Regeringen måste skärpa tonen mot Turkiet

Under ett officiellt besök idag (21/4) besöker statsminister Fredrik Reinfeldt Turkiet. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida står det att bland annat det svenska EU-ordförandeskapet och Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU står på Reinfeldts agenda. Det är förstås glädjande att en svensk regeringschef visar intresse för ett land som Turkiet. Just ett turkiskt EU-medlemskap har ju varit en känslig fråga sedan den första medlemskapsansökan lämnades in för nästan exakt femtio år sedan.

Flera argument har anförts för och emot Turkiet som EU-land. Av dessa bottnar flera i en vision om ett Turkiet som en icke-europeisk stat med en icke-europeisk identitet som inte behöver göra sig besvär för ett medlemskap. Den sortens argument är tack och lov mindre påtagliga idag. Landet kan (och bör) visst bli medlem, frågan är bara vilket Turkiet vi vill släppa in. Regeringen Reinfeldt tillhör den skara regeringschefer i EU som är angelägna om att inkludera landet i unionen, av allt att döma inom en inte alltför avlägsen framtid. Utrikesminister Carl Bildt är en minst lika stark förespråkare. Dessvärre förefaller såväl Reinfeldt som Bildt ha intagit en alltför okritisk hållning.

Det politiska Köpenhamnskriteriet uppställer krav på att ett kandidatland har stabila institutioner som garanterar demokrati, mänskliga rättigheter, en fungerande rättsstat och minoritetsskydd för att kunna bli medlem. På senare tid har tendensen i fallet Turkiet blivit allt mer tydlig. Reformtakten har avstannat. Rapporter som vittnar om kränkningar av de mänskliga rättigheterna inkommer på löpande band. Under 2008 fälldes Turkiet 257 gånger i ECtHR, Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Endast en gång friades landet. Jämförelsevis fälldes Sverige två gånger. Även skyddet av minoriteter ifrågasätts. Än idag förhindras omkring 20 miljoner kurder möjlighet till undervisning på sitt modersmål. Rätten till sitt eget språk är ett grundläggande minoritetsskydd för bevarandet av en kurdisk identitet i Turkiet som omgående behöver införlivas i den turkiska konstitutionen.

Att Reinfeldt i ljuset av detta väljer att besöka Kulu är ganska märkligt. Givetvis är det positivt att han gör det, men vilket är syftet? Från Kulu har tiotusentals turkar arbetskraftsinvandrat till Sverige. Uppskattningsvis har 30 000 svenskturkar rötter i staden. Samtidigt bor mångdubbelt fler kurder, assyrier/syrianer, armenier och andra minoriteter i Sverige, de flesta hitkomna som politiska flyktingar. Regeringen har uttryckligen deklarerat att EU:s utvidgning kommer vara en prioriterad fråga när Sverige tar över ordförandeklubban i EU:s ministerråd i sommar. Men för att en utvidgning ska kunna komma till stånd behöver Turkiet leva upp till de krav som fordras för ett EU-medlemskap i Köpenhamnskriterierna. Kulu är långt ifrån den strategiskt viktiga stad för ett turkiskt EU-medlemskap som förslagsvis Diyarbakir är.

Ett besök i regionerna där ovan nämnda minoriteter har sin historiska och kulturella hemvist hade sänt signaler att Sverige visst vill ha med Turkiet i EU, men med vissa, tydliga förbehåll. Det skulle sända signaler om att Turkiet är välkommet in i EU först efter total efterlevnad av det politiska Köpenhamnskriteriet. Den svenska regeringen är i dagsläget alltför otydlig med vilka krav man ställer på Turkiet. Det förefaller vara viktigare att bibehålla en god relation med landet än att ta ställning för grundläggande demokratiska värden.

Idag kommer statsminister Fredrik Reinfeldt att träffa den turkiske presidenten Abdullah Gul samt premiärminister Recep Tayyip Erdogan efter sitt besök i Kulu. Vi kan bara hoppas att han inte förbiser vikten av att Turkiet upphör med sina övertramp av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det är också viktigt att han i klarspråk betonar betydelsen av en tilltagande reformtakt för att ett EU-medlemskap över huvud taget ska komma på tal.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6270

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är oroväckande att svenska regeringen så ensidigt ger sitt fulla stöd till Turkiet. I en dialog är det ju även viktigt att föra fram kritik och sätta press på den part som faktiskt måste prestera och visa att den menar allvar i sina försök att bli ett med det demokratiska Europa. Kurderna i Turkiet har turkarna själva länge blundat för, men vill Sverige ha med Turkiet i EU måste man öppna öpp sina ögon för Kurdistan-frågan omedelbart.

Permalänk | Anmäl #1 Gigi, 2009-04-21, 18:14

kan inte sverige bli mer rätt på och börja dra ner brallorna på turkiet?

de kommer ju undan med massor av brott mott mänskligheten (folkmord på armenier, förtrycker kurder, ockuperar cypern osv)

Permalänk | Anmäl #2 Zozan Bozan, 2009-04-22, 01:24