Fred - bara möjligt med en öppen dialog och fri debatt

Att den israeliske ambassadören Benjamin Dagan utsattes för skokastning är mycket beklagligt och på det besök han avlade hos oss på Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings Universitet inträffade en liknande händelse redan följande dag. Detta inträffade trots att vi i ett långt introduktionstal tydliggjorde att föreningen är ett forum för fri debatt och inte tar ställning i konflikter. Ändå försökte några personer i publiken att störa föreläsningen. Man kan tycka att det är märkligt att förhindra åsiktsutbyte och dialog om man samtidigt vill hävda att man är seriös med sin fredssträvan. Kan vi förvänta oss att en sådan ingrodd konflikt som Israel-Palestina någonsin kan lösas om svenska studenter på ett universitet uppvisar en så ensidig världsuppfattning att man inte förmår att lyssna till en annan åsikt än den egna?

När vi valde att bjuda in ambassadören så var vi medvetna om att han inte skulle tas emot med öppna armar av alla, något som vi båda uppfattar som sunt och samhällsnyttigt. Före, under och efter föreläsningen hölls en fredlig demonstration utanför lokalen och det ska sägas att de skötte sina protester föredömligt. I kritiken som riktats mot föreningen påstås det att vi inte uppskattar demonstrationer och därmed tar sida i konflikten, detta är naturligtvis fel. Vi ser verkligen ett värde i demonstrationer och protester förutsatt att det föranleder dialog och diskussion. Av föregående veckas händelser står det emellertid tydligt att det inom flera politiska grupperingar finns en utbredd ovilja mot detta eftersom man helt motsätter sig att ens bjuda in Benjamin Dagan för diskussion. Paradoxalt nog kan det liknas vid Israels ovilja att föra en dialog med Hamas.

Man kan också undra hur seriös man är med fred om man väljer att avböja diskussion och att istället välja att störa. Med tumultet som uppstod försköts föreläsningen och om det alls fick någon effekt på diskussionen så var det till ambassadörens och Israels fördel eftersom andelen tid för frågor blev kortare. Vad fick man då sagt med aktionen? Två ord; Gaza och solidaritet. Vad tillförde detta till den faktiska debatten? Ingenting.

Sensationssökande aktivister ville för ett ögonblick bada i rampljuset, och de har fått sina femton minuter. TT gick samma kväll ut med ett telegram som spreds sig på tidningsredaktionerna och alla fick chansen att skriva om "tumultet" som uppstått. I Östgötakorrespondenten kan man läsa om en av de utslängda aktivisterna. "Jag har aldrig tidigare engagerat mig i konflikten, men det är svårt att inte ta ställning när man ser de siffrorna [dödstalen i Gaza]." Att media väljer att fokusera på denna del istället för att diskutera principiella frågor är beklagligt men i förståeligt. Det ironiska i det hela är att de ur publiken som bidrog minst till en konstruktiv debatt och därmed vilja till djupare förståelse och en seriös fredssträvan, är de som får mest uppmärksamhet.

Vad som är viktigt att fråga sig här är om utspelet är ett uttryck för en ytlig vilja att framstå som radikal eller om det är ett frontalangrepp mot yttrandefriheten och den fria debatten. Det senare är värre eftersom det utan dialog aldrig kommer uppnås fred mellan Israel och Palestina. Att Utrikespolitiska studentföreningen fick utstå hård kritik för att man huserade en åsikt och påföljande diskussion bör betraktas som en varningsklocka. Det är ett allvarligt problem om inte ens universitetet kan drivas som en plats med ett brett åsiktsspektrum och ett diskussionsforum med högt till tak.