Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

EMU

Carl B Hamilton om EMU

Euron ökar möjligheterna att lösa Europas problem

Även utan euron hade många länder i Europa idag haft stora ekonomiska problem och konflikter sinsemellan. EU och euron ger en möjlighet att påverka länder och i etablerade former lösa sina ekonomisk-politiska problem, skriver Carl B Hamilton, ekonomiskpolitisk talesperson för folkpartiet.


Om författaren

Carl B Hamilton är professor i nationalekonomi och ekonomiskpolitisk talesperson för folkpartiet.

1. Ack vad fel håll vi tittade åt!
I debatten om europrojektet inför dess sista fas för drygt tio år sedan, och folkomröstningen 2003 riktades den mest intensiva och utarbetade kritiken mot att medlemsländerna skulle ge upp nationell penningpolitik och därmed ge upp ett viktigt instrument i stabiliseringspolitiken. Utan detta nationella instrument, sade kritikerna, skulle asymmetriska chocker inte kunna motverkas med en expansiv nationell räntepolitik och depreciering. Ett land som Sverige skulle vara fjättrat till en penningpolitik bestämd av ECB i Frankfurt och med andra ekonomier i fokus. Resultatet av en asymmetrisk chock skulle bli utslagning och arbetslöshet. Skälen för att Sverige under långliga tider tillhört och sett fördelar med att tillhöra valutaområden som "ormen" och EMS ignorerades. Möjligheten till en fortsatt nationell finanspolitik diskuterades heller knappast alls, därför att svenska regerarnas finanspolitik var diskrediterad efter årtionden av policymisstag. Alla tittade åt fel håll. Debatten var mindre, eller helt obefintlig, beträffande brister i EMU:s stabilitetspakt, eller beträffande riskerna med en för slapp budgetpolitik eller konsekvenserna av husprisbubblor med överskuldsättning som följd, i skuldpolitiskt vanskötta euroländer.

Det har dock visat sig att euroländernas ekonomier konjunkturellt har följt varandra relativt väl och att de har blivit allt mer ekonomiskt integrerade. Frågan om eurozonen är ett optimalt valutaområde har knappast visat sig vara ett ekonomiskt problem. Risken för asymmetriska chocker grundade i ekonomiska strukturskillnader har minskat.[2]

Skillnaderna i mer än tio års ekonomiska utveckling mellan Sverige - utanför euron - och Finland - innanför - är närmast försumbara. Det gäller t ex BNP-tillväxt, inflationstakt, investeringar, export, offentlig skuld och budgetbalans. Annti Suvanto vid Finlands Bank och jag kom till samma slutsatser vid ett svensk-finskt ekonomiskt seminarium nyligen, och Suvanto sammanfattade knapphändigt sina slutsatser så här:

"Economic performance has been almost identical in the two countries. Both countries have outperformed the euro area average of both output growth and inflation. Sweden has done well outside the EMU. Finland has done well inside the EMU. Does the EMU matter? - Probably not much [and] firm conclusions [of a comparison] cannot be drawn on purely economic grounds. Good institutions, good policies, and trust are the keys. No mechanism protects from bad policies."

Över så till hösten skuldproblem i Europa, som alltså inte beror på asymmetriska chocker eller ett ekonomiskt inoptimalt valutaområde.[3]

2. Insolventa länder som Grekland.
Vad göra med Grekland? Landet är insolvent, dvs. det saknar långsiktig förmåga att återbetala den skuld som landet dragit på sig. Grekland kommer inte att kunna betala tillbaka sina skulder; En nedskrivning blir nödvändig. Kombinationen av en växande statsskuld på över 150 procent av BNP,[4] en tillväxttakt som är negativ och en ränta på 10-årsobligationer som är 24 procent leder till denna slutsats. Därav också den konsensus som finns hos alla som begrundar skuldekvationer att Greklands lån måste skrivas ned med minst 50 procent. Den viktiga frågan idag är sålunda inte om utan hur nedskrivningen bör genomföras.

Nedskrivningen av Greklands skuld bör sålunda ske "i ordnade former". Det är mycket viktigt och bör tolkas som att nedskrivningen - förhoppningsvis - görs först vid en självvald tidpunkt när euroländerna har haft tillräcklig med tid på sig för att ordna tillvägagångssättet för att ge (1) finansiellt stöd till konkurshotade banker i EU som har stora tillgångar av grekiska statsobligationer - dvs. framför allt franska banker - och även (2) kunna ge likviditetsstöd till EU-länder, som Italien. Allt detta för att man vill motverka finansiell förlamande oro och smitta till i grunden ekonomiskt sunda banker och länder. Franska banker har sannolikt en större andel grekiska statspapper i sin ägo än andra länders banker. Därav oron för just dessa bankers ställning, men också en oro för ratinginstitutens värdering ("rating") av kärnlandet Frankrikes statsobligationer. Faller nationen Frankrike i rating eroderas en del av basen för euroländernas temporära och akuta räddningsfond, EFSF, och eurozonens räddningsaktioner blir svårare att genomföra.

Däremot finns ingen anledning att tro att Grekland skulle lämna euroområdet, än mindre EU. Grekland vill inte lämna euroområdet och kärnländerna i EU vill inte att Grekland ska sparkas ut. Debatten om att Grekland skulle lämna euron sakar politisk grund och drivkraft och bör ses som en tankelek i nationalekonomiska seminarierum och för debattörers vardagsteoretiserande.

En nedskrivning medför dock, i sin tur, att det blir mycket glest med sparare som i framtiden vill låna ut till Grekland, och i så fall gör spararna det bara till mycket höga räntor. Motsvarande situation för Argentina ledde till ett lånestopp under 8-10 år.

Den ofrånkomliga sänkningen av levnadsstandarden sker genom framtida lånestopp och högre räntor på de lån som Grekland så småningom kan börja ta upp. Samtidigt kan det kanske skapa en viss temporär politisk stabilitet i Grekland och minska det extrema trycket på landets regering och innevånare.

3. Illikvida länder.
En grekisk nedskrivning kan smitta av sig på andra länder som Irland, Portugal och Italien. Hur snabb och allvarlig smittan skulle kunna bli beror på om dessa länder till skillnad mot Grekland anses solventa - dvs. långsiktigt kan återbetala sina lån - och bara lider av bristande likviditet - betalningsförmåga på kort sikt.

Om det stora landet Italien allmänt skulle komma att bedömas som insolvent ändrar krisen karaktär och blir väsentligt allvarligare. Det är dessvärre inget omöjligt scenario med tanke på kombinationen idag med en italiensk skuld om 120 % av BNP, låg tillväxttakt om ca 1 procent och ett tvång att betala 5-6 procent i ränta.

Den ekonomiskt motiverade åtgärden för länder som enbart lider av likviditetsproblem är att de offensivt bör backas upp med likviditet från t ex ECB eller euroländernas temporära räddningsfond (EFSF). Så klarar illikvida, men solventa, länder den temporära oron på de finansiella marknaderna.

Därför pågår nu en beslutsprocess om kapacitetsökning av EFSF till 440 mdr euro - föreslagen i juli 2011 - i euroländernas olika parlament (Finland och Tyskland i slutet av september). Därutöver finns nu - efter att Italien börjat spöka - tankar på ytterligare ökning av utlåningskapaciteten till 2000 mdr euro genom att man använder resterande (av euroländerna garanterade) medel som en grundinsats för en slags försäkring - och därmed skapar en hävstångsmekanism - som kan multiplicera de medel som kan garanteras på basis av EFSF:s garantikapital.

Genast när en sådan här politik med likviditetsstöd är annonserad är dock risken uppenbar att landet ifråga tappar intresset för politiskt impopulära, men nödvändiga, reformer. Eftersom det kortsiktigt önskvärda står i motsats till det långsiktigt nödvändiga behövs ett batteri av regler som ska hålla uppe kravet på långsiktiga reformer. Beslut om nya regler för att stärka den ekonomisk-politiska styrningen har också nyligen tagits.[5]

Jag har i annat sammanhang förordat regler, som liknar dem i Sverige, om en årlig budget i balans över konjunkturcykeln, att Eurostat får ökade befogenheter och ansvar för att revidera medlemsländernas statistik, automatiska sanktioner, eller sanktioner beslutade av kommissionen mot länder som bryter mot regelverket. Viktigast - när väl krisens akuta skede är avklarat! - är dock beträffande staters upplåning att marknadens osentimentala värdering tillåts slå igenom fullt ut i räntesättningen och inte som hittills maskeras av medlemskapet i eurozonen. Av det skälet bör s.k. euroobligationer inte införas.

Här kommer vi in på frågan om väljarnas grad av solidaritet och ansvarsutkrävande. Är det rimligt att tro att väljare i ett land i eurozonen stödjer politiker och väljare i länder som tidigare inte visat sig kunna sköta sina offentliga finanser eller tillsynen av sin finansiella sektor? Är solidariteten inom euroområdet så stor? Kanske, och särskilt i Tyskland.

I Sverige har vi sett hur alla väljare/skattebetalare - genom staten - stöttat kommuner som hamnat i ekonomiska svårigheter (Haninge, m fl). Skulle t ex svenska väljare kunna gå långt beträffande ett annat land? Ja, det har de uppenbarligen redan varit beredda till vad gäller Lettland, Island och Irland, som fått stöd utan några folkliga invändningar eller problem i riksdagen.

Om man fortsätter på detta tankespår kan man hävda att begränsningen för andra länders stöd till t ex Sydeuropa beror på gammal europeisk nationalism. Det land som sannolikt har mest att vinna på att nationalismen fortsatt hålls kort är naturligtvis Tyskland, och landet har därför också alltid stöttat europasamarbetet. När krisen väl är genomlöpt kommer naturligtvis Tyskland att vara ännu starkare och mer dominerande ekonomiskt i Europa.

4. Låg BNP-tillväxt.
Det går inte att lösa Europas problem utan att BNP-tillväxten ökar. Det som komplicerar bedömningen av länder som Portugal, Italien och kanske även Irland, är att ländernas likviditetsproblem på grund av (förväntan om) låg BNP-tillväxt kan övergå till att bli ett soliditetsproblem. Därför är t ex nya rapporter om nedskrivning av BNP-prognosen i Irland och Portugal bekymmersamma.

Risken för bristande soliditet ökar naturligtvis om landets regering inte förmår annonsera och framför allt genomföra långsiktigt önskvärda reformer som ökar (den förväntade) långsiktiga tillväxten. Om det finns politisk möjlighet till sådana reformer gäller det därför att vinna tid så att de hinner beslutas och träda i kraft.

På kort sikt, bör man driva på med en konjunkturpolitisk expansionspolitik? ECB kan förväntas driva en expansiv penningpolitik förutom att agera för finansiell stabilitet i hela eurozonen. Det innebär låga räntor men även att tillhandshålla så mycket likviditet som krävs för solventa, men illikvida mottagare. Det senare är också åtaganden som gavs nyligen vid IMF:s och Världsbankens årsmöten i Washington DC av både ECB och Federal Reserve.

Många argumenterar därtill för att EU-länderna skall driva en mer expansiv keynesiansk finanspolitik för att driva upp tillväxttakten. Tanken är att öka inhemsk efterfrågan genom att låna till ökade utgifter och lägre skatter. Problemet är dock uppenbart: de länder som skulle behöva låna för att driva en keynesiansk politik kan knappast göra det eftersom skulden redan är för stor och budgetunderskotten lätt skulle öka - och inte minska. En keynesiansk politik i detta läge skulle kunna driva upp räntorna ännu mer och driva fram en tvär åtstramning, tvärt emot den ursprungliga tanken med en keynesiansk efterfrågestimulans. Med en stor skuld och ett stort budgetunderskott i bagaget kan tvärtom en politik som minskar statens utgifter och ökar statens intäkter verka expansivt genom att räntekostnaderna sjunker på grund av positiva förväntningar om en omsvängning i den offentligfinansiella situationen. Detta såg vi t ex i Sverige på 1990-talet.

Två slutsatser följer. För det första att länder som faktisk kan driva en keynesiansk politik bör göra detta. Det gäller främst Tyskland, men även i princip Sverige, och särskilt om den ekonomiska nedgången i Europa visar sig bli djupare än tidigare prognoser indikerat - vilket i dagsläget verkar troligt. Varken Tyskland eller Sverige kan räkna med att det går att nå god BNP-tillväxt om världen runt omkring faller ned i noll-tillväxt, eller negativ dito.

För det andra, de länder som inte kan driva en keynesiansk politik bör göra trovärdiga åtaganden om hur och när de reducerar sina underskott och skulder för att på så sätt öka sina chanser att komma in i en god spiral av förväntningar och tillväxt.

5. Konkursfärdiga banker.
Banker i Europa har lånat ut till de aktuella länderna, dvs. köpt deras statsobligationer. Det innebär att en nedskrivning av värdet på dessa lån dyker upp som förluster i dessa banker. Många banker lär vara nära obestånd, men vi vet inte hur många, och exakt vilka, det gäller på grund av myndigheternas orealistiskt, eller vilseledande, utformade s.k. stresstester under 2010 och 2011. Det finns beräkningar som pekar på att det idag skulle behövas ett kapitaltillskott på ca 500 mdr euro till Europas banker (F.T. 26/9 2011, s. 11). Verklighetsförankrade stresstester nu är ett krav, naturligtvis.

En större systemviktig bank som hamnar på obestånd riskerar hela det finansiella systemet i sitt land, och kanske även grannländernas. Andra banker, företag och enskilda vågar inte längre lita på att deras pengar inte försvinner i en konkurs och de drar sig då undan från finansmarknaden. Därför måste hotade banker tillföras nytt kapital så att de inte går omkull och att betalningsväsendet kan fortsätta att fungera. Annars sprider sig snabbt krisen genom företagskonkurser, leveransvägran, paniksparande, osv. till arbetsmarknaden (dvs. arbetslöshet) och människors inkomster, osv.

Det bästa är självklart om mer privat kapital tillförs den aktuella krisbanken - t ex mer pengar från nuvarande aktieägare - eller att banken köps upp av någon annan bank som tillför det nödvändiga nya kapitalet. I sista hand kan staten tvingas ta över banken, och staten får göra kapitalinsatsen. (I bästa fall kan staten efter några år sälja banken och kanske även tjäna pengar på sin räddningsaktion, som i Sveriges fall på 1990-talet.)

Men i ett land som Grekland med dess underskott och skuld har staten knappast möjlighet att kapitalisera upp några banker. I det läget - utan tillgång till privat eller inhemskt statligt kapital - måste pengarna komma utifrån, t ex euroländernas räddningsfond EFSF eller ECB.

Ibland hör man påståendet att Grekland måste "räddas" för att man skall rädda europeiska banker med stora innehav av grekiska statsobligationer. Bör euroländerna rädda nationen Grekland för att hindra att europeiska banker går omkull? Nej. Det är betydligt billigare för skattebetalarna att överta och kapitalisera upp krisbanker än hela krisländer.

6. Politiker eller centralbank driver politiken?
Till dessa problem - statsskulder, låg tillväxt och banker - måste man dessvärre idag lägga ett fjärde, nämligen splittring och politisk beslutsoförmåga i flera länder - inklusive världens största ekonomi, USA.

Svårigheten framför allt i Tyskland att snabbt och bestämt genomföra beslut har medfört att centralbanken ECB har fått ta på sig ett stort ansvar för den akuta krishanteringen. Beslut om likviditetsstöd till Italien och Spanien och likviditetsstöd med dollar till banker tas nu av ECB och inte av regeringar ansvariga inför sina parlament. Ju större dessa stödinsatser blir desto mer karaktär av traditionell finanspolitik får de, och desto mer olustigt och demokratiskt tveksamt blir det att viktiga beslut inte tas av valda organ.

På centralbankernas ledningar har sålunda lagts tunga bördor att agera rätt - inte så mycket beträffande traditionell inflationsbekämpning - som hanteringen av finansiell stabilitet, och att ta ansvar för att agera som motvikt till politisk splittring.

7. Den långa sikten - en mer koordinerad och kravfylld finanspolitik.
Samtidigt som ovanstående akuta problem tränger sig på måste även långsiktiga lösningar - dvs. nya bestämmelser - utformas för hur framtida skuld- och budgetunderskottskriser ska undvikas. Det blir kärnan i en ny mer samordnad finanspolitik inom eurozonen. Även nya bestämmelser behövs om hur länderna tillsammans ska övervaka den finansiella sektorn nationellt och gränsöverskridande, dvs. nya ramverk som både ska förhindra och lösa bankkriser. Efter en grekisk betalningsinställelse blir det även nödvändigt att utarbeta regler för staters inställda betalningar, om inte annat för att påminna investerare om risken när de lånar ut.

Problemet de närmaste månaderna är att de långsiktiga reformerna utformas utifrån institutioner och frågor som reses av den nu akuta krisen istället för att beslutsfattarna i fokus har frågan hur euroländerna i ett mer normalt ekonomiskt och politiskt jämviktsläge skulle vilja att euroländernas samarbete fungerade, och konstruerade nya regler efter det.

De nya reglerna kommer att handla om fördjupat samarbete och koordinering - i första hand mellan euroländerna - för att kunna kontrollera utvecklingen av varandras budgetsaldo och offentliga skuld, men även för att hindra riskfylld skulduppbyggnad i den privata sektorn, såsom skedde i Spanien och Irland. Det måste innebära kraftigt minskat nationellt självbestämmande att göra dumheter för alla länder som är med i eurosamarbetet.

Detta innebär dock inte att avvägningen mellan olika utgifter och mellan olika skatter i nationella budgetar blir en gemensam EU-angelägenhet. Saldot är i detta sammanhang det väsentliga för grannarna - inte dess bakomliggande sammansättning.

8. Sveriges nya problematiska utanförskap.
De nya bestämmelserna kommer att gälla främst euroländer, vilket med automatik skapar en klyfta till övriga EU-länder, som inte går lika långt i sitt ekonomisk-politiska samarbete. Det strider mot Sveriges intressen. Sverige har från det sena 40-talets trevande europeiska ekonomiska samarbete fram till euroomröstningen 2003 alltid sökt så nära ekonomiskt samarbete med övriga Europa som möjligt, men har tvekat om det politiska. Nu är utvecklingen tvärtom. Trots att Sverige har ett djupare handelspolitiskt, finansiellt och näringspolitiskt samarbete än någonsin i historien med dagens euroländer vidgas klyftan mellan dem och oss. Sverige glider allt längre bort från att sitta vid de bord där beslut tas som påverkar oss.

Den nuvarande krisen överskuggar också för tillfället de handelsvinster som finns med euron och som sannolikt kommer att stärkas ytterligare med tiden. Forskning har visat att euron har lett till ökat handelsutbyte både mellan euroländerna och mellan euroländerna och världen utanför. Denna ökade handel och inkomster har Sverige redan gått miste om.

Skälen till det ökade handelsutbytet är lätta att förstå, men storleken av de uppmätta handelsvinsterna är överraskande stora. När osäkerheten kring växelkurser försvinner, försvinner också ett betydande handelshinder. Den ekonomiska integrationen inom eurozonen kommer att bli allt starkare med tiden, och den ekonomiska kostnaden för svenska företag och svensk ekonomi av att stå utanför kommer därmed också att växa sig allt större.

Det är också värt att notera att även utan euron hade sannolikt många länder i Europa idag haft stora ekonomiska problem och konflikter sinsemellan. EU och euron ger en möjlighet att påverka länder och i etablerade former lösa sina ekonomisk-politiska problem. Det är på sikt till nytta både för Europas länder och för Sverige. Det behövs mer samarbete, inte mindre för att lösa de problem som Europa brottas med.

När krisen övergått i återhämtning kommer förhoppningsvis förutsättningarna att finnas för att Sverige kan ta det naturliga steget och ingå i eurosamarbetet.

 

[1] Tack för värdefulla synpunkter går till Katarina Bergkvist, Klas Eklund, Harry Flam, Mats Persson och Ulrika Stuart.

[2] Se EU-kommissionens rapport "EMU at 10 - successes and challenges after ten years of Economic and Monetary Union".

[3] Det förhållandet att man i några länder kanske vill ta arbetslivet lugnare och kanske trivsammare än i t ex Tyskland innebär inte att man skapar problem för euron så länge som den lägre produktiviteten också återspeglas i en lägre inkomst och därmed frånvaro av upplåning och skulduppbyggnad.

[4] Enligt Eurostat var statsskulden vid utgången på 2010 ca 143 procent av BNP. Kommissionens prognos för 2011, som gjordes i maj i år, är att den kommer uppgå till 158 procent i slutet på 2011. Men den uppskattningen är troligen alltför optimistisk och det finns initierade bedömningar att Grekland 2011 kommer landa på en skuldnivå på 170 procent av BNP .

[5] Se Europaparlamentets beslut om den s.k. sexpacken: Se http://www.europarl.europa.eu/sv/headlines/content/20110916FCS26869/11/html/Europaparlamentet-ger-gr%C3%B6nt-ljus-till-planer-om-framtida-ekonomisk-styrning. TT:s sammanfattning 28/9 är: "Större vikt läggs vid förebyggande åtgärder. Länder kan exempelvis tvingas till korrigering redan innan de brutit mot regeln om att budgetunderskottet får vara högst 3 procent av BNP. Större fokus än i dag på att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP och att den måste bantas i viss takt. Röstningsförfarandet ändras så att EU-kommissionens rekommendationer genomförs med mer automatik. Även makroekonomiska obalanser övervakas. En resultattavla med olika indikatorer slår larm om något går i fel riktning, till exempel på fastighetsmarknaden. Stora bytesbalansöverskott kan också blinka rött. Reglerna gäller främst för euroländerna.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39919

35 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant artikel men på tok för lång och innehållsrik. Den borde ha delats upp i typ 8(!) artiklar så att varje argumentation hade kunnat diskuterats var för sig.

Jag gör ändå ett försök:

1. Det är helt korrekt att dagens kris hade varit lika stor utan euron eftersom krisen inte beror på brist på pengar utan på energi (olja).

Men Carl B Hamilton saknar krismedvetande om han tror att peak-oil-krisen är tillfällig. Den kommer att kännas av kraftigt under kommande decennier.

2. Ja, Greklands skuld måste skrivas ned och grekernas levnadsstandard sänkas dramatiskt.

3. Vad Carl B Hamilton inte förstår är att samma sak kommer att ske i övriga EU inklusive Sverige allteftersom oljebristen slår igenom överallt i ekonomin.

4. "Det går inte att lösa Europas problem utan att BNP-tillväxten ökar" påstår Carl B Hamilton.

Jo, det gör det visst. Det är en myt som ekonomister odlar att världen går under om ekonomin krymper.

Det är helt normalt att ekonomier växer och krymper. Det handlar bara om att rätta munnen efter matsäcken. Vi kommer att få acceptera sänkt levnadsstandard, sämre hälsa, otrygghet, social oro osv men vi kommer att överleva.

5. Korrekt, staterna ska ta över banker på obestånd och inte fortsätta göda dem och låta bonusmiljarderna fortsätta rulla som hittills för det löser ingenting och är ett enormt slöseri.

6. Korrekt, det är viktigt att skilja på centralbankens ansvar och finanspolitikens.

7. Ännu mer komplicerade regler från ekonomistiska byråkrater som Carl B Hamilton kommer inte att hjälpa mot kriser som dagens.

Tvärtom är en av orsakerna till dagens kaos just att ekonomistiska byråkrater fått alldeles för stor frihet att styra politiken. Övertron på ekonomisterna måste bekämpas, de har misslyckats och bör därför ställas åt sidan innan skadorna de orsakar förvärras ännu mer.

Det krävs bara en enkel insikt för att förstå hur EU ska hantera krisen. Vi måste socialisera krympande branscher och privatisera expanderande.

Nedskärningarna måste delas solidariskt, annars hotar en social oro som kan bli samhällshotande. För det krävs en viss socialism.

Om vi fortsätter att låta ekonomisterna hålla guld och gröna skogar framför oss som moroten framför åsnan kommer det att uppstå allt större okontrollerade krascher vilket inte gynnar någon.

Detta kräver givetvis klarsynthet och pragmatism istället för ideologiska skygglappar för att klara detta.

8. Huruvida Sverige har euro eller krona är i sammanhanget ointressant.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-10-07, 08:24

Jag rösta JA i emu-omröstningen faktiskt. Men skulle aldrig i mitt liv göra det igen. Och vad det gäller EU hoppas jag vi lämnar det!!

Permalänk | Anmäl #2 Roger Sjöman, 2011-10-07, 08:59

Istället för dessa enorma artiklar kunde Carl medge att han hade fel. Visst hade många problem funnits även utan EMU, men för Grekland hade det varit bättre att stå utanför. Det hade funnits fler verktyg att ta sig ut ur rådande problem

Permalänk | Anmäl #3 anders svensson, 2011-10-07, 09:11

Jag såg en konferens nyligen där Paul Krugman intervjuades, då tog intervjuaren upp Sveriges goda ekonomi som hastigast. Jo, sa Krugman men de har ju deprecierat sin valuta.

Undrar hur det gått för Sverige om det inte varit REA på svenska varor och tjänster.

Med en Euro hade vi legat kvar i ett högre kostnadsläge gentemot utlandet. Argumentet mot Euron är nog kvar sedan tidigare. Det är bättre med en ekonomi som kan anpassas till varje lokal del i Europa. Precis som om det är bättre med en termostat i varje rum på villan än ett för hela huset.

Om vi haft euron hade det enda sättet för övertalig arbetskraft varit att flytta till ett land. Men där sätter språkliga och kulturella faktorer upp hinder. Euron var för tidig, man skulle inväntat den kulturella och språkliga integrationen i samhället.

Eurons svaghet är i kristider och vi befinner oss nu i kristider.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2011-10-07, 10:15

"Det är bättre med en ekonomi som kan anpassas till varje lokal del i Europa."

Nej, #5 Doktor Eleph@nt, i längden är det bättre att anpassa kostnadsnivåer (även med gemensam valuta) genom att:

1. Transferera pengar från områden med överskott till områden med underskott (något som vi svenskar är mästare på).

2. Anpassa löner, pensioner, bidrag osv till områdenas förutsättningar, e.g. grekerna bör ha lägre löner än tyskarna.

3. Som du själv skriver, att arbetskraft flyttar från stagnations- till tillväxtområden, från Grekland till Tyskland.

Men du har helt rätt i att EU borde ha integrerats via ett gemensamt språk, engelska, istället för en gemensam valuta, återigen ett misstag som ekonomister som Carl B Hamilton ansvarar för.

Sen ska man förstås inte glömma att Greklands korrumperade ekonomi (halva ekonomin är kriminell) inte passar in i ett seriöst valutasamarbete liksom Italiens, Spaniens och Portugals.

Slutligen, som jag skrivit oändligt många gånger, så småningom kommer recessionen att bita även Anders Borg i näsan och det kommer inte att hjälpa honom att Sverige har en egen valuta.

Permalänk | Anmäl #6 Bo T, 2011-10-07, 10:39

#2 Roger Sjöman,

Jag röstade nej till både EU och Euron. Varsågod. Det var så lite. Synd bara att ni inte lyssnade om EU.

Permalänk | Anmäl #7 E E, 2011-10-07, 10:59

Hur kan en liberal argumentera för att centralplanering skulle vara bra? När i historien har det fungerat?

@Bo_T
Jag gillar hur du får in peak oil till en kris som har uppstått för att vi har levt över våra tillgångar. Problemet är för ögonblicket inte det höga energipriset, problemet är ett berg av låtsas pengar.

Permalänk | Anmäl #8 Robert Johansson, 2011-10-07, 11:11

Ibland undrar jag om folkpartister som Carl B Hamilton har gjort sig sjutton på att partiet ska ut ur riksdagen. Med en åsnas envishet håller de fast vid mer kärnkraft och medlemskap i EMU.
Trots att det ytterst farliga reaktorhaveriet i Fukushima har gjort göra stora områden av Japan obeboeliga. Och trots att den gemensamma valutan inom EU är på väg att få hela det internationella finanssystemet att kollapsa fortsätter Hamilton på vägnar av folkpartiet att tjata om att Sverige ska gå med i EMU.
Finns det ingen som helst politisk självbevarelsedrift hos dessa politiska fp- stollar.
http://runelanestrand.wordpress.com/2011/09/26/reaktorhaveriet-i-fukushi...

Permalänk | Anmäl #9 Rune Lanestrand, 2011-10-07, 11:17

Bo T, nr 6, jag tar till mig dina argument med intresse. Det här är nog väldigt komplicerat.

Men på din punkt ett, viljan saknas att transferera pengar i stor skala. Återigen saknas vi-känslan som man får med kulturell tillhörighet. Sådan kan uppkomma med tiden.

din punkt två, kan du förklara, man får väl samma pension i Norrland som i Skåne, en undersköterska i Norrland tjänar lika mycket som i Skåne (typ). Så vad menar du.

Permalänk | Anmäl #10 Doktor Eleph@nt, 2011-10-07, 11:16

#8 Robert Johansson. Så länge Grekland hade tillgång till billig olja så flöt deras oljeberoende ekonomi på relativt bra.

Men i takt med oljeprisstegringarna så har oljeimporten skapat allt större underskott och till slut gjort landet så insolvent att man inte kan importera olja i den omfattning landets ekonomi kräver.

Skuldproblemet och den grekiska ekonomins kollaps är alltså en akut konsekvens av oljebristen i världen.

Det är hopplöst att skapa tillväxt i en oljeberoende ekonomi när det råder oljebrist vilket Sverige också kommer att få känna av under den kommande recessionen (Sverige kan redan vara i recession nu även om vi inte ser det förrän 2012 Q1).

Permalänk | Anmäl #11 Bo T, 2011-10-07, 11:58

Redan i femte stycket kommer Hamiltons kortsiktighet med orden ”Över så till höstens skuldproblem i Europa”. Skuldproblemet är internationellt och uppbyggt under tiotals år, är ett systemfel och en rest av Keynes. Det finns tillgångar på sina håll. Men det saknar betydelse med så många bortom den punkt där mer lån är till hjälp. Grekland är svagt inom naturresurser, teknik, förvaltning, korrution med mera och landet hade drabbats med eller utan euron ungefär så här.

Hamilton använder ofta det teoretiska finansuttrycket ”solvent”. Men mer intressant och det vet varanda kronofogde är att titta på gäldenärens rationalitet. Någon med skulder upp över öronen som inte kan förlora något realt tjänar på att inte betala något. När grekerna inte kan låna mer så blir lånen ointressanta. Det är inget att moralisera över. Det är så det är. Titta på denna klassiker från 2009 av Peter Schiff så förstår du hur det blir när det inte finns någon kronofogde.
http://www.youtube.com/watch?v=NkEtArDFNYA

”När krisen väl är genomlöpt”, säger Hamilton naivt. Ett sådant utfall är inte troligt och i varje fall inte med hans metod. När naturresurserna sinar och folk blir fattigare så måste Keynes liksom köras baklänges och skulderna inflateras bort kontrollerat och i stor skala och det gäller även svenska fastighetsägare. Det behövs hundratals procent av plötslig inflation. BNP måste stå i relation till skulderna, för både länder och andra. I detta oundvikliga kommer naturligtvis världens sparare och pensionärer att förlora.

En expansiv penningpolitik med låga räntor som Hamilton förordar, i den mån det är möjligt, skulle bara förvärra situationen, exempelvis inom svenska fastigheter. Alla världens gäldenärer är på ett sluttande plan. Att ”hjälpa” grekerna från skuldfällan hjälper inte. Skulderna kommer att inflateras bort det bara en fråga om hur djupt i botten de moraliserande dårarana kommer att köra systemet. Oavsett vilken åsikt man har bör skuldproblemet inte kopplas samman med euron.

Permalänk | Anmäl #12 Urban Persson, 2011-10-07, 12:14

Tack, #10 Doktor Eleph@nt.

En hel del pengar transfereras de facto i form av jordbruksstöd från Tyskland till Grekland så visst finns transfereringar men det är för lite för att hålla Greklands näsa över vattenytan.

Solidaritet saknas inte men den är inte obegränsad. Därför är det rimligt att tyskarna har en högre levnadsstandard än grekerna.

Jämförelsen med Norrbotten-Skåne är intressant. Norrbotten har en lönsam och expansiv råvaruindustri och det gör Norrbotten totalt sett till en mycket lönsam del av Sverige. Skånes problem får vi inte diskutera.

Den trend som råder nuförtiden är att norrbottningarna får en högre standard jämfört med skåningarna. Det är helt i sin ordning.

Permalänk | Anmäl #13 Bo T, 2011-10-07, 12:15

#12 Urban Persson. Att ha låga räntor innebär att inflationen stimuleras, den som lindrar överskuldsättningen. Låga räntor innebär att i alla fall en del skuldsatta kan amortera.

Det är alltså bra med låga räntor i dagsläget.

Och det är nog inte bara sparare och pensionärer som kommer att förlora. Generellt kommer alla att bli fattigare när ekonomin krymper.

Läget är inte farligt om vi bara accepterar att vi blir fattigare och det kan vi göra om alla delar bördan, en aspekt som ekonomister som Carl B Hamilton ser som en mardröm och därför förnekar.

Permalänk | Anmäl #14 Bo T, 2011-10-07, 12:48

Detta är med förlov sagt riktigt stolligt - speciellt vad gäller slutsatserna om Sveriges behov av att gå med i eurosamarbetet.
Se:http://larspsyll.wordpress.com/2011/10/07/carl-b-hamiltons-stollerier-om-att-euron-skulle-vara-losningen-pa-europas-problem/

Permalänk | Anmäl #15 Lars P Syll, 2011-10-07, 13:22

#15 Lars P Syll. Du är lika "stollig" om du tror att Grekland skulle ha klarat sig bättre utanför EMU så att man hade kunnat "devalvera bort problemen".

Stolligast är förstås de som lånat ut pengar till konkursboet.

Permalänk | Anmäl #16 Bo T, 2011-10-07, 13:55

För det första. Risken för asymmetriska chocker har inte minskat. Det är inte möjligt att säga att risken har varken ökat eller minskat. Att säga sig veta att risken har minskat är exakt samma mentalitet som ledde fram till nuvarande kris. "vi trodde att". Man kan inte bygga en valuta på sköra förutsägelser, den måste byggas på sunt förnuft och logik som håller i alla lägen - inte bara i de situationer man finner mest sannolikt ska inträffa.

För det andra. Det kan aldrig vara sunt att greker får låna pengar till tyska räntor. Det skapar bubblor. Marknaden har sagt sitt om Europrojektet och det är bara för makthavarna att lyssna, ju längre man kör huvudet i sanden desto värre blir det.

Hamilton borde lyssna mer på sin polare Calmfors...

Bo.T. du har fått det helt om bakfoten med låga räntor. Låga räntor innebär att människor lånar mer pengar eftersom priset på "pengar idag" sjunker. Att sänka räntorna för att folk ska ha råd att amortera är totalt ekonomiskt vansinne.

Grekland hade klarat sig bättre om man kunde devalvera bort problemet. Alternativet till en devalvering är kraftiga lönesänkningar. Hur man än vrider och vänder på det MÅSTE grekerna sälja sina produkter billigare och acceptera att betala mer för importen. Så ÄR det bara, det existerar inget alternativ till det. Frågan är bara hur det ska åstadkommas. Antingen gör man det med sparprogram och kraftiga sänkningar av nominella löner eller så görs det genom att valutan devalveras. Resultatet är i stort sett detsamma, greken får arbeta mer och får mindre tillbaka än tidigare, en sänkning av reallönerna. Rent politiskt är det ofta lättare att få igenom en devalvering än en nominell lönesänkning eftersom fackförbunden är så jävla dumma i huvudet att man inte fattar att det är samma sak.

Permalänk | Anmäl #17 Benjamin W, 2011-10-07, 14:02

BoT, vi är ju överens om att det blir fattigare och annat. Det är svårt att veta vad som ger vad inom makroekonomi. Låga räntor har ännu inte gett mycket inflation. Värdena faller inom aktier och fastigheter. Det fortsätter nog och drar med sig konsumtionen i en större deflation. Makthavarnas verktygslåda i de stora skuldsatta ekonomierna är högt utnyttjad. Grundproblemet är att skulderna är för stora. Det sista verktyget att ta till är att kasta ut pengar (utan skatt, ränta och återbetalningskrav) till folket med så kallade helikoptrar, ett utryck som lär komma från Milton Friedman. Detta i en snabb process måste vara bättre än ett utdraget förlopp, som kanske inte ens är möjligt. Idag är det svårt att planera. Folk är rädda. Det sparas utan ränta, trots att inflationen måste äta upp pengarna rejält. Det tas stora lån, trots att värdet innan inflationen kan falla så att ägaren kommer under vatten och går i konkurs.

Permalänk | Anmäl #18 Urban Persson, 2011-10-07, 14:22

Tröttsam artikel. Inte bara för att den var relativt väldigt lång, utan för att den babblar om samma gamla trötta argument.

För närvarande lämnar jag det mesta i den mentala papperskorgen, men jag skulle vilja kommentera punkt 8. Visst har handeln ökat, men hade den inte ökat även om vi inte hade haft EMU? I Globaliseringens tidevarv så har alla länder ökat sin handel. Afrikanska länder, USA, Sydamerikanska länder och själklart Asiatiska länder har ökat sin omvärldshandel enormt och forskarnas resultat faller ganska snabbt. De kan bara konstatera att handeln har ökat, men det finns inget i deras slutsatser som säger om handeln har ökat pga EMU eller om den ökat handeln pga globaliseringen. Sen har ju många länder rent missgynnats i handeln. Tysklands enorma fördelar med EMU har spätt på obalansen i handeln, där "svagare" länder i syd ökat sina handelsunderskott enormt. EMU har skapat en enorm obalans i handeln i Europa. Obalanser kan inte hålla i det långa loppet och det kommer bli intressant att se om forskarnas resultat kommer hylla EMU om 10 år, troligtvis inte.

Permalänk | Anmäl #19 Henrik Eriksson, 2011-10-07, 14:34

Benjamin#17
Dom är nog inte så dumma som du tror.
Devalvering är nämligen inte alls samma sak som nominell lönesänkning. En devalvering belastar alla. Nominella lönesänkningar drabbar främst de som har minst pengar och minst egen makt. För en del är nominella lönesänkningar till och med en fördel eftersom tjänstefolket blir billigare.
Det är inte det minsta förvånande att storföretagen, finansindustrin och Carl Hamilton vill behålla ett system där devalvering är omöjligt. När bubblan gynnat dom så långt den höll kan dom då låta andra betala priset.

Det nästan djävulskt listiga med euron är att även om man teoretiskt kan gå ur och skaffa en egen flytande valuta så ligger skulderna kvar i euro. Oåtkomliga för devalvering. Oåtkomliga för solidarisk löneminskning. Bara möjliga att mildra genom att göra massor av människor arbetslösa.

Det är hög tid att med demokratiska och lagliga medel ta tillbaks pengarna från dom som tjänat förmögenheter på finanshandel. Annars kommer dom som axlar skuldbördan att göra det med våld.

Finansindustrin är farligare än alla terrorgrupper tillsammans. Deras verksamhet leder mot socialt och politiskt sammanbrott.

Permalänk | Anmäl #20 Olof Lindberg, 2011-10-07, 14:45

#20

Men devalveringen drabbar också de fattigaste hårdast... Den rika delen har ju råd med lite devalvering och är dessutom ofta kunnigare och mer insatt och har därför placerat pengarna i annan valuta inför en devalvering. Kontakter på insidan är inte heller helt fel och knappast osannolikt i länder som Grekland. Det man är ute och kastar sten för nu är att lönerna inte ska sjunka och att priserna då ska öka motsvarande mängd som lönerna hade behövt sjunka.

Jag vidhåller att fackförbunden, per definition, inte vet vad de sysslar med och missgynnar sina medlemmars intressen. Detta görs med idiotiska argument.

Permalänk | Anmäl #21 Benjamin W, 2011-10-07, 15:04

Inför den kommande fattigdomen gäller det att spara privat och för att det ska vara intressant så måste räntan vara hög. Om skulderna inflateras bort med helikopterprincipen så åker många privata sparare på en riktig blåsning. Men det saknar betydelse för minnet är kort.

Det offentliga sparandet inom infrastruktur, utbildning, offentlig sektor, byråkrati, subventioner med mera innebär en gigantisk felallokering och slöseri. När man blåser de privata spararna med helikoptrarna så blåser man alltså även den korrupta statliga apparaten. Detta är speciellt viktigt när det blir fattigare.

Vänstern tycker om skulderna eftersom de ger dem anledning till kamp.

Permalänk | Anmäl #22 Urban Persson, 2011-10-07, 15:15

Benjamin#21
Allt drabbar de fattiga hårdast.
Men varför välja en skuldreduceringsmodell som låter vissa slippa undan helt?
Särskilt magstarkt blir det om de som slipper undan dels kunde tåla större bördor dels är skyldiga till hela soppan.
Normal anständighet kräver att den som är skyldig betalar själv och om alla måste hjälpas åt så ska bördan fördelas efter förmåga, inte efter svaghet.

Permalänk | Anmäl #23 Olof Lindberg, 2011-10-07, 15:29

Jag gillar att relatera allt till peak oil, jag har t.o.m. skrivit en liten bok om resursfrågor "När resurser sinar" men stora långsamma och obevekliga problem blir lätt omsprungna av snabbfotad girighet och välmenta kurer med döbelsmedicin.

USA:s fastighetsbubbla hade spruckit även om oljeproduktionen hade stigit med priset i stället för att plana ut, det hade bara tagit några månader eller år till av bubbeluppblåsning.

Nu innebär peak oil i praktiken att det finns ett tak för hur mycket den globala ekonomin kan producera av oljeanvändande produkter och tjänster. Det byggs ut ny dyr oljeproduktion som oljesand och även dyr naturgasproduktion som skiffergas kräver stora kapitalinsatser per producerad mängd energi. Detta håller ungefär undan för de sinande billiga oljekällorna och snart kommer det att bli omöjligt att bygga ut dyr oljeproduktion i samma takt som den billiga viker och då krymper taket för den oljedrivna ekonomin.

EMU krisen hade funnits även utan peak oil, greklands statsapparat ljög och lögnerna gick hem innan oljan vart dyr, många greker skodde sig på lånade pengar och livet var en fest. Samma typ av obalanser finns även i de andra PIIGS länderna även om Grekland tar priset och även UK mår dåligt sedan de har gått ifrån att vara en stor oljeexportör till att bli en oljeimportör och gasimportör när deras källor i nordsjön sinar. Det här hade gått åt pepparn några år senare och hade oljekällorna i Nordsjön varit oändliga hade UK kunnat subventionera flera svaga länder.

Peak oil kommer att göra återhämtningen svårare och det finns flera resursproblem som om samhällena inte anpassar sig till dem gör den finansiella röran, demografiska obalanser och kollapsande pensionssystem till småproblem. Våra samhällen drivs av energi och nu när oljan sinar har vi dessutom problemet att EU:s ekonomiska motor Tyskland handikappar sig genom att överge kärnkraften och hoppet som finns kvar blir massiv naturgasimport från Ryssland...

Jag hoppas därför innerligt att FP är ännu envisare med sitt stöd för kärnkraften än stödet till Euron. Ingen ekonomi överlever utan energi, alla problem blir oerhört mycket svårare att lösa eller leva med om vi ovanpå allt annat skaffar oss brist på el.

Permalänk | Anmäl #24 Magnus Redin, 2011-10-07, 17:54

Hamilton lever i en fantasivärld när han påstår att det "finns ingen anledning att tro att Grekland skulle lämna euron". Vakna upp!

Så sa man om ECUn också. Fast växelkurs skulle behålla till varje pris och sen en dag föll luftslottet ihop. Se dig omkring Hamilton. Ingen tror på dig.

Så varför är en gemensam valuta dålig? Jo, det ligger i räntan och hur den styrs. Det vi har idag är ren och skär planekonomi. Staten bestämmer en ränta för hela europa. Det är lika fel som ha ett pris på bröd för hela kontinenten. Ju större område man försöka köra planekonomi över desto större är sannolikheten att det bli fel.

Nu kanske den frågvise undrar om vi ska införa en valuta för Skåne och Norrland också. Nej, vi ska ha marknadsräntor. Detta borde vara en självklarhet för en nationalekonom.

Alltså, man avskaffar centralbanken och har en valuta som är uppbackad (tex. av guld). Vill många spara så sjunker räntorna och många vill låna så stiger.de. Helt självreglerande.

Så enkelt, men ack så svårt för folk att förstå.

Permalänk | Anmäl #25 Nyliberalen, 2011-10-07, 18:48

"Skillnaderna i mer än tio års ekonomiska utveckling mellan Sverige - utanför euron - och Finland - innanför - är närmast försumbara. "
Jag undrar om de finnar som drabbats av nedskärningar av offentlig sektor håller med.
Grekerna lider svårt nu och borde gå ur EMU och ha en flytande växelkurs och drachmer. Landet är för olikt de dominerande i EMU. Det blir en tvångströja.

Permalänk | Anmäl #26 Marion, 2011-10-07, 21:41

Jo, det är det där med planekonomin, som oroar. Som att stiga på Titanic. Magkänslan är sådan. Väl i EMU-samarbetet, så kommer vi inte ut, kan inte göra något; allra minst påverka politiskt. Dvs som vanlig medborgare. Det är inte medborgerlig demokrati längre, när vi stigit på EMU-skeppet; allt styrs och regleras. Nej. Decentralisera, minska statens makt, EU;s makt, men fortsätt ha en fri marknad, så att utbudet diversifieras efter olika länders förutsättningar. Man kan anföra samma argument mot "samma valuta" i Europa, som mot "samma löner" i ett samhälle: Ingen får till sist råd att anlita en annan. "Trickle-down-effekten" sätts ur spel: En kopp kaffe kostar samma i Grekland som i Sverige och Grekland förlorar den breda turism som ger många anställningar. Nu måste de springa i kapp med Tyskland istället, dvs de måste satsa på effektivitet (arbetslöshet) och produktion som kan ge det värde som t.ex. BMW och Volkswagen ger till Euron. Det duger inte längre att sälja några fiskar och "patatas" till några gäster för någon tia, vilket var charmen med Grekland då man verkligen ville komma bort från stressen. Folk hade råd att spela bräde och dricka kaffe hela dagarna och göra ett par ryck -innan Euron.
Statsimplementerat ekorrhjul; är det verkligen en liberal idé?

Permalänk | Anmäl #27 Bernt Johansson, 2011-10-07, 22:25

Det var en intressant artikel. Får mig att tänka på Sovjets första 5-årsplan på 20-talet eller Kina på 2000-talet. Vilka enorma summor, vilka enorma pålagor och umbäranden för att skapa en tillväxt stor nog att ta ett samhälle ur fattigdom. Helt avgörande för Hamiltons resonemang är att EU ska expandera sig ur krisen?

Men hade inte Sovjet obegränsat med mänskliga och naturresurser att utnyttja. Vad eller vem ska EU kunna suga ut så billigt som möjligt? Kinesiska fabriksarbetare har vi sugit ut länge nu men det har samtidigt sugit musten ur vår egen industri.

Vad hade Stalin gjort med grekerna. Jo han hade skickat dom till gruvorna i Sibirien. Eller exproprierat ett antal semesteröar att bygga datjor på.
Så hade nog kronofogden tänkt också.
Att den som är i skuld är inte fri.

Permalänk | Anmäl #28 Johan E Karlsson, 2011-10-08, 03:05

EU, precis som USA, är dödsdömt.

EU har gått in med 8000 miljarder till bankerna. (Enligt denna artikel krävs det ytterligare 4500 miljarder.) USA har gått in med ännu mer. Det betyder att varje invånare i EU kommer att ha betalt 25 000 kr till bankerna.

Låt oss se vad det egentligen handlar om.

Inkompetent skötta och icke-livsdugliga/konkurrenskraftiga företag hålls vid liv genom socialbidrag.

Var exakt har miljarderna gått? Till bonusar och fallskärmar till de korrupta och kriminellt inkompetenta. De har gått till köp av nya lyxbilar, lyxvillor och lyxbåtar till de som drev bankerna till ruinens brant.

Ingen har ställts till svars. Det är långt värre än så. Det har lönat sig att missköta sig.

Vi kommer att vara i samma situation om fem år från nu eftersom bankerna inte har lärt sig någonting av nuvarande kris. Bankerna är de enda som inte känt av krisen.

Jag hade stora förhoppningar till EU. Jag trodde att de kunde bli ett alternativ till USA:s skjut först, fråga om det är förnuftigt efteråt. Nu vet jag att så inte är fallet.

Jag tror fortfarande att vi behöver en organisation som EU. Men vi behöver inte EU. EU är genomruttet.

Permalänk | Anmäl #29 u_3826, 2011-10-08, 12:25

USA krisar och jag tror att de kommer att återuppstå som en fågel fenix som inte längre tyngs av gamla skulder. EU:s stabilitet finns i de stabila nationalstaterna som vill handla med varandra så en kris behöver inte betyda katastrof för alla.

Permalänk | Anmäl #30 Magnus Redin, 2011-10-08, 17:57

Väst har givit bort sin välståndsskapande tillverkningsindustri till Kina och andra låglöneländer. Det är som sagt inte mer betjänter och butlers som gjorde att väst dominerade världen utan vår industriella tillverkningsindustri.
Det är också därför det inte heter tjänstesektor revolutionen utan industriella revolutionen. Vill vi säkra vår välfärd och livstid så får vi sluta ge bort den grund som den vilar på.

Permalänk | Anmäl #31 Joakim Nilsson1, 2011-10-09, 09:31

#30 Magnus Redin, detta är en parodi, men inte långt ifrån sanningen:

Last American Who Knew What The Fuck He Was Doing Dies
http://www.theonion.com/articles/last-american-who-knew-what-the-fuck-he...

70% av USA:s ekonomi bygger på konsumtion. USA har en förhållandevis liten export och hälften av den är vapen. Vapen, Apple och Hollywood är i princip de enda saker resten av världen vill ha från USA.

Ford, GM och Chrysler har levt gott (åtminstone tills nyligen) på att massproducera billiga skräpbilar. Men det är ingenting USA kan exportera.

Rymdprogrammet, i USA så väl som i Sovjetunionen, har sitt ursprung i den tyska raketforskningen under andra världskriget. Mycket av den teknologi som USA blev världsledande på efter kriget stals från tyska företag. Oavsett det så hade rymdprogrammet stor del i USA:s dominans inom teknologi.

Det var tyska ingenjörer som skickade amerikanska astronauter till månen med amerikanska pengar. Så har det varit sedan dess. USA är beroende av import av begåvade individer.

Lite fakta från USA:

55% of Ph.D. students in engineering in the United States are foreign born (2004).
45% of Ph.D. physicists working in the United States are foreign born (2004).
80% of total post-doctoral chemical and materials engineering in the United States are foreign-born (1988).
http://en.wikipedia.org/wiki/Foreign_born

I dag behöver inte begåvade människor bege sig till USA för att göra karriär.

Men det största problemet är förmodligen den kristna högern. George W. Bush, själv en kreationist, utsåg en 24-årig kreationist utan vetenskaplig bakgrund som chef för NASA. George Deutschs meriter? Han hade jobbat på presidentkampanjen för Bush-Cheney!

Deutsch gained notoriety in late 2005 and early 2006, when it was reported that he had instructed a NASA website designer to add the word "theory" after every occurrence of the phrase Big Bang.[1] In his memo to the website designer, Mr. Deutsch wrote that the Big Bang is "not proven fact; it is opinion... It is not NASA's place, nor should it be to make a declaration such as this about the existence of the universe that discounts intelligent design by a creator... This is more than a science issue, it is a religious issue." The memo also noted that the AP Stylebook calls for the usage of the phrase "Big Bang theory". http://en.wikipedia.org/wiki/George_Deutsch

Oavsett hur galen Bush är så är han ingenting mot de kristna fundamentalister som ses som grunden i det nya republikanerna. De vill lägga ner NASA och i princip all forskning då de anser att vetenskapen saknar praktisk användbarhet. Den enda kunskap som är värd att kunnas, enligt dem, är den som står i Bibeln.

USA skulle behöva delas i två. Sekularisterna tar då kusterna och teokraterna får resten.

Samma sak gäller EU. De efterblivna och korrupta katolska länderna kommer att dra ner oss andra till deras nivå.

Permalänk | Anmäl #32 u_3826, 2011-10-09, 12:27

Peter H, ett USA som tas över av teokrater med en vrickad verklighetsuppfattning som använder makt för att släta över problemen när verkligheten inte stämmer med deras uppfattning om den är ett av de värsta tänkbara mardrömsscenarierna då ett sådant USA skulle vara halvvägs till1930 talets Tyskland.

Usch och fy, jag fortsätter hoppas på att amerikanarna rer ut det här, de har sedan gammalt de demokratiska verktygen och traditionerna för att kunna göra detta, vi får se om de använder dem.
Jag fortsätter räkna med att det kan gå bra men det är oansvarigt att räkna med att "kan gå bra" innebär att det garanterat går bra.

Det senare är mycket av problemet med EU, federalisterna litar till "måste gå bra" och håller på att manövrera in oss i en återvändsgränd som riskerar det som är bra med EU.

Permalänk | Anmäl #33 Magnus Redin, 2011-10-09, 12:58

Vad Carl B. Hamilton undviker i sin artikel är att det är skattebetalarna i EU som kommer att få betala notan och det oavsett om EU-landet är med i EMU eller inte. Han ger heller ingen förklaring till varför det finansiellt går så bra för Sverige, menar han att det hade gått ännu bättre för Sverige om vi varit med i EMU-samarbetet. Sedan anser jag att artikeln är ett lysande exempel på varför EMU-samarbetet har så stora problem, det sitter alldeles för många politiker och ekonomer som komplicerar det hela genom att hänge sig åt krångliga ekonomiska teorier.

Permalänk | Anmäl #34 Johan Wettergren, 2011-10-15, 04:50

Jag kan inte se att den långa artikeln presterar något argument till stöd för den tes rubriken formulerar, men så mycket står ju klart att alltihop är förfärligt krångligt enligt Hamiltons uppfattning. Det brukar bli blir det när man till varje pris skall bevisa en redan på förhand intagen ståndpunkt.

F ö är det ju så uppenbart vad som måsste göras: släpp inflationen loss!

Följder:

1. Krisländernas offentliga finanser förbättras genom den dolda beskattningseffekten.
2. De interna skulderna smälter bort.
3. Vi får en negativ realräntan vilket stimulerar ekonomin.
4. Euron försvagas vilket stärker hela Europas konkurrenskraft och ger sysselsättning.
5. Genom skiljaktiga inflationsnivåer utjämnas konkurrenskraften Euroländerna emellan till följd av välbehövliga interndevalverngseffekter.

Och så enkel tär det.

Men varför i hela friden GÖR man inte så!?

Jag bara frågar!

Något svar lär jag inte få.

http://skyddsrummet2.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #35 Peter Ingestad, 2011-11-05, 22:12

Det näst farligaste en nation kan gör för att långsiktigt sörja för medborgarnas säkerhet och välstånd är att ingå union med andra länder. Det allra farligaste en nation kan gör för att långsiktigt sörja för medborgarnas säkerhet och välstånd är att inte ingå union med andra länder.

Permalänk | Anmäl #36 Evert Frisk, 2012-02-11, 11:55


Svenska modellen
annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  5. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  8. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  9. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  7. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  8. Klimatpolitiken gör mer skada än nytta
  9. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  10. Stora risker med MP:s energipolitik
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
  4. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  5. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  6. Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Länderna måste undvika protektionism
  9. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  10. Inte skulle du stjäla någons rullstol, Eric Saade?

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.