Israelkritiker nonchalerar övergreppen mot israelerna

Det borde finnas – och det finns – plats att diskutera Israels beteende. Sådana diskussioner pågår utan uppehåll i många olika forum. Men det som saknas är en seriös diskussion om de ledande palestinska arabernas (och araberna i övrigt) beteende mot Israel. Det är förbryllande hur enkelt brott mot de mest grundläggande moraliska värden ignoreras eller aktivt tystas ner i den pågående debatten. Tiden har kommit att sätta sökljuset på denna sida av saken.

Den pågående debatten angående Israel och de palestinska araberna har till stor del blivit monopoliserad av anhängarna till vad man kan kalla ”den palestinska saken.” Språket som används formas om mer och mer så att det passar den arabiska versionen av händelserna, och som ett resultat blir de som försöker säga något i Israels favör hela tiden tvungna att förklara den ena beskyllningen mot Israel efter den andra. Detta mönster är detsamma oavsett om man talar om media eller den akademiska världen.

Ramarna för diskussionen

Ramarna för diskussionen om konflikten sätts till stor del av media. Att den blir alltmer formad utifrån en palestinsk arabisk synvinkel är tydligt på många olika sätt: Idag har ord som Nakba, Naksa, apartheidmur, det historiske Palestina, Al Aqsa och Al Quds blivit så välkända att det traditionella sättet att referera till dessa händelser och platser nästan glömts. I den politiska och akademiska världen där nogranna definitioner är avgörande används ändå ord som ockupation, illegala bosättningar, ”gränserna” från 1967, oproportionellt användande av makt, och brott mot de mänskliga rättigheterna med otrolig nonchalans. Ofta används provokativa och emotionella ord trots att mer adekvata, mindre provokativa, och mer korrekta ord finns tilgängliga. Utöver detta rycks händelserna ofta ut ur sitt sammanhang så att till exempel israeliska militära aktioner beskrivs i detalj utan att de arabiska våldshandlingar som föregick dem eller det konstanta säkerhetshotet som Israel befinner sig under nämns.

Den palestinsk arabiska tolkningen av internationell lag och deras förståelse av undertecknade avtal upprepas i media, av icke-statliga organisationer och av politiker, utan att påpeka att detta endast är èn möjlig tolkning – och ofta inte ens den mest självklara, men snarare en politiskt laddad och förvriden tolkning. Den israeliska tolkningen av samma lagar och avtal ignoreras eller förlöyligas och framställs som icke legitim. Vidare tas israeliska eftergifter som sätter landets medborgaras liv i fara för givna, medan den palestinsk arabiska vägran att kompromissa ”förklaras” med att man måste stärka Abbas och bevara enheten i den palestinska myndigheten. Det här är bara några enstaka exempel som enkelt kan multipliceras.

Men ett obestridligt faktum är att de ledande palestinska arabernas sätt att föra sin kamp är högst omoralisk och illegal enligt alla accepterade normer. Detta visar sig i handlingar som lätt kan verifieras. Några exempel nämns nedan. Den uppenbara frågan är: Varför finns det ingen diskussion kring dessa fenomen?

Vad det inte pratas om

- Varför finns det ingen diskussion om det faktum att Hamas stadgar (och Hamas är numera formellt en del av den palestinska myndigheten) förklarar att deras slutgiltiga mål är Israels förintande? Och varför vägrar man tala om att Palestinian National Covenants (PLO) och Fatahs stadgar säger samma sak. Detta trots Arafats mediajippo då han försökte övertyga världen om att dessa delar har ändrats. De har inte ändrats eller tagits bort vilket kan verifieras till exempel genom att studera websidan ”Permanent Observer Mission of Palestine to the United Nations.”

- Varför sägs det så lite om att kampen mot Israel från Gaza, Västbanken och även från Hizb’Allah i Libanon uttrycker sig som terrorism? De ”operationer” som har sitt ursprung i dessa områden attackerar rutinmässigt civila genom raketattacker, bomber på bussar, i restauranter, vid festtillställningar, köpcentra, busshållplatser och på folktäta gator; genom beskjutning av civila på vägar, i yeshivor och i hem; genom mord på småbarn och vuxna med yxa och kniv – och så vidare.

- Varför finns det ingen diskussion om det faktum att när en judisk familj på fem personer inklusive en tre månaders gammal bebis knivhuggs till döds i sömnen firas det på gatorna i Gaza och kallas ”en heroisk insats”?

- Varför konfronteras icke officiella talesmän för de palestinska araberna när de ohämmat överdriver – och även sprider lögner – om israeliska massakrer på deras folk? I Jenin år 2002 hävdade Saeb Erekeat att 500 personer hade massakrerats av israeliska soldater. Det visade sig vara 52 dödade varav 38 var beväpnade. Efter att påstått att civila urskiljningslöst dödades under Gazakriget år 2010 har nu Hamas i princip bekräftat de israeliska dödssiffrorna som visade att majoriteten av de som dödats var beväpnade Hamasmedlemmar.

- Varför reagerar man inte när palestinsk-arabiska ledare och intellektuella repetitivt och envist fasthåller att judarna inte har någon koppling till Jerusalem, att det aldrig har funnits ett tempel i Jerusalem och att inte en enda sten talar om en judisk närvaro i staden – och detta sänds på PA:s officiella TV-kanaler gång på gång?

- Varför skapar det inte avsky när ett centralt torg i Ramallah uppkallas efter en kvinnlig terrorist, Dalal Mughrabi, som i en busskapning blev skyldig till 37 israelers död, varav 13 var barn? Eller att dussintals gator, torg, läger och byggnader är uppkallade efter andra palestinsk-arabiska självmordsbombare och terrorister som på olika sätt dödade civila israeler? Dessa omtalas av Mahmoud Abbas som ”nationella hjältar.”

- Varför accepterar vi uppenbar historieförfalskning så som när Fatahs utbildningsansvarige hävdar att Jesus var en palestinsk martyr och att Maria är en palestinsk förebild för kvinnliga martyrer (shaheeds)?

- Varför tycker vi det är acceptabelt att PA konstant refererar till israeliska städer som en del av ”Palestina”, stryker Israel från sina officiella kartor och undervisar sina barn att judarna är landinkräktare – och då talar vi om landområden som finns inom den erkända delen av Israel?

- Varför ringer ingen larmklocka när vi ser att demonstrationer för den palestinsk arabiska saken i västvärlden ofta använder sig av hatfullt och även antisemitiskt språkbruk och även blir våldsamma vilket kräver ingripande från stora polisstyrkor? Varför pratar å andra sidan ingen om det faktum att pro-israeliska demonstrationer behöver sträng polisbevakning på grund av fara för attacker från pro-palestinier? Varför reagerar vi inte när vi ser att folk som går med davidsstjärnor eller kippa på gatorna i Stockholm och Oslo blir attackerade och trakasserade?

Man undrar varför det inte finns en diskussion om dessa saker. Allt detta kräver svar. Allt detta säger något om den kultur som fostrar dessa fenomen. Så varför pratar vi inte om det? Är detta inte oroväckande? Har lögn, våld och mord blivit acceptabelt så länge det riktas mot judarna? En vis person skall ha sagt så avslöjande: ”En person är icke bara vad han aktivt deklarerar, men också vad han passivt aksepterar!” Samma sak kan sägas om ett samhälle.

Det förväntade svaret

När de som försvarar de palestinska araberna någon enstaka gång försöker besvara de här frågorna brukar de alltid återkomma till tre standardpositioner:

1) Att vägra att ta itu med frågan och istället peka finger åt Israel. Det här brukar ofta inkludera påståenden om massaker, kolonialism, apartheid, rasism och liknande anklagelser. Men det här är inget svar – det är en undanflykt. Det utgör en oärlig vägran att ta itu med kalla fakta. Om vi vill se en lösning på konflikten, kan man inte fly bort från de ovan nämnda sakena.

2) Att skylla på ”ockupationen.” Om detta var orsaken, varför initierade arabländerna två krig, 1948 och 1967, innan det fanns en ”ockupation”? Attackerna på Israel föregick ”ockupationen.” Men för diskussionens skull, låt oss tänka oss att ”ockupationen” är orsaken: Om vi tittar på historien, är det så här ockuperade folk vanligtvis har betett sig? Har de gjort civila, kvinnor och barn, till måltavlor och använt sig av terrorism? Var det så den franska motståndsrörelsen kämpade under andra världskriget? Icke! Om det ändå skulle finnas sådana tilfällen i historien, tycker vi det är acceptabelt? Svaret ger sig självt. Men frågan blir då ännu mer akut: Varför tycker vi det är acceptabelt i Palestina? Varför tolereras och ursäktas det?

3) Att hävda att det här är de enda medlen som finns tillgängliga för dem; ”terrorism är den fattige mannens vapen,” sägs det. Det här argumentet kanske övertygar vissa, men det är inte sant. Det finns till exempel möjligheten att förhandla och att använda civil olydnad. En annan möjlighet (som i detta fallet är mindre moraliskt men åtminstone inte våldsamt), är bojkott, isolering och sanktioner som PA faktisk genomför nu. Men om nu terrorism var deras enda val som de i desperation hänger sig fast vid, så måste man göra en moralisk kullerbytta för at acceptera en sådan metod. Skulle FN och västvärlden som utropat sig själva till moralens väktare ge en hjälpande hand genom att finansiera detta?

Systemet är korrupt

Det kanske är så att vissa av fallen som nämnts här ovan kan förklaras som ett resultat av individuell desperation. Men problemet är inte att det finns desperata individer – problemet är att vi har ett helt system som stöder realiserandet av ovannämnda handlingar, även initierar och utför dem. PA:s engagemang i terror är lång och väldokumenterad, även efter fredsförhandlingarna började 1993. Men ännu viktigare är det att påpeka att det är PA som är huvudaktören i skapandet av ideologin som föder sådana handlingar. Deras skolsystem, moskéer, mediekanaler, officiella emblem och offentliga uttalanden sänder alla samma budskap. Det är ett budskap som underminerar Israel och judisk närvaro i alla områden som de anser vara ”Palestina” (inklusive Israel), som sprider anti-semitism, och som uppmuntrar till våld. Det här är inga uttryck för individuell desperation utan en systematisk politik.

En uppmaning till reflektion

Man kan vara oense om detaljerna i den ovannämnda presentationen och värdera bevisen lite annorlunda än vad som gjorts i den här artikeln. Det är helt och hållet befogat. Den stora bilden kan dock inte förnekas – ”något är ruttet” (men inte endast i den danska staten den här gången). Om man är överens om detta, borde det leda till någon form av respons.

En respons är att acceptera att det här beteendet är fel men av någon anledning (var och en formulerar sitt eget argument) spelar det ingen roll. Men det finns en mer ärlig respons som ordentligt tar hänsyn till bevisen och drar slusatser. Slutpositionen de som stöder ”den palestinskea saken” kanske fortfarande blir ”pro-palestinsk”, men förhoppningsvis blir den mer balanserad och i linje med verkligheten.

En annan möjlig konsekvens av att utvärdera bevisen är en ökad förståelse för Israels position. Israel möter det här beteendet dagligen. Deras legitima existens som en stat ifrågasätts ideologiskt och attackeras fysiskt på kontinuerlig basis. Hur påverkar det dem? Hur skulle det ha påverkat dig och mig? Och kanske viktigst av allt; om vi tycker Israel gör fel, hur tycker vi då de skulle agerat? Vilken alternativ, och fungerande, väg kan vi ge dom? Innan det finns adekvata svar på detta, är det oseriöst att ensidigt kritisera Israel.

Israels motståndares beteende tvingar oss att stanna upp och återigen tänka till: För det första, vad handlar egentligen konflikten mellan Israel och hennes grannar om? Och för det andra, hur tjänar det till en lösning på konflikten att ignorera eller till och med ursäkta palestinsk-arabiska övergrepp?

Roar Sørensen (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41988

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack, Roar Sørensen!

Permalänk | Anmäl #1 Virginia Langley, 2012-01-04, 15:12

Sörensen torgför den rakt igenom lögnaktiga tesen om att arabländerna skulle ha initierat krigen 1948 och 1967. En lögn som punkterats för länge länge sen.

I övrigt är artikeln det gamla vanliga propagandadravlet som vant sig vid från det där hållet.

Permalänk | Anmäl #5 Leopold, 2012-01-04, 16:25

Israelerna kommer från andra platser på jorden, de kom inte till ett tomt land. De som bodde där Israelerna nu bor har i många fall flytt eller fördrivits.

Det är ett problem. Den kristna högern typ Roar och Enochsson får nog läsa om filosofen Jesus en gång till.

En orätt mot palestinierna rättfärdigar eller försvarar inte palestinska självmordsbombningar eller andra orätter.

Men faktum är att palestinierna är den förlorande parten i konflikten tänk på det Roar. De har också rätten till landet.

Judarna hade inte bott i Israel på 1500 år när de kom tillbaka. Tyvärr kommer de som flytt och fördrivits aldrig få sitt land tillbaka.

Därmed inte sagt att inte dagens israeler borde flytta.

Permalänk | Anmäl #9 Doktor Eleph@nt, 2012-01-04, 21:31

rättning - det ska vara: Därmed inte sagt att dagens israeler borde flytta.

Permalänk | Anmäl #10 Doktor Eleph@nt, 2012-01-04, 21:41

Du menar, Doktorn, att dagens israeler borde flytta. Och du menar att palestinska araber har rätt till israel. Du antyder att araber kördes bort så att judar skulle få plats, ett falskt meddelande. Du skriver att det inte bott judar i i det som blev Israel på 1500 år. Konstigt. Judar har bott kontinuerligt i " The Holy Land", genomgående. Både araber och judar flyttade in de senaste hundra åren. Nej, landet var inte tomt, men det var glest befolkat. De araber som stannade kvar i Israel är medborgare. Israel fick ta hand om uppåt miljonen judiska flyktingar, fördrivna, från arabländer. Kringliggande länder och FN har ansvaret för de arabiska flyktingarna. De har misslyckats med samhällsbygge och utveckling iom konstant krigföring.

Palestinier är till stor del den förlorande parten pga att deras rätt till anständiga levnadsvillkor har misskötts så grovt av de ansvariga. Någon gång måste man tala klarspråk om alla felageranden andra än Israel har begått.

Vid det här laget har de arabiska flyktingarna lika liten "rätt till" Israel som israeliska judar har rätt till sina forna hem i arabländerna. Dra ett streck, kompensera allihop, avväpna terrorgrupperna, stoppa korruptionen, bygg och utveckla.

Vi är överens om att ingenting försvarar palestiniers mordbombningar och raketterror mot civilbefolkning. Ingenting ursäktar det. Ingenting! Det ska stoppas. Vilket syfte tjänade dina många uttalanden om inte att dimma detta viktiga?

Permalänk | Anmäl #11 A-K Roth, 2012-01-04, 22:13

Roth, som jag skrev: nej jag menar att de ska bo kvar.

Permalänk | Anmäl #12 Doktor Eleph@nt, 2012-01-04, 22:25

Nej, Roth, det är inte alls fel att araber kördes bort för att ge plats till judar i Palestina. Det är ett historiskt faktum.

Permalänk | Anmäl #13 Leopold, 2012-01-04, 22:33

Doktor Eleph@nt, nej, landet var inte folktomt. Landet var indelat i sandjaker, dvs. i gods som godsägare styrde.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Osmanska_riket#Styrelse
Många godsägare vistades mestadels i städerna och lät de egendomslösa arbetarna sköta godset. Det var alltså ett feodalt samhälle. Men det visste du kanske inte!

När turkarna förlorade första världskriget förlorade godsägarna sitt egendomskydd. En sådan var Hajj Amin al-Husseini, stormuftin av Jerusalem under mandattiden och uppviglare (förstår att han blev arg och till varje pris ville förhindra judarna att ta över, då fanns ju inget hopp om att återfå egendom kvar!)

De som förlorade marken (en liten del köptes upp av Jewish Agency) var alltså dessa godsägare, inte vanligt folk. (Sånt har ju hänt förr i historien, beklagar vi det?)

Permalänk | Anmäl #14 Ina Höst, 2012-01-04, 22:37

Har inte läst din artikel än, Roar Sörensen, men kan konstatera att dubbelmoralen sprider sig överallt och på alla områden, den vinklade propagandan är effektiv och få kan urskilja hela sanningen längre!

Permalänk | Anmäl #15 Ina Höst, 2012-01-04, 22:40

Ina, ja du har rätt araberna bodde där precis som du skrev.

Permalänk | Anmäl #16 Doktor Eleph@nt, 2012-01-04, 22:44

Volfram Ax: Du nämner 3 representanter ur den aristokratiska dynastin al-Husseini som ledare för palestinierna.

Den siste av dem, Hajj Amin, var en ökänd supernazist som bodde i Berlin under WW2 och stödde Hitler och hans anhang i Förintelsen. Han deltog i nazikuppen i Bagdad 1941 och bildade tillsammans med Himmler SS Division Handzar i Bosnien. Dessutom brydde han sig inte om bönderna som stormufti utan tycks ha drivits av egoistiska intressen som den palestinska ledaren.

Visste du det? Jag skulle vara försiktig med att framhålla honom om jag var palestinier!

Permalänk | Anmäl #23 Ina Höst, 2012-01-06, 03:51

#21: "Araberna bodde där kontinuerligt och har gjort i årtusenden"

Doktorn, om jag får lov att korrigera dig lite.

Araberna hörde hemma på den arabiska halvön och dök för första gången upp i historien på Muhammeds tid. Efter Muhammeds död inleddes den sk. arabiska världserövringen och bildandet av Kalifatet. De första länderna som erövrades var Persien och de bysantinska randstaterna som inkluderade Palestina. Palestina tillhörde alltså östrom med grekisk-antik kultur fram 600+. Därefter arabiserades landet.

På 1200-talet upplöste den mongoliska invasionen Kalifatet slutligen och snart erövrades Palestina av seldjukerna (ett turkiskt folk). Därefter erövrades Palestina av osmanerna som hade landet fram till WW1, då britterna besegrade turkarna.

Så det är väl en överdrift att påstå att araberna bott i Palestina kontinuerligt i tusentals år.

Permalänk | Anmäl #24 Ina Höst, 2012-01-06, 04:09

#23 Ina Höst

Redan när jag rafsade ihop min snabbt ihopkomna lista på palestinska ledare så var jag fullt medveten om att både det ena och det andra kunde sägas om var och en av dessa. Att någon - som du gjort - skulle sitta och googla och gräva fram obehagligheter hade jag dörren på glänt för men trodde inte skulle bli av eftersom debatten handlade om ifall de funnits eller inte.

Då nu ändå samtliga israeliska ledare sen terrorstatens födelse enligt samma principer låter sig sorteras in i det ena eller andra terrorfacket - i den ena eller andra facsistoida terororganisationen (Irgun, Sternligan, Kach, Kahane Chai, Lehi,
Gush emunim, Shin Bet, o. s. v. o. s. v. i alla oändlighet) så tyckte jag det hela kunde gälla lika för lika enligt principen "en ann är så god som en ann.

Meningen var inte att räkna upp goda föredömmen utan att peka på existensen av palestinska ledare som Roar Södrenssen påstog ingen hade sett skymten av. eller som han påstod aldrig hade existerat.

Permalänk | Anmäl #25 Volfram Ax, 2012-01-06, 10:15

OK Ina du korrigerar mig bra. Stort fel av mig.

Men du tar inte upp min huvudpoäng: De som är dagens Israeler, de själva eller deras anfäder kom inte till ett tomt land när de för några decennier sedan flyttade till Israel.

Du och andra debattörer fokuserar för mycket på territoriella och administrativa indelningar, namnet palestina osv.

Landet var bebott och dessa invånare har i många fall flytt och eller tvingats bort.

Permalänk | Anmäl #26 Doktor Eleph@nt, 2012-01-06, 11:25

Man uppskattar folkmängden i Palestina i början på 1900-talet och när britterna tog över till 1/2 miljon. Olika folkslag särskilt i städerna (många religiösa).

Permalänk | Anmäl #28 Ina Höst, 2012-01-06, 15:21

Volfram Ax, Hajj Amin al-Husseini är inte precis okänd och jag har känt till honom länge (jag nämnde honom i ett tidigare inlägg i den här tråden)..

De ledare du nämner har naturligtvis funnits.

Permalänk | Anmäl #29 Ina Höst, 2012-01-06, 15:28

Konstigt att faktainlägg bara försvinner. Var fakta så irriterande?

Stormuftin sa tydligt vad han ansåg om judarnas landköp på http://israelisverige.info/?p=10142

Under den ottomanska tiden höll totalbefolkningen i Mandatet sig under en halv miljon, http://en.wikipedia.org/wiki/Palestine#Early_demographics

Där kunde helt enkelt inte livnära sig fler människor innan judarna började komma i större mängder och odla upp öken och moskitkärr.
Om man ser på folktätheten i länderna runt Israel (där inte araber håller araber i flyktingläger eller där det finns fler oljetorn än kameler) och jämför med Israel, kan man gissa hur det hade sett ut i Mandatet Palestina utan judarna.
Enkelt uttryckt får mycket fler människor ett bra liv i Israel tack vare judarnas utveckling av landet, http://israelisverige.info/?p=8074

Permalänk | Anmäl #33 Ralph Haglund, fil.lic., 2012-01-07, 00:28

#5 Leopold,

Då du inte på något vis backar upp det du säger så ger du ju direkt Roar Sørensen rätt i när han säger, "när de som försvarar de palestinska araberna någon enstaka gång försöker besvara de här frågorna brukar de alltid återkomma till tre standardpositioner..."

Kvarstår, för dig och för oss andra, att svara på Roars mycket berättigade frågor:

"Israels motståndares beteende tvingar oss att stanna upp och återigen tänka till: För det första, vad handlar egentligen konflikten mellan Israel och hennes grannar om? Och för det andra, hur tjänar det till en lösning på konflikten att ignorera eller till och med ursäkta palestinsk-arabiska övergrepp?"

För oss här i Sverige borde den här viktiga diskussionen inte handla om att småaktigt vilja ha rätt i sann sandlådeanda, särskilt inte då det gäller människor av kött och blod - palestinier OCH judar.

Med vänliga hälsningar,

Mattias.

Permalänk | Anmäl #34 Mattias Johansson, 2012-03-20, 17:20

Ständigt samma visa. Skarp osaklig kritik kommer från folk som inte ens har varit i Israel. Sen kommer sakligheter från sådana som t.ex. författaren till den här artikeln...

Permalänk | Anmäl #35 Vera John, 2012-05-05, 00:08