Feminismens blinda fläckar

Jag tror det är hög tid att alla vi som på olika sätt har haft feminismen som samhällsnavigatör nu slår upp fönstren på vid gavel för utvädring av förlegade synsätt. Därmed inte sagt - och detta är viktigt - att vi ska kasta ut barnet med badvattnet. De problem vi idag möter kräver nya vägar för påverkan och förändring. Dags alltså för extrem- och mainstream-feminister att starta omvärdering och med intellektuell integritet börja "Kill your darlings".

Teoribildningen kring könsmaktsordning och genusproblematik har ett snävt dualistiskt perspektiv - två kön där kvinnan förutsätts vara den svagare parten i relation till makt. Makten, som kan vara ekonomisk makt, kulturellt betingad makt, religiöst baserad makt, och som rör sig på ytorna arbetsmarknad, näringsliv, lönebildning, privatsfären, kulturrum, uppväxtvillkor, etc, förutsätts vara snedbalanserad till förmån för mannen. Sett genom detta filter stämmer bilden oftast, men när det gäller verklighetens alla skrymslen och hela tiden pågående förändringsprocesser, ja då finns blinda fläckar. Rigmor Robert skrev redan 2001 om detta i sin kritiska artikel "Feminismens svarta hål".

Dessa blinda fläckar tenderar att växa i takt med att kvinnors och mäns livsvillkor närmar sig varann rent jämlikhetsmässigt . Liksom att samkönade parrelationer mutar in allt större mark av heterosexuellas rättigheter. Låt oss stanna upp ett tag och begrunda två viktiga områden som rör sig på ytan privatsfären:

1. Skilsmässorna har ökat i takt med att kvinnor skaffar sig större makt på ytorna arbetsmarknad, näringsliv och lönebildning. Ekonomiskt oberoende - en landvinning som passar in i feministisk teoribildning. Gott så! Men här finns också blinda fläckar: Kanske skiljer sig människor för snabbt, kanske hindras par att hitta lösningar p g a det feministiska filtrets överläge i parets konflikter. Kanske uttnyttjas t o m det feministiska filtret av kvinnor, som vapen mot mannen i vårdnadstvister.

2. Vårdnadstvister ökar i takt med att män vill ha större ansvar för sina barn. Passar in i feministisk teoribildning -men de blinda fläckarna växer också. Sorgesångerna i bloggosfären vittnar om detta. När de blinda fläckarna tar över och täcker verkligheten mer än vad den feministiska teorin förmår beskriva, ja då har teorin förvandlats till tvångströja på verkligheten.

I denna tid har vi faktiskt ett facit. Vi kan avläsa de goda och de onda verkningarna av feministisk teoribildning. Till de goda vill jag påminna om de två exemplen ovan, mer ekonomisk makt åt kvinnor, mer jämlik position på ytorna arbetsmarknad , närlingsliv och lönebildning även om mycket naturligtvis återstår. Männens ökande ansvarstagande för barnen och här måste vi ju alla tillstå, ett feminismens sparkande på lagstiftare har bidragit till detta goda resultat- för barnen, för männen och för kvinnorna. När det gäller de onda verkningarna finns dock en hel del att säga.

Jag har tidigare skrivit här på Newsmill om två nu aktuella ämnen, där jag försökt sätta mig in i sakfrågorna så gott det låtit sig göras: Gömda-affären och justitiemordet begånget på två män med anledning av styckmordet på Catrin da Costa - aktualiserat i o m att mordet preskriberas till sommaren.

Där nämner jag bl a om hur ett s k feministiska projekt byggt på ren bluff haft stort inflytande på den allmänna opinionen och i vars samhällsklimat både lagen om utökat personskydd (där även offer för förföljelse i parrelationer inkluderas) och nya kvinnofridslagen hämtat sin näring. Resultatet blev ett bättre skydd för misshandlade kvinnor men samtidigt - vad som kan befaras - en ökad rättsosäkerhet för män. Så här skrev t ex en polis, som i sitt arbete möter både misshandlade kvinnor och oskyldiga utpekade män, på en blogg för inte så länge sedan:

"De senaste årens sparkande på åklagare har varit till stor nytta för många verkligt drabbade kvinnor. Det har också varit till stor olycka då vågen tippat över åt fel håll upprepade gånger och man har valt att "hellre fälla än fria", mycket beroende på var i landet den rättsliga processen avgjorts".

Några namnkunniga feminister skrev i samband med Gömda-affären. Tiina Rosenberg ställde sig på Marklunds sida och genom sitt feministiska filter kunde hon enbart urskilja avundsjuka mot framgångsrika kvinnor, allt i övrigt var blinda fläckar. Se där ett exempel som vränger verkligheten åt glödheta snett. Sen var det Hanne Kjöller. Hon talade om fradgetuggande män som kröp fram ur sina hålor. Herregud, denna metafor har verkligen blivit omhuldad i bloggosfären - fast kanske inte som Kjöller tänkt sig: Bettskenan har blivit ett ofta förekommande humorattribut i tråden om Gömda på Flashback. Se där ett exempel på feministiskt filter som drar löjets skimmer över sin uttolkare! Men som samtidigt också leder till könskrig och låsta positioner.

En rad feminister som uttolkare av verkligheten lade krokben för sanningen och påverkade därmed den juridiska processen i utredningen av ett mord på en prostituerad kvinna - Catrin da Costa. Kring utpekandet av de båda läkarna var kören unison, Hanna Olsson, AnnBritt Grünewald, Katarina Hultman, Britt Edwall, alla hade de starka röster. Medan läkarnas karriärer slogs i spillror, byggdes nya på just denna röststyrka. Ett av de grövsta justitiemorden i svensk rättshistoria - varför är självrannsakan något svenska feminister inte ägnar sig åt?

Svaret på den frågan visar just på feministisk teoribildnings största svaghet - antiintellektualism och dogmatism, brist på frihetlighet och integritet i tankemödan. En person i det opinionsbildande frontledet - Yrsa Stenius - beklagar sitt tidigare ställningstagande. En person!

Gudrun Schyman är en debattglad och orädd person. Hon bär sitt genusrelaterade filter med högburet huvud. Så även i debatten om hedersvåld, som hon menar riskerar att bli rasistisk om klarspråk talas. Denna ängslan att förtiga att vissa invandrargrupper förtrycker sina kvinnor, kan ju istället , menar jag, skapa större grogrund för rasism och SD-framryckning. De blinda fläckarnas vansinne är baksidan på den schymanska feminismen.

Till skillnad från många har jag svårt att tro att vittnesmål i bloggosfären från drabbade män alla är skrivna av galningar eller rättshaverister. Att som feminist nämna något så politiskt inkorrekt som att män kan ha blivit oskyldigt dömda eller ha förlorat kontakten med sina barn på fejkat hittepå i vårdnadstvister är nästan omöjligt i den svenska debatten.

Hur många offer har skördats i den feministiska teoribildningens namn? Är dess numerär försumbar och något man måste räkna med som ett allmänt svinn för den goda sakens skull? Ska vi alla utbrista som s-kvinnan Inger Segelström i Gömda-debatten: "Jag bryr mig inte om det är sant eller inte, så länge det gagnar en god sak!" 

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Agneta Lindhag, en feminist, har skrivit en självkritisk artikel på Newsmill. Hon är ganska ordentligt kritisk mot feminismen och anklagar den för att ha haft blinda fläckar och bland annat inte sett pappors lidande. Läs här. [...] Blogg:Belinda Olsson tar pappornas parti! « GenusNytt, 2009-04-29, 21:46

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6538

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Suveränt skrivet en fullpoängare

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2009-04-27, 17:52

Det var en mycket bra artikel. Till offren "i den feministiska teoribildningens namn" hör nu även den akademiska friheten och i förlängningen vetenskapen. Se t ex
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article380444/quotFormynder...
Tiina Rosenberg ligger bakom denna i det närmaste stalinistiska ordning i Lund.

Permalänk | Anmäl #2 Mats Forssblad, 2009-04-29, 12:07

En mycket välskriven artikel. Själv fd feminist ser jag inte bara blinda fläckar i feminismen och genustjafset utan den könssegregering som uppstått i det svenska samhället. Vi tillhör i dag ett av världens mest könssegregerade länder.
Vi måste tillgodose barnets rätt till båda sina biologiska föräldrar. Där ligger det stora problemet att vissa mammor för sitt liv inte kan tänka sig en gemensam vårdnad och ett växelvis boende för barnet om föräldrana valt att inte bo tillsammans.
Skadas en man skadas också en kvinna.
Min nu 21 åriga dotter har jag träffat i totalt 24 timmar och hon har av modern fått uppfattningen att jag är en äcklig pedofil.
Det kan inte vara bra att många barn växer upp med denna bild av sin egen far i dagens Sverige.
Det är till och med så att om jag skulle ha förgripit mig på min dotter så har det övergreppet varit lindrigare än det förtal om män som hon fått av sin mor.

Permalänk | Anmäl #4 Tommy Jonsson, 2009-04-29, 23:45

Tack! Mycket elegant formulerat.

Permalänk | Anmäl #5 klefs, 2009-04-30, 15:20

"...Att som feminist nämna något så politiskt inkorrekt som att män kan ha blivit oskyldigt dömda eller ha förlorat kontakten med sina barn på fejkat hittepå i vårdnadstvister är nästan omöjligt i den svenska debatten. ...

Jo - Agneta Lindhag - så är det nog i alltför hög grad, tyvärr tyvärr... :cry:

Permalänk | Anmäl #6 Josef Boberg, 2009-06-25, 07:33

"...Att som feminist nämna något så politiskt inkorrekt som att män kan ha blivit oskyldigt dömda eller ha förlorat kontakten med sina barn på fejkat hittepå i vårdnadstvister är nästan omöjligt i den svenska debatten. ...

Jo - Agneta Lindhag - så är det nog i alltför hög grad, tyvärr tyvärr... :cry:

Permalänk | Anmäl #7 Josef Boberg, 2009-06-25, 07:34

"...Att som feminist nämna något så politiskt inkorrekt som att män kan ha blivit oskyldigt dömda eller ha förlorat kontakten med sina barn på fejkat hittepå i vårdnadstvister är nästan omöjligt i den svenska debatten. ...

Jo - Agneta Lindhag - så är det nog i alltför hög grad, tyvärr tyvärr... :cry:

Permalänk | Anmäl #8 Josef Boberg, 2009-06-25, 07:34

Hoppsan - det blev en trippel...

Permalänk | Anmäl #9 Josef Boberg, 2009-06-25, 07:38

Måste säga att som skilsmässobarn redan på 50-talet... så föll jag offer för denna kvinnokamp redan då... mamma brukade säga "ska vi stå vid spisen och föda barn" tycker du det till min styvfar... män och kvinnor är inte lika och det går inte att driva kvinnors sak genom det kollektiva klampandet, men väl för ett litet antal kvinnor att skaffa sig makt och inflytande... exakt så som karlar gör...

Det är barnen vi borde bry oss om. Det är barnen som behöver hjälp. Det är barnen som borde stå i centrum. Och för övrigt tycker jag att det är alldeles förfärligt att Liza Marklund är ambassadör för alla barn i Unicef... hon som har hjälpt en mamma sticka med ett barn och fråntagit barnet sin pappa här i Sverige, under förevändning att han var en skurk... exakt det mönster som många mammor använder i maktkampen mot papporna.... och som naturligtvis drabbar barnen framförallt...

Permalänk | Anmäl #10 Ann Helena Rudberg, 2009-07-24, 10:46

Bra insiktsfull artikel!

Permalänk | Anmäl #11 Stig, 2009-08-12, 23:43