Fritt forum

Juan Darién om Fritt forum

Pirater eller utvecklingens syndabockar?

Publicerad: 2009-02-23 10:02, Uppdaterad: 2009-02-23 11:02

Ärade jurymedlemmar!

48 millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

"Skyldiga eller icke skyldiga?" det är frågan vi ställer oss idag. Det är en historisk fråga och svaret kommer likaså att gå till historien. Ironiskt nog handlar det om miljoner, miljoner människor som sitter och väntar, runt om i hela världen, på ert befriande besked. Det är ingen vanlig dag idag, till och med solen har hedrat oss med sin närvaro. Ni måste vara stolta. Ni har blivit valda för att öppna slussarna och släppa fram de krafter, den kunskap, den skönhet och de ideal som människan har skapat och samlat under sin långa historia. Och det ska gå till på ett fredligt och civiliserat sätt. Ni har blivit valda för att föra mänsklighetens talan och vi är många som väntar utanför rättssalen.

Ni ska vara stolta över att få bekräfta det välkända, och välupprepade talesättet om att ungdomarna är människans framtid: att det nya (och jag upprepar samma koncept på ett mer generellt sätt) föds i det gamla. Ingenting kan förhindra dess uppfräschande och glädjande uppkomst, utveckling och framgång. Ni ska välja mellan det nya livet och det torkade skalet som det nya oundvikligen lämnar bakom sig. Det är ju det som dessa uppfinningsrika ungdomar bevisar. De har till fullo uppfyllt våra förväntningar, de är en viktig del av oss.

Men ni ska vara stolta, även om ni trotsar vad vi anser vara ett naturligt steg framåt i tiden och förklarar de här ungdomarna skyldiga. Stolta även om slussarna döms att i fortsättningen hållas stängda och vara fastspikade för evigt. Eftersom då är ni, ärade jurymedlemmar, som ser också till att bevisa hur långt historien kan gå när de nya Bastille som reses upp sprängs "i tusen bitar"... Vilka historiska ögonblick ni har i era händer att skapa! Jag är övertygad att ni är väl medvetna om, och att ni redan känner den globaliserade, eller kanske bättre uttryckt, det universala trycket som just nu håller andan. Jurymedlemmar, ni ska vara stolta, för just ni blev valda att fatta ett historiskt beslut... För det är det vi förväntar oss, ett prejudicerande beslut.

Jag upprepar mig, det inget vanligt beslut ni ska fatta. Aldrig förr har någon försökt, förutom don Quijote de la Mancha i sin lysande galenskap, att stoppa utvecklingens vindkvarnar med rättsbokens korsett i handen. Ni ska inte frikänna en våldtäktsman i avsaknande av bevis fast juryn innerst inne i sitt medvetande anser honom skyldig. Nej! Idag har ni tillräckligt med bevis. Ni ska för all framtid befria, av alla möjliga relevanta anledningar, den nya andan som blåser bland människorna och för oss närmare varandra. Ni ska ge klartecken åt en fenomenal utvecklingsmöjlighet för mänskligheten. Någonting som de gamla grekerna utan tvekan drömde om någon gång, så vana som de var att öppna och dela sig mot sina medmänniskor i de öppna agorna. Domen handlar inte om en engångsföreteelse, ett mode, eller en möjlighet. Ni ska idag på ett obestridlig sätt bekräfta visionen om en ljusare värld genom dialogen, skapandet, kärleken och solidariteten... Alla i samma båt mot en gemensam framtid. Stora enkla saker, mina damer och herrar, som fick sin grund den dagen människan tände sin första eld och satte fart på sitt första hjul. Målen bara inte helgar medlen utan till och med förklarar den och kanske för första gång i människans historia. Ärade jurymedlemmar, rättegången handlar om mycket annat än uteblivna inkomster.

Vilket är de här ungdomarnas brott? Hur kommer det sig att deras engagemang i människans tjänst blir mål för ett sådant förtal och angrepp? Det har iscensatts en syndabocksjakt och det är förlorarna som driver den. Egentligen borde de vara tysta i sina gravar. Det är hög tid att sätta punkt för tjafset, om inte för historiens skull åtminstone av hänsyn för våra kära som redan vilar i kyrkogårdarna för evigt. Hur många blev av med sina inkomster vid ångmaskinens historiska uppträdande? Hur många förlorar fortfarande idag sina inkomster när rationaliseringar sker och hur många av dessa stämmer de ansvariga för dessa oundvikliga och trots allt gynnsamma förändringarna? Idag är det ju tvärtom, för varje förlorare jublar miljoner vinnare. Deras talan idag är bara ett försök att få liv i sina giriga intressen, när de har själva fått smaka på utvecklingens egenskaper. Men det är försent, de har redan blivit utgående varor utan någon chans, inte ens i reahyllan. De står för det gamla och de får stå för det. Det är dags att lämna de bakom oss. Deras utvecklingsroll har tagits slut. De är välkända, jurymedlemmar, ni har redan läst tusentals ark av anklagelser och rättigheter som de har lagt fram. Men det hjälper inte... Alea jacta est! Så fungerar vårt samhälle, så fungerar livet, så går evolutionen till. Ingen förut har ifrågasatt dess grunder. Att de stora företagen försöker göra det idag inriktas endast av sin egen vinst och fördel på de stora majoritetens bekostnad. Nu har de fritt fram hela vägen till komposthallen.

Jag vill istället ägna mig åt att föra upp till ljuset den mindre skaran av förmånstagarna av det nya kommunikations-begreppet, här idag vid sidan av de stora förlorarna. Jag menar de små förlorarna, och vill poängtera, förlorarna för egen maskin, av sin kanske egen lathet, avsaknad av nyfikenhet, och vägran att hålla sig uppdaterade. Nu finns den kunskap och teknik som möjliggör att marknadsföra sig själva mot en marknad vi når på sekunder. Människan har befriat sig från de dyra mellanhänderna. Tekniken har rationaliserat bort marknadens överflödiga aktörer. Så vad har lockat de hit just nu när själva konstbegreppet har urartat, enligt vox populi på gator och torg? Hur kan de vara så modiga och vågade? Gäller det att passa på och göra sig ett namn i historien till vilket pris som helst? De påminner mig om de gamla gatumusikanterna, fortfarande levande i gamla teckningar där man ser en jublande liten apa framför en man med stora mustascher vevande i en speldosa. En dansande liten gullig rolig apa, visst, mina damer och herrar, det medger jag, men till andras takt och förtjänst. Det är det som är i högsta grad tråkigt i deras närvarande i dag.

Ärade jurymedlemmar ni ska vara stolta oavsett om det enda som åstadkoms genom detta är att för första gången i historien få se konstnärernas närvaro i bödlarnas kår. För det är ingen slump, konsten är inte det den var. I åratal har det predikats om konsten som något idealiskt. Det finns långa manifest om vad konsten är och inte är, vad den innebär och inte innebär... idag visar den sig dock endast vara ett bland många andra sätt att tjäna sitt levebröd.

Jag har sagt, att till och med solen velat hedra oss idag, och med egna ögon och öron höra och se hur historien ännu en gång tar ett steg framåt. Idag faller en till myt till marken. Det är en stor dag idag, vi ska alla vara stolta, nu visar det sig klart och tydlig att till och med den heliga konsten också är en vara som vilka andra varor som helst, varken mer eller mindre än en tomat, eller ett klädesplagg.

Inför den största rättegången i modern tid, rättegången mot själva historien och det nya, vill jag säga några få ord till. En grupp människor ska dömas och paradoxalt nog brännas på offentlig plats. De har mänskligheten på sin sida och dess fulla stöd. De är redan utvecklingens nya hjältar och har handlat i Robin Hoods anda... Deras brott är deras fantasi i människans tjänst. Det enda tragiska i detta är att till och med vissa konstnär har anslutit sig och medvetet stämplat på infamins klocka för att sätta eld på historien. Att de utnyttjar sina påstådda framtidsbelysande facklor för att bränna, förmörka och förkolna. Stackars konstnärerna! I valet mellan levebrödet eller konsten, har en del artister, konstnärer, poeter, kändisar, valt sig själva och sin lilla levefralla, helt tvärtemot konstens själ och dess budskap om att dela ut glädje, idéer, skönhet, visioner, varna och fängsla ...

Förut trodde många, att konsten och konstnärer, var någon sorts visionärer, stadiga händer att stötta sig på på väg över livets gator, tryggt och glatt. Men nu visar det sig att det inte längre är det vi trodde och litade på. Konsten har blivit en affärsidé och konstnärerna enkla marknadsdrivande krafter och inget annat. Och det krävs inget geni för att bevisa det.
Ni behöver bara ta er en titt så ser ni mina damer och herrar, att även konsten, den helige konsten, såsom böcker, verser, rim, låtar, tavlor och allt annat i konstens värld hamnar på reorna och i andrahandsbutiker blandat med alla andra möjliga varor!

Vad kan de här artisterna nu kräva och i vems namn då de redan självmant anslutit sig till marknaden och sålt sig till djävulen? Ska inte då marknaden även få avgöra deras öde? Man kan trots allt inte både äta kakan och behålla den. Jag vill citera en kommentar plockat från nätet tack vare de fenomenala sökmotorer som vi har till förfogande, en kommentar om konstens ändamål, en bland många dock:

" De olika konstformerna är liksom allt annat i tillvaron av sexuell natur, och det är genom dessa som allkärleken kommer till materiellt uttryck. Verklig kärlek innebär enligt Martinus att vara liksom solen, som sprider sitt ljus runt om i världen.' I det riktiga människoriket har hela livet blivit en enda stort manifestation av konst. Vi kommer att leva i en värld full av glädje, lekfullhet, underhållning och behag, i en permanent fest, där allt badar i intellektualitetens och det kosmiska medvetandets klara ljus. Den färdiga människan lever i ett ständigt intimt samliv med alla sina medväsen och därigenom samtidigt i ett samliv med ingen mindre än det högsta väsendet, med gudomen, evigt omsluten av hans aura."

Mina ärade jurymedlemmar, tiden rinner ut, mänskligheten håller andan, jag ska inte förtära ert och deras tålamod. Ni behöver inte godkänna citatet. Men frågan måste ställas, kan ni tänka er solen, den solen vi dansar under vid midsommar, att den solen skulle ta betalt för ljuset och glädjen den sprider runt om i världen?

Jag vill lägga fram ännu ett exempel, trots att jag inte är så kunnig om Jesus utan bara en enkel jurist som gör sitt jobb och försöker förstå, men visst säger historien att Han kunde multiplicera brödet och fisken och att Han även gjorde detta? Han såg till att alla människor som var närvarande fick lindra sin hunger...han tog en fralla och och en fisk och plötsligt generades tusentals, skapade av hans heliga och magiska själ, för allas trevnad i mänsklighetens namn. Och de var tusentals glada och jublande människor vid kilometerslånga bord med vita dukar på stranden och sång och dans. Låt oss gå tillbaka tvåtusen år i tiden nu. Ponera att han istället hade använt sin talang och öppnat ett bageri och en fiskaffär och utnyttjat sin talang för egen vinning. Då skulle det utan tvekan varit fiskaren och bagaren, som korsfäste honom, genom några, alltid till salu, lejda händer. Var så säkra mina damer och herrar. Han skulle blivit, låt mig använda detta utryck, en jävligt stor konkurrent, så stor så det inte är en slump att han tog med sig sin hemlighet till graven i väntan på bättre tider. Det nya kräver alltid offer, men inte just idag, vi är redan i de nya tiderna.

"Vetenskapen skall göras till konst och konsten till vetenskap - skriver Martinus vidare. Konstens uppgift är att öppna människors ögon för den gudomliga skönhet som genomsyrar tillvaron; livet självt är det största av alla konstverk."

Ärade jurymedlemmar, ni ska vara stolta över att tillhöra ett så fantasifullt och uppfinningsrikt släkte. Människan som lyckligtvis bland sina ärade medlemmar kan räkna in de två medborgare från en liten by i Galien, vid namn Asterix och Obelix. De var små gentemot sina motståndare precis som de åtalade i dagens rättegång. Idag möter David sin Goliat i en annan skepnad.

Tillsammans ska vi vara stolta över våra ungdomar, de förbereder sig på att ta sitt skift i människans lysande marsch mot riktiga, konkreta och redan synliga bättre tider. Ni har blivit valda att fatta ett historiskt beslut. Varsågoda, mänskligheten väntar på er.

Vid eldens värme kan människan alltid uppfinna en kompromiss och gå vidare... Tack!

Juan Darién (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4187

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag håller med dig fullt ut, det du skrivit är kanon! Tack för detta annorlunda uppfriskande inlägg!

Permalänk | Anmäl #1 Francisca, 2009-02-23, 13:00

Jättebra! En annorlunda, fräsch artikel med många fina idéer! Tack!

Permalänk | Anmäl #2 Francisca Cavani, 2009-02-23, 13:03

Jag tycker också att texten är ytterst klargörande vad det gäller piratlobbyns perspektiv på sig själva och världen och för kvaliteten på dess ideologiska resonemang. Något säger det också om bildningsnivån. Det här är något att referera till fortsättningsvis. Tack ska du ha!

Permalänk | Anmäl #3 Martin Hedén, 2009-02-23, 13:44

Brottsrubriceringen är lite underlig;
medhjälp till [samordnat via varumärke och strukturering] tillgängliggörande ... av något som den previligierade upphovsrättighetsägaren ditintills bara lyckats tillgängliggöra på ett mycket svårtillgängligt och kostnadskrävande sätt, och som därför någon annan olovandes har gjort fritt tillgängligt. Anses samordning via varumärke (mistluren i dimman) synonymt med häleri, men utan att det uppstår någon som helst fysisk skada på otiginalet?

Permalänk | Anmäl #4 Uno Hansson, 2009-02-23, 17:27

I så fall finns ju originalt kvar oskadat, och kopiorna (häleriobjekten) genererar inga, utan det är endast varumärket som sådant (mistluren) som eventuellt genererar några inkomster.

Permalänk | Anmäl #5 Uno Hansson, 2009-02-23, 17:34

Mistlur eller kanske djungeltrumman låter bättre...?

Permalänk | Anmäl #6 Uno Hansson, 2009-02-23, 17:38

Jag kan då inte låta bli att jämföra The Pirate Bay med filmen "Massor av Wiskey", men i fallet The Pirat Bay finns ju all wiskeyn kvar, så den virtuella wiskeyn är ju då mer lik galten Särimner.

Permalänk | Anmäl #7 Uno Hansson, 2009-02-23, 17:47

Martin H du var ändå det roligaste med allt, artikel och inlägg :)
Så bitter, så över intellektualiserande, så gammal och grå, ingen tillstymmelse till humor. Ingenting, ingenting bara klagande och ojande över sin egen situation och sin gris envisa klagan utan framtid!

Nä! Det var ett otroligt rolig artikel, lika naiv som jag!
:)

Permalänk | Anmäl #8 Petter, 2009-02-23, 19:59

Håller med dig helt och hållet.Du för bra, humoristiska och klargörande resonemang. Du påtalar flera sanningar som många vill ignorera pga. ekonomiska, giriga intressen. Men det är omöjligt att stoppa utvecklingen, lika omöjligt som som att hejda tidens gång.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Pirater eller utvecklingens syndabockar?

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar