Hen

Foto: Fotograf: Staffan Claesson. Till höger bild från bokomslaget till "Känn med hen", illustratör: Katarina Dahlquist.

Anette Skåhlberg om Hen

”Hen” har inte med jämställdhet att göra

Publicerad: 2012-02-22 19:02, Uppdaterad: 2012-02-26 12:02

Författare till "Känn med hen": Jag tycker inte att hen har något med jämställdhet att göra. Jämställt är när tjejer och killar är lika mycket värda oavsett vad de väljer att syssla med. Men de som tror att jag är emot hbt-rörelsen eller mångfald missuppfattar mig.

369 millningar
19 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är författare till flera genusmedvetna böcker och sätter barnet i främsta rummet.

Boken ”Känn med hen” riktar sig till barn mellan 1-5 år och släpps den 25:e mars av Sagolikt bokförlag.

I går publicerades en artikel i DN på nätet apropå detta med ordet hen – där jag som författare intervjuades varför jag inte tycker om hen. Reaktionerna blev starka och många. Därför vill jag med denna text uttrycka ett svar.

Jag tycker inte att hen har något med jämställdhet att göra. Jämställt är när tjejer och killar är lika mycket värda oavsett vad de väljer att syssla med. Jag har fått många reaktioner efter gårdagens DN-artikel på nätet. Somliga tror sig veta var jag står i allt annat. Att jag är emot hela hbt-rörelsen, att jag genom mitt uttalande sänker de som är vilsna i sitt kön, att jag inte vill transpersoner väl. De har fel.

Låt mig fötydliga.

Jag är för ett samhälle där mångfald och acceptans är det viktiga. Där vi inte ska höja på ögonbrynen om män på våra arbetsplatser kommer iklädda klänningar, där vi ska bli glada över att samkönade relationer vill ha barn, där vi känner att en operation är självklar om någon vill byta kön. Och det samhället når vi bara om vi pratar med varandra, om vi får barnen att förstå att allt detta är rätt och riktigt. Skapar vi istället ett ord för att gömma det bakom så smiter vi undan problemet.

Att ge barn förvirring och oförståelse för att de ska få dessa möjligheter är inte för mig något som skapar jämställda människor. Barn är tack och lov så smarta så de ser igenom, men vad händer om man inför det som en regel, om man om och om igen försöker påverka barnen till att förstå att det är viktigt att de anammar hen, använder det i sitt språkbruk?

Till en början kommer barnen givetvis tycka det är kul eftersom det alltid är roligt med nya ord, alltid är spännande att kalla saker för nya namn. Men sen då? Sen när insikten drabbar dem varför hen finns. För att göra jämställt? För vem då? För hon och han. Men behövs då hen? Kan det inte bli jämställt mellan hon och han bara som det är? Skillnaderna kommer ju ändå fram. Resultatet blir att barnen ställer frågan till varandra: - Är du en hen med en snippa eller snopp? En snipphen eller en snopphen? Och var är vi då? Är problemet löst? Har vi fått barnen att förstå hur viktigt det är att alla är lika mycket värda?

För mig är det på blodigt allvar viktigt att ha skrivit en bok som "Känn med hen". Och nej, jag driver verkligen inte med hen-debatten, som somliga påstår efter artikeln igår, det lyckas den så bra med själv. Jag vill ge barnen något annat, andra möjligheter, så de får ALLA möjligheter, till att använda sig av hen, som för mig lika gärna kunde vara ett ord som betydde något annat. För det är ju det vi pratar om. Ett ord som ska betyda något. Något viktigt. Att bejaka känslor är viktigt. Att vara t ex hen eller hin, glad eller arg. Känn med hen inspirerar barnen att våga känna ännu mer och vara det hundra procent.

Diskussionen om hen är som kejsarens nya kläder och länge hoppades jag att den skulle falla ihop i sin egen bubbla, men när den tycks fortsätta kan jag inte hålla tyst.

Det är vår inställning vi måste jobba med. Att det är ok att vilja byta kön, att det är ok att vara transa, att det är ok att vara homo, att det är ok att vara hetero, att det är lika ok att vara man som kvinna (ja jag vände på det medvetet). Vi förändrar inte detta genom att hitta på ett ord som ska lösa det. Vi förändrar det genom att prata med varandra och öka förståelse, häva rädslor och få varje barn att känna att vad än valet blir är barnet just den mest unika och underbara person vi kan tänka oss. Det gör ett bra samhälle. Det skapar mångfald och möjligheter. Och det måste vi hjälpas åt med tillsammans.

Barn bär på de fördomar vi ger dem. Det är vi vuxna som ger barn förutsättningarna att okritiskt se sig om i världen.

Anette Skåhlberg (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43298

19 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En fråga till artikelförfattaren:

Om du nu får som du vill; inga egenskaper, beteende, klädesplagg, accessoarer, smink osv. är könsspecifika, dvs inte manliga eller kvinnliga utan enbart mänskliga. Hur tycker du då att de människor som vill markera sin könstillhörighet ska göra? Springa nakna?

Tillhör man en grupp brukar man ofta vilja markera det på något sätt, och då ofta genom utstyrsel eller beteende.
Jag vill i alla fall vara kvinnlig och en motsats till manligt på åtminstone några plan för jag tycker inte att jag är en man och jag vill inte vara det heller. Hur ska jag visa min kvinnlighet om det inte finns något annat kvinnligt resp manligt än våra kroppar?
Är det kanske därför modet blivit allt mindre täckande idag mot vad det var förr när könsrollerna var mer tydliga? Så att människor på det viset visar vad de är för något?

Permalänk | Anmäl #1 sandra johnsson, 2012-02-22, 20:46

Sandra? Exakt vad tror du att jag vill? Vad är det som gör dig upprörd med min text? Jag tror du har missuppfattat mig. Jag vill självklart att alla barn ska känna sig starka i det de är och utveckla sina personligheter i de riktningar de behöver. Oavsett om de vill gå i klänning eller ej, smycka sig eller ej eller hur de nu önskar klä sig. Det jag understryker, om du också läser den länk som jag länkar till på DN, är att jag inte tror på hen som en lösning för att få ett mer jämställt samhälle. Jag tror vi måste hjälpa varandra och tillsammans skapa ett samhälle som låter alla oavsett kön, vara lika starka och viktiga.

Permalänk | Anmäl #2 Anette Skåhlberg, 2012-02-22, 20:57

"Där vi inte ska höja på ögonbrynen om män på våra arbetsplatser kommer iklädda klänningar,"

Jag drog kanske ut det lite för långt men om den meningen ska kunna bli sann så kan ju inte klänning längre ses som ett kvinnligt plagg, eller? Och jag antog också att det inte enbart var det exemplet du nämnde du tyckte var viktigt utan även alla andra könsöverskridande beteende som kan tänkas?

Jag tror inte på ett samhälle helt utan normer och riktlinjer, jag tror inte ens det är möjligt att skapa ett sådant, utan vi byter i så fall bara mot nya normer. Normer är många gånger även en trygghet, fasta punkter i livet. Obegränsad valfrihet innebär inte alltid ökad lycka. Min åsikt/instikt/känsla i alla fall.

Permalänk | Anmäl #3 sandra johnsson, 2012-02-22, 21:07

Anette Skåhlberg: ”Barn bär på de fördomar vi ger dem. Det är vi vuxna som ger barn förutsättningarna att okritiskt se sig om i världen”.

Men fördomar sitter inte i personpronomen utan i någonting helt annat! Om det vore så att han och hon har med fördomar att göra så skulle finsktalande i Finland vara utan fördomar när svensktalande i Finland skulle vara bestyckade med fördomar.

Poängen är att man ALLTID ska forska i ämnet när det finns passande jämförande forskningsunderlag på så nära håll som i vårt grannland att börja med i stället för att framställa sina egna vilda fantasier som moraliskt rättesnöre och empirisk kunskap.

Permalänk | Anmäl #4 Christofer Catilan, 2012-02-22, 21:10

Kan du inte förstå hur provocerade vi "vanliga" och därmed de flesta av oss blir av det här.Vi vill bara vara ifred från genus-direktiv uppifrån, uppfostra våra barn ifred och kanske till och med vill att våra döttrar ska bli kvinnor och våra söner män

.Kan du inte förstå hur oroliga vi är när vi lämnar våra barn på dagis i skräcken för att de ska bli utsatta för experiment av överentusiastiska och pånytt- frälsta pedagoger.Kan du inte förstå hur provocerande det är när ni indirekt går ut med att vi inte är upplysta och progressiva.Kan du inte förstå att det här är att ta det ett steg för långt

Du är emot men har alltför mycket överseende, ha en åsikt istället!!

Permalänk | Anmäl #5 klas engström, 2012-02-22, 22:32

Bra artikel!

Det handlar om att acceptera människor vare sig de råkar bete sig enligt en norm (dvs deras beteende råkar sammanfalla med många andras) eller på något annat sätt. Det finns plats för både hon, han, hen och valfritt antal ytterligare pronomen i vårt samhälle (för de som anser sig behöva fler än hon och han).

Frihet, acceptans och en gnutta respekt. Ska det vara så himla svårt att begripa?

Permalänk | Anmäl #6 Per L, 2012-02-23, 00:08

För övrigt tycker jag det är fantastiskt att Barnombudsmannen äntligen har fattat att vi behöver göra FN:s Barnkonvention till lag.

Det är en viktig markering för att inte nedvärdera barnen, utan lyssna till dem. Att inte göra om deras barndom till en propagandavärld, där de inte ens får berätta vilket kön de tillhör i värsta fall.

Där föräldrar undanhåller deras omvärld vilka de är för att de tycker att världen ska vara en utopi enligt föräldrarnas föreställningar. Bra gjort Barnombudsmannen!

Själv har jag propagerat för detta sedan 2009, att vi ska lyssna på barnen och att Barnkonventionen ska bli lag!

http://www.dn.se/debatt/utsatta-barn-far-standigt-sina-rattigheter-asido...

Permalänk | Anmäl #8 Ann Helena Rudberg, 2012-02-23, 05:11

>6 Per L – Kommentar: ”Det finns plats för både hon, han, hen och valfritt antal ytterligare pronomen i vårt samhälle…”

Självfallet! Om man vill bli titulerad som ”hyn” så är det inga problem, dvs skon klämmer inte alls där utan det handlar om den personliga frihet som vi alla ska ha. Men dess enda argument förblir just friheten och ingenting annat.

Däremot kommer Anette Skåhlberg som andra hen-ivrare med helt osakliga argument som ABSOLUT inte har något annat värde än rena fantasier! Om könlöst personpronomen har någon betydelse så skulle man se den skillnaden mellan de finsktalande och svenskatalande i Finland. Finskans grammatik stöder inte alls någon uppdelning i maskulinum och femininum, det tankesättet kan inte utryckas på finska.

Finskans personpronomen (för både ”han” och ”hon”) heter ”hän” och det är säkerligen fritt fram för finsktalande att kalla sig ”hön” i stället om de så önskar i frihetens tecken! Men någon mer moralisk eller social nytta än friheten att vränga ord skulle vi aldrig kunna finna. Lika verkningslös är svenskans ”hen” i det avseendet!

Det vill säga: om man gillar ”hen” så behöver man inte snacka i mössan med anspelning på moraliska och sociala aspekter när dess enda argument är endast ens smaksak.

Permalänk | Anmäl #9 Christofer Catilan, 2012-02-23, 07:25

Som författare och fd lärare i litteratur och språk kan jag inte annat än tycka att "hen" är trams. Håller också med om att det inte har något med jämställdhet att göra. Språk är berikande och att medvetet göra ett språk fattigare är ett absolut obegripligt tilltag, även om det sker i den heliga politiska korrekthetens namn. tänk er samma sak på engelska! Vad blir det?
http://ulfpersson.wordpress.com/2012/02/22/genusperspektiv/

Permalänk | Anmäl #10 Ulf Persson, 2012-02-23, 08:46

Jämställdhet är när OLIKA personer behandlas med lika respekt. Inte när olika personer påtvingas att bli LIKA. Detta har svenska feminister missat, och det är typiskt svenskt att på så många sätt som möjligt försöka likrikta människor.

HEN är ett påtvingat ord som ska släta ut de skillnader som faktiskt finns. Det är lika oanvändbart som parfym på en som inte tvättar sig.

Permalänk | Anmäl #11 Tom Eliasson, 2012-02-23, 08:49

#4 #9

Eftersom Annette Skålberg är hen-motståndare blir inläggen lite malplacé. I Lisa Johanssons eller Kristina Henkels trådar hade de varit mer begripliga.

Jag är glad att AS för fram barnets perspektiv och fantasi som utgångspunkt. Barn kommer ändå att uppfatta skillnader mellan könen och hur vi möter deras frågor och tankar om skillnaderna är det viktiga deras utveckling. Och för jämställdheten.

Egentligen har jag inget emot hen som ett extra pronomen, tvärtom kan det ha sina fördelar där vi idag inte vet könet och skriver han/hon eller gör omskrivningar. Men motivet bakom, att ta bort alla referenser till kön är enbart begränsande och har inget med jämställdhet att göra.

Permalänk | Anmäl #12 Mattias Boreklev, 2012-02-23, 10:05

Vad jag känner är besvärande är den feministiska indignationen exemplifierad bl a i en artikel av Anna-Clara Bratt i DN idag;

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-mot-feminister-vaxer

Bratt, Feministiskt Perspektiv har klarlagt näthatet i mejl, brev och kommentarstrådar. Och hon kopplar samman det sk "hatet" med Breivik.Jag går alltså Breiviks ärende därför att jag inte ställer upp på feminismen.

Jag hatar inte. Känslor av hat finns inte i mitt register och jag å min sida blir indignerad av att mina åsikter som antifeminist ska betraktas som hat.
Sedan när är avvikande åsikter exempel på hat?
Vad feministerna måste förstå är att de tappat problemformuleringsprivilegiet, att vi är en hel drös med medborgare som inte köper deras förklaring till kön som en social konstruktion.

Skrämmande? Hotande?
Ja, kanske upplever feministerna det så efter att ha haft ensamrätt på att beskriva verkligheten helt oemotsagda under många år, ur ett feministiskt perspektiv. Life sucks!

Permalänk | Anmäl #13 Christina Lundqvist, 2012-02-23, 10:18

#14 Nämen Kristian, Kristian,

De opererar ju om sig för att juridiskt tvärsom kunna kallas hon, eller han. Jag förstår faktiskt inte vilka som ska kallas hen. Är det kanske bara barn/människor med ett tydligt könsbiologiskt program?

Permalänk | Anmäl #15 Christina Lundqvist, 2012-02-23, 11:14

>12 Mattias Boreklev – Kommentar: ”Eftersom Annette Skålberg är hen-motståndare blir inläggen lite malplacé.”

Det står tydligt skrivet i Anette Skåhlbergs artikel: ” Barn bär på de fördomar vi ger dem. Det är vi vuxna som ger barn förutsättningarna att okritiskt se sig om i världen.”

Detta har inget med hen-diskussionen att göra! Och det är precis vad jag opponerat i mitt tidigare inlägg: ”Men fördomar sitter inte i personpronomen utan i någonting helt annat!”

Hennes moralargument kan inte användas för eller mot ”hen”, dvs om vi ska prata om barn och barnuppfostran utifrån fördomsaspekt så hör det definitivt inte hemma i ”hen”. Däremot kan hon protestera mot att ”hen” vinklas som jämställdhet, det är inga problem och konstigare än så är det inte.

Permalänk | Anmäl #16 Christofer Catilan, 2012-02-23, 12:07

#16

”Men fördomar sitter inte i personpronomen utan i någonting helt annat!”

Det är så jag tolkar hennes artikel. Och att hon är emot hen pga just det. Sen om ni har skilda åsikter om vad som är fördomar är en annan sak.

I övrigt tycker jag du har flera bra inlägg i Kristina Henkels tråd.

Permalänk | Anmäl #17 Mattias Boreklev, 2012-02-23, 12:58

Så mycket indignation för ingenting. Vi har haft ett annat könsneutralt ord, "barn", i århundraden - vilka kvinnliga kvinnor och manliga män har vi gått miste om på grund av det?
"Hen" är ju inte avsett att utrota "han" eller "hon" - det ska användas i situationer där könet inte är intressant. Hur många situationer det är kan ju de indignerade fundera på en stund. De finns, jag lovar.

Permalänk | Anmäl #18 Lars-Erik Morin, 2012-02-23, 19:50

Lämna våra barn ifred. Pådyvla de inte med en massa genusexperiment. I före detta östblocket gjordes det på löpande band. Det skulle vara politiskt korrekta åsikter. Håll tassarna borta från barnen.

Permalänk | Anmäl #19 Demos, 2012-02-23, 23:43

hen har inte med jämställdhet att göra, om man inte absolut försöker göra det till de. Det har att göra med när könet är irrelevant eller man inte vet om det - om man pratar om en treje person alltså. Det är bara konstigt att många ska bli anti bara för att det inte passar i deras värld.

Permalänk | Anmäl #20 u_20734, 2012-02-28, 15:00

Vem vet. Kanske är prinsessan Estelle en hen?

Permalänk | Anmäl #21 Inge-mar, 2012-02-28, 18:13

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.