Familjen Bonnier hopplöst fångade mellan Piratförlaget och the Pirate Bay

Intressant artikel.
------------
Vill dock bara påpeka att om det med Piratförlaget avses Guillous förlag så är det knappast en framåtsträvande lösning. En gång i tiden kanske men sedan blev pengarna viktigare. Piratförlag som företeelse (kanske bättre beskrivet som fira förläggare) däremot är en framtid som Bonnier med flera måste förhålla sig till eller försvinna. De företagare som gjorde stora pengar på att sy svarta uniformer i centraleuropa för drygt 70 år sedan har ju också fått anpassa sig efter en ny verklighet.
----------------
Det är väldigt få som skriker efter ångmaskinens eller den hästburna transportens återinförande men media har ju alltid varit en särskilt konservativ verksamhet. Jag har lite svårt att relatera till de (lyckligtvis allt färre) personer som högljutt försvarar en uråldrig affärsmodell som bygger på kontroll av information och distribution. Speciellt svårt för detta har jag eftersom det torde vara allmänt känt att exakt samma diskussioner fördes av troligtvis samma sorters människor när tryckpressen, radion, Tv:n, kassettbandsplearen, videon, CD-skivan o.s.v infördes. Hur man styvnackat kan fortsätta argumentera för detta system med facit i hand är för mig helt obegripligt.

Det är lika bra för family att de ska sluta att haka på Svenska.deras makt måste balansera nu.
Vi är trott på dem.parasit.

Exakt vad är det som säger att Bonnier inte skulle kunna lära sig göra profit på internet lika väl som någon annan. Det är inte tryckpressar de har byggt sitt imperium på det är innehållsproduktion eller "content" som man sa förr.
En innehållsproduktion som sträcker sig från hårt målgruppsmallade veckomagasin till mer eller mindre löst sammarbete med "fria" konstnärsjälar som författare eller filmskapare.
Internet är två saker 1. Billig distribution av "content" 2.En mötesplats där människor med olika bakgrund, åsikter och idéer konfronteras och ev finner varandra. På nåt sätt känns det inte som en särskilt främmande miljö för Bonniers.

Familjen Bonnier är en fantastisk familj. Man blir imponerad av vad denna familj skapat, den insikten får jag efter att ha sett första programmet om familjen Bonnier på TV4.

Det är intressant att tre familjer med anknytning till tidigt 1800-tal har spelat en så viktig roll i Sverige. Jag tänker på Bernadotte, Bonnier och Wallenberg.

Under senare år har nya familjer kommit till, som Kamprad, Rausing och Persson inom HM, men att Sverige fortfarande har aktiva familjer där verksamhetens start, kan dateras till tidigt 1800-tal, gör ju förstås också Sverige intressant.

Slutsatsen är att detta land är kanske ett bra land för företagande och nya kreativa idéer, och denna tradition, hoppas jag att vi fortsätter att värna. Dert skapar välstånd i landet.

Få socialdemokrater har dock skapat ett liknande välstånd. Det är få socialdemokratiska företagare som gjort liknande insatser som de familjer jag nu nämnt.

Skribenten H, som skrivit ovanstående inlägg missar något. Inom mediabranschen har familjer Bonnier ett mycket stort kunnande.

Själv köper jag DN för att jag tycker det är en bra tidning. Så länge DN är bra köper jag den.

Bonniers har lyckats kombinera hög standard på förlagets produkter med att rörelsen går runt. Denna kunskap, oavsett produkt, är avgörande för ett företags framtid.

De medier skribenten nämner har kanske en framtid, det kan inte jag avgöra. De medier vi redan har som svenskar, som att läsa böcker och traditionella tidningar, det kommer vi att fortsätta med.

Så länge vi fortsätter med det kommer vi köpa DN och böcker utgivna på Bonniers förlag.

Det intressanta är att skribenten presenterar sig som socialdemokrat. Jag kommer då att tänka på dagstidningar som Arbetet, Morgontidningen, Ny Tid, Stockholms Tidningen - vad hände med dessa tidningar ? Och varför kommer de inte ut idag ?

Var dessa tidningar måhända alltför politiskt styrda ? Var dessa tidningar möjligen inte tillräckligt professionellt styrda ?

Och om det var så,att tidningarna inte höll måttet, hyllar väl inte skribenten det mediokra, det medelmåttiga ? Vi vill väl alla att de produkter vi gör, ska hålla högsta klass ?

Det är detta som är skälet till familjen Bonniers framgång. Produkterna som denna publicistiska familj gett ut, har alltidd varit i linje med vad människor efterfrågar, och produkterna har samtidigt hållit högsta klass.

Vi är dock ännu tröttare på sådana som dig "Ahamed"

Till socialdemokraten Hartman vill jag bara säga en sak:

Bara hårt arbete skapar framgång.

Istället för att människor sitter på sina kamrar och filosoferar, rekommenderar jag dessa att kavla upp armarna och ta tagi i något som ger intäkter.

Vissa socialdemokrater , inte alla, har en tendens att missa detta, man tänker mer på sina rättigheter och kräver en mängd uppoffringar av andra.

Villaskatten är ju ett sådant exempel där hårt arbetande människor, som slitit ihop till ett eget hus, ska plötsligt bli miljonärer på papparet och betala runt 50 000 kr per år, bara för att få rätten att få fortsätta äga sitt hus.

Man uppmuntrar idén om andra är orsak till ens egen situation. Så var det inte i början inom arbetarrörelsen, då min morfar, född i Gamla Stan, röstade på bolsjevikerna i sitt första politiska val.

Då stod arbetarrörelsen för den goda moralen och hyllade nyttan av flit och hårt arbete. Att bara bildning skulle ge var och en utdelning i livet.

Min morfar växlade så småningom över, han var trogen kooperationen hela sitt liv,han gillade Konsum starkt.

Jag tror att han röstade på socialdemokraterna efter en tid och han slutade som högerman. Ju mer (s) fjärmade sig från sina gamla ideal, ju mer främmande, tyckte han att denna rörelse var.

Min tro är att om (s) börjar ta upp de gamla idealen från tidigt 1900-tal, att bara hårt arbete ger framgång, att man ska förlita sig mer på sig själv, att inte ligga samhället till last,att det är jag som styr min egen framtid - ja, då har partiet en framtid.

Något för Hartman måhända att tänka på.

Det har varit så många Media revlutioner sedan man startade Bonnierförlaget. Bonnier har ofta varit bland dom första att
se och inse vad sanningshalten i det man skriver handlar om. Man har valt att lyfta det som har ett genuint intresse.

Såg del 1 igår.

Att det ofta funnits en lönsamhetsaspekt är självklar. Skall man överleva på lång sikt så handlar det om att vara lyhörd och kreativ och ibland ta chanser som ges. Att man lät Newsmill bli det nya skepp där man lätt bloggare frit kommentera eller skriva artiklar tillhör utvecklingen av det fria ordet och den demokratiska andan.

Sånt lönar sig i längden. Det skall löna sig att vara lyhörd. Det skall löna sig att via respekt, för att utveckla måste man våga pröva.

Såg hur allt tog fart då Newsmills servrar brakade ihop då det i boken "Gömda" flöt till ytan och den verkliga diskussionen om Social media och transparans flöt till ytan i det som kanske kan ses som Chicken race 2. Den som inte läst ettan borde nog göra det. För jag tror kanske att Bonnier är på rätt spår. Vi får väl se vilka som håller sig flytande.

Genom att tillåta det fria ordet och vara lyhörd och publicera forum för folks olika intressen och vilja så kan man fånga upp och leverera en annan sida av verkligheten. Låta 2 sidor få komma till tals. Ge social media eett ansikte och den transparans ögonblickligen som ibland behövs. Inte låta det ta lång tid innan 1/2 sanning blir ifrågasatt.

Man har visat Piratförlag och de som säger att internet är en fluga och bloggare är pöbel att man visar just de som söker efter svar eller har frågor, andra åsikter respekt. Man låter folket få bilda sig egna uppfattningar utifrån att våga leverera 2 historier inte bara en bild eller historia.

Det handlar om att kunna få en andra chans. Genom Unni och Bermuda triangeln tror jag Bonnier och Pirate Bay kan klara stormen och inte dras med i den virvel som uppslukar Pirater som inte har någon vid rodret som förstår att läsa vad som skrivs.

Många tidningar och förlag komer säkert att gå under.

Har man talat i klarspråk, varit ärlig och inte bara tänkt på lönsamhet på kort sikt så överlever man nog storm efter storm och man vill säkert göra sig av med ballast/barlast som man onödigt dragit på sig. Även om Bonnier varit kända för att väldigt länge stötta sina tidigare anslutna författare oavsett dom blivit pirater eller ej.

Skep ohoj!

Leroy

@ Roslagsbanan åter till Rimbo, du skriver "Bara hårt arbete skapar framgång."

Du, hårt jobb, är det o spela in en skiva och lägga sig på sofflocket och bara håva in cash? nej, fan är man artist och vill jobba så så får man nog stå snällt på OKQ8 på kvällar och helger eller göra som en riktig musiker och åka ut o göra lite spelningar för pengar.

Sen håller inte jag riktigt med om det i övrigt då det underlättar ganska mycket om du föds med en guldsked i rumpan, det är alltid lättare att göra pengar om du redan har pengar.

Håller med dig "Oscar"
Även om "ahameds" svenska är svårtolkad så kan man ju ana vad han vill ha sagt och dylikt trams är väl de flesta svenskar ganska trötta på.

Bonniers makt som ytterst framgångsrika företagare får ofta i media framstå som något "fult" något som ska bekämpas, en makt som borde fördelas över flera. De råder över en tidnings- och mediakultur som vi möter daglig dags. Men är de så allenarådande över rubriksättningens makt idag som många vill få det till? Så allenarådande över förmedlad information?

Sällan hörs kritik kring Kamprads IKEA och den svenska möbleringkulturen i våra hem där något eller det mesta utan undantag kommer från det företaget. Sällan hörs kritik om denna typ av maktkoncentration och påverkan. Det som nu också spridits att bli ett världsomfattande företag, där bokhyllan Ivar ses både i Ryssland, USA och här hemma.

H&M är väl samma typ av maktföretag som IKEA, där IKEA styr hur vi möblerar, styr H&M över garderobens innehåll för många, rättare sagt de flesta, alla har nåt från H&M, nu även i Paris och New York .

IKEA och H&M får ofta höra beundran, både i media som av folk att vara fina företag, företag vi är stolta över att även nu finna ute i övriga världen. Sällan hörs kritik kring deras intjänade slantar där produktonen av deras produkter ofta återfinns i tredje land med återkommande tveksamma anställningsvillkor kring lön och ålder på de arbetande.
För att inte tala om kopiering av andras skapande som återfunnits både bland produkterna på IKEA som H&M, de "fina" företag som ingen IPRED-lag kan styra över, därför att maktkoncentrationen är för stor och den ekonomiska betydelsen för Sverige är enorm, så enorm att H&Ms ägare fått egna utverkade skatteregler, då från Socialdemokraterna.

Kanske någon tycker att jag hamnat utanför ämnet kring Bonniers maktkoncentration av media...inte alls...makten att bli påverkad ser likadant ut och styr oss oavsett uttrycket om det är en tidnings innehåll, som spektakulära annonser från H&M eller IKEA som kantar vår väg där vi rör oss dagligen.

Alla dessa påverkar det vi tycker och vår smak med samma maktkoncentration som de vinstdrivande storföretag som de är och verkar anpassa sig för överlevnad i en föränderlig värld, även om de utan rodnad ofta snor andras ideer för sin framgång.

Det avgörande för ett företag är dess lyhördhet till marknaden.

Av det skälet är Ikea, DN, H&M, Tetrapak osv framgångsrika företag.

Det som styr företagens frtamgång är dess goda medarbetare.

Ägarnas uppgift är att se till att intäkterna alltid är större än utgifterna.

Det är missriktande att säga att ägare har makt. Man har inflytande men makt är en annan sak.

Kamprad måste lyssna på sina medarbetare och företaget måste lyssna på marknaden, samma sak gäller övriga branscher.

Från det ena till det andra, så är det väl ändå även Bonniers fosila tänk när det gäller nya medier. Det jag kommer och tänka på är Google:s tjänst Google Books. Googles erbjudande mot författare är bättre för författare än Bonniers lösning mot författarna med liknande tjänst.