Därför har vi rätt att parodiera Wiehes låt

Sanna Rayman har upptäckt hur stora företag använder bryska metoder mot enskilda medborgare. (Visserligen först när hon själv hamnade i kläm...)

Ser fram emot att läsa mer på temat den lilla människan mot kapitalet på SVD's ledarsida!

Wiehe står på de svaga och utsattas sida, anser han själv.
Men det är lätt att stå på barrikaderna om man landar mjukt när man faller.

Så går det när man låter emails och facebook styra. Alla blir upprörda, helt i onödan, för det finns inga problem här. Gör låten, inget kommer att hända. Alla inlägg på newsmill i denna fråga är helt meningslösa att läsa. Vuxna människor klarar liknande problem varje dag utan att dra in andra. Särskilt en ledarskribent borde vara luttrad och inte behöva gå i taket.

Tips. Den som skickar arga emails så att folk (missuppfattar?) och blir arga skjuter sig alltid i foten. Det är bättre att vara snäll om man vill att någon ska göra något. Särskilt nära julafton.

Superfin analfabet! Grattis! God Jul! Gott nytt år!

Och en klok artikel också.

Underbar artikel. Fantastiskt för att komma från regeringsanknutna underhuggare. Tänk om regeringen hade samma patos för svenska folkets rätt att parodiera antidemokratiska företeelser...

Upphovsrätten tolkas ganska extremistiskt. Det visar till exempel utgången av tumnagelsmålet i Högsta Domstolen. Det vore välkommet om SvD kunde pusha för lagändringar som tillåter parodier och annan fair-use-användning.

Textraden i slutet säger det mesta: "...gör man nog det rätt svårt för sig att vinna sympati i de riktiga upphovsrättsfrågorna där verkliga värden står på spel".

Idag dömdes en 16-åring för fildelning i Göteborg. I dessa sammanhang visar man minsann ingen nåd. Att sätta polisen efter högstadieelever verkar inte vara främmande för vissa.

Problemet uppstår när låten läggs upp på Youtube.
Med artikelförfattaren argument skulle det vara fullt möjligt att byta ut texten på kända låtar och sen ta in alla intäkterna själv. Det är en hårfin gräns när det gäller parodi/satir. Men jag tycker ändå att upphovsmannen själv ska få bestämma vad och vad inte han/hennes material får användas till. Och då särskilt när det publiceras offentligt.

@Kristian: Bara för att det förekommer betyder det inte att det är ok. Många jobbar svart men det gör det inte lagligt.

#9 Upphovsrätten är 3 delad.
Text, musik och arrangemang.

Att använda någon annans musik utan tillåtelse är en sak, men att skriva egen text och ha eget arrangemang är aldrig upphovsrättsbrott eftersom de är den nya texten och nya arrangemanget som själva är skyddade av upphovsrätten.

@Laban
Nä det där kan inte stämma i så fall är det bara att ta t ex Mamma Mia med ABBA. Byt ut texten, gör ett nytt arr lägg ut på t ex Youtube och själv ta alla intäkter. Du skriver ju själv Text, MUSIK, arrangemang.

Svårt att riktigt greppa vad artkeln egentligen är ute efter. Anser man att upphovsrätten inte gäller parodi? Eller försöker man blidka företaget och få dem att göra ett undantag? Är inte så juridiskt bevandrad så om någon kunde försöka reda ut detta så vore jag tacksam.

Mystiken tätnar. Handlar det verkligen om rätten att "Parodiera Mikael Wiehes låt"?

Om avsikten hela tiden har varit att förlöjliga sången och upphovsmannen - då var det väl onödigt att blanda in den där betongklumpen?

När jag läser kommentarerna i den andra tråden blir jag än mer bekymrad. Påståendena om att Wiehe aldrig missar ett tillfälle att hylla diktatorer är kränkande och borde inte få passera som kommentar. Än mindre som artikel.

I Aftonbladet lyfts ett annat fall:
http://mobil.aftonbladet.se/a/www/14108421

Jag skulle gärna se att de här modiga liberalerna testade sina teorier om parodi och upphovsrätt mot en värdig motståndare. Bob Dylan? Disney?

Fram med gitarren! Här ska det skrivas Wiehe-parodier! :D

Kan inte någon som har tid sätta upp en hemsida där folk kan lägga upp sina alster?

Funderar på titlar som "Titanic och socialismen - båda sjönk men endast den ena saknades" och "Flickan och den hycklande vänsterkråkan".

Det luktar evergreens lång väg...

Ja, nu blev diskussionen plötsligt intressant.

Stora aktörer som använder kraftfulla påståenden om olagligt beteende. Man räknar med den enskildes rädsla för grymma och obalanserade straff i en nyckfull domstol.

Det finns många och stora problem att städa upp inom rättsväsendet och möjligheten att skrämma folk till lydnad med mer eller mindre motiverade juridiska hot är en av dem.

Tanken går osökt till Danmark, där upphovsrättsmaffian nu tjänar grova pengar på utpressningsbrev där man hotar med rättsliga åtgärder om offren inte omedelbart betalar en groteskt hög summa. De flesta betalar, därför att i danmark precis som i sverige så kan en förlust mot ett stort företag i en domstol fullständigt förgöra en privatpersons ekonomi oavsett vilket brott det rör sig om. Här i sverige har vi hittils varit relativt förskonade från sådan utpressningsverksamhet, i huvudsak för att våra telecom-företag vägrat ställa upp på det.

Rädslan för domstolskostnaderna är större än rädslan för själva straffet. Det är obalanserat. Straff bör fastslås efter brottets värde, och inget annat.

Jag utbildar lärare som i sin tur sska lära barn att hantera upphovsrättsliga frågor på nätet. Grundregeln är att i stirt sett alkt material de hittar genom google är upphovsrättsligt skyddat. Undantaget omfattas av cc-licens och då ska källan tydligt anges.

http://www.creativecommons.se/

Jag rekommenderar de blivande lärarna att FRÅGA innan de använder materialet. Annars kallas det faktiskt stöld och är en juridisk fråga. Bevisbördan borde ligga hos den som stjäl och utnyttjar någons material.

Jag är nyfiken på bilderna i filmen - vem äger rättigheterna till dem? Är de också objekt för parodisering?

Artiklelförfattarna tycks inte vilja se skillnaden mellan allsång på lokal och digital spridning. Det är oroväckande.

Upphovsrätt handlar inte bara eller ens i första hand om intäkter.
Lika väsentligt är kontrollen över hur ”verket” används och i vilka sammanhang.
Det är helt och hållet upp till Mikael Wiehe att avgöra om hans musik bör användas i detta helt offentliga och politiskt förlöjligande syfte.
Agerar inte paret Rayman och Santesson en aning pubertalt när de gömmer sig bakom paroditäcket?
Vilket ändamål menar man helgas i så hög grad av det frätande medlet parodi, att man nödvändigtvis måste utgå ifrån befintlig musik?
Pastisch skulle vara en framkomlig väg, men det kräver dessvärre en del musikalisk begåvning.

#15 Om du tror att parodin var ett inlägg i upphovsrättsdebatten så tar du fel. Skribenterna verkar ju av artikeln att döma värna om de stora skivbolagen.

#16 Mats Olsson: "Jag rekommenderar de blivande lärarna att FRÅGA innan de använder materialet. Annars kallas det faktiskt stöld och är en juridisk fråga. Bevisbördan borde ligga hos den som stjäl och utnyttjar någons material."
Det verkar vara svårt för många att förstå att stöld och upphovsrättsbrott är två helt skilda företeelser. Att en person som utbildar lärare inte känner till det är oroväckande.

#18, Nejdå Martin. Det tror jag inte var deras avsikt. Om de hade någon avsikt alls så tror jag inte det rör sig om mer än att ha lite kul och jävlas lite med en gammal meningsmotståndare. Två djupblå moderater - Sanna från moderata SVD och en timbroman som retas med en gammal vänstersångare.

Men de sätter ofrivilligt eller inte fingret på hur upphovsrättslagen kan komma att missbrukas.

#19
Det är kanske inte min bästa gren och juridiken är inte glasklar inom immateriell rätt. Men nog är det rimligt att den som tar något ifrån någon utan att fråga kan sägas begår en stöld.

Även om det är något så svårfångat som en melodi. Nästa steg är att sälja varan och göra anspråk på att kalla den sin egen.

Kanske hade ordet intrång varit bättre.

Jag ber alla tjuvar om ursäkt. De brukar inte dölja sig bakom politiska ursäkter.

@john
Hur ser du på fotografernas rättigheter till sina verk?
Bör de inte namnges? Risken finns annars att en del av den parodiska effekten uteblir.

Bilderna i klippet ser lite gamla ut, och vanliga foton från innan 1969 är inte längre skyddade av upphovsrätten.

#19 Mats Olsson
Jag lägger inga värderingar i detta, vill endast förmedla två saker:

-Upphovsrättsbrott är upphovsrättsbrott och inget annat. Klassas således inte som stöld. Att du tycker att det är stöld är din personliga åsikt men har ingen grund i juridiken. (Enkelt uttryck, stöld handlar om konkreta ting, t.ex. om nån stjäl din moped)

-Det är fullt tillåtet att parodiera och sprida andras material (utslag HD). Konstigt vore det annars, en stor del av svensk (och andra nationers) visskatt är ju parodi

Artikelförfattarna har således all rätt på sin sida. Om man tycker att det inte är ok, eller att användningen av Wiehes text är etiskt oförsvarlig, får ni så ert kast. .

Detta blir en mycket märklig debatt. Människor som vanligtvis hyllar kapitalet, blir upprörda när kapitalet går in och ser över sina intressen. Ställer samma fråga som många innan mig. Vad tror ni hade hänt om det istället för Wiehe hade varit en Lloyd Webber komposition, eller Coca Cola loggan användes? Minns ett gammalt dansband som använde Coca Cola typsnittet under ett flertal år innan Coca Cola fick nys om det, då fick de minsann byta fortare än kvickt.

Upphovsrätten, som nämnts innan, är inte så mycket en fråga om ekonomi som en fråga om rätt till bestämmande hur verket får användas.

En annan sak som skulle vara intressant, och som jag vet att jag i tidigare debatter frågat om, är en beskrivning av varför äganderätten vad gäller "ickefysiska" skapelser skiljer sig mot äganderätten vad gäller fysiska ting? Jag förstår debatten kring fri nedladdning, eller konsumtion utan att betala utifrån någon anarkistisk syn, men det är ju väldigt sällan det det handlar om. Istället använder man vaga argument som "..det är ju ändå inte artisten som får pengarna, utan skivbolaget... tekniken finns där, vi kan inte förhindra teknisk utveckling... vi kan inte kriminalisera en hel generation..." osv... Som sagt, på ett ideologiskt plan förstår jag vad som menas, men det är väldigt sällan de ideologerna som förespråkar slopad upphovsrätt. Det är snarare de som starkt poängterar vikten av privat äganderätt som förespråkar fri nedladdning och ett slopande av upphovsrätten. Nu använder ju dessa människor ofta vår fria skola, vår offentliga sjukvård, vår offentliga barnomsorg också, så ett visst mått av hyckleri finns ju där såklart...

För mig som konstnär är det viktigt att mina verk inte används för att tex sprida ett främlingsfientligt budskap eller används inom pornografi, reklam för produkter jag inte vill stå för osv... Med ett slopande av upphovsrätten öppnar man upp för alla att använda det jag skapat i vilket syfte som helst. Detta pga av det jag skapar, till skillnad från ett bord endast existerar i ickefysisk form. Är det rätt?

Till Martin Öhman och andra som fortfarande har problem att förstå vad egendom är: Egendom berör fördelningen av naturligt knappa resurser. Upphovsrätten skapar artificiell knapphet och innebär en inskränkning av äganderätten, då den begränsar vad man får göra med sin egendom.
Det ligger inga värderingar i den skillnaden, och man kan argumentera för att artificiell knapphet är nödvändig. Men det gör inte upphovsrätt till äganderätt, och det gör inte upphovsrättsbrott till stöld.

Den dagen jag hävdar att jag själv skrivit något som bevisligen någon annan har gjort före mig ("jag måste ha hört låten på radion/hittat noterna under sängen") - nog är det ett försök att tillskanska (vem använder det ordet!!!) något på orättfärdigt sätt? (aka stöld)

P.S. Vem har skrivit "i fablernas värld"? Har denna person godkänt SIBA:s version? (big mistake)

#27. Nej Mats. Stöld är det inte.

Upphovsrättsbrott kanske, men det beror på. Det finns många sätt att orättfärdigt dra nytta av det andra äger som inte är stöld.

Jag förstår vad du menar men när man talar om lagar så har orden betydelse.

#23:
"Skyddet varar i 70 år efter det år upphovsmannen dog. Fotografiska verk skyddas i 70 år efter det år upphovsmannen dog medan fotografiska bilder är skyddade i 50 år efter bildens framställningsår."
(BUS, www.bus.se)

Det är alltså en fråga om verkshöjd huruvida skyddet ser ut.

Frågan om huruvida brott mot upphovsrätten är "stöld" eller inte är väl ganska irrelevant? Det blir en typisk NM-debatt av det där man dänger varandra i huvudet med skaftet på en hammare.

Martin Öhman har en stark poäng i #25. Om jag som skapare av ett konst eller musikverk som uppnår en viss verkshöjd (viktigt begrepp i svensk upphovsrättslagstiftning som ingen nämnt) vill jag kanske inte se det använt i sammanhang jag inte sympatiserar med?

Det kanske inte handlar om girighet, utan om just detta i Mikael Wiehes fall. Borde vi i så fall inte respektera detta?

Detta betyder att frågan har en stark moralisk dimension och det borde kanske artikelförfattarna fundera över?

Samtidigt parodier görs hela tiden. Men kanska haltar jämförelsen med "vem som helst" som sätter ihop något kul och slänger ihop på YouTube. De här två är inte "vem som helst" utan ganska offentliga personer med en politisk agenda. Så återigen, här finns inga självklara svar och då får man nog kalibrera sin moraliska kompass. Och det är en kompass som innan Internet, i just den här frågan, var betydligt enklare att kalibrera än idag. För vill vi verkligen lagstifta om det här in i minsta detalj? Tror inte det.

Ni som tycker att det är omoraliskt eller borde vara olagligt att göra så här, anser ni också att det borde vara förbjudet att citera någon utan att be om lov? Bör den som uttalar sig om något ges laglig rätt att förhindra t ex. Sd att citera dem om man inte uppskattar det? Lawrence Lessig har myntat begreppet "permission culture" för ett samhälle där människor inte vågar använda eller hänvisa till något utan att fråga om lov först, vilket skadar spontanitet, kreativitet och kultur. Är det verkligen så ni vill ha det?

Och varför ska det vara möjligt för Wiehe att dedicera en låt till Johan Norberg där nyliberaler beskrivs som människor med girighet som ideal som ser på sitt liv som en strid där man sparkar och klöser sig fram och ser sina barn som sparkapital, detta samtidigt som en harmlös parodi som inte ens ansätter Wiehe på något sätt skulle vara moraliskt förkastlig?

@Martin Öhman
Nyzell har redan svarat på din fråga. Utöver den s.k. icke-rivalitet som gäller för digitala exemplars är en annan skillnad mot fysiska ting att de senare kräver underhåll för att inte förfalla. Äganderätten fungerar då som en uppmuntran till att bevara, utveckla och omarbeta knappa resurser. Samma sak är någonting som upphovsrätten ofta förhindrar. Se förresten gärna mitt blogginlägg http://upphovstratan.wordpress.com/2010/01/09/ar-immaterialrattsskydd-en...

Debatten om för/emot fildelning tycker jag egentligen i många delar är ganska ointressant. Jag tycker att det är intressantare att titta på utformningen av upphovsrätten. Idag skyddas en ung kreatörs verk i 120-130 år (fyra, fem generationer). Tycker du att det är rimligt?

Och om vi tar patentfrågan så har just Android-telefoner utsatts för importförbud i USA eftersom Apple har monopol (patent) på att göra det möjligt att i ett mejl eller på en webbsida klicka på ett telefonnummer för att ringa upp det. Är ett sådant patentsystem rimligt?

@Joakim Milder
Du skriver att det är väsentligt att det är möjligt att kontrollera i vilka sammanhang ett verk används. Visst, men i vilken utsträckning? Till den grad att vi stoppar satir, parodi? Nyhetsrapportering? Bör inte upphovsrätten vara utformad så att den gynnar kultur och samhällsutveckling?

@Mats Olsson
Du skrev "Artiklelförfattarna tycks inte vilja se skillnaden mellan allsång på lokal och digital spridning. Det är oroväckande."
YouTube är på många sätt det nya allsång på lokal. Se förresten gärna http://www.juliansanchez.com/2010/02/06/the-evolution-of-remix-culture/
Man kan väl knappast att påstå att Wiehe har skadats på något sätt av denna användning. Att han inte samtycker är en annan sak.

@TorM
Frågan om Wiehe lidit någon skada eller inte tycker jag är intressant och kanske borde den delats upp i två delar.

Om Rayman hade lyckats ta betalt för sitt alster - är det rimligt att en del av intäckterna går till kompositören? Det tycker nog de flesta av oss - även om vi i remixkulturen ständigt flyttar gränser för vad som är tillåtet.

Mer intressant är det om vi tänker oss att en upphovsman har ett känslomässigt band till sin sång. Min sång är mitt barn och jag vill inte att det ska förekomma i sammanhang jag inte har kontroll över. Utifrån det här perspektivet måste det vara skaparen som äger tolkningsföreträdet - och de lättkränkta kan naturligtvis alltid anklagas för att vara överkänsliga.

Men när det gäller barn och sånger menar jag att det är en rimlig position.

Mats #31
"Min sång är mitt barn och jag vill inte att det ska förekomma i sammanhang jag inte har kontroll över"
Du kan aldrig ha full kontroll på något du släppt offentligt.
Vilket/vilka av följande fall tycker du man ska kunna stoppa (för att man har rätt till kontroll):
- Jag gillar inte Rix FM, så min lår får inte spelas där
- Du får inte citera delar av min text på din blogg
- Ditt band får inte framföra en cover av min låt live
- Du får inte sjunga min låt i duschen
- Du får inte spela min låt på en privat fest

- Du får inte använda min låt som reklam för Dressman (utan mitt medgivande)
- Du får inte skriva en ny text till min melodi och sprida den digitalt (utan mitt medgivande)
- Om ni har ett coverband och spelar offentligt bör ni rapportera vilka låtar och det är väl arrangören som betalar in ersättning (jag kan aldrig riktigt reda ut det där).

-Om ni spelar på privat fest gäller väl andra regler - men det är väl en fråga om gränsdragning där också. Jag hyr Stortorget och ordnar en hyllningsfest till mig själv med parodier på Wiehes musik...

- Så länge RIX följer gällande avtal har jag ingen åsikt. Bara jag slipper lyssna.

- Citaträtten är väl någorlunda reglerad så länge du anger källan. Om du ger ut en bok med "Mats Olssons bästa citat" vill jag gärna ha en del av vinsten.

- Vad du sjunger i duschen tror jag är en fråga för grannarna snarare än mig.

Bra.
Min poäng är att du aldrig kan uppnå det du skrev: "...jag vill inte att det ska förekomma i sammanhang jag inte har kontroll över", det är alltid en kompromiss.

Jag vet att livet består av kompromisser men gillar folk som försöker leva efter principer.

Därför blir det motsägelsefullt när de som hyllar privategendomen från den stora moderatidningens ledarsida gör sådana oblyga intrång utan att förstå problematiken. När de beskriver sig som tredjeklasspassagerare firar väl den ofrivilliga komiken triumfer.

Bråka med Benny Andersson - han var väl aktiov i slussendebatten och har skrivit många tacksamma låtar att parodiera!

@Mats Olsson
Ekonomisk skada kan inte bedömas utan att ange vilken "baseline" man använder. Om detta juridiskt sett inte är ett upphovsrättsintrång och de ändå betalar då är det ju Rayman och Santesson som lider skada.

Angående den känslomässiga kopplingen till verk så tycker jag personligen att den ideella upphovsrätten borde begränsas något. Jag har svårt att se varför kontrollen över ljud och bild ska vara så mycket större än över text. Om en inflytelserik konstkritiker fullständigt sågar ett verk blir normalt skadan större än om någon amatörremixare gör en liten bearbetning. Ändå är det förra tillåtet medan det senare ofta inte är det. Om du skriver en text och blir citerad kan du normalt sett inte med lagstöd hindra någon att citera dig i ett sammanhang där du inte vill förekomma.

Men visst, det finns avvägningar. Personligen skulle jag säga att icke-kommersiella, transformativa bearbetningar som sprids genom pull-teknik (aktivt söks upp av de som vill uppleva det, snarare än att pressas ut t.ex. genom reklamkampanjer till grupper som annars inte hade sett det) oftare borde vara ok.

Jag är för övrigt låtskrivare själv. Jag har det inte som profession, men saknar heller inte begåvning skulle jag vilja påstå.

@36 Tor

Nu tappar du mig! Menar du att det går att jämföra kritikerns sågning med ett upphovsrättsligt intrång? Kanske gör båda ont på både ekonomiska och känslomässiga plan - men de flesta konstnärer är nog medvetna om den risken när de ger ut något.

Om en tidning ger en kritiker i uppdrag att recensera ett verk vore det ansvarslöst mot läsaren att bara publicera positiva texter.

Jag försöker förstå skillnaden mellan pull och push, men tror inte den kommer att vara lika stor i framtiden. En reklammakares dröm är ju att få kunder att själv söka upp budskapet och helst uppleva informationen som en form av underhållning. Exempel saknas inte på Youtube.

Nej det blir nog inte mer etiskt försvarbart då. Jag vill varken att min musik eller mitt barn ska användas i sådana sammanhang - om jag inte tillfrågats.

Min poäng var helt enkelt att om man för ett ögonblick kopplar bort juridiken och bara betraktar skadan som sådan, så är det ganska godtyckligt mot vilka skador lagen ger skydd.

Jag vill inte heller att min musik används i sammanhang som jag inte tycker om, men jag skulle inte vilja upphöja det till en allmän regel om absolut kontroll. Det som är bra för en själv och det som är bra ur samhällsperspektiv skiljer ibland en aning.

Ett par tankar dyker upp i mitt huvud. Pengar i dagens samhälle existerar till stor del endast i digital form. Om nu stöld endast är när du stjäl något materiellt (något med en "kropp"), är då inte otillåtet förskansande av digitala pengar stöld. Eller ponera att jag på digital väg kopierar aktiepapper, vilket resulterar i att de förlorar värde. Har jag då inte begått ett fel? Detta är inga argument, utan bör mer ses som hypotetiska exempel.

Jag funderar lite på det här kring; bara för att en teknik existerar är det då ok att använda den principen. Om det nu skulle vara så att skivförsäljning SKULLE vara det som artister tjänar pengar på (nu vet vi ju alla att det i de flesta fall inte är så), då innebär ju ett system likt dagens, där du är en knapptryckning ifrån i princip all information, dödsstöten för en ganska stor yrkeskår. Möjligen är det en naturlig utveckling, men det leder ju oundvikligen till att en kulturyttring försvinner. Det resulterar ju dessutom att anledningen till att systemet utvecklades försvinner, vilket gör att systemet på så sätt "begår självmord". Med systemet syftar jag på systemet för, med brist på ett bättre ord: olaglig nedladdning.

Jag är medveten och håller med om att det är lite absurt att upphovsrätten gäller 70 år efter din död. Men för guds skull, vi som skapar verken måste väl ändå få säga något om hur de används? Som nämnts innan, inte bara av mig; jag vill verkligen inte se att mina verk används för att sprida ett nazistiskt budskap tex... Skulle inte gärna ses att de används för att sprida ett borgerligt budskap heller för den delen...

För mig behöver stöld åtminstone två komponenter: ett otillåtet berövande av någons ägodel och att ägodelen kommer att besittas av tjuven. Man kan här betrakta antingen ensamrätten som sådan (vilket är mest vettigt enligt mig) eller enskilda digitala exemplar (görs ofta av pirater som vill göra det litet väl lätt för sig). När ett digitalt exemplar kopieras är det ingen som berövas något exemplar. När någon gör intrång på en ensamrätt är det inte så att ensamrätten övergår i någon annans ägo. Därför framstår det för mig ologiskt att tala om upphovsrättsintrång som stöld. Det har ingenting att göra med huruvida det är fel eller ej - det är bara en begreppsutredning.

Se'n finns förstås i dagligt tal exempel på ordval som t.e.x. "låtstöld" och "idéstöld", men det betraktar jag som en litet slarvigt uttryck för den bakomliggande tanken.

Jag tror att ditt tal om teknikdeterminism är litet av en halmdocka. Det är nog ganska få som använder det där som argument. I själva verket är det ju just nu jättemånga som vänder sig mot upphovsrättsindustrins försök att censurera internet bara för att de tekniska förutsättningarna för att (försöka) göra det växer fram, t ex. genom det drakoniska SOPA-förslaget.

Ett betydligt intressantare argument är att det i förlängningen är omöjligt att i ett fritt samhälle kontrollera informationsutbytet mellan alla medborgare. Kontrollsvårigheterna betyder ju inte i sig att det är rätt att bryta mot upphovsrättslagen, men det är ändå ett viktigt pragmatiskt argument.

Du skriver "Det resulterar ju dessutom att anledningen till att systemet utvecklades försvinner, vilket gör att systemet på så sätt 'begår självmord'". Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du menar med detta. Utveckla gärna.