Därför är vi blåsta

Hej Gustav!
Du har rätt i att alla människor blir blåsta men inte på så sätt som du menar. Vi blir blåsta av olika politiker bl a.
Jag tar mig friheten att rätta några felaktigheter i din artikel:
1. Arbetsförmedlingen ger inga jobb! De förmedlar i bästa fall ett jobb som skapats av företagen i Sverige
2. Bostadsförmedlingen ger inte heller några bostäder! De förmedlar i bästa fall lägenheter som fastighetsägare via byggbolag har fixat fram.
Din "dåliga" svenska utbildning har ju ändå fått dig att komma till Sveriges Riksdag. Vad säger det om intagskravet till Sveriges Riksdag!?
I USA säger man "no excuses, just results!". Så sluta gnäll.
USAs skola är ju utbildningsmässigt sämre än den svenska men ändå ligger de långt före oss på många områden! Vad säger du om det?

vill påstå att generationsgnäll åt båda hållen går att hitta men det är ju kul att 80talisterna är blåsta.
Det måste de ju vara enligt Fridolins bok, självmål.

TÅGMICKE, 2009-04-25, 11:01

märk inte ord är du snäll.

att usa är längre fram än oss i många områden förklaras enkelt med att de är fler människor kombinerat med att de är världens ekonomiskt störst nation, sedan länge. de har till exempel långt mycket bättre skolor än sverige, även om dessa skolor är mer undantag än regel. det är inte för att amerikaner är smartare än alla andra som de får alla nobelpris utan för att de har mer pengar.

Det jag tycker är mest intressant i den här diskussionen är den här illussionen om att alla kan bli vad de vill bara de försöker, som så många vill hålla vid liv.

Alla kan inte bli politiker, filmstjärnor, egenföretagare, vm-medaljör, aktieanalytiker, journalist, känd bloggare, VD, och så vidare. Dessa eftersträvade statuspositioner är alldeles för få till antalet jämfört med hur många människor det finns. Det som händer är att konkurrensen mellan människor ökar för varje år. Vilket leder till mer utbrändhet och/eller allt mindre tid till att leva och ta tillvara på de saker i livet som betyder något på riktigt. Va ska individen göra med kändisskapet, statusen, pengarna eller faktumet att den lyckades uppfylla samhällsidealet? Känna sig lycklig? Använda detta till att bli lycklig? Samtidigt som konkurrenterna då kommer vara olyckliga för att de inte lyckades? Alla konkurrenterna kanske inte kommer vara olyckliga men det kommer nog finnas en hel del som känner att de misslyckades att bli något, speciellt när de i samhällets ögon inte ens försökte.

Till den här diskussionen hör förstås även tur, tillfälligheter och svågerpolitik, men jag tror inte jag behöver utveckla detta.

Gustav, jag tycker du har intressanta vinklingar i en debatt som man sällan hör mycket utav. Jag har beställt hem din bok och det ska bli ett nöje att läsa den!

Däremot tror jag, även om jag respekterar dina åsikter, att du skulle få mer gehör för dina ideer om du inte gjorde detta till en politisk arena.

80-talister, Blåsta eller Ej, har troligen påverkats av politiker både från höger och vänster. Vore därför en synd, i mitt tycke, att dina intressanta inlägg föll bort i ett annars evigt munhugg om vem som är störts, bäst och vackrast.

Tack för intressanta tyckningar, ideer och kommentarer; Både Gustav och er som kommenterar!

/Alexander, en produkt av 80-talet

SLUTA GENAST UPP ATT KATEGORISERA IN MÄNNISKOR I 80-talister etc, DET DU GÖR ÄR MYCKET FARLIGT. Du hävdar en sk RELATIVE DEPRIVATION (Ted Robert Gurr), vilket innebär att du anser att en grupp (80-talister) har fått MINDRE ÄN DE FÖRTJÄNAT. Du angriper ett problem på ett totalt FELAKTIGT SÄTT. Börja med att se vilka i samhället som står utanför, och du finner att det är personer av varierande ålder, därifrån bör problemet angripas, inte enligt din EGOISTISKA KATEGORISERING av individer.

Hans Wågman:
Snälla. läs igen. å tänk lite.

Det handlar om att under 80 talet så sjönk standarden i skolan efter nedskärningar och vi kan nu se vad som hände med de som föddes under den tiden jämfört med under 70 talet.

Att just välja 80 talet ligger för att de sista 80 talisterna nu gått ut skolan och ligger med i SCBs register. även att de var en stor finansiell kris då som nu. Vi kan alltså lära oss och rädda de som går i skolan nu och få dom att få en bättre skolgång och chanser efter skolans slut.

Artikeln handlar om vad som hände med den gruppen människor som gick i skolan medan de var stora nedskärningar och att det ÖKAR antalet personer som hamnar utanför samhället.

under 90 talet kommer det att öka ännu mer eftersom vi har ännu en kris och en regering som skyller på elever istället för de faktum att vi har sämre skola och mindre lärare.

Det krävs fler lärare och mer pengar till skolan fritids sysselsättning för ungdomar om man vill ha en generation av unga som har bra förutsättningar i samhället. Oavsett när dom är födda.

Du glömmer en sak betygssystemet gjordes om i denna veva också. Tidigare var det medelbetyget som avgjorde om du kom in på gymnasiet eller ej, men sen gjordes det hela om politikerna bestämde att alla var tvugna att uppnå motsvarande det gammla betyget 3 i svenska engleska matte för att platsa. Kollar man hur många som hade 1 och 2 i dessa ämnen tidigare så har det nog egentligen inte förändras så mycket förutom en onödig gigantisk utbildningsinflation.
När min mamma gick ut skolan efter sju år fick hon jobb som assistent hos en tandläkare hade ungifär samma arbetsuppgifter som en tandhygienist i dag. Hon 7 års skola en tandhygienist i dag 9+3+3 år. Det är skillnad det.

Fridolin är nostalgisk. Allt var bättre - mycket bättre! - på storasyskonens tid. Är det verkligen sant? Har han skäl att vara avundsjuk på kalla krigets sista generation? Någon äldre syster eller bror som kan berätta?

Visst är det så, både utbildningen i sig och skolan blir bara sämre. De senaste 40 åren har skolan fått mindre och mindre resurser, färre lärare utan utbildning osv. Miljön blir tuffare och tuffare, stressen ökar.

Är det meningen att 1 vuxen ska ta ansvar för 30 barn? Hur många som läser detta har passat 30 barn nån gång? Skulle gärna vilja se hur Jan Björklund hanterar det.

Nej, vi behöver fler lärare per barn, högre löner för lärare, fler lärare med utbildning! Önskar att nån kunde förstå hur vi förstör Sveriges framtid genom att skära ner på skolan.

Till viss del har du rätt och du är faktaspäckad med historik och procent hit och dit. Det var inte alls så länge sedan jag gick ut skolan (strax under 10 år). mer eller mindre värdelösa betyg, med uns av slapphet och kommentarer som skjuta upp pluggandet till senare. Tänkte: Jag kan således skrota här på gymnasiet och fika, sen går jag på komvux. Jag undrar hur mycket jag kostade i gymnasiet som inte tog tillvara på utbildningen. Skithögaktig må jag ha varit, men har kommit på bättre tankar idag som tur är.

Det är precis som du säger att elever är stökiga och har sämre respekt gentemot äldre människor. Ungdomen säger att de världsbäst på datorer. Ja.. på lunarstorm och facebook, men ingen av dem kan göra något väsentligt vid datorn såsom att lära sig XL och göra kalkyler. En vanlig enkel kalkyl. Att skolan inte utför sitt uppdrag kan man diskutera länge. Men till stor del är det ungdomarna idag som måste skärpa sig. Inför man straff, läraren får tillbaka makten blir det snabbt ändring på det. (om inte annat kan det hjälpa till) (straff= Diska i skolköket, städa skolgård, gräva diken, putsa fönster, feriearbeten måla m.m.)

Jag fick gräva diken, plantera skog, diska. Ständigt skita kläder och var inte riktigt nöjd med min tillvaro. Men min självbevarelsedrift fick mig att jobba på, med ambition att växa. Kamrater till mig som hade fallenhet (akademiker), behövde inte utföra dessa tunga jobb i början. Som det ser ut idag så går ca 20% av alla elever ut med icke godkänt i skolbetyg, alla har inte en fallenhet att gå i skolan idag 9+3 år. Vad de har att välja mellan är att börja studera, eller gräva diken.

Om eleverna skulle få gräva diken skulle de snabbt resonera annorlunda, Tyvärr tar facebook, msn, lunarstorm, tv spel allt för mycket tid.

Införa lärling håller både du och jag med om, samt att det ska finnas komvux m.m. Men då tycker jag att man verkligen ska förtjäna den andra chansen. Inte se det som den egentliga skolan för det är de första 9+3 åren. Komvux går till dem som blev mamma mycket tidigt, hade misserabla familjeförhållanden och andra typer av distraherande ting som gjorde att enskilda personer hade det svårt i skolan.

Lärling bör således komma högre upp i debatten. Marknaden måste orka ta hand om dessa ungdomar vilket är svårare.

jag gick i skolan 1970 till 1979 på låg och mellanstadiet var vi ca 23 elever i klassen det förkom aldrig att det var mer än en lärare i klassrummet annat än undantagsvis när det var en praktikant med några veckor från högstadiet eller gymnasiet. På högstadiet var det alltid bara en lärare och ca 28 elever. När mina barn gått i skolan under 90 och början av 2000 talet har det varit minst en lärare och en förskolärare med i klassen + assistenter till barn med diagnoser. i genomsnitt har det varit minst två diagnosbarn i varje klass. Detta har gällt under låg mellanstadie. När jag gick i skolan var det ett barn på hela skolan med diagnos som hade assistent ( en skola med drygt 100 elever) Fast när jag gick i skolan var det inget barn som tidigare gått på dagis och bara ett fåtal hade tidigare gått på lekis.

Det verkar som 80-talisterna kan endast samma sak som 60-talisterna på sin tid: Revoltera mot sina föräldrar. Att sakna elementära kunskaper om samhällets mekanism och dess funktion är förstås beklagligt och skulden kan läggas på skolan men skolan i sig kan inte bestämma kvalitén i undervisningen utan det är ju politiker (i vilken grupp du själv har ingått) och sista hand de som har den verkliga makten i samhället nämligen kapitalägarna och storföretagen som styr och ställer bakom kulisserna.
Tyvärr är det så att Sverige har halkat och halkar efter på alla områden jämfört med andra länder. Det är vi själva som odlar myten om vår växande välfärd. Demokratin och självbestämmande har överlåtits till EU-byråkraterna och vi leker demokratiska val genom att välja folk, som får bra betalt, till EU-parlamentet utan att kunna bestämma över något. S k ministerrådet, som är ickedemokratiskt tillsatt, har makt att bestämma men det är ändå företagens och finanskretsarna som styr deras beslut med hjälp av allehanda lobbyister. Ovan på detta har vi journalistkåren som förmedlar makthavarnas åsikter utan att ifrågasätta något. Man ska ha goda relationer för att kunna förkovra fördelar för sig själv.
Det kunde vara på sin plats att åttitalisterna liksom sextitalisterna borde ägna sig åt historiestudier och samhällsstudier både nationellt och internationellt och sluta revoltera mot sina mammor och pappor och istället rikta kritiken mot de verkliga blåsarna. Resultatet av de studierna kan överraskande klargöra för ungdomarna att det finns fortfarande en del generationer som har haft det riktigt tufft och som har blivit verkligen blåsta av makthavarna. Ett exempel som du själv har varit med om att besluta är det sorgliga pensionssystemet som börjar visa vad det kommer att innebär för pensionärerna. Även du och din generation blir rejält blåst. Det intressanta är väl kommer du fram och säger att jag har varit med och beslutat om detta system utan skämmas?

Kapplöpning mot botten.

Den som det är mest synd om och som är mest lättkränkt vinner.

Vilket eländigt samhälle. Pinsamt att sådana som Fridolin ägnar sig åt det. Har han inget annat att göra? Fy f-n.

@Esaias: det beror väl på vad han och miljöpartiet gjorde som politiker, om han var för eller emot de förändringarna som du talar om. Man kan inte dra alla människor över en kam.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Tack för att du tar upp detta Gustav! Jag har inte läst boken ännu, men utifrån det du säger, det jag själv upplevt och de rapporter jag läst kan jag inte annat än att hålla med till fullo.

Jag är själv född under början av 80 talet och såg också förändringarna efterhand som dom kom. När man bläddrar i rapporter och utredningar om ohälsa och arbetslöshet är det inte svårt att se sambanden. Ändå pratar politikerna om kepsar och mobiltelefoner, istället för det verkliga problemet, att skolan saknar resurser. Samtidigt kommer larmrapporter från vården och arbetslösheten skjuter i höjden, osv. Men vad gör regeringen? Jo, sänker skatten så fort dom får minsta utrymme i budgeten.

Du sätter ord på mycket av den frustration jag (och nog väldigt många) känt länge, och du har gjort arbetet att underbygga allt med fakta. Det gör att man inte bara kan bortförklara det som tomma ord (eller "gnäll") som ju många helst vill göra.

Det handlar, som du säger inte om oss 80-talister utan om alla dom som kommer få det ännu sämre i framtiden om vi fortsätter med den här utvecklingen.

De generationer som levde under kriget och upplevde vad misär, krig, hat och utanförskap ställer till med, är dom som byggt upp den moderna välfärden. Dagens politiker och debattörer tycks (nästan) alla ha glömt det. Och vem är det egentligen som gnäller och som är egoistisk. Vilka är det som inte vill ta ansvar för arbetslösheten och bristerna i vård och skola?

Jag vet inte om det här är nog för att få folk att börja tänka efter, men det verkar ha rört om lite känslor i alla fall, och det är ett mycket välbehövt tillägg i debatten.

Du förtjänar i alla fall en stor kram!

Alla generationer beskrivs någon gång, ofta när generationsmedlemmarna är 20 - 30 år, som förlorad på något sätt. Nu var det visst åttiotalisternas tur. Inget nytt under solen.

Mvh
/david
- 70 - talist som var "förlorad" i mitten av nittiotalet.

Goran:
Jag vet inte vad du tycker om 80 talisterna. men Gustav är 83:a om jag inte missminner mig. Journalist och högskolelärare samt den yngsta vald i riksdagen (19 år gammal). Han är en av de få arbetsmyror som finns bland Generation Y (född mellan 79 fram till mitten av 80 talet). Huvudsaken är att man gör något, så gnäll inte på den vuxna ungdomen som verkligen gör något. Att han inte har samma politiska åsikter och hållning som du, får både du och jag stå ut med.

Säg istället vad du har för lösningar på problematiken så kan både jag och Gustav få bredare perspektiv.
///
Nicklas Larenholtz

Alla generationer har gnällt över att vara "en förlorad generation" sen Gertrude Stein myntade uttrycket.

Världen är orättvis.

Folk tenderar att gnälla så fort världen inte är orättvis till deras fördel.

Inget nytt där

Vill gärna läsa boken - kan man ladda ned den gratid?

Ni som pratar om att alla generationer gnäller osv: Tror ni missar helt poängen, dels att mediebilden av 80-talister har väldigt lite med verkligheten att göra, dels att nedmonteringen av välfärden sätter tydliga spår, och att om vi inte ändrar utvecklingen så kommer det bara bli värre och värre. Är det verkligen så svårsmält?

Bra skrivet Susanna, håller med om det mesta. Jag tror också att institutionaliserandet av allmänmänskliga saker (mobbning, hbt-kunskap, sex & feminism, kulturkompetens och mycket mer) som ska detaljregleras och ha egna ämnen också bidragit till att utarma skolan. Det blir något slags metadiskussion om något man inte har kunskap om. Detta gäller i mångt och mycket även på lärarlinjen. Där tror jag att du är i högsta grad skyldig själv Gustav.
●
En stor del är också att det var mycket lättare att få med människor med en annan kulturell bakgrund före 80-talet, nu ställs det helt andra krav och det har samhället misslyckats med. Rasism, rädsla för rasism, för hårda krav, för lite krav, nåt fungerar i alla fall inte. Massor med diagnoser med massor av assistenter, undervisning på olika språk, föräldrar som i än högre grad vill att skolan ska ta ansvar för allt. Feministiskt självförsvar som obligatoriskt ämne, inte fritt valt ämne. För att inte prata om kränkningskulturen som vuxit fram.
●
Gymnasiet är ett virrvarr av olika ämnen och scheman (schemata :) som man måste vara raketforskare för att få ett grepp om. Kommuner inför levertester av lärare (Sundsvall, Ånge m.fl.).
●
Jag hade lärare som var alkoholiserade men utmärkta lärare ändå, betydligt bättre än vissa som aldrig druckit en droppe. Vi hade ett psykfall som vikarie i ett ämne som både lärare och föräldrar ville få bort. Vi elever, eller många av oss protesterade och gjorde "utomparlamentariska" aktioner.

Vill gärna läsa boken - kan man ladda ned den gratid?

Kolla på Frankrike: deras gymnasisiter kan ungefär lika mycket som svenska doktorander, ändå är utanförskap och ungdomsarbetslöshet betydligt större problem där än här. Problemet ligger i att vi har byggt upp en bild av att staten (skolan i det här fallet) ska ta allt ansvar. Det är mina dåliga lärares fel att jag har dåliga betyg, det är arbetsfömedlingens fel att jag inte får något jobb, det är socialens fel att jag måste röka budgetcigg. Det är hemskt att säga, men om det ska finnas någon framtid för det här landet måste sossefiseringen vridas tillbaka ett antal varv. Sluta gnäll och ta ansvar för ditt liv (inte du Gustav, dig har jag den yttersta respekt för :))!

Samma inlägg på två artiklar.

Vem är det mest synd om? Får mig att tänka på Månte Pypon. Visst avr det synd om honom som bodde i en skokartong - mitt i vägen! Men mest känner jag med det stackars barn, som bodde på botten av sjö, var tvungen att stiga upp en timma innan dom la sig. Och blev ihjälsla

Gustav.

Ni är inte blåsta för ni kan uttrycka Er.

Klart att kommande generationer som skall ta över behöver få utbildning och kärlek.

Rätt till sitt ursprung och själva kunna visa respekt för dom som visar att dom respekterar. Eftersom utvecklingen går så snabbt framåt så tror jag nog att framtiden ligger i Ert sätt att tänka parralellt inte serielt som vi människor gjort hitintills. Ni kan göra det tack vara den utveckling som varit.

Ser framemot att det blir förnyelse i politiken. Flera partier startas och att det blir mer transparant samhälle med flera unga som tillåts komma fram och uttrycka åsikter o diskutera.

Leroy

Precis som Susanna så gick jag i skolan på 70- och början av 80-talet. Vi var drygt 20 barn i klassen och vi hade barn som behövde extra hjälp pga handikapp. På den tiden fick man ingen hjälp alls om de handikappade inte var mer eller mindre rullstolsbunden. Vad hade då vår lärare för kompetens - ingen. Han var utbildad gymnastiklärare och totalt opedagogisk. Min yngsta går i en klass med 23 barn och de är 2 fröknar, 1 fritidsfröken och 1 assistent. De barn som har handikapp får den hjälp de behöver, om de inte går på en friskola. För där är inte handikappade barn välkomna.

Så nu undrar jag var du får allt ifrån Gustav? Även om de sparkade var 5:e lärare när du gick i skolan betyder inte att det är sämre än det var för 60-talisterna bara lite sämre än när dina storsyskon gick i skolan. Stackars dig.

Nicklas Larenholtz,

att beskriva vad som skall göras är inte möjligt i den här formen, men att gnälla över dåliga resurser till skolan tillhör inte en lösning. Jag kan nu bara peka på några exempel på stora förändringar till det sämre.

När jag gick på det som motsvarar mellan- och högstadiet var det vanligen 36 elever i klasserna. Men vi hade riktiga lärare som kunde sitt jobb. Det var de bästa som valde att bli lärare, inte som nu när det blir de som blev över som väljer det yrket. Lärarna visade en påtaglig stolthet över sina yrken. Vi hade rätt till goda lärare men vi hade skyldighet att ta tillvara detta. Kunniga lärare klarade då 36 elever.

På den tiden var det mitt fel om det gick dåligt för mig i skolan, nu är det någon annans fel. En väsentlig ändring i attityd som förringar elevens eget ansvar. Hade man sagt mig att det är skolans fel om jag inte lyckas så hade jag knappast ansträngt mig.

Det fanns från början av 1960-talet gott om instegsjobb på arbetsmarknaden som man kunde arbeta sig upp från om man hade ambition att göra det. Nu har dessa försvunnit som en följd av minimilöner som en oerfaren sällan kan göra rätt för.

Efter 1968 blev småföretagare hatobjekt för den makthavande vänstern som på allt sätt försökte ta död på dem. Med trakasserier och höga skatter. Marginalskatten uppgick som mest, på det som blev över sedan arbetsgivaravgifter hade betalats, till 85 %. I början av 1980-talet fick en företagare behålla ungefär 7 kronor av en ökad vinst på 100 kronor (Astrid Lindgren fick 102 % i skatt när hon beslutade att skriva sagan om Pomperipossa). Det är fortfarande alltför riskfyllt för en liten företagare att växa och anställa. Det är OK att ha familjemedlemmar och delägare i små företag, men det är inte många små företag som vill växa då det ger för lite och risken är för stor. Dessa trakasserier sitter fortfarande i minnet hos den äldre företagargenerationen. På de senaste åren har det blivit bättre men obalansen är ändå för stor.

Det är också för svårt att starta nya företag särskilt för de unga som inte heller lärs upp till att bli företagare utan att bli anställda.

Det finns obegränsat med arbete som kan och behöver utföras. Endast en mindre del av befolkningen har dock läggning och förmåga att organisera detta behov av arbete så att det verkligen utförs. Det är detta fåtal som skall skapa anställningar åt dem som hellre söker den trygghet som en anställning ger. Kort sagt är det en överefterfrågan på anställningar och brist på utbud. Åt detta har alliansen inte gjort mycket. Företagarkapitalet vansköts, de behöver inte tas om hand men de skall inte motarbetas. Att anställa en person första gången är ett väsentlig mycket större steg än att för första gången köpa ett eget hus.

Miljöpartiet är positiva till små företag och de borde därför vara positiva till tillväxt. Men de är motståndare till tillväxt och för friår och för andra sätt att få ledigt från de anställningar som det krävs företagare att skapa.

Sedan 1970 har målet varit att de flesta skall bli akademiker. Att bli arbetare t.ex. yrkesarbetare eller hantverkare har inte arbetarpartiet ansett som fint nog. Men efterfrågan på akademiker är inte så stort, däremot är efterfrågan på dem som kan åstadkomma sådant som kräver yrkesarbetare och hantverkare vanligtvis stort.

o.s.v, o.s.v.

Hej Gustav!

Lyssnade på dig när du hade föreläsning på Miljötinget i Ljusadal(tror jag) 02-03. Har alltid ansett dig som vettig och klar efter det. Och din artikel här besviker inte. Du sätter ord på mycket av det jag känt men inte kunnat formulera. Tack. Ska läsa om och fundera vidare på det du säger själv.

//AH

Goran:
Mycket bra skriver och uttömmande. Du har breddat mitt perspektiv, så till den grad att jag har lust att klippa ut hela kommentaren och publicera den på min blogg. Rubriken skulle lyda "Svar från marknaden på ungdomsarbetslösheten" I det senaste inlägget frågade jag vad företagarna säger i frågan, Ungdomarna= "blåsta, eller slöa". Är de nya studenterna ett hopplöst fall?

///
Nicklas Larenholtz

Klart att Fridolin har rätt, det finns få regimer som regerat så illa som den socialdemokratiska Perssonregimen på 90 och 2000-talet. Men någon mer seriös kritik av Perssons så kallade ekonomiska åtstramningspolitik och sk budgetsanerande lär vi nog aldrig få i den lilla bananmonarkin där etablissemanget vet att hålla varann om ryggen.

Den som tror att en ev. Sahlin regering kommer att på något sätt föra annat än samma ekonomiska åtstramningspolitik lär nog komma att bli mycket besviken. Ev V delatagande blir som vanligt, man kommer naturligtvis att vara samma gamla S-dörrmatta och Mp är naturligtvis varma anhängare av ett lågkonsumtionssamhälle och förnöjsamhetens ideal för populasen. Sådan ekonomisk politik kommer aldrig att ge full sysselsättning och den makt det ger åt de många och som klarar skolor, äldrevård och bostäder utan ansträngning.

Det märkliga är att USA trots alla sina brister på många sätt är öppnare och betydligt mer demokratiskt i sin hantering av ekonomin än vad det arbetarstyrd Sverige är och varit.

Arbetsförmedlingar skapar inga jobb det gör en ekonomisk politik som syftar till full sysselsättning, även om många debattörer verkar tro att det är något omöjligt är det väl känt hur man gör. Senast vi i det här landet hade någon lönedriven inflation var på 50 och 60-talet och de skadliga effekterna av den kompenserades med råge av de gynnsamma effekter som god tillväxt och fullsysselsättning genererar åt alla och de offentliga inkomsterna. Integrations, bostads social problem marginaliseras och får hanterbara proportioner i en sådan ekonomi.

Tyvärr finns det inga partier längre i den lilla bananmonarkin som vill föra en politik i de mångas intresse. Fält, Eklund m.fl. fick god löning av de som gynnats av deras politik på 80-talet vi får väl hoppas att Persson också får vederbörlig payback av de som gynnades av hans politik när de anlitar honom som konsult och talare.

Kan inte fridolin skapa arbete för andra genom att själv agera på något sätt - vore roligt med något positivt från det hållet - tveksam till snackare - visa något konkret

Även om Fridolin's artikel mest är gammal sosseskåpmat i ny förpackning så har han rätt i en sak - 40-talisterna har varit och är fortfarande otroligt gynnade.

När 40-talisterna skulle börja universitetet ökade man antalet platser och skapade studiemedelssystemet. När de behövde lägenheter skapade man det offentligt finansierade miljonprogrammet. Man lät den offentliga sektorn växa för att ge dom jobb. När de skulle köpa sin första villa var räntan 100% avdragsgill. Deras studie- och bostadslån försvann med den inflation som skapats på grund av att man byggt ut den offentliga sektorn. Nu när 40-talisterna kommit upp sig och är vid stadd kassa och inte har några lån längre så ser man till att sänka inkomst- och förmögenhetsskatterna, ta bort skatten och avdragsrätten på bostäder, reformera pensionssystemet till det sämre och sätter låg inflation som det viktigaste målet (generellt sett, hög inflation gynnar dem med lån medan låg inflation gynnar dem som har förmögenhet).

Det är inte 80-talisterna som är blåsta - det är 40-talisterna som blåst alla som kom efter!

En allmänt förekommande åsikt verkar vara att skolan saknar resurser. Hur är det egentligen möjligt. Vi har världens högsta skatter i detta land. Och en rätt så hög BNP per capita att applicera dessa skyhöga skatter på. Ändå saknar skolan resurser. Jag undrar då två saker:
1. Vart tar alla pengar vägen?
2. Hur jävla illa är det egentligen i de länder där marginalskatten för en högskoleutbildad som jag själv inte är 57%? Hur lär de sig läsa överhuvudtaget?

De offentligas andel av BNP är rejält mycket större nu än under 60-talet. Ändå SAKNAS pengar!? Trots att vi säkerligen har dubblat BNP sen 60-talet och dessutom tar ut högre skatter nu så har vi en sämre skola och mindre resurser att röra oss med? Hur i hela världen är det möjligt. Hur hänger det ihop rent matematiskt?

Det kan inte vara så att en generation har växt upp och förväntat sig världen serverad på silverfat, och när det inte har infriats så behöver skyldiga utses?

Min YLVA MATRISSES artikel "De äldsta generationerna som levt med barn-, skol- och hustruaga är det mest synd om" publiceras dagen före Gustav Fridolins artikel!

Min publiceras 2009-04-24 och Fridolins 2009-04-24.

Det går att kontrollera här ovanför och jag har alltså INTE läst Gustav Fridolins artikel "Därför är vi blåsta" .

(Han får ju betalt för att skriva sin artikel på Newsmill, det får inte jag, utan bara den som blir TILLFRÅGAD som "kändis" att skriv på Newsmill, får betalt och det är stor skillnad). Jag TROR att Gustav Fridolin har INSPIRERATS av min artikel, för annars skulle han inte skriva som han gör och hänsyfta på "andra världskriget" och "hur de äldre generationerna byggde det här landet".

Men jag ANGRIPS av "kommenteraren" Anders Hallberg
2009-04-25, 20:08 i Kommentar till min artikel "De äldsta generationerna som levt med barn-, skol- och hustruaga är det mest synd om!"

Och under min artikels "kommentarer" svarar jag honom ungefär så här:

"Om du ser noga efter, så var jag den som FÖRST skrev min artikel och SEN har Gustav Fridolin fått sin artikel Publicerad (antagligen var det meningen att hans skulle kommit först eller att någon "högg på betet" som Newsmill "kastade ut" och jag var den förste som "nappade på betet"?).

Hans artikel fanns inte att läsa, då jag skrev min 2009-04-24 och hans Publicerades först dagen efter min, nämligen den 2009-04-25, vilket du Anders kan kontrollera här ovanför.

Att Newsmill hade en rubrik som löd ungefär så här: "Är det mest synd om 80-talisterna"? som syftade på Gustav Fridolins nya bok: (under DET HÄR JOBBAR VI MED IDAG-rubriken) , var alltså ett debattämne som inleddes den 2009-04-24 och då hade inte Fridolin fått sin artikel PUBLICERAD på Newsmill.

Min Ylva Matrisses artikel var den FÖRSTA artikeln. Jag kunde alltså inte läsa Fridolins artikel, för den var inte publicerad förrän dagen efter.

Så här skriver Anders Hallberg 2009-04-25, 20:08: "Att det är synd om de gamla visar sig tydligt i din text, Ylva, då er generation uppenbarligen även fick problem med läsförståelsen när ni, tillsammans med författare som Harry Martinsson, gick på åkrarna och "hjässade" hö istället för att få sitta i skolbänken. Jag uppmanar dig att läsa Fridolins artikel en gång till och kanske än en gång så att du kanske förstår att det han menar är något annat än det du så hårt angriper".

Dett var "ord och inga visor" från den som "vet allt bäst här i världen" nämligen "Anders Hallberg", vars namn är understruket och han därför har fler artiklar för er som är intresserade av hans "ord och inga rätt-visor"!

Jag skrev fel publiceringsdatum här ovanför:

Min Ylva Matrisses Publicerades 2009-04-24

Gustav Fridolins dagen efter min dvs: 2009-04-25.

Hans artikel fanns inte för mig att läsa och han har inspirerats av min artikel (tror jag!) för han HÄNSYFTAR på den (!).

Kontrollera noga våra PUBLICERINGS-dagar och se själva hur det förhåller sig!!!

En uppenbar anledning till att fler och fler människor blev blåsta under senare delen av 1900-talet blev blåsta, är förstås låt-gå- mentaliteten när det gäller penningsystemet och globaliseringen och monopolisiseringen av alla världens penningsystem. Åtminstone sedan 1970-talet - och i praktiken även tidigare - så har vi ett enda helt skuldbaserat penningsystem med helt "värdelösa" pengar. Där den sammanlagda skulden alltid bara blir större och större i förhållande till den befintliga penningmängden. Det finns fortfarande inga nämnvärda alternativ till att samma sorts pengar - utan kvalitetssäkrade restriktioner - används på både varu- och tjänstemarknaden och på finans-, spel- och spekulationsmarknaden. Detta innebär att vid alla köp så går mer och mer (f.n. ca 40 %) av de reella värden som skapas på varu- och tjänstemarknaden - direkt över till spel- och spekulationsmarknaden! När sedan låntagare i mängder inte längre kan betala av sina skulder så dräneras ju penningmängden - men skulderna finns ju kvar - så att varu- och tjänstemarknaden bara stagnerar.

Gustav, jag gillade dig skarpt när du satt i riksdagen. Tyckte du var en grym fart och fläkt till den annars tråkiga miljön som verkar råda i det forumet. Jag förstod dina själ att sluta men tycker definitivt att du gjorde ett bättre jobb när du satt i riksdagen än när du nu skriver en bok om att 80-talister är blåsta. Jag har inte läst boken och kommer inte att göra det heller, för jag fruktar att mina farhågor att den spär på offermentaliteten så många i vår generation besitter, och sådana saker tittar jag inte ens åt. Du som entreprenöriell person tycker jag borde ägna dig åt något mer positivt än att befästa en offermentalitet som redan är alldeles för stark i en stor del av generationen. Allt handlar om vår attityd.

1) Det är synd om människan (Strindberg).. Alla känner sig missgynnade på ett eller annat sätt

2) Spela ut grp mot varandra och hävda att just denna grp är missgynnad är ett klassiskt sätt att polarisera och att exploatera ett relativt upplevt orättvisa (ngt sådana som Fridolin baserar sin karriär på...)

3) Missnöje är en relation mellan förväntningar och utfall. Mitt intryck av 80-talister (som universitetslärare) är att just dessa har orimliga förväntningar om sin roll, betydelse och plats i världen.

80-talisterna vill gärna ha allt nu, helst utan ansträngning. Drömmen är att bli en Paris Hilton, rik, känd och helst med en ärvd förmögenhet. När alla dessa drömmar om att bli mediekändis inte kan uppfyllas omedelbart, då kommer frustruationen och missnöjet.

Det är detta Fridlin söker att exploatera

Res runt i världen!
Ställ frågan: Vilka har det bra ?
Vilka har det mindre bra?
Vilka har det dåligt ?
Vilka har det uruselt?

Fridolin har fel i det han skriver om svenskar födda på 80-talet.

Unga svenskar har en priviligierad ställning i världen. Den som önskar kan läsa gratis på universitetet. I andra länder, huvuddelen, tivngas studenterna betala för sin utbildning. Som bara ett exempel.

Kolla på entalisterna - de kan känna sig blåsta om någon! På fritids blir de upphämtade av mamma, mammas nya kille (yngre), pappa, pappas nya tjej (yngre), pappas nya tjejs lillasyster (går på gymnasiet), mammas ännu nyare killes äldsta dotter, pappas jobbarkompis (har också barn på samma skola), mormor, farfar (80-talisterna behöver ju fortfarande hjälp från mamma och pappa...), kusinen (står just nu närmare än syskonet då syskonet bor hos pappa och du själv bor hos mamma), mammas ex (som blev bundis med barnen). Snacka om stabila familjeförhållanden ;)

Vår lilla Fridolin glömmer att nämna att 25% av alla platser på Svenska universitet "ockuperas" av utländska studenter. Absurda immigrationen till Sverige sedan 1980 som har bidragit till att barn får sämre betyg då klasserna växt och läraren har inte tid, ork eller lust att försöka utbilda barnen. Ändringarna i betygssystemet.

Dags att införa avgift på Svenska universitet för utländska studenter. Jag personligen är trött på att betala skatt till "världen".

Alltså idag, går du i skolan lever du inte i världen. Du är inlåst från världen. Du vet inget av ansvaret att ha ett jobb, ingen aning om hur det känns eller vad det innebär att ha kontroll över sin egna framtid.

De vet att de måste plugga för att de har blivit tillsagda att göra så. Det är gott och bra till en början men när dessa värden börjar ifrågasättas i puberteten så har vi istället ett gäng rebeller som behöver mer disciplin. Men allt dessa "rebeller" gör är att slåss för sin rätt att komma in i riktiga världen.

Kanske det är på plats att släppa in dem istället för att låsa dem ute med allt kraftigare lås.

Något beklämmande är det dock att läsa om Fridolins längtan efter det sk folkhemmet när han själv som riksdagsman var behjälplig med att rasera delar av det,sent skall syndaren vakna.
En annan sak är ju att vi, till skillnad mot tidigare,har haft sk jobless growht. Vi hade lika många i arbete, i den arbetsföra åldern, under högkonjukturen förra året som vi hade 1990.Medan antalet arbetsföra har ökat med 600 000 sedan 1990 i den gruppen.

Sverige är bäst, trots visa nedskärningar inom skola och vård så håller sig Sverige på topp i världen inom områden som kreativitet, hälsa, barns rättigheter, mödrars rättigheter etc. Vi är ett av världens jämlikaste länder vilket bidrar till Sverige ligger i topp inom så många områden:
http://sverigearbast.blogspot.com/
Så vad är problemet?

Ja, att Gustav kuggade franska och matte eller vad-det-nu-kan-ha-varit i skolan berodde naturligtvis inte på att han inte ansträngde sig tillräckligt, utan på att hans skola var en där man hade 0,07 lärare per elev, istället för 0,09. Det är självklart där felet ligger.

Förresten ligger inte kärnan i Björklunds kritik i att eleverna är för stökiga, utan att kraven är för låga. Det är två skilda saker.

I Gustavs miljöpartistiska vänstervärld finns det alltid pengar till oändligt med lärare, dagisfröknar, vårdpersonal, administratörer och allt vad det heter. Den fantastiskt enkla och patenterande lösningen är, som den alltid varit från vänsterkanten, att beskatta folk till döds. Vilka skeva resultat och inlåsningseffekter i fattigdom det får orkar man inte ens stanna upp och fundera över.

Born free - taxed to death!

Nånting som inte ändrats från den tid då jag gick i skolan till idag är dosen rabiat miljöpropaganda. Temat är det samma Global uppvärmning, på orsakerna skiljer sig gojan lite nu fokuserar miljöfascisterna på koldioxid. Favorit teman som Anti utveckling, hat mot hög levnadsstandard (som byggts upp med stor möda över decenium) står kvar och en ny grej: ett brett hat mot hela männskligheten som andas ut koldioxid (som för övrigt växter behöver).

Gustav! Intressant diskussion och bra synpunkter, men ditt ressonemang utgår endast från statistik och siffror (något vi inte alltid kan lite på, eller hur?).
I dina beräkningar har du glömt bort vilka möjligheter våran generation har haft (och har), att vi i större utsträckning har fått göra våra egna val i livet, både beträffande utbildning, jobb, och levnadssätt. Det kanske helt enkelt är så att vi får stå till svars för våra egna val nu, istället för att tycka synd om oss själva?

Tyvärr så är det väl ingen som vinner särskilt mycket på en tävlan i vilken generation det är mest synd om. Det bästa är väl att försöka göra det bästa vi kan av den tid vi nu lever i och jobba för att villkoren blir bättre för ALLA! Oavsett generation. Det finns många som har det svårt idag i alla generationsgrupper. Artikeln och boken är i mina ögon rätt typiska för 80-talister, även om jag vill akta mig för att kategorisera och generalisera, att känna sig kränkt för just ingenting.