Synen på politikens gränser skiljer Reinfeldt och Juholt åt

Nu när det avslöjats att hela regeringen fifflar med bidrag för att lura till sig gratis boende i Stockholm för sig själv och sina familjer så går det inte längre att se någon skillnad på socialdemokrater och moderater.

Finansmarknaden gillar inte heller 5-års planer, därför har man reducerat planeringen till mikrosekunder genom en dator som gör affärerna.
Därför får man istället göra 20-årsplaner i efterhand, till en kostnad av biljoner Euro av skattebetalarnas pengar, för att reda ut statsministerns nyliberala och beundransvärda förhållningssätt.

Å andra sidan, vad spelar det för roll när den skattefinansierade Henrik S Järrel kan spatsera runt i Stockholm, med sin höga hatt och silverkäpp, mata duvor och lyfta på hatten när han träffar en annan skattrefinansierad f d riksdagskvinna, Helena Rivière, som niger vackert tillbaka och tar fram sin lilla brödpåse som hon samlat ihop till duvorna. Biljonskulden drabbar ju inte dem.

Jag tror den grundläggande tanken i Moderaternas idéprogram handlar om att dess företrädare ska bo i Lidingö, Djursholm, Wasasataden, på Strandvägen och allt vad det heter, och att man ska ha så mycket pengar att man aldrig någonsin kommer i närheten av de problem som man skapar genom sin politik.
Sen tror jag att den långsiktiga strävan är att deras barn ska få ärva dessa privilegier, så att man avskaffar arvs- och gåvoskatt, med den lilla noten att "det ändå fuskas så mycket så det är lika bra att avskaffa dessa skatter".

Sen tror jag att i stort sett alla i privilegiesverige har anslutit sig till den idén och att den fungerar så länge man får mer för sin lägenhet än vad man gav. Därför pumpar man in biljoner i EUs finansiella system, så att inte myten om nyliberalismen avslöjas.

För eventuellt skulle det uppstå problem om det unga paret som gav 3 miljoner för sitt hus plötsligt skiljer sig och bara får 2 miljoner för huset och skiljs med var sin skuld på 500 000:-. Då börjar dom kanske att undra vem som har deras pengar och då blir det problem framförallt för alla pensionärer som bytt sitt boende mot husbil och som flänger jorden runt för de pengar som nu istället uppstått som en skuld för det unga paret.

Så tror jag.
Sen tror jag att både Reinfeldt och Borg fattar vad man ställt till med och försöker komma ur spelet så fort som möjligt själva, så att man lämnar innan det vänder.

Jag tror alltså inte att Helena Riviére f.d. riksdagsledamot (m) har skapat något som helst politiskt mervärde, utan är själva grunden till den kris som idag belastar EU.
För detta belönas hon med en för mig okänd summa skattepengar, vilket jag tycker känns helt orimligt.

Artikeln kan i stort sammanfattas med följande citat från sista stycket:

"Han [Reinfeldt] har ett annat förhållningssätt till politik och till människor än Juholts idé om staten som kassa och utskänkningsställe för allt möjligt."

Om det vore sant, varför har då Sverige världens högsta, eller näst högsta, skattetryck? Varför ligger Sverige i världstopp i bidragssystemen (utskänkningsställen)?

Juholt och Reinfeldt skiljer sig inte så mycket åt. Juholt står givetvis till vänster om Reinfeldt men skillnaden är mycket liten i ett internationellt perspektiv.

Tron på människans egenmakt skiljer mellan alternativen.
Moderaterna tror vi kan göra förnuftiga beslut i alla lägen.
Socialdemokraterna tror vi måste få många chanser att välja för att besluten skall bli förnuftiga.
Ta skolan-där vill S att alla skall få flera chanser med statliga skolpengar. I bästa fall humant men det kan ju även innebära att skoltiden blir onödigt lång och flummig.

#2 Alf Carlsson: Eurokrisen och daytrading är om jag fattat rätt helt orelaterade. Eurokrisen beror på att euroländerna själva inte följt sitt eget regelverk. Man har lånat upp för mycket för att bekosta välfärd utan att folket ska behöva skatta. Med andra ord har man levt över sina tillgångar. Då uppstår förr eller senare ett läge då detta uppdagas och då går det ungefär så här.

Datordriven daytrade skapar förvisso snabbare förändringar på börsen, men betyder långsiktigt ingenting. Ett företag blir inte bättre eller sämre för att dess aktievärde ökar exponentiellt för att sedan störtdyka. Företaget kommer att över tid öka eller minska i värde beroende på om det går bra eller dåligt. Du har fått för dig att börsvärdet på ett bolag speglar någonting om bolagets verkliga värde, men det stämmer inte. Idealt är bolagets värde och börsvärdet exakt samma, men är sällan det. Börsvärdet bygger nämligen på förväntningar och grupp-beteenden. Därför kommer det alltid att finnas undervärderade och övervärderade aktier och därför kommer duktiga investerare som ser bortom daytradingbruset på wallstreet kunna tjäna stora pengar på börsen.

Du pratar om börsvärdena som något som har betydelse. Börsvärden saknar betydelse. Att handla enbart baserat på börsvärden är inte bara riskabelt, det är riktigt dumt. Istället så bör man leta efter bolag som undervärderas på börsen men som har ett högt inneboende värde. Här är faktorer så som företagsledning, affärsplan, utveckling över tiden mm avgörande. Det är faktorer som inte kan avgöras med en funktionellt programmerad formel (börsprogram är normalt funktionsorienterade). Det är också därför sugrören inte är ett problem. De som förlorar är de människor som sysslar med daytrading och försöker tjäna pengar på små bubblor och gissningar om kortsiktiga stigningar eller dalar i bolagens börsvärde. Men det verkar för mig som att du inte har läst speciellt mycket om börshandel och börspsykologi. Förstår man inte Mr Market och varför han ena dagen är euforisk och nästa dag är djupt depprimerad och lockas av irrationella beslut baserat på tillfälliga nedgångar eller uppgångar så förlorar man pengar. Men om man nu inte förstår börser bör man hålla sig långt därifrån eller faktiskt läsa böcker av de som lyckas.

En skolklass genomförde investeringar och ökade sitt kapitalvärde 70% om jag inte minns fel. Det gjorde de genom att analysera företagen bakom siffrorna och ha rationella argument och kritisk prövning av bolagen de investerade i. Det är betydligt bättre än vad de flesta professionella daytraders presterar. Om nu datorer sög ut hela börsen, varför gör fortfarande män som Buffett stadiga vinster? Jo för att de vet att de kortsiktiga förändringarna inte betyder något. Investeringar handlar inte om att följa kortsiktiga trender. Det handlar om att värdera bolag tills ögonen blöder och sedan köpa ett undervärderat bolag med bra potential. För att lyckas med detta läser man affärsplaner och revisionsrapporter dagarna igenom. Man för anteckningar om intressanta bolag och bestämmer sig för till vilket pris man ska investera och till vilket pris man ska sälja. Sedan tar man sitt kapital (som man absolut inte lånat ihop, utan tjänat) och investerar. Sedan väntar man och rör inte aktien under minst 5 år. Sedan kvitterar man ut vinsten. Detta är det förenklade receptet för att överlista bipolära Mr Market, dvs de kortsiktiga förväntningsförändingarna på marknaden.

Moderater skiljer sig från andra genom att de vill se så liten stat och offentlig sektor som möjligt. Allt ska klaras av privat via entrepenörer. Inte heller ska vi utbilda folk i gymnasieskolan till bristyrken. En stor andel av folket ska stå utanför och ingå i arbetskraftsreserven som ska hålla nere lönekraven, då behövs ingen dyrbar utbildning.

Helena Riviére förfasar sig över att Håkan Juholt vill bekämpa fattigdomen via socialförsäkringarna. Hon inser inte att t ex
a-kassan kvalar man in till via arbete, och blir man friställd har man betalt till en försäkring som ska falla ut med en rimlig ersättning man kan leva på tills man får ett nytt arbete. Lika med sjukpenning. Moderaterna har försämrat ersättningarna så människor hamnar i fattigdom men det vill man inte se utan kräver att alla ska arbeta och finns det inga arbeten är ansvaret individens, inte det allmännas. Det kallas arbetslinjen.

Visst ska människor arbeta, inte många vill leva på bidrag, men när inte jobben finns är det helt och hållet individens ansvar enligt Reinfeldt och alliansen. Blir man fattig är det ens eget fel för arbetslinjen gäller enbart dem som arbetar. Detta ställer sig Helena Rivière så gärna upp för. Det gäller ju inte henne som riksdagspensionär. De har egna tillskansade privilegier.

Firma Reinfeldt Borg skapade stabilitetsfonden och sa att det är inte skattebetalarna som ska stå för notan. Nu visar Riksrevisionens granskning att så är inte fallet; merparten av finansieringen får skattebetalarna punga upp med.
Är det något som också tilltalar Helena Rivière?

Reinfeldts populäritet kan snabbt avta om väljarna ser att den praktiska politiken inte stämmer riktigt överens med budskapet.
Vilket ansvar tar m för kärnkraften frågar sig nog allt fler efter Fukushima. De uppgraderade uttjänta svenska reaktorerna är mer eller mindre tickande bomber.
http://runelanestrand.wordpress.com/2011/10/29/lakare-och-sjukskoterskor...

#8 Johannes Westlund...Du e för go.
Jag fattar inte varför inte du sitter som finansminister. Det är väl alldeles självklart att det finns enskilda vinnare, det gör det i postkodlotteriet också och definitivt är deras förvaltare de största vinnarna med den största rötan längst upp som tjänar 5,7 miljoner, som skjuter ett svältande barn med uppsvullen mage framför sig.

"Eurokrisen och daytrading är om jag fattat rätt helt orelaterade."
Nej, nej. Det handlar om investerares rätt att tjäna pengar. Rasar finansmarknaden, så börjar folk hålla i slantarna och vi får en recession. Då köper ingen lägenheter längre till de fantasipriser som marknaden har satt. Då faller alla investeringar och hjulen slutar snurra, med ökad arbetslöshet i en nedåtgående spiral.
Det fårskallarna i EU gör är att man fördröjer kraschen genom att låna ytterligare.
Den reaktion du får på dessa beslut är "Börsen svarade positivt på beskedet" (att man lånar för attt säkra vinsterna). När sen de slugaste gjort sina vinsthemtagningar på en 4%-ig uppgång, så fortsätter börserna att rasa. I själva rörelserna sitter sen datorerna som en skattmas och drar hem pengar till sina ägare.

Detta har inte ett dugg med Grekland att göra. Där var det tvärtom så att privata låneinstitut kunde dra tillbaka sina lån före kraven på skuldavskrivningar kom. Lånen togs över av staterna (skattebetalarna). Naturligtvis sitter dessa privata långivare i samma jacuzzi som den politiska makteliten.

Det är intressant att du tar upp Buffét. Han talar om klasskriget.
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2011/07/29/usa-bankrutt/

"Buffet tror inte på argumenten om att höjda skatter för de rika skulle minska investeringar och påverka jobben negativt. Sedan år 2000 när skatterna sänkts har tvärtom antalet nya jobb minskat argumenterar han.
”Den miljonärvänliga kongressen har daltat alldeles för länge med mig och mina vänner” avslutar Warren Buffet sin krönika."

Det är Warren Buffet och jag som är överens i analysen.
Buffet fattar också vilka konsekvenser det har fått att kapitalägarna drivit spelet för långt. Det är därför som Reinfeldt också börjar ta upp "mjuka värden" och meningen med livet.

Ser man sen historiskt vilket pris som girigheten ytterst fått betala, så står Muammar al-Gaddafi som det senaste exemplet. Det är inget dramatiskt med det, det är bara ett historiskt faktum som den ledande nomenklaturen aldrig någonsin vill lära sig.

Man behöver inte läsa dessa texter i sin helhet. Guldkornen står som spön i backen.

Så här skriver den fötjusande Helena Rivière:
"Det visar sig att arbetslinjen och jobbskatteavdraget är denna goda samlande framtidsinriktade idé som alla numera förstår och bejakar och som ger lugn och ro i landet."

Landet är större Östermalm. Det finns något utanför portkoderna och de tunga sammetsgardinerna, som också nån djävel har valt att också kalla Sverige.

"arbetslinjen och jobbskatteavdraget" betyder: "svältlinjen och att köpa medelklassens röster".

Problemet blir medelklassens röster när det finansiella systemet rasar samman och huspriserna störtdyker. Då gäller det att snabbt hitta nån kommunism att skylla på.

#12 Alf Carlsson: Jag börjar med att bemöta det du skriver om Buffet. Jag håller med honom. Sänkt skatt för rika har inga effekter på ekonomin. Höjningar har inte heller namnvärda effekter. Vi pratar om möjligen tusentalet personer i Sverige. Även om vi höjer skatten med 100% så kommer det motsvara kaffepengar i statsbudgeten. Alltså är höga skatter på rika det ideologiska ställningstagandet att det ska straffas att vara rik. Men det är en parentes.

Det Buffett däremot inte uttalar sig om är skatter på arbete, skatter på varor och skatter på omsättande av kapital. Det är skatter som typiskt förändrar ekonomin ganska mycket. Med lägre skatt på arbete får många människor mer pengar i handen vilket leder till högre efterfrågan eftersom den gruppen som får mer pengars konsumtionsmönster är sådant. Med lägre skatt på varor kan större delen av vinsten på en vara gå till dem som framställde och tillhandahöll den och priset kan antagligen sänkas, vilket gynnar konsumenten och ökar efterfrågan. Sänkt skatt på kapitalomsättning (samma sak med varuomsättning egentligen) är också en skatt som påverkar. Det sysns mest i företagsstrukturen. En hög omsättnignsskatt gynnar stora bolag med många produktionssteg under samma tak, men omöjliggör för små aktörer med lite kapital att slå sig in genom att göra ett produktionssteg bättre (en hel process är orealistiskt om processen är från malmutvinningen till färdig hylla i butiken) eftersom vinsten med att slippa skatta för att man lägger ut arbetet på en bättre aktör är större än den förbättring den lilla aktören skapar. Det handlar alltså om ifall vi vill ha stora jättebolag med få kapitalstarka ägare eller en sund marknadsekonomi med mindre företag och chans för alla att vara med. Kapitalomsättningsskatter gynnar typiskt stora bolag då det är bättre att satsa på ett bolag med stor del av kedjan i huset istället för att köpa flera separata små bolag som svarar för var sin del.

Skatter påverkar självklart, men ökade eller minskade skatter på rikas privatekonomi gör inte speciellt mycket för att öka någon efterfrågan som genererar jobb.

Men ingen har föreslagit sänkta skatter för rika i syfte att skapa jobb. De jobbskapande skattesänkningarna har varit riktade mot faktorer som påverkar ekonomin och jobben på önskvärt sätt. RUT gynnade främst barnfamiljer och pensionärer (dvs svensk medelklass och arbetsklass) och har bevisligen skapat fler jobb och är en reform som minst bekostar sig själv (om man nu kan prata om det som en kostnad, det handlar ju egentligen om utebliven skatteintäkt vilket inte är samma sak). En annan viktig reform är skattesänkningarna på arbete, vilket ger arbetaren högre nettolön (mindre försvinner i skatt), och vi vet att arbetare spenderar en stor del av sina pengar på konsumtion vilket betyder omsättning vilket betyder fler jobb. Skattesänkningarna för rika däremot har antingen varit av karaktären att även rika fått del av skatteavdrag som alla andra fick, vilket är rättvist, eller så är de ideologiska, dvs man anser inte att rika ska straffbeskattas med enda skälet att de är rika utan på en nivå som är rimlig i jämförelse med alla andra.

Du läser bibeln som fan läser bibeln.
Det är svårt att diskutera med analfabeter, du får skärpa dig eller ägna dig åt annat.

"Buffet tror inte på argumenten om att höjda skatter för de rika skulle minska investeringar och påverka jobben negativt. Sedan år 2000 när skatterna sänkts har tvärtom antalet nya jobb minskat argumenterar han.

"Buffet tror inte på argumenten om att höjda skatter för de rika skulle minska investeringar och påverka jobben negativt."

Alltså INVESTERINGARNA minskar INTE bara för att man beskattar de rika hårdare. - Det är vad han säger.

"Sedan år 2000 när skatterna sänkts har tvärtom antalet nya jobb minskat argumenterar han."
-Det är alltså så att SÄNKT SKATT FÖR DE RIKA har MINSKAT antalet nya jobb.

Och detta är fullständigt självklart. Det är ingen ideologisk fråga, ingen höger-vänsterfråga, utan bara fullständigt självklart. Och den som inte fattar det borde befrias från allt politiskt inflytande.

Sen kan man naturligtvis bortse från detta och ändå fortsätta älta trots att man inte ens har förmågan att läsa några enkla huvud- och bisatser innantill.

Men absolut #14 Johannes Westlund är en värdig representant för den fundamentalistiska marknadsekonomin. Han bestämmer sig först vad han ska tycka, sen bänder han in argumenten i debatten även om även om han inte begriper vad t ex Warren Buffet säger. Då är det bara att göra om Buffets påstående till sin motsats och fortsätta som om ingenting har hänt.

Du är ett skämt Johannes Westlund.
Börja med stavgång.

Ja, det är mkt som skiljer herrarna åt. Bl a synen på människan. Moderaterna vill ju ha tillbaka slavsamhället eller i alla fall till tiden före då alla fick rösträtt. Vi är på god väg nu..
Och Helena Du bara mal på i sedvanlig stil.

#15 Alf Carlsson: Du får gärna tycka att jag är mindre intelligent, ett skämt eller en jubelidiot. Det är tillåtet. Men håll gärna dessa åsikter för dig själv. När du ägnar så mycket energi åt att förklara hur dum jag är känns det för mig som att du inte har bättre argument än det att komma med. Personangrepp brukar betyda att argumenten i arsenalen sinat.

Med det sagt så erkänner jag gärna att ja, jag tror på den fria marknaden. Man kan beskriva det som den största katastrofen förutom alla andra system vi redan provat, men faktum kvarstår. Marknaden fungerar till skillnad från vilket annat system som helst.

Vidare om Buffett så diskuterar han om jag förstår saken rätt privatförmögenhetsbeskattning. Och han har helt rätt i att den beskattningen inte påverkar investeringsförmågan eller investeringsviljan. Men moderaterna sänker skatten för arbetare, för medelklass, ja för oss alla. Den tydligaste linjen är att arbete ska löna sig. Det är alltså förvärvsinkomstbeskattning, vilket Buffett inte ens diskuterar.

Sen att göra slutsatsen att sänkt skatt under en tioårsperiod ligger bakom att jobb minskat tycker jag är att förenkla verkligheten lite. Jag respekterar Buffett som investerare, där har han verkligen auktoritet, och jag respekterar hans principer. Men jag kräver mer än en mening som bevis för att höga skatter korrelerar med hög sysselsättning, vilket är vad du påstår att han påstår. I min värld finns inget egenvärde i hög beskattning. Skatt för skattens skull är omotiverad stöld.

Vidare hävdar jag att detta uttalande inte är direkt applicerbart på svensk ekonomi som har en 40årig historia med abnormt höga skatter för alla och en groteskt stor offentlig sektor som med hjälp av monopolställning tillåts vara hur kostsam och ineffektiv som helst, allt på skattebetalarnas bekostnad.

Men hur som helst har Buffetts eventuella åsikter om nationalekonomi absolut ingenting att göra med ifall det är möjligt att lyckas på börsen eller ej, vilket han är ett exempel på. Du skriver att det är klart att det finns några som lyckas på börsen, det finns ju de som vinner på lotto. Min fråga till dig är vad är sannolikheten att samma person vinner på lotto varje gång 30 år i följd? Utan komplexa uträkningar kan vi snabbt konstatera att sannolikheten är tiopotenser lägre än den tiopotens där man slutar räkna och konstaterar att händelsen är statistiskt omöjlig. Men ändå så har vi ett antal legendariska investerare som varje år gör stadiga vinster och vars portföljer stadigt gör värdeökningar, som vinner på det här "lottot" år efter år. Påstår du att det är slump? I så fall så föreslår jag att du läser en kurs i statistik för det är en matematisk omöjlighet att det är slump. Börsen är inte ett lotteri. Daytrading kan liknas vid Las Vegas, några har tur, men oftast vinner huset. Men Decadetrading är skicklighet. De som förmår att göra kallsinniga beslut även när börsen svänger som en jojo kommer förr eller senare kunna kvittera ut en vinst.

Vad gäller Eurokrisen i övrigt är jag inte helt insatt, men det var inte datorer som tvingade Grekland exempelvis i för stor skuldsättning. Det var de själva och deras skatteomoral som tog dem dit. Euroländerna hade ett gemensamt regelverk, men det sket man fullständigt i och därför har vi situationen där land efter land går omkull därför att man inte följt sina egna regler. Det har inget med datorer på börsen att göra, åtminstone inte såvitt jag kan se.

#17 Gunilla Madegård..."Ja, i denna analys har du alldeles rätt."

Hahaha. Din reservation är helt ok.

Du får ta över Johannes Westlund. Jag pallar inte. Hade det räckt med att han gick till torget och handlade lite fler tomater kunde man försökt, men detta är en återvändsgränd.

Det är illa nog med Helena Rivière, som tror att Sverige och Östermalm är samma sak.

Lycka till.

#19 Gunilla Madegård: Formuleringen omkring marknadsekonomi är egentligen en omskrivning av Sir Winston Churchill. Han gör uttalandet att kapitalism och marknadsekonomi är det sämsta tänkbara system förutom de vi redan provat. Det enda ekonomiska system som inte är marknadsekonomiskt är planekonomiskt, och det planekonomiska allokeringssystemet är dömt att misslyckas av olika skäl. Men även om man bortser från det teoretiska så finns idag inget planekonomiskt samhälle av ett skäl. Sovjet föll i bitar efter en enorm ekonomisk kollaps och Kina har infört kommunistisk marknadsekonomi, och det är införandet av denna som blev vändpunkten för hela Kinas ekonomi. Min Farmor och Farfar besökte Kina ungefär 10 år innan jag besökte landet. De kunde berätta om Silkmarket när det inte var inbyggt i ett hus och de kunde berätta om att cyklar fyllde gatorna och att bilar var sällsynta. När jag besökte nationen 2008 var inte den bilden densamma. Under bara 10 år hade marknadsekonomin gjort Beijing till en stad med en ny materiell standard, en höjning för alla. Och jag erkänner att det i Kina finns många fattiga på landsbyggd, jag erkänner att det finns många som sliter för låga löner, men under den planekonomiska tiden var det 100 resor värre.

Sammanfattat kan man uttrycka det som att man empiriskt kan konstatera att i planekonomi är ekonomisk recenssion ett normaltilstånd emedan ekonomisk tillväxt är normaltillståndet i en marknadsekonomi.

Sen har de finansiella kriserna som vi ser nu mindre med marknadsekonomi och mer med valutapolitik att göra om jag förstått saken rätt. Marknadsekonomin anger nämligen inte hur valuta skapas. Idag skapas större skulder än vad det skapas pengar vilket förutsätter exponentiell tillväxt. När tillväxten inte är exponentiell kommer världsekonomin krisa. Detta är ett av politiker skapat problem som har att göra med att man tillåter Fractional Banking bland annat. Skyll inte på marknaden problem som politiken orsakar.

#17 Gunilla Madegård: Jag tror inte jag behöver påpeka för dig att jag inte lider av analfabetism. Och även om jag skulle vara drabbat av analfabetism så är det helt irrelevant för övriga förmågor. Lika fel som det är att påstå att jag är dålig på fotboll för att jag är analfabet är det att påstå att jag är dålig på ekonomi för att jag är analfabet. Analfabetism är ju som bekant oförmågan att läsa och skriva, ingenting annat. Men har man inga argument är det lätt att falla ner till personangreppsnivån. Det visar ju tydligt hur mycket man har att komma med egentligen...

Och vad gäller mina åsikter om skolpolitik och matematik så är detta helt orelaterat till det här ämnesområdet och jag förstår inte varför du tar upp det. Det hör inte till den här tråden alls. Men nog måste även du anse att något är fel när vissa som lämnar gymnasiet saknar förmåga att hantera enkel procenträkning? Det bevisar att vi måste lägga mer fokus på högkvalitativ matematikundervisning. Vi ser idag hur allt fler fastnar i skuldfällor på grund av dyra sms-lån. Tror du att en dålig förståelse av procent gör att man undervärderar kostnaden för lånet i form av ränta? Jag säger inte att det är så, men det är ju en uppenbar möjlighet som man bör undersöka.

Och vad gäller undervisningsmetod i matematik förordar jag numera en undervisningsmodell som härrör från giganter såsom Platon, en modell som har utvecklats och förfinats under tusentals år. Det är en modell som bygger på lärarledd undervisning och egna försök och jag tror den modellen är den lämpligaste för undervisning i ämnet matematik för det stora flertalet. Jag förordar vidare att grupperna ska indelas efter förmåga istället för efter ålder eller hårfärg eller något annat helt irrelevant för förmågan. Är man duktig har man ingen behållning av att lyssna på när läraren går igenom något elementärt och tillhör man de mindre matematiskt begåvade har man ingen behållning av att läraren går igenom något elementärt som är över deras förmåga. Alla förlorar på att inte differentiera undervisningsgrupperna efter kunskap. Allt detta har jag naturligtvis inte kommit på själv utan jag stödjer mig på Krister Renard där allt detta kan läsas i sin helhet på www.gluefox.com. Därmed tänker jag lämna skoldebatten därhän fortsättningsvis i den här tråden.

#17 Gunilla Madegård: Slutligen kommer vi då till det som är On Topic. Fantastiskt.

Jag anser att ett klyftsamhälle är bra därför att det motiverar människor att bli bättre. Ett klyftsamhälle är inte ett klassamhälle där dina föräldrars ekonomiska situation ärvs, utan ett samhälle där endast du själv sätter dina egna begränsningar. Det förutsätter exempelvis att alla får tillgång till en god undervisning och att alla får möjlighet att studera så långt som de själva väljer. Men det förutsätter också att lönerna blir mer differentierade så att akademiska studier till samhällsnyttiga yrken lönar sig. Ett klyftsamhälle gör att det blir skillnad på att utbilda sig till ingenjör eller lärare mot att ta ett jobb i kassan på ICA.

En mer differentierad löneskala måste bygga på samhällets behov (vilket avspeglar sig i företagens rekrytering, är det lätt eller svårt att hitta personal?), företagets förmåga att betala, individens förmåga, färdighet och erfarenhet och individens kompetensnivå. Idag tjänar ofta den absolut duktigaste på en arbetsplats obetydligt mer än den nyanställda. Är det rättvist? Det ska kännas i plånboken att man är exceptionell. Det är ett gammalt LO krav att alla ska ha lika lön. Det tycker inte jag. Det är befängt att tro att alla företag kan betala samma lön oavsett situation, om man inte är nöjd med lönen, ja då får man väl som individ lämna företaget och söka ett nytt jobb. Det kräver en rörligare arbetsmarknad vilket kräver avskaffande av LAS men det är en annan fråga. En annan aspekt är att alla inte är lika bra. Lönen ska reflektera hur bra du gör ditt jobb. Det gör den inte idag. Sedan då slutligen är lönen en indikator på hur behövd tjänsten är i samhället. Ett jobb med låg lön signalerar att det finns ett överskott på arbetskraft, emedan ett jobb med hög lön signalerar brist. En mer differentierad löneskala visar detta tydligare och detta gör att fler ungdomar kan göra bättre utbildningsval och allokeringen av arbetskraft kommer förbättras.

Sverige har en av världens mest sammanpressade löneskalor. Detta gör att det är ungefär ett nollsummespel rent ekonomiskt ifall man väljer ett kassajobb eller ett ingenjörsjobb. Men samtidigt är vi i en tid där humankapital är avgörande rent samhällsekonomiskt. Det märkliga har hänt att privatekonomiskt är det olönsamt att öka sitt humankapital trots att det rent marknadsekonomiskt borde vara tvärt om. Mer om detta på http://www.marknadskraften.com/artiklar/ekhist.shtml

Det måste vara bättre med ett klyftigt samhälle än ett klyftsamhälle.

#26 Gunilla Madegård: Som det sig bör så kommer ett svar.

Jag vet inte om jag var otydlig, men en differentierad lön baserar man alltså inte bara på parametern utbildning. Om man tar typfallet sjuksköterska så ligger den övre begränsningen i arbetsgivarens betalningsförmåga och anställningen kan anses som trygg och konjunkturokänslig vilket gör att lönen inte bör sättas lika högt.

En fallstudie av kulturarbetaren ger att de begränsande faktorerna igen är arbetsgivares betalningsförmåga (i den mån arbetsgivare existerar) och samhällets faktiska behov i relation till tillgången på människor som vill ta arbetet (en hög tillgång på arbetskraft relativt behovet ger alltid lägre lön, vilket reflekterar samhällets momentana behov).

En fallstudie av ingenjör ger att anställningen är relativt riskabel och konjunkturkänslig, antalet ingenjörer relativt behovet är för litet (det utbildas för få ingenjörer), samhällsnyttan är ju redan från början hög liksom utbildningsnivån.

Till detta kommer då individuella faktorer. En erfaren sjuksköterska ska självklart ha mer lön än en nyutexaminerad. En exceptionell kulturarbetare ska självklart ha högre lön än en medelmåttig. Och så vidare. Det kortaste sättet att säga det här är att marknadsvärdet av den tjänsten man utför ska avspeglas i lönen.

Jag håller med dig om att bidragsmaskineriet i dag kräver för mycket administration och byråkrati. Idealt borde inte staten administrera det alls. Istället borde detta skötas via privata försäkringar. Men om vi förutsätter en statlig organisation omkring detta och om vi inte kontrollerar att bidragen delas ut korrekt så kommer människor fuska. Och det fusket kommer för eller senare få omfattning Grekland, och vi vet åt vilket håll Grekland just nu går.

Sedan handlar inte detta om att man ska behöva tigga ihop till sin försörjning. Jag har flera gånger sagt att samhället ska ställa upp med en grund som består av mat på bordet och någonstans att bo. Det jag vänder mig emot är att staten ska betala underhåll för individer som har tillgångar i miljonklassen, speciellt om värdet ackumelerar. Vad det implicit betyder är bland annat att staten ska betala av huslån, m a o så blir skattebetalarna garant för varje investeringslån. Är det verkligen meningen? Om det nu är så att boende ordnas billigast och smidigast genom att man bor kvar bör kommunen eller staten köpa loss huset och därmed överta rätten till värdeökningen och kapitalet i sig. Jag har på annan tråd som du uppenbarligen läst diskuterat detta.

Grundtesen är i varje fall att det ska löna sig att arbeta. Det är skillnad på att tjäna pengar och att inte göra det. Blir man sjukskriven så kan man inte förvänta sig att samhället ska ställa upp med att upprätthålla en slösaktig livsstil. Man får spara in. Som sagt tycker jag samhället ska bidra med mat och någonstans att bo om man spelar enligt reglerna, men lyxkonsumtion får man faktiskt ordna pengar till själv om man önskar det.

Det gäller dock inte sjukförsäkring. Men även sjukförsäkringen kommer ju att vara lägre än en lön, så om man blir sjukskriven på lång tid så får man spara in även då.

Och människor över 50 som inte jobbar bidrar säkert jättemycket till sina anhöriga. Är det inte då rimligt att de anhöriga själva får bestämma vad detta bidrag är värt och finansiera det istället för att skattebetalarna ska finansiera detta?

Vad gäller räkneexempel så har jag ännu ej räknat i den här tråden vad jag kan påminna mig om, men du får gärna rätta mig. Jag vet inte riktigt vad du refererar till bara.

#28 Gunilla Madegård: Fallstudie används här kanske lite slarvigt, vilket är bra att du påpekar. Det rör sig om en snabb titt och en översiktlig identifikation av begränsande faktorer. Jag gör inga anspråk på att ha identifierat alla begränsande faktorer, men jag har identifierat några viktiga.

Vidare så frågar du vad barn har för kulturellt behov. Uppenbarligen så finns en efterfrågan på kultur. Walt Disney säljer massor kultur och tjänar väldigt bra på det. Det bästa sättet att avgöra om det finns ett verkligt behov är att fråga om människor är villiga att betala för det. Är de inte det så är inte behovet speciellt stort. Problemet kulturarbetaren har är att det är väldigt få som prioriterar att efterfråga viss kultur, och speciellt det som kan betecknas som "finkultur". Populärkultur säljer väldigt bra så är finkulturen inte kommersiellt gångbar vilket betyder att det inte finns någon egentlig efterfrågan. Du tar upp att alla kanske inte har råd att betala för konsumtion av kultur men det är inte sant. Den mängden filmer som konsumeras bevisar att människor är villiga och har den rent finansiella förmågan att betala för kultur. Barnfamiljer åker till Disneyworld, det är faktiskt kultur. Jag känner att det som vanligt handlar om att de köper något som du anser är "fel" typ av kultur eller en "sämre" kultur. Jag tycker det är ledsamt om det är så att du försöker bestämma vilken kultur som ska räknas.

Sen vad gäller diskussionen om försörjningsstöd så är principdiskussionen viktig. Det är viktigt att diskutera ifall det finns Men om man som ensamstående mamma, typfallet som du lyfte, lever i en hyresrätt så kvalificerar man ju sig för försörjningsstöd och barnbidrag samt underhåll från pappan. Försörjningsstödet ska vara behovsanpassat och barn bör vara en faktor som kan öka bedömningen av behovet. Så jag tror inte det är ett problem att få livet att gå ihop om man spelar efter reglerna. Jag påstår inte att det är fett, men det ska inte heller vara fett. Samhället är den sista livlinan. Den sista livlinan ska ge dig förutsättningar att överleva. Allt annat är slöseri med skattebetalarnas pengar. Följer man reglerna, dvs avyttrar sina tillgångar och ser till att kvalificera sig för samhällets insatser så ska man också få hjälp, men det finns en växande grupp som förväntar sig försörjningsstöd trots kapitaltillgångar i form av villa eller bostadsrätt. Jag tycker inte samhället ska ge försörjningsstöd till personer med kapitaltillgångar och anledningen till det har jag redan argumenterat för.

Och om sedan äldre (säg 50+) tillför något av värde så borde ju sysselsättning inte vara ett problem. Om samhället efterfrågade moralister så skulle ju dessa personer enkelt kunna ta sig fram som moralkonsulter eller skapa en moraltankesmedja. Jag tror personer öveer 50 har saker att tillföra. Jag tror att personer över 50 är viktiga nycklar på många företag. Men jag tror inte att personer över 50 som inte har jobb tillför något mervärde som är större än personer under 50 som inte har jobb.

Vad gäller pensionärer är beskattningen sjuklig, det håller jag med om, och även pensionssystemet är sjukt (politikerna står ju vackert med ena näven i syltburken och "lånar" pengar de inte betalar tillbaka) och detta har försämrat många pensionärers förmåga att leva gott. Det viktigaste vad gäller pensioner är att avskaffa beskattningen. Pensionspengarna är nämligen redan skattade som lön en gång i tiden. Att de ska beskattas igen, dessutom högre än lön är ingenting annat än ett svek mot sveriges äldre.

Du berör också ungdomsarbetslösheten. Här är en metod att sänka skatt på arbete (det ökar allas nettolön, så även ungdomars) och hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden genom att sänka ingångslönerna i den lågkvalificerade sektorn. Även arbetsgivareavgifterna bör vara fortsatt lägre för den som tar risken att anställa en obeprövad förmåga under en viss tid. Dessutom bör anställningstryggheten luckras upp så att arbetsmarknaden blir rörligare och risken att anställa blir mindre. När det är lättare att anställa för företagen tror jag det kommer bli fler jobb. Många entreprenörer jobbar 200% för att det är för riskabelt och kostsamt att anställa någon annan. Jag vill se att dessa entreprenörer får känna att det är värt att anställa en till. Slutligen är en generell sänkning av tjänstemomsen viktig. Tjänstesektorn är den sektor som kan förväntas anställa flest ungdomar och det är också en sektor som kan förväntas växa. Vi ser exempelvis att RUT skapat arbetstillfällen till unga och dessutom hjälpt barnfamiljer och pensionärer till ett lyckligare och värdigare liv. Jag vill se mer sådant. En permanent sänkning av skatten tycker jag borde vara självklar.

Om fler ungdomar kommer i jobb så minskar den totala arbetslösheten. Då minskar kostnaderna för densamma. Varje arbetslös är en dubbel kostnad för samhället (utebliven skatt + bidragskostnaden). Alltså är varje arbetslös som får jobb en stor vinst för hela samhället. Det gör att våra gemensamma resurser kan läggas där det är mer motiverat.

"Den som ju ingen annan hinner med och / eller har råd att betala för i det råkapitalistiskt nyliberala samhälle där ingenting annat räknas än det som kan omsättas i kronor o ören."

Slutligen vill jag bara såga ovanstående. Du har inte förstått vad kapitalism och liberalism är och uppenbarligen inte förstått vad marknadsekonomi är. Kapitalism är rätten att driva näringslivsverksamhet. Liberalism är rätten till frihet. Marknadsekonomi är ett system där den som tillfredsställer någon annans behov (förser människor med mat, kläder, underhållning) tjänar på det. Pengar är en måttstock på hur väl man tillfredsställer andras önskemål. Allting har ett pris och det är du tillsammans med alla andra i världen som sätter priset. Det som är mest eftertraktat får högst pris och den som kan tillhandahålla detta vinner mest pengar. Översatt betyder det att den som tillfredställer det som marknaden anser är högsta behovet tjänar mest på det och den som tillfredställer ett behov som är nonexistent eller litet inte tjänar på det. Det många inte fattar med marknadsekonomi är att konsumenten har all makt. Det är konsumenten som styr produktionen för det är konsumenterna som kollektiv som avgör vad som är eftertraktat. Ta ditt konsumentansvar istället för att klaga och vägra att köpa en vanlig film och köp biljetter till opera istället eller något så ökar du efterfrågan på finkultur och minskar efterfrågan på populärkultur. Övertyga människor omkring dig att göra det. Och vips så finns incitament till löneförhöjningar till kulturarbetarna och också en utökning av antalet anställningar.

#31 Gunilla Madegård...Du tar alltså dina pärmar och går till dagis och håller en föreläsning i "assymetrisk relation” och ”begreppsmässig inringning”.

Det är helt underbart, när allting egentligen bara är ett resultat av apelsinklyftor, klyftpotatis, klyftiga människor och klyftsamhället.

Det är alltså Johannes Westlund du ska diskutera med. Inte krossa.
Jag vill se pedagogisk ekvilibrism och inte din virtuosa härskartekning.

Jag ligger som Baghera i trädet och tittar ner på dig (Baloo), som ska lära ut något till Westlund (Mowgli).
"Hur vill du att han ska lära sig något när du knockar honom?"

Fy skäms.

#29 Gunilla Madegård:

"Det går inte att stycka upp, mäta, väga och sälja delt och styckevis det som är helt och odelbart.

Nämligen sådant som tex kärlek, erotik, sinnlighet, omsorg, vänskap, gemenskap, solidaritet, kunskap, kultur, klokskap, vishet, ekologiska system i den omgivande naturen och samverkan / lyhördhet och respekt för dem ( etik / moral / rit / religion / filosofi)"

Jag vill bara passa på att säga att jag med intresse studerar den växande erotikbranschen. Jag föreslår ett studiebesök i en erotikbutik för att se att erotik går att sälja med god förtjänst.

Vidare det du sedan skriver att dessa på något sätt är mer grundläggande än något annat för vår överlevnad och utveckling vill jag bestrida. Jag menar på att förutsättningar för många av de områden du räknar upp är förekomsten av teknologi. Om jag har förstått rätt så var människan från början asätare som sög märgen ur benen efter att gamarna festat på kvarlevorna. Med hjälp av gradvis utveckling av teknologiska verktyg har man kunnat frigöra tid från matletandet, dvs den rena överlevnaden, och skapat förutsättningar för kultur, kärlek, erotik, forskning, musik, underhållning, och så vidare. Att vi kan sitta här och diskutera förutsätter en viss nivå av teknologi. Det förutsätter att vi inte själva måste engagera oss i att producera mat, att vi inte måste göra våra egna kläder och så vidare. Förutsättningen för civilisationens "högre" värden är teknologi. Det är när man inte längre förstår kopplingen mellan teknologi, logistik och kultur som samhällen går under.

Däremot är omsorg och solidaritet med den egna flocken någonting, så vissa områden kan jag köpa spelar in. Men jag ser inget skäl att institutionalisera dessa. Solidaritet och omsorg är frivilliga akter och bör så förbli. Solidaritet under hot om fängelse (dvs den solidaritet socialdemokrater gärna talar om, den som finansieras via skatten) är inte solidaritet. Solidaritet är ett privat ställningstagande och agerande och kommer alltid att vara det.

Men egentligen har det mesta av det du skriver i dina kommentarer ingenting med sakfrågan att göra. Jag argumenterar inte emot förekomsten av solidaritet. Det finns väldigt lite substans i det du skriver och jag har svårt att urskilja något som ens emotsäger vad jag skriver. Jag har aldrig påstått att man definitionsmässigt ska devalvera något. Jag säger att marknaden, dvs summan av alla människors önskningar, ska styra vad som finns i samhället. Det människor vill ha är människor också beredda att betala för. Att påstå någonting annat är lögn.

#33 Alf Carlsson: Kvar på tråden alltså? Intressant.

Jag upplever mig inte speciellt krossad av någonting. Jag har fortfarande inte sett ett hållbart argument mot marknadsekonomi. Jag har fortfarande inte sett ett argument mot en ökat differentierad löneskala. Jag har fortfarande inte sett ett enda argument mot skattesänkningar på arbetsinkomst, arbete, och anställningar för att nämna några. Däremot har jag sett ett väldigt pladder som inte har med ämnet att göra. Långa utläggningar utan slutsatser.

#36 Gunilla Madegård: Första invändningen är falsk. Erotik och pornografi är inte per nödvändighet samma sak. Det är väl något av en akademisk fråga huruvida pornografi ska betraktas som en delmängd, en delvis överlappande mängd eller en helt frikopplad mängd från erotik. Erotikindustrin säljer bland annat erotiska hjälpmedel i form av textiler, sexuella hjälpmedel, erotiska handböcker, spel, litteratur och bilder. Som sagt så verkar det som att du är i behov av uppdatering omkring erotikbranschen. Kanal 5 har kört lite dokumentärer om just detta. Det är en bransch jag följer med stort intresse som sagt.

Vidare så håller jag inte med AH. Jag tycker det verkar väldigt konstigt att människan skulle ha utvecklat kultur utan att först utveckla ett visst välstånd, ett välstånd som bygger på teknologisk framgång helt enkelt därför att vi fysiskt är underlägsna nästan alla andra djur. Vidare så vill jag gärna se bevisningen för resonemangen han för. Det duger inte i mina ögon att påstå någonting, kanske för att jag veckovis får ett antal bevis demonstrerade och diskuterade i mina studier. Att tycka någonting i radio betyder inte att detta tyckande är det minsta korrekt. Om det är slutsatser på kvalitativ data så betyder det att den inte är generaliserbar, och jag är ointresserad av ogeneraliserbara resonemang av uppenbara skäl. Så vilken bevisning föreligger?

Sen är jag mycket intresserad av verkligheten men likt vetenskapens giganter, de som verkligen kommit någonstans, delar jag upp universum och verkligheten i hanterbara delar istället för att försöka undersöka allting. Detta leder till en interativ utveckling av mer generella teser. Det är så vetenskap fungerar. Utan att studera hur ett äpple faller kommer vi aldrig att förstå varför meteoriter får en viss bana i rymden. Detaljerna bygger helheten.

Och sen vet jag inte vad det var som var otydligt med det jag skrev om mitt begreppsmässiga slarv. Men det förändrar ju inte mycket eftersom det jag nämner är tämligen självklara saker. Jag känner inte att jag behöver sitta och bevisa att privata sektorn är riskablare än offentlig sektor och att betalningsförmågan inom offentlig sektor är lägre än inom privat sektor osv. Det är lite på nivån att sitta och bevisa att standardavvikelsen på den normalfördelade intelligensfördelningskurvan (iq) är större för könskollektivet män än för könskollektivet kvinnor. Det är möjligt att göra, men det är helt onödigt för debatten. Ifrågasätter du något i det jag konstaterar när jag tittar närmre på typfallen?

Vad gäller kulturkonsumtion så tycker jag att det är mitt ansvar om jag skulle vara förälder att förse mina barn med kultur utöver det som skolan tar ansvar för. Det betyder ju exempelvis att jag måste dra med ungarna till tekniska museer, se starwars och the matrix tillsammans med dem och framför allt introducera dem till internetkultur. Jag tycker inte att det är skattebetalarnas uppgift att finansiera min och mina eventuella barns eventuella kulturkonsumtion. Och jag tycker inte det är kulturelitens uppgift att tala om för mig vilken kultur som ska konsumeras. Det väljer jag gärna själv. Jag konsumerar en hel del internetkultur, musik, film, litteratur mm. Och jag står fast vid att om marknaden inte vill betala så är det fel på affärsplanen, för människor vill inte ha det som erbjuds till det priset som sätts.

Och ytterst är detta en tråd för diskussion om moderaternas partiprogram så jag föreslår att vi ägnar oss åt detta. Vi behöver inte ha en djupare diskussion om vad saker är och betyder. Det är meningslöst och frågorna kommer aldrig fullt ut att kunna besvaras. Det här handlar om vilket samhälle vi vill se. Jag vill se ett samhälle där individen har större frihet att välja och där staten inte leker förmyndare genom att konfiskera onödigt stor del av individens privata egendom. Människors rätt till valfrihet är för mig grundläggande, lika så att människors makt över sitt liv ska vara så stor som möjligt och politikers styrning så liten som möjligt. Detta ska sedan översättas i ekonomiska termer i en statsbudget som säger samma sak. Generellt sett betyder det skattesänkningar och ökat privat ansvar för olika typer av försäkringar. En typisk sak jag kan tänka mig att dra ner på är kulturbudgeten. Den kultur som har marknadsvärde letar sig fram, den kultur som människor vill skapa men som inte har marknadsvärde kommer fortsätta skapas. Jag skriver själv en del poesi helt utan komersiella intressen i det och många gör saker för att de brinner för det och delar av kulturen kommer aldrig att vara ett yrke, utan en hobby, därför att människor vill fylla sin fritid med någonting. Det vi blir av med är en massa löjliga satsningar på medelmåttiga kvinnliga regissörer, tjejband och utställningar som inte lockar människor. Jag har svårt att se det som en förlust faktiskt. Genom att sänka skatten ger vi människor makt över sina egna pengar och människor får större valfrihet. Människor kan välja att lägga pengarna på museum, eller så kan människor välja något annat. Kan vi inte åtminstone enas om att det bästa är om människor får välja själva istället för att politiker ska peka och förmynda?

Sådärja, nu är vi tlllbaka till kärnan, om politikens gränser. Om du Johannes Westlund, #40, sett Michael Moores dokumentär Sicko, om det amerikanska sjukvårdssystemet, så kan du se hur det kan gå när man har valfrihet i sjukvården. Den rekommenderas.
Dr Elef@nt m fl har kommenterat filmen här på NM. B la avgör försäkringsbolaget vilken vård du ska få, inte du själv om du nu trodde det.

I Sverige idag har du valfriheten att gå till den vårdcentral du vill, privatägd eller hos landstinget. Väljer du t ex Carema som leverantör av husläkare så bestämmer Carema vilka prover som ska tas, inte du själv. På akuten tas ett helt batteri med prover utan tanke på kostnaden. Patienten kommer först så att säga. I sanningens namn ska sägas att även landstingsägda vårdcentraler hänvisar till akuten för att på så sätt lasta över dyra provtagningar dit.

Det låter fint med privata lösningar men för dem som inte har pengarna annat än till det nödvändigaste kanske det kan vara en bra tanke med gratis museum. Det är allas egendom, men du vill alltså att bara den som har råd att betala ska få se skatterna vi äger.

Vi kan väl i så fall börja med att dra in subventionen på biljetterna till Kungliga Operan. Där går väl mest Stockholmare. Varför ska folket i provinsen betala deras operabesök, om vi nu ska tala om finkultur? Stockholmare tjänar ju mest och kan säkert betala ur egen ficka vad det kostar i så fall?

#35 Johannes Westlund..."Jag har fortfarande inte sett ett hållbart argument mot marknadsekonomi."

Googla "EU kris".
Där finns kanske något att hitta i din jakt efter argument mot marknadsekonomin.

Det går även att googla "USA kris".

Differentierad löneskala?
Hade det varit så att kompetensen differentierat löneskalan kunde du eventuellt haft rätt. Nu används istället denna differentiering av inkompetenta chefer till att bygga lojalitet. Jag är själv ett exempel på det. Jag är en av Sveriges främsta experter på järnväg, men sitter utan lön eller ens A-kassa efter 29 år på SJAB efter att ha blivit avskedad av en av Sveriges mest inkompetenta chefer, som byggt upp SJABs hittills mest inkompetenta organisation. Han kostar SJAB 7 miljoner om året och 40 miljoner i pension när han slängs ut ett år före full tid efter att ha kört SJAB totalt i botten på alla områden. Så långt att det överhuvudtaget kommer att bli ett problem att rekonstruera företaget. Så långt att ansvariga politiker på allvar måste överväga om inte Detche Bahn ska ta över hela ansvaret.

#43, Gunilla Madegård. Där beskrev du Reinfeldts och Helena Riviéres våta dröm förverkligad. Åt dem som har...

#43, Gunilla Madegård. Där beskrev du Reinfeldts och Helena Riviéres våta dröm förverkligad. Åt dem som har...

#43, Gunilla Madegård. Där beskrev du Reinfeldts och Helena Riviéres våta dröm förverkligad. Åt dem som har...

#44 Alf Carlsson: Marknadsekonomi garanterar inte att vissa bolag missköts. SJAB är ett bolag som är statligt ägt, men ägarna ställer uppenbarligen inga som helst krav på SJAB. Hade samma sak hänt inom Apple så hade personen åkt ut med huvudet före (jag har haft förmånen att lyssna till Finn Wikander som verkat som PR-chef i Sverige). Antingen följde man reglerna eller också åkte man ut. SJAB är en kassako till staten, men det är inte marknadsekonomins fel. Att skylla den dåliga skötseln av SJAB på att det inte är förstatligt trots att det är statligt övergår mitt förstånd. Det som behövs är en nedläggning av SJ och en utförsäljning av samtliga tillgångar samt upprättandet av en paraplyorganisation som kan ägna sig åt att planera den övergripande trafiken (linjer osv) och sedan kan privata aktörer ta över både driften av järnvägen och driften av trafiken. Det har gjorts flera granskningar (bl a av SVT uppdrag granskning) av hur bolagen relaterade till järnvägen skötts. Märkligt nog så är det just statens ägande som är problemet. Staten skiter i att regler inte följs. Man utkräver inget ansvar när avtalen inte hålls utan ser genom fingrarna. Man beter sig inte som en seriös affärsaktör helt enkelt. Jag är ingen ekonomisk guru, men jag inser att staten just nu skiter i att ta ansvar för SJAB och då går det så här. Det är inte ett marknadsekonomiskt problem, det är ett problem med ägarna. Samma inkompetens som kört SJ i botten ser jag inom många offentliga förvaltningar som har blivit en trygg zon för helt inkompetenta latmaskar att lyfta höga skattefinansierade löner. Det är ett av många skäl till att jag vill ha en kraftigt minskad stat, för att förhindra skyddade verkstäder som tillåts kosta hur mycket som helst.

#41 Bror Viktor: Jag gör livet enkelt för mig och hänvisar till SNS som säger att det saknas fakta för att diskutera om förbättring eller försämring har inträffat. Vi har alltså ingen aning om ifall det blivit bättre eller sämre. Vi är inte i USA's sits eftersom alla har reell valfrihet. Alla kan välja offentliga vårdgivare, alla kan välja de privata som finns. Man får lista sig vart man vill i sitt län. Alla människor får välja helt oberoende ekonomisk förmåga. För brukaren så är den ekonomiska biten samma obeorende vilket namn som står på fasaden. Ditt resonemang bygger på att det offentliga automatiskt är bättre. Det finns ingenting som säger att det är så.

Madegård

Du skriver:

"Masn kan dessutom med fullt fog fråga sig, anser jag, hur det kan komma sig att försäkringskassorna låtit sig luras i åratal nu o på flera olika ställen i landet av organiserade brottssyndikat ledda av män som tillskansat sig miljarder genom fusk i förhållande till assistentjänstetillsättningen genom att låtsas vara handikappade och / eller att ha handikappade barn)".

"ledda av män" - jojo. Vem ska annars leda dem? Du undviker att berätta att dessa "män" är utlänningar från MENA-läner, Irak t ex. De har förfalskat/köpt s k "läkarutlåtanden" av lokala/påhittade läkare i Irak etc som de sen har använt i Sverige. Försäkringskassan har sen inte rätt att genomföra egna läkarundersökningar vid misstanke om att en person fejkar ett handikapp. De utländska män som har lett det hela har sen haft benäget bistånd av hela sin famil och släkt. Trevliga människor.

#50, Johannes Westlund. Du förespråkar valfrihet. Inom vården har du, som du skriver, full valfrihet att bestämma var du vill gå. Samma valfrihet har du inom skola, hemtjänst och äldreomsorg.
Men då är väl allt bra och idealt för dig? Jag tror visst inte att det offentliga automatiskt är bättre, och utvärderingarna har ännu inte lyckats visa om det ena är bättre än det andra.

Jag frågade dig också om du tycker att det är idealt att folk i provinsen ska subventionera Operabesökare i Stockholm, som de gör nu, är rättvist och bra men du valde att inte svara på det. Du vill kunna välja men väljer du att gå på Operan om biljetten kostar tusen kronor utan subvention från skattebetalarna?

När vi ändå håller på och sänker skatter, kan vi inte strunta i att subventionera universitet och högskolor så kan människor välja fritt om de vill betala för sin utbildning eller inte. Vad tycker du om det? Hur långt sträcker sig din vilja att stå för kostnader själv? Då behöver ju inte politikerna vara med och styra i det. Eleverna själva kanske kan organisera undervisningen och anställa lärarna och hyra lokaler? Kanske kan vi avskaffa landstingen med? Där bestämmer politiker helt i onödan, när andra kan göra jobbet effektivare och bättre. Regionaliseringen, hur långt har vi kommit med den?

Subsidiaritet kanske kan vara något för dig. Då får du bestämma mera själv. Eller rena nattväktarstaten. Hur långt vill du gå Westlund i valfrihetskramandet?

#49 Johannes Westlund...
"Marknadsekonomi garanterar inte att vissa bolag missköts."

Jo, det är precis det som marknadsekonomin garanterar.

Därför sitter också Europa i kaos idag och måste sannolikt lämna den gemensamma valutan.

Applåd, Gunilla Madegård! På pricken.