Därför säger Lärarnas Riksförbund nej

Bra rutet! Det verkligt trista är det kompakta misstroendet parterna emellan men där finns faktiskt (nästan) till 100% bara en bov,arbetsgivarparten eller snarare de enskilda kommunerna. Längre avtal har som Metta Fjelkner påpekar prövats, så även avtal med nollprocent garanterat. Sådana är tänkta för att ge de lokala parterna en större frihet i lönesättningen men i realiteten ledde avtalen till att flera kommuner tolkade avtalet om att det var hel okej att inte lägga ut lönepåslag alls ...

Och somsagt: vad säger det om en arbetsgivare som inte vill ge mer än tio procent av sin personal "väl godkänt". Det finns ett uttryck "Den som nämnde´t han klämde´t"

Om vilka de bästa lärarna - de som ska premieras är - kan diskuteras. Senaste påfundet är sk lärarcoacher ("coach" = flottare(?) namn för tränare) varvid dessa bästa lärare som vanligt vid karriär ska lyftas ur sin lärargärning för att istället helt eller delvis göra det de borde få bra btalt för och är bäst på (eller är just de kanske inte det...) nämligen sin lärargärning

Lärarna som kollektiv kommer aldrig få igenom sina krav.
Dom är för många så det blir för dyrt och dessutom har dom själva kalagat på den dåliga skolan så länge att dom faktiskt bevisat att dom inte är värda det.

Nu är det faktiskt dags göra allvar av tankarna på att lämna yrket. Med Sveriges kommuner som ansvariga för svenska skolan kommer snart ett totalhaveri och då är det nog klokt att redan ha lämnat. Med nuvarande och som det nu verkar även framtidens sätt att värdera svenska lärarkåren så kommer det ju till och med att löna sig med några års omskolning till ett yrke där man får vettigt betalt för sin arbetsinsats och rimliga möjligheter och förutsättningar att kunna utföra sitt uppdrag. Tyvärr gäller ju inte detta i dagens svenska skola, de som drabbas är ju våra barn och ungdomar men det bryr ju sig uppenbarligen inte Sveriges kommunpolitiker om.

LRF, sluta hyckla och kör en rejäl strejk i Augsti.
När gator och torg varit överfulla av vilda tonåringar en månad eller två kommer alla att inse fördelen med dagförvaring av tonåringar och därmed gå med på lönekraven.
Jag använder ordet dagförvaring eftersom det är vad svensk skola är.

Nu återstår inget annat alternativ än strejk för Sveriges lärare. Om fackföreningarna skulle godta något i närheten av vad SKL föreslår kommer de inte ha något legitimitet kvar och massavhopp bland medlemmar blir ett faktum.

Utspelet kan inte tolkas på annat sätt än att SKL kapitulerar från ansvaret för Sveriges skolor. SKL tvingar nu LR och LF att planera för strejk i augusti vid terminsstart.

En tragisk utveckling, minst sagt, men Sveriges lärare är nu så pressade lönemässigt och vad gäller arbetssituation att vi nått point of no return. Alternativet är för tusentals lärare att lämna yrket. Lärarstuderande måste inse vad SKL:s utspel innebär, yrket är dödsdömt vad gäller löneutveckling. Planera om dina studier så fort du kan. För landets föräldrar, det här kommer att få mycket negativa konsekvenser för barnens framtida möjligheter att få bra lärare. Kunskapsresultaten sjunker redan pga extremt pressade lärare som pga arbetsförhållanden omöjligen kan göra det bästa för eleverna, i synnerhet för de som behöver det mest. I flera år har lärarna haft en reallönesänkning. Det höjer knappast motivationen.

SKL är inte mogna att ta ansvar för framtidens kunskapsnation. Regering och riksdag måste ta sitt ansvar, för välfärden, för demokratin, för framtida generationer. Det ligger i nationens intresse att Sverige har världens bästa skola. Det kräver världens bästa lärare. Lärare ges idag inte möjlighet att utföra det de är utbildade till då de pga extremt låga löner används till sysslor som ligger långt under deras utbildningsnivå. Med en rättmätig löneförhöjning på 10 000 kr i månaden inom ett rimligt antal år blir det för dyrt att ha lärare sittande att fylla i travar med papper och i möten flera timmar i veckan. Då maximeras läraren i det den gör bäst. Undervisar.

Om Sverige inte är bäst i världen på utbildning och skola kommer välfärden att krackelera. Vi vet vad som sker med demokratin där så sker.

Lärarna tar ansvar för skolan, demokratin och välfärden. Gör riksdagsledamöterna det?

Lärarna är väldigt låsta och driver förbundet framför sig. Om lärare behöver en rejäl uppvärdering så inte kan det ske genom den årliga uppjusteringen, där kan man inte få märkbart mer än andra grupper. Den kan bara ske genom en nu struktur och organisation och ingen ska tro att det blir någon generell uppräkning utan karriärer skapas för en individuell lönesättning beroende på kompetens och resultat

Jaja Sten O och precis så låter det från arbetsgivarsidan. Dock haltar det. När a,g, presenterar "karriär" innebär det alltid att lyfta lärare UR sitt undervisande arbete. Formell kompetens går att mäta men hur mäter vi "resultat"? I betyg? I genomsnittIiga resultat på nationella prov? Och hur gör vi då i årskurser som omfattas varken av det ena eller det andra? I att en lärare kan hålla ordning och skapa en god grund för studier? Ja självklart! Låt rektor göra avvägningen. Denne är ag:s representant på skolan och en lärare "nära mig" har exempelvis haft ETT besök omfattande knappt EN lektion de senaste åtta åren - dock ej av rektor utan av en biträdande dito. Tala om underlag för ett lönesamtal.

Ändå Vet vi hurdan en bra lärare är: omtyckt och krävande, eller "sträng men rättvis" som elever plägar uttrycka det långt upp i åren. Mät den kompetensen . . .

Visst kan man väl drömma, men lärare kommer inte att få någon högre lön. Samhället har inte de resurserna, och samhället är största arbetsgivaren som sätter en slags baslinje. Vidare har lärare som kollektiv inte gjort sig förtjänta av sin lön. Jag försöker begripa mig på hur de lyckas behålla jobbet trots att resultaten faller fritt...

Det intressanta med detta krav på 10.000 kr mer i månaden är att jag hitintills inte sett ett enda argument som har med att arbetet som lärare är svårare och har mer krav än de arbeten man ständigt jämför sig mer.
Man ska bara ha mer än alla andra...

Det kanske finns ett skäl till att arbetsgivarna inte prioriterat lärarna i historiska löneöversyner - de har tillräckligt betalt för de krav i arbetet de har.

Ja, du Sören du kommer som dina kollegor alltid fram till samma sak. Alla lärare ska ha lika mycket och de generella höjningarna ska fortsätta utan hänsyn till andra grupper. Som det var förr när adjunkterna höjdes en lönegrad om året. Men gå in i vilken skola som helst och fråga föräldrar och elever. Rangskalan blir entydig men sådana officiella kriterier kan man inte ha. Det får bli en ny organisation med befordringstjänster som man får söka i konkurrens. Läs min artikel ""Nya" lärare får högre lön

Om lönerna inte höjs och arbetsbelastningen generellt sett inte ses över kommer det att bli svårt att motivera dagens studenter att välja läraryrket. Fem års akademiska studier och flera hundra tusen i studieskulder lockar inte studenter till ett yrke där lönen ligger väsentligt under andra yrken med likvärdiga utbildningskrav. Dagens duktiga studenter tänker taktiskt, och då är läraryrket inte ett alternativ. Kvar blir de som inte har betyg nog att komma in på något annat program. Det är också de som kommer att ansvara för att utbilda framtida generationer.
Självklart finns det, liksom i alla yrken, mer eller mindre lämpade yrkesutövare inom lärarkåren, men att använda det som ett argument för att inte generellt höja lärarnas löner är väl ändå att bita sig själv (eller samhället) i svansen om man vill blicka längre fram än vad näsan räcker? Vad är alternativet istället om man vill förbättra skolan och få skickligare pedagoger? Vad lockar man med då? En sak är säkert: läraryrket som ett kall kanske funkade anno 1970, men antagningsresultaten för lärarhögskolorna anno 2012 visar med all önskvärd tydlighet att detta inte längre gäller.

Nej du Sten O, det är inte alls vad jag kommer fram till. Tvärtom, eller snarare diskuterar jag alls inte det. Jag tror vi är ense då jag påpekar i huvudsak två ting. Ska försöka vara tydligare:

A. Om det talas om "karriär" och därmed lönemässigt positiva utfall för lärare innebär det ALLTID att läraren ska få bättre betalt för att INTE undervisa och göra det han eller hon är bäst på; eller också - vilket jag ofta nog tycker mig ha noterat - är de som gör sådan karriär juste lärare som fram tills dess gjort vad de INTE är bäst på ... Och då är det riktigt illa.
B. Så har du alldeles rätt i och bekräftar min andra tes, nämligen att kriterierna på sätt och vis är glasklara och rättvisa. Som du skriver
"Men gå in i vilken skola som helst och fråga föräldrar och elever. Rangskalan blir entydig men sådana officiella kriterier kan man inte ha."
- men bevisa det för rättvise och siffernördar.

#8 Johannes och #9 Jons "argument" kan ganska lätt avfärdas. Jon: saken är den att här är det verkligen tvärsom mot vad du säger. Nämligen att lärare under decennier haft en betydligt sämre löneutveckling än stora och jämförbara grupper på arbetsmarknaden. En gång sattes riksdagsmannaarvodet utifrån en adjunktslön - jämför det nu . . . (kan fö jämföras även m andra).
Den sista slängen som liknar Johannes drapa kan kommenteras tex så:
i Kiruna anser tingsrätten att en lärare som misshandlas under arbetstid och utsätts för hot och förstörelse av egendom INTE ska ha skadestånd eftersom domstolen i domen jämför lärararbete med polisarbete - i yrket får man räkna med sådant. Johannes, som kanske är förälder, kan även ta sig en funderare över vilka som HAR det grundläggande ansvaret för våra barn och ungdomar. Och vilka av oss som istället tvingas ta det. som sagt:
I SKOLAN SPEGLAS SAMHÄLLET.

Jon D:
Du skriver "jag hitintills inte sett ett enda argument som har med att arbetet som lärare är svårare och har mer krav än de arbeten man ständigt jämför sig mer."

Kanske du behöver jobba som lärare själv innan du ser argumenten?
De som har gjort så
# är få numera (konstigt, med tanke på hur glassigt jobbet är)
# slutar ofta snabbt (då de förmodligen hittat de argument du saknar)

"Man ska bara ha mer än alla andra..."
Själv har du förmodligen ökat din reallön de sista 20 åren med 50% samtidigt som den för lärare har stått stilla eller backat under perioden. Så håll dig till verkligheten, även om det då blir svårare att vara rapp i käften för din del.

#8 Johannes Westlund,
dålig historiekunskap eller bara inte informerad? När jag, nu 62 år var ung och gick i skolan, så ville Sveriges Riksdagsmän ha höjt till samma lön som gymnasielärarna..... nu har inte gymnasielärarna ens hälften av de förra och jobb som förr låg på hälften av gymnasielärarnas har sprungit om dem.......

Sten O Andersson, du har säkert rätt i praktiken vad det gäller omöjligheten att komma någon vart med de vanliga förhandlingarna och glidningen från tariff mot "kompetens och resultat", men det betyder inte att det är något att finna sig i, eftersom det ger en dynamik som motverkar verksamheten, vilket jag tycker är ganska klart när det gäller skolan. Jag skulle vilja skylla hela nedgången i elevresultaten på förändringarna i lärarnas arbetsförhållanden och arbetsgivarens ständiga jakt efter " att få ut mer" för mindre: det ger motsatt effekt.
Det ger effekten, som vi sett på rekryteringen till lärarhögskolorna som minskar, det ger effekten att man anställer outbildade, att man undviker fastanställda, att man minskar lärartätheten, att man frustrerar en hel yrkeskår med att lägga ut 30-40% mer arbetstid, utan att betala någonting för det(!), vilket i sin tur ger sämre kraft att ägna sig åt elevernas utveckling. Slutligen: det skickar signalen att utbildning inte lönar sig och inte är något att respektera, varför hela situationen med att gå i skolan för eleverna blir ifrågasatt.
Därför har det ett politiskt värde att kräva att situationen förändras; om inte SKL klarar av att vara den arbetsgivare som behövs för att skolan ska utvecklas positivt , så tycker jag att det är mycket värdigare att släppa uppdraget och stödja LR i förstatligandet av skolan än att fortsätta visa upp sig som en hal och listig förhandlingspart.
Skolsverige borde ta intryck av hur skolan och lärartjänster organiseras i andra länder, t.ex. Finland, och inte bara avundsjukt peka på deras resultat. Man får ofta vad man betalar för. Det gäller även skolan.