När har någon straffats klart?

Beklagar din brors tragiska död, men även om saker har hänt i en människas liv, tragiska, jobbiga eller glädje och eufori så finns det ingen tvingande regel som sägger att man måste mörda andra människor för att man haft en oansvarig mor till exempel, man kan dra lärdom av de erfarenheter man gjort och inse, någon gång vid tjugoårsåldern att man är en vuxen människa, Annika Östberg var 27 år gammal då hon bidrog till två människors död, ingen barnunge alls. Det finns många människor som har gått igenom betydligt hemskare saker än Annika utan att för den skull ha gett sig ut för att mörda gamla bekanta och poliser, att ta hänsyn till bakgrund för förövaren leder fel, det man ska ta hänsyn till är framtiden som berövats offren och deras efterlevande. Om det på något sätt går att kompensera dem genom att hålla deras fäders och släktingars banemän inlästa så bör man göra det.

Sedan, upgifterna som återges i Svenska tidningar och av dig är ju en mördares skönmålning av sig själv och sin egen bakgrund.

En djup artikel! Hoppas människor lyssnar på dig. Trots din brors tragiska död ger du en bra förklaring och många tänkvärda ord.
Jag hoppas Annika får lugn och ro i det fängelse hon hamnar i Sverige. Sedan sakta men säkert kunna anpassa sig till ett liv i frihet.
De få intervjuer hon gjort genom åren, visar på en förnuftig person.
Ge henne chansen!

olof den andre: Tack, och jag håller med om att det inte finns några ursäkter, men väl förklaringar. Det är väl mer så att Annikas liv blev helt "fel" från början, att hon egentligen inte hade någon chans, men precis som du säger så finns det folk som genomgått värre saker men ändå inte slutat som mördare (eller annat) . Hon är givetvis ansvarig för sina brott, och hon hade möjligheten att göra ett annat val, tex söka för sina missbruksproblem, och man behöver inte se hennes bakgrund som något som man ska ta hänsyn till eller som en ursäkt, men däremot tror jag att man måste titta på det för att kunna göra en bedömning av "dagens" Annika. Sedan kommer man till det då om man någonsin kan sona ett mord, eller om man kan straffas länge nog. Där tror jag att det finns två grupper, dels de som anser att en mördare ska låsas in för evigt, och dels de som anser att de ska få en chans om det anses rehabiliterade osv. Och anhöriga till mordoffer finns i bägge dessa grupper också. Du säger skönmålning av hennes bakgrund, stämmer det inte att hon stack hemifrån redan som 13-åring? Eller är det något annat du syftar på?

Jag kände igen flera av uppgifterna som du lämnade från en hemsida som syftat till att få henne fri, den tar upp många fakta men alltid i en skönmålande beskrivning, Jag har för ganska lång tid sedan läst delar av domen, den bild som ges där är väsensskild från hemsidans.

För att ta ett exempel så hamnade polismannens barn i en fruktansvärd situation pågrund av adö;s medverkan i deras faders avrättning, hennes fingeravtryck hittades på både revolver och ammunition, det första mordoffret var en gammal bekant till adö, hon planerade rånmordet på denne, det dråp som hon är dömd för innan dessa händelser är inte helerl något osm ex.vsi Lena Katarina Swanberg har tagit upp i sin hjälte sag om den trefaldiga mördaren.

Jag tror amerikaners upprördhet över mord bottnar i att de tar indviden på allvar, och dennes rättigheter som adö valde att kränka på det grövsta sätt som finns genom att ta dessa personer av daga, medan många i Sverige i sann socialistisk anda bara ser indviden som en produktionsfaktor.

olof den andre: Ok, ja jag har läst 2 sidor, den ena som velat ha henne fri och en annan där utdrag från dom och förhör finns. Det allra första mordet blev väl en annan dömd för, sedan tog Annika på sig det för att hon skulle få lindrigare straff än honom (efter några år) ? Nej som jag skriver ,så förminskar jag inte alls Annikas del i de brott hon är dömd för, utan funderar mest på när man anser att någon har sonat ett brott som tex mord, om det är möjligt ens att göra det. Och om tanken inte är att rehabilitera och en dag kanske släppa ut fången, varför då slänga ut en massa pengar på att ha dom inlåst tills dom dör, varför inte då avrätta dom direkt? Nu litar jag inte riktigt på det amerikanska rättssystemet heller, det är ju en hel del människor som bevisligen suttit oskyldigt dömda i en massa år, så det är väl kanske tur att det inte är direkt-avrättning.
.
Det är inte alldeles lätt, i Usa tar dom väl ganska stor hänsyn till brottsoffrens åsikter, och där kan det ju bli "orättvist". Ett brottsoffer kanske är den förlåtande själen, det andra kanske hatar tills dom dör. I Sverige så är det tvärtom, där skiter man fullkomligt i brottsoffren, medan gärningsmännen har en massa rättigheter, och det är inte heller rätt. Frågan är om man ska gå efter någons känslor eller endast efter juridiska mått? Personligen så tänker jag så här, om min brors mördare en dag erkänner sitt brott, han visar uppriktig ånger, han inser att han var sjuk och han har suttit inlåst i ett antal år, då skulle jag inte ha några större problem med att han släpps ut, förutsatt att han skött sig förstås också. Jag får inte min bror tillbaka, och kan mördaren på något vis bidra med något vettigt i samhället så ser jag hellre det än att han ska sitta och kosta pengar och inte behöva göra ett handtag. Men minsta antydan till misskötsel så skulle dom åka in igen.

"Det finns inga ursäkter, men det finns förklaringar till varför vissa människor handlar som dom gör."

Så varför en massa bortförklaringar som används för att ursäkta?
(Bara som notis, men majoriteten som använder, eller använt, droger, utagerar inte i våld.)
Statistiskt sett sköter sig majoriteten av serievåldsbrottslingar som, eller varit med om att döda, (i detta fall både ock) andra människor, exemplariskt. Dom vet nämligen vad som är rätt och fel, även om, eller när, dom är påtända. En del bryr sig helt enkelt bara inte.

Hur vet du att du inte skulle ha några problem med din brors mördares frisläppande i ditt hypotetiska resonemang om detta? Att "stå ut", och därmed klara av att leva med någonting är inte det samma som att inte ha problem med det. Dom enda som tenderar till att inte ha problem är dom som redan var fundamentalistiska Buddister innan, alla andra som säger sig inte ha problem blev mer fundamentalister, religiösa eller annat, efter och då för att slippa lösa det/de problem dom har med problemet att inte vilja ha problemet.

Det finns i alla fall ett uttal: månmänniskor. Individer som inte ens kan förklara sina egna handlingar, eller vars handlingar går att förklara (trots droger/alkohol).

Och problemet är ju att hon inte har full insikt, i alla fall inte sent föra året, enligt "parole board". Och visst hon har varit inlåst i nästan 30 år. Men sätt det i den kontext som existerade då i början av 1980-talet i Kalifornien för våldsbrottslingar, tidigare dömd för dråp, trots sin egen "höghet", när uppenbarligen majoriteten av alla "höga" personer på de nya hippa drogerna tenderade till att inte vara så våldsamma.

Det du gör är just att förringa hennes handlingar till fördel för dina egna känslor. Vilket är beundransvärt, att du ju så uppenbarligen gör "allt" för att sätta henne över dina egna känslor. Personligen förbehåller jag mig rätten att hålla mig till statistiken, mindre sannolikt att känslomässigt åka på en nitlott i efterhand, våldsbrottslingar som släpps ut måste ägna resten av sina liv åt att inte hamna i klaveret med rättvisan igen för att rehabiliteringen ska ha fungerat, vilket är mer en juridisk verklighet som vi alla andra måste acceptera, trots att det överhuvudtaget inte finns ett rationellt resonemang i varför en mördare, eller en person som villigt hjälpt någon annan att mörda, att överhuvudtaget vistas i frihet någonsin igen.

Trots allt ett ganska billigt pris att betala, att åtnjuta diverse rättigheter och leva ett fullt liv, resten av livet, även fast dom kan tvingas till att dela rum. Tillskillnad från ett offer som dött, eller spenderar 35 år i koma, eller resten av livet i en rullstol, eller bara rent mentalt är "inlåst" i sitt eget lilla fängelse, med vad allt det innebär.

Om nu Östberg är rätt att ta hem, trots sina tidigare brott, som hon tydligen aldrig erkänt fullt ut till 100%, trots att hon inte är/var Svensk medborgare, varför gör inte regeringen/riksdagen, eller någon annan, något för att ta hem den där fd svennebananen till seriemördare ifrån USA? (Varför förtjänar han inte samma åtaganden?)

"Det finns inga ursäkter, men det finns förklaringar till varför vissa människor handlar som dom gör."

Så varför en massa bortförklaringar som används för att ursäkta?
(Bara som notis, men majoriteten som använder, eller använt, droger, utagerar inte i våld.)
Statistiskt sett sköter sig majoriteten av serievåldsbrottslingar som, eller varit med om att döda, (i detta fall både ock) andra människor, exemplariskt. Dom vet nämligen vad som är rätt och fel, även om, eller när, dom är påtända. En del bryr sig helt enkelt bara inte.

Hur vet du att du inte skulle ha några problem med din brors mördares frisläppande i ditt hypotetiska resonemang om detta? Att "stå ut", och därmed klara av att leva med någonting är inte det samma som att inte ha problem med det. Dom enda som tenderar till att inte ha problem är dom som redan var fundamentalistiska Buddister innan, alla andra som säger sig inte ha problem blev mer fundamentalister, religiösa eller annat, efter och då för att slippa lösa det/de problem dom har med problemet att inte vilja ha problemet.

Det finns i alla fall ett uttal: månmänniskor. Individer som inte ens kan förklara sina egna handlingar, eller vars handlingar går att förklara (trots droger/alkohol).

Och problemet är ju att hon inte har full insikt, i alla fall inte sent föra året, enligt "parole board". Och visst hon har varit inlåst i nästan 30 år. Men sätt det i den kontext som existerade då i början av 1980-talet i Kalifornien för våldsbrottslingar, tidigare dömd för dråp, trots sin egen "höghet", när uppenbarligen majoriteten av alla "höga" personer på de nya hippa drogerna tenderade till att inte vara så våldsamma.

Det du gör är just att förringa hennes handlingar till fördel för dina egna känslor. Vilket är beundransvärt, att du ju så uppenbarligen gör "allt" för att sätta henne över dina egna känslor. Personligen förbehåller jag mig rätten att hålla mig till statistiken, mindre sannolikt att känslomässigt åka på en nitlott i efterhand, våldsbrottslingar som släpps ut måste ägna resten av sina liv åt att inte hamna i klaveret med rättvisan igen för att rehabiliteringen ska ha fungerat, vilket är mer en juridisk verklighet som vi alla andra måste acceptera, trots att det överhuvudtaget inte finns ett rationellt resonemang i varför en mördare, eller en person som villigt hjälpt någon annan att mörda, att överhuvudtaget vistas i frihet någonsin igen.

Trots allt ett ganska billigt pris att betala, att åtnjuta diverse rättigheter och leva ett fullt liv, resten av livet, även fast dom kan tvingas till att dela rum. Tillskillnad från ett offer som dött, eller spenderar 35 år i koma, eller resten av livet i en rullstol, eller bara rent mentalt är "inlåst" i sitt eget lilla fängelse, med vad allt det innebär.

Om nu Östberg är rätt att ta hem, trots sina tidigare brott, som hon tydligen aldrig erkänt fullt ut till 100%, trots att hon inte är/var Svensk medborgare, varför gör inte regeringen/riksdagen, eller någon annan, något för att ta hem den där fd svennebananen till seriemördare ifrån USA? (Varför förtjänar han inte samma åtaganden?)

ST: Om det låter som jag förringar hennes brott så får jag nog se det som att jag har svårt att formulera mig på ett sätt som folk förstår hur jag menar. Samma gäller att droger eller något annat skulle vara en ursäkt, men jag har inga problem med att se det som en del av förklaringen, jag tror nämligen inte att Annika skulle begått dessa eller liknande brott om hon inte hamnat i den världen.

Sen är det ju väldigt ovanligt att en person som är dömd för mord mördar igen, det finns ett antal, men det är tydligen väldigt ovanligt. Vad menar du att det skulle vara till fördel för mig att förringa hennes handlingar? Jag har väl ingen personlig vinning på vad som händer med henne på något vis, i så fall skulle jag väl hellre ridit på hat-vågen för att få med mig folk på min sida vad gäller min brors mördare?
.
Jag tror faktiskt inte jag skulle ha problem med att min brors mördare släpps ut om han uppfyller de kriterier jag skrev ovan. Han är ute på permissioner nu och det har jag problem med eftersom läkarna fortfarande anser att han inte tillfrisknat nämnvärt, att han är lättkränkt, att han kan bli upprörd i trängda lägen, att han har en hög återfallsrisk, att han uttalat hot osv. Jag kommer förmodligen alltid tycka han är ett svin, och jag kommer alltid att tycka att han förstört en massa liv, men hans gärning går inte att göra ogjord, och blir han en "bättre människa" så ser jag inte anledningen att han skulle sitta inlåst om han straffats i en massa år. Men jag är medveten om att jag troligen är ganska ensam om att känna så som anhörig, det finns fler, men kanske inte så många.
.
Angående missbruk så är det väl ett faktum att en stor del av de som sitter på kåkarna och på de rättspsykiatriska klinikerna har missbruksproblem, sedan om det är så att drogerna utlöser ett sjukt beteende som ligger latent eller hur det är vet jag inte, men det är väl också allmänt känt att vissa människor blir "galna" när dom super eller knarkar, medan andra klarar det galant.
Vilken seriemördare menar du ?

Ingenstans har jag läst att Annika Ö D skulle ha ångrat sina gärningar, tvärtemot skriver Britta Svensson I Expressen:
En annan hårding är Annika Östberg Deasy.
Det tror ni inte, för ni tror att hon är en blyg blond viol från Sverige som råkade illa ut utan egen förskyllan och nu blivit räddad av ädle riddar Reinfeldt.
När jag besökte Annika i fängelset i öknen i Corona utanför Los Angeles slogs jag omedelbart av något helt annat.
Det var hennes styrka.
Annika Östberg Deasy är lång, kraftfull och utstrålar en auktoritet som gjorde mig övertygad att om det var någon som styrde på hennes del av fängelset, så var det hon.
Susan Atkins som var med i Charles Mansongänget och dömdes för åtta mord 1969 satt som en spillra i ett hörn. Medan Annika gick rakryggad med sin svenska besökare och med fast blick tycktes kontrollera omgivningen.

Skulle gärna vilja veta hur denna riktiga Annika har planerat sin framtid

Utlänningen: Så att hon är stark betyder att hon inte kan ångra sina gärningar då eller? Det kanske är så att man måste vara stark för att klara sig i ett fängelse, för att inte bli hotad,trakasserad, hunsad av medfångar? Efter så pass många år så kanske hon också fått en viss ställning där? Jag läste en artikel i DN som var ganska intressant, http://www.dn.se/nyheter/sverige/ostbergs-drom-en-rod-stuga-1.560837.
.
Annika har nog inte planerat sin framtid alls skulle jag tro, det är svårt att planera om man inte vet om man någonsin kommer ut, däremot tycks hon ha en del drömmar, som går att läsa i ovanstående artikel.

Hej Catrin!
Intressant ämne det här med brott och straff. Själv så tycker jag att det daltas på tok för mycket med brottslingarna i detta land. Man köper rakt av deras snyfthistorier. Inse att de flesta brottslingar är psykopater och kan lura vem som helst med lite hot och lite gråt. Det är nämligen bara ett sätt för dessa psykopater att få SIN vilja igenom.
Jag tycker dödsstraffet borde inskaffas i Sverige igen för återfallsmördare. Dvs de som vid olika tillfällen väljer att ånyo mörda en människa. Dessa farliga personer vill jag skydda oss hederliga ifrån. I svenska fängelser verka man tycka synd om brottslingen. Jag tycker mera synd om offret!

Tågmicke: Jag håller delvis med dig, men jag är fortfarande emot dödsstraff av någon (eller flera ) anledningar. Däremot kan jag tycka att det daltas en del, men det har ju blivit lite "hårdare" på fängelserna nu än vad det varit tidigare. Och visst är många grova våldsbrottslingar sjuka om än inte i juridisk mening. Jag vet inte riktigt var jag står egentligen, jag är ganska kluven. Jag anser dock att de flesta (inte alla) bör kunna få en chans till, men missar dom den så ska det vara kört. Men då måste man ju också se till att dom får den hjälp som behövs för att klara sig i samhället också efter en lång tids inlåsning.