Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-03-03 21:03, Uppdaterad: 2011-11-18 09:11
Utrikesdepartementet är en politiskt styrd organisation och i sådana finns det litet eller inget utrymme för medmänsklig storslagenhet. Raoul Wallenbergs öde är tyvärr ett skolexempel på den ständiga bristen på civilkurage. Det skriver Mats Lewicki, sekreterare vid Raoul Wallenberg Academy.
Mats Lewicki är sekreterare vid Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders, www.rwa.se
Den 17 januari 1945 sågs vår svenske diplomat, Raoul Wallenberg, för sista gången. Det var i Budapest. Mitt i brinnande krig. Uppdraget han anförtroddes var kort - att rädda så många människoliv som möjligt undan nazisternas gaskamrar.
Det uppskattas att Raoul Wallenberg räddade, direkt och indirekt, upptill 100 000 människoliv. Det motsägelsefulla är att han inte förmådde att rädda sitt eget liv. Han utelämnades istället helt själv ute på fältet med fienden.
Nyligen, i en stor helgbilaga till den ansedda tidsskriften The Wall Street Journal, uppmärksammades på nytt UD:s hanterande av vår kidnappade diplomat. Kritiken är skarp och närmast pinsam. Bland annat belyser den hur lite stöd Raouls familj faktiskt fick från svenskt håll, både från UD och regeringen. Det saknades helt enkelt genuint engagemang att återfå Raoul från Sovjetisk fångenskap.
Idag kan vi kort konstatera att mycket kunde ha gjorts bättre, vilket även framgår av den omfattande utredning som presenterades av den så kallade svensk-ryska arbetsgruppen 2001. Det fick sedermera statsminister Göran Persson att offentligt gå ut och be familjen till Raoul om ursäkt. Men vad spelar det för roll?
Syster, Nina Lagergren, och bror, Guy von Dardel, har vigt stora delar av sina liv i försök att återfå sin älskade Raoul. Men utan framgång. Kanske hade Raoul återfunnits om familjen fått det stöd från UD som erfordrades för uppgiften. Engagemanget från svenskt håll kom på tok för sent. Ytterligare en person med Raouls civilkurage inom utrikesförvaltningen saknades helt enkelt för att återfå vår svenske hjälte!
Sedan 2001 har jag själv haft den unika möjligheten att på nära håll få följa Ninas idoga arbete, nämligen genom aktivt deltagande i Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders (RWA). Men idag handlar arbetet mer om att sprida budskapet om Raoul, det hjältemod och de goda ledaregenskaper han visade prov på. Och RWA erbjuder ledarskapskurser för gymnasieungdomar som handlar om att sprida just det.
I samband med en utställning om Raoul på Judiska Museet i Stockholm, presenterades den 12 november 2004 ett julklappsalbum som han fick från sina medarbetare i Budapest. Albumet skildrade i olika stilarter hur de skyddspass som Raoul utfärdade, vilket räddade många judars liv undan nazisterna, använts i olika epoker. Boken presenterades av Sveriges före detta ambassadör i Budapest, Jan Lundvik, som aktivt medverkade vid tillkomsten av att albumet gavs ut i bokformat.
Jag minns denna dag mycket väl på grund av det svar jag fick på min hypotetiska fråga som jag ställde till Jan under frågestunden, nämligen "Hur skulle UD agera idag vid ett likande fall som Raoul?" Varpå jag och övriga åhörare fick till svar, "Troligtvis på ett liknande sätt som då." Överraskade över svaret fortsatte han, "En konkret utarbetad handlingsplan vid liknande fall som fallet Raoul Wallenberg saknas fortfarande inom UD."
Tyvärr måste jag därför ställa mig tveksam till före detta utrikesminister Jan Eliassons senaste uttalande när han invigde den permanenta Raoul Wallenberg utställningen på Armémuseet i Stockholm den 17 januari i år. Han sa då att "vad vi lärt oss är att agera tidigt och kraftfullt."
Nämnas bör dock att Jan är en av de svenska statstjänstemän som visat starkast stöd för Raoul och som vid flera olika tillfällen uppmärksammat Raouls heroiska insatser och goda ledaregenskaper. Det är vi naturligtvis även mycket tacksamma för inom RWA.
Hösten 2005 erbjöds jag möjligheten att genomföra en praktik på svenska ambassaden i Singapore. Under min tid där skrev jag min magisteruppsats i juridik, en komparativ studie av svensk och singaporiansk rätt inom yttrandefrihet. Ämnet är mycket känsligt, framför allt i Singapore som fått flera ledande internationella tidsskrifter att betala ut höga skadeståndsbelopp till den sittande regeringen när man uttalat sig om den besvärliga situationen där.
Min tid på ambassaden fick mig snabbt att komma till insikt om att komplikationerna med en politiskt styrd organisation är flera.
Raoul Wallenberg-fallet är annars det bästa skolexemplet på de komplikationer som en politiskt styrd organisation medför. I det här sammanhanget tycks en sak framstå som klar; civilkurage premieras inte inom utrikesförvaltningen. Men vi ska inte glömma bort att överlag gör UD ett bra arbete i att främja våra svenska intressen.
Nazijägaren Simon Wiesenthal nämnde vid ett tillfälle att "Likgiltigheten är mänsklighetens största fiende". Raoul är en sann hjälte i den bemärkelse för att han vågade agera när andra bara såg på. Han visade prov på heroiskt civilkurage, vad vi inom RWA gärna kallar för det "goda" ledarskapet.
Raoul växte upp i en familj med mottot "Störst är kärleken". Det har Nina berättat för mig många gånger. Hans personliga utstrålning och starka medmänsklighet gjorde honom som klippt och skuren för det uppdrag han fick.
Dagens ungdom måste i tidig ålder skolas om de grundläggande värderingarna och ges goda inspirerande förebilder. Raoul är en sådan förebild. Endast tillsammans kan vi bidra till en tryggare värld och motverka folkhat, våld och andra liknande övergrepp i vår omgivning.
Vi får absolut inte tillåta historien att upprepa sig. Förintelsen är en skam för hela mänskligheten som vi tyvärr måste leva med - på samma sätt som UD:s hantering av Raoul Wallenberg-fallet.

Raoul Wallenberg ses i postmodernt ljus

USA prisar Raoul Wallenberg på felaktiga grunder

Dålig kunskap om den mest hedrade svensken utomlands

Ägna Raoul Wallenberg en tanke idag

Gör tecknad serie av Raoul Wallenberg öde

Sverige borde inrätta en Raoul Wallenberg-dag
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Intressant inlägg. Att utsätta UD för en rekrytering som sker på basis av duglighet och meriter istället för "kontakter" samt att tvinga på departementet en större öppenhet i hur organisationen fungerar och styrs skulle nog kunna göra mycket gott för både Sverige och UD.
Som det är nu verkar UD styras av politrucker vars främsta uppgift är att gynna sig själva och sina vänner med pinsamma konsekvenser för UD:s arbetsgivare, det svenska folket.
Intressant inlägg. Att utsätta UD för en rekrytering som sker på basis av duglighet och meriter istället för "kontakter" samt att tvinga på departementet en större öppenhet i hur organisationen fungerar och styrs skulle nog kunna göra mycket gott för både Sverige och UD.
Som det är nu verkar UD styras av politruker vars främsta uppgift är att gynna sig själva och sina vänner med pinsamma konsekvenser för UD:s arbetsgivare, det svenska folket.
Brist på Civilkurage är ett återkommande problem i de stora grupperna av normalpopulationer. I hierarkiska strukturer, där många personer har ambitioner på kort eller lång sikt att klättra i systemet, tillspetsas och raffineras denna brist. Dessutom premieras avsaknaden av civilkurage. Även om jag inte är någon supporter av Simon Wiesenthals pro-Israeliska inställning, så har hans ofega och modiga sätt att leta upp förbrytare från Nazi-tiden varit ett mycket bra exempel på hur parallella strukturer kan agera. Att någonsin tro att elitistiska politiska strukturer ska kunna vara pålitliga avseende civillkurage och sanningssökande är att vara naiv och blåögd. Civiliserade människor måste då istället sätta sin tilltro till parallella strukturer som startas och drivs av hängivna och orädda människor. Detta till följd av att våra folkvaldas tjänstemän upphört att vara pålitliga och hela tiden eftersträvar primära mål som kan hänföras till deras personliga karriärmöjligheter och det starkt relaterade behovet av att vara "politiskt riktiga".
Allt tjänstemannamygel utgår från just detta behov, av att hela tiden undvika fallgropar och händelser som kan påverka ens personliga möjligheter att både kvarstanna och avancera i maktstrukturen.
UDs hantering av ärendet Raoul Wallenberg, är en skam för Sverige för all framtid, dock förståelig med ovanstående bakgrund. I samma genre ser vi hur hanteringen av det politiska mordet på Folke Bernadotte har skötts. Återigen en modig människa i vår Svenska nutidshistoria, och där mördarna gick fria fram till sin naturliga död - detta utöver att de kunde vistas fritt och till och med uppnå topp-positioner i sitt "nya hemland".
Det är en förolämpning mot alla judar, Amir, att jämställa Folke Bernadotte med Raoul Wallenberg.
|
Kan ju annars instämma i att civilkuraget i svenskar regeringar verkar ha vissa brister. Hur kan man annars öppet stödja organisationer och planer som syftar till att försvaga och utplåna Israel?
Det är en förolämpning mot alla judar, mot alla muslimer, mot alla kristna,mot alla människor oavsett religion eller nationalitet och mot alla civiliserade människor som skyr övergrepp, lögner, politiska mord och svek att INTE jämställa Folke Bernadotte med Raoul Wallenberg.
Ditt problem Bo T, är att du anser vissa människor mer värda än andra.
Det är något du får jobba med, såvida det inte kroniskt är inpräntat och präglat i din själ för all evighet - då är du bara ett hopplöst fall
Håller med Amir. Folke Bernadotte var ju en sann fredsivrare som mördades av terrorister. Bernadottes minne bör i likhet med Raoul Wallenbergs högtidlighållas genom t ex en staty på lämplig plats. Kanske intill Raoul Wallenbergs torg?
"Ditt problem Bo T, är att du anser vissa människor mer värda än andra. "
En av de vanligare betydelselösa flosklerna.
"Mer värd"? I vilket mått ? För vem då ? För vad?
Är Amir mer värd än Elie Hobeika ?
För medmänniskornas skull är jag beredd att vara ett hopplöst fall och svara JA, men förväntar mig att Amir säger emot.
Är Amir mer värd än Elie Hobeika ? Troligvis inte [dessutom är han ju död nu ] Däremot är mina händer inte besudlade med oskyldiga människor blod (Sabra och Shatila). Så mina handlingar är i allmänhet mer värda än hans, däremot kan inte mitt ursprung, min religion eller politiska uppfattning ha ett större egenvärde än motsvarande storheter hos honom.
Problemet med de extrema prosionisterna, är samma som de extrema pro-palestinierna. Man rättfärdigar sitt icke-acceptabla handlande med målet helgar medlen. Det är alltså FEL att angripa Israeliska civila med raketer och självmordsbombare, målet att upprätta en livsduglig palestinsk stat kan INTE rättfärdiga dylika handlingar. Lika lite som att det Sionistiska målet kunde rättfärdiga det politiska mordet på Folke Bernadotte. Det finns därvidlag INGET som helst rättfärdigande med fängslandet av Raoul Wallenberg, oavsett vad Sovjetunionen hade för världs-socialistiska mål och avsett vad Sovjet kan ha haft emot honom av andra skäl.
Amir
Om en människas "värde" uteslutande avgörs av ursprung,religion och politisk uppfattning så har du helt rätt.
Om andra faktorer, som t.ex. dess handlingar inkluderas, då har du besvarat frågan med "Troligtvis inte..... I allmänhet JA".
Vilket bara illustrerar nonsens-argumenteringen när du talar om för en annan person vad han anser.
Den sortens intolerans mot araber som Bo T och vissa andra av Israels extremvänner uppvisar, har uppmärksammats även i Israelisk press. Läs gärna följande i Jerusalem Post, och hur Simon Peres ser på problemet
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1196847296518&pagename=JPost%...
Civilkurage i diplomatkretsar har aldrig funnits, det bekräftas om och om igen i historien. Motsatsen är ju systemfel.
Skamfläckarna på UD:s historia är som känt grövst från tiden för andra världskriget. I kåren fanns utan tvekan många nazister.
Frågan är om det systemmässigt är diplomaterna eller regeringarna som ska bära hundhuvudet - diplomaterna är ju bara våra representativa sändebud, vilket svt-serien så väl skildrar. Tsunami-katastrofen (på UD) är ett sentida obehagligt exempel.
I min familj finns historien om vår mors morbror, Gösta Ahlson, gift och bosatt i Norge 1920-1988. Pga sin medverkan i motståndsrörelsen blev han fängslad och torterad av Gestapo i koncentrationlägret Grini och skulle sändas mot en säker död i tyskt arbetsläger. Hans syster kontaktade UD för hjälp men blev avspisad med orden: "Den som ger sig in i leken får leken tåla, frröken Ahlson."
Genom ingripande från prins Wilhelm med kontakter i tyska militärledningen stoppades deportationen.
/ND
Anti skrev:
"Vilket bara illustrerar nonsens-argumenteringen när du talar om för en annan person vad han anser."
Delvis har du rätt. Om man granskar vad BoT skrivit den senaste tiden på diverse ställen här på Newsmill, så talar mycket för att han värderar araber och judar olika.
Däremot hade det varit mer effektfullt att fråga honom den frågan, istället för att påstå att så är fallet.
Problemet kvarstår idag när UD inte tar krafttag för att få loss fängslade Svenskar som Dawit Isaak. UD:s handlingskraft kanske minskades under efterkrigstiden pga rädsla för Sovjet, men att idag inte våga ställa krav på ett land som Eritrea, vars regering inte har något emot att motta Svenska bidrag genom Sida, det är bara klent och beklämmande för hela Sverige
Hej! Angående "Raoul är en sann hjälte i den bemärkelse för att han vågade agera när andra bara såg på." Vad har du för källa? Dina tankar om Anger-Danielsson?