Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Socialdemokratins framtid

En Löfven-effekt går att tyda i United Minds opinionsmätning som presenteras idag. Ser framtiden ljus ut för S?  Läs (105) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Kvotering

Fyra av tio börsbolag saknar kvinnor i sina ledningsgrupper, visar en rapport från stiftelsen Allbright. Dags för kvotering?  Läs (9) Skriv

Lars Leijonborg

Mathias Sundin och Niklas Frykman (fp):

Leijonborg gjorde upp med snällismen

Vi gick båda två med i Lars Leijonborgs Folkparti. Det finns de som menar att det var bättre förr, när partiet pratade om frågor som ingen brydde sig om, på ett sätt ingen förstod. Vi är glada att den tiden är över och Lars Leijonborg är till stor del ansvarig för det.


Om författaren

Mathias Sundin är oppositionsråd för FP i Norrköping. Niklas Frykman är gruppledare för FP i Eskilstuna.

Onsdagen den 10 juni röstade riksdagen för högskole- och forskningministers Lars Leijonborgs förslag att avskaffa kårobligatoriet, en gräslig kollektivistisk relik från 1600-talet. Dagen efter denna viktiga liberala seger meddelade Leijonborg att han lämnar regeringen.

Kårobligatoriet är dock bara en i raden av viktiga segrar för Leijonborg. För ett par veckor sedan blev det i praktiken klart att EU:s miljardsatsning, partikelacceleratorn ESS, hamnar i Lund, trots hård konkurrens från andra EU-länder.

Globaliseringsrådet, där Leijonborg svingat ordförandeklubban, lade nyligen fram sin slutrapport där man tänkte framåt, till efter krisen och vad Sverige behöver göra då för att stärka sin ställning i världen. Förslagen var både stora och djärva med svenska mått mätt.

Under Leijonborgs tid som minister har universitet och högskolor har fått större frihet att styra sig själva. Pengarna ska fördelas efter kvalitet och resultat. Politiseringen av styrelserna har avskaffats.

För Folkpartiet har han varit en trogen tjänare och ledare. Ordförande för ungdomsförbundet, pressekretare i regeringen på 70-talet, partisekretare, grundare av partitidningen NU, riksdagsledamot, gruppledare, partiledare, chef för utbildningsdepartementet och till sist högskole- och forskningsminister. Det är svårt att hitta någon i Folkpartiet med en längre och mer framgångsrik karriär.

Hans, i vårt tycke, kanske viktigaste bidrag är emellertid att han återinförde det personliga ansvaret som liberal princip i Folkpartiet. I all välmening hade Folkpartiet blivit ett snällistiskt parti som glömde bort att människor själva har ett ansvar för sina liv. Men frihet måste följas av personligt ansvar. Leijonborg förstod det och vred partiet rätt igen.

Tillsammans med Jan Björklund gjorde han också upp med flumskolan. Folkpartiet började tala klarspråk om att betyg var bra och att eleverna borde få betyg såväl tidigare som i fler steg. Att det måste vara ordning i klassrummet för att någon ska kunna lära sig något och att ställa krav var att bry sig.

Folkpartiet blev med ens tydligt och klev fram ur tapeten. Väljarna strömmade till.

Vi gick båda två med i Lars Leijonborgs Folkparti. Det finns de som menar att det var bättre förr, när ingen blev arg på Folkpartiet eftersom Folkpartiet inte märktes överhuvudtaget. När partiet pratade om frågor som ingen brydde sig om på ett sätt de inte förstod. Vi är glada att den tiden är över och Lars Leijonborg är till stor del ansvarig för det.

Så tack, Lars, och länge leve Leijonkungen!





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7967

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Utan att vara medlem i FP eller på annat sätt inblandad, är min bedömning att Leijonborg är en av de största politikerna i Sverige under den tid jag har överblick. Mycket gott omdöme och mycket gott liberalt kompass i i centrala och angelägna frågor!

Permalänk | Anmäl #1 Captcha, 2009-06-11, 18:56

Hans eftermäle blev att han misshandlade det socialliberala arv som Bengt Westerberg lämnade efter sig.
Innan Leijonborg tog över folkpartiet så var folkpartiets profilfrågor jämställdhet mellan kvinnor och män, rättigheter för homosexuella, en human flyktingpolitik, U-hjälp och vaktslående om den generella välfärdspolitiken. Frågor man visserligen fortfarande mer eller mindre står för, men helt bortprioriterade i den "liberala" retoriken.

Istället förknippas folkpartiet idag med NATO, Euro, betyg i skolan, hårdare krav på elever och invandrare och avskaffas värnskatt. Visserligen inte frågor där folkpartiet har fel i sak, men genom att prioritera dessa och välja bort andra så visar man att det inte är socialliberala hjärtfrågor man driver längre. När det gäller integritetsfrågor så var folkpartiet en gång det ledande partiet, nu röstar man igenom både FRA och ipred.

Under Gunnar Helens, Ola Ullstens, Per Ahlmarks och Maria Leissners tid så visste väljarna att folkpartiet var "borgerlig vänster", en garanti för att moderaternas politik inte skulle få för stort inflytande i en borgerlig regering. Man markerade också tydligt mot kristdemokratisk värdekonservativ politik.

Nu ingår man i en mysallians där man glatt samarbetar mer och mer med moderata välfärdsnedmonterare och kristdemokratiska konservativa bakåtsträvare. En del vill till och med att fp ska lägga ner till förmån för ett gemensamt alliansparti. Hur socialliberalismen skall förenas med värdekonservatism och nyliberalism verkar de inte bry sig om.

I hägnet av Leijonborg så har LUF börjat gå samma väg som MUF och CUF. Den väg som innebär att man agerar ungdomsförbund åt Timro och svenskt näringsliv med antifacklig retorik som vardagsmat.

Och som efterträdare till Leijonborg valdes Jan Björklund, han som attackerar moderaterna från höger och ville skicka svensk trupp till USA:s invasion av Irak. Han som hellre åker till Köpenhamn och visar sitt stöd för det konservativt "liberala" högerpartiet venstre istället för det socialliberala mittenpartiet radikale venstre.

Som socialliberal tycker jag det varit en sorglig utveckling.

Permalänk | Anmäl #2 Fredrik Holmgren, 2009-06-11, 19:33

Ja, han gjorde sannerligen upp med snällismen, och hjälpte till att bygga upp ett övervakningssamhälle som hade fått gamla Stasi-chefer att börja gråta av lycka (och lycka är ju en bra sak). Och det var väl inte så snällt att bedriva spionage och dataintrång hos politiska motståndare heller.

Var det liberaler folkpartiet ville vara? Eller nöjer man sig med att bara låta bli att vara snälla?

Permalänk | Anmäl #3 Hans, 2009-06-11, 20:48

Ovillkorat bistånd till palestinsk terrorism är väl gammal hederlig snällism om något...

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2009-06-12, 07:51

Att man som Mathias och Tomas gillar fp's omsvängning är inget anmärkningsvärt. Men att hävda att det har fått folk att strömma till partiet är nästan lite komiskt. Väljarmässigt ligger fp sämre till idag än när Bengt Westerberg lämnade partiordförandeskapet, i alla val som LL bekämpade (2002 inkluderat) lyckades BW bättre.
Så om omsvängningen skett av taktiska skäl så har den varit ett misslyckande, politiskt var den möjligen välmotiverad.
Men nog känns det märkligt att jag som politiskt skolad i westerbergs anda nu väljer moderaterna. Så tycker jag också det alltför svaga persongalleri som fp visar upp idag gör att valet av m inte är särskilt svårt.

Permalänk | Anmäl #5 Cecilia, 2009-06-12, 09:34

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.