis, betala genom "donationer", är vanskligt. Inte minst eftersom tanken om vad konsumenten vill ha hela tiden finns i bakhuvudet.

Vad händer med kultur om den kommersialiseras så?

Är kultur en vara, vilken som helst, som en liter mjölk - eller är kultur något mer?

Drougges nätexperiment är väl värda alla lovord. Jag missunnar varken henne eller andra framgång, tvärtom. Om Drougge-modellen bevisas _fungera_ - t ex med konsumenter som skriver i samklang med författaren (det går att applicera på andra kulturella former, musik, film - konst) så ... fine.

Men om det inte fungerar. Om tvärtom publiken tycker att det var en knasig jävla idé och vill ha tillbaka det gamla - vad gör vi då?

Permalänk | Anmäl #16 Joakim U G Andersson, 2009-06-22, 13:47

@Bo T.
Brott som begås på nätet ska bekämpas på samma sätt som brott i riktiga världen.

Dvs, Det ska skötas av polisen och man är oskyldig till motsatsen bevisas.

Och för att förhindra brott så ska inte ALLTING övervakas. Eller tycker du att det vore okej att täcka varenda kvadratmeter i landet med övervakningskameror och mikrofoner, öppna alla brev och paket som skickas för kontroll? Det vore onekligen väldigt svårt att komma undan med ett brott då. Men är vi verkligen redo att ge upp all vår frihet för den tryggheten? och är vi tillräckligt naiva att tro att ingen någonsin kommer missbruka all denna makt?

Permalänk | Anmäl #17 Jakob, 2009-06-22, 13:51

Jag vet inte veför jag alltid kommer att tänka på textraden "Svarta byxor, svarta skor" när jag läser det här. Jag tror att du skrev den. På den tiden hette du inte Drougge, men du var minst lika provokativ på ett välgörande sätt - öppna alla fönster och dörrar och låt det blåsa utav bara helvete. Du är bra, Unni. Mer sånt här.

Permalänk | Anmäl #18 DA, 2009-06-22, 13:56

"Men tänk om en del konstnärer INTE vill ge ut sina alster gratis?"
Om folk inte vill betala för dessa konstnärer så är det främst konstnärernas problem att lösa, inte statens eller konsumenternas.

"Till exempel Slitz. Helt onödig att köpa, enklast att skanna in och lägga ut på nätet."
Jag föredrar newsmill över slitz, har dock aldrig fått något kvitto för newsmill.

Permalänk | Anmäl #19 Adam, 2009-06-22, 15:10

Jag bugar och bockar. Skönt med folk som fattar :-)

Permalänk | Anmäl #20 Markus Johansson, 2009-06-22, 17:12

"Som upphovsrättsinnehavare har du ingen möjlighet att påverka den andra försäljningen av ditt objekt, det vill säga, om någon köper det och säljer det vidare har du ingen rätt till ersättning för den försäljningen. Vill man ändra på detta? "

Om jag köper en cd kan jag sälja den till en andrahandsskivaffär på Sveavägen som sedan säljer den vidare, utan att skaparen av den får betalt. Samma gäller t ex bilar och cyklar. Dock inte fotbollsspelare, tror jag. Malmö FF får fick väl en slant när Zlatan såldes från Ajax till Juventus!? Men jag anser mig inte ha rätt att kopiera cd:s innehåll utan att betala eller att kopiera och sälja det vidare i massupplaga.

Jag har inga rätta eller enkla svar på det här men det finns inkonsekvenser i massor.

Här ett exempel:

Adam: "Om folk inte vill betala för dessa konstnärer så är det främst konstnärernas problem att lösa, inte statens eller konsumenternas."

Adam, gäller det också dina personliga tillhörigheter eller mjölken på Konsum? Jag antar att om någon snor dina grejer eller utnyttjar dina kroppsfunktioner så kommer du inte att gå till polisen och gnälla.

Permalänk | Anmäl #21 Doktor Mabuse, 2009-06-22, 17:35

Suck, man blir bara trött på dessa icke-argument.
"Jag slåss för ett fritt Internet". Vilket kvalificerat trams. Lägg du upp dina böcker gratis på Internet om du vill men förvänta dig inte att alla andra också ska göra det. Kan inte piratförespråkarna komma med ett enda bra argument för fri fildelning. Jag har inte hört nåt än, bara an massa förtäckta "jag vill ha allt gratis".

I want it to be free, therefore it is...

Permalänk | Anmäl #22 Jobs, 2009-06-22, 19:11

Att "sommarprata" här i blogg-format är kul. Att klistra in musikvideos i texten är genialiskt!

Förr lyssnade jag på sommarpratare på radion. Numera läser jag istället de bloggar som intresserar mig. Gammelmedia kan sitta där och stånka i sina mikrofoner, jag lyssnar ändå inte. ;)

Dessutom en stjärna i kanten för din Cloud-writing!
http://blogg.kvistofta.nu/2009/06/jimmys-lanktips-june-22-2009/

Permalänk | Anmäl #23 Jimmy Larsson, 2009-06-22, 19:27

Det mest positiva med fildelning är förmedlingen av fri information. Detta är något som den media som styrs av mulitnationella företag undanhåller fria människor. Tyvärr är nästan all media styrd av vinstintressen och nyheter som kan skada den globala eliten måste kontrolleras. Flimer som "Terrorstorm final cut" och "Loose Change final cut" har faktiskt visats på TV4 Fakta, men det är också den enda kanalen som hittills har vågat och undgår därför den stora massan. Producenterna av dessa filmer uppmanar folk att sprida filmerna gratis och drivs inte bara av att tjäna pengar. Filmerna kan också ses streamade på video.google och youtube. Artister har rätt till betalning för sina verk, men det måste regleras på ett sätt som inte hotar demokratin.

Permalänk | Anmäl #24 öppna ögon, 2009-06-22, 20:34

@ Doktor Mabuse, 2009-06-22, 18:35
Adam: "Om folk inte vill betala för dessa konstnärer så är det främst konstnärernas problem att lösa, inte statens eller konsumenternas."
Adam, gäller det också dina personliga tillhörigheter eller mjölken på Konsum?
Om Adam säljer sin cykel eller skänker den till Saron-insamlingen, eller ger lite av sin köpta mjölk eller socker till sin granne, så får väl inte cykelhandlaren eller närbutiken betalt en gång till. Samma sak - varför skulle "konstnären" få belalt en gång till om jag skänker mina gamla CD-skivor till Saron - som jag kanske fått som reklam tillsammans med en tidning, och aldrig själv haft lust att lyssna på.

Jag kan kanske räkna upp hundratals varianter på samma tema. Vem skall avgöra när någon upphovsman eller uppfinnare skall få betalt för kopior, eller andra- eller tredjehandshandsförsäljning? Det finns hur många varianter som helst av ungefär samma tema. Och vad skulle i så fall denna övervakning, stämningar, advokatkostnader, poliser, domstolar, kronofogdar osv... osv... i så fall få kosta? För att inte tala om den onödiga tid som skulle gå åt för alla kommentarer och diskussioner.

Permalänk | Anmäl #25 Uno Hansson, 2009-06-22, 21:33

Om du någonsin producerat nåt som nån skulle vilja betala för så hade du kanske haft en annan uppfattning i frågan.

Permalänk | Anmäl #26 såere, 2009-06-22, 22:03

Jag undrar om du förstår i vilket sällskap du befinner dig som sommarskribent:
http://newsmill.se/artikel/2009/06/20/dagens-sommarskribent-mohamed-omar

Permalänk | Anmäl #27 Martin A, 2009-06-23, 09:20

all heder åt unni, hatten av!

pengarna för artister/band/musiker ligger i att giga och att sälja merch, och försöka få in sin musik på ryggdunkar-p3, vilket inte är lätt. alla vi som hängt med på noterna vet det. därför släpper vi vår musik gratis MEN även på fysisk media mot betalning för dom som fortfarande gillar att slösa på utrymme på cdskivor, och gigar så mycket vi kan. vi tjänar inga pengar egentligen, men det är ok att ha ett halvtidsjobb vid sidan om för att kunna göra det här som jag gillar så otroligt mycket. det är faktiskt upp till var och en att göra ett säkert karriärval. vill man va säker på att få betalt för det man gör kanske man inte ska välja en karriär som artist eller författare. jag skulle inte välja att utbilda mig på något riktigt smalt område där arbetstillfällena knappt fanns, om jag brydde mig om att tjäna massa pengar. det finns gott om andra områden för att tjäna säkra, stora pengar, om man har det som motivation. vem gnäller på arbetslösa akademiker som inte får nåt jobb för att det finns typ 3 tjänster i landet för just det dom utbildat sig till?

Permalänk | Anmäl #28 Johan Tenbrink, 2009-06-23, 12:13

Det många glömer är att fildelning handlar om kopiering och inte att ta produkten från någon annan. Exemplet med mjölken innebär inte att någon tar din mjölk utan att någon kopierar den. Detta är inte möjligt i den vanliga världen (Döh) utan är bara möjlig i den digitala.

Detta gör det svår att dra paralleller till den riktiga världen men det finns en bra saga som illustrera problemet. Sagan återfinns i Bibeln och berättar om hur Jesus med hjälp av bara några fiskar och bröd lyckades kopiera upp så han kunde mata tusentals individer. Undrar vad fiskförsäljarna tyckte om det...

Så sluta dra paralleller mellan kopiering av data och stöld av en cykel för det är skillnad på:
- Kopiera, Klistra in
- Klipp ut, Klistra in

För övrigt så tror jag att Drougge kanske även var inne på att det egentligen inte är konstnärerna som förlorar utan distributionsleden, dvs skivbolag mm. Och visst är det synd om dem men hur synd var det inte om de som satt och kopierade böcker för hand då tryckpressen kom eller varför inte sättarna som Drougge pratar om:
"Då som nu var det ett herrans liv om den nya tekniken, som i ett enda svep rationaliserade bort en hel yrkeskår - sättarna."

Saker förändras och distributörer som YouTube mfl har tjänat pengar medan Bert Carlsson blivit fattigare (eller har han?)!

Permalänk | Anmäl #29 Snult, 2009-06-23, 12:20

Bra Unni..
Jag är 60 år och hänger med i datorvärlden...och det känns härligt om vi kunde köra över de präktiga moralpredikanterna som går i de fiktiva Arns fotspår och låter sig ledas av storbolagens penningahunger..

Permalänk | Anmäl #31 Claes, 2009-07-14, 15:16

Varför skall Unni Drougges begränsade pesonliga erfarenheter och hörsägen från hennes sannolikt inte helt opartiska barn vara grund för någonting alls?

För övrigt var hennes artikel något av det svamligaste jag har läst. Varför skiljer hon inte på fildelning och illegal fildelning, t.ex?

Permalänk | Anmäl #32 Patrik, 2009-07-28, 23:38

"Det många glömer är att fildelning handlar om kopiering och inte att ta produkten från någon annan. Exemplet med mjölken innebär inte att någon tar din mjölk utan att någon kopierar den. Detta är inte möjligt i den vanliga världen (Döh) utan är bara möjlig i den digitala."

Det är nog ingen som glömmer detta. Musikdistribution handlar om att kopiera och sälja kopiorna. Priset på en CD eller LP har väldigt lite med råvaran och reproduktionskostnaden (tryckning o.d.) att göra. Argumenten för fri kopiering är tunna när man tvingas dra upp självklarheter som om de vore nyheter.

Permalänk | Anmäl #33 Patrik, 2009-07-29, 11:42

Allt din artikel säger är: "Jag blev inte rik på mina böcker - då ska ingen annan bli det heller!

Det är riktig avgrundsvänster-bitter-kvitter!

Permalänk | Anmäl #34 GoodieBar, 2009-07-29, 17:19


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.