Politikerna måste skydda journalistik även på nätet

Låter som samma debatt som piratkopierandet av spel, film och musik.

De som producerar vill ha betalt medan en del andra vill ha allt gratis.

Viktig artikel. Hur ska man illustrera journalistik kritiskt på nätet om det ska gälla andra regler för bildpublicering där? Detta med hur bilder får publiceras eller ej är en ständig journalistisk fälla, där det är lätt att låta bli för att slippa obehag.

@Gunnar Sandelin: det är mycket enkelt.
1. Ta kontakt med fotografen och kom överens om villkoren för bildanvändningen.
2. Fotografen har all rätt att inte samtycka till publicering av sina bilder, därom råder - hoppas jag - inga tvivel.
3. Om fotografen inte samtycker, har den självutnämnde "nätjournalisten" som bloggarna numera gillar att kalla sig själva, två val.
a) länka till bilderna om de finns någon annanstans på nätet
b) avstå från att publicera bilderna och nöja sig med en beskrivning samt en hänvisning till var de kan beskådas.

Som fotograf är jag så oändligt trött på att kreti och pleti anser mina alster vara lovligt byte som kan användas gratis precis hur som helst. Nej, politiker bör sannerligen inte börja arbeta på att luckra upp rättssäkerheten för fotografer och andra skapande människor. Bloggares privilegier skall inte utökas på bekostnad av vårt upphovsrättskkydd!

(Sedan ska det tilläggas att jag själv aldrig skulle använda upphovsrätten som en dålig ursäkt för att tysta kritik, men faktum kvarstår, har man använt en bild utan lov ska man betala för sig.)

Det finns ett gammalt ordspråk som säger; Som man bäddar får man ligga. Utan att ta ställning i just detta fall kan konstateras att journalister ser sig själva som stående närmare Gud än andra. Ta bara Expressen-historien om pistolen som köptes illegalt. Litaniorna och klagolåtarna gick på högvarv. Varför skall inte journalister arbeta inom lagens råmärken när andra får göra det?

Det ligger ett ansvar hos journalister och media att ta reda på vilka lagar och begränsningar som gäller, inte bara mangla på som om man ägde världen. I all sin enkelhet sätter ovanstående artikel fingret på en mycket central punkt i svensk journalistik; man bemödar sig inte om att ta reda på fakta utan journalistiken innehåller väldigt mycket tyckande och att man förutsätter att man har rätt i alla lägen att göra som man vill. Sen finns det som artikeln visar också människor som har som sport att sätta dit folk i allmänhet och också journalister, men de är inte många.

Vill man förändra saker och ting, vilket många journalister tycker sig arbeta för, bör man i så fall vara lite mer sofistikerad än att säga att alla andra är dumma eller klaga på att andra har annan åsikt. Det är just det som gör denna artikel tramsig.

#1 Mats F Eriksson: Jag förordar fair use, vilket är en bärande princip i amerikansk upphovsrättslagstiftning. Och USA är knappast ett land som kan anklagas för att vara piratvänliga.

#3 Alma Noyes: Fotografen har inte all rätt att inte samtycka till publicering av bilder i dag (din punkt två). I pappersmedier finns det ett utrymme för publiceringar utan samtycke - vilket mitt rättsfall visar. Det jag argumenterar för är att de undantag som länge funnits i upphovsrättslagen ska följa med in i den digitala tidsåldern. Modellen med att be om lov skulle leda till att kritiska granskningar inte blir av.

#4 Karl Pedal: Jag argumenterar för två lagändringar i artikeln ovan.

#5

Kan jag publicera dina alster i min tidning utan ditt samtycke?

Då #6 "Johan" inte verkar ha kapaciteten att läsa innantill gör jag ett försök att förenkla.

1. Det gäller inte återpublicering, det är citat och citaträtten.
2. Citaträtten gäller begränsade texter samt bilder (genom skärmdumpar eller egna foton av bilden från mediet den är publicerad i, där bilden är förminskad, ej originalet), där enda undantaget är att citaträtten för bild inte gäller publicering på nätet.

Om detta fortfarande är för svårt för "Johan" är det hans problem och inte mitt.

Det är inte okänt att upphovsrätten använts för att tysta kritik. Scientologikyrkan har använt den metoden flitigt, se berättelsen om Zenon Panoussis på wikipedia ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Zenon_Panoussis ).

Det är inte självklart att upphovsrätt alltid går före tryckfrihetsförordningen och lagstiftaren har tyvärr inte (ännu) likställt digitala medier med tryckta, dvs digitala medier faller inte under TF. Däremot borde det vara möjligt att diskutera principerna för publicering av upphovsrättsskyddat material oavsett publiceringsteknik.

Skillnaden mellan olovlig och tillåten publicering avgörs rimligen av sammanhanget. Att rakt upp och ner publicera nån annans verk kan inte betraktas som journalistisk verksamhet. Ifall verket däremot citeras i ett separat textstycke (ev inklusive bilder) borde det falla under tryckfrihetsförordningen. (I USA faller citeringen under "fair use" ifall jag förstått rätt.) Ifall det är bilden självt som är föremål för synpunkter och debatt är det viktigt att få citera (dvs återge) den. Att behöva be om lov hos upphovsmakaren för att få publicera kritik mot dennes verk är i konflikt med grundlagen som jag ser det.

Många bloggare brukar välja att skanna in en tidningssida och publicera på bloggen, inklusive bild. Är det också ett brott mot upphovsrätten?

OK, jag såg Niklas Starows inlägg ovan efter att jag skickat min onödiga kommentar :-)

Svaret är alltså att citeringsrätten för bilder gäller inte publicering på nätet. Märkligt och inkonsistent, i synnerhet om det handlar om en förminskad och försämrad kopia av originalbilden.

Det är förstås mediaindustrin självt som har lobbat fram de horribla copyright-lagar vi i dag lever under, så frågan är om Newsmill anser sig tillhöra denna industri eller inte.

#7: Som jag tolkar undantagen i upphovsrättslagen så kan verket (bilden) återges i original. Vi (Lundagård) fick faktiskt problem med Bildombudsmannen som hävdade att vi kränkte den ideella rätten genom att vi inte återgav hela bilden och saxade kanterna (faksimil) (han fick dock inget stöd av hovrätten för detta resonemang).

Faktum är dock att det finns undantag i upphovsrättslagen som möjliggör nätpublicering. Det gäller i samband med dagshändelse - ett undantag som är teknikoberoende. Jag tolkar lagen som att du nu fritt skulle kunna återge kockbilden på nätet, då i samband med rapportering om dagshändelsen (kravbreven/stämningen).

Men det är viktigt att poängtera att hovrätten har stöd i lagtexten för att neka nätpublicering ("dock ej i digital form"). Det behövs alltså en lagändring. I grunden finns ett EU-direktiv så ändring kan vara komplicerad.

Patrik Kronqvist

Nu är ju det primära för medier förutom publik service inte att generera nyheter och sprida det fria ordet utan att generera vinst till ägarna. Därför kan man med goda skäl ifrågasätta motiven till att bildpublisering ska vara fri utan fotografens godkännande.

I de fall det handlar om en debatt om bilden i sig själv kan man förstå att det kan finnas skäl för publicering men du vet att det är en försvinnande liten del av publicerade bilder som gjort så utan fotografens medgivande.

Oftast handlar det enbart att locka fler läsare med en bild på aktuell händelse eller person som inte bidrar till ökad kunskap eller insikt av artikeln utan handlar enbart om vinstspekulerande motiv.

Vilken löjlig debatt!

Svenska PK-media betalar sina fotografer höga månadslöner, för
att ta bilder som de sedan pixlar till oigenkännlighet! Tacka vet jag
de fria och oberoende nätsajterna, de står för både den bild- och
textmässiga sanningen, vilket blir mer och mer uppenbart, ju läng-
re ner i fifflar- och censurträsket som PK-media ramlar.

#12
"I de fall det handlar om en debatt om bilden i sig själv kan man förstå att det kan finnas skäl för publicering men du vet att det är en försvinnande liten del av publicerade bilder som gjort så utan fotografens medgivande."

Exemplet med Lundagård handlar såvitt jag förstått det om att man återpublicerat en faksimil av en annons, vilkens innehåll artikeln diskuterade. Exemplet med Genusfotografen handlade om en kritisk diskussion om hur media i sitt bildspråk framställer kvinnor kontra män. För att belysa sin argumentation resonerar han kring ett antal bilder, vilka då återges för att läsaren ska kunna följa resonemanget och bilda sig en egen uppfattning.

Jag förstår inte hur ditt resonemang om att det här oftast inte är fallet när man använder andras bilder är relevant, det är just detta som diskuteras.

Problemet är att lagstiftningen inte möjliggör kritik av upphovsrättsskyddat material digitalt medan man gör det analogt.

De rena "bildstölder" du pratar om är olagliga även i papperstidningar idag och skulle fortsätta att vara det på nätet med mina förslag. 

Det vi (andra) diskuterar är just fall där debatten rör bilden i sig. 

Du pratar om vinstintresse. De två fall vi nu diskuterar handlar om en studenttidning och en bloggare. Det enda vinstintresse jag kan se är det hos Bildombudsmannen som tar procent på indrivet belopp. 

Kommentaren ovan är menad till Mats F Eriksson #12

#7

Tack för svar!

14, 15

Dessa fall handlar om icke vinstdrivande medier och bl.a bildkritik.
Men det näms inte som ett krav att det måste vara det i fair trade så den kritiken är bara trams från er sida.

Men som jag läser fair trade i länken:
"Not withstanding the provisions of section 106 and 106A, the fair use of a copyrighted work, including such use by reproduction in copies or phonorecords or by any other means specified by that section, for purposes such as criticism, comment, news reporting, teaching (including multiple copies for classroom use), scholarship or research, is not an infringement of copyright."

Så betyder det att så länge det är bl.a "news reporting" så är det ok att använda bilder utan godkännande. Jag betvivlar inte att i USA finns det en lång rad rättsfall som sätter standarden för detta vilket denna lilla lagtext inte ger mycket info om.

Och det är där gränsdragningssproblemen uppstår.
Vad är fair use av en bild i en nyhetsrapportering ?

Egentligen borde det vara en självklarhet att material är material, oavsett om det ges ut på papper eller bara finns i digital form.

Men lagen är gammal och varken politiker eller jurister är särskilt förtjusta i att få jobbet gjort i rimlig tid. Måste medge att det ibland känns trist att behöva lyda under antika lagar.

Vad är "journalistik" på nätet då?

Priset 16000 kr grundar sig från början påkostnaden för en framsidebild i en tidning av en inhyrd fótograf,

Ett normalt pris för någon som lämnar en bild till en bok är ca 150 kr eller ett exemplar av den avsedda boken-

Många bilder kan köpas på näet för 20 kr.

Att domstolar eller politiker köper prisuppgiften 16000 kr innebär att de antingen är inkompetenta eller köpta.

Jag var styrelseordförande för tidningen Lundagård när det omnämnda fallet drevs i hovrätten och vill med anledning av de kritiska kommentarerna till Patrik Kronqvists artikel bara förtydliga några saker:

• Upphovsrätten är mycket betydelsefull och den här frågan handlar inte om att riva upp den, som görs gällande i en del av inläggen ovan. Tvärtom vill vi fortsatt värna upphovsrätten, men undanröja den inkonsekvens som finns i nu gällande regelverk och som inte är bra för någon.

• De regler som gör det möjligt att publicera bilder i papperstidningar utan fotografens godkännande i samband med kritisk granskning baseras på väldigt snävt definierade undantag från upphovsrätten, undantag som både tingsrätten och hovrätten har prövat i Lundagårds fall och där det i domarna framgår vilka förutsättningar som måste gälla för att undantaget ska kunna åberopas. Det är alltså inte fråga om att bilder ska kunna publiceras hur som helst och när som helst, utan bara i väldigt specifika fall där lagstiftaren anser att intresset av en fri och oberoende bevakning väger tyngre.

• Problemet inträder när den publicering som är ok i papperstidningen på grund av dessa tydligt formulerade undantag från upphovsrätten omedelbart blir till en kränkning av upphovsrätten när exakt samma material publiceras på webben. Det skapar en osäkerhet både för redaktioner och andra som vill rapportera om viktiga händelser, men i förlängningen även hos den som äger rätten till bilderna. Risken är nämligen stor för att man måste processa med redaktionerna om vad som är rätt och fel då denna tvetydighet i lagen fortfarande är svårbegriplig och dessutom okänd för många. T ex finns de nu omtvistade bilderna ur Arlanda Express fortfarande återgivna på flera större nyhetssajter som SVT och Dagens Media, men de dyker också upp automatiskt på Facebook när man länkar till någon av dessa artiklar.

• Det ligger vidare i sakens natur att man inte kan begära fotografens tillstånd i de fall där undantaget från upphovsrätten skulle kunna komma ifråga, eftersom det uttryckligen ska handla om en kritisk granskning. Sannolikheten är nära noll för att den som medverkat i ett sammanhang som ifrågasätts skulle ge sitt tillstånd till återgivande av bilderna. Om inte annat visar de båda aktuella fallen från Bildombudsmannens klienter med all tydlighet att så är fallet. Med nuvarande regelverk har den som ifrågasätts alltså möjlighet att stoppa publicering av bilder som gör att läsaren själv kan titta och bedöma rimligheten i den kritiska granskningen. Det är en ordning som är väldigt olycklig ur ett pressfrihets- och yttrandefrihetsperspektiv.

• Oavsett var man tycker att gränsen bör gå för undantaget från upphovsrätten är det rimligt att samma regler gäller för publicering i pappersbaserade medier som för digitala medier. Det här handlar inte om att journalister inte vill behöva följa lagen, utan precis tvärtom. Vi vill få till stånd en lagstiftning som går i takt med tiden och som är rimlig och möjlig att följa i en värld som är allt mer digital.

Slutligen är det en stor besvikelse att Tidningsutgivarna (TU) valt att inte engagera sig i den här frågan i samband med att Lundagård stämdes för upphovsrättsintrång. Det handlar om en principiell fråga för hela branschen, men där Lunds studenter ensamma fick ta kampen för yttrandefriheten i både tingsrätt och hovrätt medan TU valde att ställa sig vid sidan av och titta på. Jag hoppas att det här senaste fallet kan få dem att vakna.

Jag är fotograf. Jag har för den skull inga problem med att lagen tillåter återgivande av mina bilder i kritiskt granskande syfte (i tryck) utan ersättningsrätt. Däremot finner jag det anmärkningsvärt att nuvarande lagstiftning ger mig rätt att kräva ersättning om denna granskning skulle ske digitalt. Givetvis vill jag som yrkesverksam fotograf ha ersättning för bruk av mina bilder men det finns plats för rim och reson och detta är en lag som ger möjlighet att påverka granskande journalistik på ett för mig oacceptabelt sätt.Jag ger därför ett löfte om att aldrig kräva ersättning vid eventuellt återgivande av någon av mina bilder i kritiskt granskande syfte, även om detta skulle ske digitalt, utan kommer likställa det med att det skett i tryckt form. Jag uppmanar andra fotografer att göra samma sak. https://www.facebook.com/Soundhill/posts/425244950858706

Upphovrätten är viktig. Utan den mycket färre framsteg for mänskligheten. Lundagårdsredaktorer har ju dessutom gett sig på de som verkligen har publicerat heta uppgifter på nätet. Assange har ju anklagats for våldtäckt utav just studentorganisationsredaktorer. Även i det fallet har man använt sig av de juridiska spetsfundigheter som finns att tillgå. Be polisen om råd hur man ska agera och på så sätt slippa juridiskt ansvar for osann anklagelse. Forst bjuda in offret i fråga och sedan gora erovringen men sedan som tack anklaga honom for våldtäckt. Kan det bli mer vedervärdigt. De båda chefredaktorsvänninorna låg dessutom med honom båda två. Du ska ha en eloge for att inte du också gjorde detsamma. Det var rakryggat gjort av dig. Friheten på nätet ska givetvis finnas och de som av egen vinning forsoker sätta käppar i hjulet for detta måste givetvis straffas enligt lagen. Om åtal sker på grund av något ett offer har påstått bor offret få ta konsekvenserna av sitt påstående och inte komma undan med att hom bara frågade om råd.

# D. D Leone

Personligen tycker jag att det Genusfotografen gjort är att betrakta som journalistik. Ur ett juridiskt perspektiv är det dock ointressant. Den paragraf som jag vill utvidga även till nätpubliceringar talar om kritisk verksamhet - skyddet gäller alltså inte bara journalistik.

Upphovsrättslagen
"23 § Offentliggjorda konstverk får återges...
2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form"

Jag vill tillföra ett annat perspektiv till debatten som ofta glöms bort - handikappsperspektivet.
http://pirre.eu/den-skeva-upphovslagen-ur-handikappsperspektiv.html