Frågan om sterilisering är komplex vid könsbyte

Lever du på medeltiden? Eller i vårt upplysta samhälle? Man undrar

Men det ju aldrig vara rätt att faktiskt tvinga någon till sterilisering under några omständigheter.

Då får jag tacka för en intressant och informativ artikel som klargjorde ett och annat. Jag kan bara konstatera att jag får hålla med författaren att det inte är ett könsbyte om man väljer att behålla vissa delar av sitt kön så att man blir tvåkönad. Men som författaren skriver så är det inget okomplicerat område.

Tycker detta var en verkligt informativ och resonerande artikel i ett mycket komplicerat och känsligt ämne, men som berör väldigt få.
Om man utan argument skriver "lever du i medeltiden" så avslöjar detta snarast budbäraren, som verkar vilja lägga locket på?
Densamme med erfarenhet från medltiden förmodlgen.
Påminner dessutom om en del opportunistiska politiker.

KarinAndersson - ett tips innan du kommenterar nästa gång, läs artikeln du kommenterar först. På så sätt kommer kommentaren faktiskt att ha något med artikeln att göra.

Ang. artikeln är det väldigt bra att få läsa lite medicinska argument också, och inte bara såna som bygger på känslor eller politiska åsikter.

Jag förstår inte varför folk hela tiden försöker definiera vad transexuella vill och inte vill. Vad fan har du med det att göra? Om någon vill operera in tjurhorn på huvudet eller hajfena på ryggen är det helt upp till den personen. Om någon vill ha en penis OCH en vagina så är det upp till den personen. En man som vill vara kvinna kanske är helnöjd med testiklar som hänger framför vaginan, det är inte upp till dig att bestämma vad andra människor egentligen vill.

Sluta tjafsa emot, om någon vill ha en operation, ge dem operationen som de vill ha den, inget mer och inget mindre. Om jag vill ha en penis istället för anus, vagina istället för penis och flytta anus till nacken så borde jag ha möjligheten att få det gjort, förutsatt att jag överlever ett sådant ingrepp förstås.

Man konstaterar att titeln till artikeln tyvärr är illa vald. Jag måste sälla mig till dem som uppskattade artikeln. Den var informativ och den var saklig. Jag uppskattar också att artikeln inte tar ställning till vilken väg man ska välja utan föreslår att vi låter forskning och fakta avgöra. Värt att poängtera många gånger är att göra könsbyte utan att sterilisera patienten inte rimligen kan vara ett könsbyte. Det är något som jag kommer att ta med mig.

Michael Jönsson:Det är lite skillnad med abort, eftersom det berör en annan (blivande) person också. En person som inte kan välja om denne vill bli aborterad eller få fortsätta växa och födas. Eller person och person, foster är väl mer korrekt.

Håller annars med dig, tonen i Kylbergs inlägg är ju rätt nedslående. Och hans argument rätt bedrövliga.

"Diskussionen gäller då kvinnor som blir män. Principiellt kan ju en kvinna få en artificiell penis och samtidigt ha kvar både livmoder, äggledare och äggstockar. Frågan är om man då har gjort ett könsbyte eller bara opererat dit en penis.

Jag har inga synpunkter på att man gör så, under förutsättning att det skulle minska lidande och risk för självmord i denna utsatta grupp. Vad man däremot ska ha klart för sig är att det i så fall ju inte är frågan om ett könsbyte utan ett könstillägg. Man har alltså två kön. Om man är transsexuell vill man dock inte vara både kvinna och man. Vill man det är man ju per definition inte transsexuell. "

Min fråga är om det här med att om man har kvar livmoder, äggledare och äggstockar, samtidigt som man får någon slags "penis" (ursäkta citattecknen, men jag såg en dokumentär på TV3, svenskars hemliga liv, och det såg inte ut som en "vanlig" penis det som man kunde operera) är man då tvåkönad?

Han som har skrivit artikeln hävdar ju det, men är det hans åsikt, eller snarare en allmän uppfattning.

Å ena sidan låter det logiskt.

Å andra sidan är man utåt sett inte kvinna eftersom slidan försvinner och allt det kvinnliga finns kvar på insidan. . . Så då kanske man känner sig som man, eftersom man ser ut som det utanpå...Om ni förstår hur jag menar.

Det är kanske ett "känsloargument" att det är onaturligt att män får barn, men är det inte också ett viktigt etiskt ställningstagande om hur långt människan får gå i att omforma naturen?

Som jag skrivit i en tidigare kommentar så finns ju en annan möjlighet, tillåt operationer utan tvångssterilisering men förbjud konstgjord befruktning. Det skulle hävdas att det vore diskriminerande om en man (eller tvåkönad då) person inte skulle få bli befruktad men en kvinna fick det. Så det är svårt att inte se en slopad tvångssterilisering som att man i förlängningen medger en opererad man (eller tvåkönad?) att få bli konstbefruktad. Det är vad som händer i nästa steg. och om en opererad man kan få bli befruktad, varför inte en vanlig man, i framtiden, om det blir möjligt någon gång? Det vore ju också diskriminerande, att låta vissa sorters män få bli konstbefruktade men inte andra. Så då bör vi åter igen fråga oss, ska det gå så långt?

Om en person inte trivs med sitt kön och vill "byta" (man kan inte byta helt och hållet utan endast efterlikna för att minska lidande, som artikeln på ett väldigt undervisande sätt förklarar, om den nu är att lita på) så bör man kanske låta denne göra det för att bespara denne lidande, men att sedan låta denne behålla reproduktiva organ och få bli konstbefruktad, det är ett steg till som kanske inte är motiverat ur lidandeaspekten. Vill man få barn kan man adoptera. Vill man till varje pris få ett biologiskt barn kan man kanske frysa ner sina ägg innan operationen och sedan bli steriliserad. Sen kan ägget befruktas in vitro och föras in i en surrogatmoder (om vi nu ska tillåta sådana, vilket är en annan diskussion men som ju faktiskt hade lite med detta ämne att göra).

Delar han som har skrivit artikeln i åsikten att man bör utreda och låta medicinsk expertis få en viktig roll i att föra fram argument istället för att, som vissa, plocka politiska poäng på "säg nej till tvångsterilisering" utan att måla den breda, stora bilden och vrida på alla argument, såväl de mer känslomässiga som de mer logiska.

Frågan är hur fritt vi skall tänka i könsfrågan. Skall vi tillåta mellanformer d v s att man behåller den ursprungliga reproduktionsförmågan i samband med könsbytet?
För mig, och säkert många med mig, som har en traditionell syn på vad transsexualism innebär verkar det logiskt att så länge det inte går att skifta reproduktionsfunktion i enlighet med könsidentitet får vi nöja sig med det näst bästa, nämligen deponera ägg och sädesceller innan operationen.
Men allt handlar sist och slutligen om människors inställning till begreppet kön. Nytänkandet får inte springa för långt före den allmänna inställningen.
I en framtid har kanske människor över lag en mycket friare syn på vad kön är d v s att det inte främst är en diskret/binär egenskap som nu utan att den närmast är kontinuerligt variabel däremellan.

#2 Johan Bertilsson, Man föds transsexuell.

Transsexuellas hjärna matchar inte kroppen.

Vissa respekt.

"Samtidigt måste man komma ihåg att det inte rör sig om ett tillstånd som är en naturlig variant."

Hur kan något som existerar vara onaturlig?

Som vanligt, man vill äta kakan men även behålla den.... Nu vill jag vara man, 2 å senare NU vill jag föda barn.

Kanske skulle ta och bestämma dig?? Eller är det så att alla kan hålla på och happa runt?? Ni behöver som sagt var en psykolog mer än ett könsbyte....

#14 Det där är sådant trams så det finns inte. Hjärnan matchar inte kroppen? Djävla flumgrejer....Vem är det som gjort fel? GUD? Snälla....
Kom med en vettig förklaring till att det är på det viset. EN!

Honken: Vem är det som har gjort fel? Ingen. Vi som inte baserar vår verklighetsuppfattning på 2000 år gamla sagoböcker svarar givetvis att det är en genetisk "missbildning" där individen fått en överdos av "fel" könshormon vid pre- och neonatala stadiet. Det är pojkar som får för mycket östrogen, och flickor som får för mycket testosteron, vilket påverkar den självupplevda identiteten.

I artikeln står det "Att byta kön och inte sterilisera sig innebär i praktiken att man har två kön och det är inte vad transsexuella önskar."

Vem vet bäst vad den transsexuella önskar? Artikelförfattaren, eller den transsexuella själv? Jag tror på det sistnämnda.

Tvångssterilisering är inte ett måste det är ett olaga krav från staten, när det bryter mot den svenska grundlagen och Eropastadgarna om de mänskliga rättighterna.

Tvångssterilisering är ett krav för det juridiska bytet, nytt personnummer och könsmarkering. Kravet från Socialstyrelsen och rättsliga rådet, innefattar inte en omfattande kirurgisk behandling, som dessutom inte alls är nödvändig. Men kirurgi som alltid har sina risker, som det är upp till den enskilde att fatta beslut över (hälso-sjukvårdslagen). Som transperson och för att erhålla det rättsligt samt för att få vård, avkräver staten en permanent sterilitet av personen som vill ändra den juridiska benämningen och tillhörighten.

När det sedan kommer om vad som står i DSM, så är den diagnosen på väg bort. Den ses som en naturlig variation inom den mänskliga biologin. Det är vad vetenskapen och erfarenheten säger idag. David Eberhard saknar tydligt det vetenskapliga i sitt resonemang, utan gör ett rent känslomässiogt inlägg på ovetenskapliga grunder. Att tycka är inte fel, men det är inte vetenskap och beprövad erfarenhet. Socialstyrelsens rekomendationer till regeringen om ett nytt lagförslag är det som ska gälla, inte Davids tyckande i frågan.

Mycket angelägen och klargörande artikel. Tackar!

Men självmorden beror ju på att de inte accepteras av samhället och utsätts för enormt mycket hat och diskriminering, snarare än att operationen inte fungerar. Sen behövs det rejält psykologiskt stöd efter också, förstås, eftersom transpersoner befinner sig i en väldigt utsatt situation och hormonbehandlingar är påfrestande för kroppen.

Den stora poängen är väl framför allt att det måste vara upp till trans-killen själv att välja ifall han vill behålla livmodern eller inte. Det är inte statens sak att avgöra. Och det finns fortfarande inga argument för att förstöra sparade könsceller, men lik förbannat är det ett krav.

Den som blir arg för denna sakliga artikel har allvarliga skygglappar som bör bearbetas. Och den som sett TV-programmet om "mannen" (könsbytt) som sedan blev gravid för att han kände för det (för att tjäna pengar? Octomum blev miljonär) kan väl fundera lite på hur hans barn känner för sin uppväxt när de blir äldre.

Jag tycker personligen att den extrema skit-i-andra-gör-som-du-själv-tycker-individualism som numera råder i Sverige börjar få extrema yttringar. Det finns tydligen inga gränser längre för vad vi får göra med våra egna kroppar och mot våra barn. Då menar jag inte könsbytet i sig, utan möjligheten att få opererat till ytterligare ett kön på sin kropp. Lekstuga, bekostad av staten, till människor som mår dåligt och därför inte säkert vet sitt bästa. Då behövs moraliska regler, det räcker inte med "jag tycker att".

Jens Odsvall: "Davids tyckande i frågan"? Vad tror du att socialstyrelsen baserar sina beslut på? Tror du inte att att David Eberhard, i egenskap av överläkare i psykiatri vid KI, är en del av beslutsunderlaget? Du får det att låta som om det är jag - någon inkompetent på området - som här uttalar sig.

Gunnar Claesson: Du missar den viktigaste poängen i Eberhards resonemang. Att huruvida en operation ska genomföras beror på _evidens_ inte vad patienten tycker. Det är ointressant vad patienten tycker. Patienten kan neka till att en operation genomförs, men patienten kan inte kräva att en operation genomförs. På samma sätt som du och jag inte kan gå till sjukhuset och begära ut morfin om vi känner oss lite krassliga. Det är inte vårt beslut att ta, utan läkarens utifrån det sjukdomstillstånd han funnit och utifrån den evidens som finns.

Oops! Det var visst Danderyds sjukhus och tidigare St Göran! Mea culpa. Aja, poängen består.

Magnus Jernkrok: Det är ingalunda ointressant vad patienten tycker, det är grundvalen i hälso- sjukvårdslagen.

Som överläkare tycks David vara otillåtet opåläst på det aktuella området, men även på aktuell lagstiftning, internationella konvensioner och svensk (EU) grundlag.
Har du fått en diagnos kan du kräva den vård, du har rätt till och ingen ska neka dig den rätten.
Inga ingrepp vare sig kan eller får utföras på patient, utan dennes uttryckliga medgivande. I detta fall enligt hans tycke (Davids), är ett ingrepp en självklarhet.
Det är ingen självklarhet att stora, mycket omfattande och slutgiltiga ingrepp, ska få utföras utan personens (patienens) uttryckliga medgivande.

När det kommer till vård av transpersoner, uteblir och avstängs personen i fråga från den vård som kan vara nödvändig om man vägrar ingrepp (tvångssterilisering), vilket det i sig är ett lagbrott tillika grundlagsbrott.
Det ÄR upp till patienten, att fatta beslut om sitt tillstånd. I det här fallet tillstånd och inte sjukdom, när det intre är fråga om en sjuklig process men ett tillstånd som kan kräva olika nåvåer av insattser.
Jag säger olika nåvåer när det är vad det är, där vissa kan nöja sig med ett juridiskt byte. Andra kan behöva den betydligt mer radikalt omfattande kirurgiska.

Ingen skall dock drabbas av en permanent sterilitet, bara för att man söker hjälp för det man har eller tror sig ha.
Är väl den permanenta steriliteten utförd (i lag ett stadgat fortplantningsförbud) går det inte att backa, även om personen så önskar när det är för sent. Dock går det fint att backa juridiskt.

Det är rimligt att göra en bedömning utifrån bedömningen om det är till nytta för individen, att det som faktiskt hjälper individen att må bättre är det som ska göras.

Problemet med lagstiftningen är ju att den föreskriver att sterilisering SKA göras, även om det i det individuella fallet individen skulle må bättre av att avstå från just den biten.

Den delen av lagstiftningen utgår INTE från vad som är medicinskt/psykologiskt i individens intresse, utan är en form av morallagstiftning där staten säger att "Vi vill inte veta av individer som vi inte enkelt kan klassificera som man eller kvinna". Bakom detta finns inte någon medicinsk bedömning, utan detta är helt och hållet en värderingsfråga, en rädsla för att "kön" inte är entydigt.

Det enda rimliga förhållningssättet borde vara att utgå från individen och göra de åtgärder som behövs för att han eller hon ska må så bra som möjligt. Om detta betyder att andividen mår bäst av att få behålla reproduktionsförmågan, varför ska då lagen tvinga fram något annat? Om det är viktigt för individen att få deponera spermier eller ägg för att i framtiden kunna ha möjlighet att få biologiska barn, varför motsätta sig detta?

Rent juridiskt bör detta inte vara ett problem. Vi har trots allt samma lagstiftning för män och kvinnor, och i de fall då det finns lagtexter som tar utgångspunkt ifrån kön så bör de helt enkelt omformuleras så att de blir könsneutrala. Om en lag avser den som är gravid, så formulera den utifrån det, så att den gäller även för den som är man och gravid.

Detta gäller en väldigt liten grupp i samhället som uppenbart redan har det oerhört jobbigt, och vad vi andra bestämmer avseende detta spelar mycket liten roll för samhället i stort, men är väldigt betydelsefullt för dem, så varför inte lyssna och låta dem själv avgöra vad som är viktigt för att de ska må så bra som möjligt?

Mycket klokt och modigt inlägg av David. Fördjupar man sig bara det minsta i problematiken transpersoner/könsbyte så inser man hur oerhört komplicerat ämnet för alla inblandande är.
Som David påpekar är ett kirurgiskt könsbyte rent logiskt förenat med en sterilisering. Om vill man inte löpa denna linan ut så skapar man svårdefinerbara mellanting.
I grunden bottnar denna storm i vattenglaset i tron att den medicinska professionen kan skapa precis allting som transpersonerna önskar sig, men att KD eller förstockade ultrakonservativa överläkare förvägrar dem denna naturliga mänskliga rättigheten. Då är det naturligtvis mycket enkelt att med slagordet "tvångssterilisering" slår ihjäl all nyanserat diskussion.

Diskussionen är ganska förvirrad. Könsbyte betyder egentligen att byta juridisk könsklass från man till kvinna och vice versa. Att opereras är inte samma som att byta kön, bör givetvis benämnas könsbytesoperation. En del personer kanske endast vill genomföra ett juridiskt könsbyte, inte genomgå en komplicerad och riskfylld operation. Hur ställer sig (kd) och Eberhard till deras önskan om könsbyte?

Här är länken till Socialstyrelsens utredning med förslag till ändring i lagstiftningen. Från 2010!
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-6-31

#17 Honken,

Det har roten neurobiologi i hormonförändringar i fosterstadiet. Det kan också vara en viss genetik runt det.

Tänker du säga på grund av din gud att människor med downs syndrom, autism,med fysiska handikapp inte kan födas utan din gud gör inte fel. Nåja vi vet att människor föds med olika ting.
Din gud är död.
Lite källor

http://jcem.endojournals.org/content/85/5/2034.full

http://www.biologicalpsychiatryjournal.com/article/S0006-3223%2808%29010...

http://www.fertstert.org/article/S0015-0282%2807%2901228-9/abstract

Finns mer information men detta kan vara en början.

#20 Kristian Grönqvist,

Jag anser att leva med kropp som inte matchar ens huvud att vara mer handikappande än att få behandling.

Det jag tycker inte borde vara mot lagen det är till exempel frysa sperma till exempel om man skulle vilja det innan behandling. Nu vill inte alla transsexuella det men det som skulle vilja ska få rätten till det.

Annars innebär ju hormonbehandlingen att man blir de-facto steriliserad. Eftersom med högre doser östrogen produceras ingen sperma.

Ok, först och främst: Ni som menar att transsexuella ska tvångssteriliseras för att man inte kan ha "två kön": Läs på om saken innan ni uttalar er. Jag rekommenderar RFSLs sidor. Och visa medmänsklighet för guds skull.

*Ingen* människa har rätt att tvinga en annan till en operation denne inte vill ha. Detta borde vara uppenbart.

Känner jag tex stark motvilja inför skalliga män är den logiska, civiliserade lösningen inte att lagstifta om att alla skalliga män måste genomgå smärtsam och riskabel hårtransplantation, utan att jag utbildar mig.

Jag läser på om hur det är att vara skallig man. Jag tänker efter hur det skulle kännas att vara skallig man. Drabbas jag sen fortfarande av skräck och äckel när jag ser en, går jag i terapi.

Likaså med transpersoner. Känner jag obehag inför att en medmänniska vill slippa en onödig operation, analyserar jag obehaget.

Riskerar jag att dö om denne får bestämma över sin egen kropp? Får jag ärr? Blir mitt liv förstört? Om nej, skärper jag mig och hittar någon annan strid.

Jag fattar inte att en sån här "icke fråga" kan få såna proportioner i Sverige?
Vad beror det på? Kan det vara som så att transpersoner inte är sjuka utan friska och därmet orkar skrika betydligt högre än de som är sjuka och som skulle behöva avancerad vårde men inte får den?
Hur kan något som rör mindre än en promille av befolkningen bli så viktig? Borde inte Eberhart se till att äska lite pengar till psykiatrin i stället, hur mycket kostar dessa operationer samhället, hur mycket terapi kunde folk med "inlärd hjälplöshet" få istället. Det är en grupp som Eberhart ogillar för de tar upp resurser, jaha finns det inte fler som gör det.

#21 Gunnar Claesson: Om jag tolkar artikeln rätt så önskar inte transexuella att ha två kön för att detta går emot definitionen av transsexualism som den lyder idag. Den transexuella personen vill byta kön till det motsatta. Om personen samtidigt vill ha kvar det gamla är det ju frågan om ett tillägg och inte ett byte varför personen i sådant fall inte är transexuell. Personen kan ju förstås vara något annat som vi i så fall inte har begrepp att hantera eller forskning och fakta omkring.

Nej, det handlar inte om att man vill vara tvåkönad det handlar om att få biologiska barn!

Svårare och mer komplicerat än så är det inte.

Att personer som genomgått operationer fortfarande tar livet av sig är inte så konstigt. med dagens regler så måste alla som bytt kön fortfarande kvar ett av sina gamla namn. dvs någon kan alltså heta Ida Magnus och det är något som syns allt tydligare när dagens räkningar kommer med fullständiga namn.

Alla som registrerar personnummer ser vilket kön man föddes med.

Bara för att man bytt kön så är inte mobbingen försvunnen, i vissa fall blir den ännu värre.

#36 Maria Nilsson,

Det är ingen icke-fråga. Transsexuella som inte får vård tar inte sällan livet av sig. Transsexualism är på riktigt och det är medfött .

Om en transsexuell person önskar att inte bli steriliserad, så är det vad den transsexuelle önskar sig. Enkel matematik.

#40

Självmord är på riktigt det håller jag med dig om men tar verkligen folk livet av sig för att de inte får som de vill? Ligger det inte betydligt mer djupt rotade skäl bakom det? Självmord ska man defintivt ta på allvar men det är en helt annan debatt. Det har inte med steriliseringar att göra.

#41 Kristian Grönqvist,
Faktiskt vet jag om personer som har fått gå till Danmark i smyg om de har velat frysa dem eller till en privat ställe. För staten vill inte beronde på hur man tolkar lagtexten som domare att under några omständigheter även om person tillhör de som faktiskt skulle vilja det ska en transsexuell bli biologisk föräldrar.

#43 Maria Nilsson,

Detta har med könsidentitet att göra och hur den inte matchar kroppen. Symtomen som detta orsakar kallas könsdysfori och ger mycket smärta till individen och främlingskap till sin kropp och roll i samhället.

Att få behandling låter transsexuella att få leva som sig själva i ett skall de känner passar vilka det är inuti.
Kroppen matchar inte knoppen helt enkelt.

Det finns mer till kön än våra könsorgan.
Hjärnan har också kön.

#42 Snälla: Så enkel matematik är det inte. Det beror på vilken definition vi väljer av "transexualitet". Om vi med transsexuell avser personer som vill "byta kön" är ju avlägsnandet av det gamla en helt logisk konsekvens. För som det står i artikeln så blir det i annat fall faktiskt inte frågan om en könskorrigerande operation utan om en adderande sådan. Man kan ju inte både byta och ha kvar. Då är det inte längre frågan om ett byte. Om du har på dig strumpor och tar på dig nya strumpor över de gamla så har du inte bytt strumpor. På samma sätt är det med ett könsbyte. Om du sätter en penis ovanpå din vagina har du inte bytt kön utan lagt till en penis.

Vad gäller frågan om vad som faktiskt hjälper människor och som minskar självmord och psykiskt lidande har jag ingen uppfattning och anser likt artikelförfattaren att forskning och fakta ska diktera de medicinska beslut som måste tas. Men en sak man alltså bör vara medveten om är att det knappast kan vara frågan om ett byte om man samtidigt vill behålla.

Johannes Westlund,

Det är fortfarande lika enkelt, trots din utläggning.
"Det beror på vilken definition vi väljer av "transexualitet"." – vill vederbörande inte steriliseras så har personen, iom detta, valt definition själv och då är saken ur världen.

Om vi andra sedan har svårt att 'få ihop det' är mindre intressant, då det inte är vårt problem.

Det hela är så orättvist så det finns inte och jag känner en skam över att politikerna i Sverige inte har kommit längre än så här år 2012.
Tex så föds det ca 10 flickor per år som har pojkkromosomer, detssa flickor känner oftast från extrem tidig ålder att de är födda i fel kropp och blir väldigt förvirrade när de blir lite äldre och börjar förstå att de inte är pojkar.
Det är helt klart inget de har bett om och inget som de skulle vilja behöva leva med, det är en sorg att behöva växa upp och känna sig anorlunda.

Många av dem ser helt klart ut som pojkar/män och har inte några kvinnliga drag alls och känner sig pga det ut tittade om de har typiska kvinnorkläder m.m, de smälter mer in om de klär sig som det "andra" könet.
Deta är alltså en fysisk åkoma, inget som de bara har fått för sig eller som har med deras uppväxt att göra, det finns oftast bara en enda sak som kan få dem att känna sig som alla andra, ett könsbyte.
Det underlättar så mycket i deras vardag och får dem att verkligen smälta in i samhället, ett samhälle som många av dem inte vill annat än att vara en del av utan att vara någon som sticker ut eller är anorlunda.

Ska man då behöva välja mellan att kunna vara en del av det eller att få barn, känns så orättvist så det finns inte. Många av dem väljer att vänta med sin könskorigering tills efter att de har fått sinna barn vilket leder till många års exktra sorg, till vilken nytta kan man undra?

Det rör sig om en liten klick människor som vill ha kakan och äta den som någon här utryckte sig, varför inte låta dem ha det då? Vem förlorar på att dessa människor får bli den som de kroppsligt och mentalt är och även få uppleva den lyckan över att få ett litet barn?

Vem vinner på att man ställer detta kravet på dem? jag kan inte se att någon gör det men jag kan helt klart se att människor far illa och får leva med en sorg pga detta krav från samhället.

#46 Snälla: Nu gör du det väldigt komplicerat för dig utan att förstå det. För vad du säger är att vi politiskt ska besluta om medicinska definitioner, dvs politisera vetenskap. Ska vi politisera valet av axiom inom matematiken också eller varför inte politisera fysikaliska lagar? Det vill ju för övrigt genus"vetenskapen" göra för att "genusanpassa" fysiken så att den stämmer mer med deras skeva verklighetsbild. Jag tycker vi låter forskare och vetenskapsmän besluta om vetenskapen. Sen får vi andra förhålla oss till det. Transexualitet är alltså att man upplever sig ha fel kön och därför vill efterlikna motsatt kön. Vi kanske bör införa en "omnisexualitet" som är att man vill ha allt, dvs vill lägga till ett könsorgan extra och så vidare. Då är frågan om detta ska klassas som något som staten ska behandla eller om man får stå för sina plastikoperationer själv. Här ska forskning och vetenskap vara avgörande.

Johannes Westlund,

Det säger jag definitivt inte. Håll i hatten – det jag säger är att människor ska få bestämma själva.

Den viktiga frågan här (som artikelförfattaren verkar totalt förbise) är att steriliseringen man som transperson tvingas genomgå innefattar att könsceller INTE FÅR SPARAS. Man gör alla dessa personer barnlösa för all framtid på helt godtyckliga juridiska grunder! Kanske relevant att reflektera över om man är intresserad av minskad självmordsfrekvens?

Johannes Westlund i många fall så är det inte så "enkelt" att de upplever det som att de är födda i fel kropp utan så att de faktiskt är det, man kan med hjälp av ett blodprov få reda på om en person tex har "fel" kromosomer och då handlar det inte längre om något som man upplever utan det är faktat, man är född i fel kropp är bara en liten liten del på kroppen som säger något annat.

Att om man har den oturen att födas på det sättet och behöva gå igenom allt som de oftast får sen som en exktra börda så bestämmer vi andra att denne person måste av säga sig rätten till att fortplanta sig om den ska få möjligheten att få bli den som de faktiskt biologiskt är.

Ja visst det är bra att forskare m.m är med och bestämer men är det inte ännu viktigare att man lyssnar på dem som det handlar om?

http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/16/eberhard-r-okunnig-om-forsknin...

MarkusKylberg (#8): Såklart man får göra vad man vill, men det handlar om en klinisk definition av en speciell grupp som är i stort behov och som skulle ha stor nytta av en operation. Man vill göra definitionen för att de ska få RÄTT att genomgå en operation GRATIS eftersom deras tillstånd är hälsovådligt. Om alla skulle tillhöra den gruppen skulle skattepengarna ta slut i operationskostnader. Jag tror ingen skulle ha något emot att du opererade om dig till en häst eller vad du nu vill så länge du bekostar det själv.

Frågan är svår annars när det gäller kvinnor som vill bli män. Som författaren till artikeln säger så hamnar man i två tillstånd som inte riktigt träffar rätt om man vill använda operationen som en lösning för att lösa problemet med att man fötts till just kvinna trots att man anser sig vara man - man ser ut som vilken man som helst men blir endera steril och fråntagen förmågan att skaffa biologiska barn som kan leda till en identitetskris, eller så blir man tvåkönad och kanske inte känner sig fullt ut som en man (med ett brett spektra av tillstånd däremellan). Om man väljer att behålla sina äggstockar och livmoder, vad händer då med dem under hormonbehandlingen? Vad är oddsen för att man kan bära ett barn efter mångårigt testosteronintag? Lösningen kan ju vara surrogatmödraskap...vilket kan vara en lösning så länge det inte leder till utnyttjande av andra. Frågan är som sagt komplex och tål att tänkas igenom och motstånd får inte grunda sig på fingerpekande och tabun.

Den aktuella debatten handlar om juridiskt kön - inte biologiskt kön. Många transsexuella kan av olika skäl, eller vill inte av olika skäl, gå hela vägen med könskorrigerande kirurgi. Möjligheten att bli far respektive mor kvarstår då. Det lagen idag inte accepterar är att en person som juridiskt ändrar kön fortfarande har reproduktiv förmåga som det kön man ändrat från.

"Om jag vill ha en hafena opererad i ryggen ska jag få det." Den och många andra kommentarer visar på att det bara handlar om en total narcissism. Skit i cancersjuka, strokepatienter, för tidigt födda barn och slitna åldringar - ge mig min hajfena!!!

För övrigt är det värt att notera att Ebenherts artikel är den enda som försöker nyansera frågan bland alla falsettstämda skrik om "tvångssteriliseringar". Hur många andra nyanserade debattartiklar i frågan har refuserats av Newsmill för att de inte är politiskt korrekta...?

Äntligen ett nyanserat och vetenskapligt underbyggt inlägg i den här pseudodebatten om ett marginellt I-landsproblem. Välgörande med en motvikt till de beskäftiga och högröstade åsiktspoliserna i HBT-maffian som, i vanlig ordning, tillåts överrösta alla andra med sina kvasi-argument.
Ulf, Luleå

Artikelns resonemang har ett stort logiskt fel. Det hävdas med tydlighet att man aldrig göra ett sexbyte, bara genomgå en plastikkirurgi för att efterlikna det motsatta könet. Det är en bra poäng! Men samtidigt är slutsatsen att om en transexuell person inte vill sterilisera sig har han/hon inte gjort ett sexbyte (som inte gick att göra).

Personligen struntar jag i om en kille har erektionsproblem och är steril eller inte. Det angår mig inte. Inte ens om det är ett sexbyte som är bakgrunden till det. Däremot finns det en poäng med att om välmåendet hos en person inte ökar efter en operation finns det ju knappast någon anledning att göra den. Men det har inget med tvångssterilisering att göra.

Och om personen var steril ifrån början, hade det gjort någon skillnad? Naturligvis inte! Huruvida personen är steril eller inte har inget med ens upplevda könstillhörighet att göra. Eller finns det två kön till (manlig-steril och kvinnlig-steril)?

Det allt kokar ner till är huruvida man gillar tanken på att en man kan vara mor till sitt barn eller inte. Och om en "sjuk" person skall få tillåtas föra vidare sina gener. Detta är precis samma argumentation som "högerkristna" har emot homosexuella - en förtäckt rasism/främlingsfientlighet. Den enda skillnaden är att istället för med bibel motiveras denna rasbiologi med medicinska termer.