Fritt forum

om Fritt forum

Detta får inte läcka ut till det svenska folket!

Publicerad: 2009-05-25 17:05, Uppdaterad: 2009-05-25 17:05

Anhängare av Lissabonfördraget hävdar att det främst handlar om en "intern hushållning" som innebär att städa upp bland EU institutionerna. Men varje seriös granskning visar att det är en grov överdrift. Lissabonfördraget har alla förutsättningar för en framtida Europeisk superstat.

millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Jag visa att det finns en tendens i EU att tona ned det folkliga inflytandet och att Lissabonfördraget inte gör någonting för att ändra på detta.

Lissabonfördraget innehåller ett antal viktiga institutionella förändringar. Det tydligaste målet är att successivt skapa en europeisk superstat.

Lissabonfördraget skapar en ny utrikesminister för EU som kommer att ha den klumpiga titeln "Den högste representanten i unionen för utrikesfrågor och säkerhetspolitik".

Hans eller hennes viktigaste uppgifter kommer att vara att allt hårdare binda samman medlemsstaterna i en gemensam utrikespolitik. Artikel 17:2 i FEU, tar bort den nationella vetorätten och ersätter den med ett system för kvalificerad majoritet som, "Den högste representanten för unionens utrikesfrågor och säkerhetspolitik", har tagit fram på särskild begäran av honom eller henne från det Europeiska rådet.

Låt oss tänka oss att EU:s ministerråd enhälligt blir överens om att uppmana utrikesministern att lägga fram ett förslag för att lösa krisen i Kosovo och de konflikter som kan uppstå med Ryssland. När han eller hon kommer tillbaka med konkreta förslag i frågan, så har den nationella vetorätten tagits bort för Sverige och andra nationer.

Artikel 32 i EU-fördraget är intressant eftersom det helt enkelt att säger att "EU kommer att vara en juridisk person".

Syftet är att ge EU en juridisk existens, som är något mer än att vara en samordnare för nationalstaterna. Det är ännu ett viktigt steg i övergången till en federal modell som liknar USA, som är en juridiskt separat enhet från de enskilda delstaterna: Texas och Kalifornien, och så vidare.

EU kommer att kunna ansluta sig till internationella rättsliga avtal om utrikespolitik, kriminalitet eller rättsliga frågor, snarare än bara för handelsfrågor.

Det betyder också att EU kommer att söka en plats i FN:s säkerhetsråd som en juridisk person som kan tala för de olika länderna som ingår i FN.

Lissabonfördraget kommer att ge ett minskat inflytande för medlemsstaterna på flera sätt.

Röstningsreglerna i EU-rådet ändras så att det blir svårare för medlemsstaterna att blockera beslut. I Artikel 205 i FEUF, anges det, att från och med år 2014 kommer en kvalificerad majoritet att definieras som 55 procent av rösterna från ledamöterna i EU-rådet, så länge de utgör 65 procent av EU:s befolkning. En blockerande minoritet ska utgöra 35 procent av EU:s befolkning.

Det är ett stort hinder för de små länderna som Sverige, och EU:s ledare är övertygade om att det kommer att minska de nationella rösterna. Däremot ger det ett ökat inflytande och större befogenheter till EU. En allians mellan Frankrike och Tyskland och två små länder, kan blockera all lagstiftning, även om de övriga 23 är positiva.

Enligt fördraget kommer varje nationalstat att bli av med rätten att nominera sina egna kandidater för EU-kommissionen.

Lissabonfördraget skapar en viktig standard. Artikel 2:2 i FEUF, säger att "Medlemsstaterna skall utöva sin befogenhet i den mån där unionen inte har utövat sin behörighet". Det ger helt klart EU ett företräde över nationsstaterna.

De övergripande konsekvenserna är att EU:s beslutsfattande kommer att gå allt djupare in på de flesta områden i det dagliga livet. Exempelvis kommer EU:s beslutsfattande att helt dominera energi och transport. Allt som allt, kommer Lissabonfördraget att ta bort det nationella vetot på över fyrtio områden.

I dag är omkring 80 procent av de lagar som har antagits av Sverige anpassade efter EU:s lagar. Men med ytterligare överföring av makt, kommer EU:s inflytande att öka ännu mer.

Det som beskrivs ovan handlar inte bara om att "städa upp" bland institutionerna. Det är i själva verket en allvarlig ansträngning för att lägga grunden för ett Förenta Staterna av Europa.

Om den nationella identiteten byts ut mot en europeisk identitet, så är det fullt rimligt att fråga om det innebär mer demokrati eller mindre demokrati? Kommer förändringen innebära en större eller mindre kontroll över våra liv genom den politiska eliten?

Tyvärr visar både Lissabonfördraget och olika protokoll att EU fungerar på ett sätt som innebär mindre demokrati.

Det finns ett antal exempel på hur överföringen av mer makt till EU innebär en försämring av demokratin.

Det första är att EU-parlamentet har en begränsad kontroll som utövas av folkvalda representanter. EU-parlamentet har inte den verkställande makten.

Det är EU-kommissionen som har den verkställande makten och man kan inte avskeda enskilda EU-kommissionärer. När det avslöjades att EU kommissionären Jacques Barrot, hade dolt det faktum att han hade dömts för bedrägeri och fått amnesti från hans bundsförvant Jacques Chirac som gjorde det olagligt att ens nämna om sin brottslighet i Frankrike, fanns det ingenting som EU-parlamentet kunde göra.

Den som en gång har kommit in kommissionen kan inte avskedas, så Barrot är fortfarande EU-kommissionens Vice President. Även den som vill bli av med hela kommissionen, i enlighet med Lissabonfördraget, måste lägga fram ett misstroendevotum som stöds två tredjedelar av EU-parlamentet.

Problemet blir bara större av det faktum att det inte längre finns några verkliga val som fokuserar på frågor som beslutas på EU-nivå. Istället för Europaval samarbetar de svenska partierna för att hålla frågan om Europa på den inhemska agendan.

Om en grupp svenska politiker har misslyckats med att bli riksdagspolitiker, så skickas de till EU för att ta emot en påkostad lön på 7000 € i månaden, plus generösa omkostnader.

Och de kommer sannolikt att gå till de två största grupperna i parlamentet, PPE (Konservativa) eller PSE (Socialdemokratiska). Dessa är tänkta att representera vänster och höger på den politiska skiljelinjen, men den ovanliga strukturen i EU parlamentet betyder att det finns ett samförstånd mellan de båda blocken.

De människor som är tänkta representera din röst i EU bedriver ofta informella allianser som fattas långt bort från nyfikna ögon. Ett färskt exempel var ett beslut om att införa obligatorisk lagring av uppgifter under 2005. Här kom båda de politiska blocken överens om en åtgärd varigenom en persons telefonjournaler, e-postloggar och internetanvändning behålls av företagets leverantörer, från sex månader till två år, för att göras tillgängliga för polis och underrättelsetjänster om de begär det. Helt klart är att vi inte har röstat för en sådan repressiv åtgärd, men det var vad som pålades oss genom en EU:s skadeskjutna demokrati.

De andra institutionerna som är tänkta att ge en "demokratisk input" är EU-rådet och Ministerrådet. Men inte heller de kan utöva någon demokratisk kontroll, om vi menar att de ska företräda medborgarna, baserade på mandaten från sina väljare. Även om EU-rådet och Ministerrådet stiftar lagar, så är det inte en lagstiftande församling. Fram till nyligen hölls deras överläggningar hemliga, men det nya fördraget öppnar på detta något. Men det innebär inte någon insyn i det verkliga beslutsfattandet. Långt ifrån demokratisk kontroll, spelar de informella kontakterna med byråkratin en stor roll i hur besluten fattas.

Bristen på demokratisk kontroll innebär att den icke-valda EU-kommissionen spelar en allt större roll. Det icke-valda organet har ensamrätt på att föreslå lagstiftning och Artikel 249b, ger mer makt åt EU-kommissionen för att komplettera eller ändrar på vissa icke väsentliga delar av rättsakten.

Dess ordförande är José Manuel Barroso, en före detta maoist, som stödde den kinesiska diktaturen och som sedan bytte till en fanatisk pro-amerikansk ståndpunkt.

Den brittiske kommissionären, Peter Mandelson, är en misslyckad politiker som har avgått, inte bara en gång, utan två gånger från den brittiska regeringen efter tvivelaktiga donationer från kommersiella intressen. Men i EU-kommissionen sitter han säkert.

Om detta är EU-kommissionen är den viktigaste institutionen, så är det inte konstigt att privatiseringar och attackerna på välfärden står på dagordningen.

Lissabonfördraget kommer i praktiken inte att åtgärda bristen på demokrati. Istället blir det bara värre på tre viktiga sätt.

Det kommer att överföra mer makt till EU:s Superstat, vars beslutsfattande effektivt kommer att ligga utanför den offentliga kontrollen.

Det kommer att införas en övergångsklausul som ger EU-rådet rätt att utvidga sina befogenheter utan ytterligare behov av ett nytt fördrag. "Passerelle" är det franska ordet för en gångbro men i verkligheten är det ett snabbplaneringsförfarande mot större EU befogenheter.

Genom sådana mekanismer kommer de odemokratiska krafterna att dominera den politiska kulturen bland EU-eliten.

Bristen på demokrati motiveras ofta med behovet av "effektivitet" eftersom det handlar om en kontinent bestående av många nationer.

Av samma skäl kan man be människorna i Indien eller Kina att de ska ge upp sin strävan för demokrati, eftersom deras länder är för stora! Argumentet är alltså falskt, eftersom det förhindrar en enkel fråga: effektivt för vem?

I verkligheten utformas den offentliga politiken bakom stängda dörrar. Bryssel har blivit den globala huvudstaden för världens lobbyister. Det totala antalet av dess lobbyister är uppskattningsvis 15 000. Det finns så många att Society of European Affairs Professionals, skickade ett brev till ordföranden för EU-parlamentet och klagande på att det inte fanns tillräckligt med platser och hörlurar åt alla. Och svindlande 5 000 lobbyister är ackrediterade med full tillgång till EU Parlamentet!

Den överväldigande majoriteten av lobbyisterna, uppskattningsvis 70 procent, kommer från näringslivet, eftersom de har resurser att finansiera dem. En tidigare anställd i en stor lobbyorganisation beräknade att omsättningen för företagens lobbying uppgick till mellan 750 miljoner och 1 miljard € under 2005.

Dessa företag rekryterar ofta tidigare medlemmar från den politiska eliten och på så sätt skapas en karuselldörr som förstärker deras inflytande. En av de mest framträdande lobbyisterna, Daniel Guegin, erkände att lobbyisterna trycker på för att inrätta nya expertgrupper, för att de därigenom ska stå välrustade för att kunna "styra agendan". Lobbyisterna har målet att både den icke-valda EU-kommissionen och EU-rådets nationella politiker, ska kunna arbeta med mindre offentlig granskning.

Företagen avsätter stora resurser för dessa metoder eftersom de vet att det fungerar. Resultaten får tyvärr dramatiska effekter för miljontals människor. Ta den enorma kraften i bioteknikindustrin, till exempel. I slutet av nittiotalet, lobbades det för äganderätten för levande celler från djur och till och för med mänskliga organ. Enligt lobbyisten för Smith Kline Beecham, Simon Gentry, använde företaget 20 miljoner € för sin kampanj. År 1998 fick de patentdirektiv på levande celler, vilket bidrog till att lyfta kapitalismen till en ny och mer påträngande nivå.

Befolkningen i Europa motsätter sig genmodifierade livsmedel, men EU-kommissionen har ett mycket nära samarbete med lobbygrupper, såsom Europa Bio. Deras senaste kampanj vill öka användningen av biodrivmedel som ett sätt att hantera klimatkrisen. EU har nyligen antagit målet att 10 procent av bränslet för vägtransporter ska komma från biobränslen år 2020. Idén för biobränslen kom ursprungligen från Research Advisory Council, en expertgrupp som främst har hämtats från olje-, bil- och bioteknikföretagen.

Detta är alltså den typ av Superstat som Sveriges riksdag och regering har godkänt genom Lissabonfördraget. Detta är vad Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin inte har velat tala så högt om. Det enda parti som går till val på att stoppa Lissabonfördraget är Libertas. Årets EU-val är ett ödesval för demokratins grundvalar i hela Europa!

(807 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7420

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet är att folk överlag inte tror på principer och ideologi, d.v.s. anser att EU är bra så länge det inte gör någon skada. Eftersom majoriteten av skadan med EU är sånt som inte syns (t.ex. inskränkande av privatlivet, utkonkurrens av afrikanska bönder, m.m) så är det ännu inte någon som säger emot. Den sorgliga sanningen är nog att vi på sikt kommer bli en europeisk federation. En sådan skulle knappast gå att bryta upp än mindre stora grupper av människor börjar emigrera ut från EU.

Men vi är mil från en sådan utveckling i nuläget, skall dock bli intressant att se vad de närmsta 30 åren har att erbjuda ... ett bra ställe att starta är att ifrågasätta vad vi får för vår medlemsavgift - för drar man in pengarna så blir det ganska lite EU kvar.

Permalänk | Anmäl #1 Hans Palmstierna, 2009-05-25, 19:51

Jag sitter precis med ett xemplar Lissabonfördraget framför mig, det är en lunta på 370 sidor, och inget kan få mig att tro att någon har en fullständig överblick över vad texten innehåller, hur den kan komma att tolkas eller hur den kommer att utnyttjas.

Lissabonfördraget är en obegriplig smörja som borde förpassas till sophögen. Om inte annat så av ren självbevarelsedrift.

En grundlag på 370 sidor herre Gud. Hur ska en vanlig människa kunna ha en uppfattning om vad det innebär.

Vågar vi låta våra många gånger indolenta svenska politiker besluta ensammma. För min del är svaret ett rungande NEJ!

Permalänk | Anmäl #2 Lars, 2009-05-25, 21:25

"Syftet är att ge EU en juridisk existens"

Ja, men å andra sidan upphör EG att existera (det existerar fortfarande) som redan är en juridisk person. Vad är poängen med detta klagomål???

Vad menas med att det inte får läcka ut, Lisbonfördraget är offentlig handling?

Varför är EPP förkortat som PPE (fransk förkortning)?

Vad är egentligen en superstat? Ingen har lyckats förklara detta för mig. Om det är en federal stat som är ansvarande till medborgarna, vad är problemet med det mot nuvarande lösning då icke-valda medlemmar i ministerrådet har lagstiftande rätt?

En hemlighet till, ja EU-kommissionen har rätt att utfärda regleringar inom vissa områden (inre marknaden), men det har svenska regeringen också (eller deras departement egentligen, men cheferna för dessa departement är ju ministrarna i regeringen, så det är inte så stor skillnad mot hur EU-kommissionen funkar)? Notera att lagar och regleringar av lagar inte är samma sak och, svenska staten har rätt att reglera lag (i vissa områden) utan att riksdagen röstar om det hela.

My god, hela världen kommer falla isär när EU börjar fungera mer som en riktig demokratisk stat istället för den nuvarande mellan-/över-statliga hybriden som ger oproportionerlig makt till de indirekt tillsatta regeringarna.

Om nu inte poängen är att vi skall gå ur och avveckla EU (och egentligen även i det fallet också) så vill jag gärna se att samtliga EU-bashare lägger fram ett realistiskt alternativ för Europas framtid.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Detta får inte läcka ut till det svenska folket!

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar