Om Salander varit man hade hon betraktats som ett avskum

Tack Pär Ström för en bra artikel, där du inte låter könen förblinda utan går rakt på oavsett vad stereotypa könsroller tillåter oss göra.
*
Rörelser och fenomen där kvinnor dominerar ska självklart också kunna kritiseras - det är ett tecken på ett framgångsrikt jämställdhetsarbete i vår tankevärld.
*
Du är inte rädd att sticka ut hakan, det beundrar jag hos dig. Vi får hoppas att du påverkar människor att göra detsamma, förutsatt att det görs för nödvändiga, men tabubelagda, ändamål.

Vänstern har alltid älskat psykopater som slaktar de man är avundsjuk på.
|
Det organiserade manshatet, feminismen, är på väg ut. Lögnbaserad propaganda vinner inga långsiktiga segrar.

Med tanke på att man knappt kan se en film eller läsa en bok idag som inte innehåller en våldtäkt eller annat övergrepp på kvinnor är det knappast Stig Larssson som är skapare av "den onskefulla mannen". Våld mot kvinnor är ett vanligt dramaturgiskt grepp för att få rättfärdiga matcho-mannen som utkräver sin hämd. Nu är det en kvinna som hämnas sig själv i en påhittad värld och man hör "feministisk agenda" skrikas från olika håll. När män hämnas för orätt mot kvinnor är det en självklarhet men när kvinnor hämnas sig själva är det feminsim och ytters obehagligt.

Litteraturhistorien är ju full av män som har slagits mot orättvisor med alla till buds stående medel. Historien är fullt tänkbar med en man i huvudrollen men det klart när en kvinna tar denna roll så känner en del sig hotade ...

På sätt och vis kan jag väl kanske hålla med en aning, men ändå inte. Litteraturen och filmvärlden dräller ju av dysfunktionella machomän som går fram som mördarmaskiner men som ändå ses som hjältar. Allt från Clintans västernhjältar till senaste Batman och James Bond. Det som spelar roll i sammanhanget är att de dödar skurkarna, eller snor pengarna från "the bad guys". Så Salander är egentligen bara en kvinna som beter sig som en klassisk manlig hjälte alltid gjort. Ser inga problem eller någon feministisk agenda i detta.

Du kan inte vara sann Pär Ström, vilken planet kommer du ifrån? Det du lägger ín i en bok tyder på att du är mycket rädd för kvinnor!
Citat "Stieg Larsson målar upp en extremt negativ bild av mannen. I hans värld är det inte undantag att män begår våldtäkter, genomför grovt sadistiska akter mot kvinnor eller "bara" misshandlar dem. Det är regeln. Så är män.Slut citat".

Det finns i den bok, "Män som hatar kvinnor",som jag har läst med mycket glädje, TRE män som är och beter sig som skurkar och riktiga svin. Det betraktar jag som undantag och inte regel, boken innehåller mer än tio män som beter sig och lever ett helt normalt liv utan våldsinslag! (Boken är på ca 660 sidor).
Att sedan jag och många andra beundrar Lisbet Salander, för att hon vågar det de flesta kvinnor inte vågar, nämligen hämnas de män som lurat och kränkt henne, det kan väl inte du förhindra. För att en romanfigur i en kvinnas kropp vågar stå upp för sig själv kan väl inte hota den värld som du tydligen lever i. Att kalla detta för en ultrafeministisk bok är rent nys! Att många män är maktfullkomliga och att det är kapitalet som styr, det är vad boken i stora drag handlar om!

Det är klart att alla kön är lika kapabla och lika mycket värda. Det är min grundinställning i frågan.

Jag håller med Pär ström i en del av hans kritik.
Feministrörelsen i Sverige har två sidor. Jag stödjer den som vill ha rättvis behandling av könen, men inte den som bara försöker spä på hat mot män i största allmänhet.

Hysterin som VISSA feminister försöker att piska upp är skadlig för kvinnorättsrörelsens rykte, och jag förstår inte de som ställer sig bakom dessa individers påhopp.
För en rationell debatt istället, det kan ju i alla fall jag tycka...

Tack för en bra artikel!

Hade Salander varit en man hade den här diskussionen varit obefintlig.

DEN ONDE MANNEN OCH DEN FÖRSVARSLÖSA KVINNAN Oerhört klarsynt. Dessvärre präglar synen på könen inte bara böckernas värld. Delar av sjukvårds-, forsknings- och rättsapparaten är idag enbart inriktade på att jobba med mäns påstådda våld emot kvinnor. Miljardtals kronor satsas årligen inom området. Allt bygger på myten om den onde mannen och den försvarslösa kvinnan. Visst finns problemet med våld mot kvinnor i nära relationer, men frågan har blåsts upp till osannolika proportioner. Alla politiskt ansvariga vägrar att inse problemet med ett omfattande antal falska anmälningar från kvinnor som vill hämnas, behålla bostaden eller barnen vid en separation eller kanske är sjuka. Omvänt är många män utsatta för partnervåld mm från sin kvinna. Där finns idag i praktiken ingen hjälp att få från någon myndighet, eftersom problemet inte existerar officiellt. Hälsningar /Tommy

Hm, jag läste dom där böckerna på ett annat sätt. Jag tänkte liksom litet undermedvetet att den där Larsson nog var sexuell sadist inuti och levde ut sina lustar med pennan. Att så många sexuella sadister förekommer i böckerna kanske är Larssons försök att normalisera sig själv?

Kan vi inte bara betrakta romanfigurer som romanfigurer? Böcker är till för att sälja och väcka intresse och då skapar man skruvade karaktärer för att stå som arketyper. Är "Medea" Ett hetsigt feministiskt verk för att det innehåller en sjuk människa som begår brott i sin hämnd och desperation?
Varför denna galna fokus på om Salander är kvinna eller ej? Vem har någonsin analyserat sönder Arnold? Hasta la vista liksom.

Varesig det är en roman eller en film etc, så undrar jag vart vår kultur är på väg. Är hämnd rättfärdigat numer? Ett samhälle som inte stöder individen och en individ som tar lagen i egna händer.

Jag håller med men ändå inte.

Grundproblemet för mig personligen är att vi i ett samhälle 2009 överhuvudtaget har ett behov av att göra fanatiker och våldsmänniskor till hjältar.
Jag har på senaste tiden fått en äkta allergi mot all form av glorifierat våld.

Min kvinnliga hjälte är Julia Roberts som Erin Brockovich. En riktigt cool kvinna som byter kläder som jag andas men som ändå hinner med att vara hjälte och snyta barn bland häftigt mänskliga ohyfsade kommentarer.

Heller 10 Erin än en Lisbeth.

Feministdebattören Pär Ström är på hugget igen. Jag har sällan läst en så förvirrad och ensidig analys av jämställdhet som jag när jag läst Pär Ström. Den här texten är inget undantag.

Min brorsdotter som är sju år kan göra en bättre samhällsanalys än denne maktens och manlighetens Don Quijote.

Den manliga huvudrollsinnehavaren velar mellan olika kvinnorelationer än hit än dit - och alla kvinnor vill ha honom för han är hjälten, den stora riddaren...

Det tyckte jag var tröttsamt och overkligt och kvinnorna runt honom var inte vanliga kvinnor av kött och blod. Så det är inte bara Salander i böckerna som är en märklig kvinnoporträtt.

Men böckerna är mycket underhållande, absolut.

Detta är en roman inte ett program för att lösa konflikter eller ett upprop om att slå mot etablisemanget. Jag ser det som en mycket spännande historia där den svaga parten som utsatts för oförrätter av författaren får medel att kväsa bovarna, en slags modern Merlin. Det är ganska skönt tycker jag att man får se bovar ordentligt knusade istället för att de - som i verkligeheten - sitter och dricker champagne på Operabaren. Jag tycker inte heller att Salander är obehaglig utan håller fastmera "bovarna" som osedvanligt obehagliga typer. Och där vänder förf liksom på steken och låter utanförpersonen ha rätt mot de ofta väletablerade och välskräddade kriminella. Inte heller tycker jag att Salander präglas av manshat utan bara en ganska välmotiverad upprördhet över alla övergrepp. Jag kan också tänka mig att känna sympati för en manlig Salander som blir utsatt på det sätt som hon blir. Jag tycker alltså att Pär Ströms artikel inte har träffat rätt på en enda punkt utan istället odlar någon slags ensidighet från ett annat håll än det han vill utmåla. Härtill kommer att det finns nog så nyanserade och fina porträtt av män vid sidan om "bovarna"

Stieg Larsson hade de här värderingarna själv och det var inget ''beställningsverk'.

Jag förstår att med dina värderingar hade du hellre sett den gamla vanliga psychoklichén som dominerar duschscensgenren - ett helt försvarslöst offer som bara aningslöst låter sig offras.

Mer likt de verkliga offren för incest och sexualiserat våld mot barn - för de är oftast helt försvarslösa.

Hur mycket liknande våld har inte samhällets styvbarn fått vara med om - bara i det här landet.

För att inte tala om alla Vetlandafall som existerar - ute i verkligheten vill säga.

Snart börjar väl skällsorden hagla även över dem - varför stannar de kvar så länge? låter det väl då.

Slå på offren och tycka synd om förövarna - har blivit en folksport.

Visst skall författare ha frihet att skapa de romankaraktärer de vill i sina böcker, så länge de inte sägs vara sanna eller journalistiska dokument.
Men i detta fallet har ”professor” Eva Lundgren skrivit om romankaraktären och även om Lundgren ger ett förvirrat intryck motiverar det en analys. Jag tycker att Pär S. pekar på väsentligheter. Det är mycket viktigt att det finns personer som lyfter frågorna om de förvridna ideal som frodas inom den fanatiska delen av feminismen. Regeringen anslår 800 miljoner kronor till den feministiska rörelsen(att jämföra med 250 miljoner till psykvård). Att så stora anslag går till en rörelse som förhärligar våld, övergrepp och kriminalitet så länge det begås av det kvinnliga könet, måste vara av intresse. Att Lundgren ursäktar grova brott med att det är karaktärens speciella kvinnlighet borde få de flesta friska människor att hoppa till. Detta är Lundgrens åsikt om denna grovt kriminella och i Lungrens värd hjälteförklarade kvinna
” en kvinna som höjer sig över kvinnoförväntningar och manshat, och som det ändå lyser om”.
Tänk motsatsen att en man skulle uttala sig om en på motsvarande sätt kriminell man, tanken svindlar.

Intressant diskussion. Dock inte svår att tycka nåt om. Jag tror den gode Pär Ström mest vill provocera lite. Det finns ett flertal normala, positiva manliga karaktärer i böckerna, så där finns inga extremfeministiska argument att hämta. Dom negativa bilderna av män som återfinns i böckerna är dessutom verklighetsbaserade - män har styrt och ställt med våld genom alla tider, men vi med hyfsat normal verklighetsuppfattning vet ju att de riktiga rötäggen är i minoritet i alla fall.

Jakobsson skriver "Men i detta fallet har ”professor” Eva Lundgren skrivit om romankaraktären".
Vad menar du med att sätta "professor" inom citationstecken. Råkar du veta att hon inte är det?
Eller är alla professorer vars åsikter du inte gillar "professorer"?

Till Erik Rodenborg: Eva Lundgren är en charlatan och Pär Ströms ironi var motiverad för belysning av den intellektuellt korrumperade maktappafrat som styr den akademiska världen. Det är vällovligt att sticka hål på dylika ballonger och släppa luften ur en falskt offciös prestige. Pär Ström inordnar sig på så sätt i en vitalt okuvlig folklig upprorsrörelse med centrum i bloggrörelsen. - Kort sagt; Eva Lundgrens professur ÄR att väsentligen betrakta såsom falsk, varför citationstecknet här begagnas på det stilistiskt adekvata sätt, vartill det inte minst ämnas.
.
Stieg Larsson var en ytterst aktningsvärd kapacitet, som ställde sig på fel sida i kampen mellan rätt och orätt. Han gjorde på allt sätt lakejtjänst åt Den politiska Korrektheten och riktade ständiga angrepp mot yttrandefriheten och därmed demokratin. Han var raka motsatsen till oppositionell outsider, och hans nu påtalade anslutning till den statsunderstödda bängfeminismen utgör som bekant ett närmast självklart inslag i det politisktmediala maktetablissemangets obligatoriska pseudovänsterkonformitet´, varför man nu på intet sätt skall förvånas.
.
Oaktat personliga aspekter får man konstatera att det svenska samhället i och med Stieg Larssons frånfälle befriades från en an av våra allra obehagligaste och för folkets frihet farligaste aktörer. Han böcker är säkert utmärkta, men jag vill inte läsa dem. Jag har bara ingen lust.

jaha, efter 10 000 berättelser där Hjälten får däng i en snabb början, för att sedan ägna 90 % av tiden åt hämnd och rensa upp i träsket, vänder man nu på könsrollerna i ett fåtal berättelser och då är det genast feministiskt manshat.
tröttsamt...
Är det jobbigt att blommorna har taggar också?

Kvalificerat skitprat från en som ser feministiska konspirationer överallt.
För det första finns inget allmänt manshat i böckerna. För det andra så har Salander bara snott pengar från en superskurk. För det tredje görs hennes dataintrång i ett enda syfte – att utreda brott. För det fjärde så är en den misshandel hon utöver att helt betrakta som självförsvar. För det femte är hon ingen otrevlig person, utan bara på sin vakt. Och det har hon all anledning att vara med tanke på hennes uppväxtförhållanden Det liv som hon ev. har på sitt samvete minns jag inte, det var ett tag sedan jag lästa böckerna.

Lisbeth Salander har alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk kvinnlig hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnarroll som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att författare eller filmregissörer har en feministisk utgångspunkt. De har bara gett samma gamla vanliga hämnarkaraktär ett nytt ansikte, en kvinnas.

Jämför man Lisbeth Salander med The Bride i Tarantinos filmer ”Kill Bill hittar man många likheter. De har blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in för mycket i.

Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.

Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik eller speciellt feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.

En bra och klargörande artikel.
Per Ström har rätt - mansföraktet och feministpropagandan är ett gift i samhället som skapar misstro mellan könen.

Det är hög tid för nyans i debatten manligt/kvinnligt och dags för feminister att ta ett nytt grepp. Verkligheten har förändrats sedan 68 men mentaliteten hos vissa (med betoning på vissa) tongivande feminister har stannat kvar i ett föråldrat synsätt. Jag har personligen blivit utsatt för psykiskt och fysiskt våld i mitt förra förhållande, samt blivit avskuren från vänner och familj. Jag känner igen mig i misshandlade kvinnors berättelser om varför man stannar trots att partnern slår... Jag har försökt söka efter information och stöd på nätet, men det finns i princip ingen forskning på området, kvinnor som hatar/slår män pga att de som försöker forska på detta hårdmobbas av den sk feministiska eliten. Varför inte fokusera på vad det innebär att vara människa istället för att låsa in sig i eviga och förlegade könsdebatter. PS Det hör till saken att jag tidigare kallade mig feminist, numera kan jag bara säga att jag är för jämställdhet, för både män och kvinnor. Varför skall det vara så svårt?

Per Ström läser Stieg Larsson som f-n läser bibeln. Salander är en intressant, udda hjälte. Jag tycker inte böckern är så himla bra, men så simpla som Ströms läsning är de verkligen inte heller.

Är Salander verkligen en hjälte? Det kan man fundera på.
Det intressanta, det som kanske stör Ström, är att Salander - hjälte eller ej - är den intressanta och komplexa karaktären i boken. Man kan hata eller älska henne, men hon låter sig inte definieras. Den manlige motsvarigheten är däremot en vandrande kliché, närmast en karikatyr på en deckarhjälte.

På något vis påminner den här genusdebatten om mellanösterndebatten. Alla vet hur problemet ser ut generellt, alla har en lösning på det generellt utifrån egna upplevelser och alla uttalar sig i brösttoner, utom de som hatar varandra. De slåss.
Så skapar de en allmän opinion i frågan och den allmänna opinionen är sällan ens insatt i ämnet. Till slut behandlas hela ämnet med reptilhjärnan....Lycka till...
Vad gäller romanfigurerna..... För Gud skull.... detta är en roman!!!
Jag har väl aldrig hört talas om folk som vill läsa en 600 sidors roman om: Lyckliga familjen har picknick.
När mina barn var små, fick de inte läsa Kalle Anka eller Stålmannen för att det enligt förskolelärarna var olämplig läsning för barn. Utan de skulle läsa : Ensamma mamman kör traktor!!!
Tacka socialstyrelsen för att papporna sågs som odjur....
Vill Ni verkligen tillbaka...?

Byt ut man mot israel i Era rubriker och kvinna mot arab, så får Ni se hur fåniga Ni är och hur meningslös en debatt utan förslag på lösningar och kompromisser är.

Peter Ingestad tycker
"Oaktat personliga aspekter får man konstatera att det svenska samhället i och med Stieg Larssons frånfälle befriades från en en av våra allra obehagligaste och för folkets frihet farligaste aktörer".
/suckar/
Har tyvärr inga ord för att adekvat kommentera vad jag känner när jag tar del av denna märkliga åsikt, men sorgligt är det.
PS. Håller trots kritik mot en del hon gjort inte med dig om Eva Lundgren heller.

Tycker att artikeln är bra, så klar finns det dom som läser detta inlägg och inte väljer att ta en stund av eftertänksamhet och skaffa sig perspektiv som ser det som ett angrepp på kön.

Jag förstår inte att man väljer att se det perspektivet.

Barn har 2 föräldrar oavsett. Jag förstår att Radikala feminister nu börjar blanda ihop korten. Inse att det som påstods vara sanning krakelerar.

En Bra artikel. o inlägg i debatten !

Leroy

Att kalla Eva Lundgren ”professor” är ett skämt, att utnämna Eva Lundgren till professor är en katastrof för vetenskapen.
Jag har läst några intervjuer som hon gjort med män för sin ”forskning” och jag kan försäkra dig att en nionde klassare hade ställt öppnare och mer djuplodande frågor. Då var det underlag som hon gjort tillgängliga så man kan undra över kvalliten på övrigt material.

Pär Ströms inlägg är i vanlig ordning rena löjan. På vilket sätt förmedlar Milleniumtriologin en mer orättfärdig världsbild än det massiva utbud av nöjesprodukter som ägnas åt att göra kvinnor till objekt som lydigt utför minsta önskan hos de gubbsjuka producenterna. Jag har också svårt att förstå Ströms indignation över Salanders lagbrott. Det finns ju hur många hjältar som helst i den västeuropeiska och amerikanska litteraturen, teatern och filmen. Hur starka protester blir det när Guillous Hamilton låter ändamålen helga medlen? Det är ju ett stående inslag i hela actiongenren att hjälten åsidosätter lagen för att bekämpa orättvisor.

Till
"Jakobsson":

Vore intressant att läsa en mer utförlig kritik av Eva Lundgrens forskning från en av dina genomgångar - med citat och hur du resonerar.
För jag menar - det är ju lätt att slänga ur sig påståenden.

Semla,

vad du gör är just att du dömer alla män som vâldtäktsmän, just bara för att de har familjejuvelerna hängande PÂ FÖRHAND!.. Sâ kom igen, du kan väl tänka längre än sâ?...

De kvinnofientliga debattörerna här griper vilt omkring sig efter något att haka upp sin pärströmskt högerpolitiska agenda på, och tillgriper första bästa argument - vilket som helst - som skall stödja deras viljeinriktning att begreppet mäns våld mot kvinnor skall suddas ut från det allmänna medvetandet - då osynliggörs ett urgammalt problem om hustyranni vars lösning vi endast är i början av.
Och mannens herravälde återupprättas.
Men fakta talar sitt tydliga språk - 17 kvinnor dödas PER ÅR av sin manliga partner eller före detta manliga partner.
Under åren 1995-2001 alltså under SEX ÅR dödades 24 män av sin kvinnliga partner. (Kvinnan agerade då ofta i självförsvar i en direkt livshotande situation och hade i samtliga fall blivit utsatt i många år dessförinnan av grovt våld från mannen, som använt våldet mot kvinnan för att ha makt och kontroll över henne.)
Ett sådant direkt osmakligt argument som 'debattörerna' använder är t ex att man istället försöker få det till att det är par som 'slåss' med varann och att kvinnan är jämlik i den fighten - att ta emot och ge slag.
Det här stämmer ju inte alls.
Om man LÄSER i den nyss skrivna uppsatsen i psykologi där Chrstina Katihalidou har gått igenom de 24 fall av kvinnors dödliga våld mot män i partnerrelationer - mellan åren 1995 - 2001 så framgår det att
1. Kvinnan initierar inget våld i partnerrelationen. - dvs det är INTE 'hon som börjar' (De som vill lägga skulden på kvinnan kan då försöka komma dragande med kvinnlig provokation och psykisk misshandel, men det kommer man inte lika långt med när det gäller de monster som verkar förekomma i den här undersökningen - där kvinnan skulle ha dödats själv om hon inte försökt försvara sig - så grovt är det manliga våldet som beskrivs i den undersökningen).
Den enda anledning utöver självförsvar i den här undersökningen - är i ett fåtal fall där kvinnan varit SVARTSJUK, det har då gällt kvinnor som stått i ett extremt ekonomiskt beroendeförhållande till mannen. Men i den här undersökningen är de fallen i minoritet - de flesta fall som beskrivs handlar om män som misshandlat en kvinna psykiskt och fysiskt under mycket lång tid och ofta är missbruk inblandat, kvinnan har också blivit hotad till livet, även med skjutvapen, och försökt få hjälp av polis upp till åtta gånger vid tidigare misshandelstillfällen från mannens sida, varefter hon förstått att någon verksam hjälp därifrån inte är att vänta - så hon har helt enkelt varit tvungen att försvara sitt liv själv
2. Mäns våld mot kvinnor i partnerrelation är ofta mycket grovt - det är knytnävsslag mot huvudet, sparkar, att han slänger in kvinnan i väggar eller mot möbler, ofta grovt våld mot huvudet, ofta med tillhyggen, stryptag, våld mot könsorgan, inte sällan finns vapen i hemmet som kvinnan är rädd att mannen ska använda mot henne och barnen. Kvinnan löper risk att mista livet.
3. I lagen finns något som heter nödvärnsrätt - i fall av kvinnomisshandel kan det te sig väldigt konstigt att inte kvinnor betydligt oftare använder den rätten - då hon regelmässigt löper risk att få allvarliga skador eller till och med hotas till livet. Man har faktiskt rätt att försvara sig - men får inte använda mer våld än nöden kräver. Att inte kvinnor gör det mer tror jag - som blivit utsatt för kvinnomisshandel under många år, beror på att det oftast går så snabbt så att man inte hinner reagera, och man vill inte heller förvärra situationen då våldet redan är så grovt, man tar också ansvar för att partnern inte skadas, där tror jag att kvinnor har en spärr som mannen inte har i den situationen. Den spärren tror jag beror på uppfostran.
Av många män i den här debatten förstår man att skulle en kvinna försöka freda sig handgripligen när hennes man knuffar, skakar, tar stryptag, sparkar, slår eller slänger saker på henne - ja, då är det ett 'par som slåss med varann'.
Det bekräftar också bilden av att man förväntar sig att kvinnan är uppfostrad till försvarslöshet - hon ska inte försvara sig - gör hon det är våldet lika mycket hennes fel.
Alltså tillerkänner man henne inte den rätt till självförsvar som finns inskriven i lagen - nödvärnsrätten.
Jag skulle dock inte råda någon kvinna att försvara sig - utan istället försöka komma bort från situationen så fort som möjligt.
Och ALDRIG någonsin återvända ensam hem för att hämta tillhörighet utan helst be ett flertal andra - helst myndighetspersoner som kan göra det åt en.
Med sån argumentationstaktik som i debatten nu används kan man tyvärr inte förvänta sig en seriös eller sanningsenlig diskussion - de är heller inte intresserade av att mäns våld mot kvinnor stävjas - då de inte ens vill erkänna att det finns, utan istället bagatellisera det totalt och osynliggöra det helt och hållet och till och med FÖRVANDLA det hela till att det är kvinnan som misshandlar mannen.
Med den verkligheten lär det bli svårt - men för dessa herrar kanske inte det spelar någon roll hur det egentligen står till - det verkar funka bra att bara fantisera.
Och i den här diskussionen verkar det inte störa så många - då utgången på förhand är given.
Vi lever i ett politiskt klimat som har bestämt sig för att vrida klockan tillbaka och avskaffa jämställdheten.
Så debattörerna verkar veta att de har makten på sin sida - och kan således argumentera hur som helst - något verklighetsunderlag krävs inte.
Kvinnor och barn kommer att få betala ett högt pris för det - och våldet mot kvinnor kommer fortsätta, det ökar as we speak..

Kvinnohatet lever och mår väl. Du skulle kanske ta initiativet till en kontakt med "professorn" så att fler kunde ta del av materialet det är inget hon släpper ifrån sig frivilligt. Jag kan lova att det jag läst var så miserabelt att man tvivlar på att det är verkliga intervjuer. Vore särskilt intressant med lite bakgrundsmaterial till studierna av ritualmorden på barn och de pedofila nätverken.
Och du inget mer gnäll om kvinnohat i en diskussion som denna är inte offerrollen addekvat.

Till Jakobsson:

I min förra kommentar har jag tagit upp en mängd fakta och sakuppgifter som motsäger hela ditt resonemang. Och de fakta kommer inte från Eva Lundgren. Dessutom är det ny forskning.

Peter Ingestad tycker
"Oaktat personliga aspekter får man konstatera att det svenska samhället i och med Stieg Larssons frånfälle befriades från en en av våra allra obehagligaste och för folkets frihet farligaste aktörer"

Till Per Ingestad alltså:
Man blir mörkrädd när man läser din fasansfulla mening.

Stieg Larsson arbetade som hårdgranskare av nazism, antisemitism och högerextremism på tidningen Expo - jag antar då att det är det arbetet du tycker vi kunde vara utan.

Ditt inlägg visar att vi nu mer än någonsin skulle ha behövt en sån kraft som Stieg Larsson.

Och det visar också att ja-sägarna här har färg ligth-brun, eller ska vi säga rentav brun - det blir nog mer korrekt.

Vilken verklighet lever Per S i?

Har han inte tittat sig omkring i världen, i Sverige och i sin hemstad?

Överallt finns det våld och överallt ser man män i olika åldrar som utövar våld.

De gör det mot kvinnor, barn och framförallt mot andra män!

Titta på fotbollsmatcher t.ex det kan startas krig av män p.g.a. spelet och idrotten fotboll. En sport (lek) som är tänkt att förena intresserade över hela världen, skapa gemenskap och utveckla skicklighet, relationer osv...

Kvinnor ser detta, och ser hur galet detta är och efterlyser aktioner som kan skapa ordning och återinföra vett, sans, etik och moral för att skapa en bättre värld för -alla-.

Såna som Per S faller inom motsatsgruppen till ovan nämnd professor , de är kanske båda lite fanatiska (?) fast åt var sitt håll. Det värsta är att de tar sig frihet att "prata" för andra människor (av båda könen) och bidrar till den splittring som har påbörjats mellan bildade grupper i samhället då man i många fall tvingas ta ställning mot eller för.

Nu har man startat ett "sandlådekrig" som många av oss andra inte vill delta i, för ni ska veta att många är vi som genomskådar er.

Ingen av er (Per/Professorn) eller era "grupper" kommer någonsin att talesperson för mig och mina tankar om feminism, jämlikhet och manligt kvinnligt.

Till "Jakobsson" angående Eva Lundgrens forskning:

Och när det gäller Eva Lundgren har hennes forskning om normaliseringsprocessen, som för övrigt även bekräftas av internationellt vedertagna forskningsresultat inom traumaforskning m fl betytt ovärderligt mycket för misshandlade kvinnor som känt en enorm lättnad över att någon äntligen förstår vad de är med om - det är samma fenomen som Stockholmssyndromet nämligen, och samma fenomen som gisslantagna och kidnappade upplever, och medlemmar i vissa hyperkontrollerande och våldsamma sekter - man antar förövarens världsbild och ser på sig själv med hans ögon. Och i hans ögon skall man under hot bli ett viljelöst offer - då det är det som är hans drivkraft och önskan - att kunna använda en annan människa som ett redskap för sin egen makt, vilja och behovstillfredsställelse samt som frustrationsventil.

Det väsentliga i Salanders personlighet är inte att hon är kvinna, utan att hon har autistiska drag som gör henne indifferent gentemot samhällsregler och känslor som skuld och medkänsla. Hon har blivit misshandlad och utnyttjad och har på grund av det tagit avstånd även från att lära sig dessa regler. Det handlar inte om en kvinna som hämnas mot mannen utan mot en "svag" person som blivit utnyttjad som försöker att slå tillbaka på det sätt de kan. Det är väldigt tydligt om man läser boken. Hennes autistiska drag förminskas i filmen men är väldigt framträdande i böckerna. Salander är ingen otrevlig människa - hon vet bara inte riktigt hur man "ska" bete sig. Misshandeln som hon ska utfört är väl när hon försvarar sig mot vad är det - ett gäng på 4-5 personer som slår henne? Dödsfallet som hon ska vara skyldig till är en man som försökt döda hennes vän och som har gjort sig skyldig till ett flertal mord. Jag kan inte se någonstans ett underlag för att hon skulle ha svikit sina vänner - snarare ställer hon upp för dem på sitt eget vis men alltid lojalt. Hon ägnar sig åt dataintrång, visst, det är det vanligast att män gör och då blir det kanske lite otrevligare när en kvinna gör det. Men. Hon ser inte att det är fel, hon får inte det förklarat för sig heller. Att det är olagligt gör det inte per definiton omoraliskt i hennes värld. Hon gör ju bara det hon är bäst på, enligt henne själv.

Sluta se Salander som främst en feministisk kvinna. Hon är först och främst en människa.

Buhu, buhu, wah, wah, wah.

En ROMANfigur gör dumma saker och hotar min manlighet, wah,wah,wah, nu måste jag låtsas som jag är nyanserad och diskutera det här, wah, wah, wah, alla Guillous böcker om Hamilton och vapenporr täcker förövrigt mina väggar i den mån jag kan läsa, wah, wah, wah.

Har ni ingen som helst verklighetsförankring. Jag blir personligen rädd när jag läser vissa av inläggen här men får trösta mig med det gamla uttrycket "tomma tunnor skramlar mest".

Till Johan S:

Bra skrivet!

De säger att de inte vill höra det här 'kvinnognället'.
Det påminner mig om min f d som tyckte att jag gnällde så jag fick ringa ambulans själv fast jag var helt nedblodad efter att han misshandlat mig.

Sen efteråt när man kom hem från sjukhuset så tyckte han att det var så konstigt varför jag inte kunde följa med hem till bekanta.

Han fattade inte att jag skämdes för att visa mig, jag hade skador i hela ansiktet och såg ut som jag hade varit med om en trafikolycka.

Och så här då - med dessa auktoritära typer som tror de vet bäst och tycker synd om sig själva hela tiden.

Så det var väl solidariskt av dig att säga ifrån till dem.

Tack ska du ha för det.
Det kommer jag inte att glömma.
Ha det så bra.

För mig är inte frågan i första hand vad vi tyckt om Salander om hon varit man utan snarare vad vi tyckt om boken om författaren levt. Den är en orgie i våld och hemskheter som gör att den inte ens är skrämmande, den är bara FÖR MYCKET. Personporträtten är platta och ointressanta, språket saknar finess. Beskrivningen av den manlige huvudpersonen är så pinsam att man rodnar när man läser. Jag har än så länge inte träffat på någon som delar mina åsikter, "alla" tycks rörande överens om att det är en otroligt bra deckare. Jag kan inte fatta det och är övertygad om att recensionerna blivit sämre om författaren fortfarande varit i livet -"om de döda inget annat än gott", typ.

@Erik Rodenborg och Kvinnohatet
Eva Lundgrens forskning är behjärtansvärd och viktig, men ack så oseriös tyvärr. I sin forskning är hon nästan helt fri från kritiskt tänkade, alltså möjligheten att hon har fel. Istället är hon väldigt fokuserad på att föra fram sin slutsats oavsett hur fakta ser ut. Andra forskare som tolkar samma data kommer stundom fram till helt andra resultat, såsom när hon hävdar att hon avlivat myten om att våld mot kvinnor kan knytas till särskilda grupper av män. Reanalys som andra forskare gjort av de data som hon använde som bas för slutsatsen pekade snarare på motsatsen, dvs att en man är mer sannolik att misshandla en kvinna om han är alkoholist, arbetslös och inte så gammal. Vissa undersökningar pekar också på en ökad risk om mannen är född utomlands. I Evas tolkning är risken lika, oavsett mannens
Detta är en del av 'Slagen Dam'-rapporten som lades till grund för regeringens politik inom området.

Hon är också samma forskare som hävdar att "det finns ett stort antal satanistiska grupper i Sverige som mördar barn i skogen och gräver ner dem. I vissa fall sliter männen foster ur livmodern för att döda dem."

Mardrömslikt, inte sant? Men hon har inga belägg för det och för polisen är fenomenet helt okänt. Det saknas helt enkelt inte så många barn i sverige att det finns rum för den sortens satanistgrupper även om alla försvunna barn skulle vara kidnappade av satanister.

Ett annat fint Eva Lundgren citat kommer från en intervju i SvD som svar på frågan om man som forskare ska utgå från fakta. Citat - "I känsliga ämnen kommer vi inte långt med fakta."

Jag förstår hennes passion och respekterar hennes engagemang. Men detta är inte forskning utan närapå önsketänkande.

Påverkar de här felstegen hennes forskning i övrigt? Jo, det tycker jag. Det gör åtminstone att hennes tolkningar bör tas med en rejäl nypa salt och granskas av utomstående forskare innan de tas på allvar.
Jag uppfattar henne inte som ohederlig eller fuskare men däremot tror jag inte hon låter verkligheten och dess tråkiga fakta stå i vägen för de resultat hon söker.

Dock är det jävligt svårt att ifrågasätta hennes forskning, för ämnet är viktigt och att män slår kvinnor överhuvudtaget är åt helvete, oavsett vem som gör det. Jag vill aldrig göra läget värre för den som blir misshandlad men jag tycker den forskning som ligger till grund för regeringens policy ska vara seriös.

Länk till SvD intervjun - http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_425941.svd

Länk till en artikel i expressen om barnamorden - http://www.expressen.se/1.211894

Till Anna K: När det gäller pinsamheter kan nog ändå ingen slå Pär Ström, för nån så patetisk argumentering som han kommer tror jag aldrig jag sett. Om Lisbeth Salander varit man: Vadå då hade han hetat Terminator, eller Rambo, eller James Bonde, eller Bourne eller ...och jag menar Arnold Schwarzenegger är ju till och med guvernör i Kalifornien. Och Ronald Reagan var president. Så jag menar, vad pratar han om - han är ju fullständigt totalt ute och reser. Det här är en fiktiv gestalt - en kvinnlig action hero så god som någon. Hela det här snacket är totalt löjligt.