Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Liza Marklund

Foto: Scanpix
Andreas Landgren om Liza Marklund

Motsägelser i Gömda

Har nu själv läst "Gömda" och det som framför allt slår mig är hur detta verk kunde passera så länge utan att bli ifrågasatt. Enligt mig finns det flera delar i innehållet som motsäger sig själva.


Om författaren

Har själv många strängar på min lyra, Sveriges yngsta (?) grundskolerektor, publicerad författare, elitseriespelare i schack, hängiven fotbollssupporter, etc., etc. Gillar att hänga med i samhällsdebatten och kan inte låta bli att reagera när jag tycker att viktiga argument inte lyfts fram. Som i detta fallet.

Boken handlar i korthet om Mia som träffar en man som behandlar henne illa. När det tar slut mellan dessa och hon istället blir ihop med Anders så tilltar trakasserierna från hennes ex och hans kompisar (här snackar vi alltså inte glåpord och avföring i brevlådan, utan våldtäkt och automatvapen). Hoten blir till slut så allvarliga att familjen får ge sig iväg från stan, men då förföljelsen ändå fortsätter får de till sist fly landet.

Boken har haft undertiteln "en sann berättelse" och även i bokens förord bedyras att innehållet är sant. Detta har fått journalisten Monica Antonsson att reagera. Hon har undersökt förhållandena och menar att det mesta i boken är rena påhitt. Jag har tyvärr inte läst Antonssons bok, och när man söker runt lite på internet får man i vanlig ordning vara mycket försiktig. Väldigt många rykten cirkulerar och damerna Antonsson och Marklund verkar göra sitt bästa för att ideligen missförstå varandra och vrida och vända på den andres utttalanden.

Men lugn, bara lugn. I vanlig ordning kan du tryggt luta dig mot din vän Aldifbloggen (denna text har tidigare publicerats på www.aldifbloggen.blogspot.com) för att få reda på hur det egentligen förhåller sig.

Efter en högljudd debatt har Marklund förklarat att uttrycket "sann berättelse" var olyckligt. Istället borde hon ha skrivit "baserad på en sann berättelse" menar hon. Skillnaden kan tyckas hårfin. Att en del omständigheter fått göras om för att de inblandade inte ska kunna identifieras (vilket ändå skett) är ju givet. Samtidigt gör Marklund ingen hemlighet av att hennes bok är skriven i ett politiskt syfte, i kampen mot kvinnovåldet, och därmed ställer det ju krav på att alla de bärande händelserna i handlingen är korrekt återgivna. På vilket sätt skulle ren fiktion kunna användas i den politiska debatten?

Med detta som grund skulle jag till att börja med vilja försvara Marklund på tre punkter:

Mias ex (han har själv gått ut i pressen och presenterat sig som Osama, så i fortsättningen kallar jag honom så) är invandrare, liksom alla hans aggressiva kompisar. Dessa får i boken förbli invandrare. Mias nye man som är trygg och snäll får heta Anders och komma från Norrland. I själva verket är han också invandrare och kommer från Chile. Kritikerna menar att detta underblåser rasismen, själv menar jag att urvalet är för litet för att kunna dra några sådana slutsatser. Om tio snälla invandrare plötsligt blivit norrlänningar, smålänningar, etc. så hade jag kunnat köpa argumentet, men här håller jag alltså med Marklund om att det kan passera som en omskrivning för att försvåra identifikationen med verkligheten.

Vidare poängterar kritikerna Mias klassresa. I boken är hon banktjänsteman med 4,8 i medelbetyg från gymnasiet, i verkligheten är hon bidragsberoende med gymnasiebetyg som på ett sorgligt sätt påminner om mina egna. Antonsson menar att denna förändring är gjord för att vi läsare ska känna mer sympati med Mia, på ett sätt som vi inte hade gjort med någon ur underklassen.

Är detta sant säger det naturligtvis endast en massa sorgliga saker om oss läsare (som jag inte är helt säker på att de stämmer). Om dessa förändringar krävs för att vi ska kunna sätta oss in i Mias situation så får det snarast ses som ett skickligt drag av författaren för att få fram sitt budskap, utan att detta påverkar grundhistorien.

För det tredje har Marklund blivit beskylld för att vara inkonsekvent. En av sina närmaste medarbetare som hon har anställt är själv fälld i domstol för kvinnomisshandel, samtidigt som hon i "Gömda" sägs skriva att detta brott inte kan förlåtas (återigen påpekar man att hennes medarbetare är etniskt svensk medan brottslingen i boken är invandrare). Jag har dock inte hittat denna formulering i boken (kommentera gärna in en sidhänvisning om du har sett den!). Tvärtom har Marklund vid flera tillfällen poängterat att brottslingar måste få chansen att komma tillbaka till samhället efter avtjänat straff.

Med detta sagt så återstår åtskilliga punkter där jag ställer mig frågande till Marklund. I förordet skriver hon att "Gömda" visar hur fullständigt handfallet samhället står för att hjälpa utsatta kvinnor, och i epilogen undrar hon retoriskt huruvida det är de utsatta kvinnorna eller samhället som är skyldiga att ta itu med dessa våldsverkare.

Okej, låt oss för ett ögonblick anta att "Gömda" verkligen är en sann berättelse. Då händer alltså detta:

Mia blir vid åtskilliga tillfällen misshandlad av Osama. Hon vägrar konsekvent att polisanmäla honom, när personer ur hennes bekantskapskrets vill anmäla honom så hotar hon dessa för att få dem att låta bli. När saken till slut ändå hamnar i domstol så ljuger hon medvetet vilket resulterar i att han blir frisläppt omgående. Trots fortsatta våldsbrott vägrar hon kategoriskt att göra några polisanmälningar eller låta andra göra det. Till slut går hon åtminstone med på kommunens vädjan om att låta dem gömma familjen, något som samhället spenderar hundratusentals kronor på. Som "tack" får de jämnt och ständigt åtskilliga skopor ovett från Mias sida.

På vilket sätt menar Marklund att samhället inte har ställt upp? Har man som privatperson inget som helst ansvar för sin egen säkerhet. Ska man dessutom kunna räkna med att samhället ska lösa problemet samtidigt som man aktivt motarbetar denna process?

Men vad som drabbar mig när jag läser boken är en förundran över hur så många människor så okritiskt kunnat köpa hela innehållet innan Antonssons "motbok" kom ut. Boken innehåller enligt mig flera orimligheter som i alla fall får mig att börja undra.

Mias förhållande med Osama upplevs av den förra som ohållbart. Hon blir förnedrad och misshandlad och grubblar över hur hon ska kunna bli av med honom. När så han, just som hon sitter i dessa tankar, kommer hem till henne och bryter förlovningen så är det hon som gråtande springer efter honom och ber honom komma tillbaka.

En kväll blir Mia extra brutalt misshandlad. Innan hon slås till medvetslöshet tar Osama upp en stor kniv och håller mot Emmas (deras dotters) hals. Mia berättar att hon är övertygad om att han ska mörda både henne själv och dottern. Men någon dag senare lämnar hon ändå ut dottern till Osama, trots att denne inte hade några juridiska rättigheter till detta, eftersom "det är viktigt att dottern får en fin kontakt med sin far".

En dag ser hon Osama komma. Hon skyndar sig att låsa dörren och brister sedan ut i gapskratt och skriker åt honom att hon har låst och att han minsann aldrig kommer att få tag i dem. Nu pratar vi alltså om en man som i den tidigare handlingen vid åtskilliga tillfällen helt sonika skruvat loss hennes låsta dörr (låt vara till en annan bostad) och vid det aktuella tillfället redan börjat processen med att slå sönder hennes fönsterrutor.

När Mia och Anders gifter sig är de livrädda att Osama ska få reda på detta och komma och förstöra festen. Alla gäster har fått stränga sekretessorder, och för säkerhets skull har man med minsta möjliga marginal ändrat datumet för giftermålet. Det är tydligt att paret lever i ständig skräck. Men när så Osama någon dag senare ringer dem och ilsket vrålar att nu kommer jag över till ert hus så har de olyckligtvis just då glömt låsa dörren, vilket gör att han bara kan traska rakt in och gå bärsäkargång.

Men det som kanske gör mig allra mest fundersam är följande:

I tiden runt tillfället för Anders och Mias flykt från stan drabbas Mia av hallucinationer. Vid det första tillfället får Osama tag i Emma, håller en kniv mot hennes hals och uttalar vilda dödshot. Mia står bredvid, sträcker fram sin hals och skriker att hon ska mörda henne istället. Mias syster som också står bredvid undrar vad Mia sysslar med. Hon (systern) har minsann inte sett någon kniv, och när Mia sedan talar med sin psykolog börjar hon plötsligt bli osäker.

Lite senare träffar Mia en bekant som avlidit tidigare i boken i sviterna av en sjukdom. Denne bekant står i deras hus och ropar hennes namn.

Om detta vore en skönlitterär bok skulle man kunna dra slutsatsen att författaren vill visa läsaren att trackasserierna nu gått så långt att de lett Mia till psykisk kollaps. Men detta är ju ingen vanlig skönlitterär bok utan en sann (alternativt "baserad på") berättelse. Faktum är ju att Marklund (i likhet med mig) inte kan veta om detta var verkliga hallucinationer, det kan bara Mia veta.

Då öppnar sig två möjliga alternativ. Antingen är det fejk. Mia spelar pajas för att få uppmärksamhet och medlidande. I så fall har det ju naturligtvis inget i en bok som baserar sig på en sann historia att göra.

Det andra alternativet är att det är verkliga hallucinationer. Mia är oförmögen att skilja verkligehet från sanning, hon tror verkligen att Osama håller kniven mot Emmas hals och att hon träffar sin döda väninna. Men vad är det då som säger att hennes hallucinationer endast inträffar vid dessa två tillfällen? Alla andra tillfällen där boken endast bygger på Mias egna utsagor då? Vad är det som säger att inte dessa, eller åtminstone flera av dem, också är hallucinationer?

Problemet när man jämför Marklunds bok med Antonssons (eller, som i mitt fall, de delar som Antonsson redovisat i medierna) är att det mesta handlar om situationer där ord står mot ord, Mias mot Osamas. I de fall vittnen finns är det oftast personer som råkar passera av en slump och så här i efterhand är svåra att få tag på eller människor som står någon av huvudpersonerna nära, t.ex. Mias familj eller Osamas kompisar. De "bevismaterial" som Mia visat upp i Aftonbladet är för det mesta papper där någon tjänsteman okritiskt verkar ha skrivit av hennes historia, så dessa har relativt lågt värde i mina ögon. Men det finns ett par tillfällen i boken där utomstående källor går att luta sig mot.

När Mia ska börja arbeta efter sin föräldraledighet sätts Emma på dagis. Detta står det att Osama inte alls accepterar. Han går dit och ställer till ett helvete. Han skriker att hans dotter minsann inte ska tas om hand av andra utan av hans kvinna och hotar att döda personalen om de inte ger honom Emma. Mia får då, enligt egen utsago, inte längre ha Emma på dagiset. Till slut får de plats på ett annat dagis. Personalen får, precis som vid första tillfället, strikta intstruktoner om att Emma inte får hämtas av någon annan än Mia. Återigen dyker Osama upp. Han hotar och skrämmer så att polis får tillkallas och en anmälan görs. Ännu en gång kastas Emma ut från dagis.

Problemet med detta är bara att en av dessa förskoleföreståndare nu uttalat sig i tidningen och förnekat hela händelsen. Hon förklarar att det ofta var Osama som kom och hämtade på dagis. En dag hade Mia givit dem direktiv om att han inte längre fick göra det (hon hade den juridiska vårdnaden, så de kunde inte neka). Osama blev lite arg, men gick sedan därifrån.

En annan sak som har vållat debatt är att Anders, som rakt igenom beskrivs som en helyllekille, blivit dömd till ett års fängelse för grov misshandel efter att ha försökt köra över Osama med sin bil (enligt egen utsago på uppmaning av Mia som satt i sätet bredvid). Detta har Mia tydligen "glömt" nämna för Marklund, och Marklund i sin tur har inte stött på uppgiften i sitt researcharbete. Detta låter så klart orimligt, men dessutom motsäger det starkt den fortsatta historien i två avseenden.

Vid flera tillfällen beskrivs vilken ständig skräck Mia lever i. Hon är orolig bara Anders går iväg på ett ärende och hon blir lämnad ensam hemma med barnen. Här pratar vi alltså om att Anders varit inburad i ett år (!). Men det är klart, detaljer är ju så lätta att glömma.

Men inte nog med detta. När paret i slutet av boken planerar att fly utomlands letar de efter ett land med visumtvång eftersom Osama med sin kriminella bakgrund då inte skulle kunna följa efter dem. Men hur skulle Anders få inresetillstånd där i så fall?

När så Mia är på flykt med sin familj i Sverige börjar Emma må allt sämre. De blir tillsagda att de inte får ta kontakt med någon läkare eftersom det skulle kunna röja deras vistelseort. Men när Emma blir döende får de endå kontakt med en läkare som kan behandla henne i hemlighet. Emma blir bättre, men läkaren har ett allvarligt samtal med Mia och Anders om att de måste se till att hon fortsätter att utvecklas åt rätt håll och att faran ännu inte är över. Med sig får de Emmas journal som de ska ha för framtida kontakter med sjukvården för Emmas del.

Antonsson hävdar att Emma inte alls mådde så dåligt utan att hon lekte och var glad som vilket barn som helst. Men då så, varför inte bara ta fram denna journal som skrivits av en läkare som under en längre tid fått blida sig sin egen uppfattning i frågan och läsa vad som står? (Mia har ju ändå gått ut och visat upp en rad andra dokument.) Nej, se det går inte, för denna journal har Mia enligt egen utsago (Marklunds bok) eldat upp strax efter att hon fick den.

Allt eftersom orimligheter och felaktigheter tickat fram har Marklund nu ändrat sig igen. Boken är i och för sig fortfarande "baserad på en sann berättelse" men dessutom "en subjektiv partsinlaga". Marklund förklarar att hon står för själva skrivandet, medan Mia får stå för historien. Men samtidigt har ju Marklund gjort en stor affär av alla dokument som hon har studerat i detta fall. Inte minst hur hon har följt olika domstolars arbete. Därför är det minst sagt förvånande att det värsta återstår.

I boken är Osama en brottsling av värsta sorten. Han slåss och stjäl. Han har dömts till åtskilliga fänglestraff och har genomgått flera psykundersökningar. Men detta stämmer inte enligt Antonsson och Osama. Osama är dömd till en månads fängelse för ringa misshandel. Övriga domar samt psykundersökningar är rena påhitt.

Visst, kanske du som läsare tänker, men här står ju Marklunds ord mot Antonssons. Vad säger att Antonsson har rätt? Har skribenten av dessa rader kanske själv kollat upp brottsregistren?

Nej, det har jag inte. Men här har vi alltså en bok (Antonssons) som varit högaktuell i samtliga stora medier samt ingått som ämne i programmet Debatt på SVT. Här, mina damer och herrar, snackar vi Janne Josefsson. Det är helt enkelt omöjligt att Antonsson skulle komma undan med ett sådant påstående, och Marklund har mig veterligen ännu inte besvarat det.

Men, trots allt detta, finns det någon möjlighet att Marklund handlat i god tro. Kan det vara så att hon naivt nog bara rakt av köpt Mias historia, kollat upp dokument som styrker denna och inte lagt ner någon tid på att se om det även finns dokument som talar emot? Orimligt? Javisst! Men teoretiskt möjligt?

Svaret är ändå nej. Låt mig förklara varför.

Marklund har som sagt ändrat en del detaljer för att personerna i berättelsen inte ska gå att identifiera och för Mias säkerhet (trots detta har ju omgivningen identifierat Osama vilket han fått lida för, men vi lämnar den aspekten för tillfället). Men om historien trots allt ska kunna beskrivas som sann, eller "baserad på en sann berättelse", måste den ju trots allt vara så korrekt återgiven att vissa personer kommer att kunna känna igen den och förstå vilka den handlar om. Förutom Mia förstås (hon har ju varit med om att framställa boken) talar jag om hennes familj, Osama, samt Osamas vänner. Lägg därtill diverse grannar och socialsekreterare.

I boken beskrivs Osama och hans hejdukar som ett riktigt otrevligt gäng med flera mord och våldtäkter på meritlistan. Mias väninna Helena gifter sig med en av dessa och blir vid ett tillfälle slagen sönder och samman av denne efter ett gräl. Det här gänget lägger ner tiotusentals kronor på att jaga Mia och Anders runt hela landet. Vid ett tillfälle ringer Helena polisen för att förvarna om att hennes man och hans vänner har fått reda på var de befinner sig och är på väg dit. Meddelandet når till slut fram till Mia som hinner fly. Vad trodde Marklund skulle hända med Helena nu när detta blev känt?

Jag kan bara se två alternativ här. Antingen så är det så att Marklund, de utsatta kvinnornas beskyddare, i och med utgivningen av denna bok (som hon själv säger sig skrivit i politiska syften) helt enkelt ger struntar i Helenas väl och ve. Hon fick offras för den goda sakens skull.

Eller? Eller så tror Marklund helt enkelt inte på Mias historier men tycker att de passar bra in i hennes politiska projekt.

Det har framförts farhågor om att avslöjandena om "Gömda" ska leda till att andra kvinnor i utsatta situationer inte kommer att bli trodda när de berättar om våldsbrott som de blivit utsatta för. Det får vi verkligen inte hoppas, men däremot vore det bra om denna debatt bidrog till ett sunt ifrågasättande av obekräftade uppgifter. Idag fungerar det tyvärr istället ofta så att media och allmänhet från början bestämmer sig för vem som har rätt i uppmärksammade våldtäkts- eller misshandelsfall och sedan tycker att det där med bevisning är sekundärt eftersom brotten i sig är så pass grova och avskyvärda.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4294

27 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hej Andreas,
Du har verkligen jobbat med den här artikeln. Tyvärr blev väldigt mycket fel eftersom du faktiskt inte har läst min bok. Jag förstår att du menar väl men det är till exempel inte jag som säger att Sara mådde bra. Det är tvärtom väl känt att hon mådde dåligt. Den som säger att hon mådde bra är en intervjuad person som träffade henne under en kort tid av Gömdaperioden.
Det blir så fel när du plockar spillror från nätet och gissar. Det är överhuvud taget sällan eller aldrig jag som tycker i boken utan de personer jag givit röst åt. Det är en väldig skillnad det.
Och var och en är förstås subjektiv på sitt sätt. Sedan finns fakta att tillgå. De är redovisade. Så snälla, det finns källor att granska. Du kan göra med hjälp av min bok. Den finns kanske på biblioteket om du inte vill köpa den. Men var så snäll och läs den innan du stoppar ord i min mun.
I all vänskaplighet
Monica

Permalänk | Anmäl #1 Monica Antonsson, 2009-02-25, 19:40

Kul att se en artikel i ämnet som kan kritisera utan att ägna sig åt smutskastning.

Bra skrivet.

Permalänk | Anmäl #2 Bo Jensen, 2009-02-25, 20:56

Usch, den här typen dumheter gör mig faktiskt generad. Att psykopater kommer i alla färger vet vi. Men här handlar det om att hela stans muslimer, beväpnade till tänderna, sluter upp som en man bakom monstret. Och att det fina blonda stackars offret dessutom inte går säker nånstans eftersom det cirkulerar foton på henne bland landets alla araber. Hade detta varit sant så skulle det naturligtvis vara en mardrömshistoria som måste berättas. Men i samma ögonblick som historien visar sig vara ljug är det naturligtvis rasistisk propaganda av värsta sort.
.
Hur många hade för övrigt trott på en historia om ett svenskt monster som fått samma massiva uppbackning av sin omgivning som mannen med de svarta ögonen? Just det, ingen.

Permalänk | Anmäl #3 Carl Johan Peterson, 2009-02-25, 21:21

Hej Monica!
Som du skriver i ditt inlägg här på Newsmill så är den debatt som blossat upp inte en strid mellan dig och Liza, utan mellan Liza/Mia och sanningen. Mycket av den kritik som jag refererar till kommer därför inte från din bok utan från olika medier, t.ex. DN.

Även om du nämns vid ett flertal tillfällen har det endast varit min mening att vid två tillfällen hänvisa direkt till din bok. Det är olyckligt att jag anger dig som källa för uppfattningen att Emma inte skulle må dåligt (även om uppfattningen framförs i din bok). För detta får jag be om ursäkt. Huvudsyftet med stycket var dock att det kan anses som märkligt att en kvinna i Mias situation skulle elda upp dotterns journal.

Den andra gången jag hänvisar direkt till dig är när det rör att Osama endast blivit dömd till ett kortare fängelsestraff för ringa misshandel. Stämmer inte detta så är du felciterad i åtskillga stora medier.

Hoppas läsa din bok framöver.

Mvh Andreas

Permalänk | Anmäl #4 Andreas Landgren, 2009-02-25, 21:43

Bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #5 Margareta, 2009-02-25, 21:52

Tycker du skrivit bra och att man borde se till helheter.

Jag tycker nog det skall komma till kännedom om att Sverige sviker Barn och föräldrar både i detta fall och det speglade fall som faktiskt i verkligheten finns,

Läs alls sidor som GP skrivit om det fall där barnen efter många år fått en chans att komma till tals´utifrån hur föräldrar och myndigheter agerade.

: http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=475277 (klicka i högerspalten och se vad inblandade säger. Läs och läs igen.)

Leroy

Permalänk | Anmäl #6 Leroy, 2009-02-25, 22:30

Varför lägga ner så mycket arbete om du inte läst Monikas bok? Att sitta och klippa från gammelmedia blir bara förvirrat eftersom gammelmedia gjort allt för att skapa förvirring i Gömda soppan.

Permalänk | Anmäl #7 Jakobsson, 2009-02-25, 22:41

Hej Andreas, Jag vill tacka dig för en jätte bra artikel som var en fröjd att läsa  - trots några mindre fel (som kanske uppfattades som mer allvarliga av Monica). Osama blev dömd till en månads fängelse för misshandel av Mia vid tre tillfällen: 2 ggr misshandel av normal grad och 1 gång ringa misshandel. Eftersom allt detta mynnade till bara en månads fängelse måste man konstatera att rätten ändå bedömde misshandeln vara av relativt lindrig sort.
Jag anser förresten att du tar upp en väldigt viktig punkt när det gäller kvinnomisshandel och det är samhällets ansvar respektive individens egna ansvar. Det tål att diskuteras huruvida en vuxen människa har rätt att låta sig misshandlas eller ej. Kanske måste man acceptera tankesättet att samhället omyndigförklarar kvinnan (åtminstone tillfälligt), åtalar mannen och tvingar paret isär en längre period förslagsvis mha ömsesidig fotboja. Om detta känns motbjudande kan man kanske säga att vuxna människor bestämmer själva över sina kroppar oavsett om det gäller boxning på professionell nivå eller i hemmiljö, men att barnen i våldsamma familjer ändå måste räddas och exempelvis fosterhemsplaceras. Själv är jag lite trött på förklaringen att kvinnan är ”manipulerad” av mannen och därmed oförmögen att agera själv. Kan varken kvinnan eller mannen tänka på barnens bästa då är de lika olämpliga som föräldrar oavsett om de är misshandlare eller de som misshandlas.
Jag är också väldigt trött på att höra att samhället inte gör något. Trots att det ofta är kvinnan som bakbinder samhällets händer. Och det mest skrämmande är att många av våra toppolitiker tycks ha svalt detta med hull och hår. Se bara på Mona Sahlin som skäms över att vara svensk. Detta pga ”Mias öde”..
Lika skrämmande är att samma politiker inte tycks ha någon realistisk bild över hur det går till på våra daghem. Om ett barns förälder beter sig dåligt eller hotfullt på ett dagis leder det ju så klart inte till att barnet avstängs från verksamheten. Det vore ju helt absurt! Ändå tycks politiker tro att det är precis så det går till och skriver upprörda interpellationer till justitieministern..
Tack ännu en gång för en underbar artikel. Lite logik i dessa sammanhang skadar aldrig 

Permalänk | Anmäl #8 Birgitta Johansson, 2009-02-25, 22:56

Hej Jakobsson!
Vet för det första inte om jag har lagt ner så där jättemycket arbete. Jag har läst boken, följt med lite i debatten i media och när jag såg här på Newsmill att de ville ha kommentarer i ämnet tog min artikel ungefär en timme att skriva.
Även om jag inte tror att de som du kallar gammelmedia är perfekta tror jag att de är mer tillförlitliga än oss bloggare (vilket ju bl.a. visas av att det hade smugit sig in ett fel gällande källhänvisning i min text, se Monicas kommentar). Rent allmänt tror jag att det är bra att söka information från så många håll som möjligt.
Mvh Andreas

Permalänk | Anmäl #9 Andreas Landgren, 2009-02-25, 22:59

Kanske det handlar om den ultimata blåsningen.

: http://www.youtube.com/watch?v=88ybWf2WEgg

Och att inlandade inte talar om sin egen ev. inblandning. 8det sysn ju på mikrofonmuffarna,

Men OK dom driver ju med sig själva,

Tycker nog du skrivit bra och neutralt.

Leroy

Permalänk | Anmäl #10 Leroy, 2009-02-25, 23:59

Jag förstår inte hur någon kan vara så fräckt att UTAN ATT HA LÄST de böckerna detta handlar om skriva så långt om detta. Jag orkar inte läsa ditt inlägg och du har inget cred i mina ögon heller, tills du har läst ALLA böcker i fråga. Läs på först och kom tillbaks sen, är mitt råd till dig. Så gjorde jag, och det är därför jag anser att jag har rätt att säga vad jag tycker.

Permalänk | Anmäl #11 Marisol, 2009-02-26, 01:44

Slutade läsa Marklunds böcker bland annat på grund av störande hål i intrigen. I "Paradiset" har jag i efterhand insett att inkonsekvensen har betydelse för anklagelserna mot Marklund. Felet med handlingen är att kvinnan bakom Paradiset (verklighetens Elisabeth Hermon) kontaktar den stora kvällstidningen i syfte att få publicitet. Men så uppför sig ingen riktig skurk och bedragare - tvärtom, de vill fortsätta sin skumraskverksamhet i lugn och ro.

Permalänk | Anmäl #12 Konrad, 2009-02-26, 08:12

Jag reagerade också på det i gömda hur kan man vara så fräck att man anklagar myndigheterna för att inte göra nått om man inte anmäler varje händelse. Man kan inte utgå från att myndigheterna är synska. När man läser gömda så framgår det klart att Mia fick mycket hjälp när hon väl anmälde.

Permalänk | Anmäl #13 susanna svensson, 2009-02-26, 08:21

Hej Marisol!
Min artikel handlar om boken Gömda, en bok som jag har läst. För att sätta den i sitt sammanhang har jag valt att presentera en del av den kritik som framförts mot den. Eftersom mycket av den kritik som framförts kommer just från Antonssons bok är det naturligt att detta nämns i texten. Har svårt att förstå logiken i att jag inte skulle få uttala mig om Gömda för att jag inte har läst Antonssons bok.
Mvh Andreas

Permalänk | Anmäl #14 Andreas Landgren, 2009-02-26, 09:22

Liza borde erbjuda alla människor hon lurat återköp av sina böcker. Kan inte nån starta en namninsamling om detta? Har inte Marklund några skyldigheter mot de människor hon lyckats blåsa med sina undermåliga produkter? Men den tid vi lagt ned på läsningen av hennes lur får vi aldrig igen.

Permalänk | Anmäl #15 Lurad, 2009-02-26, 10:49

Jag funderar på varför du inte har tagit upp att Osama blir utpekad i Gömda för att vara en massmördare som deltagit i folkmord i S&S? Detta är något som nämns i alla typer av media om hur hemska LM och ME har varit som pekat ut Osama för detta.

Permalänk | Anmäl #16 Funderare, 2009-02-26, 11:33

Tycker din artikel belyser på ett bra sätt de frågor som kommit upp i och med att Monica började gå i Mias fotspår. Ja, det är märkligt att inte fler ifrågasatt historien förr efter ha läst boken Gömda. Men...jag vet att som lärare är det svårt när våra elever väljer redovisa just böcker som Gömda och Asyl. Vi uppmuntrar till kritiskt tänkande, men alla frågor och ifrågasättande stannar där, eftersom boken sägs vara sann och dokumenterad från alla håll och kanter. Djupare analys känns på nått sätt bannlyst.
Så här kan det låta när en elev har berättat handlingen av någon av dessa följande böcker:
- Man ska akta sig för att bli ihop med någon från en annan kultur och religion. De har inte samma syn på kvinnor och barn som vi har och de följer inte de lagar vi har i Sverige. Det är hemskt att vi inte kan ge skydd och att inte samhället ställer upp.
Minns själv att jag läst Gömda. Tyckte att den bitvis var så hemsk och att jag kämpade mot att inte bli irriterad över vissa beskrivningar. Att inte vara kritisk till de som verkade otroligt. Nu när detta blivit belyst och debatterad är det plötsligt betydligt lättare att plocka isär och analysera alla motsägelser i boken. Varför
Kanske därför att du som första gången läser Gömda idag läser med det kritiska ögat som vi så gärna vill få våra elever att använda sig av, men inte förrän pojken talat om att kejsaren är naken.
Tack för din artikel.

Permalänk | Anmäl #17 Nette, 2009-02-26, 15:08

Jag har sett att Antonsson går hårt åt min artikel på sin blogg, vilket föranlett att jag känner mig manad att besvara hennes kritik. Bl.a. skriver hon: "Han vet i långa stycken inte vad han talar om (...) Nu blev det fel, fel, fel på flera viktiga punkter (...) Hörnstenarna faller och då brakar hela historien ihop."

Först och främst vill jag åter poängtera att min artikel alltså inte primärt handlar om Antonssons bok utan om "Gömda". Mycket av den kritik som jag refererar till har således ingenting med Antonsson eller hennes bok att göra, t.ex. att Anders blivit norrlänning, den brottsdömde medarbetare som Marklund anställt eller den förskollärare som uttalat sig.

Jag har nu gått igenom hela min artikel för att fastslå exakt var jag nämner Antonsson, och utifrån detta har jag mycket svårt att förstå hennes kritik.

För det första har jag skrivit att Antonsson reagerat på boken "Gömda" och menar att det mesta är rena påhitt. Tycker det skulle vara väldigt uppseendeväckande om Antonsson inte höll med om detta.

Sen har jag skrivit att jag inte har läst Antonssons bok. Ett faktum som vi verkar vara överens om.

Jag har också skrivit att Marklund och Antonsson ofta verkar missförstå varandra. Ett exempel är när Marklund säger att Gömda bygger på flera olika personers berättelser. Antonsson tolkar då detta som att det är flera olika personers berättelser om olika historier. Det rimliga är naturligtvis att tolka Marklund som att det är flera olika personers berättelser om samma historia, utifrån sina synfält.

Jag har skrivit om att Mias bakgrund i boken gjorts om från underklass till arbetarklass. Från flera håll har röster höjts som menar att detta är för att vi lättare ska känna sympati för Mia. Antonsson själv har t.ex. sagt: "Jag förstod aldrig vitsen med att göra Mia till banktjänsteman med 4,8 i studentbetyg om det inte var för att passa in i det 'politiska projektet' förstås." Hämtat från Sourze 2008-12-15, artikeln finns upplagd på Antonssons blogg.

Jag har skrivit att många okritiskt läst Gömda innan Antonssons bok kom ut. Har svårt att se att det skulle råda någon oenighet angående detta.

Jag har skrivit att i såväl Gömda som det jag har läst om Antonssons bok framkommer ofta uppgifter där ord står mot ord. Även här borde vi vara överens. Det räcker med att läsa Antonssons kommentar till min artikel: "Det är över huvud taget sällan eller aldrig jag som tycker i boken utan de personer jag har givit röst åt. (...) Och var och en är förstås subjektiv på sitt sätt."

Som tidigare nämnts var det olyckligt att jag refererade direkt till Antonsson när det gällde Emmas hälsa, eftersom det var en annan person i hennes bok som framfört den aktuella synpunkten. Men detta utgjorde alltså inte på något sätt poängen i det stycket.

Jag har vidare skrivit att Antonsson inte håller med om Marklunds beskrivning gällande Osamas fängelsedomar och psykundersökningar. På sin blogg säger Antonsson att det är korrekt.

Till sist har jag konstaterat att Antonssons bok varit högaktuell i samtliga stora medier. Något som knappast kan bestridas.

Så var Antonsson, om du läser detta, är det jag inte vet vad jag talar om? Vilka viktiga punkter är det som är fel, fel, fel? Vilka hörnstenar är det som faller så att allting brakar ihop.

Vill avslutningsvis tacka alla som berömt min artikel. Jag lapar belåtet i mig.

Mvh Andreas

Permalänk | Anmäl #18 Andreas, 2009-02-26, 18:06

Suck, så mycket text. Alla frågor du ställer finns besvarade men du letar på fel ställe eller så vill du bara skriva.

Permalänk | Anmäl #19 Jakobsson, 2009-02-26, 19:05

Tyvärr Andreas, men det är så hon bemöter oss som ifrågasätter och funderar. Var glad att hon inte kallar dig för korkskalle eller nått annat. Det finns flera som håller med MA men inte i allt och frågar man då så får man alltid veta att man ska köpa hennes bok. Och svarar inte hon på något mindre trevligt sätt så gör hennes "stab" det. Men vad du än gör, ställ inga frågot till henne för du får inte något svar....och dra inte tillbaka ditt inlägg eller ändra på nått som Monica och hennes vänner vill.

Permalänk | Anmäl #20 Funderare, 2009-02-26, 20:30

En intressant analys av motsägelsefulla uppgifter om Mia.

Förbryllande med en sådan reaktion från Antonsson; eftersom din artikel väl snarast borde upplevas som ett stöd för de som ifrågasatt uppgifterna om Mia

Permalänk | Anmäl #21 helena, 2009-02-27, 00:17

Det är detta (i slutet av kommentarerna) som är skillnaden mellan marklund-sekten och Antonsson-sidan.
Marklunds anhängare är fanatiskt sekteristiska, ALLT marklund gör är alltid perfekt för dem. När hon är tyst så hyllas hon för det, när hon går ut i media så hyllas hon för det osv. Det andra kritiseras för jublas det för om marklund gör. Marklund är deras gud och höjd över all kritik.

För de med ett kritiskt sinnelag och lite högre intellektuell förmåga är Antonsson-sidan det naturliga valet. Medan att upphöja Antonsson till gud är främmande. Därför kommer inte alla (eller ens de flesta) som anser att Antonsson har rätt tyck att hon är en underbar person. Folk som delar hennes uppfattning om gömda gillar inte hennes humor med löpsedlarna (jag t.ex.), eller gillar inte att kritiska kommentarer stoppas på hennes blogg (jag t.ex.) osv.
Antonsson är inte gud, men hon har rätt i gömdabråket, och det här är det naturliga om du samlar intellektuella personer, att de tycker olika om en viss person som står i centrum.

Permalänk | Anmäl #22 profanum_vulgus, 2009-02-27, 09:55

Vad jag inte förstår är varför VARFÖR detta ses som en seriös debatt? Det är helt uppenbart att hela poängen med böcker som gömda är att innehålla vad än för information som stöttar de "politiska projekten" som Liza Marklund vill syssla med och därmed så kan de inte vara sanna berättelser för hela poängen är ju att hela det politiska projektet är byggt på lögner om hur samhället och människan funkar. Det enda det politiska projektet handlar om är att rapa ordet strukturer varannan sida, babbla i abstrakta nonsenstermer kryddat med egna känslor och sprida lite trevligt mansförakt med indirekt språk samt förståss att beskriva samhället som om vi som levde i en diktatur i behov av revolution. Ärligt talat struntar jag helt i hurdant Lizas "Sverige" ser ut, jag bryr mig om hur verklighetens Sverige ser ut. Det bästa man kan säga om personer som beskriver "sitt" Sverige är att de varken verkar känna eller gilla Sverige. De säger sig ha orsak men orsakerna de angett hittade de själva på. Den verkligen anledningen kan man bara spekulera i men troligen har den person på NM som påpekade Liza varit stödperson åt Mia rätt när han påpekar hatet mot Sverige som böckerna sprider mest mynnar i att svenska myndigheter bedömde Mia olämplig som mamma. Det var det egentliga brottet för i Mias och Lizas Sverige får INGEN säga hur en mamma skall uppfostra sina barn. Skället är det papporna som skall ha i deras svart-vita land.

Permalänk | Anmäl #23 Erik, 2009-03-02, 10:00

Det man kan lära sig av Liza Marklunds Gömda och Asyl är 2 saker.
1. Göbbels hade rätt: "Upprepas en lögn tillräckligt många gånger då blir den sann!"
2. Det var bra att Liza Marklund började skriva ren fiktion och dessutom skrev att de var romaner ej sanning. Det verkar vara hennes kreativa problem att hon inte kan beskriva verkligheten på ett bra sätt.

Permalänk | Anmäl #24 TågMicke, 2009-03-09, 14:06

Lägg ner den här debatten och börja diskutera något viktigt.

Liza Marklund har haft dåligt omdöme och Monica Antonsson verkar ha begränsad intellektuell kapacitet av hennes blog och kommentarer till AL:s utmärkta artikel att döma.

Och hur många känner sympati med verklighetens Mia idag ?
En mytoman som lever gott på pensionen i solen någonstans i USA och dessförinnan uppvisade det goda omdömet att ragga på flyktingförläggningar. Att tro att Liza Marklund inte känner till dessa mytomanegenskaper eller hennes andra pikanta vanor är förstås naivt. Vissa människors moraliska kompasser är sannerligen så uppfuckade att de inte hittar ut till parkeingsplatsen...

I detta skede ska vi bara vara glada att de uppräknade kvinnorna inte sitter med i nästa års budgetutskott eller sysslar med raketforskning.

Permalänk | Anmäl #25 Jan, 2009-03-19, 02:26

Många känner sympati med verklighetens Mia idag. Fast det är klart träffade man en man på en flyktingförläggning får man väl skylla sig själv.......

Alla som sympatiserar med Mia och vill läsa en bra bok - köp Mias systrar - den är skriven av Mia Eriksson och påminner en del om Gömda.

Permalänk | Anmäl #26 ett fan, 2009-03-19, 22:35

Jag har läst mycket om det här och jag har läst Gömda och Asyl, och ja, jag blev förfärad då. Jag blir inte mindre förfärad av alla hatiska inlägg, inte dina, riktade mot Liza Marklund. Det finns två sidor, Liza-sidan och Monica-sidan. Tyvärr har båda sidor rabiata anhängare vars enda mål verkar vara att orsaka så mycket skada som möjligt för motparten, Monica A verkar vara en av dem och det är tråkigt. Förr läste jag LM:s krönikor med nöje, det gör jag inte längre. Tyvärr vågar jag inte lita på henne längre men jag litar inte på MA heller, hon är för agressiv.

Permalänk | Anmäl #27 Förundrad, 2009-05-26, 22:54


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  5. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  8. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  9. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  10. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Klimatpolitiken gör mer skada än nytta
  7. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  8. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  9. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  10. Stora risker med MP:s energipolitik
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
  4. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  5. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  6. Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Länderna måste undvika protektionism
  9. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  10. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.