Kärleken löser allt

Den diskussion som har följt efter att Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda kom ut för drygt tre månader sedan har formerat sig i två läger. Liza Marklund sågs som en räddare av många kvinnor. Hon var en av de, som tog upp frågan om kvinnomisshandel genom Gömda och Asyl och blev läst och sågs som en förebild.

Den bilden har Monica Antonssons bok nu ändrat på och känslan är bland många att nu riskerar kvinnorörelsen att kapsejsa i kölvattnet av detta.

Liza Marklund och hennes sanna berättelser om Mia Eriksson är inte sanna i klassisk mening. Inte som det är sant att solen går upp varje morgon över denna planet. Men naturligtvis är dessa böcker sanna som inre berättelser om ett inre psykologiskt skeende.

Och det hade inte varit något problem alls med dessa böcker om inte Liza Marklund i mer än ett decennium hade upprepat att detta var den absoluta sanningen och att ingenting mer än detaljer hade ändrats. Om dessa böcker inte hade förändrat den yttre världen och påverkat politiker så att lagarna har ändrats, så att kvinnor ses som den bättre föräldern i vårdnadstvister, vilket har gjort att många barn har förlorat kontakten med sin pappa.

Mia Eriksson flyr över halva världen för att komma undan, men det finns ingenting, som kan störa ett inre skeende av den här sorten,  så det följer med henne ända till USA. Hennes psyke gör att hon fortfarande befinner sig  i den världen, där hennes rädsla är större än allt annat. Det har hon själv sagt. Hennes sätt att bearbeta detta har varit att gå in i detta och att släppa in Liza Marklund och låta henne följa med på den vägen.

Vi står alla mellan den yttre och den inre världen. Och det som styr oss är bäggedera. Vi styrs av yttre förhållanden, som andra människors förväntningar, av regler och lagar. Våra omedvetna delar i våra inre är som stora mörka landskap, där allt vi någonsin har upplevt som enskilda människor, som befolkningar och genom historien lagras i olika skikt.

Vi tror ofta att det inre inte betyder särskilt mycket. Det är lätt att nedvärdera inre psykiska, själsliga innehåll. Och särskilt i vårt land tror vi ofta att vi är så vetenskapligt upplysta att det inre som har med själen att göra är ett nästan passerat stadium.

Men det vi inte vill se krånglar sig ändå fram på något sätt och gör att vi ständigt överraskas av det som händer. Det finns alltid nya själsliga innehåll, som vill ta sig fram. Världen utvecklas genom ett skeende, där dessa båda delar samverkar. Det yttre och det inre. Inom varje människa existerar allt detta, därför att vi hänger ihop och därför att vi delar den själsliga historia, som fortlever genom mänskligheten.

Ingenting försvinner på den omedvetna nivån. Det kan verka som om det är borta, men så får medvetandet anledning att belysa ett stycke av detta vidsträckta land nere i det omedvetna och så skrivs det sådana böcker som Gömda eller Asyl och återigen tas den gamla motsättningen upp mellan män och kvinnor, ljusa skandinaviska kvinnor och svartmuskiga medelhavsmän, det fredliga står mot det krigiska och allt dras fram ur sina gömmor i våra huvden och vi kan projicera allt vårt inre på något ytttre.

Allt detta väller också fram på internet i form av bloggandet. Där finns både det låga och det höga, osorterat, likt en flod av material, som kanske kan struktureras av ett medvetande eller bara tillåtas att likt havet välla fram.

Det är helt okej att det fungerar så, men när rädslan riktas och vill förstöra både de som hyser den och omvärlden då går det för långt. När det inte längre går att diskutera eller att kommunicera utan det blir anfall och attacker. Då tar rädslan över och låter ingenting av medkänsla eller förståelse gå fram.

Kärlek är ett bättre sätt. Det är vad vi vill utöva och vad vi vill få. Och allt annat är ett rop på hjälp när rädslan blir för stor. De som ropar högst och mest på hjälp borde får den på något sätt.

Vi har återigen utarmat oss själva genom att tro att det är makt och pengar, som spelar någon roll, inte att ha ett lyckligt liv - bara ett lyckat - inte att upptäcka all den rikedom, som finns inom oss och som kan utvecklas i all oändlighet genom kärlek.

Det ostrukturerade, känslomässiga och hårda tonfall, som ofta finns nu i bloggvärlden, handlar inte om vad människor är i grunden, utan vad deras olika splittrade delar i medvetandet och det omedvetna vill uttrycka.

Den ekonomiska kris, som sprider sig över jordklotet är egentligen lika mycket en själslig kris. Precis som det var då för sjuttio år sedan, då världen gick i krig för att ta itu med den rädsla, som utlöstes när människor inte längre kunde försörja sig eller hade mat för dagen.

Men så långt behöver det inte gå nu. Vi har fått en ny chans att lösa detta dilemma på ett annat sätt än då. För bloggarna stävjar detta genom att ta upp i ljuset det som döljer sig i mörket. Det som har förvridit en del av den mänskliga själen kan inte göra det lika långt som tidigare, för ordet är friare nu än för sjuttio år sedan. Tankarna är friare och vi vet mer om oss själva. Det är inte lika tyst som då.

Vi vet att det egentligen inte finns annat än ljus och kärlek. Mörkret och rädslan är bara frånvaron av detta. Och det är när alltfler av oss inser detta, som denna skräck för det okända kan försvinna också inom oss själva och vi blir friare som människor och bloggare. Då har vi givit oss själva makt genom kärlek istället för rädsla.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/5392

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ursäkta mig Anne helena Rudberg. Hur vore det om du var sanningsärlig i en artikel. Du pratar om kärlek mm du säger:

"Men så långt behöver det inte gå nu. Vi har fått en ny chans att lösa detta dilemma på ett annat sätt än då. För bloggarna stävjar detta genom att ta upp i ljuset det som döljer sig i mörket. Det som har förvridit en del av den mänskliga själen kan inte göra det lika långt som tidigare, för ordet är friare nu än för sjuttio år sedan. Tankarna är friare och vi vet mer om oss själva. Det är inte lika tyst som då."

Helt rätt att bloggare tar upp det i ljuset som döljer sig i mörkret. Här är ett uttalande som du gjorde i en blogg som rör "sanningen om Mia"

"Jag kan förklara det med att de har gått in i rollen som offer - av olika anledningar - så totalt att de är helt besatta av detta. Och psykologiskt sett är de då indragna i en egen kamp med sin egen manliga sida och den kampen har Liza Marklund uttryckt i Gömda och Asyl. Där finns den beskriven i all sin fasansfulla usatthet. Och det är naturligtvis förfärligt att befinna sig där för det man kämpar med psykiskt har en förmåga att också framträda i verkligheten. Och de projicerar då allt på sin tilltänkta räddare Liza Marklund. Henne får ingen säga något negativt om för då försvinner chansen för dem att få fortsätta vara offer. Hon är perfekt som räddare, för hon kommer aldrig att rädda någon av dem - och alltså kan de få fortsätta att vara offer i händerna på sitt komplex."

Kärlek löser allt är rubriken på artikeln!!

Hur ska jag som läsare ta till mig din artikel, när dubbelmoralen lyser igenom?
Kan du förklara det? Vore tacksam om du gjorde det

Permalänk | Anmäl #1 ????, 2009-03-31, 13:47

Ja herregud nu skrev jag det här för att du skulle förstå något, men jag vet att det är svårt. Det kan inte tolkas med tänkandet och intellektet utan man måste uppleva det. Och jag vet själv hur det är att vara offer... på många sätt ... för den rollen upplever man också som människa. Därför vet jag ungefär hur det känns att vara indragen i detta, som jag också har beskrivit i min blogg... och det är absolut ingen dubbelmoral, som du tror, bara olika upplevelser av att vara människa. Har man inte dessa olika upplevelser så kan man inte ha någon inlevelse och därmed ingen empati. Och det du tror är en motsägelse är det inte därför att allt finns inom oss människor. Det vi gör är att vi väljer förhållningssätt till detta. Vi kan göra som Hitler och co gjorde på 30-talet gå in i den mörka sidan och skylla allt på någon eller några. Eller också kan vi som det står i bibeln sluta att klaga över stickan i grannens öga och istället se bjälken i vårt eget.
Och det du uttrycker nu när du skriver är rädsla. För den står emot det jag skriver om. Kära du, du behöver inte vara rädd, som min mamma alltid sa, för jag är rädd själv. Vi kämpar alla med detta. Men om vi åtminstone vänder oss mot det som är gott och bra inom oss själva och är lite snälla mot oss till att börja med och säger att jag är inte annat än en vanlig människa. Jag kan inte ta ansvar för hela världen, men jag kan börja med att vara lite vänlig mot mig själv. Det räcker långt. Sedan kan det kanske sprida sig till omvärlden. Så var lite god mot dig själv. Se på dig med kärlek. Det gör jorden till ett bättre ställe. Och var inte rädd.

Permalänk | Anmäl #2 Ann Helena Rudberg, 2009-03-31, 15:18

Jag skrev MIN kommentar så att DU skulle förstå, men jag vet att du också har svårt för att stå. Så vi är nog rätt lika på att inte förstå.

Men hur kan man se på att de som skriker högst ska få hjälp men de som som är tysta inte ska få det? Kärlek är väl att se till helheten? Inte vända sig enbart till den som syns. Det kallar att vara blind för sin omgivning. Skulle jag skriva efter rädsla? Hur kan du uttala dig så? Att döma någons sätt att tänka eller känna utan att veta är ju fel. Hur kan du veta att jag skriver i rädsla? jag ville bara ha ett svar på vad kärlek innebär när man skriver en sak här och en helt annan sak någon annanstans och uttrycka sig som om man kände personerna. För det var rätt hårda ord du använde och dömande. Vad är det som är gott i detta?

Att vända ryggen till och bara se det goda det kallar jag rädsla!!

Permalänk | Anmäl #3 ????, 2009-03-31, 15:59

förstå menar jag i första meningen inte stå

Permalänk | Anmäl #4 ????, 2009-03-31, 16:19

Ja, jag orkar inte svara mer på sådana inlägg... så nu får du inte något mer svar. Se in i dig själv det är det enda råd jag kan ge. Jag har svarat dig, men du lyssnar inte.

Permalänk | Anmäl #5 Ann Helena Rudberg, 2009-03-31, 16:52

Oki, det var roligt att föra en ja, annorlunda diskussion, lev i kärlek och ha ett gott liv

Permalänk | Anmäl #6 ????, 2009-03-31, 16:57

"...Vi vet att det egentligen inte finns annat än ljus och kärlek. ...

Permalänk | Anmäl #7 Josef Boberg, 2009-04-01, 22:12