De lättkränkta styr debatten

Den moderna människan blir alltmer tolerant. Vi accepterar olika åsikter, olika religioner, olika utseenden och härkomster. Därför får vi inte göra dumheter. Som till exempel att läsa Tintinalbum. Det kan vara farliga grejer. Där finns ju gamla beskrivningar av människor som närmast kan synas obehagliga, för att inte säga, rasistiska. Professor Kalkyl är ju dessutom världens nidbild av en förvirrad professor. Snacka om fördomar. Och den skurkaktige greken har en stor näsa. Och sjömän världen över borde rasa. Man kan ju lätt få för sig att sjöfolk är lika alkade som Kapten Haddock.

Lucky Luke är en annan gammal kvarleva som den toleranta moderna människan borde förbjuda. Har ni sett hur indianerna är tecknade egentligen? Och fy vad de skjuter på varandra och slåss. De är inte särkilt snälla mot djur heller. Ratata beskrivs ju som synnerligen korkad. Är inte det taskigt mot människans bästa vän. Det är någon form av artfascism. Historierna om Asterix är också gamla läskiga seriealbum. I dem insinueras det ju att fransmän är starkare och modigare än andra folkslag. Vikingarna är rädda, britterna dricker te, är prudentliga och romarna (italienarna) verkar ju rent ut sagt fjompiga. Dessutom är  gallerna dopade hela tiden och så äter de kött på löpande band. Löser konflikter med våld gör de också, precis som en annan dopad förebild som borde förbjudas - Bamse. Han är ju inte alls så snäll som de vill ha honom till. Han slåss hela tiden. Dessutom är han föraktfull mot sorkar.

Astrid Lindgren var en annan människa med synnerligen märkliga ideal. Det finns ju farliga sekvenser i alla hennes böcker. Tänk om barnen tar efter? Madicken flyger med paraply (nåja det går ju inte jättebra). Emil hissar upp sin lillasyster i flaggstången. Emils pappa är barnmisshandlare, eller i alla fall vill han vara det om han bara hade hunnit i kapp sin son. Lotta på Bråkmakargatan sitter och skrattar åt när hennes egen bror håller på att drunkna. Karlsson på taket är ju en klassisk mobbartyp. Är det fina ideal att ge svenska barn? Och så har vi ju Pippi Långstrump. Hennes pappa är negerkung och hans låtsasspråk insinuerar ju att undersåtarna är minst sagt outbildade.

Pippi är också taskig mot en liten flicka som letar efter sin pappa, ja hon sitter faktiskt och hånar henne. Och så häller hon ut fyra liter medicin rakt i rännstenen. Det kan ju både vara farligt och illa för miljön. Hon äter godis i mängder utan att tänka på vilka konsekvenser det beteendet kan ha för alla de stackare som kanske inte har så lätt för att hålla vikten. Men framförallt. Pippi gör ju inte som prussiluskan vill.

Prussiluskan är dagens mediavinnare. Okej. Just Behrang Miri som ville rensa ut gamla Tintinalbum fick visst backa, men det går tretton på dussinet av dessa lättkränkta moralens väktare. Och även när de förlorar en debatt blir effekterna långtgående. Därför rasar folk mot "rasistiska" glassar och tårtor. Därför vill förståsigpåare begränsa människors tobaksintag. Därför vill man ha manliga lucior eller helst inga lucior alls,  eller bara lucior. Därför tvingar man barnen att fira skolavslutningar i kala gymnastiksalar istället för i kyrkan. För tänk om någon blir kränkt. Ingen får ju någonsin bli kränkt och det är den enskilde individen som själv definierar när en kränkning skett. Därför är det fanatikern som sätter agendan. För en fanatiker blir kränkt av allt. Det är fascinerande med fanatiker. De verkar ha en sak gemensamt, oavsett vad deras fanatism går ut på. En total avsaknad av humor.

Dessutom förefaller de inte kunna ignorera minsta sak. Därför blir fanatikern rasande av att se en patetiskt usel film om Mohammed. Därför gör fanatikern en patetiskt usel film om Muhammed. Därför försöker säkert någon ytterligare humorbefriad fanatiker tumma på västerlandets tryckfrihet, åsiktsfrihet och demokrati bara för att inte kränka andra.

För den moderna människan blir ju alltmer tolerant, eller hur? Vi är nu snart så toleranta att vi inte längre kan tolerera minsta antydan till avvikelser från den toleranta vägen. Än mindre bekämpa verklig intolerans när den finns där på riktigt - utanför seriealbumens värld.

Texten är även publicerad här: http://www.davideberhard.se/