Sätt stopp för vi-mot-dom-tänket på nätet

Nätet kokar och domen mot The Pirate Bay har höjt temperaturen. Per Wirtén skrev om detta i Expressen häromdagen, och antydde samtidigt att nätets medborgarrörelse nu börjar rätta in sig i förutsägbara led, med självutnämnda talesmän och färdigskrivna partimanifest. Det här är en replik på Wirténs analys.

Jag får ofta intrycket av att de som verkligen upplevde 1968 känner igen engagemanget och hedonismen i dagens postpiratiska tumult. Många fyrtiotalister som själva var med om 1968 verkar se positivt på nytänkandet, medborgarandan och utmanandet av det etablerade samhället som den upphovsrättskritiska rörelsen bär på.

Svensk fyrtiotalistmedelklass är en materiellt välgynnad generation. Fräscha och solbrända är jag säker på att de sympatiserar med den individuella, egenmäktiga impuls som nätpolitiken trots allt vidarebefordrar: Jag vill kunna ta del av den information jag vill, ingen ska få stoppa mig. Jag vill kunna länka ihop den information jag vill, ingen ska valla mig i någon riktning. Jag vill ha mitt privatliv i fred, ingen ska få övervaka mig.

Likt marknadens lagar i stort är individuell egoism inget problem, det är själva drivkraften för samhället så länge begäret kanaliseras så det inte skapar olycka för andra. Är inte fildelningen egentligen ganska kompatibel med kapitalismen i stort, om slutsumman av fildelningens effekter på det hela taget är god?

En massa överflöd skapas ju i detta nu tack vare nätets multiplicerande sammankopplingar och bieffekter som vi inte riktigt kan mäta...ännu. Vissa aktörer står på minussidan av balansräkningen, men tar vi ett fågelperspektiv på samhället i stort kan vi genom slutledningsförmåga fatta att det även finns en plussida som uppväger de enskilda minusen med råge. DN klagar till exempel över att Google parasiterar på tidningar, men glömmer samtidigt bort hur enormt mycket tidningarna gynnas av Google. Vissa av effekterna kanske vi inte ser direkt, men vi känner dem i luften.

***

Jag tror att även 68-övervintrarna förnimmer det här. De ser den dynamiska förändring som hänt bara under de senaste tio åren. Dock finns det saker som 68:orna inte verkar förnimma på samma självklara sätt.

Jag får ofta frågan när jag samtalar med min föräldrageneration om just fildelningen: "Kommer det aldrig bli ett slut på det här bråket? Kan de inte enas?"

Insikten att vi står inför en latent, pågående konflikt verkar varken vara bekväm eller fullständigt greppbar för många. För dem som växte upp under kårhusockupationer, almarnas strid och plakat mot USA:s krig i Vietnam är politiska frågor mer av en linjär process med början, mitt och slut. Någonting är fel, man protesterar, motståndaren måste rucka lite på sin ståndpunkt, en kompromiss nås och frågan anses löst. Det är mediedramaturgin. En fråga på agendan, en fråga i taget.

Så funkar inte nätpolitiken.

Vi ser en pågående brokad av lagförslag, lobbykampanjer, olika former av policy, uppfinningar och interventioner som alla avser att balansera och reglera den innovation, utveckling, kryptering, kopiering och förskjutning av ansvar som sker ute på nätet. Det är mer av ett myllrande tillstånd än en rad enstaka fall. Dessutom handlar nästan varje sakfråga om tänkbara scenarion. På bägge sidor av debatten projiceras de olika potentiella effekterna, de potentiella möjligheterna och hoten. Fildelningen kanske sänker den kulturella produktionen - bäst att mota den i grind. Den hårdnande digitala regleringen kanske kommer att skapa ett 1984 - bäst att mota den i grind.

Ska man vara elak kan man se nätets uppblossande kaskader av engagemang och affekt som en ryktesgrassering, där uppförstorade potentiella skräckscenarion blåses upp och löper som en eld över bloggosfären. Detta medan EU-parlamentarikerna och rättsexperterna försöker lugna massorna och menar att förslag som Telekompaketet egentligen är mer alldagliga och innehåller till stora delar positiva element och att det medborgarna eldar upp sig över egentligen bara är några enstaka, potentiellt brandfarliga paragrafer.

I den meningen följer bloggosfärens egna känslostormar alltså en logik som inte är helt obekant för de traditionella massmedierna - med skillnaden att försvararna av nätets öppenhet är en brandkår som är mer konsekvent i sin problemanalys än vad traditionella medier ofta är. Medan traditionella medier har ett åtagande att "låta båda sidor komma till tals" kan nätets mobilisering inrikta sig på att rycka ut till försvar för de värden den värnar om mest.

*** 

Vilka är då dessa värden? Läser man Karl Palmås, Isobel Hadley-Kamptz, Christopher Kullenberg samt de piratpartister som har tagit till sig 99-tänket är grundpelarna dessa:

• Vi bygger om. Det är något fel i konstruktionen av den svenska upphovsrätten, patentlagstiftningen och övervakningsmentaliteten. Det är något fel i konstruktionen inom EU. Det är något fel med representativiteten och verklighetsförankringen hos regering och riksdagsledamöter. Fram med passaren, hammaren och sågen. En hackerinfluerad aktivism sysslar med ombyggnad eller nykonstruktion. Den strävar efter att bygga faktiskt fungerande, alternativa lösningar i stället för att fastna i ett reaktivt gnäll över orättvisor. The Pirate Bay är en affärsmodell. Se den potentialen.
  
• Internet är en förlängning av hjärnan. Det finns ingen riktig gräns mellan min hjärna och nätet. På nätet vet man knappt var ens egen hjärna slutar och andras börjar. De nya kulturella produkterna har ingen given början och inget givet slut. Skribenten ingår på nätet i ett samtal med läsaren. Kommentarerna är ibland lika viktiga som brödtexten. Medborgaren blir journalist. Forskaren blir aktivist. DN lever i symbios med Google. Man brukar tala om datavirus som något dåligt, men även de spännande idéerna fungerar som smittor som sprids mellan människor och muteras till något helt nytt.
  
• Kopimi. Allt skapande bygger på imitation. Inte på ett ytligt sätt - det här är självaste bevekelsegrunden för ett nytt sätt att tänka sig ekonomiska värden och entreprenörskap. Inlåsning av kunskap ses inte längre som en isolerad praktik som är okej så länge inlåsningen inte har en dålig inverkan på samhället. Så kan det inte vara längre, om vi står upp för konsekvenserna av att faktiskt leva i en "kunskapsekonomi". Om kunskap är så viktigt för samhället i stort som den faktiskt har blivit, ja då blir sådana monopol svårt föråldrade. De blir synonyma med protektionism, gynnsamma för enstaka aktörer men ogynnsamma för alla oss andra.
  
• Pengar kan inte mäta nätverk. Den ekonomiska krigsförklaringen mot The Pirate Bay och den grundläggande oklarheten kring vad en cirkulerad fil egentligen är värd är ett mått på detta. Det finns värden som den nuvarande kapitalismen inte ser, som den går miste om, eftersom den saknar instrument att tillgodogöra sig dem. Rykte, anseende, spridning, uppskattning, trovärdighet, upphetsning - allt detta är fortfarande svårt att mäta i pengar. Om läsaren finner detta "flummigt", kom då ihåg hur man värderade varumärken på 1950-talet eller hur man på 1920-talet såg på de drivkrafter som ligger till grund för masskonsumtionen. Sättet vi gör ekonomiska värderingar på har förändrats i grunden sedan dess.
  
• Många bäckar små. "Aggregering" är mer än ett modeord för bloggflöden som jämkas samman. Nästan all fruktbar produktion på nätet följer devisen att mängder av små, enskilda aktörer jobbar synkront och något större uppstår. Ibland vet man inte ens på förhand exakt vad detta större kommer att innebära. Ett pågående äventyr! Vi ser hur nya institutionella aktörer därmed kommer i omlopp i människors medvetanden och som faktiska maktfaktorer. Kollektiva krafter som går bortom den enskilda människans kontroll att stävja. Detta kan te sig skrämmande - de lagar vi har sett det senaste året bygger förmodligen i grunden på den misstro mot oregerliga kollektiv och oväntade synergieffekter som de etablerade makthavarna känner. Men vi måste minnas att detta inte är nytt. De folkmassor som mobiliserades genom gräsrotsprocesser låg till grund för den gryende arbetarrörelsen, men kom snabbt att stävjas och slås ner genom hierarkisering, korporativism och pacificering.

***

Nätet har en kornig och molekylär natur, där den betydande ansamlingen av kraft, engagemang, kärlek och intresse finns i den långa svansen av enskilda, inbördes ganska blygsamma aktörer. De svepande, ofta oförutsägbara svallvågor som uppstår bland dessa utspridda användare är vad som lägger grunden för nätpolitiken. Jag kan ofta svära i tysthet över den oblyga populism som nätet ger uttryck för i sin kvantifiering av allt möjligt - antal träffar, antal nedladdningar, antal "vänner" - eftersom nostalgikern i mig ändå tror på någon form av oberoende autenticitet som ofta faktiskt går den stora massan förbi.

Nätpolitiken har skrämmande kort minne, minimalt "attention span" och reagerar ofta tvärt, ibland rentav burdust. Men paradoxalt nog har den samtidigt en ofantlig koncentrationsförmåga, sinne för detaljer och en briljant konsekvensanalys.

Dess obarmärtighet gör att dess tillfälliga talesmän, likt mig i den här texten just nu, kan ätas upp och kastas ut lika snabbt som de tas upp. Finns tillräckligt många ögon syns alla buggar - så lyder hackerlogiken. Tendenser mot sekterism finns alltid när stora mängder folk blir engagerade, men massan är smartare än dess självutnämnda förtrupper. Blir Piratpartisternas scoutrörelse för scoutig påpekas det synnerligen snabbt av sylvassa bloggare.

Om politisk mobilisering sker genom ett vi-mot-dom-tänkande, ett utpekande av "främmande makter" är det på sätt och vis betryggande att nätet alltså bär på en makt som ofta är främmande inför sig själv. Det handlar mindre om ett vi-mot-dom och allt mer om ett veritabelt vi-mot-oss. Kanske bär nätet självt fröet till en ny sorts populism, men då är det allas vår uppgift att - you guessed it - mota den i grind.

Vidare läsning: Isobel Hadley-Kamptz skriver som vanligt väldigt bra om detta. Karl Palmås bjuder på en mer påläst replik än min. Anders Mildners analys ger en bakgrund till debatten.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] ser dem förtvivlat jaga ikapp en politisk diskurs som bedrivs bland bloggare, medborgarjournalister och fria debattörer inom eller utom gammelmedia. [...] Blogg:Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Hur m, 2009-05-24, 15:10

[...] om telekompaketet och vikten av att politikerna tänker om när det gäller internet. Även Jonas Anderssons text om nätpolitik är oerhört läsvärd (speciellt stycket om “Vi bygger om” där [...] Blogg:Varför behöver Piratpartiet en Ideologi? « Jacob D, 2009-05-06, 19:28

[...]    Kverulant.se - “Även i Norge”,      Argast NU,   yomstuff,      Newsmill,   Doom4,     blay.se,   Intensifier1,  Newsmill - Fredrik Björck,   Newsmill - Jens [...] Blogg:Medborgarrätt även på Internet! - Mayday 5 Maj -Telekompaket, 2009-04-29, 09:43

[...] Sätt stopp för vi-mot-dom-tänket på nätet | Newsmill [...] Blogg: Kommenterat på digitalpr.se - 28 April 2009 — Nic, 2009-04-28, 09:06

[...] Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk. [...] Blogg:En nätpolitik som vill Internet väl « DOOM4, 2009-04-28, 02:55

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6541

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag blir nästan gråtfärdig när jag läser ditt inlägg.

Det är så fint. Så bra.

Om alla tänkte som du skulle det inte finnas några krig... (Fritt efter Bröderna Leijonhjärta :-)

Permalänk | Anmäl #1 Per Jonsson, 2009-04-27, 20:14

Oerhört lyckat!

Permalänk | Anmäl #2 Kalle P, 2009-04-27, 23:02

Ack du sköna nya post^n-moderna värld; schizofreni upphöjd till metafysik. A och Bs utopia brukar dessvärre vara C,D, … , Å. Ä, och Ös dystopia. Let the Net screw us all.

Permalänk | Anmäl #4 Grumpy Old Geezer, 2009-04-28, 05:56

Det är mycket intressant som händer på nätet, men som du skriver är det mycket som snabbt förpassas in i historien av användarna. Saker skrivna för bara några månader sen är utdaterade och glömda.

Man får lite svindel när man läser din artikel Jonas, över hur mycket olika tankesätt och riktningar det finns på nätet.

Tack!

Permalänk | Anmäl #6 Jacob Dexe, 2009-04-28, 14:50

Jättebra artikel. Precis så är det.

Permalänk | Anmäl #8 Christian Engström, 2009-04-29, 18:10

Länkade just denna artikel vidare via Twitter, helt underbar artikel.

Fem miljoner tack och ett extratack till dig för en så vettig och sansad artikel. Grattis.

/Pao

Permalänk | Anmäl #9 Panterdjuret, 2009-05-06, 18:21

I realy like your great topic! Could you accomplish the biography term paper as example? Because I do know that a good custom classification essays service would accomplish essays of superior quality.

Permalänk | Anmäl #12 Ruby34, 2010-02-14, 03:27