Filippa Reinfeldt tvingar oss läkare att skriva ut för mycket antibiotika

Jätteintressant. Jag har aldrig tänkt på detta perspektiv.

Klokt skrivet!

Man kan inte bli annat än beklämd när man läser Max Bells artikel, här orerar doktorn om den hemska politikern och den stackars läkaren som en ryggradslös amöba inte är kapabel till att ta de medicinskt rätta besluten. En dålig läkare är en dålig läkare oberoende av vilka politiker som styr, att som doktor Bell hålla alla dessa olämpliga doktorer om ryggen är beklämmande men föga förvånande det ligger helt i linje med Läkarförbundets tes om att läkare inte kan göra fel. Ansvaret för receptförskrivningen är endast läkarens och de enda som skall hållas som ansvariga för överförskrivning av antibiotika är läkarna inte politikerna. Du avslutar dessutom med att skriva att Holland är ett positivt exempel pga "I Nederländerna har både allmänhet och läkare en helt annan syn på hur antibiotika ska användas." därmed har du slagit hål på din egna tes om att det är politikerna som är problemet.

kan man inte lösa detta genom att sänka a-kassan för läkare?

eller bara sänka a-kassan rent generellt?

folk ligger inte hemma och drar sig i infektioner med resistenta bakterier om man riskerar att hamna på gatan!

Jag antar att det inte är du själv som satt rubriken. Filippa tvingar ingen läkare att förskriva någonting, vilket din text också tycks förstå. Hon öppnar för en fri kontakt mellan läkare och patient.

Du pekar på ett problem som är verkligt. Den nya situationen fordrar att läkarna tar större ansvar. Om de inte står emot eventuellt tryck från patienter som vill "bli friska genast" riskerar vi så småningom att det blir läkekonsten som orsakar civilisationens sammanbrott: alla bakterier resistenta mot alla mediciner. Så småningom kommer då en "digerdöd" av något slag att utplåna en del av den rika världen. Läkarna måste våga säga det till påstridiga patienter.

Jag ser på mina barnbarn hur deras dagis fungerar som en central för smittspridning. De får penicillin gång på gång. Det tycks mest vara för föräldrarnas skull.

"Alla" ungar tycks få öroninflammation flera gånger. Jag kan inte minnas att det förekom annat än mycket sällan på 40-talet. Då blev barn sjuka ibland, men tillfrisknade utan antibiotika.

Jag tycker dagisens roll i smittspridningen bör utredas. Kanske vore det billigare för samhället att en förälder stannade hemma med dem något år längre än idag.

Och läkaretiken måste inbegripa ansvar för att hålla tillbaka användnignen av antibiotika.

Fantastiskt bra att problematiken återigen uppmärksammas! Som blivande läkare ser jag med stor oro på utvecklingen och hoppas på skärpning i alla led snarast. Jag är helt övertygad om att en förändrad inställning till antibiotika i allmänhet är nödvändig. Ingen vet i dagsläget hur allvarlig utvecklingen kan bli om inget görs.

Johnny,

Att vi har återkommande platsbrist på svenska sjukhus med risk för spridning av resistenta baktierier - tycker du att läkarna ska hålla ansvariga för det med, eller kan politiker ha något med den saken att göra?

Sedan tycks du ha missat det faktum att en läkar-kundrelation ofrånkomligen blir något helt annat än en läkar-patientrelation.

Ja, det är Högerns fel att allt går åt helvete. Läkarnas utbildning betyder ingenting när Högern får bestämma hur sjukvården ska organiseras. Det är tur att vi har kunniga och rakryggade läkare som Max Bell, men att utbilda sig till något så principlöst och okunnigt som allmänläkare har inte varit något alternativ i hans fall.

Det är inget problem om man bara som läkare uppvisar karaktär och professionalitet. Och det finns incitamentssystem som kan implementeras för att förebygga okynnesförskrivning av antibiotika.

Att låta efterfrågan snarare än behov styra behandling kan leda till en svår resistens situation. Jag är läkare och har disputerat om antibiotika resistens i Vietnam där jag för tillfället befinner mig. Här säljs antibiotika fritt över disk på privata apotek, mer än hälften av den antibiotika som används har inte förskrivits av läkare. T.ex. i en studie från Bavi utanför Hanoi så hade 75 % av barnen behandlats med antibiotika under en månads tid, 78% var självmedicinering via apotek. I de fall där antibiotika förskrivs görs det med vida indikationer, ofta för virussjukdomar, ofta flera olika preparat samtidigt tillsammans med steroider för att få snabb symptom nedgång. Apotekspersonal och allmänheten lär sig av läkarna. Vi har följt resistansen i pnuomococcer (bakterier som orsakar lunginflammation och hjärnhinneinflammation) bland barn på landsbygden. Det är en skrämmande trend, resistensen ökar snabbt, och enligt den senaste undersökningen finns det ingen peroral (tablett) antibiotika som kan användas för behandling av vanlig lunginflammation. Denna resistens ackumuleras i hälsosystemet och i stora sjukhus, där flera patienter ofta få dela på samma säng, sprids multiresistenta bakterier som ingen antibiotika längre biter på, på vissa intensivvårdsavdelningar dör en tredjedel av patienterna pga. infektioner som ej kan behandlas. Som många låg- och medel- inkomstländer har det varit en prioritering att öka tillgängligheten av läkemedel, att prångla ut medicin är billigt jämfört med att bygga ut ett hälsosystem med tillgänglighet för alla. Dock kan det inte uteslutas att tillgängligheten och den höga användningen av antibiotika har bidragit till den snabba nedgången av barnadödlighet låginkomstländer, detta har dock ett långsiktigt pris. Detta illustrerar "tradjedy of the commons" för den enskilda individen kan det vara en fördel att vid allehanda sjukdomar använda antibiotika. För samhället och individer i framtiden är det en katastrof då möjligheten att behandla infektioner holkas ur.

Att låta efterfrågan snarare än behov styra behandling kan leda till en svår resistens situation. Jag är läkare och har disputerat om antibiotika resistens i Vietnam där jag för tillfället befinner mig. Här säljs antibiotika fritt över disk på privata apotek, mer än hälften av den antibiotika som används har inte förskrivits av läkare. T.ex. i en studie från Bavi utanför Hanoi så hade 75 % av barnen behandlats med antibiotika under en månads tid, 78% var självmedicinering via apotek. I de fall där antibiotika förskrivs görs det med vida indikationer, ofta för virussjukdomar, ofta flera olika preparat samtidigt tillsammans med steroider för att få snabb symptom nedgång. Apotekspersonal och allmänheten lär sig av läkarna. Vi har följt resistansen i pnuomococcer (bakterier som orsakar lunginflammation och hjärnhinneinflammation) bland barn på landsbygden. Det är en skrämmande trend, resistensen ökar snabbt, och enligt den senaste undersökningen finns det ingen peroral (tablett) antibiotika som kan användas för behandling av vanlig lunginflammation. Denna resistens ackumuleras i hälsosystemet och i stora sjukhus, där flera patienter ofta få dela på samma säng, sprids multiresistenta bakterier som ingen antibiotika längre biter på, på vissa intensivvårdsavdelningar dör en tredjedel av patienterna pga. infektioner som ej kan behandlas. Som många låg- och medel- inkomstländer har det varit en prioritering att öka tillgängligheten av läkemedel, att prångla ut medicin är billigt jämfört med att bygga ut ett hälsosystem med tillgänglighet för alla. Dock kan det inte uteslutas att tillgängligheten och den höga användningen av antibiotika har bidragit till den snabba nedgången av barnadödlighet låginkomstländer, detta har dock ett långsiktigt pris. Detta illustrerar "tradjedy of the commons" för den enskilda individen kan det vara en fördel att vid allehanda sjukdomar använda antibiotika. För samhället och individer i framtiden är det en katastrof då möjligheten att behandla infektioner holkas ur.

Läkare borde kunna skriva ut placebo till dessa påstridiga patienter. Det är förstås lite svårt att ordna med utan att patienten förstår, men det borde gå att ordna med e-recepten.
För övrigt är det ju rörande hur en del inbillar sig att läkare generellt är så himla karaktärsstarka, och att det är brist på information som är problemet. Säger bara en sak: Varför röker så många läkare? Nej, de är bara människor som alla andra, och de behöver tuffare regler att hänvisa till (precis som med sjukskrivningarna). Kriminalisera medveten felförskrivning av antibiotika!

Problemet löses lättast genom nya direktiv för användningen och utskrift av antibiotika av läkarna. Upplys patienterna om detta problem så kommer de säkerligen att förstå och acceptera att man inte kan få en penicilin-kur varje gång man är förkyld. Däremot fattar jag inte riktigt attacken på Filippa Reinfeldt eller varför det skulle vara så hemskt med privata alternativ? Försöker den gode doktorn att politisera en så simpel grej som nya direktiv från läkarförbundet för användningen av antibiotika?

Max Bell, du har inte höga tankar om dina kollegor, hade jag varit läkare hade jag blivit rejält förbannad på dig! Vad är det för ynkryggar till läkare som inte har integrietet och omdöme nog att göra en medicinsk bedömning och kunna stå för den?
Skyll inte den slentrianmässiga utskrivningen av antibiotika på politikerna, det är till 100% en läkarfråga. Här krävs en skärpning och en sanering inom kåren, faktum är att det är ni som riskerar folks hälsa genom att skapa de resistenta stammarna. Lägg kraften på att arbeta internationellt för att begränsa användningen istället för att gnälla på politikerna.

Max Bell.

Finns du på riktigt eller sitter du på Sveavägen 68 och skriver detta trams? Om nu Filippa R tvingar dig och dina kollegor att skriva ut antibiotika undrar jag om ni gjort en polisanmälan, för i så fall torde det vara fråga om olaga tvång och en hel del andra straffbara beteenden enligt brottsbalken.

Nehej, tänkte väl det.

V

En bra artikel som lyfter fram ett problem som måste hanteras. När kunden kräver något har företag svårt att säga nej om det dessutom missgynnar företaget ekonomiskt att säga nej. .

Johnny: Läs igenom Max Bells artikel igen och försök förstå vad det är han skriver.

Dagis = pingpong med virus och bakterier
Båda föräldrarna yrkesarbetar = Väldigt svårt med barn som ofta är sjuka.
>> Stort behov av snabba lösningar = Antibiotika

Läste att det påvisades MRSA hos en stor andel grisar i Nederländerna så att huruvida de är ett föredömme eller inte kan man tvista om.

Kan nog vara att doktorn stövlat omkring i landstingsregi så länge att han tror sig leva i under feodalt välde - doktorn ordineras att gå ut i friska luften och att framåtlutad ta ett djupt andetag och samtidigt (vilket är svårt)försöka intala sig att han inte står under förmyndare vare sig av politiker eller läkarförbund - i sovjet hade läkarna åtminstone roliga mössor - i sverige saknas allt

Kan nog vara att doktorn stövlat omkring i landstingsregi så länge att han tror sig leva i under feodalt välde - doktorn ordineras att gå ut i friska luften och att framåtlutad ta ett djupt andetag och samtidigt (vilket är svårt)försöka intala sig att han inte står under förmyndare vare sig av politiker eller läkarförbund - i sovjet hade läkarna åtminstone roliga mössor - i sverige saknas allt

Kan nog vara att doktorn stövlat omkring i landstingsregi så länge att han tror sig leva i under feodalt välde - doktorn ordineras att gå ut i friska luften och att framåtlutad ta ett djupt andetag och samtidigt (vilket är svårt)försöka intala sig att han inte står under förmyndare vare sig av politiker eller läkarförbund - i sovjet hade läkarna åtminstone roliga mössor - i sverige saknas allt

Det är med sorg jag ser att flera som läst artikeln inte alls förstår vad den handlar om.

Det handlar inte om att läkarna inte skulle våga säga ifrån, utan det handlar om att i en marknadsekonomi måste man anpassa sig efter kunden eller försvinna!!

Om vi inför marknadsekonomiska incitament i stor omfattning inom vården så kommer helt enkelt de läkare som förskriver stora mängder antibiotika att vara de som vinner den marknadsekonomiska kampen om kunderna helt enkelt därför att det är det som kunderna vill ha.

Om en mamma eller pappa kommer med sin femåring till mig och beskriver öronsmärtor och lätt feber, och jag efter att ha konstaterat öroninflammation beskriver att antibiotika inte behövs initialt eftersom barnet trots allt verkar vara piggt, inte har så förfärligt hög feber och de flesta öroninflammationer går tillbaka spontant etc, och att om det skulle bli sämre så får de återkomma, så kan jag nog räkna med att samma förälder nästa gång barnet är sjukt kommer att välja en läkare som direkt skriver ut antibiotika.

Så enkelt är det, och precis så fungerar det runt om i världen.

Jag kan faktiskt inte förstå varför plötsligen något annat än normala marknadsekonomiska regler skulle gälla på en viss marknad.

ARTIKELN ÄR BRA - MEN RUBRIKEN ÄR JU HELT PUCKAD OCH HAR INGET MED TEXTEN ATT GÖRA.

Tycker mkt synd om artikelförfattaren, som skrivit en rätt intressant text om problematiken i både offentlig och privat regi där läkare av diverse skäl defacto skriver ut för mycket antibiotika.

Sen att någon på Newsmill sätter en GALEN RUBRIK på artikeln är en annan sak.

Ni som inte läser hela artikeln - gör det.

/Erik

Naturligtvis ingår både etik och antibiotikaproblematik i läkarutbildningen. Men ändå är väl läkare knappast vare sig bättre eller sämre än andra när det kommer till karaktärsfrågor.

En del har säkerligen ryggrad nog att stå upp och neka antibiotika till den mest angelägna patient, oavsett incitament, medan andra lättare faller till föga och ger patienten det den vill ha.

Jag skulle bli förvånad om det inte finns en stor grupp i en gråzon där incitament, såväl ekonomiska som psykologiska, kan spela avgörande roll för om antibiotika förskrivs eller ej.

Föreställ dig att chefen kommer in på ditt rum och säger "Du nu har jag den senaste månaden fått mail från 8 missnöjda patienter som tänker sluta komma hit. Dom säger att du inte skrivit ut antibiotika trots att andra läkare dom varit hos har sagt att det rört sig om antibiotikakrävande infektioner. Om vi fortsätter förlora patienter på det här sättet så kommer vi behöva skära ner på antalet läkare här på kliniken."

Läkare, patienter och politiker har alla stort ansvar i antibiotikaproblematiken. Läkare måste ta sitt ansvar i förskrivningen medan både patienter och politiker har ett ansvar för att läkarens bedömning kan ske utan vare sig psykologiska eller ekonomiska incitament.

Vi såg ju samma utveckling när friskolorna ökade och eleverna betraktades som kunder. Lärare och elever ger då högre betyg, eftersom det gynnar dem ekonomiskt, men inte har eleverna blivit bättre för det.

Helt rätt!

Helt rätt!

Mycket klok och initierad artikel. Vi måste eftersträva ett system som underlättar för alla inklusive doktorer att göra rätt. Jag kan hålla mee delvis i den kommentaren som säger att ansvaret är doktorns för sin överförskrivning-men vi måste vara pragmatiska och konstrurera ett system (mha polititikerna) som underlättar att göra rätt, och gör det svårare att göra fel (överförskriva).
En tredje medspelare är media och all typ av opinionsbildning. Vi behöver en intensiv debatt om de oerhörda faror som en ökande resistensutveckling innebär. Detta kan hjälpa till att angripa problemet från patienternas, dvs oss allas, håll.
Slutligen finns det ju något i befolkningen som förändrats när man måste springa till doktorn samma dag som man blir förkyld eller får ont i halsen. Felippa Reinfeldt bör ta ansvar för de konsekvenser som kan uppstå med en primärvård av fastfood karaktär och monetärt vinstintressse.

Robert, vad är skillnaden mot idag, en patient kan välja läkare och även privata alternativ? (I storstäder alltså, vi på landsorten får vara glada om vi öht får tag i en läkare...:-( ) Och är läkare så lättpåverkade sker antagligen överutskrivning även av beroendeframkallande preparat, är det också Filippas fel?
Du skriver att det handlar om karaktärsfrågor men jag uppfattar det snarare som tjänstefel att vika ner sig för patientens vilja - eller chefens... Möjligen kan jag tänka mig att det ofta skrivs ut antibiotika "för säkerhets skull", att läkaren inte vill riskera att göra en felbedömning och att patienten blir sämre. Men då handlar det om kompetens och inte politik.

Ju fler inlägg jag läser, desto mer övertygad blir jag att detta är ett läkarproblem, ett branschproblem för att tala marknadsekonomi. Här krävs ledarskap och etikregler, en styrning av hela kåren. Och nog är det bättre om läkarna själva fixar det än att vänta på politisk inblandning och regler från det hållet.
Man kan jämföra med alla olika miljöregel som privata företag måste följa, det blir dyrare och krångligare för kunden men det måste göras för allas skull och de flesta kunder är medvetna om och accepterar det.

Väntar på kommentarer om patienterna som fick ligga på samma avdelning tillsammans med MRSA smittade ( MRSA är resistenta bakterier). Har någon politiker lämnat kommentar om platsbrist på KI ?

Tre synpunkter från en AT-läkare (dvs färdig med läkarutbildning och har jobbat i 2 år som läkare)

1. Ni som säger att detta är ett problem som ligger hos läkaren och inte i politiken - ni har delvis rätt men ni har fel med vad som kan göras åt det. Tror ni verkligen att alla som utbildas till läkare gör det för att de har ett incitament att hjälpa människor? Ofta är anledningen till att bi läkare helt enkelt status, pengar och garanterat god arbetsmarknad. Vi är på intet sätt några övermänniskor och inte godare eller mer samvetsgranna än andra.
Detta vore inte ett så stort problem om vi hade offentligt finansierad vård men när dessa människor sätts i ett system där det är enkelt att tjäna pengar på att skriva recept så är det klart att de kommer att göra det.

2. Eftersom min utbildning är relativt färsk så ingick det mycket tal om antibiotikaresistens. Jag förskriver enbart enligt STRAMAs riktlinjer. Detta gör att jag kan vara trygg i mina beslut men det gör också min arbetssituation till ett litet dagligt helsicke.
Det är inte kul att varje dag behöva BRÅKA med sina patienter: föräldrar som frågar "Nähä - och du tycker alltså att han ska må såhär eller?", vuxna människor som säger att man är oempatiska, outbildad, oförstående, elak, etc etc.

En viktig aspekt när det gäller läkarnas arbetsmiljö är att för varje gång det kommer en patient som inte behöver medicin men som tycker sig ha rätt att kräva det så hamnar jag som läkare ett steg närmare rollen som den som vaktar vården dvs mitt arbete går till sist ut på att se till att här ska minsann ingen som inte är riktigt sjuk komma och sno åt sig några recept eller någon behandling! Och istället betraktar jag alla mina patienter med misstänksam blick och undrar om de verkligen är så sjuka som de säger. En Peter och vargen effekt fast på gruppnivå. Jag blir helt utled på mig själv men samtidigt får jag varje dag bekräftelse på mitt agerande. Hamnar i ett "vi: läkarna mot dem: patienterna"-synsätt.

3. Patienter idag är välinformerade men egoistiska. De vet om antibiotikaresistensen men de prioriterar sig själv och sina 24-timmars tidigare tillfrisknande (vilket är vad antibiotika kan hjälpa till med vid bihåleinflammation OM du har > 38,5 graders feber eller lite andra kriterier annars har det omätbar effekt). Varför ska jag då som läkare ta samhällsansvaret? Ett samhälle utgörs av individer och de får den resistens de har förtjänat tillsammans. För läkarkåren vore det ju enklare om all antibiotika var verkningslös, då skulle vi slippa allt detta tjafs och evolutionen skulle kunna ta vid där vi avbröt den. Nå, detta är mina tankar efter extra jobbiga dagar så de ska kanske inte tas på alltför stort allvar men frågan kvarstår varför vi som läkare ska ta det moraliska beslutet? Om vi informerar patienten om att det inte finns medicinsk indikation för antibiotika, är inte de i lika hög grad tänkande och ansvarskännande individer med ett lika stort moraliskt ansvar som vi läkare? Måste vi dela upp världen i läkare och icke-läkare - vore det inte bättre om vi jobbade tillsammans?

Detta är ett struktruellt problem. Precis som det finns bra och dåliga jurister, finns det bra och dåliga läkare. De mindre kompetenta juristerna får ofta ta oftast hand om flyktingar och när sig på att överklaga vart enda tveksamt fall till högre myndighet, medan de kompetenta juristerna bli dommare, gör ämbetsmannakarriär eller jobbar på en advokatbyrå.

När det gäller läkare kommer de mest kompetenta eller snarare karriärdrivana, att göra sepcialistkarriär medan många väljer att bli allmänläkare, vare sig de vill det eller inte. Som allmänläkare kommer de mest kompetenta att vilja jobba med de mest lönsamma och minst besvärliga eller vårdkrävande patienterna. Det ger mest valuta på egen nedlagd tid. Detta ger stor läkartäthet, och konkurrens på Östermalm, Lidingö och Danderyd medan det ger lite mindre täthet och konkurrens i Rinkeby, Tensta eller Botkyrka.

Så detta med vårdval är säkert bra, för vissa. Det blir finfint för oss som bor på Östermalm, har utbildning, arbete, är ickerökare, sköter kosthållning och motionerar regelbundet. Var enda studie om hälsa säger att hälsa är starkt kopplad till socioekonomi, arbete och utbildning.

Undrar just om moderaterna vill att alla arbetstagare också ska få en fri arbetslöshetspeng och fritt få välja A-kassa och låta oss få välja vilken handläggare vi vill ha på A-kassan, vilken socialtjänsteman på Soc. Eller vilken psykiatriker för alla med psykiska besvär/dysfunktion eller välja läkare när det är dags att sjukskriva sig. Eller varför inte låta alla flyktingar fritt få en flykting peng och fritt få välja stjärnadvokat eller flyktinghandläggare? Det håller inte, vi har alla olika förutsättningar, olika behov och samhället beränsade resurser. Marknadsekonomiska incitament funkar inte alltid.

. Är det ingen modrat längre som kan sin Adam Smith, om att skomakaren inte gör bra skor för att vara snäll, utan för att tjäna pengar. Smiths tankar är grunden för vad som kallas den Klassiska skolan. Skolan utvecklades under slutet av 1800-talet till att bli den Neoklassiska skolan som idag är den allmänt mest accepterade ekonomiska teorin som förutsätter att företag liksom privatpersoner agerar för att maximerar sin egen vinst/nytta. Friedman utvecklade synen på företagande genom att 1970 uttrycka sina åsikter om företagsansvar genom det välkända citatet: ”The social responsibility of business is to increase its profits”. Smith skrev visserligen inte om läkare, men hans ekonomiska skola har lagt grunden för nästan all ekonomisk teori, inkl den skola som styr både sossar och moderater (på finnansdepartementet, inte i retoriken). Det är ingen slump att männsikor med sämre utbildning ”går på” marknadens erbjudanden om läsk och godis. Konsumentmakt handlar om beställarkompetens, det har inte alla, i synnerhet inte ad som är långsiktig bra. De läkare som är mest frikostiga i sin tolkning kommer att få minst besvärliga kunder. Det är vad det handlr om, att överleva dagen med sinnet i behåll, så man orkar med resten hemmavid, det gäller även välutbildade läkare som råkar stationeras vid de enheter som tar emot mest socila problem.

Invandrare utan förhållande till Svensk sjukvård, språkförbistring, oro, psykiska besvär, rökning, övervikt, diabetes, det finns en rad orsaker som innebär att vissa patienter upplevs som mer besvärliga än andra. Är politikrna duckar och drar fram ännu ett policydokumetn ot diskreminering, så ökar den dolda agendan inom sjukvården. Vi får en officeill retorik och en allt högre grad av reell särbehandling. Missförhållanden avslöjas av pressen, huvuden rullar, men misförhållandena består.

Varför ska det vars så svårt att säga, vissa patienter kräver mer vård än andra och det är en grund för välfärdssystemet. T.ex Jan Stenbeck, han åt ihjäl sig, så det har inte bara att göra med utbildning och pengar. Men det finns klara tendenser.

Konklution:
Man får vara rätt naiv om man inte tror att denna ”refom” leder till att läkarna i områden med sämre sociaoekonomisk status får det ännu tuffare. Man tvingas bota symptom med en massa dyra läkemedel, istället för att bota orsaken. Läkarna åker samtidigt på en massa gratiskonferenser för att "utbilda sig" mer om läkemedel. Sjukvården håller på att ätas upp inifrån av all förskrivnng av läkjemedel som botar symptom, varpå patienten slipper ta eget ansvar för sin hälsa. Läkare på tex Östermalm kommer ha högre sannolikhet att få välinformerade patienter som självmant förstått att tex antibiotika långsiktigt skadar deras hälsa, utan vill jobba förebyggande. Så har det nog alltid varit, visar hälsostatistiken, med denna reform gör man allvar kundmakten. Kunden har inte rätt, när det gäller kunskap om hälsa utifrån ett makroperspektiv, det kan bara läkarna ha. Kunden tänker kosrtsiktigt, ju mer ohälsa du har desto större behov att snabbt få hjälp av läkaren, som håller god min, men inte ens orkar försöka förklara vad som egentligen är fel. Det finns desutom inte tid, bara att skriva ut, och slippa skäll. Den som är tveksam här kan kolla på statistiken över hot och våld mot socialtjänsten sedan de infört tuffre krav. Socilatjänstemännen vet hur tufft det är att säga nej till en desperat mnniska utan alternativ.

Genom att införa en marknadsfunktion kommer det att bli en ohygglig press på de läkare som hamnar i problemområden. De har inte en chans. Detta snack med etik och värderingar som grund för förskrivning är så dumt och så långt borta från den verklighet läkaren hamnar i, man kan komma. Människor med dålig hälsa, låg utbildning, psykiska problem, som röker och äter fel kost eller inte motionerar har helt enkelt mycket lättare för att bli sjuka. Ingen vill vara sjuk, alltså kräver de snabb bot. Ingen läkare får betalt för att ge sig tid med sin patient. Detta produktionstänkande ger förbättrad hälsa för de som redan har god hälsa och försämrad hälsa för de som sammhället borde lägga ner resurser på att få mer friska. Man behöver inte vara röd eller socialist för att se detta. Snarare har nog de med marknadsekonomisk tro, lättare att begripa avigsidorna med att låta outbildade människor ta del av marknadens utfästelse, se bara vad som hände med Sub-prime i USA. Det sänkte en hel världsekonomi, eller åtminstone kickade igång nedgången.

Finnansdepartementets långtidsutredning (de endqa som arbetar utan politiska direktiv) har kommit fram till att det finns tre strategier att finnansiera den framtida sjukvården. Behoven beräknas var dubbla eller tredubbla mot resuserna och ökad effektivitet är utesluten, (eftersom det bara leder till ökade sjukskrivningar hos vårdpersonalen. De går redan på knäna)

1. Höjda skatter (sic) det tror inte ens sossarna på.
2. ökade självfinnansiering (sic) det trodde Göran Persson på, men det är samma sak som beskattning men med frivilliga medel, det urholkar köpkraften och tillväxten.
3. förbättrad folkhälsa, det krävs olika incitament för detta. Skandia har börjar, men det är bara början.

Börja med att kolla USA, dubbelt så höga sjukkostnader, sämre folkhälsa och ett helt marknadsstyrt sjuksystem. När marknaden styr blir folk sjukare och läkemedelsindustrin och vårdbolagen rikare, så funkar det.

Problemet handlar snarare om att ingen politiker vågar säga som det är, vi måste prioritera. De dementa är redan bortprioriterade sedan "ädelreformen -92". Snart måte man prioritera bort fler grupper i samhället. Politikerna strategi är att med alla till buds stående medel försöka mörka problemet, det finns inte till närmelsevis resurser för behoven, men alla har samma rätt, rätt till vad? Det handlar om att inte hamna i sjukvården alls, det är ett som är säkert.

Att nu ge kunden konsumentmakt och låta läkarna ta smällen kommer att bli intressant. Ingen vettig läkare åtar sig att jobba dubbelt så mycket i problemområden för samma peng. Läkarna, och i synnerhet de med mest valfrihet söker sig till välbärgade kommuner. Läkarbrist uppstår på en massa platser där läkarna inte vill jobba, alltså måste vi importera läkare, som så fort de fattat bluffen byter jobb. Förlorarna är både skattebetalare och folkhälsan.

Allt detta fattar Filippa (och rådgivaren Fredrik), men de har inget val, eftersom ingen vågar säga som det verkligen är. Vi har inte pengar att tillgodose medborgarnas behov, vi måste prioritera. Ingen prioriterar i realiteten de med sämst hälsa, det är medelklassen som avör val. Men det kan man inte säga för då går det åt helvete i pressen. Alltså får läkarna ta smällen, men god hjälp av en massa tramsiga policybeslut, etikregler och värderingkurser. Är det inte fler som får allergisa utslag av tomma tunnor som skrammlar? När får vi modiga politiker som vågar säga som det är? Jag är övertygad om att denna linje skulle vinna väljarnas gunst om bara journalisterna vågade ta upp frågan. Vi har ändå bättre förutsättninar än de flest länder att jobba med förebyggande hälsovård. Men det verkar inte ligga i läkemedelindustrins eller livsmedelindustrins intressen, ännu.

Förutsätt inte att alla patienter och föräldrar är idioter, problemen med resistens har varit kända bland åtminstone delar av allmänheten i 20 år och många föräldrar förstår att ett överdrivet penicillinmatande ger negativa sidoeffekter de inte vill utsätta sitt barn eller sig själva för.

Läkarkåren utstrålar skrämmande mycket offermentalitet, sen när är det brist på patienter? Uppenbarligen behöver läkarkåren lite stötning t.ex.genom att socialstyrelsen normerar mängden antibiotika som är lämpligt att förskriva utifrån det givna patientunderlaget. Drar din mottagning över normen med mer än 5% åker du på granskning av ditt journalunderlag samt skatterevision, detta innebär ett sånt helvetiskt merarbete att ingen kommer att våga ta risken.

Att moderna dagis fungerar som smittodistributionscentralerna no 1 verkar rimligt med tanke på hur enormt sjuka tidigare kärnfriska småbarnsföräldrar verkar bli. Mindre barngrupper och bättre hygien? Någon som är insatt?

All heder åt dig läkare ovan som håller dig till STRAMA, du har mitt fulla stöd, men en mer fri etableringsrättmåste till, Göteborgs primärvård har varit ett kaos av otillgänglighet i tio år tills nu då man börjat ge efter lite och det plötsligt finns personal till 70 nya mottagningar. Äntligen slut med vårdcentraler som vägrar ta emot en och tre månaders väntetid på specialist!

"När det gäller läkare kommer de mest kompetenta eller snarare karriärdrivana, att göra sepcialistkarriär medan många väljer att bli allmänläkare, vare sig de vill det eller inte."

Bara ett förtydligande:
En allmänläkare är specialist i allmänmedicin och har lika lång specialistutbildning som andra specialister.

Många vårdcentraler bemannas visserligen till stor del av läkare utan specialistkompetens i allmänmedicin, men de bör inte kallas för allmänläkare. Bristen på specialister i allmänmedicin är en av orsakerna till den dåliga följsamheten till vårdprogram och behandlingsriktlinjer i primärvården. Att det problemet skulle lösas genom vårdvalet är tveksamt, särskilt som det i propositionen föreslås att kravet på specialistkompetens tas bort = risk för ytterligare urvattning av kompetens i primärvården?

Läkare och läkarförbund kan gå ihop och skapa en kvalitetskontroll där de samarbetar för att minska användningen av antibiotika. Även patienterna kommer fatta varför många antibiotika-kurer är farliga, ingen vill att ens barn ska bli resistenta mot läkemedel när de växer upp. Det verkar som att skribenten inte vill ge mig möjligheten att träffa olika läkare ty jag kommer välja den som behandlar mig bäst? Våga lita på kunderna/patienterna...folk är inte så dumma som ni tror.

Trist att läsa hur en läkare har gett upp och skyller (över)förskrivningen på sjukvårdspolitiker. Jag vill ha välinsatta, starka läkare som tar ansvar för att själva avgöra vad som är bäst för patient och samhälle. Jag är övertygad om att det inte är en politiker som hindrar detta

Hon är så lik Lisa Cuddy från House MD.

Bra skrivet Johan32 och Robert!

Gunilla Rask

Det är väl självklart att ni läkare ska ta det moraliska ansvaret för er antibiotikaförskrivning. Det har vi tandläkare alltid gjort! Att sedan Filippa Reinfeldt har gjort geschäft av primärvården med Vårdval Sthlm är en annan men ytterst tråkig femma, som ger många olyckliga konsekvenser. Södra Sthlm tros dessutom av moderater behöva endast en form av psykoterapibehandling, definitivt inte de med neuropsykiatriska funktionsstörningar. Moderater utan kunskap eller erfarenhet av vård ska inte lägga sig i denna. De hyser stor arrogans för fackkunskap men stor kärlek till "att få ta hand om sig själv" som fru Bildt, det nya stolletokiga stjärnskottet på moderaternas vårdhimlen, uttrycker sig.

Jag skulle vilja ha infektionsläkarens kommentar till det faktum att vid en femdagars antibiotika-kur, som inte är ovanlig även i Europa men ännu mer i andra delar av världen, slås bara ca 50% av bakterierna ut, vid 7 dagar minst 75% och vid 10 dagar minst 90%. Eftersom de flesta kurer i Sverige är minst 7-10 dagar är alltså risken att vi i Sverige skapar resistens mycket lägre. Varför kan vi då inte med gott samvete fortsätta med våra 10-dagars behandlingar? Problemet tycks ju vara att i många länder förskrivs fel antibiotika och till för korta kurer???

Jag skulle vilja ha infektionsläkarens kommentar till det faktum att vid en femdagars antibiotika-kur, som inte är ovanlig även i Europa men ännu mer i andra delar av världen, slås bara ca 50% av bakterierna ut, vid 7 dagar minst 75% och vid 10 dagar minst 90%. Eftersom de flesta kurer i Sverige är minst 7-10 dagar är alltså risken att vi i Sverige skapar resistens mycket lägre. Varför kan vi då inte med gott samvete fortsätta med våra 10-dagars behandlingar? Problemet tycks ju vara att i många länder förskrivs fel antibiotika och till för korta kurer???

Jag gick upp till citykliniken för ett antal år sedan. Efter en kvart hade psykiatrikern diagnostiserat mig. Han ordinerade piller. Efter en kvart! När man lägger in ett marknadstänkande så tar man den enkla och snabba lösningen för att maximera profit.

Det samhälle borgarna håller på att bygga är så djupt obehagligt. Ett samhälle där medborgarna är motborgare, potentiella konkurrenter. Potentiella instrument för egen framgång, att profitera på. Dollarn som raster i alla relationer, det konstlade, säljande, manipulerande. Att bedra för att inte själv bli bedragen.

De vill krossa allt som är gemensamt, allt som är vårt, de hatar "oss" och älskar JAG JAG JAG. Man blir bedrövad och sorgsen.

Filippa Reinfeldt uppmuntrar en ersättning i sjukvården i Stockholm som bygger på många och korta besök hos läkare. Läkarna själva är i många fall även företagare och får anpassa sig till systemets uppbyggnad för att företaget ska klara sig. Systemet premierar "enkla" lösningar som ökad förskrivning av läkemedel, även antibiotika. De journalister som "wallraffade" fick i 9 fall av 10 läkemedel utskrivna med lätthet trots att deras beskrivna symtom inte följde riktlinjerna. Så det är helt rätt att ifrågasätta Vårdvals Stockholms konstruktion.

Man lägger ut 140KR för att träffa läkaren så VILL man att det händer något!!!!!!!!!!
Inte att han säger "tyvärr det är virus så du får härda ut!"
Man har ju karensdag mm så det blir den snabba vägen Antibiotika!!!

@ abe

"Jag gick upp till citykliniken för ett antal år sedan. Efter en kvart hade psykiatrikern diagnostiserat mig. Han ordinerade piller. Efter en kvart! "

Jag tycker det var rätt lång tid trots allt. Efter att ha läst din text märkte jag direkt att "alla hästar inte var i hagen" hos dig.

"De vill krossa allt som är gemensamt, allt som är vårt, de hatar "oss" och älskar JAG JAG JAG."

Sa du till honom att borgarna hatar "oss"? Hur starka piller fick du? Du verkar inte ha blivit botad än iaf.

Har en god vän som är läkare på en privat vårdinrättning i Stockholm. Vårdvalet ger inrättningen pengar efter patientgenomströmning och vem patienten träffar. Att träffa en sköterska ger mindre pengar än att träffa en läkare. Att dessutom träffa många patienter per dag ger än mer i kassan till inrättningen.

Detta har lett till att min gode vän inte bara träffar patienter som KRÄVER antibiotika mot förkylningar (vilket antibiotika som alla(?) vet är fullständigt verkningslöst mot) och därför precis som Gunilla skriver bokstavligt talat får bråka med patienterna för att få dom att förstå. Än värre är att eftersom ett möte med henne genererar mer pengar åt inrättningen får hon träffa varenda kotte som kommer in oberoende av vad det gäller. Hon kan inte räkna hur många snoriga näsor hon sett senaste halvåret. Istället för att nyttja hennes läkarkompetens där den gör mest nytta och låta de förkylda patienterna träffa en sköterska (som i de flesta fall kan göra ett exakt lika bra, om inte bättre, jobb än läkaren, minus att skriva ut något receptbelagt då, gärna antibiotika) får hon träffa en aldrig sinande ström av småsjuka medan de som verkligen behöver hennes hjälp får vänta onödigt länge. Patienterna är å andra sidan urnöjda med att få träffa en läkare oavsett om det behövs eller inte, för det känns bättre att få träffa en läkare än en sköterska.

Vårdvalet är från patientens synhåll jättebra. Det ser till att chansen att träffa en läkare ökar (eftersom det ligger ett ekonomiskt incitament i att låta dom göra det). Det premierar också att patienterna får korta besök (som på politikerspråk kallas effektiviserade) som gärna resulterar i att ett läkemedel skrivs ut (alltför ofta antibiotika).

Från min gode väns synhåll är vårdvalet inte lika bra. Hon får träffa stora mängder patienter som egentligen inte behöver träffa en läkare utan skulle få lika bra vård av en sköterska. Hon har inte tid att ställa ordentliga diagnoser i de fall det verkligen behövs eftersom inrättningen bara bokar in kortast tänkbara besök med henne. Dessutom hinner eller orkar hon inte alltid ta strid mot de patienter som absolut kräver ett visst läkemedel/antibiotika trots att det inte behövs.

Så beroende på vem man frågar får man olika svar på hur bra vårdvalet är. Min bild är att vårdvalet hjälper till att undergräva läkarens auktoritet som väktare av människors hälsa. Istället får patienten möjlighet att ta över läkarens roll och läkaren själv förvandlas till en serviceperson som utför patientens önskemål. Det är å andra sidan inte samma sak som bra vård, för någonstans på vägen har man slutat använda sig av läkarens kompetens och bedömningsförmåga och rationaliserar bort den. Är det verkligen bra?

@ Per Andersson

Tandläkare. Moraliskt högre stående individer? Eller i lägre grad utsatta för situationer där det kan vara svårt att neka patienter/kunder antibiotika?

Artikelförfattarens poäng är klockren. Varför skulle vården vara befriad från behov av politisk styrning/incitament när alla andra brancher tycks vara det?

till: default persson
Sänka a-kassan för läkare?
Vad är det för trams? När såg du senast en doktor som kvalificerar sig för A-kassa, arbetslös? Det är ju inte svårt med jobb som läkare, när det råder brist.

Jag upplever att jag i nuläget jobbar 135%

@ schnabel

"Varför skulle vården vara befriad från behov av politisk styrning/incitament när alla andra brancher tycks vara det?"

Av alla branscher så är ju vården som är MEST politiskt styrd av alla. Och kanske borde skribenten lära sig skillnaden mellan frivillighet och tvång? Om giriga eller inkompetenta läkare skriver ut massa mediciner i onödan så är det ju knappast Filippa Reinfeldt som TVINGAT de. Intressant ämne men artikeln är felaktigt uppbyggd och fel personer får agera syndabockar.

Ligger inte återigen problemet i hur fruktansvärt kortsiktiga och egoistiska människor är? Det är klart som korvspad att sjuka människor vill ha medicin, vare sig den i långa loppet är nyttigt eller ej. Folkhälsa be damned, ungefär.

Då en attitydförändring inte lär ske hos patienterna får den väl istället ske hos läkarna, som helt enkelt måste bli mer restriktiva. Håll register på mängden antibiotika i förhållande till antalet patienter, och undersök avvikelserna, som någon sa innan mig. Det kan säkert bli svindyrt, men någonstans borde det lösa sig i längden.