Om författaren
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet (s).
Håkan Juholts tillträde som partiledare för Socialdemokraterna överraskade de allra flesta. Hans avgång överraskade knappt någon. I en unikt svår situation för Socialdemokraterna fick han lite slumpartat chansen att ta hand om rodret. Det höll inte. En sak är solklar: Håkan Juholt föll på eget grepp. En sak är hoppingivande: När det krävdes som mest visade de stabila krafterna i partiets ledning att de ännu är beslutsföra.
Håkan Juholts korta era som partiordförande inleddes i början av mars förra året. Valberedningen hade misslyckats med sitt uppdrag. Positionerna var helt låsta; ingen av de kandidater som diskuterades kunde accepteras. För att undvika ett sammanbrott lyftes Juholt in i sista stund. Han var en erfaren riksdagsledamot som haft ledande uppdrag i utskott och i partiet. Ingen hade något ont att säga om honom. De som kanske hade kunnat komma med några varningens ord var tysta. Vilket är begripligt. S befann sig i djup kris, övriga kandidater hade förkastats och dagen för den extrakongressen närmade sig. Ingen ville och/eller orkade störa den unisona frid och lättnad som uppstod när partiet nu äntligen lyckats hitta en ny partiledare som skulle kunna väljas med ett unisont ja rop på kongressen.
Personligen trodde jag att någon ur trion Mikael Damberg, Thomas Östros eller Leif Pagrotsky skulle efterträda Mona Sahlin. När Håkan Juholt plötsligt dök upp som ett skott från höften visste jag inte vad jag skulle tro eller tycka. Jag konstaterade så småningom att det var som det var. Ingen av de andra och mer etablerade kandidaterna var valbar. Kanske kunde det rentav vara en fördel med ett helt oprövat kort; en partiledare som inte kunde ges något betydande ansvar för tidigare nederlag och förluster kanske var precis vad S behövde för att ruskas om och för att ge partiet en chans att komma igen?
Jag var på plats på kongressen när Håkan Juholt valdes på ett hotell i Stockholm i slutet av mars förra året.
Han höll ett agitatoriskt, självmedvetet och svepande tal av det där slaget som han är väldigt duktig på. Ett tal med ett grundtema som han levererat hundratals gånger tidigare ute på möten och sammankomster i den socialdemokratiska rörelsen. Politiken ska inte sitta på läktaren. Marknaden ska regleras. Socialdemokratin har en särskild uppgift i samhället. Pensionerna ska höjas. Lärarna har för låga löner. Tågen ska gå i tid. Den borgerliga regeringen skapar klyftor. Vi ska tillbaka. Det var lätt att ryckas med, de flesta rycktes med, även jag rycktes med. Jag fascinerades inte så mycket av innehållet i talet. I sammanfattning var det ett klassiskt vänsterretoriskt tal med bombastiska inslag. Det som fångade mig var Juholts utstrålning av vilja och glädje. Hans aura stod i bjärt kontrast till alla motvilliga och tveksamma kringelikrokande varianter av ja förklädda till nej som de övriga kandidaterna matat oss med under flera månader.
Efteråt uppstod debatt om ett av Juholts påståenden i talet. Han hävdade att partiet nu för samtal med alla de fackliga organisationerna om behovet av reformer i pensionssystemet. Vilket snabbt dementerades av några av de fackliga organisationerna. Juholt fick moderera sitt uttalande. Hans felsägning sågs just som a slip of the tounge; inget att bry sig om. Själv kommenterade jag saken som ett tecken på att Håkan Juholt ännu inte psykologiskt tagit in att han nu var ledare för det stora oppositionspartiet; det legendariska regeringspartiets statsministerkandidat. Till skillnad mot alla andra hundratals gånger han hållit sina agitatoriska tal så fanns det nu erfarna och rikspolitiska journalister på plats som lyssnade och kontrollerade hans uttalanden. Det var en ny erfarenhet för honom. När han väl på djupet insåg sin nya position så skulle han förstå att vakta sin tunga. Förstå att det han pläderade för numera betraktades som Socialdemokratisk politik.
Det blev inte så. Jag kan inte förstå Håkan Juholts upprepade fadäser och faktafel på något annat sätt än att han aldrig riktigt insåg sitt uppdrags dimensioner. Eller var det så att uppdragets dimensioner helt enkelt inte passade honom?
En händelse strax efter att Håkan Juholts valts till partiledare har fastnat i mitt minne. En tidning avslöjade att Juholts sambo fällts för ekonomiska bedrägerier mot en tidigare arbetsgivare. Håkan Juholt hade själv lyft in sambon i politiken. Han talade vid flera tillfällen offentligt om sin sambo – kulbo – och om den nära relation de båda hade. När avslöjandet kom visade det sig att Juholt glömt bort att berätta om sambons brottslighet för valberedningen. Det blev därför stor uppståndelse runt avslöjandet. Det som fastnade hos mig i denna händelse var Håkan Juholts sätt att kommentera sambons belägenhet som nu var allmänt känd. ”Jag har förstört hennes liv”, sa Juholt. Ett mycket drastiskt ordval. Och ett mycket självcentrerat ordval. Såväl det drastiska som det självcentrerade skulle återkomma vid flera andra tillfällen under Juholts partiledarkarriär. Dragningen mot det självcentrerat drastiska var dessutom en starkt bidragande orsak till att karriären blev så kort.
Det mest tydliga exemplet är förstås Håkan Juholts monstruösa förlåtmigturné under hösten 2011. Vid ett maratonmöte med partiets verkställande utskott lyckades Juholt få stöd för en problemformulering där det dels slogs fast att Socialdemokraternas största problem var Håkan Juholt och dels att Håkan Juholt ensam skulle vända trenden genom att i rasande takt besöka vartenda partidistrikt och tala med alla partivänner som ville tala med honom. Det var en drastisk åtgärd. Och en mycket självcentrerad åtgärd. Jag var själv med vid två av dessa möten som hölls i Norrköping med några veckors mellanrum. Juholt bad inte om förlåt för någonting i sak. Lägenhetsbidraget från riksdagen var helt i sin ordning. Han hade följt reglerna. Möjligen var det en, kanske två reseräkningar av flera hundra som inte var helt korrekt ifyllda. De dramatiska turerna om höstbudgeten, Libyentumultet eller petningen av Östros och andra erfarna politiker var inte på dagordningen. I en något brysk sammanfattning var budskapet på alla dessa möten att Juholt inte hade gjort några fel, att han bad om ursäkt för att det i media kunde uppfattas som om han hade gjort fel och att han nu självklart skulle leda partiet till valseger 2014.
För varje möte försämrades opinionssiffrorna ännu något mer. Inte därför att det fanns några direkta samband mellan alla dessa möten och opinionssiffrorna. Utan därför att det inte fanns något samband.
Efter nästan en månads frånvaro från offentligheten över jul och nyår anlände Håkan Juholt till Sälens Högfjällshotell för att tala på Folk och Försvar. Först låter han meddela att han nu är en ”bättre människa” än tidigare. Sedan påstår han felaktigt att regeringen drivit igenom sin nya försvarspolitik med hjälp av Sverigedemokraterna. När han får frågor om sin fadäs – SD satt inte i riksdagen då beslutet fattades – hävdade han att det var en medveten och drastisk handling ägnad att sätta ljus på minoritetsregeringens svaghet.
Händelsen i Sälen var ur ett perspektiv en skitsak. Ungefär som det oriktiga pensionsbudskapet i installationstalet kan beskrivas som en bagatell eller som förnekandet av att ha ändrat linje i Libyenfrågan inte var så mycket att bry sig om i det stora hela. Det är när saker och ting läggs tillsammans som ett mönster framträder. Framträdandet i Sälen blev på många sätt droppen som fick bägaren att rinna över. De som hoppats att det värsta nu var över, att fjolårets alla felsägningar och interna bråk skulle sjunka undan och att mediedrevet nu hade passerat; nu började också de att få nog.
Socialdemokratin är en gammal och beprövad regeringsinstitution i Sverige. Men åren går. I dagens politiska verklighet har S på riksplanet varit i opposition i åtta obrutna år vid nästa val 2014. Dagens aktiva och ledande Socialdemokrater befinner sig därmed i ungefär samma situation som vad det sena 1800-talets S ledare gjorde. På 1800-talet var arbetarklassen i stadig tillväxt. Det mullrade i rättens krater och Socialdemokratin i Europa red på tidens våg. I dag är det knepigare. Det puttrar och sjuder lite här och där. Tidsvågorna är splittrade och svårfångade.
Under de senaste åren har jag varit på många sammankomster där Socialdemokrater diskuterat om Socialdemokratins framtid. Påfallande ofta har diskussionerna snabbt rört sig bakåt i historien; till de tider då S styrde landet och till de dagar då den "ideologiska kompassen låg fast."
I verkligheten var det nog lite si och så med den där kompassen även under de fornstora dagarna. Med några få undantag har ledande Socialdemokrater sällan varit några stora ideologer eller teoretiker. De har skolats i den praktiska politiken. Den förre partisekreteraren Lars Stjernkvist har träffande beskrivit hur det hänger ihop på sin blogg på nt.se: "Studerar vi Socialdemokratins historia ser vi hur praktiken ofta kommit före teorin. Receptet har så att säga skrivits när vi redan vet hur kakan smakar. Jag tror det här är och har varit en framgångsfaktor." (2012-01-02)
Så är det. Regeringsmakten har varit enormt betydelsefull för Socialdemokratins förnyelse, sammanhållning och självbild. Utan regeringsinnehav – framförallt när de borgerliga sköter regerandet på ett kompetent och till stora delar traditionellt socialdemokratiskt sätt – börjar S maskinen att gå på tomgång.
Bråken mellan olika delar av Socialdemokratin har tidigare balanserats av regeringsinnehavets möjligheter och ansvar. Vänster och höger, stad och land, akademiker och industriarbetare har stått ut med varandra eftersom alla har gynnats av det. Utan regeringsmakten som korrektiv flammar bråken upp. Två partiledare i rad har eldat på brasan genom att skapa sina ”egna gäng” av medarbetare. Sahlin började och Juholt fortsatte i en än mer intensiv takt att lyfta in de sina till centrala positioner.
Det krypskytts, läcks och anklagas som aldrig förr. Men det var inte detta som fällde Håkan Juholt. Han föll på eget grepp.
Vad Socialdemokratin behöver nu är lugn och ro. Det finns inga givna efterträdarkandidater Kanske är det bästa att partisekreteraren Carin Jämtin tar över under en period. Sedan får S laga efter läge. Det mest centrala för framtiden är att partiet inte går i den oppositionsfälla som höll Moderaterna borta från reellt och genomtänkt regerande i nästan sjuttio år. Ett parti som har självbilden att man är ett oppositionsparti sänder samtidigt ut budskap om att andra partier är mer naturliga regeringspartier. Den tidigare Moderatledaren Gösta Bohmans doktrin ”vi är emot allt som S är för” var skarp, tydlig och oframgångsrik. Sverige behöver kanske en bättre politisk opposition. S motto bör vara att Sverige behöver en bättre regering. Vilket kräver att man uppträder som en regering. Vilket man har chansen till nu.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42519
Satte sig Widar Andersson och skrev direkt när han fick höra om Juholts avgång, eller hade han sparat denna artikel till när tiden väl var inne?
Permalänk | Anmäl
Zeth Arkö Gogman, 2012-01-21, 15:26
Juholts inledningstal: ”70 procent av världens fattiga är kvinnor. Det saknas mer än 100 miljoner kvinnor på jorden. Så många kvinnor hade fått leva om kvinnor hade haft samma tillgång till vård, mat och fysisk trygghet som män. 100 miljoner! Det är en makaber siffra. Det här kriget talar vi sällan om - att hålla tillbaka halva mänskligheten är det största resursslöseriet som världen över huvud taget ägnar sig åt.”
Det hjälpte inte, kanske tvärtom? (det första påståendet utan bevis, som en del annat från honom)
Vi behöver män i Sverige, män som inte hukar inför feminismen, som vågar kritisera båda könen, som är jysta mot kvinnor men utan detta erbarmliga fjäskande!
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2012-01-21, 15:57
Intressant och sakligt korrekt artikel. Det är enklare att skriva i efterhand, och formuleringarna har definitivt tagit längre tid än två timmar att skriva, när Juholt avgick. Det gör inget, han var uträknad av alla utom sig själv, det är nog många som i sitt huvud formulerat en runa. Han kommer att gå till historien för sin farsartade insats. Fast kanske inte personligen, det är nog (s) som kommer att ta smällen. De valde fel person.
"Gösta Bohmans doktrin ”vi är emot allt som S är för”...
Den är iallafall tydligare än nuvarande (s). Jag är politiskt intresserad, men jag har inte en aning om vad (s) vill. Utom allt som (m) vill, fast två år senare. Och först måste man skrika och klaga lite.
"...Vilket kräver att man uppträder som en regering. Vilket man har chansen till nu. "
Nja, det finns två stora frågor som måste besvaras. Vem? Vad?
Permalänk | Anmäl
Thomas Eliasson, 2012-01-21, 16:34
Det blir lite makabert när välkända högersossar som Vidar Andersson är först ute här på Newsmill med lika delar förnumstighet och skadeglädje bara minuter efter Juholts avgång. Det är väl så det är. Den socialdemokratiska kanslihushögern har bestämt sig för att dissa allt vad klassisk socialdemokrati heter. In med någon slags svensk motsvarighet till Tony Blair och bort med allt som har med arbetarklass och vänsterpolitik att göra. Och medierna verkar ha fattat grejen och gillar läget. En snart sagt enig mediemobb från höger till vänster har sågat Juholt jäms med fotknölarna oavsett vad Juholt sagt eller gjort. Skamligt är det!
Permalänk | Anmäl
Bosse Johansson, 2012-01-21, 16:35
Högervridning pågår. Hela Europa går f.n. till höger samtidigt som vänsterpartierna fungerar allt sämre. Deras ideologi fungerar sämre eller t.o.m. dåligt i dagens allt mer materialistiska samhälle. Deras ledare uppvisar i enlighet därmed allt mindre integritet. Det finns goda skäl förmoda att den parlamentariska vänstern i sin helhet kommer att fortsätta sin kräftgång i vart fall i Sverige.
Parallellt med denna utveckling får vi allt större klasskillnader, vilket normalt leder till ökade sociala svårigheter inklusive en radikaliserad kriminalitet. Trycket på de som har det dåligt ställt i samhället ökar och även om polis och rättsväsende ökar sina insatser så leder det till en allt mer hänsynslös kriminalitet.
Så samtidigt som den parlamentariska vänstern förlorar sin position i samhället så uppkommer en "trasvänster" som inte agerar i parlamentariska former utan tar till mer direkta och ofta olagliga handlingar för att kompensera för deras allt svagare ställning i samhället.
I förlängningen härav kan vi vid en allvarlig ekonomisk kris i Sverige få något så osvenskt som upplopp och oroligheter.
Vi kommer i så fall att få också ett mycket hårdare samhälle.
Storhetstiden för (S) i Sverige är av allt att döma nu över.
Permalänk | Anmäl
Börje Lundberg, 2012-01-21, 17:01
Jag skrev denna blogpost 8 oktober http://www.frihetsportalen.se/2011/10/det-statsbarande-partiets-kollaps/
På sista raden varnade jag för att Juholt kan bli den första socialdemokratiske partiordförande som inte ens kommer till val. Han kan bli en Maria Leissner.
En befogad varning.
Permalänk | Anmäl
Mats Jangdal, 2012-01-21, 17:12
Vadå snabb att skriva på Newsmill. I själva verket var Vidar Andersson en av de slaktare som såg till att Juholts huvud kunde falla. Vidar och Aftonbladet fungerade som megafoner åt partiledningen på Sveavägen som var måna om att varje fadäs kom till allmänhetens kännedom. Drevet var mycket ett S-drev, precis som när Mona Sahlin skulle petas. En intern terror värdig Stalin och en effektiv metod att få varje vettig kandidat att vänligt tacka nej till uppdraget. Nu blev det som det blev. ÅsaNisse fick kliva ner. Efterträdd av ÅsaNissa, Jämtin med visioner om butlertjänster i tunnelbanan. Tack och lov utmärkta valarbetare för den borgliga alliansen båda två.
Permalänk | Anmäl
Peter Lindkvist, 2012-01-21, 17:16
Glöm inte att det finns partiledarkandidater som nu lurar i kulisserna och de är lika om inte värre. Exempel: Marita Ulvskog fd. KFMLr
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-01-21, 17:39
Även om jag röstar borgerligt har jag alltid haft all respekt för S som regeringsdugligt parti. Eftersom regeringen enligt min uppfattning agerar tondövt vad gäller såväl behovet av rejäla reformer för att underlätta förnyelse och tillväxt i näringslivet, modernisering av lagstiftningen för att anpassa sig till en helt förändrad arbetsmarknad, samt behovet av en grundlig reformering av äldrevården för att möta en fyrtiotalistgenerations differentierade behov, behöver Sverige en bra opposition, med en ledare med tillräckligt stort kragnummer för att kunna leda och representera Sverige som statsminister.
Det har inte S haft sedan GP's avgång.
Man kan hoppas att partiet nu tar på sig ansvaret att formulera ett regeringsprogram och välja en ledare som svenskarna skulle kunna acceptera som landets högste representant.
Permalänk | Anmäl
Gunnar Ehn, 2012-01-21, 18:14
Rikets högste representant är statschefen, dvs Kungen. Dess främste däremot är dess statsminister
Permalänk | Anmäl
sören holdar, 2012-01-21, 18:25
Håkan Juholt föll inte på eget grepp utan pga alla PR-byråer och borgerlig media som har på sin agenda att krossa allt motstånd. Hur vore det om media började med att granska regeringen och deras politik. Hur tex privatiseringen har nedmonterat kvaliteten i skola, vård och omsorg. Dessutom använt sig av våra skattepengar till det. Hade det funnits någon som granskat makten hade det varit detta som diskuterats istället för huruvida Juholt säger något inte är helt korrekt eller inte.
Tröttnar aldrig journalisterna på dessa pseudohändelser?
En bra början vore kanske att utbilda journalister så att deras förmåga till analys höjdes en nivå?
Permalänk | Anmäl
Christina R-W, 2012-01-21, 18:27
Vad hjälper det att söka sig till "klassisk socialdemokrati" när det "klassiska Sverige" inte längre existerar? Sossarnas största problem är alla pensionsfärdiga människor i partiet som absurt nog kallar sig "arbetarklass" och inget hellre vill än vrida klockan tillbaka till Ådalentiderna. Alla jobbar inte längre i gruvorna, folkhemmet finns inte kvar men det är väl mediernas fel det också? Ni som nu skyller på Aftonbladet var dess största påhejare när SD skulle jagas till varje pris. GILLA LÄGET, det är ni som tillåtit media att gå från maktgranskare till opinionsbildare.
Permalänk | Anmäl
u_17715, 2012-01-21, 18:58
En sak bör du Vidar Andersson försöka förstå. Vi som gillar Juholt och har röstat på socialdemokratin pga den ideologi och de politiska ideal som från början utgjorde själva fundamentet för en framgångsrik välfärdsstat, vi kommer inte att låta oss luras av högersossar som dig. (med en väl förberedd Newsmillartikel). Inte någon retorik i världen kan ursäkta att sossar som Österberg, Nuder, Ylva johansson, du själv inte reste er upp och försvarade Juholt. Ett parti som en gång förespråkade ideal som jämlikhet, solidaritet, rättvisa osv. har lämnat dessa på historien skräphög och låter utan betänkligheter Juholt löpa gatlopp i medierna. Om du i din opinionsblidande funktion tror att dagens sosseslakt kommer att förbättra dåliga Sifosiffror då förtjänar nog hela partiet att helt försvinna. De flesta kan gå till vänsterpartiet, några till borgerligheten och tyvärr försvinner en inte obetydlig del av sossehästväljarna till SD. Kanske du och Stockholmssossarna tillsammans med ett antal bedagade utkonkurrerade s-pampar i kommun och landsting kan undra vart vi tog vägen era väljare och sympatisörer. Kanske ni inte ens 'är så många att Aftonslaskblaskan och Excessen Svt och Sveriges Radio kommer att jaga er för att höra vilket sktisnack ni pratar om varandra. Ajö och Godnatt till socialdemokratin.
Permalänk | Anmäl
Olivia Hall, 2012-01-21, 19:05
Det roligaste i den här historien är att se hur stats-TV & radio håller något som liknar landssorg och likvaka. SVT blåser upp detta som om något heligt har besudlats. Det handlar ju trots allt bara om ett partiledarbyte.
Permalänk | Anmäl
Robert Pettersson, 2012-01-21, 19:12
När krubban är tom, bits hästarna..
Det gedigna politiska program för Sverige som under ett sekel legat till grund för S framgångar, fungerar inte längre.
Den anpassning som alltid är en förutsättning för överlevnad har partiet inte förmått genomföra.
Alliansen har genom skicklig anpassning till svenskarnas behov övertagit stafettpinnen för överskådlig tid.
Med ett förlegat öststatssystem för ledarval i kombination med en usel valberedning har man bäddat för nuvarande sits. Med handen på hjärtat: hade paret Juholt verkligen kunnat sitta i Bryssel och representera Sverige lika bra eller bättre än paret Reinfeldt?
S enda chans att stoppa den negativa utvecklingen för partiet är att verkligen lyssna på rörelsen, formulera ett program för Sverige, och först därefter i en öppen process utse den som skall leda S i opposition med ambition och kapacitet att som statsminister representera Sverige efter nästa val.
Sverige behöver en pragmatisk och regeringsduglig opposition på vänsterkanten, för att åstadkomma de nödvändiga förbättringarna i näringspolitik och äldrevård, så S stålbad är en angelägenhet för alla svenskar.
Permalänk | Anmäl
Gunnar Ehn, 2012-01-21, 19:29
Jag tycker att det är positivt att Håkan avgår,hoppas att nästa partiledare kan visa att socialdemokratin faktiskt behövs i Svensk politik.Det är mycket som behövs göras,Ett billigare gemensamt nordiskt försvar,utveckling av den offentlig sektorn,den som borgarna häller på att ge bort. En arbetsmarknad där Svenska arbetare prioriteras. En del saker som iallafall jag tycker är viktiga för framtiden.
Permalänk | Anmäl
Micael calmén, 2012-01-21, 19:35
Det finns en enda sak som dessutom är lätt att kolla som visar att huvuddelen av det du argumenterar för bara är svammel. S hade gått upp till ca 36 % i mätningarna innan aftonbladet avslöjade sin lögnaktiga bostadsaffär. Hade inte aftonbladet kommit undan med denna blunder så hade Håkan suttit kvar i dag och S hade säkert börjat närma sig 40% i mätningarna. Väljarna är trötta på allt som förknippas med den så kallade kanslihushögern inse det.
Permalänk | Anmäl
susanna svensson, 2012-01-21, 20:28
Dragan jag tror delvis du är inne på rätt spår där, men en annan lösning kan vara att massmedia visserligen får vara privat ägda, men att det inför snågon typ av demokratiskt misstroendevotum. Att väljarna kan rösta bort Lena Mellin och Jan Hellin.
Permalänk | Anmäl
susanna svensson, 2012-01-21, 20:31
Att, Vidars syn på socialdemokrati, ligger långt ifrån de behov, flertalet löntagare söker täckning för, är känt. Somliga kallar det högervridning. OK med fria tankar inom, i detta fall, socialdemokratins fyra väggar. Där kan man nationellt och lokalt, formulera och enhälligt föra ut, sina politiska avståndstaganden, löften och drömmar.Låt påhoppen stanna där. Vårt land mår , och har tidigare mått bra av ett demoratiskt höger/vänster , vänster/höger, regering/opposition styre. Trots allt, har ett bra land kommit ut av det. Med detta vill jag ha sagt, att egotrippare av Vidars typ, egalt om höger eller vänster, grumlar demokratin, och mer stör den allmäna förmågan, att bilda sig en egen politisk uppfattning. Nu, i dag är socialdemokratin illa ute. Tyvärr, för jag menar att en mycket stor del av befolkningen behöver det resultat, som tidigare tankar förverkligat. Juholt lät oss ana det samhälle som jag själv växt upp i. Vidar skrämmer och saknar tydligen empatisk förmåga, både socialt och individriktat.
Tänkvärt är även, att Vidar inte är ensam sten i Juholts väg. Flertalet stenar utgörs av media, som vare sig Vidar eller någon annan politiker vågar attackera som ansvariga.Fegheten är legio. Medias ansvar, är större än stort.Journalisternas agerande i dag, är att se som Göran Perssons pomaderade finansvalpar. De börjar göra mer nationell skada än nytta. Hade jag varit medlem i SAP, hade jag vädjat till landets anhängare , att säga upp samtliga prenumerationer på dagstidningarna och avstått lösnummerköp . Det behov som människor dagligen har av pressen, är i huvudsak födslar, dödslar och den typen av nyheter. Alla andra behov täcks i dag av webben. Där tystar man egotrippade med en knapptryckning.
Permalänk | Anmäl
Torsten Johansson, 2012-01-21, 21:49
Widar Andersson har ofta haft rätt i sina profetior. Därför var väl artikeln klar.
Att Juholt kunde falla så fort genom att säga så lite tror jag beror på internt krypskytte från första dagen med god hjälp av media. Gnällde inte Ylva Johansson om Juholts mustasch? http://www.expressen.se/nyheter/1.2492743/ylva-johanssons-kritik-mot-hak...
För det osakliga påhoppet på den nye partiledaren och socialdemokraternas marknadsföringskampanj borde Julholt ha gett henne sparken omedelbart. Vilken chef som helst hade gett henne sparken för så illvillig illojalitet.
http://www.youtube.com/watch?v=ODP7h4xv85I
Svensk medias främsta agenda är inte att förmedla varken nyheter eller bedriva opinionsbildning. De driver en helt egen politisk agenda. Det är som jättelika bloggar som folket felaktigt uppfattar som objektiva nyhetskanaler. Förlåt, nyhetskanaler. Att de inte är objektiva har folk förstås fattat. Det är klart att vi ska bojkotta dem. Och vi ska självklart bojkotta så många företag som möjligt som annonserar i de värsta av dessa blaskor.
Nu har Juholt då fått sparken, för att opinionssiffrorna visar på under 25%, Men Carin Jämtin tar över tills vidare. Hon som släppte bomben om att dra in en svensk helgdag till förmån för en muslimsk. Som om inte det kostade S lika mycket förtroende som Fukushima den tyska kärnkraftslobbyn. Svenskarna ser inte fram emot att vara lediga under eid samtidigt som de får jobba under pingst.
Socialdemokraterna har förlorat sitt fundament att stå på. Folket är inte längre solidariskt för att huvuddelen av bidragstagarna är utlänningar. Folket behöver ingen bättre ekonomisk politik för att Alliansen erbjuder rekordlåga skatter. Socialdemokraterna får inga röster på välfärd för all(h)a genom skattehöjningar och de kan inte konkurrera i frågan köpkraft hos skattebetalarna. När Alliansen urholkade A-kassan, drev ut medlemmarna ur facket, drog in sjukersättningen för svårt sjuka, sålde ut vinstbringande företag som vi ägde tillsammans, initierade arbetskraftsinvandring och skapade ett överutbud av lågutbildade sa S inte flaska. I det läget borde de ha dragit igång hela maskineriet inkl. LO och iscensatt en storstrejk, Självklart ! Men S gjorde inget. Dock när SD kom in i riksdagen, med ett par procent som ett rop på hjälp från folken i förorterna, skrek S som en stucken gris, och har väl inte slutat skrika än. S har förbrukat sitt förtroende hos folket. Inte bara Juholt. S är körda som regeringsalternativ.
Permalänk | Anmäl
Johannes Brahe, 2012-01-21, 23:17
Juholt representerar en äkta gammal socialdemokrat placerad i ett nytt internet-samhälle. Det fungerar inte särskilt väl. Både Gunnar Sträng och Olof Palme hade fått fly i samma situation.
Det är kul att läsa om alla konspirationer hur högerpressen sänkte Juholt. I själva verket tror jag alla till höger verkligen verkilgen ville ha kvar Juholt till nästa val. Valutgången hade varit given.
På dn.se kan läsarna rösta på vem de vill ha som ny partiledare. Överlägsen ledare Wallström, följd av Bodström, Palm, och Nuder. Problemen har bara börjat.
Permalänk | Anmäl
Thomas Eliasson, 2012-01-21, 23:34
Alla illojala högersossar och femtekolonnare som driver egna agendor kan dea åt helsefyr.
S måste rensa ut hela partitoppen och börja om.
Permalänk | Anmäl
Johan E Karlsson, 2012-01-22, 02:55
Juholts avgång var helt nödvändig efter alla klavertram. Ingen skulle rösta på en Åsa-Nisse parodi som statsminister. Nu har S chansen att välja ny ledare, men vem och hur? För att partiet skall lyckas måste ledaren väljas av medlemmarna och inte av partiledningen, en öppen process där kandidaterna presenterar sig för medlemmarna och de väljer vem. En ny stalinistisk valprocess kommer att leda till mer splittring och problem. Skall bli intressant att se hur denna situation utvecklas, spelet har börjat, blir det fair play eller mygel?
Permalänk | Anmäl
Johnny Andersson, 2012-01-22, 14:30
WA har som oftast rätt. Men till undvikande av fortsatta misstag och i folkbildningens namn:
"tongue" (!)
"krypskjuts" (!)
"laga efter läglighet" (!)
Permalänk | Anmäl
christina wegel, 2012-01-22, 17:28
Jag har nu läst Widars slutkläm fem gånger och försökt begripa. Den blir dummare för varje läsning. Kontentan verkar vara att S bör likna M för att verka regeringsdugliga. Man tar sig för pannan. Att spinndoktorer blåst upp de nya moderaterna i en historisk parantes må vara en sak, men politik handlar om annat. Politik handlar om att bottna i en samhällsidé vars förverkligande man vill medverka till. Det är något helt annat än att sticka upp ett pekfinger i vinden och välja förpackning. Det Widars analys totalt bortser från är hur de grundläggande ekonomiska maktförhållandena återspeglas i den politiska kartan. Det är den nya historielösheten som är lätt att exploatera i kvartalkapitalismens och självberikandets tidsålder.
Permalänk | Anmäl
Klas Lindelöf, 2012-01-22, 18:44
25 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Satte sig Widar Andersson och skrev direkt när han fick höra om Juholts avgång, eller hade han sparat denna artikel till när tiden väl var inne?
Juholts inledningstal: ”70 procent av världens fattiga är kvinnor. Det saknas mer än 100 miljoner kvinnor på jorden. Så många kvinnor hade fått leva om kvinnor hade haft samma tillgång till vård, mat och fysisk trygghet som män. 100 miljoner! Det är en makaber siffra. Det här kriget talar vi sällan om - att hålla tillbaka halva mänskligheten är det största resursslöseriet som världen över huvud taget ägnar sig åt.”
Det hjälpte inte, kanske tvärtom? (det första påståendet utan bevis, som en del annat från honom)
Vi behöver män i Sverige, män som inte hukar inför feminismen, som vågar kritisera båda könen, som är jysta mot kvinnor men utan detta erbarmliga fjäskande!
Intressant och sakligt korrekt artikel. Det är enklare att skriva i efterhand, och formuleringarna har definitivt tagit längre tid än två timmar att skriva, när Juholt avgick. Det gör inget, han var uträknad av alla utom sig själv, det är nog många som i sitt huvud formulerat en runa. Han kommer att gå till historien för sin farsartade insats. Fast kanske inte personligen, det är nog (s) som kommer att ta smällen. De valde fel person.
"Gösta Bohmans doktrin ”vi är emot allt som S är för”...
Den är iallafall tydligare än nuvarande (s). Jag är politiskt intresserad, men jag har inte en aning om vad (s) vill. Utom allt som (m) vill, fast två år senare. Och först måste man skrika och klaga lite.
"...Vilket kräver att man uppträder som en regering. Vilket man har chansen till nu. "
Nja, det finns två stora frågor som måste besvaras. Vem? Vad?
Det blir lite makabert när välkända högersossar som Vidar Andersson är först ute här på Newsmill med lika delar förnumstighet och skadeglädje bara minuter efter Juholts avgång. Det är väl så det är. Den socialdemokratiska kanslihushögern har bestämt sig för att dissa allt vad klassisk socialdemokrati heter. In med någon slags svensk motsvarighet till Tony Blair och bort med allt som har med arbetarklass och vänsterpolitik att göra. Och medierna verkar ha fattat grejen och gillar läget. En snart sagt enig mediemobb från höger till vänster har sågat Juholt jäms med fotknölarna oavsett vad Juholt sagt eller gjort. Skamligt är det!
Högervridning pågår. Hela Europa går f.n. till höger samtidigt som vänsterpartierna fungerar allt sämre. Deras ideologi fungerar sämre eller t.o.m. dåligt i dagens allt mer materialistiska samhälle. Deras ledare uppvisar i enlighet därmed allt mindre integritet. Det finns goda skäl förmoda att den parlamentariska vänstern i sin helhet kommer att fortsätta sin kräftgång i vart fall i Sverige.
Parallellt med denna utveckling får vi allt större klasskillnader, vilket normalt leder till ökade sociala svårigheter inklusive en radikaliserad kriminalitet. Trycket på de som har det dåligt ställt i samhället ökar och även om polis och rättsväsende ökar sina insatser så leder det till en allt mer hänsynslös kriminalitet.
Så samtidigt som den parlamentariska vänstern förlorar sin position i samhället så uppkommer en "trasvänster" som inte agerar i parlamentariska former utan tar till mer direkta och ofta olagliga handlingar för att kompensera för deras allt svagare ställning i samhället.
I förlängningen härav kan vi vid en allvarlig ekonomisk kris i Sverige få något så osvenskt som upplopp och oroligheter.
Vi kommer i så fall att få också ett mycket hårdare samhälle.
Storhetstiden för (S) i Sverige är av allt att döma nu över.
Jag skrev denna blogpost 8 oktober http://www.frihetsportalen.se/2011/10/det-statsbarande-partiets-kollaps/
På sista raden varnade jag för att Juholt kan bli den första socialdemokratiske partiordförande som inte ens kommer till val. Han kan bli en Maria Leissner.
En befogad varning.
Vadå snabb att skriva på Newsmill. I själva verket var Vidar Andersson en av de slaktare som såg till att Juholts huvud kunde falla. Vidar och Aftonbladet fungerade som megafoner åt partiledningen på Sveavägen som var måna om att varje fadäs kom till allmänhetens kännedom. Drevet var mycket ett S-drev, precis som när Mona Sahlin skulle petas. En intern terror värdig Stalin och en effektiv metod att få varje vettig kandidat att vänligt tacka nej till uppdraget. Nu blev det som det blev. ÅsaNisse fick kliva ner. Efterträdd av ÅsaNissa, Jämtin med visioner om butlertjänster i tunnelbanan. Tack och lov utmärkta valarbetare för den borgliga alliansen båda två.
Glöm inte att det finns partiledarkandidater som nu lurar i kulisserna och de är lika om inte värre. Exempel: Marita Ulvskog fd. KFMLr
Även om jag röstar borgerligt har jag alltid haft all respekt för S som regeringsdugligt parti. Eftersom regeringen enligt min uppfattning agerar tondövt vad gäller såväl behovet av rejäla reformer för att underlätta förnyelse och tillväxt i näringslivet, modernisering av lagstiftningen för att anpassa sig till en helt förändrad arbetsmarknad, samt behovet av en grundlig reformering av äldrevården för att möta en fyrtiotalistgenerations differentierade behov, behöver Sverige en bra opposition, med en ledare med tillräckligt stort kragnummer för att kunna leda och representera Sverige som statsminister.
Det har inte S haft sedan GP's avgång.
Man kan hoppas att partiet nu tar på sig ansvaret att formulera ett regeringsprogram och välja en ledare som svenskarna skulle kunna acceptera som landets högste representant.
Rikets högste representant är statschefen, dvs Kungen. Dess främste däremot är dess statsminister
Håkan Juholt föll inte på eget grepp utan pga alla PR-byråer och borgerlig media som har på sin agenda att krossa allt motstånd. Hur vore det om media började med att granska regeringen och deras politik. Hur tex privatiseringen har nedmonterat kvaliteten i skola, vård och omsorg. Dessutom använt sig av våra skattepengar till det. Hade det funnits någon som granskat makten hade det varit detta som diskuterats istället för huruvida Juholt säger något inte är helt korrekt eller inte.
Tröttnar aldrig journalisterna på dessa pseudohändelser?
En bra början vore kanske att utbilda journalister så att deras förmåga till analys höjdes en nivå?
Vad hjälper det att söka sig till "klassisk socialdemokrati" när det "klassiska Sverige" inte längre existerar? Sossarnas största problem är alla pensionsfärdiga människor i partiet som absurt nog kallar sig "arbetarklass" och inget hellre vill än vrida klockan tillbaka till Ådalentiderna. Alla jobbar inte längre i gruvorna, folkhemmet finns inte kvar men det är väl mediernas fel det också? Ni som nu skyller på Aftonbladet var dess största påhejare när SD skulle jagas till varje pris. GILLA LÄGET, det är ni som tillåtit media att gå från maktgranskare till opinionsbildare.
En sak bör du Vidar Andersson försöka förstå. Vi som gillar Juholt och har röstat på socialdemokratin pga den ideologi och de politiska ideal som från början utgjorde själva fundamentet för en framgångsrik välfärdsstat, vi kommer inte att låta oss luras av högersossar som dig. (med en väl förberedd Newsmillartikel). Inte någon retorik i världen kan ursäkta att sossar som Österberg, Nuder, Ylva johansson, du själv inte reste er upp och försvarade Juholt. Ett parti som en gång förespråkade ideal som jämlikhet, solidaritet, rättvisa osv. har lämnat dessa på historien skräphög och låter utan betänkligheter Juholt löpa gatlopp i medierna. Om du i din opinionsblidande funktion tror att dagens sosseslakt kommer att förbättra dåliga Sifosiffror då förtjänar nog hela partiet att helt försvinna. De flesta kan gå till vänsterpartiet, några till borgerligheten och tyvärr försvinner en inte obetydlig del av sossehästväljarna till SD. Kanske du och Stockholmssossarna tillsammans med ett antal bedagade utkonkurrerade s-pampar i kommun och landsting kan undra vart vi tog vägen era väljare och sympatisörer. Kanske ni inte ens 'är så många att Aftonslaskblaskan och Excessen Svt och Sveriges Radio kommer att jaga er för att höra vilket sktisnack ni pratar om varandra. Ajö och Godnatt till socialdemokratin.
Det roligaste i den här historien är att se hur stats-TV & radio håller något som liknar landssorg och likvaka. SVT blåser upp detta som om något heligt har besudlats. Det handlar ju trots allt bara om ett partiledarbyte.
När krubban är tom, bits hästarna..
Det gedigna politiska program för Sverige som under ett sekel legat till grund för S framgångar, fungerar inte längre.
Den anpassning som alltid är en förutsättning för överlevnad har partiet inte förmått genomföra.
Alliansen har genom skicklig anpassning till svenskarnas behov övertagit stafettpinnen för överskådlig tid.
Med ett förlegat öststatssystem för ledarval i kombination med en usel valberedning har man bäddat för nuvarande sits. Med handen på hjärtat: hade paret Juholt verkligen kunnat sitta i Bryssel och representera Sverige lika bra eller bättre än paret Reinfeldt?
S enda chans att stoppa den negativa utvecklingen för partiet är att verkligen lyssna på rörelsen, formulera ett program för Sverige, och först därefter i en öppen process utse den som skall leda S i opposition med ambition och kapacitet att som statsminister representera Sverige efter nästa val.
Sverige behöver en pragmatisk och regeringsduglig opposition på vänsterkanten, för att åstadkomma de nödvändiga förbättringarna i näringspolitik och äldrevård, så S stålbad är en angelägenhet för alla svenskar.
Jag tycker att det är positivt att Håkan avgår,hoppas att nästa partiledare kan visa att socialdemokratin faktiskt behövs i Svensk politik.Det är mycket som behövs göras,Ett billigare gemensamt nordiskt försvar,utveckling av den offentlig sektorn,den som borgarna häller på att ge bort. En arbetsmarknad där Svenska arbetare prioriteras. En del saker som iallafall jag tycker är viktiga för framtiden.
Det finns en enda sak som dessutom är lätt att kolla som visar att huvuddelen av det du argumenterar för bara är svammel. S hade gått upp till ca 36 % i mätningarna innan aftonbladet avslöjade sin lögnaktiga bostadsaffär. Hade inte aftonbladet kommit undan med denna blunder så hade Håkan suttit kvar i dag och S hade säkert börjat närma sig 40% i mätningarna. Väljarna är trötta på allt som förknippas med den så kallade kanslihushögern inse det.
Dragan jag tror delvis du är inne på rätt spår där, men en annan lösning kan vara att massmedia visserligen får vara privat ägda, men att det inför snågon typ av demokratiskt misstroendevotum. Att väljarna kan rösta bort Lena Mellin och Jan Hellin.
Att, Vidars syn på socialdemokrati, ligger långt ifrån de behov, flertalet löntagare söker täckning för, är känt. Somliga kallar det högervridning. OK med fria tankar inom, i detta fall, socialdemokratins fyra väggar. Där kan man nationellt och lokalt, formulera och enhälligt föra ut, sina politiska avståndstaganden, löften och drömmar.Låt påhoppen stanna där. Vårt land mår , och har tidigare mått bra av ett demoratiskt höger/vänster , vänster/höger, regering/opposition styre. Trots allt, har ett bra land kommit ut av det. Med detta vill jag ha sagt, att egotrippare av Vidars typ, egalt om höger eller vänster, grumlar demokratin, och mer stör den allmäna förmågan, att bilda sig en egen politisk uppfattning. Nu, i dag är socialdemokratin illa ute. Tyvärr, för jag menar att en mycket stor del av befolkningen behöver det resultat, som tidigare tankar förverkligat. Juholt lät oss ana det samhälle som jag själv växt upp i. Vidar skrämmer och saknar tydligen empatisk förmåga, både socialt och individriktat.
Tänkvärt är även, att Vidar inte är ensam sten i Juholts väg. Flertalet stenar utgörs av media, som vare sig Vidar eller någon annan politiker vågar attackera som ansvariga.Fegheten är legio. Medias ansvar, är större än stort.Journalisternas agerande i dag, är att se som Göran Perssons pomaderade finansvalpar. De börjar göra mer nationell skada än nytta. Hade jag varit medlem i SAP, hade jag vädjat till landets anhängare , att säga upp samtliga prenumerationer på dagstidningarna och avstått lösnummerköp . Det behov som människor dagligen har av pressen, är i huvudsak födslar, dödslar och den typen av nyheter. Alla andra behov täcks i dag av webben. Där tystar man egotrippade med en knapptryckning.
Widar Andersson har ofta haft rätt i sina profetior. Därför var väl artikeln klar.
Att Juholt kunde falla så fort genom att säga så lite tror jag beror på internt krypskytte från första dagen med god hjälp av media. Gnällde inte Ylva Johansson om Juholts mustasch? http://www.expressen.se/nyheter/1.2492743/ylva-johanssons-kritik-mot-hak...
För det osakliga påhoppet på den nye partiledaren och socialdemokraternas marknadsföringskampanj borde Julholt ha gett henne sparken omedelbart. Vilken chef som helst hade gett henne sparken för så illvillig illojalitet.
http://www.youtube.com/watch?v=ODP7h4xv85I
Svensk medias främsta agenda är inte att förmedla varken nyheter eller bedriva opinionsbildning. De driver en helt egen politisk agenda. Det är som jättelika bloggar som folket felaktigt uppfattar som objektiva nyhetskanaler. Förlåt, nyhetskanaler. Att de inte är objektiva har folk förstås fattat. Det är klart att vi ska bojkotta dem. Och vi ska självklart bojkotta så många företag som möjligt som annonserar i de värsta av dessa blaskor.
Nu har Juholt då fått sparken, för att opinionssiffrorna visar på under 25%, Men Carin Jämtin tar över tills vidare. Hon som släppte bomben om att dra in en svensk helgdag till förmån för en muslimsk. Som om inte det kostade S lika mycket förtroende som Fukushima den tyska kärnkraftslobbyn. Svenskarna ser inte fram emot att vara lediga under eid samtidigt som de får jobba under pingst.
Socialdemokraterna har förlorat sitt fundament att stå på. Folket är inte längre solidariskt för att huvuddelen av bidragstagarna är utlänningar. Folket behöver ingen bättre ekonomisk politik för att Alliansen erbjuder rekordlåga skatter. Socialdemokraterna får inga röster på välfärd för all(h)a genom skattehöjningar och de kan inte konkurrera i frågan köpkraft hos skattebetalarna. När Alliansen urholkade A-kassan, drev ut medlemmarna ur facket, drog in sjukersättningen för svårt sjuka, sålde ut vinstbringande företag som vi ägde tillsammans, initierade arbetskraftsinvandring och skapade ett överutbud av lågutbildade sa S inte flaska. I det läget borde de ha dragit igång hela maskineriet inkl. LO och iscensatt en storstrejk, Självklart ! Men S gjorde inget. Dock när SD kom in i riksdagen, med ett par procent som ett rop på hjälp från folken i förorterna, skrek S som en stucken gris, och har väl inte slutat skrika än. S har förbrukat sitt förtroende hos folket. Inte bara Juholt. S är körda som regeringsalternativ.
Juholt representerar en äkta gammal socialdemokrat placerad i ett nytt internet-samhälle. Det fungerar inte särskilt väl. Både Gunnar Sträng och Olof Palme hade fått fly i samma situation.
Det är kul att läsa om alla konspirationer hur högerpressen sänkte Juholt. I själva verket tror jag alla till höger verkligen verkilgen ville ha kvar Juholt till nästa val. Valutgången hade varit given.
På dn.se kan läsarna rösta på vem de vill ha som ny partiledare. Överlägsen ledare Wallström, följd av Bodström, Palm, och Nuder. Problemen har bara börjat.
Alla illojala högersossar och femtekolonnare som driver egna agendor kan dea åt helsefyr.
S måste rensa ut hela partitoppen och börja om.
Juholts avgång var helt nödvändig efter alla klavertram. Ingen skulle rösta på en Åsa-Nisse parodi som statsminister. Nu har S chansen att välja ny ledare, men vem och hur? För att partiet skall lyckas måste ledaren väljas av medlemmarna och inte av partiledningen, en öppen process där kandidaterna presenterar sig för medlemmarna och de väljer vem. En ny stalinistisk valprocess kommer att leda till mer splittring och problem. Skall bli intressant att se hur denna situation utvecklas, spelet har börjat, blir det fair play eller mygel?
WA har som oftast rätt. Men till undvikande av fortsatta misstag och i folkbildningens namn:
"tongue" (!)
"krypskjuts" (!)
"laga efter läglighet" (!)
Jag har nu läst Widars slutkläm fem gånger och försökt begripa. Den blir dummare för varje läsning. Kontentan verkar vara att S bör likna M för att verka regeringsdugliga. Man tar sig för pannan. Att spinndoktorer blåst upp de nya moderaterna i en historisk parantes må vara en sak, men politik handlar om annat. Politik handlar om att bottna i en samhällsidé vars förverkligande man vill medverka till. Det är något helt annat än att sticka upp ett pekfinger i vinden och välja förpackning. Det Widars analys totalt bortser från är hur de grundläggande ekonomiska maktförhållandena återspeglas i den politiska kartan. Det är den nya historielösheten som är lätt att exploatera i kvartalkapitalismens och självberikandets tidsålder.