Om författaren
Zoran Alagic har arbetat som reporter på Ekot och som pressekreterare åt statsrådet Margareta Winberg. Han är idag presschef på Lärarnas Riksförbund.
Låt oss slå fast att sjävklart avsatte inte medierna socialdemokaternas partlordförande Håkan Juholt. Men utan mediernas jakt hade han inte lämnat sitt uppdrag.
Mediernas intensiva bevakning av partiledaren satte helt enkelt partiet under så hårt tryck att Juholt tvingades bort.
Klimaxen kom i gårdagens möte mellan uppbådet och den jagade vid den korta pressträffen i köpcentrumet Flanaden i Oskarshamn.
Utan motståndarna i partiet hade heller inte media haft en så bra story som blev till en självspelande maskin, med ständigt tillflöde av anonyma källor. Nästan vällustigt exponerades och rannsakades Juholts förehavande och misstag.
Hörde vi någon gång den självkritiska frågan om var allmänintresset finns när media låter sig användas i en intern maktkamp?
Tyvärr blir journalistiken märkligt skev när all möda läggs på att bevaka ett parti i svårigheter – ett parti som inte sitter i regeringen, som alltså inte styr landet – och en partiledare under beskjutning.
Samtidigt läggs liten möda åt att granska regeringens förehavande. När jakten på Juholt pågår på Sveavägen – och när journalisterna klagar på det dåliga kaffet som partiet bjuder på – då arbetar statsminister Fredrik Reinfeldt för att få in Sverige i en europakt som kan vara ett försök att få in oss bakvägen i eurosamarbetet.
Men en bred debatt om detta får vi inte se. Inga stort upplagda och djuplodande analyser av vad som egentligen pågår i maktens korridorer i Rosenbad och Bryssel. Inga intervjuer med EU-kritiker. Ty det skulle kräva rejäla kunskaper i exempelvis EU-politik och lika bra interna källor om maktkampen i regeringen, som man haft från socialdemokraternas inre krets.
Och istället för att sätta in frågan om kraftmätningen i det socialdemokratiska partiet i ett större sammanhang, beskriva bakomliggande orsaker till krisen, och försöka få läsarna, medborgarna, att lära sig något om verkligheten så blir den enda frågan: “Hur länge sitter han kvar?”
Det känns lite fattigt, lite torftigt, för oss som medborgare. Jag tänker: Kan de inte bättre?
(Är det förresten någon mer än jag som ler åt den repetitiva formuleringen “det mäktiga verkställande utskottet, VU”. När ska någon förklara exakt på vilket sätt VU är så mäktigt? Man kan rentav tro att VU är mäktigare än regeringen…)
Och det blir något mycket märkligt när TT:s reporter i en faktatext skriver att oppositionsledaren “klantat till det “. Ett inte särskilt TT-mässigt sätt att formulera sig. Sakligheten påverkas till slut, inte ens TT kan undgå att känna att det finns ett tillåtet villebråd.
Media, om man nu kan klumpa ihop alla dess kanaler, är en osviklig bedömare av vem man kan ge sig på, vem som står på tur att jagas och slås till marken.
I skolans värld skulle det tveklös sättas in stort åtgärdsprogram för att hjälpa mobbaren Media, vars beteende inte är acceptabelt.
Att känna var vinden blåser, att ha ett fuktigt finger är dock en viktig egenskap i nyhetsjournalistiken. Politik handlar mycket om psykologi, och då måste också journalisterna förstå var offren finns.
Eller kan det vara ett allmänintresse att veta vilka drinkar en politiker beställer på sin semester i Turkiet?
När sedan offret nedlagts så tillstår medias representanter storsint att det nog begåtts vissa övertramp. Men samtidigt hävdas att bevakningen ändå var befogad.
Istället för att orka bevaka hela det politiska spektrat, där regeringens verksamhet i stort sett lämnas därhän, blir det den enkla storyn om Juholts och hans “fadäser” helt dominerande.
Men kanske måste det vara så, kanske är allt detta inbyggt i den rådande politiska journalistiken?
Det är förståeligt att det nog är lätt för många socialdemokrater att lägga skulden på media för att Håkan Juholt på lördagen kastade in handduken och med omedelbar verkan avgick som partiets ordförande. Det är lättast så. Men man ska inte glömma partiets eget ansvar.
Jag tänker på begreppet symbios. Det är vad som kan sägas beteckna förhållandet mellan politiker och medierna. Den ene behöver komma ut och nå väljarna, eller få spin som gynnar de egna intressena. Den andre behöver politikerna som aktörer för att kunna levera historierna om vad som händer. Och locka läsare/tittare.
Symbios är ett "samliv" som definieras som en biologisk interaktion där två olika organismer som lever tillsammans i ett nära, “symbiont”, förhållande med positiv effekt för en eller båda parter.
Det finns exempel på symbiotiska förhållanden som där båda parter tjänar på det, “mutualism”. Eller där en part har nytta av det, medan den andra påverkas obetydligt, “kommensalism”. Och så har vi “parasitism”, där en part drar nytta av samlevnaden medan den andra skadas.
Var god välj vilken symbios vi sett frodas den senaste tiden…
Därtill kan symbios vara antingen fakultativ (valfri) eller obligat. Vid obligat symbios kan organismerna inte leva utan varandra.
Och det är kanske förklaringen till att vi kommer fortsätta få se jakten på den som hamnat i skottgluggen. Nya politiska drev, nya exempel på världens billigaste journalistik. Då bör man alltid tänka på vem tjänar mest på detta. Och det är sällan medborgarna, du och jag.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42577
Journalisternas prioritet nummer 1: Rör inte min skattesubventionerade städhjälp.
Därför gav sig hela journalistkåren, inklusive public service, in i partipolitiken för att få bort Juholt.
Och man lät Reinfeldt och Bildt begå sina brott under tystnad.
En man en röst är en bra princip. Journalister ska inte ha fler röster än andra.
Permalänk | Anmäl
Lars Johanssson, 2012-01-22, 09:35
Finns det inget allmänintresse i att lyfta upp maktkamperna inom partiet? Det tycker jag!
I de flesta organisationer finns det pressekreterare och informatörer som tycks se som sin huvuduppgift att dölja dessa och putsa på fasaden. Handlar artikeln om det här misslyckandet?
Jag kan tänka mig billigare journalistik än drev - att skriva av pressmeddelande till exempel.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2012-01-22, 10:04
Mats Olsson har inte förstått artikeln. Problemet var att det bland annat inte gavs en heltäckande begriplig skildring av maktkamperna som pågick och pågår i S såväl som andra partier. Bara jakten på em syndabock. Problemet är också den oreflektetade symbiosen mellan media och makthavare.
Permalänk | Anmäl
Zoran Alagic, 2012-01-22, 10:57
Intelligent och intressant infallsvinkel. Och från någon som dessutom tycks vara journalist? Det är inget man är bortskämd med numera.
Å andra sidan sade redan min gamla farmor för 40 år sedan, att det som står i tidningarna ska man inte lita på. Hon var gammal socialdemokrat, och hade luttrats av skriverierna kring partiet under Brantings och Hanssons tid.
Kanske det vi har glömt? Att vad tidningarna tycker är oväsentligt. Det är de politiska programmen det handlar om. Visionerna, analyserna, och strategierna.
Eller är det de politiska partierna som glömt detta? För om alla i grunden står för samma politiska vilja, ja då återstår ju bara att välja förpackning.
Städhjälp, eller butler.
Permalänk | Anmäl
Indicator Maculatus, 2012-01-22, 11:31
Media anstränger sig inte utan plockar lättplockade frukter först.
Men finns det ett syfte?
Varför var det så viktigt att framhålla att SD inte styrde försvarsbesluten?
Vänd på frågan i stället-varför nämndes SD i detta sammanhang!
Vi behöver politiker som förmår lyfta oss till de översta grenarna-där smakar frukten bäst!
Permalänk | Anmäl
Lars Kronqvist, 2012-01-22, 11:36
Man kan också undra lite över det närmast fanatiska intresset för juholtska felsägningar, samtidigt som INGEN ledande media ens ytligt granskar Filippa Reinfeldts utförsäljning av vårdcentraler till hutlösa underpris.
Vårdcentraler som nu glatt säljs vidare med mångmiljonvinster till de inblandade läkarna.
Juridiska termer av typen "trolöshet mot huvudman" och "förskingring" dyker osökta upp.
Permalänk | Anmäl
Indicator Maculatus, 2012-01-22, 11:50
Aha - fanns der något att förstå?
"Problemet var att det bland annat inte gavs en heltäckande begriplig skildring av maktkamperna som pågick och pågår i S såväl som andra partier. Bara jakten på em syndabock."
Nog är det många som har försökt beskriva de här maktkamperna som Zoran påstår pågår inom partiet. Jag ser inte att partiet har intresse av att de luftas externt och de flesta journalister har nog lärt sig att det här är svåra processer där de riskerar att reduceras till brickor i maktspel.
Å andra sidan är det svårt att inte se allmänintresset. Det Zoran kallar en jakt på syndabock menar jag är en högst rimlig granskning av en person med ambitioner att leda landet. Bättre nu än sen.
Vilka synder är det som ska sonas? Den där känslan av rening vill inte riktigt infinna sig.
För den som vill studera politik rekommenderar jag den engelska serien The thick of it. Jag tror inte att Malcolm Tucker skulle ha låtit partiets inre arbeta förfalla på det här sättet.
Hur många informatörer och pressekreterare jobbar det inom Socialdemokratin? Har de skött sitt jobb?
Tack för tipset om Kd-artikeln.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2012-01-22, 11:54
Sverige saknar nästan helt journalister som är intresserade av politik. Våra medier "analyserar" politik på sina ledarsidor men där är målet indoktrinering och marknadsföring av en förutbestämd agenda. Nästan uteslutande marknadsliberal.
På nyhetsplats finns inte ens viljan att släppa fram en opposition! Man är inte ens nyfiken. Man ser inte ett behov av flera infallsvinklar eller politiska berättelser.
Till och med public service är bekväma med att Sverige saknar ett politiskt samtal. Det är bara för ynkligt.
Ingen politisk fråga idag är så viktig för en journalist att den vinner över det vulgärt infantila behovet att rangordna politikers personlighet.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-01-22, 12:34
# 10. Ja, det verkar som om journalisterrrna måste gå en repititionskurs i journalistik. Om inte måste de fråga sig själva vad de håller på med. Snuttifieringen år ju påtaglig och om det handlar om att behålla jobbet (kan man ju förstå med tanke på de vinstkrav som olika företag har) borde man gå samman och föra den debatten för visst påverkar ekonomin det sätt som journalisterna försöker skriva om.
Det allvarligaste är att man tydligen tror att socialdemokraterna sitter i regeringsställning. För hur skall man annars tolka ned obefintliga granskning av regeringen Reinfeldt. Han själv ställs aldrig mot väggen genom att journalisterna ställer motfrågor av hansolika uttalanden. Man skulle kunna kalla det DEN OBEFINTLIGA GRANSKNINGEN AV DE SOM STTER I REGERINGEN REINFELDT.
Permalänk | Anmäl
H Civic, 2012-01-22, 13:52
Här frodas konspirationsteorier och slappa generaliseringar.
Zorans tes var väl ekonomisk - att det var billigt? Jag tänker att den är svår att bevisa.
En vanlig ståndpunkt är annars är att medier har varit snällare mot Juholt eftersom han är man. Hur ser Zoran på den teorin?
Jag blir alltid förvånad när någon är förvånad över att borgerliga ledarsidor driver borgerlig politik. Problemet är väl att Juholt har bjudit på alldeles för många självmål - det vore tjänstefel att inte ställa honom till svars för dem.
Det som är nytt är nog att de traditionella medierna delvis har arbetat i skuggan av bloggar och twitter. När VU sitter inne på mötet och läser kritiska tweets kan man undra över var makten ligger.
Men det innebär inte med nödvändighet att alla som kritiserar är delaktiga i något drev.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2012-01-22, 14:51
Varför bryr sig intelligent folk om vad kvällstidningarna skriver? Varför citeras kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen i P1:s tidningskrönika? Så länge kvällstidningsdynga uppgraderas till något värt att bry sig om så kommer de mer korkade och mindre meningsfulla delarna av "drevet" att ha makt.
Var historien om "innebandypappan" som "övergav" sin son sann? Nej, det var den inte. Dessa klargöranden - i detta fall i P1:s "Medierna" - sker om och om igen. Ändå fortsätter kvällstidningstramset - dag in och dag ut, år efter år. Låter det smaskigt så publiceras det, oavsett om källan stämmer eller inte.
Räcker det inte med att folk ständigt skadas av kvällstidningsdynga? Måste vi därutöver ta eländet på allvar? Var finns intelligent folks värdighet? Låt kvällstidningarna fortsätta med sin smörja - det är ett fritt land - men för bövelen, sluta citera dessa tidningar i respekterade medier!
Jag hoppas innerligt att kvällstidningsskriverier inte har haft någon signifikant påverkan på Håkan Juholts öde.
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-01-22, 16:05
Olsson#12
Men det är ju ett problem att när Reinfeldt bjuder på ett självmål hanteras det sakligt men när Juholt gör det så skriker hela journalistkåren av låtsad upprördhet.
R påstod att Sverige var det enda landet i europa som haft överskott i finanserna de senaste två åren. En lögn alltså, vilket Svd mycket sakligt konstaterade i sin utmärkta serie att ge politikerpåståenden rött eller grönt kort. Vi har inte haft överskott två år men det finns andra europeiska länder som haft det.
Granskar man Juholt på samma vis? Rött kort för att påstå att regeringen samarbetar med SD när dom i själva verket bara nyttjar deras stöd? Saklig faktakontroll? Nä, eller hur?
Den här självsuggererade indignationen hos journalister är mycket illavarslande. Som om alla blivit kopior av låtsassnyftaren nr 1 Janne Josefsson. Ingen har några proportioner kvar i sitt känsloregister. Snart behöver dom känsliga små liven luktsalt för att inte svimma av rörelse över minsta fjärt.
Pinsamt låg nivå i ankdammen.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-01-22, 17:13
#15
Du har rätt. Det kan handla om personlig äregirighet och blodtörst - att fälla en tolvtaggare.
Jag tror det finns olika anledningar till att Rheinfeldt (och Bildt) kommit skonsamt ur en del pinsamheter. Politiska - absolut. Men framförallt har M en kompetent stab som kan krishantering. Littorin var nära - och distanseringen slog till snabbt.
Men är det inte lite barnsligt att kräva rättvisa från media på det här viset? Vem har sagt att livet skulle vara rättvist.
Den som blir tagen med fingrarna i syltburken har föga nytta av att påpeka att han inte var den första med tveksam moral.
Ur ett feministiskt perspektiv tycker jag att det finns en poäng att inte särbehandla Juholt på grund av hans kön. Vem skriver den analysen?
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2012-01-22, 17:43
#16
Nej, rättvisa känns förstås naivt att tro på. Men varför inte kräva att journalister inte får gå på vilka bluffar som helst?
Krishantering och mediastrategi är mycket framgångsrikt som vi kan se. Att det funkar beror på medias generande ytlighet och lathet.
Carl Bildt kommer undan med att blåneka till och med när hans kapital skyddas genom att företag han har affärer med transporterar legoknektar för att mörda infödingar.
Reinfeldt får påstå i hundratals upprepningar att han sänker skatten för att han vill gynna undersköterskor.
Borg kan stå och ondgöra sig över bankirer och riskkapitalister för att skaffa sig själv en hjältegloria utan att prestera mer än ofarligt pladder.
Jag vill upprepa min eloge till Svd:s serie "faktakontrollen". Är man journalist får man förstås ha vilka åsikter som helst men på jobbet ska man granska fakta och ifrågasätta struntprat.
Moralisk indignation ska journalister ge fan i att visa. Sånt ska man överlåta till läsaren. Annars är man inte journalist utan predikant, eller klåpare, eller mähä.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-01-22, 19:21
"Härtill är jag [av Marknaden] nödd och tvungen", som journalisten sade. Eller borde ha sagt. :-I
Jag tror på det som Alagic skriver om att en billig journalistik (i många bemärkelser...) prioriteras, både för att "gamla medier" som dagstidningar etc, fått konkurrens av nya medier, bloggar etc, via internet, och för att journalisternas arbetsvillkor beskrivs som alltmera osäkra, med tillfälliga anställningar frilansande etc. Lyssna gärna på Kalibers program om "De ofrivilliga företagarna":
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4922168
Citat:
"Allt vanligare med egenföretagare i mediebranschen
I mediebranschen använder man alla nya varianter för att kontraktera personal - vikariat, projektanställningar, bemanningsföretag, F-skattande frilansar med enskild firma eller aktiebolag. När vi på Kaliber ringer runt till fackförbunden är det tydligt att mediebranschen går i bräschen för den här förändringen.
[...]
Journalistförbundet är också tydligt med att det för många inte är ett helt fritt val: många går med på att bli fastlansar, det vill säga företagare, eftersom alternativet är att inte få vara kvar i företaget."
Kapitalägarna skaffar sig på detta sätt kontroll över vad som tillåts komma fram i gammelmedia, vid sidan om den kamp man för om internet via upphovsrättsindustrin. Som Alagic illustrerar i sin text, så blir det alltmera så att det viktiga inte är vad som sägs i media, utan vad som inte sägs - det som utelämnas och kanske rentav aktivt tystas ner. När media sviker blir friheten på internet desto viktigare - och den är nu helt följdriktigt också under kapitalägarnas attack, med tung eldgivning via lagförslag som SOPA och PIPA.
Och är det inte här som striden står idag, i media och på internet? Ett mindre blodigt slagfält till synes, än det hakkorsprydda som fortfarande skildras nästan dagligen i media - men demokratin dör likafullt, nu som då, om vi inte samlar oss till motstånd.
Permalänk | Anmäl
John H Nilsson, 2012-01-22, 21:41
"Men utan mediernas jakt hade han inte lämnat sitt uppdrag."
Det fanns ingen jakt. Juholt ljög om saker som hade med jobbet att göra. Han ljög om sin person. Han hade ingen koll på saker och ting. Detta rapporterade media om. Det menar Zoran Alagic är ett mediadrev. Att rapportera om missförhållanden. Det är väl snarast medias uppgift att visa på sådant som är fel? Eller menar Alagic att media bara tyst skall höra på när en partiledare står och ljuger sig blå i tid och otid?
Permalänk | Anmäl
Leif D, 2012-01-22, 22:19
Det viktiga i min artikeln tycker jag var att lyfta fram symbiosen mellan makthavare och media. Och att förstå varför medias bevakning blir så ensidig och oproportionerlig.
Jag tycker absolut att man skulle granskat Juholts tveksamheter och misstag!
Men då förväntar jag mig att andra och idag faktiskt reellt tyngre makthavare granskas lika ihärdigt. Och inte bara de som likt Juholt lägger upp straffspark efter straffspark. Media väljer den enkla vägen.
Som medborgare utgår jag från att alla ska granskas lika hårt. Jag ser dock en tydlig undfallenhet mot den som har "rätt attityd" (som skrämmer/ imponerar på journalisterna - som Carl Bildt), eller mot dem som har det välsmorda munlädret och behagliga sättet (välj exempel själv)...
Permalänk | Anmäl
Zoran Alagic, 2012-01-22, 23:40
en artikel typisk för den som inte begriper sig på medier.
Permalänk | Anmäl
margareta svensson, 2012-01-23, 16:34
Mats Ohlsson:
Tycker du att det här drevet är en allt igenom "seriös granskning", utan betänkligher?
När uppgiften att Juholt inte redovisat taxiresor först framkom, var det alltså en rättvis medial granskning, enligt dig.
När det senare framkom att det rörde sig om 2 resor av över 1000 (!), något vi nog alla förstår är fullt mänskligt, så menar du att inga vinklingar eller överdrifter av indirekta moraliska anklagelser skett?
Jag ger helt enkelt bollen till dig: Beskriv en enda detalj i denna situation där ett övertramp eller en orättvis nyhetsskildring har skett - eller påstå på fullaste allvar att inga misstag har begåtts överhuvudtaget. Varsågod.
Permalänk | Anmäl
Jonas L Lundström, 2012-01-24, 02:01
Hej Johan
Tack för bollen. Jag avstår. Den sortens antingenellerargumentation tror jag inte ger så mycket här.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2012-01-24, 06:36
20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Journalisternas prioritet nummer 1: Rör inte min skattesubventionerade städhjälp.
Därför gav sig hela journalistkåren, inklusive public service, in i partipolitiken för att få bort Juholt.
Och man lät Reinfeldt och Bildt begå sina brott under tystnad.
En man en röst är en bra princip. Journalister ska inte ha fler röster än andra.
Finns det inget allmänintresse i att lyfta upp maktkamperna inom partiet? Det tycker jag!
I de flesta organisationer finns det pressekreterare och informatörer som tycks se som sin huvuduppgift att dölja dessa och putsa på fasaden. Handlar artikeln om det här misslyckandet?
Jag kan tänka mig billigare journalistik än drev - att skriva av pressmeddelande till exempel.
Mats Olsson har inte förstått artikeln. Problemet var att det bland annat inte gavs en heltäckande begriplig skildring av maktkamperna som pågick och pågår i S såväl som andra partier. Bara jakten på em syndabock. Problemet är också den oreflektetade symbiosen mellan media och makthavare.
Intelligent och intressant infallsvinkel. Och från någon som dessutom tycks vara journalist? Det är inget man är bortskämd med numera.
Å andra sidan sade redan min gamla farmor för 40 år sedan, att det som står i tidningarna ska man inte lita på. Hon var gammal socialdemokrat, och hade luttrats av skriverierna kring partiet under Brantings och Hanssons tid.
Kanske det vi har glömt? Att vad tidningarna tycker är oväsentligt. Det är de politiska programmen det handlar om. Visionerna, analyserna, och strategierna.
Eller är det de politiska partierna som glömt detta? För om alla i grunden står för samma politiska vilja, ja då återstår ju bara att välja förpackning.
Städhjälp, eller butler.
Media anstränger sig inte utan plockar lättplockade frukter först.
Men finns det ett syfte?
Varför var det så viktigt att framhålla att SD inte styrde försvarsbesluten?
Vänd på frågan i stället-varför nämndes SD i detta sammanhang!
Vi behöver politiker som förmår lyfta oss till de översta grenarna-där smakar frukten bäst!
Man kan också undra lite över det närmast fanatiska intresset för juholtska felsägningar, samtidigt som INGEN ledande media ens ytligt granskar Filippa Reinfeldts utförsäljning av vårdcentraler till hutlösa underpris.
Vårdcentraler som nu glatt säljs vidare med mångmiljonvinster till de inblandade läkarna.
Juridiska termer av typen "trolöshet mot huvudman" och "förskingring" dyker osökta upp.
Aha - fanns der något att förstå?
"Problemet var att det bland annat inte gavs en heltäckande begriplig skildring av maktkamperna som pågick och pågår i S såväl som andra partier. Bara jakten på em syndabock."
Nog är det många som har försökt beskriva de här maktkamperna som Zoran påstår pågår inom partiet. Jag ser inte att partiet har intresse av att de luftas externt och de flesta journalister har nog lärt sig att det här är svåra processer där de riskerar att reduceras till brickor i maktspel.
Å andra sidan är det svårt att inte se allmänintresset. Det Zoran kallar en jakt på syndabock menar jag är en högst rimlig granskning av en person med ambitioner att leda landet. Bättre nu än sen.
Vilka synder är det som ska sonas? Den där känslan av rening vill inte riktigt infinna sig.
För den som vill studera politik rekommenderar jag den engelska serien The thick of it. Jag tror inte att Malcolm Tucker skulle ha låtit partiets inre arbeta förfalla på det här sättet.
Hur många informatörer och pressekreterare jobbar det inom Socialdemokratin? Har de skött sitt jobb?
Tack för tipset om Kd-artikeln.
Sverige saknar nästan helt journalister som är intresserade av politik. Våra medier "analyserar" politik på sina ledarsidor men där är målet indoktrinering och marknadsföring av en förutbestämd agenda. Nästan uteslutande marknadsliberal.
På nyhetsplats finns inte ens viljan att släppa fram en opposition! Man är inte ens nyfiken. Man ser inte ett behov av flera infallsvinklar eller politiska berättelser.
Till och med public service är bekväma med att Sverige saknar ett politiskt samtal. Det är bara för ynkligt.
Ingen politisk fråga idag är så viktig för en journalist att den vinner över det vulgärt infantila behovet att rangordna politikers personlighet.
# 10. Ja, det verkar som om journalisterrrna måste gå en repititionskurs i journalistik. Om inte måste de fråga sig själva vad de håller på med. Snuttifieringen år ju påtaglig och om det handlar om att behålla jobbet (kan man ju förstå med tanke på de vinstkrav som olika företag har) borde man gå samman och föra den debatten för visst påverkar ekonomin det sätt som journalisterna försöker skriva om.
Det allvarligaste är att man tydligen tror att socialdemokraterna sitter i regeringsställning. För hur skall man annars tolka ned obefintliga granskning av regeringen Reinfeldt. Han själv ställs aldrig mot väggen genom att journalisterna ställer motfrågor av hansolika uttalanden. Man skulle kunna kalla det DEN OBEFINTLIGA GRANSKNINGEN AV DE SOM STTER I REGERINGEN REINFELDT.
Här frodas konspirationsteorier och slappa generaliseringar.
Zorans tes var väl ekonomisk - att det var billigt? Jag tänker att den är svår att bevisa.
En vanlig ståndpunkt är annars är att medier har varit snällare mot Juholt eftersom han är man. Hur ser Zoran på den teorin?
Jag blir alltid förvånad när någon är förvånad över att borgerliga ledarsidor driver borgerlig politik. Problemet är väl att Juholt har bjudit på alldeles för många självmål - det vore tjänstefel att inte ställa honom till svars för dem.
Det som är nytt är nog att de traditionella medierna delvis har arbetat i skuggan av bloggar och twitter. När VU sitter inne på mötet och läser kritiska tweets kan man undra över var makten ligger.
Men det innebär inte med nödvändighet att alla som kritiserar är delaktiga i något drev.
Varför bryr sig intelligent folk om vad kvällstidningarna skriver? Varför citeras kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen i P1:s tidningskrönika? Så länge kvällstidningsdynga uppgraderas till något värt att bry sig om så kommer de mer korkade och mindre meningsfulla delarna av "drevet" att ha makt.
Var historien om "innebandypappan" som "övergav" sin son sann? Nej, det var den inte. Dessa klargöranden - i detta fall i P1:s "Medierna" - sker om och om igen. Ändå fortsätter kvällstidningstramset - dag in och dag ut, år efter år. Låter det smaskigt så publiceras det, oavsett om källan stämmer eller inte.
Räcker det inte med att folk ständigt skadas av kvällstidningsdynga? Måste vi därutöver ta eländet på allvar? Var finns intelligent folks värdighet? Låt kvällstidningarna fortsätta med sin smörja - det är ett fritt land - men för bövelen, sluta citera dessa tidningar i respekterade medier!
Jag hoppas innerligt att kvällstidningsskriverier inte har haft någon signifikant påverkan på Håkan Juholts öde.
Olsson#12
Men det är ju ett problem att när Reinfeldt bjuder på ett självmål hanteras det sakligt men när Juholt gör det så skriker hela journalistkåren av låtsad upprördhet.
R påstod att Sverige var det enda landet i europa som haft överskott i finanserna de senaste två åren. En lögn alltså, vilket Svd mycket sakligt konstaterade i sin utmärkta serie att ge politikerpåståenden rött eller grönt kort. Vi har inte haft överskott två år men det finns andra europeiska länder som haft det.
Granskar man Juholt på samma vis? Rött kort för att påstå att regeringen samarbetar med SD när dom i själva verket bara nyttjar deras stöd? Saklig faktakontroll? Nä, eller hur?
Den här självsuggererade indignationen hos journalister är mycket illavarslande. Som om alla blivit kopior av låtsassnyftaren nr 1 Janne Josefsson. Ingen har några proportioner kvar i sitt känsloregister. Snart behöver dom känsliga små liven luktsalt för att inte svimma av rörelse över minsta fjärt.
Pinsamt låg nivå i ankdammen.
#15
Du har rätt. Det kan handla om personlig äregirighet och blodtörst - att fälla en tolvtaggare.
Jag tror det finns olika anledningar till att Rheinfeldt (och Bildt) kommit skonsamt ur en del pinsamheter. Politiska - absolut. Men framförallt har M en kompetent stab som kan krishantering. Littorin var nära - och distanseringen slog till snabbt.
Men är det inte lite barnsligt att kräva rättvisa från media på det här viset? Vem har sagt att livet skulle vara rättvist.
Den som blir tagen med fingrarna i syltburken har föga nytta av att påpeka att han inte var den första med tveksam moral.
Ur ett feministiskt perspektiv tycker jag att det finns en poäng att inte särbehandla Juholt på grund av hans kön. Vem skriver den analysen?
#16
Nej, rättvisa känns förstås naivt att tro på. Men varför inte kräva att journalister inte får gå på vilka bluffar som helst?
Krishantering och mediastrategi är mycket framgångsrikt som vi kan se. Att det funkar beror på medias generande ytlighet och lathet.
Carl Bildt kommer undan med att blåneka till och med när hans kapital skyddas genom att företag han har affärer med transporterar legoknektar för att mörda infödingar.
Reinfeldt får påstå i hundratals upprepningar att han sänker skatten för att han vill gynna undersköterskor.
Borg kan stå och ondgöra sig över bankirer och riskkapitalister för att skaffa sig själv en hjältegloria utan att prestera mer än ofarligt pladder.
Jag vill upprepa min eloge till Svd:s serie "faktakontrollen". Är man journalist får man förstås ha vilka åsikter som helst men på jobbet ska man granska fakta och ifrågasätta struntprat.
Moralisk indignation ska journalister ge fan i att visa. Sånt ska man överlåta till läsaren. Annars är man inte journalist utan predikant, eller klåpare, eller mähä.
"Härtill är jag [av Marknaden] nödd och tvungen", som journalisten sade. Eller borde ha sagt. :-I
Jag tror på det som Alagic skriver om att en billig journalistik (i många bemärkelser...) prioriteras, både för att "gamla medier" som dagstidningar etc, fått konkurrens av nya medier, bloggar etc, via internet, och för att journalisternas arbetsvillkor beskrivs som alltmera osäkra, med tillfälliga anställningar frilansande etc. Lyssna gärna på Kalibers program om "De ofrivilliga företagarna":
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4922168
Citat:
"Allt vanligare med egenföretagare i mediebranschen
I mediebranschen använder man alla nya varianter för att kontraktera personal - vikariat, projektanställningar, bemanningsföretag, F-skattande frilansar med enskild firma eller aktiebolag. När vi på Kaliber ringer runt till fackförbunden är det tydligt att mediebranschen går i bräschen för den här förändringen.
[...]
Journalistförbundet är också tydligt med att det för många inte är ett helt fritt val: många går med på att bli fastlansar, det vill säga företagare, eftersom alternativet är att inte få vara kvar i företaget."
Kapitalägarna skaffar sig på detta sätt kontroll över vad som tillåts komma fram i gammelmedia, vid sidan om den kamp man för om internet via upphovsrättsindustrin. Som Alagic illustrerar i sin text, så blir det alltmera så att det viktiga inte är vad som sägs i media, utan vad som inte sägs - det som utelämnas och kanske rentav aktivt tystas ner. När media sviker blir friheten på internet desto viktigare - och den är nu helt följdriktigt också under kapitalägarnas attack, med tung eldgivning via lagförslag som SOPA och PIPA.
Och är det inte här som striden står idag, i media och på internet? Ett mindre blodigt slagfält till synes, än det hakkorsprydda som fortfarande skildras nästan dagligen i media - men demokratin dör likafullt, nu som då, om vi inte samlar oss till motstånd.
"Men utan mediernas jakt hade han inte lämnat sitt uppdrag."
Det fanns ingen jakt. Juholt ljög om saker som hade med jobbet att göra. Han ljög om sin person. Han hade ingen koll på saker och ting. Detta rapporterade media om. Det menar Zoran Alagic är ett mediadrev. Att rapportera om missförhållanden. Det är väl snarast medias uppgift att visa på sådant som är fel? Eller menar Alagic att media bara tyst skall höra på när en partiledare står och ljuger sig blå i tid och otid?
Det viktiga i min artikeln tycker jag var att lyfta fram symbiosen mellan makthavare och media. Och att förstå varför medias bevakning blir så ensidig och oproportionerlig.
Jag tycker absolut att man skulle granskat Juholts tveksamheter och misstag!
Men då förväntar jag mig att andra och idag faktiskt reellt tyngre makthavare granskas lika ihärdigt. Och inte bara de som likt Juholt lägger upp straffspark efter straffspark. Media väljer den enkla vägen.
Som medborgare utgår jag från att alla ska granskas lika hårt. Jag ser dock en tydlig undfallenhet mot den som har "rätt attityd" (som skrämmer/ imponerar på journalisterna - som Carl Bildt), eller mot dem som har det välsmorda munlädret och behagliga sättet (välj exempel själv)...
en artikel typisk för den som inte begriper sig på medier.
Mats Ohlsson:
Tycker du att det här drevet är en allt igenom "seriös granskning", utan betänkligher?
När uppgiften att Juholt inte redovisat taxiresor först framkom, var det alltså en rättvis medial granskning, enligt dig.
När det senare framkom att det rörde sig om 2 resor av över 1000 (!), något vi nog alla förstår är fullt mänskligt, så menar du att inga vinklingar eller överdrifter av indirekta moraliska anklagelser skett?
Jag ger helt enkelt bollen till dig: Beskriv en enda detalj i denna situation där ett övertramp eller en orättvis nyhetsskildring har skett - eller påstå på fullaste allvar att inga misstag har begåtts överhuvudtaget. Varsågod.
Hej Johan
Tack för bollen. Jag avstår. Den sortens antingenellerargumentation tror jag inte ger så mycket här.