Piratslynglarna fick mig att hitta tillbaka till passionen

"In this life you have to be your own hero."

Sug på orden. Låt dem arbeta sig över tungan, in i svalget, låt dem fylla huvudet. Gnugga dina små grå mot dem och låt dem till sist lägga sig till ro i hjärtat. Det är där de hör hemma. I hjärtat. Det är där jag förvarar dem. Det är Jeanette Wintersons ord, men de är min ledstjärna och mitt ankare. De hjälper mig att hålla kursen. Ha fötterna på jorden och se framåt.

Jag är en passionerad själ. För passionerad enligt vissa. Lyckligt och ohjälpligt passionerad enligt mig själv. Kanske är det bara så att opassionerade stackare betraktar oss passionsdrivna själar med samma trötta skepsis som jag själv känner när jag öppnar ytterdörren och står öga mot öga med ett nyfrälst själ som inte vill något hellre än att förgylla min lördagsmorgon med prat om en Gud jag inte tror på, medan jag själv bara vill dricka min latte ifred. Det är något med dessa ohjälpligt passionerade människor som stör tingens ordning. Varför kan de inte bara inrätta sig i systemet? Varför kan de inte bara vara som alla andra? Svaret är lätt. För att vi inte kan. Elden brinner helt enkelt för starkt i oss. Ha överseende med oss, så som jag försöker ha överseende med mina tindrande lördagsmorgonsmarodörer.

Dolly Parton och Porter Wagoner -

Musik har alltid varit min passion. Efter att ha avverkat en tämligen osund vurm för Evert Taube, som i huvudsak bottnade i en barnslig fäbless för våldsromantik, så vände jag blicken mot andra inhemska toner. Jag började lyssna på ABBA. Dessvärre var det här på det glada 80-talet när Abba var hopplöst passé. När alla andra lyssnade på Carola satt jag hemma och lyssnade på Agnetha Fältskog. Jag var helt enkelt ett mycket ocoolt barn. Jag fortsatte min ocoola bana genom att helt missa Abba-riviveln i början på 90-talet, eftersom jag då hade snöat in på punk och New Wave som vid det laget var lika ocoolt som Abba varit fem, sex år tidigare.

Nina Hagen -

Jag blev dock inte fullt medveten om hur mycket passion mitt hjärta faktiskt rymde förrän jag var sexton. Det var nämligen då passionen på allvar gjorde sitt intåg i mitt liv. Den här gången kom den oackompanjerad, men överväldigande, i textform.

Mitt första möte med Jeanette Winterson var ett sådant där kristallklart ögonblick som man sällan får uppleva. Jag råkade sätta på teven när det första avsnittet av filmatiseringen av hennes debutroman började. Efter några minuter hade jag bara en tanke i huvudet: "Vem har skrivit detta?" Jag lusläste eftertexterna och klottrade spretigt ner "Winterson" på baksidan av en biobiljett till Indiana Jones och det sista korståget. Det må ha varit Dr Jones sista korståg, men det var början på mitt.

John Williams - "Indiana Jones" (Bonusspår för folk befriade från allt vad kultursnobberi heter Aqua - "Dr Jones".)

Dagen efter skolkade jag från skolan och smet iväg till Borlänge statsbibliotek. Jag minns hur jag tummade den svettiga biobiljetten medan jag letade mig fram längs med hyllorna: U, V, W ... Winterson! Sida vid sida stod två till synes orörda romaner med de syndigt lockande titlarna: Det finns annan frukt än apelsiner och Passionen.

Och nog var det passion alltid. Jag föll som en fura. Borlänge i all ära, men det är knappast en plats man kan beskylla för att vara magisk. När jag utmattad somnade fram på morgonkvisten efter att ha sträckläst båda romanerna, så hade dock både magi och obegränsade möjligheter smugit sig in i mitt liv. Ingenting var sig likt. Jag var lyckligt drabbad av en obotlig åkomma. Jag hade förälskat mig i orden. Jag andades dem, smakade dem, insöp dem. Orden var total njutning. De öppnade dörrar jag inte ens visste fanns. Plötsligt var ingenting omöjligt. Jag hade en plan för framtiden.

The Sugarcubes -

Femton år senare, när orden kommit att bli mitt yrke, stod jag hemma hos Jeanette i London och diskade eftermiddagens skörd av kaffekoppar och begrundade jag två saker:

1. Att det kom lite väl mycket märkliga ljud från övervåningen trots att jag var ensam i huset just då. Inte trevligt alls, med tanke på att det sägs att Jack Uppskäraren brukade byta om till kvinnokläder i just det här huset, för att han skulle kunna röra sig fritt bland de prostituerade i Whitechapel.

2. Att allt verkligen är möjligt. Femton år tidigare tummade jag en svettig biobiljett på Borlänge statsbibliotek, nu var jag förlagschef och stod i London, i Jeanettes kök, mitt uppe i hennes disk och
var fullt upptagen med att orkestrera en nordisk relansering av hennes böcker.

Jag tänkte också att alltihop var lite sorgligt. För även om just den eftermiddagen var perfekt, så visste jag att allt annat inte var det. Och allt det där andra väntade på mig när jag kom hem. Det här var bara en tillfällig lyckobubbla som jag visste skulle brista.

Pink -

Faktum är att den brast redan på väg hem till hotellet när jag slog på min mobil. Sms:en från min excentriske chef vällde in som en otrevlig påminnelse om att det i månader pågått en tyst duell mellan oss. Vem skulle hinna först? Skulle jag hinna säga upp mig innan han sparkade mig eller tvärt om? Eller skulle det månne bli dött lopp?

Min pappa brukade alltid säga: "Ska det gå åt helvete, ska det gå med musik", men när jag plötsligt blivit befriad från mitt jobbhelvete, så insåg jag att han hade fel. Det spelas ingen musik i helvetet. Det är alldeles tyst. Jag, som i vanliga fall lyssnade på musik dygnet runt, hade inte lyssnat på musik på tre år. Än värre var att jag inte ens hade reflekterat över det.

Simon & Garfunkel -

Jag hade förlorat otaliga mejldueller med min chef, men just den här kampen vann jag faktiskt. Ett par veckor senare sa jag upp mig och han blev så rasande över det att han sparkade mig som svar. Det var nog en av de få gånger vi var rörande eniga om något. Vi var inte menade att jobba tillsammans. Personligen anser jag att han för allas skull inte borde jobba med någon, men det är en helt annan historia. Just då var jag mest lättad och vilsen.

Bonnie Tyler -

När man inte har ork att vara sin egen hjälte, så måste man förlita sig på att andra kan få en på fötter. Det första jag gjorde när jag handgripligen blivit utslängd från kontoret var att få ett slut på den där kvävande tystnaden. Jag googlade omkring för att se vad som hänt med mina musikaliska hjältar och hjältinnor medan jag hasat omkring som en vålnad i mitt tysta helvete.

Jag upptäckte snabbt att världen snurrat vidare alldeles utan mig. Band hade både hunnit bildas och splittras under min frånvaro. Jag laddade hem några nya låtar av en av mina favoriter och fastnade direkt för den första låten. Det skulle dröja månader innan jag ens brydde mig om att lyssna på de andra.

Sedan gjorde jag något jag inte förmått göra på tre år. Jag sov och promenerade. Nästan maniskt. I en hel månad. Jag vandrade runt och lyssnade på samma låt, om och om igen. Alldeles för högt. Så högt att det säkert finns någon myndighet som publicerat en broschyr om hur farligt det är att lyssna på så hög musik. Samma låt på repeat. Alltid "Pulsatron". Gata upp och gata ner tillsammans med Siobhan Fahey.

Siobhan Fahey - (Allt finns på internet, dock inte på YouTube. Intresserade bör skaffa "Pulsatron (The Most Mix by Princess Julia & Luke Howard)".)

Den där låten var som en defibrillator. Den sände elektriska pulser till mitt hjärta och väckte det till liv. Sakta men säkert. Och när jag tillbringat den där månaden med "Pulsatron" i öronen började en tanke åter att gro längst bak i huvudet. En tanke som legat bortglömd under helvetesåren. En tanke det helt enkelt inte funnits plats för.

"In this life you have to be your own hero."

Jag hade tillbringat mer än tre år åt att vara någon annans dräng. Jag hade förlorat allt vad passion hette. Det var sannerligen hög tid att bli min egen hjälte igen och jag gjorde det enda jag kunde göra just då. Jag styrde kosan hemåt, satte mig på soffan med laptoppen i knät och där blev jag kvar tills jag skrivit färdigt min humoristiska roman "Chefer från helvetet".

Tro det eller ej, men min nyväckta passionen blommade till liv i en fet, gråblek pajasdansk som lystrade till namnet Preben. Det hade jag sannerligen inte räknat med. Men det gjorde det samma. Tärningen var kastad, discokulan hissad och det kändes som jag föreställer sig att det känns att mucka från ett långt fängelsestraff.

Kylie Minogue -

Men passionen är en oberäknelig kraft. Den sveper en med sig och får en förvisso att glömma alla gamla irriterande väggrisarna på livets väg, men den kan också få en att ta sig an nya väggrisar med övergödd iver.

Som nybakad författare med rötter i förlagsvärlden kunde jag naturligtvis inte låta bli lägga märke till att de där otäcka fildelarna hade seglat upp som det självklara samtalsämnet i branschen. Tidigare hade två andra ämnen konkurrerat om förstaplatsen på gnälltoppen: Författare som klagade på sina förlag och förlag som klagade på sina författare. (Ja, inte öppet alltså, men ta en sväng till Park Avenue i Göteborg i bokmässetid och vänta tills folk fått i sig ett par, tre drinkar, så förstår ni vad jag menar.) Men nu tycktes man alltså ha enat sina krafter mot den självklara gemensamma fienden: piraterna.

Ibland visar passionen sin mörka sida. Det gjorde den när jag i passionerat kunskapsmörker klättrade upp på några osedvanligt höga hästar och bad Piratpartiet och alla andra piratslynglar att dra åt helvete i ett sensationellt oinformerat och litterärt undermåligt magplask till blogginlägg. Ibland önskar man att det fanns en gnällspärr på tangentbordet.

Dolly Parton - Mitt blogginlägg förtjänade en rejäl kölhalning, men döm om min förvåning när det istället rasade in trevliga kommentarer från pirater som var genuint intresserade av att försöka få mig att förstå varför och hur jag resonerade fel. Det kom inga hot, inga svordomar, bara trevliga tips och råd om vad jag borde läsa och vem jag borde prata med. Det var inte vad jag förväntat mig, för vi vet ju alla vad de där internetfantasterna sysslar med dagarna i ända, eller hur?

Guild Wars -

För att inte framstå som den bittra hagga jag faktiskt var utmanade jag piratslynglarna med några högst relevanta frågor hur jag och andra kreatörer skulle kunna försörja oss i framtidens kulturlandskap. Sedan avsade jag mig allt jobb i två veckor (vilket bara det skadade min försörjning betänkligt... usch dessa pirater!) och tillbringade all min tid med att förkovra mig i ämnet.

Jag läste en massa texter och pratade med både pirater och antipirater. Tanken var naturligtvis att kunna återkomma med ännu ett svavelosande blogginlägg om hur fel piraterna hade och hur rätt jag själv hade. Men efter några dagar lade jag märke till en gnagande känsla i magtrakten. Det stod helt enkelt inte helt rätt till i magregionen. Var det månne gallblåsan som spökade? Eller blindtarmen? Efter ytterligare några dagar insåg jag plötsligt vad den där gnagande känslan var. Den var insikten om att jag haft helt fel.

"In this life you have to be your own hero."

Att vara sin egen hjälte är inte en glorifierad version av det gamla utslitna uttrycket "själv är bäste dräng". Det handlar inte om att slava för sig själv. Det handlar om att vara herre över sitt eget öde, att bestämma vart skutan ska segla och se till att hålla kursen även om orken tryter och motvinden piskar en i ansiktet. Ibland blir man helt enkelt sin egen hjälte genom att ha stake nog och säga att man har haft fel och ta konsekvenserna av det.

I just det här fallet blev konsekvenserna inte så hemska som jag förutspått. Ett och ett halvt år senare tillbringar jag en stor del av min tid med allt att göra allt som står i min makt för att få andra kreatörer att förstå vilken underbar tid vi lever i, vilka fantastiska möjligheter vi har. Det finns visserligen några drakar att dräpa på vägen, men jag är ju inte ensam om att ta mig an dem. Vi är många och tillsammans kommer vi att kunna göra världen lite bättre.

Och vet ni vad? Det är piratslynglarnas fel att jag hittat tillbaka till passionens ljusa sida. Det är där jag hör hemma och där tänker jag stanna.

The Tourists -

Anna Troberg (21 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] ni ändå läser Anna Troberg kan ni lika gärna kolla hennes sommarskriv på Newsmill, det har definitiv relevans [...] Blogg:Upphovsrätten och den nya tiden « Harald Åberg, 2009-07-22, 20:56

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7963

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Trevlig läsning och lyssning!

Beviset för att man kan byta inriktning på sitt liv när som helst bara man är ödmjuk nog för nya ideer.

Permalänk | Anmäl #1 Petter, 2009-07-22, 15:05

TL-DNR.

Permalänk | Anmäl #3 meh, 2009-07-22, 23:56

Varande själv piratpartist kan jag bara tacka och godta beskrivningen som slyngel då det torde kapa åtskilliga år ifrån min hittils beskrivna levnadsbana, sköna dam. 8)

Permalänk | Anmäl #4 Scary Devil Monastery, 2009-07-24, 02:22

Tack för en stunds bra läsning.

Permalänk | Anmäl #5 pr1vat3, 2009-07-24, 23:39

Tackar!
Mycket trevlig läsning!
Pirater verkar vara ena riktiga trevliga människor... =)
Konstigt... jag har bara hört "barnporr" och "stöld" och "terrorister" från det andra lägret när de talar om fildelare..

Kanske de också borde öppna sinnet lite och läsa på.
Jag är gammal Moderat och jag kommer rösta Pirat nu 2010.
Reinfeldt är en lögnare!

Permalänk | Anmäl #6 NinasEliasson, 2009-07-25, 10:25

Önskar jag kunde skriva lika bra. Fängslande var det :)

Permalänk | Anmäl #7 Eduronfkux, 2009-07-26, 21:22

Ja, det är barnporr, och det är stöld och fan och hans moster, och vi vet ju alla att alla pirater bara stannar hemma och runkar till WoW med en Joltcola i andra handen...

Skämt åsido, jag tycker att du är en jättefin representant för Piratpartiet. Det enda sättet att minska baktal är ju att visa med ett bra exempel (Som ovan) hur det egentligen ligger till. Överföring av information från en människa till en annan, och rättigheten till denna överföring är grundläggande för att demokratin överhuvudtaget ska fungera.

Permalänk | Anmäl #8 Piratslyngel, 2009-08-12, 07:16

Tackar!
Mycket trevlig läsning!
Pirater verkar vara ena riktiga trevliga människor... =)
Konstigt... jag har bara hört "barnporr" och "stöld" och "terrorister" från det andra lägret när de talar om fildelare..

Kanske de också borde öppna sinnet lite och läsa på.
Jag är gammal Moderat och jag kommer rösta Pirat nu 2010.
Reinfeldt är en lögnare!
----------------------------------------------------------
oca exam | pmp dumps | scjp

Permalänk | Anmäl #9 sherry, 2010-03-24, 11:20