Baltiska banker är värre än svenska

De baltiska staterna upplever nu den svåraste tiden sedan uppbrottet från Sovjetunionen. För många är det till och med den svåraste tiden någonsin. I Lettland har BNP fallit med 18 procent under det första kvartalet 2009 och fallet väntas hålla i sig under hela året. Arbetslösheten har passerat 11 procent och fortsätter att stiga. De höga lånen på bostäder förvärrar situationen för vanligt folk, men även företag har tagit alldeles för höga lån baserade på lyckokalkyler.

Hur kunde detta hända?

Efter att Lettland gick med i EU fick vi en lång och stark högkonjunktur med enorma investeringar från utlandet och en tillväxt på i genomsnitt 10 procent om året. För många människor steg inkomsterna med 30 procent om året under en ganska lång period. Hantverkare med liten erfarenhet kunde ibland tjäna lika mycket som finansdirektörer för medelstora företag, runt 30 000 kronor i månaden. Banklån för fastigheter var nere på mellan 0,5 och 1 procent. Alla pratade om att investera i fastigheter, det var det vanligaste ämnet med taxichufförer. Folk köpte lägenheter och lånade upp mer pengar bara efter några månader eftersom bankerna redan hade gjort uppvärderderingar. Och så gjorde de om samma sak efter ytterligare några månader, och sen igen, och igen.

I detta pengaregn började folk köpa dyra bilar och investera i mark. Man kunde se fler Porsche Cayennes eller BMW X5 i Lettland än någon annanstans i Europa. Att ordna lån tog en vecka. En del tog till och med lån för att ställa till med fester. Det enda bankerna frågade om var inkomst och om du ägde något som kunde stiga i värde. Till inkomst räknades också framtida bonusar baserade på vad du fick i bonus förra året. Vissa banker införde regler om att kundernas räntebetalningar inte skulle överstiga 40 procent av inkomsterna, men folk gick till konkurrerande banker och leasingföretag och bankerna kollade inte sina kunder sinsemellan.

De skandinaviska bankerna var de största långivarna eftersom de hade överskott av kapital. De slogs om kunderna och var beredda att refinansiera vad som helst så länge det var billigare än i Stockholm eller Berlin. Det var långt mycket viktigare än fastigheternas verkliga avkastning. Eftersom mark är en ändlig resurs stiger priset med efterfrågan.

Som vanligt lyssnade ingen på ekonomernas varningar. Alla ville vara med på resan med allt högre värderingar och vinster och ingen tycktes komma ihåg att ekonomier alltid går i cykler och att också nya marknader kraschar ibland. Inte heller bankerna hade någon erfarenhet i att värdera affärsplaner, bland annat eftersom företagandets historia i Baltikum är så kort.

Även i företagssektorn var pengar lättillgängliga. Vanligtvis var den maximala lånesumman 5-7 x EBITDA (Inkomst före deprecation, räntor och skatter) vilket också var fallet i övriga Europa och i länder med en ekonomisk tillväxt på 10 procent. En annan orsak till uppsvinget var EUs ekonomiska garantier, som innebar att EU erbjöd sig att finansiera upp till 45 procent av olika företags maskiner och fastigheter. Människor utan större erfarenhet av affärer rusade till denna guldgruva och en rad olika företagsplaner presenterades. EU stod för hälften av investeringarna, resten finansierades av bankerna. Detta var en ypperlig affär för bankerna, eftersom de investerade 50 procent men som finansiell säkerhet tog kontroll över 100 procent av företagens tillgångar. På detta sätt skapades en överkapacitet i olika branscher (inte minst byggbranschen), med en rad bankrutter som följd.

Så vad händer nu, när ekonomin sjunker som en sten i havet? Folk förlorar jobben, lever i 4-6 månader på a-kassa, men vad händer härnäst? Människor kan inte betala lånen, företag misslyckas med att hålla sina handelsavtal och går i konkurs. Bankerna får inte in pengarna som lånats ut. Så vad gör då bankerna? Vissa har börjat slänga ut folk från deras hem, sälja lägenheten för 10-20 procent av det ursprungliga värdet och försätta lånetagaren i en livslång skuld. Utländska banker är oftast mer mänskliga (eftersom de måste tänka på sitt rykte), och erbjuder personliga skuldsaneringsmöjligheter.

Banker, människor och konsumenträttsorganisationer vänder sig till nu regeringen för finansiellt stöd, men det är en mycket tidskrävande process och inte heller regeringen har några ekonomiska medel. En omfattande emigration från Lettland har redan påbörjats. Denna kommer bli ännu större i takt med att de europeiska ländernas ekonomier återhämtas. Under de senaste fem till åtta åren har ungefär 5-10 procent av den lettiska befolkningen flyttat utomlands, framför allt till Storbritannien och Irland.

I det desperata nuläget försöker bankerna driva in så mycket pengar som möjligt från olika företag; de ber om ökad säkerhet och personliga garantier, höjer räntan på lånen, kräver tidigare återbetalning etc. Alla dessa krav gör det ännu svårare för företagen att överleva. Bankerna vill i sin tur inte fastna med värdelösa företag som ingen är intresserad av att investera i och som till sist kommer behöva läggas ned. Så den senaste trenden bland svenska banker är att anlita konsulter för att nå bättre insyn i och kontroll av företagen. I vissa fall spelar bankerna en mycket aktiv roll i företagen genom att byta ut ledningen, avskriva lånen och ta kontroll över ägarandelar, gå in i styrelsen och till sist sälja hela företaget. För bankerna är det naturligtvis bra, men för den lokala lettiska ekonomin är det förödande. Inte minst eftersom bankernas agerande minskar regeringens möjligheter att dra ner de offentliga utgifterna och effektivisera de statliga institutionerna.

Vilka är då mina slutsatser och rekommendationer?

1. Bankerna har lånat ut pengar hafsigt och oansvarigt. Varje handling är naturligtvis den enskilda individens fel, men folk är betydligt mindre kunniga vad gäller ekonomi, fastighetspriser och lånefinanser än bankerna själva. Bankerna måste nu vara mycket toleranta och erbjuda stora uppskov i väntan på att marknaden återhämtar sig, vilket kan ske inom 2-3 år.

2. Det bästa systemet för detta ändamål är det amerikanska, där allt som banken kan kräva från lånetagaren är säkerhet. Detta gör bankerna totalt ansvariga för alla sina finansiella affärer. Det är trots allt bankerna som bör veta värdet av sina tillgångar. Möjligen borde centralbanken be om större valutareserver.

3. Det är bra om bankerna går in i ekonomin och blir delägare i företagen, eftersom det är viktigt att dessa företag är i funktion tills den ekonomiska återhämtningen kommer. Utländska banker bör ha resurserna och expertnätverken för att hitta exportmarknader åt sina kunder.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7777

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ingen finansexpert kunde ens ana i sina värsta mardrömmar att bubblan kunde spricka.

Det är ren otur att det blev så fel men med betydligt generösare villkor för bankcheferna och finansanalytikerna så kommer det aldrig att upprepas.

Tänk själv att gå till jobbet med bara 135 papp i månadslön? Det är en skam att lönerna är så låga för dessa hjältar som skapar vår välfärd.

Och staten ska fortsätta garantera alla förluster i finansbranschen så inte den stackars, stackars personalen får lida eller riskera att bli arbetslös.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-06-10, 15:57

den lettiska riksbanken skulle naturligtvis höjt räntan så att lettiska valutan stigit och räntorna vblev högre lång långt innan överhettning tog fart då hade det blivit en inbromsning sistället för som nu. då hade det blivit dyrare att belåna och köpa mer fastigheter i spekulation och även själva priserna på fastigheter hade slutat öka...och någon jättebubbla hade det inte blivit
sen när en lågkonjunktur inträffar ska räntan sänkas.

Permalänk | Anmäl #2 Jörgen Frinell, 2009-06-10, 16:32

När man i olika sammanhang kritiserar och ifrågasätter räknenissarnas höga löner och fantasibonusar dyker ofta argument upp som "kompetens kostar" och "marknaden styr ersättningar" och annat trams, krasst handlar det om att de håller varandra bakom ryggen, missbrukar sin position och skor sig, bankernas styrelser är fyllda med "kriminella". År ut och år in fortsätter svineriet och när det går åt helvete och det gör det med jämna mellanrum tar staten över eller garanterar att verksamheten kan fortsätta som förut.

Permalänk | Anmäl #3 Osvensktant, 2009-06-10, 20:51

Vilka banker är värst...?

Sannolikt dom som inget lärt av tidigare misstag. Swedbank, SEB och Nordea i Estland, Lettland och Litauen borde ha lärt sig av bankkrisen i Sverige i början av 90-talet. Det har dom nu inte gjort utan i stället valt att ta en kopia av vad som hände då och göra samma sak i de tre baltiska länderna.

Enligt media skall nu svenska staten garantera dessa bankers låneparty. Svenska staten är detsamma som de svenska skattebetalarna och det finns ingen som helst anledning för en svansk skattebetalare att betala för någon annans party.

Permalänk | Anmäl #4 Troll, 2009-06-10, 21:23

Grunden är korruptionen i baltiska regeringar och inte fungerande rättsväsende som har orsakat kaos i ekonomi.Det gick för hastigt med anknytningen av de länderna med EU.Regeringar bildades på grund av vänskapet och viktigaste målet blev för att sno åt sig och festen kunde börja.
Pengarna bara rann i in Baltikum från EU som bidrag och som låner från (svenska) banker och aldrig någon ifrågasatte hur pengarna ska användas (tillsynsmyndigheterna inte fungerade)
.Medlemmar i estniska parlamentet har självkart till användningen de dyraste bilar ,estnisk Äripäev skrev om fester av Estlands centralbankens tjänstemen (70% av anställda hade fri tillgång till bankens kreditkort och det användes flitigt -t.ex man helt enkelt tog ut kontanter under ett år 400 000 kronor osv . Kommer någon ta till ansvar -nej ! alla sitter i kretsen av sina vänskapet och festen fortsätter och man räknar att svenskarna ska betala förluster och regeringen kommer lite skära ner redan låga löner och låga pensioner .och vem som inte är nöjd låter regeringen fly från Lettland och Estland. Båda regeringar kräver att EU måste vara snäll och hjäpa till och det blir nettobetalare länder inc Sverige som ska betala igen notan.
Det är dags att säga upp de "hjälpsändningar " till de baltiska regeringar istället måste de själva ta ansvaret och betala notan och de måste börja från sig själva -sälja sina luxbilar (som de använder på lokala skattebetalares kostnad ),glömma sina luxresor ,hõga löner osv inte lämna räkningar till vanliga svenska skattebetalare.

Permalänk | Anmäl #5 Vem ska betala för festen i Baltikum?, 2009-06-10, 22:27

Det är nyliberalismen, det; nu går kloakinnehållet i dagen. Fy fan!

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-06-11, 02:40

Punkt 2 i artikeln håller jag inte med om alls. Med det amerikanska systemet så blir incitamentet att låntagarna försöker få så stort lån som möjligt till så låg säkerhet som möjligt. Hela ansvaret för lånet läggs i stort sett på bankerna.

Jag tror inte den gigantiska sub-prime bubblan uppkommit om USA hade haft samma upplägg som Sverige har.

Problem med den amerikanska modellen:
1. Låntagare tar för stora lån eftersom de inte är personligt ansvariga.
2. När en låntagare inte kan betala längre så lämnar de bara huset (oftast är ju huset säkerhet och det enda de förlorar är kontantinsatsen), banken får ta över. Bankerna i sin tur måste dumpa iväg husen för att få tillbaka en del av pengarna och då trycks huspriserna ned.

Jag bor för övrigt i Estland. Mitt i "eländet" =)

Permalänk | Anmäl #7 Klas Klättermus, 2009-06-11, 12:41

Problemet som jag ser det är att bankerna inte följer de enklaste reglerna för hur utlåning bör bedrivas. Man bör inom ett land inte låna ut mer än vad som sparas och produceras inom landet, gör man det så lånas pengarna utifrån vilket gör att det ekonomiska systemet får ett överskott på kapital vilket i sin tur skapar bubblor eftersom kapitalet kommer investeras någonstans. (t.ex. i fastigheter) Naturligtvis kan det i vissa fall vara befogat att bryta regeln men bara i undantag om man vill ha en långsiktig stabil icke spekulations driven ekonomi.

Permalänk | Anmäl #8 Robert, 2009-06-11, 21:44

Så ingen kunde ana att det skulle spricka? Det förklarar då inte varför det var mängder av varningar i maj-juni förra året. Det var ju över alla nyheter! Att banker och analytiker inte vill få småspararna att ana oro är en sak, och flera stora vägrade se varningstecknen men visst fanns vi som drog oss ur tidigare, och det efter tydliga varningar.

Permalänk | Anmäl #9 Simon, 2009-08-05, 19:07