Ska Turkiet bli ett EU-land?

Foto: Scanpix

Ingmar Karlsson, mångårig generalkonsul i Istanbul:

Därför är turkarna självklart européer

Publicerad: 2009-04-20 14:04, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

I över åttio år har Turkiet strävat efter att bli en del av Europa. Sociologiskt sett är dagens turkar till en överväldigande majoritet européer. Det finns därför inga skäl att förneka landet ett EU-medlemsskap, skriver Ingmar Karlsson.

247 millningar
65 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ingmar Karlsson var generalkonsul i Istanbul mellan 2001 och 2008. Författare till böckerna "Europa och turken - betraktelser kring en komplicerad relation" från 2007 och "Kurdistan - landet som icke är" från 2008.

De är inte enbart européer

De har inte den politiska viljan att ingå i det europeiska integrationsprojektet

Deras medlemskap kommer att förvanska det europeiska projektet

USA och NATO ligger bakom deras medlemskapsbegäran

Landet är för stort; det kommer att få det institutionella systemet ur balans

Deras jordbrukssektor är oförenlig med den gemensamma jordbrukspolitiken.

Argumenten känns igen i debatten om ett turkiskt medlemskap i EU. De gäller dock inte detta utan framfördes redan 1963 av president de Gaulle när han lade in sitt veto mot ett brittiskt medlemskap. Samma år undertecknade Turkiet det så kallade Ankaraavtalet med dess medlemskapsperspektiv

När detta trädde i kraft året därpå konstaterade den dåvarande ordföranden i den europeiska kommissionen Walter Hallstein:

Turkiet är en del av Europa. Detta är den grundläggande betydelsen av vad vi gör i dag. Det bekräftar på ett utomordentligt aktuellt sätt en sanning som är mer en ett sammanfattande uttryck av ett geografiskt begrepp eller ett historiskt faktum som har varit giltigt i flera århundraden. Turkiet är en del av Europa.

Turkiets europeiska hemhörighet hade tidigare bekräftats genom de amerikanska ansträngningarna att binda in landet de europeiska efterkrigsstrukturerna och i uppdämningspolitiken mot kommunismen. Tillsammans med femton andra europeiska stater fick Turkiet del av Marshallhjälpen och var 1948 en av grundarna av OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete i Europa) och blev tillsammans med Grekland i augusti 1949 också medlem av Europarådet.

1952 blev Turkiet medlem i NATO och en hörnsten i den europeiska pelaren av det euroatlantiska försvarssystemet. Enligt NATO-fördragets artikel 5 ses ett angrepp på en eller flera medlemsstater "i Europa eller Nordamerika" som ett angrepp på alla. Turkiet betraktas som således som en europeisk stat.

Under 1970- och större delen av 80-talet stagnerade relationerna mellan Turkiet och EU av flera skäl; militärkuppen 1971, invasionen av Cypern 1974 och militärkuppen i september 1980 som ledde till att de politiska partierna och fackföreningarna upplöstes och tusentals människor sattes i fängelse av politiska skäl. Det grekiska medlemskapet i EU 1981 blev ytterligare en komplicerande faktor för Turkiet eftersom Athen utnyttjade sitt medlemskap som ett instrument i sina bilaterala konflikter med Ankara.

Även efter att demokratin återupprättats förblev relationerna spända och präglade av misstänksamhet, inte minst då den kurdiska separatiströrelsen inledde ett gerillakrig i sydöstra Turkiet som blev alltmer blodigt och brutalt.

Den 14 april 1987 lämnade premiärminister Turgut Özal in en ansökan om fullt medlemskap i EG. Först i december 1989 gav kommissionen beskedet att det inte var lämpligt att inleda medlemskapsförhandlingar eftersom Turkiet av ekonomiska, politiska och sociala skäl inte ansågs vara redo för ett sådant. I stället rekommenderades en rad stödåtgärder för Turkiet "utan att detta skulle kasta skuggan av ett tvivel över dess lämplighet för medlemskap i EC".

Ett genombrott skedde under EU:s toppmöte i Helsingfors i december 1999. Det slogs då fast att "Turkiet är ett kandidatland som skall bli medlem i Unionen när det uppfyller samma kriterier som de övriga kandidatländerna". I och med detta beslut placerades Turkiet på medlemskapsspåret.

En ny koalitionsregering under ledning av Bülent Ecevit förberedde nu ett nationellt program för de reformer som var erforderliga både på lång och kort sikt. Under sommaren 2001 antog parlamentet en serie ändringar i författningen som skulle bereda vägen för de lagändringar som var nödvändiga för att uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna för ett EU-medlemskap. Under 2002 började emellertid reformprocessen alltmer att ifrågasättas av de nationalistiska krafterna inom koalitionsregeringen. Detta gällde bland annat avskaffandet av dödsstraffet och kulturella rättigheter för kurderna, inklusive användningen av det egna språket. Regeringen sprack och nyval hölls i november 2002.

Valet blev en politisk jordbävning. Inget av regeringspartierna eller övriga i parlamentet representerade partier klarade tioprocentsspärren. Det religiöst präglade rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) under ledning av Recep Tayyip Erdoğan som gått till val med en uttalad pro-EU agenda fick en betryggande egen majoritet i parlamentet. Reformprocessen tog ny fart. En oberoende kommission under ledning av Martti Ahtisaari beskrev i en rapport 2004 utvecklingen som en "tyst revolution".

På kort tid har Turkiets institutionella och legala system ändrats och förväntningarna ökat på högre levnadsstandard, respekt för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Mycket återstår förvisso att göra i reformprocessen men Turkiet är idag ett öppnare och mer demokratiskt samhälle än någonsin tidigare i sin historia och det hägrande medlemskapet i den europeiska unionen är huvudförklaringen till detta.

Trots att Turkiet aldrig har varit så uppriktigt i sin strävan att bli en del av den europeiska familjen som nu, och trots att EUs mjuka kraft har reformerat Turkiet samtidigt som USAs hårda kraft slagit sönder och orsakat kaos i Irak har EU aldrig agerat med ett sådant hyckleri som nu.

Ingen tidigare medlemskapsprocess har blivit så politiserad och spelat så starkt på religiösa och kulturella fördomar. Nationella och regionala intressen har tagit överhanden och de europeiska visionerna har fått ge vika för kortsiktiga inrikespolitiska politiska kalkyler och ett statiskt historiskt tänkande.

Trots den snabba reformprocess som regeringen Erdoğan inlett och trots att den ur romersk rätt härstammande grundprincipen pacta sunt servanda hör till det europeiska kulturarv som politikerna så gärna talar om har nu ändå den turkiska faran upptäckts på nytt på många håll.

I många europeiska huvudstäder tycks man ha givit ett verbalt stöd åt de turkiska medlemskapsaspirationerna i förhoppningen och kanske förvissningen att man från turkiskt håll aldrig skulle lyckas uppfylla Köpenhamnskriterierna. Det framstår allt tydligare att beslutet att inleda förhandlingar med Turkiet inte var uppriktigt menat i många huvudstäder utan att man där var övertygad om att Turkiet inte skulle kunna uppfylla kraven för ett medlemskap. När så visade sig vara fallet har nya kriterier - geografiska, geostrategiska och religiösa, kulturella och historiska - införts. Plötsligt talas det nu också om EUs "absorptionsförmåga" - som om någon medlemsstat blivit absorberad av EU. Nu framförs framför allt fyra argument mot ett turkiskt medlemskap - EUs upptagningsförmåga, geografin, den geostrategiska faktorn och identitetsfaktorn.

Inget av dessa håller för en närmare granskning.

EUs upptagningsförmåga

Europa sägs inte ha kraft nog att absorbera Turkiet. Redan i dag skulle EU med sina 27 medlemmar vara en alltför uttänjd konstruktion. En fortsatt geografisk utbredning skulle därför bara kunna ske på bekostnad av en fördjupning av det politiska samarbetet.

Detta påstående kan bara beskrivas som politisk taktik. Om denna tes vore allvarligt menad borde den ha framförts för mer än tio år sedan när den process som nu lett till EUs östutvidgning inleddes. Då var huvudmotståndarna mot ett turkiskt medlemsskap - de tyska kristdemokraterna - de varmaste utvidgningsförespråkarna.

Projektet med ett handlingskraftigt Europas Förenta Stater efter amerikansk modell kan avföras från den politiska dagordningen för överskådlig tid efter utvidgningen med tio nya medlemmar den första maj 2004 och än mer så när Bulgarien och Rumänien anslöt sig 2007.

Det nya utvidgade EU blir under överskådlig tid en politisk och ekonomisk union med variabel geometri, koncentriska cirklar och olika hastigheter. Varför skulle inte Turkiet kunna infogas i en sådan union i synnerhet som landet med sitt geografiska läge, sin storlek och sitt mångåriga NATO-medlemskap är en strategiskt viktig partner som ensam kan ge Europa mer politisk vikt på den storpolitiska scenen än de tio nya medlemmarna?

Enligt demografiska beräkningar kommer Turkiet år 2015 att ha en befolkning på 82 miljoner och då vara nästan lika stort som Tyskland. Tio år senare kommer Turkiet med 87 miljoner att vara EUs största medlemsstat med 15,5 procent av unionens befolkning medan Tysklands andel kommer att vara 14,3 procent mot 18,1 procent i dag. Den turkiska andelen kommer då således att vara procentuellt mindre än Tysklands i dag. Till bilden hör också att Turkiet inte kommer att på långt när få samma ekonomisk-politiska tyngd som de övriga stora medlemsländerna utan år bara svara för omkring fyra - fem procent av EUs ekonomi.

I ett system där besluten måste tas med dubbla majoriteter - 55 procent av medlemsstaterna och 65 procent av befolkningen - kommer ett turkiskt medlemskap, trots landets storlek, inte att få någon avgörande betydelse för hur unionen fungerar.

I dag har de fyra stora, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien, 56.9 procent av röstetalet. I ett EU29 med Turkiet som en av de fem stora skulle de storas andel öka till omkring 60. Turkiet blir således en viktig aktör som ytterligare vidgar möjligheterna för övriga medlemsstater att ingå allianser för att genomdriva eller blockera beslut. Som övriga medlemsstater kommer Turkiet att ingå i skiftande allianser alltefter de egna nationella intressena. Turkiet kommer att ha gemensamma intressen med de tio nya medlemmarna i frågor som rör strukturfonder och jordbrukspolitiken, ett system som dock troligen kommer att vara reformerat innan Turkiet blir medlem, där annars Grekland, Italien, Spanien och Portugal kommer att vara naturliga allierade.

Institutionellt kommer ett turkiskt medlemskap att innebära förändringar för europeiska rådet och parlamentet, men inte för kommissionen. Där kommer Turkiet antingen att få en egen kommissionär eller ingå i samma rotationssystem som alla andra om man nu lyckas komma överens om ett sådant.

Europaparlamentet kommer att påverkas mer av ett turkiskt medlemskap. Om antalet platser skall hållas konstant i ett EU29 med Kroatien och Turkiet skulle Turkiet och Tyskland få högst 82 platser var mot Tysklands 99 i dag och drygt 11 procent av röstetalet mot 13,5 för Tyskland i dag med motsvarande sänkningar för de övriga stora, Frankrike Italien och Storbritannien. Ett sådant scenario kommer säkerligen att föregås av svåra förhandlingar där inte minst de små medlemsstaterna kommer att slåss för att behålla sina mandat.

Turkiets vikt i EUs gemensamma utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik blir beroende av hur denna utvecklas och i vad mån EU kommer att ha förmågan och viljan att uppträda som en utrikespolitisk aktör, vilket ju i hög grad är en öppen fråga. Irak har ju blivit ett tydligt bevis på detta och dessutom också visat att de farhågor som funnits framför allt i Paris över att Turkiet skulle bli en amerikansk trojansk häst visade sig obefogade när parlamentet i Ankara gick emot amerikanska och brittiska krav på att få använda turkiskt territorium som uppmarschområde inför invasionen av Irak.

Motståndarna till ett turkiskt medlemskap hävdar att ett sådant skulle leda till en invasion av turkar. En sådan utveckling kan mötas med längre övergångsperioder. Effekten av ett medlemskap skulle dessutom snarare bli den motsatta och leda till att många turkar som i dag bor inom EUs gränser i stället ser sin framtid i ett Turkiet som hör hemma i den europeiska gemenskapen och därför väljer att återvända hem så som var fallet efter det att Grekland, Spanien och Portugal kommit in i den europeiska familjen.

När Spanien blev medlem var farhågorna för en massinvandring stor särskilt i Frankrike, men utvecklingen blev en annan. Sedan början av 1990-talet är Spanien ett nettoimmigrationsland och över fyra miljoner har flyttat dit huvudsakligen från Nordafrika och Latinamerika. Detta mönster kommer troligen att upprepas när Turkiet blir medlem. Ett rikare och ekonomiskt stabilare Turkiet kommer att bli en magnet för migration från de arabiska grannländerna och de turkspråkiga staterna i Centralasien. Redan i dag finns en stor invandring inte bara därifrån utan också från Moldavien och Ukraina och de blivande EU-länderna Bulgarien och Rumänien.

Om Turkiet däremot ställs utanför eller om förhandlingarna misslyckas med de politiska, ekonomiska och sociala följder detta skulle få kommer säkerligen utvandringstrycket att bli betydligt större.

Till detta kommer så att just den demografiska utvecklingen är ett av EUs stora framtidsproblem, vilket inte minst gäller Tyskland. Turkiet skulle med sin stora och unga befolkning bidra till att lösa detta problem. År 2020 kommer 20 procent av EUs befolkning att vara äldre än 65 år medan motsvarande siffra för Turkiet då kommer att vara mindre än sju procent.

Ett turkiskt medlemskap kommer otvivelaktigt att öka de ekonomiska skillnaderna inom EU på samma sätt som skedde vid utvidgningen med tio nya medlemmar i maj 2004, vilket innebär en utmaning. Alla turkiska regioner har en BNP per capita som ligger under 75 procent av EUs genomsnitt, vilket är tröskeln för att komma i åtnjutande av strukturfonderna. Vad regionen Van beträffar är denna siffra så låg som tio procent.

Den turkiska jordbrukssektorn målas ofta upp som ett särskilt problem på grund av sin storlek, primitiva metoder och bristande effektivitet. I dag är en fjärdedel av alla anställda verksamma inom jordbruket som bara svarar för drygt 11 procent av BNP. Motsvarande siffra för Polen är 16 respektive 5 procent. Turkiet är således inte i en unik situation och är dessutom i dag det enda kandidatland som har ett stort handelsöverskott gentemot EU i jordbrukssektorn eftersom man specialiserat sig på produkter för vilka den europeiska marknaden är relativt öppen.

Det är omöjligt att i dag precisera hur ett turkiskt medlemskap kommer att påverka EUs budget. Detta beror på en rad faktorer som jordbrukspolitikens framtida utformning, de finansiella parametrar som kommer att gälla för Turkiets förhandlingar och de överenskommelser som nås inom ramen för dessa, EUs budgetramar när ett turkiskt medlemskap kan vara en realitet, samt den ekonomiska utvecklingen i Turkiet fram till denna tidpunkt.

Geografin

Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe. Men finns det verkligen en europeisk historia utan Turkiet?

I våra dagars Turkiet föddes och verkade historieskrivningens fader Herodotos liksom Strabo, den förste geografen och Aesopus som inspirerade La Fontaine till dennes fabler. Här skapade Krösus sin rikedom och här arrangerade Lukullus de första gourmetmåltiderna. I Pergamon uppfanns det pergament på vilket antikens vetande nedtecknades och bevarades. I Antiochia, våra dagars Antakya, fick lärjungarna enligt Apostlagärningarna för första gången heta kristna. I Tarsus föddes Paulus och därifrån gjorde han sina första missionsresor till Anatolien och spred kristendomen utanför judendomen gränser och lade grunden till en världsomfattande religion. I Nicea, våra dagars Iznik, inte långt från Istanbul på den asiatiska sidan av Bosporen, hölls år 325 det kyrkomöte som fastslog vår trosbekännelse. Ararat, där Noas ark skall ha landat, Efesus, Smyrna, Halikarnassos och Konstantinopel är inte bara en del av europeisk historia utan väsentliga beståndsdelar av vårt historiska, politiska och kulturella arv.

Europa kan inte definieras utifrån några absoluta geografiska, religiösa, kulturella eller historiska kriterier. I Rom-fördraget står det att "any European country" kan bli medlem av gemenskapen - inte att territoriet till 100 procent måste ligga på den europeiska kontinenten. Det turkiska territoriet på denna är dessutom med sina dryga 24 000 kvadratkilometer betydligt större än EU-medlemmar som Malta, Cypern, Luxemburg och Slovenien och obetydligt mindre än de baltiska staterna, Nederländerna och Belgien. Befolkningen på den europeiska sidan av Turkiet uppgår till drygt 7 miljoner, förutom den europeiska delen av Istanbul som har ungefär lika många invånare.

Turkiet gränsar i öster till två kristna stater, Armenien och Georgien. Huvudstaden Ankara ligger väster om EU-medlemsstaten Cypern som i sin tur geografiskt ligger söder om Tunisien. Både Sarkozy och den tidigare franske presidenten Giscard d´Estaing påpekar gärna att de redan i småskolan lärde sig att Anatolien tillhör Asien. Samtidigt förtiger de att de blev valda av franska medborgare i Guyana i Sydamerika, Tahiti i Stilla havet och Reunion i Indiska oceanen, öarna Guadelope och Martinique i Karibien och St Pierre och Miquelon utanför den kanadensiska kusten. Att Frankrike nyligen utökats med ön Mayotte utanför Afrikas östkust och att de Gaulle en gång motsatte sig ett brittiskt medlemskap med motiveringen att Europa är en kontinent och England en stor ö utanför denna kontinent tar de heller inte hänsyn till. d`Estaing använder även språket som en skiljelinje med motiveringen att turkiska inte är ett indoeuropeiskt språk. Detta gäller också finska, ungerska och estniska som är närmare besläktade med turkiska än med de indoeuropeiska slaviska och germanska språken. Vidare är maltesiska, ett annat av EUs officiella språk, semitiskt och således mer besläktat med arabiska än med något europeiskt språk.

De geostrategiska argumenten

De geopolitiska och strategiska argument som talade för Polens, Tjeckiens, Slovakiens, Ungerns och de baltiska staternas medlemskap talar nu för Turkiet och de är starkare än de var för de öst- och centraleuropeiska staterna i början av 1990-talet. Utvidgningsprocessen måste någon gång komma till vägs ände men att börja med Turkiet vore ett allvarligt misstag och en oklok politik. De som nu motsätter sig ett turkiskt medlemskap tycks betrakta EU som en de saligas ö eller ett Schweiz omgivet av goda och vänliga grannar.

Europas geostrategiska läge är emellertid inte så idylliskt. Europa måste stabilisera sin egen periferi för att inte självt drabbas av dess problem. Ett turkiskt medlemskap i EU skulle stärka Europa på den front där det är som mest sårbart.

Turkiet har stått inför tre geostrategiska val: samhörigheten med Europa, ett närmande till den arabiska och muslimska världen eller ett samgående med de turkspråkiga folken i Centralasien.

Det står utom allt tvivel att Turkiet i dag valt den första av dessa tre möjligheter och att landets politiska och ekonomiska elit satsar på det europeiska kortet. Om detta visar sig vara en lanka genom att EU drar ut på förhandlingarna eller obstruerar dessa skulle de båda andra optionerna vinna i styrka. Det är osannolikt att moderniseringssträvarna då kan upprätthålla sin proeuropeiska linje.

Både den proislamska och den panturkiska linjen skulle få allvarliga konsekvenser för stabiliteten i Sydösteuropa. Även om det är osannolikt att Turkiet skulle få en dominerande position i de centralasiatiska republikerna skulle bara ett försök att skapa en sådan verka destabiliserande och även förvärra de redan existerande problemen i Kaukasus. Europa har ett vitalt intresse av att problemen i Mellanöstern, inklusive Irak, och i de södra randområdena av den tidigare Sovjetunionen inte flyter samman. Om Turkiet skulle välja att spela ut det panturkiska kortet vore denna risk uppenbar. Nu kommer Turkiet i stället genom oljeledningen från Baku till Ceyhan vid den turkiska sydkusten och den petrokemiska industri som kommer att uppstå där att spela en viktig och stabiliserande roll för EUs energiförsörjning och minska dagens stora beroende av Ryssland.

Ett turkiskt medlemskap öppnar även vägen till den europeiska gemenskapen för de kristna grannarna i öst, Georgien och Armenien, och kanske även för Azerbajdzjan och därmed för en lösning av konflikten om Nagorno-Karabag inom EUs ramar och en allmän stabilisering av detta nu så oroliga område.

Även den andra optionen, ett närmande till den arabiska och muslimska världen, skulle få för Europa negativa konsekvenser. Ett argument mot ett turkiskt medlemskap lyder att EU med ett sådant skulle få en direkt gräns till den mest krisdrabbade och oroliga delen av världen och att Europa under alla omständigheter bör hålla sig borta från Mellanöstern i synnerhet och den muslimska världens problem i allmänhet.

Denna tjänst kommer denna del av världen inte att göra oss. Den motsatta slutsatsen är därför den uppenbara. Om Turkiet närmar sig denna region kommer också kriserna ännu närmare oss. Att tro att ett Turkiet som utestängs från den europeiska gemenskapen skulle kunna tjäna som en brandvägg mot kriserna i Mellanöstern är politiskt naivt. På längre sikt kommer det att finnas en gräns mellan Europa och den muslimska världen. Frågan är bara var den skall dras och vilka möjligheter Europa har att påverka den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen på andra sidan av denna gräns.

Hittills har alla kriser i Mellanöstern direkt återverkat på Europa och de kommer att göra så än mera i framtiden. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle genom Turkiets historiska förbindelser med denna region och goda kontakter såväl med Israel som arabvärlden öka EUs möjligheter att föra en proaktiv politik inte bara i denna del av världen.

Ett turkiskt medlemskap skulle öka EUs möjligheter att göra ESDP - den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken - med dess fredsbevarande och konfliktförebyggande målsättning mera effektiv. Turkiet har redan en bred erfarenhet av fredsbevarande operationer från Balkan till Afghanistan. Den turkiska armén är välutbildad och disciplinerad. Med undantag för delar av Balkan och norra Irak skulle turkiska soldater med sin religiösa och kulturella bakgrund lättare kunna undvika att skapa de problem som annars uppstår i kontakter med en omgivning som framstår som främmande och därmed skapa de goda relationer med den inhemska befolkningen som är nödvändig för framgångsrika fredsbevarande insatser.

Ett turkiskt medlemskap i EU skulle emellertid vara ett klart uttryck för att islam och demokrati kan förenas på ett produktivt sätt. Det skulle ändra den muslimska världens syn på Europa i positiv riktning och tjäna som en uppmuntran och ett föredöme för de krafter i den övriga muslimska världen som vill anpassa religionen till vår tids problem och ge islam en samtida prägel. En stabil turkisk demokrati med muslimsk bakgrund väl förankrad i Europa skulle därför kunna bli en modell för en muslimsk värld som så väl behöver sådana.

Ett nej till Turkiet skulle däremot ha en radikaliserande effekt både i den muslimska världen i stort och i Turkiet. Det skulle stärka fundamentalisternas argument att den muslimska världen måste vända sig inåt eftersom resten av världen konspirerar mot den och det skulle stärka de grupper i Turkiet som ifrågasätter premiärminister Erdoğans reformpolitik.

Identitetsfaktorn

Något religiöst kriterium för ett EU-medlemskap har aldrig funnits. Med sådana argument kan man också hävda att det av östlig ortodoxi präglade Grekland inte borde ha fått medlemskap och att även rumäner och bulgarer bör hållas utanför som halvorientaler och att Albanien och Bosnien för all framtid är dömda att bli muslimska getton i Europa. Sådana resonemang väcker ju också frågan vad som skall hända med det svenska medlemskapet i en förmodligen inte alltför avlägsen framtid, när antalet moskébesökare på fredagarna överstiger antalet kyrkobesökare på söndagarna.

Ett avfärdande av Turkiet på religiösa grunder vore i synnerhet efter den 11 september 2001 både en falsk och en farlig signal. Ett sådant beslut skulle förneka att islam i dag är en del av den europeiska vardagen. Ända fram till slutet av 1960-talet var Europa ett nettoutvandringsområde. Nu är 10-15 procent av befolkningen i de flesta västeuropeiska stater födda utanför sitt nuvarande hemland med en växande utomeuropeisk andel. Den årliga immigrationen till Europa är nu större än den till USA. Det finns idag över 15 miljoner muslimer inom EU, således fler än protestantiska skandinaver och antalet kommer att öka genom en fortsatt invandring.

Utvecklingen går därför obevekligt mot ett mångrasigt och multikonfessionellt Europa. Även den demografiska utvecklingen i Europa kommer att bidra till detta. Idag är nativiteten bland de muslimska invandrarna i Europa tre gånger större än bland den icke-muslimska befolkningen. Om denna trend håller i sig skulle med nuvarande immigrationsmönster den muslimska befolkningen ha fördubblats år 2015 medan Europas icke-muslimska befolkning kommer att minska med 3,5 procent. Uppskattningarna av antalet muslimer i Europa om trettio år når så högt som till 65 miljoner.

Ett nej baserat på religiösa och politiska skäl skulle vara ett direkt besked till den snabbast växande delen av Europas befolkning att den för alltid kommer att betraktas som ovälkommen och en andra klassens medborgare.

Med detta budskap kan vi snabbare än vi anar få se en ghettoislam utvecklas i Europa i stället för en modern tolerant europeisk islam. Radikala mullor över hela Europa försöker redan nu utnyttja de muslimska invandrarnas psykologiska, kulturella och materiella problem för sina syften och de skulle få vind i seglen.

En civilisationernas kamp kan då fortare än vi anar bli en realitet i Västeuropa men inte i form av en militär kraftmätning mellan väst och den islamska världen eller den clash of civilizations som Samuel Huntington försökte frammana, utan som ett ständigt pågående gerillakrig i våra ghettoiserade storstadsförorter.

Ett turkiskt medlemskap i EU skulle underlätta en nödvändig integrationsprocess och därmed motverka en för Europa ödesdiger utveckling.

I en alltmer globaliserad och snabbt föränderlig värld går det inte att dra gränser med utgångspunkt från en statisk historiesyn och en exkluderande identitet som konstruerats och betstämts uppifrån av politiker. Europa är liktydigt med demokrati, rättsstat, åtskillnad mellan kyrka och stat, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet och ett avståndstagande från ideologiska frälsningsläror och en fungerande marknadsekonomi. Ett medlemskap i EU är därför inte predestinerat och av naturen givet utan resultatet av en social, politiskt, kulturell och ekonomisk process som för samman länder och folk som från olika utgångspunkter ser sig själva som européer.

I över åtta decennier har Turkiet konsekvent strävat mot Europa. Sociologiskt sett är turkarna i dag till en överväldigande majoritet européer, än så länge mindre urbaniserade än det europeiska genomsnittet men européer. Den som inte känner sig som europé i dagens Turkiet gör ej heller så på Cypern och Malta och absolut inte i Rumänien och Bulgarien.

INGMAR KARLSSON

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6244

65 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det vore helt absurt om Turkiet, som via Ottomanska Imperiet, axlat Östroms mantel inte skulle räknas som ett Europeiskt land. Historiskt och kulturellt är Turkiet ett land som i alla avseenden bör betecknas som en av grundpelarna i den Europeiska samvaron.
.
Utan att förklena vissa andra minimala stater i Europas randzoner, så är det ju helt klart att Turkiets del i Europa är självskriven.
.
Kruxet är inte denna bakgrund i Turkiets historia, utan kruxet är att majoriteten av Turkiets befolkning är Muslimsk.
.
Det är den ABSOLUT största anledningen till de Europeiska Plebejernas uttalade motstånd mot Turkiets inträde i EU.
.
Kulturrasism och religionsrasism samt främlingsfientlighet.

Permalänk | Anmäl #1 Amir , 2009-04-20, 14:24

"Kruxet är inte denna bakgrund i Turkiets historia, utan kruxet är att majoriteten av Turkiets befolkning är Muslimsk."

Självklart, Amir. "Kruxet" är att det inte på något håll i världen gått att integrera islam och demokrati.

Men om turkarna fjärmar sig från islam och närmar sig demokrati så finns väl inget som hindrar ett medlemskap. Det finns inga sådana tendenser idag men den tiden kommer säkert förr eller senare.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2009-04-20, 14:48

Klart landet som ligger i mellanöstern ska in i EU med ala sina minoritetsproblem och islamiska toleranskultur

Sen kan Sverige gå ut ur EU

Permalänk | Anmäl #3 Punkten, 2009-04-20, 15:04

Turkiet är på väg att bevisa att demokrati och islam kan samexistera på samma vis som demokrati och kristendom kan samexistera i västeuropa.

Men muslimska demokratikämpar verkar inte ha mycket av stöd att vänta från en del västeuropeiska medborgare.

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Kuoppa, 2009-04-20, 15:02

I takt med uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna, glömde jag tillägga

Permalänk | Anmäl #5 Niclas Kuoppa, 2009-04-20, 15:04

Turkar är inte europeer bara för att vissa tycker så,faktum kvarstår turkar är asiater

Permalänk | Anmäl #6 Owe, 2009-04-20, 15:15

Självklart är turkarna inga européer.
Vare sig politiskt, ekonomiskt, kulturellt eller geografiskt.

Permalänk | Anmäl #7 Ein Stein, 2009-04-20, 15:15

Niclas Kuoppa,,

AKP som styr är islamiskt Turkiet går åt fel håll nu, sen är östra delarna ett stort kaos, fråga vilken kurd som helst.

Permalänk | Anmäl #8 Punkten, 2009-04-20, 15:17

Owe - vad är det för ett "faktum" att Turkiet är asiatiskt ??
Turkiets historia sen 500 år tillbaks har varit involverat med Europa.
Det har varit en växelvis påverkan både på gott och ont.

Permalänk | Anmäl #9 Amir , 2009-04-20, 15:37

Bo T och Micke Nilsson hör inte hemma i Europa. Föreslår de flyttar till Nordnorge och ägnar sig åt sälslakt eller annan dylik verksamhet.
De hör inte hemma i Europa på något vis.

Permalänk | Anmäl #10 Amir , 2009-04-20, 15:38

Det vore helt absurt om Turkiet skulle räknas som ett Europeiskt land.
Historiskt och kulturellt har Turkiet inga likheter med europa.
Varför vill dom ens in i europa?
geografi, kultur, religion, politik, demokrati, finns ingen som helst anledning att släppa in Turkiet i EU.

Av samma anledning har jag alltid frågat mig varför man släppt in Israel i Eurovisionschlagerfestivalen, dom har defintivt inget där att göra.

Permalänk | Anmäl #11 pbn, 2009-04-20, 15:38

Troligen har signaturen "pbn" aldrig vistats några längre perioder vare sig i Turkiet eller Israel.
Det förklarar den signaturens okunskap och oförstånd.

Permalänk | Anmäl #12 Amir , 2009-04-20, 15:48

Studera slutklämmen i Karlssons artikel:
1) Muslimerna i Europa har 3 gånger högre nativitet än övrig befolkning och kommer att starkt öka sin andel av kontinentens population.
2) Europas städer hotas av en allt värre ghettoisering.
3) Ständigt pågående gerillakrig kan befaras i våra förstäder om vi inte böjer oss för muslimska krav.
4) M.m.

Har Ingmar Karlsson blivit Sverigedemokrat?

Permalänk | Anmäl #13 S-Ö Lindahl, 2009-04-20, 15:48

Det tog väldigt lång tid, innan den kristendom, som av senantikens kyrkofurstar utvecklades till ideologi åt feodalismen, kunde omformas, så att kristendomen och de demokratiska idéerna kunde integreras.
Det var en stor kulturell förändring. Dess historia känner jag någorlunda.
Jag anar ett stort mörker i rapporteringen från Turkiet. Vilka strömningar inom Islam har i Turkiet föregått och följt på framväxten av en vilja, att ingå i den europeiska gemenskapen?
Jag anar en stor kulturell förändring. Dess historia vet jag väldigt lite om. Varför? Finns det tidningar och journalister, som inte gjort sitt jobb?

Permalänk | Anmäl #14 Christer Brodén, 2009-04-20, 16:05

Som en historisk referens kan det vara på sin plats att påpeka att den Svenska Kyrkan varit skild från staten sedan 1 januari år 2000. Turkiet har varit en sekulär stat sedan det moderna Turkiet grundades 1923. Att sedan ett religöst präglat parti har en stark ställning är inte konstigare än de tyska kristdemokraternas framgångar.
Religösa partier är inte samma sak som en religös stat. Amir verkar vara en av få kommenterande med historisk medvetenhet. Att påstå att Turkiet inte har något att göra med europeisk kultur är att uppvisa ignorans och historisk okunskap av första graden.

Permalänk | Anmäl #15 Andreas, 2009-04-20, 16:13

För några år sedan såg jag ett par turkiska kvinnor i slöja intervjuas i svensk TV. Kvinnorna förklarade att de hoppades att Turkiet skulle bli medlem i EU. Och varför? Jo, för att då skulle de få bära slöja överallt. Bara med EU:s hjälp skulle Turkiet kunna bli så muslimskt som de här kvinnorna önskade.
-
Det är uppenbart att de här båda kvinnorna var hängivna muslimer, och att de sannerligen inte ansåg sig vara förtryckta av islam. Men jag kände en rysning när jag såg och hörde dem. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva i ett muslimskt land, därför att jag är mån om mina mänskliga rättigheter. Kvinnors rättigheter respekteras knappast fullt ut i något muslimskt land - ja, det skulle vara Turkiet då, eftersom det landet fortfarande har en sekulär grundlag. Men den sekulära grundlagen ville de där båda beslöjade kvinnorna kanske ändra på. En sak är säker: Jag kände INTE att jag ville inbjuda dem till att bli europeer på jämbördig fot med mig själv. Varför ska jag, som ser islam som ett hot mot kvinnors rättigheter, välkomna muslimska kvinnor som vill använda EU till att stärka islam?

Permalänk | Anmäl #16 Ann sidbrant, 2009-04-20, 16:33

Amir,

Nej jag hör inte hemma I Europa för du är Svensk muslim. Så jag platsar inte i ditt nya kalifat.

Konstatinopel och Smyrna ges tillbaka Grekerna.

Permalänk | Anmäl #17 Punkten, 2009-04-20, 17:17

Tack Amir precis det ordet jag letade efter. Kulturrasism är precis vad man kan sammanfatta islamiska länder med. Islam överst allt annat under.

Permalänk | Anmäl #18 Punkten, 2009-04-20, 17:19

Låt alla medborgare i EU få rösta om denna fråga, om Turkiet ska få bli med i EU. Personligen så tycker jag att EU ska följa den gamla etablerade världsdelsindelningen.
Jag tycker också att det finns flera länder i gamla Warzawapakten i östra Europa som bättre passar in som medlemmar i EU.

Permalänk | Anmäl #19 Matte, 2009-04-20, 17:24

Dags för Micke Nilson att läsa om EUROPEISKA Muslimer som är emot antisemitism
.
http://www.ma-as.org.uk/

Permalänk | Anmäl #20 Amir , 2009-04-20, 17:30

http://www.thereligionofpeace.com
http://www.faithfreedom.org

Permalänk | Anmäl #21 Punkten, 2009-04-20, 17:44

Visst. Lika självklara EU-medlemmar som Pakistan och Indonesien...

Permalänk | Anmäl #22 Marre, 2009-04-20, 17:52

Ann sidbrant, jag hoppas verkligen att du inte på allvar menar att två religösa stollor ska representera en hel nation.
Turkiet är, som du mycket riktigt påpekar, en sekulär nation, avservärt mycket mer sekulär än många länder som redan idag är medlemar i EU.

Ett utmärkt exempel är Polen, (ett land från vilket jag själv härstammar och vars språk jag talar) som inte har minsta brist på radikala katoliker som är stark fientliga till kvinnliga rättigheter som aborter, preventivmedel, kvinnliga präster, för att inte komma in på deras åsikter homosexuella kvinnors och mäns rättigheter.

Konstigt nog är trots detta katolska nunnor på stan något som av svenskar ses som pitoreskt, som turister vill låta sig fotograferas med. Vilken tro och vilka åsikter klädseln representerar är uppenbarligen irrelevant i _vissa_ fall.

Jag försäkrar dig om att det inte råder någon brist på mostvarande religösa stollar varken inom EUs nuvarande gränser, eller ens inom Sveriges. OJ OJ OJ OJ, det finns människor där ute som inget hellre önskar än förvandla dig och alla andra sveriges kvinnor till 12-barnafödanade mjölkkor iklädda tältduk, fastkedjade vid diskbänken med en diskborste gjord av skalperade flators snaggade huvudhår och diskmedel framställt av bögars kroppsfet.

Känner du dig orolig? Förmodligen inte, eftersom du inser att stollorna är en mycket liten, mycket högljud och mycket (över-)uppmärksamad minoritet (tack media), vars reella inflytande på politiken är försvinande litet om något.
Och återigen, det är än mindre fallet i Turkiet än i många idag varande EU-länder.

Det mest påträngade kravet för ett Turkiskt EU-medlemskap är att landet måste sluta bete sig som en tredje klassens bannan-republik både i sitt bemötande av kurdiska separatister och kriminella i allmänhet. Dödsstraffer måste försvinna, rättsäkerheten stärkas. Rättigheterna för den kurdiska minoriteten måste stärkas, konflikten med separatisterna lösas, på samma sätt britterna har lyckats lösa konflikten på Nordirland och Spanien i Baskien. De misstänkta för regelrätt terrorism ska straffas, efter en rättvis och rättsäker rättgång.

Efter dessa reformer är jag mer än redo att omfamna turkarna som europeiska bröder och systrar.
Jag kan inte låta bli att skratta trött åt de många trångsynta och okunniga kommentaterna här (några andra ettiketter är egentligen inte nödvändiga, i synnerhet inga som innehåller de hiskeligt över- och felandvända r-ordet).

I synnerhet Bo.T och Micke Nilsson får genom sina kommentarer mig att undra om ni ens gått ut vanlig svensk gymnasieskola.
Jag gick rent av upp på vinden för att hämta ner min historiebok från gymnasiet, som på inte mindre än åtta sidor tar up Mustafa Kemal Atatürk och det moderna turkiets framväxt.
Skolkade ni från historielektionerna, eller har ni kanske invandrat från något utvecklingsland där ni inte fick gå i skolan?
Då skulle jag föreslå att ni anmäler er till komvux istället för att trolla Newsmill.

EU har aldrig varit ett projekt med främst syfte att generera ekonomisk vinst eller för att kunna sig "Haha, det är vi som är Europer (och inte ni).

EU och dess förgångare är alla fredsprojekt grundade i tanken av att "håll dina vänner dig nära och dina fiender ännu närmre" , i hoppet om varaktig fred i ett Europa som trassats sönder i två världskrig. Kol och Stålunionen ingicks mellan länder med nära hundra års historia av blodiga krig med miljoner dödsoffer - DÄR kan man tala om splittring och skillnader.

Ingmar säger egentligen allt som behöver sägs om kriterierna för EU-medlemskap: "demokrati, rättsstat, åtskillnad mellan kyrka och stat, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet och ett avståndstagande från ideologiska frälsningsläror och en fungerande marknadsekonomi".

För de nationer som ställer upp på dessa vilkor får Europeiska unionen mer än gärna bli Euroasiatiska unionen och sträcka sig härifrån och bort till Japan.

Permalänk | Anmäl #23 Tim Davidsson, 2009-04-20, 18:22

Malmöbo skrev:

För min del får gärna Thailand gå med i EU men Turkiet. - Nope.

Hahahaha...
Thailand skulle alltså, enligt malmöbon, vara "underrepresenterat" vad gäller kriminalitet....särskilt prostution, barnprostution, våldtäkt och rån är företeelser som är helt främmande för Thailand...men Turkiet däremot....

Hahahaha...valde du inte lite fel exempel?
Eller vill malmöbon ha med Thailand i EU av helt andra orsaker...kanske vill han att det skall bli lättare för honom att frekvent besöka landet...

Hur är det förresten med demokratin i Thailand ???

Permalänk | Anmäl #24 A.I, 2009-04-20, 18:22

Turkiet är inte, har aldrig varit och kommer aldrig bli varken europeiskt eller en del av Europa.
Inte kulturellt, inte geografiskt, inte historiskt, inte ekonomiskt, inte religiöst, inte värderingsmässigt, inte politiskt, inte "sociologiskt", inte utvecklingsmässigt, inte alls. Aldrig.
Turkiet hör till mellanöstern. Turkiet är ett mellanösternland.
Hundratals miljoner europeer vill inte tillåta Turkiet få medlemsskap i EU. Respektera detta.

Permalänk | Anmäl #25 Grom, 2009-04-20, 18:51

Grom, 2009-04-20, 19:51

Vad "gormar" du om ???
Vilka historie- och geografiböcker har du läst...om du nu har läst några?

Turkiet kommer att bli medlem i EU förr eller senare...skulle vara roligt att se din min då !

Permalänk | Anmäl #26 A.I, 2009-04-20, 19:04

Grom, allt du skriver är både defininitionslöst och fullständigt irrelevant.

Vad innebär det att vara "en del av Europa" i dina uppräknade kategorier? Kan du definiera tack, eller tycker du bara att att räkna upp svåra ord?

När du är klar med det, kan du förklara ur detta är relevant för turkiskt EU-medlemskap? Det som är relevant är Köpenhamnskriterierna, vars innebörd finns elegeant samanfattande i ovanstående artikel.

Permalänk | Anmäl #27 Tim Davidsson, 2009-04-20, 19:13

Tim Davidsson !
Du skrev:
.
"...I synnerhet Bo.T och Micke Nilsson får genom sina kommentarer mig att undra om ni ens gått ut vanlig svensk gymnasieskola..."
.
...men där tror jag du har fel, jag tror båda dessa herrar faktiskt gått ut gamla två-åriga DK-linjen (om än med urusla betyg - men det ska man tala tyst om, för annars kan de känna sig "kränkta" huu !)

Permalänk | Anmäl #28 Amir , 2009-04-20, 19:41

A.I. !
Strunta i Malmöbo, han är troligen inte ens Skåning. Troligen härstammar han från de Västgötar och Östgötar som flyttades in i Skånelandskapen efter den Svenska erövringen (det där påtalade jag för flera månader sedan, när han amatörmässigt försökte "undervisa" Newsmill-publiken om Palestiniernas härkomst) - hursomhelst, karl´n är en misslyckad nolla som borde ställas ut på Kiviks marknad som folkattraktion

Permalänk | Anmäl #29 Amir , 2009-04-20, 19:45

Till A.I

400 000 svenskar åker till Thailand varje år. Folk gillar det. Jag struntar i historiska fakta och annat tjafs. Jag ser till vad människorna vill ha och fler muslimer står definitivt INTE på önskelistan. För övrigt var det ett exempel.

Tysklanbd har skitdåliga erfarenmheter av turkar, de är lågutbildade
och äger sällan kompetens efterfrågad på någon modern arbetsmarknad. Trots närmare 3 miljoner turkar i Tyskland så skrek IT industrin efter kompetens. Tyska regeringen utfördade då 50 000 greencards till vemsomhelst som hade kompetens och industrin ville ha. De gick nästan samtliga till buddister och hinduer. - Den tyska tidningen Frankfurter Allgemange konstaterade ironiskt på ledarsidan "Vi måste få hit fler buddister och Hinduer, - hur skall vi annars kunna försörja alla muslimer?"

För övrigt så flyger det in bärplockare till norrland varje år tom från Thailand för att kämpa o plocka bär o plantera skog. Nån muslim har aldrig setts till. På svenska byggen ses ofta polacker jobba men aldrig nån från nån förort. I det skånska jordbruket finns det 5000 polacker varje år som lever i tält o jobbar som bävrar bara kilometrar från Rosengård där muhammedanerna uppenbarligen går och släpar fötterna efter sig. - VEMS fel är då det?

Permalänk | Anmäl #30 Malmöbo, 2009-04-20, 19:58

Från Gene Expression:
Last year Gallup asked people in various nations, "Does religion occupy an important place in your life?" Below are the percentages who answered "no":

Sweden 83%
Estonia 84%
Denmark 80%
Norway 78%
[...]
Macedonia 20%
Romania 18%
Turkey 9%

Permalänk | Anmäl #31 Rokeidel, 2009-04-20, 19:59

Amir du är en Pajas med rötter i mellanöstern, försök dig inte på att prata om andras ursprung.

Tim;
Man kan inte sluta förundras över alla dessa besserwissar som dyker upp lite här och var..Ack ack att de aldrig lär sig.. Stavfelen och det enkla språket är lockbetet åt alla dessa elit besserwissrar som har ett behov av att stoltsera med sitt finurligt akadmiska språk , sin *enorma* kunskap och visdom.

Länkarna var en respons till vår inhemske Kalif angående islam, inte en bild av hur turkiet ser ut..

I respons till mina kommentarer får Tim gärna förklara vad Ataturks reformer har med interna minoritets problem och diverse mänskliga rättigheter i dagens Turkiet att göra. Tim får ta hjälp av sin dammiga hebreiska historiebok från Polen, det är helt ok.
Medan Ataturk införde slöjförbud så har AKP avskaffat det. AKP är ett islamiskt parti, Tim kan vända och vrida på det hur mycket han vill på det, partiet är islamiskt och går mer mot islamisk tradition ifrån Ataturks reformer.

Dessutom är det någon som är trångsynt så är det Tim som på något fattigt sätt försöker likställa katolismens problem med islams. Om vi ska hålla på sådär kan vi lika bra gå igenom samtliga religioner för de har mer eller mindre sina egna för och nackdelar.

Det är bra att dessa besserwissrar finns som kan förklara att det bara finns en liten andel tokstollar utan att veta det minsta om antalet eller har någon som helst statistik över sina påstånden. De verkar inte med andra så mycket övers för att bruka vetenskap och historik de själva förespråkar att alla andra ska hålla sig till.

Turkiet eller inte, EU är en jättekoloss som blir mer byråkratisk och överstatlig ju större den blir.

Permalänk | Anmäl #32 Punkten, 2009-04-20, 20:06

Hej Ingmar Karlsson!
Jag anser att du är helt ute och cyklar. Är du betald av Turkiet för att lobba in dem i EU?
1. När jag gick i skolan fick man lära sig att endast 3% av Turkiet låg i Europa!
2. Europa har tillräckligt med fattiga östeuropeiska länder att ta hand om. Vi vill INTE ha ytterliggare 80 miljoner fattiga.
3. Den muslimska frågan är ytterliggare ett hinder för medlemskapet. Vi vill inte ha flera Rosengård etc.

Permalänk | Anmäl #33 TÅGMICKE, 2009-04-20, 20:45

Turkiet är ett fantastiskt land med en förmodad positiv framtid! Däremot är det inte en del av Europa pga. sociala, polititiska, historiska samt religösa orsaker. Jag har inget emot ökat samarbete med Turkiet, men för att Turkiet ska kunna bli en del av EU IDAG krävs mer än de larviga reformer som landet gjort hittills. Så kom igen om en 10 år så tar vi en ny debatt då...anser lilla jag...

Permalänk | Anmäl #34 Pierre, 2009-04-20, 20:54

Micke !
Du skrev:
.
"...Tim får ta hjälp av sin dammiga hebreiska historiebok från Polen, det är helt ok...."
.
HEBREISKA ???
.
Tala inte illa om Hebreiska Läroböcker, annars kommer David "Dracula"Davidsson och läxar upp dig !

Permalänk | Anmäl #35 Amir , 2009-04-20, 21:03

Haha
Jag menar naturligtvis David "Dracula" Jacobsson (inte Davidsson), men med så många alias som han använder sig av här på Newsmill, så vet man inte vare sig in eller ut nuförtiden

Permalänk | Anmäl #36 Amir , 2009-04-20, 21:05

Att hävda att Turkiet skulle vara en del av, eller tillhöra den "Europeiska kultursfären" är att att missta sig å det gruvligaste.

Det heter ju inte "asia minor" för att det låter kul!

Den dagen Turkiet blir en stabil demokrati, slutar förfölja minoriteter, tortyr och diversa andra mindre trevliga saker så kan det möjligen bli en diskussion om det. (inträde i EU alltså).

Personligen anser jag inte Turkiet har i EU att göra, inte mer än Syrien, irak eller Zambia.

För övrigt....

"Historiskt och kulturellt är Turkiet ett land som i alla avseenden bör betecknas som en av grundpelarna i den Europeiska samvaron."

Skall man skratta eller gråta?
Är en annan grundpelare Egypten då? eller kanske Iran? Turkiet inledde en sekularisering under tidigt 1900-tal, det gör det inte till Europeiskt, inte mer än Japan eller Syd-Korea, vilka även de har anammat vissa delar av det "västerländska" arvet. (på sitt eget sätt)

Permalänk | Anmäl #37 PerA, 2009-04-20, 21:14

Ingmar "glömmer bort" att turkarna har begått ett folkmord på kristna som de fortfarande förvsvarar. Det räcker för att jag inte vill ha inte turkiet i Europa

Permalänk | Anmäl #38 anders svensson, 2009-04-20, 21:31

blev ett ''inte'' för mycket, men poängen är densamma: de som försvarar folkmord har inget i EU att göra

Permalänk | Anmäl #39 anders svensson, 2009-04-20, 21:35

Att Turkiet för några hundra år sedan bedrev aggressiv expansionspolitik och ockuperade europeiskt territorium gör inte Turkiet till en Europeisk nation, varken då eller nu. Inte heller att det landet behållit en liten obetydlig landdel. Det förstår de flesta.

70 miljoner muslimer kommer att innebära slutet för Europa som vi känner det. Slutet för de värderingar om humanism och vetenskap som Europa utvecklat under en lång tid och kämpat för. Turkiet är en främmande nation med en kultur, mentalitet och religion som inte är förenlig. Turkiet är ett mellanösternland. Det spelar ingen roll hur ofta motsatsen upprepas. Faktum består. Mellanöstern är synonymt med mänskligt misslyckande. Tyvärr. Både för folken i den regionen och för folken i Europa. En föraning av vad som väntar syns redan nu i Rosengård, Tensta, Malmvägen och andra områden politiker inte bor i.

Men det ständiga inflödet av islam har Europa nya problem som hedersvåld, terrorism, kvinnoförtryck, religiös fanatism, segregation (gentemot värdfolken), hatbrott (mot judar och kristna). Dylika påminnelser och kommentarer är något som ofta censureras av svenska tidningsredaktioner. Det räcker med att öppna en dagstidning för att konstatera att dessa för Europa tidigare okända problem har blivit vardagsmat. Orsaken heter islam och mellanösternkultur. Turkiet representerar båda dessa faktorer.

Det går utmärkt att samarbeta med ett Turkiet som ligger utanför EU. Låt de muslimska länderna bygga upp något eget för en gångs skull. Offra inte Europa för dåraktiga idéer om att demokrati och västliga system kommer att spridas i dessa länder bara för att de tas in i europeiska socialbidragsprogram. Får man skriva att mellanöstern är en underutvecklad region? En komparativ analys av ekonomiska, sociologiska och demografiska parametrar mellan Europa och mellanöstern talar sitt tydliga språk. Det verkar dessvärre inte som att islam har varit ett särdeles gott samhällsfundament.

En av de största lögnerna är att Turkiet är en sekulär stat. Det fungerar inte i verkligheten som på pappret. Islam och de patriarkala strukturerna är djupt rotade i det turkiska samhället. De största städerna och charterområdet är isolerade öar och även där märks en mellanösternmentalitet påtagligt ofta.

Därtill är Turkiet en folkmordsstat som vägrar att göra upp med sitt förflutna. Istället förföljs kämpar för yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Landet är även inblandat i ett krig mot delar av den egna befolkningen. Turkiet motsatte sig en dansk NATO-chef pga. av publiceringen av muhammed-teckningarna. "Jag ber inte om ursäkt för att vi har yttrandefrihet" var Rasmusens svar. Tänk om svenska politiker och journalister hade samma ryggrad. Incidenten visar tydligt turkarna politiska mentalitet och deras "sekularisering"

Och slutligen. Varför måste Europa prackas på det muslimska? Varför? En handfull politiker har tagit de europeiska folken gisslan och bedriver ett enormt politiskt och sociologiskt experiment de själva ännu inte behövt ta konsekvenserna för. Och journalister mörkar, ljuger och förskönar.

Permalänk | Anmäl #40 Grom, 2009-04-20, 22:11

Åttio år... Problemet är bara att Turkiets dröm för åttio år sedan idag är helt ur balans med Europas nuvarande identitet. För att inte tala om historia, politiska självbild, tolerans och inte minst vision. Tyvärr har Turkiet minst ytterligare 80 år att vandra i europeisk riktning innan en EU-anslutning verkar möjlig och rimlig. Det är inte Europa som ska anpassa sig efter Turkiet...!

Permalänk | Anmäl #41 Gunnar, 2009-04-20, 22:18

Jag är trött ända in i själen på den destruktiva mångkultur som vi prackas på av politiker och media som aldrig verkar stanna och se konsekvenserna av sina snedvridna och obalanserade ideal...

Permalänk | Anmäl #42 Karl, 2009-04-20, 23:24

Tim Davidsson:
-
Nej, jag anser naturligtvis inte att två personer som plockas från gatan och får uttala sig i TV nödvändigtvis representerar en hel nation. Problemet är att så mycket annat jag har läst om Turkiet på senare år starkt tyder på att de två kvinnorna som hoppades att EU skulle beskydda deras slöjor kan vara rätt typiska för sitt land. Det mesta jag har läst och hört om kvinnorna i Turkiet tyder på att en majoritet av Turkiets kvinnor ser det som mycket viktigt att kämpa för rätten att alltid få bära slöja. Ingen annan fråga verkar vara viktigare för de turkiska kvinnorna än just slöjan. Jag hörde ett reportage som sa att många turkiska kvinnor inte kan utbilda sig på universitet. Och varför? Nej, för på universitetet får de inte bära slöja. Och om de inte får bära slöja vägrar de att utbilda sig. Slöjan, som för mig representerar kvinnoförtryck (därför att den är obligatorisk i länder där män får ha många fruar, där män får aga sina hustrur, där män får skilja sig utan villkor men där kvinnorna måste gå till domstol, där våldtagna kvinnor kan dömas till döden för äktenskpasbrott osv), denna slöja som för mig är en symbol för kvinnoförtryck har blivit det viktigaste som en majoritet av de turkiska kvinnorna kämpar för. Känner jag ett främlingsskap inför dessa kvinnor? Ja, det gör jag. Vill jag inbjuda dem till Europa? För att en majoritet av 40 miljoner turkiska kvinnor ska få kalla sig europeer när de hävdar att rätten att bära slöja är den viktigaste rätten som en kvinna kan kämpa för? Nej, det vill jag inte. Självklart begriper jag ju att det inte är jag som fattar beslut om Turkiets medlemsskap. Men vill jag inbjuda dem? Om jag får välja? Nej, det vill jag inte.
-
Tim Davidsson, jag håller helt med dig om vad du säger om Polen. Jag skulle inte ha inbjudit Polen till EU om jag hade fått bestämma. Jag tycker att deras kvinnosyn är förkastlig, och de är extremt religiösa och dessutom rätt självgoda. När Polen blev medlemmar i EU citerades en polsk diplomat som yttrade sig ungefär så här: "Nu ska vi äntligen få lite ordning på EU och lära dem vilka regler som ska gälla!"
-
Jag håller däremot inte med dig om vad du säger om Sverige. Jo, visst sjutton har vi religiösa stollar här. Men utgör dessa stollar en majoritet av det svenska folket? Vill en majoritet av svenskarna, män eller kvinnor, att Sverige ska styras i enlighet med skumma religiösa regler? Nej, Tim Davidsson, så är det INTE.

Permalänk | Anmäl #43 Ann sidbrant, 2009-04-21, 01:02

Turkiet tillhör INTE Europa. Glöm ALDRIG 1683 när turkarna stoppades utanför Wien. Det handlar bara om takbir (expansion). Ända sedan islams tillkomst har man försökt lägga Europa under sig och införliva oss i sin muslimska ummah. Många gånger har dom försökt med militär makt förslava oss under islams ok och sista gången var just 1683. Men där dom inte lyckades militärt är dom nu på väg att lyckas politiskt och med hjälp av korrupta europeiska politiker och köpta medier vitmåla nazist-ideologin islam och sälja den som något positivt till den tröga massan. Lyssna inte på dessa islam- och turk-kramare. De har en dold agenda och dom vill oss inte väl. Deras mål är att göra om Europa till Eurabia. Nästa steg är att ta in dom nordafrikanska länderna och några från MÖ bl a Jordanien. Vakna för böveln innan det blir försent och inte har något annat val än att buga mot Mecka med ändan i vädret!

Permalänk | Anmäl #44 Robin_Shadowes, 2009-04-21, 04:52

För att Amir skriver att svart är vitt betyder inte att det är sant

Permalänk | Anmäl #45 Owe , 2009-04-21, 06:41

Sverige bör ansöka om att bli en delstat i USA. Det skulle leda till ett stort ekonomiskt uppsving när amerikanska företags europeiska huvudkontor flyttas till Sverige. Vi skulle få en poliskår värd namnet istället för de mesar som knappt vågar gå in i Rosengård. Vi skulle få bättre kontroll över vad olika slags extremister har för sig.

Istället för att vara en randstat i Europa blir vi en del av USA i Europa. Sverige är ännu så länge Europas mest amerikaniserade folk och bör så förbli.

Sverige täcker halva sträckan mellan nordkalotten och medelhavet vilket gör att USA bör vara intresserade av att få Sverige som en delstat.

Om Turkiet därefter blir en del av EU är därmed ingen stor fråga för oss i Sverige.

Permalänk | Anmäl #46 goran, 2009-04-21, 07:55

Nej.

EU har redan tagit in två länder, Rumänien och Bulgarien, som överhuvudtaget inte skulle ha varit föremål för diskussion om ett EU-medlemskap.

Dysfunktionella länder skall hållas utanför. EU skall inte vara ett försök till metod för att räta upp dessa länder, utan istället så måste de bli välfungerande INNAN de blir medlemmar.

Frågan är faktiskt om Grekland är ett tillräckligt väl fungerande land för bibehållet medlemskap.

Permalänk | Anmäl #47 Annika B, 2009-04-21, 07:59

Bra att du tog upp Grekland Annika B. Nej, Grekland borde inte heller få vara med i EU. Ett land som tar med den svarta ekonomin, maffia,mutor och prostitution, för att frisera sitt BNP (och ändå inte får ihop det)
Ett land som förtrycker sina minoriteter grovt. Ett land som har begått folkmord gentemot makedonier, bulgarer och turkar under hela 1900-talet. Och som fortsätter att göra det under 2000-talet.
Kan ett sådant land vara med i EU så kan banne mig Turkiet också vara det... eller är det bara för att Grekland är kristet som det duger?

Permalänk | Anmäl #48 Peter Zrinski, 2009-04-21, 08:44

Mycket bra analys, Ingmar!

Att vi människor har mycket fördomar om varandra är ingen nyhet, men det är trist att så många är så oerhört aggressiva mot människor som de egentligen inte vet särskilt mycket om. Ni som har kommenterat här, öppna ögonen och var lite nyfikna i stället för att stänga alla dörrar till omvärlden, jag lovar, ni kommer att bli positivt överraskade. Människor utanför den kristna kultursfären är inte alls onda och korkade som ni tycks tro.

Permalänk | Anmäl #49 Marianne, 2009-04-21, 08:46

Turkiets vilja att bli med i EU kan sammanfattas i en mening:
"Only in it for the money"

Permalänk | Anmäl #50 Wodewick, 2009-04-21, 10:42

Ska Turkiet bli ett EU-land?

12 artiklar 7 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Enligt franska medier har Frankrikes president Sarkozy ställt in sitt Sverigebesök efter att Carl Bildt gjort ett proturkiskt uttalande. Vem har rätt, Bildt eller Sarkozy?