Humanisterna

Per Dannefjord om Humanisterna

Humanisternas kritiker uppfinner sin fiende

Publicerad: 2011-09-05 13:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Det går inte att diskutera sakfrågor med någon som försöker misskreditera sin motståndare med fantasifoster, lögner och fula retoriska trick. Det skriver Per Danefjord, ledamot i Humanisternas styrelse, efter kritik mot förbundet.

271 millningar
14 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är ledamot i Humanisternas styrelse och lektor i sociologi vid Linnéuniversitetet.

Kritiken mot förbundet Humanisterna och det sekulära samhällets förespråkare tycks ha nått en ny fas. Det finns många frågor i den debatt som förs som är både rimliga och möjliga att diskutera. Vi kan diskutera religiösa friskolor, abortlagstiftning, kulturell särbehandling, åtgärder mot kvinnoförtryck, skolavslutningar, aktiv dödshjälp, kunskapsteori, rasism och en massa annat. I alla dessa frågor finns det en uppsättning fakta, olika argument och skilda värderingar. Vi kan undersöka konsekvenserna av olika handlingar och vi kan pröva våra uppfattningar på rationella eller känslomässiga sätt. Vi kan också diskutera skillnader och likheter mellan de rationella eller känslomässiga argumenten. Det finns olika uppfattningar i olika grupperingar och det finns också olika uppfattningar inom var och en av dessa grupperingar. Det finns exempelvis olika åsikter inom förbundet Humanisterna precis som det finns olika synsätt och argument inom kyrkan. Ibland missförstår vi varandra och ibland är vi inte bättre människor än att vi trycker till lite extra i onödan. Detta är inget konstigt och att debatten emellanåt blir hård och får ett uppskruvat tonläge är ofrånkomligt. Det måste alla som ger sig in i debatten vara beredda att acceptera.

Det verkar hända nu är emellertid något annat än att debatten skruvats upp. Nu debatterar Humanisternas motståndare genom att hitta på. Vi ställs inför påståenden som är helt osanna och tvingas ta kritik för saker som vi aldrig sagt eller tyckt. Detta är sorgligt och kan inte leda debatten framåt, oavsett på vilken sida man står. Det är enkelt att göra poänger genom att uppfinna en fiende, men det är djupt olyckligt när de åsikter som uppfinns knyts till en existerande organisation eller, än värre, till enskilda personer.

På kort tid har Marcus Birro (Expressen), Anders Björnsson (Newsmill 110824) och Börje Peratt (Newsmill 110902) skrivit artiklar där Humanisterna, "ny-ateisterna" och sekularismen angrips på de mest besynnerliga sätt. Alla tre kan, lite beroende på hur man läser dem, anses ta upp enskildheter som går att diskutera. Jag tänker dock bortse från detta. Jag är inte intresserad av att i nuläget diskutera de sakfrågor de tar upp, helt enkelt därför att deras texter innehåller så mycket märkligheter som måste rensas bort innan någon verklig diskussion blir möjlig. De tycks, medvetet eller omedvetet, försöka ge en frånstötande bild av Humanisterna genom att tillskriva organisationen, dess medlemmar och företrädare obehagliga åsikter och egenskaper. Problemet är att dessa tillskrivningar är osanna och åsikterna är produkter av deras fantasi, eller - än värre - avsiktliga nidbilder.

Björnsson tar upp möjliga rasistiska över- och undertoner i kampen mot hederskulturer. Björnsson påpekar att alla vet att antalet etniskt svenska män som mördar sina fruar i vårt land är betydligt fler än de som mördar i hederns namn. Detta vet vi, men det enda Björnsson faktiskt lyckas åstadkomma med denna jämförelse är att visa upp sin okunnighet i frågan. Den som har lyssnat på kritiken mot hederskulturerna eller reflekterat över vilket slags arbete som läggs ner på denna fråga vet att jämförelsen inte går att göra på det viset. Att en berusad man i fyllan mördar sin fru är socialt, psykologiskt och ekonomiskt en helt annan sak än att i hederns namn mörda sin dotter. Det är två olika handlingar. De går inte att jämföra på ett så ytligt sätt som att räkna dem. Kanske är Björnsson okunnig, kanske låtsas han vara det, men om han vill göra dessa handlingar till så enkelt jämförbara storheter har han fel.

Därefter spårar han ur totalt. Han skriver: " - Sådana sekulära mord bryr sig ny-ateisterna (ibland kallade "humanister") inte om. De kämpar enbart mot "hederskultrer (sic).

Detta påstående, förutom att det är såväl självklart lögnaktigt som förolämpande, är ett resultat av en mycket märklig föreställning och en total brist på logik. Om vi utgår ifrån att Björnsson diskuterar ny-ateister som individer och inte förbundet Humanisterna (det är lätt att misstänka att det egentligen är det senare han menar) kan Björnsson naturligtvis inte veta särskilt mycket mer om dessa individer än det de skriver och säger i offentligheten. Identifierad som ny-ateist blir man när man kritiserar religion. När man kritiserar mäns våld mot kvinnor i en sekulär svensk kontext blir man inte det. Hur vet Björnsson att de som engagerar sig för utsatta kvinnor utanför de specifikt religiösa kontexterna inte är "aggressiva ateister"? Hur vet Björnsson något om reaktioner, åsikter och handlingar hos de identifierade ny-ateisterna i andra sammanhang än de religionskritiska? Han vet ingenting om detta. Därför måste han hitta på för att det ska se ut som att han har argument.

Att Marcus Birro, i sitt angrepp på matematiken, resonerar metaforiskt tror jag mig kunna utläsa. Det är naturligtvis helt okej och bitvis ganska kul. Att hans stil leder till mindre precision är helt rimligt och det finns ingen anledning att bekymra sig över att vissa saker blir svepande och i strikt mening felaktiga. Han buntar exempelvis samman Humanisterna med "matematikerna". Jag sitter i Humanisternas styrelse, men att kalla mig matematiker vore en förolämpning mot världens alla matematiker. Jag tror dock att jag förstår vad Birro menar med detta och har inga problem med det. Vad jag däremot har problem med är påståenden som:

"Matematikerna låter sig aldrig svepas med av känslor. De har satt klorna i nästan varenda kultursida i hela landet. Allting ska sönderdelas, silas genom genusfilter, förödmjukas, förminskas, reduceras. Som om konsten och kulturen OCKSÅ var matematik."

Problemet med detta är att han skriver det som om det vore sant, och därmed blir det en lögn. Ett påhitt som inte kan tjäna något annat syfte än att på falska grunder misskreditera en grupp människor. Matematiken är, som vetenskaplig disciplin inte särskilt känslomässig, men det är inga andra vetenskaper heller. Däremot är det löjeväckande att påstå att matematikerna, som personer, skulle vara mindre känslomässiga, eller mindre kapabla att uppskatta kultur för dess egen skull, än någon annan. Att de inte gör det i sin verksamhet som matematiker tror jag att även Birro ska vara tacksam för. Det utgår jag ifrån att Birro vet, men han försöker rättfärdiga sitt motstånd mot vetenskapligt tänkande genom tveksam retorik.

Han skriver vidare: " Tänk om det faktiskt är så att ingen kan mäta vad som händer i mitt hjärta när jag läser en dikt av Dan Andersson. Tänk om ingen formel kan göra rättvisa åt den kärlek jag känner för mina barn." Detta är skrivet som om det finns någon som säger emot och även detta är ett fult sätt att plocka poäng. Matematikerna kan inte göra rättvisa åt Birros kärlek till sina barn, och därför försöker de inte heller göra det. Han uppfinner sin fiende och då är det lätt att få det att se ut som om man vinner. Om han hade stannat vid att skriva om sina känslor inför matematiken hade jag kunnat sympatisera med honom. Han har rätt att känna saker. Nu gör han mer än så och förlorar mina sympatier.

Peratt försvarar Birro mot de svar Christer Sturmark och Emilia Ericson skrivit på Newsmill. Han är mer inne på rena personangrepp och ger sig på Christer Sturmark och Emilia Ericson direkt. En intressant iakttagelse är att Christer Sturmark benämns med efternamn medan Emilia Ericson blir ett förnamn. De kan anses vara en detalj, men blir ett (möjligen omedvetet) sätt att förminska Emilia Ericsson som man inte behöver vara genusteoretiker för att se.

Även Peratt hittar på. Huruvida Christer Sturmark och Humanisterna ägnar sig åt exkluderande mobbning är en fråga som inte går att diskutera utan konkretion, men med konkreta exempel skulle det gå att förstå vad Peratts uppfattning innebär. Det är emellertid inte fallet med följande stycke: " Faktum är att hon [Emilia Ericson] feltolkar Birro och påstår att ´Han angriper världens matematiker´. Nej Emilia han angriper mycket mer än så han angriper de metoder och de män och kvinnor som tror att staplar och diagram är verkligheten och att matematik är lika med människans väsen."

Vem tror detta? Jag har aldrig träffat någon. I den mån någon pratar om människans väsen är det inte med utgångspunkt i matematiken. Det är klart att matematikerna ägnar sig åt matematik. Om någon mäter känslor är resultaten helt enkelt inte relevanta i de sammanhang Birro och Peratt diskuterar, och det vet alla. Att de som grupp skulle hävda de dumheter Peratt och Birro påstår är löjligt, oavsett om det går att hitta ett enskilt exempel eller inte. Märkliga uppfattningar finns överallt, men de definierar knappast gruppen. De uppfinner sina fiender och de personer de uppfinner skulle jag också ha invändningar mot. Problemet är att de inte står att finna någonstans. Att det finns mycket som är både möjligt och önskvärt att mäta tror jag att Peratt och Birro skulle hålla med om och varifrån de får sina övriga slutsatser är svårt att uttala sig om. När Peratt sedan påstår att " Sturmark vill förbjuda det som står inskrivet i konventionerna om mänskliga rättigheter" blir det lite obehagligt. Peratt ger i några korta meningar exempel på detta: "...nämligen trosfrihet (vill förbjuda andlig medialitet)...". Jag vet inte vad som är mest förolämpande, att anklaga Peratt för att vara helt okunnig om de diskussioner som förs kring religion och mänskliga rättigheter eller att anklaga honom för att helt enkelt ljuga. Någon tredje tolkning har jag svårt att finna. Vad som står klart är att hans påståenden har mer med ful retorik än med verkligheten att göra och Peratts slappa argumentation gör att diskussionen i sakfrågan avstannar snarare än utvecklas.

Det finns fler exempel, i de citerade artiklarna och andra. Jag tycker att detta är sorgligt och onödigt. De frågor Birro, Björnsson och Peratt tar upp kring islamofobi, vetenskapens gränser, abort och mänskliga rättigheter, är viktiga, liksom synpunkter på Humanisternas faktiska agerande kan vara det. Men de är inte viktiga i den form de presenteras. Det går inte att diskutera sakfrågor med någon som försöker misskreditera sin motståndare med fantasifoster, lögner och fula retoriska trick. Det lär vi oss inget av och vi förlorar alla på en debatt som ser ut på det sättet.

Debattekniken väcker en viss undran. Uppenbarligen tycker debattörerna illa om Humanisterna, men eftersom den kritik de tar upp till stora delar är påhittad måste den verkliga motviljan bero på något annat. Kanske är den orsaken svårformulerad, kanske är den omedveten, men oavsett vilket vore det intressant och relevant att tala om den istället.

Vi vet att upplevelsen av musik, poesi, kärlek och vänskap inte täcks av det vi kan räkna på eller studera vetenskapligt. Vi vet att det finns skillnader mellan dessa sätt att upptäcka och ta del av världen. Jag är inte intresserad av att ta ifrån någon deras känslomässiga upplevelser. Jag diskuterar ofta och gärna dessa saker utan att låta rationaliteten störa det jag känner. Men jag gör det inte när jag representerar Humanisterna eller vetenskapen, just därför att det finns en skillnad. Mina känslor pratar jag om privat och de ligger utanför det uppdrag Humanisterna har och de hör inte hemma i mitt arbete som akademiker. Birro och Peratt har rätt om de menar att dessa saker inte kan reduceras till varandra, men just därför är det ju viktigt att inte göra dem samtidigt.

Per Dannefjord (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39150

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Utmärkt artikel!

Problemet med idealister, politiska och religiösa, är att de "vet" att de har rätt. Detta för att de kopplar sin identitet till att vissa teorier om verkligheten är "korrekta". Kritiker av dessa teorier är då direkta angrepp på idealisterna själva.

Eftersom idealisterna "vet" vad som är rätt, så måste människor som säger emot Sanningen vara idioter eller rakt onda.

Sammanfattat: Idealisten, det självbedragande djuret.

Permalänk | Anmäl #1 u_1620, 2011-09-05, 14:59

Det finns skäl att påpeka att föreningen Humanismerna inte har något med humanism att göra, utan dessa "humanister" är en del av den
bisarra "skeptiker" rörelsen, som leds av trollkarlen "The Amazing Randi". Det är en rörelse som tror sig försvara vetenskapen. Det betyder i stort sätt att de tror att de som inte stödjer dem är emot vetenskapen. Jag var med föreningen en kort stund tills jag insåg hur intolleranta ledningen var. Det finns skäl att oroa sig för vad den föreningen kan utvecklas till.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Bugge, 2011-09-05, 16:12

Mycket bra analys tyckte jag, det ligger mycket i det du skriver om debatteknik osv.
Det blir så bisarrt när kommentarerna bekräftar artikeln som hände med #2 och särskilt #3.
Det fick en att dra på smilbandet lite ;)

Permalänk | Anmäl #4 Bertil Bertilsson, 2011-09-05, 19:31

Kristian Grönqvist skriver:

"Du har en hel del att lära Dig Henrik Bugge, både om hederlig debatt, samt om den riktiga sanningen, så jag hoppas att inte stöta på Dig fler gånger, innan Du förkovrat Dig."

Kristian Grönkvist använder en debatt stil som tyvärr är vanlig bland "humanister".
Hans stävan att demonisera religioner stämmer dåligt med vad som behövs för att
skapa ett sekulärt samhälle.
Om jag skulle tvingas välja mellan dagens katolska Italien och gårdagens sekulära Albanien så skulle jag utan tvekan välja Italien.Tron att en religiös
förhärskande ideologi alltid är värre än en ateistisk är ohistorisk och enfaldig.
En löjeväckande studentikos ateism motarbetar arbetet för ett sekulärt sverige
Humanisterna är inget för en person som vill ha både yttrande och religionsfrihet.

Permalänk | Anmäl #6 Henrik Bugge, 2011-09-05, 22:09

Min mission är enkel.

Det finns totalitära ideologier som är religiösa, och det finns totalitära ideologier som inte är religiösa.

Jag är mot bägge dera.

Den "skeptiska" ideologin som "Humanisterna" ansluter sig till har
klara totalitära drag.

Sociologi professorn Marcello Truzzi beskrev den utmärkt, när han lämnade deras rörelse:
"Originally I was invited to be a co-chairman of CSICOP by Paul Kurtz. I helped to write the bylaws and edited their journal. I found myself attacked by the Committee members and board, who considered me to be too soft on the paranormalists. My position was not to treat protoscientists as adversaries, but to look to the best of them and ask them for their best scientific evidence. I found that the Committee was much more interested in attacking the most publicly visible claimants such as the "National Enquirer". The major interest of the Committee was not inquiry but to serve as an advocacy body, a public relations group for scientific orthodoxy. The Committee has made many mistakes. My main objection to the Committee, and the reason I chose to leave it, was that it was taking the public position that it represented the scientific community, serving as gatekeepers on maverick claims, whereas I felt they were simply unqualified to act as judge and jury when they were simply lawyers."

Citerat från http://www2.fiu.edu/~mizrachs/truzzi.html

Så det finns inget skäl att framställa meningsmotståndare på det
osympatiska sättet som "Humanisterna" gör , om man vill kunna
påverka deras ideer, och vad är alternativet?

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Bugge, 2011-09-06, 09:09

#7 Kristian Grönqvist,

Henrik Bugge ljuger inte för mig. Jag tycker han är mycket precis i sina iakttagelser. Jag skulle också hellre leva i det katolska Italien än det sekulariserade Albanien, eller Sovjet. Kommunismen hann bara ut genom dörren så spirade andligheten över i olika uttryck i det nya Sovjet.

Varän sekulariseringen ökar så sjunker moralen och de sekulariserade ser sig som samhällets och livets ställföreträdare för Gudomen, eftersom egot är de sekulariserades Gud. Egot är alltid ute efter att gynna sig självt och därför tolkas moralen oftast efter egennyttan.
En gudstro, helt särskild från religionen är det en stark moral vilar på.

Permalänk | Anmäl #10 Christina Lundqvist, 2011-09-06, 09:35

Humanisternas mörkermän använder ett tonläge som är skrämmande agressivt.
Man undrar vad i hela världen de försvarar. Egots taktlösa spegeldans kanske?

Permalänk | Anmäl #13 Christina Lundqvist, 2011-09-06, 11:24

"Humanisternas" skepticism har naturligtvis inget med ordboks defintionen av
"skepticism" att göra, utan med den intenationella "skeptiker"rörelsen.
Rörelsen är amerikansk och drivs av lobbyister från Kemi och läkemedels-
industrin. Från början var det en sekulär förening med radikala inslag. Idag är det en grupp som i ökad utsträckning används av lobbyister för att framställa de egna åsikterna som de enda vetenskapliga.
Därför odlar de en aggresiv och konfrontativ attityd. De försöker
skrämma folk med "olämpliga ideer" till tystnad. I Sverige är "Humanisterna" och "vof" de två organisationer som sprider deras agenda.
VoF är t ex kända,för att utnämna "Årets Förvillare". De påstod t ex
att läkaren och folkbildaren Annika Dahlqvist, var en "Förvillare".
Skället till det kan ha varit att hennes verksamhet riskerade att leda
till minskad medicinförsäljning(I England har man kunnat påvisa att den
mest kända "skeptiska" organisationen finansierades till stora delar av läkemedels industrin. Hur det är i sverige vet jag inte. Men i USA är
många av ledarna företrädare för lobby organisationen ACSH. :
Här finns fakta om ACSH :
http://www.sourcewatch.org/index.php?title=American_Council_on_Science_a...

Traditionellt är humanister toleranta och demokratiska människor.
Medans dessa "Humanister" ingalunda kan mistänkas för tolerans o dyl..
Som så tydligt framgått i detta kommentarsfällt.

Förmodligen får vi i Sverige vänja oss vid att lobbyister försöker ta över olika organisationer, så passar vi oss inte kan de gå såsom det gått med
"skeptieker"rörelsen.

Permalänk | Anmäl #14 Henrik Bugge, 2011-09-06, 11:30

Humanisterna är bedrägliga på två sätt. (1) De påstår sig företräda någonting, men de är egentligen en anti-rörelse som är emot religion, men inte för något speciellt. På Humanisternas hemsida framträder 10 personer som motiverar varför de är medlemmar i humanisterna. Endast två av dessa uppger som skäl att de vill utforska en moralitet som inte är baserad på religion. Övriga åtta uppger som skäl att de helt enkelt är emot religion. Jag undrar: vad är humanisterna FÖR som inte alla andra också är för? För mig finns ingen anledning att ansluta mig till enliten obskyr organisation som ger sig ut i ideologiskt krig mot något så mångsidigt och för mänskligheten omfattande fenomen som religion. Det vittnar om stor arrogans. Om jag däremot är emot någon specifik negativ del av religionen som t.ex. hedersvåld så finns många andra organisationer som gör oändligt större praktisk nytta i den kampen. (2) Humanisternas religionskritik uppges vila på någon sorts vetenskaplig grund. Detta är möjligen sant i en liten del, t.ex. om kampen går ut på att hålla kreationism borta från svensk skola. Större delen av Humanisternas religionskritik har dock ingen som helst vetenskaplig grund utan endast ideologisk grund. Detta är givetvis helt ok, så länge som man inte påstår att man har vetenskapen i ryggen även där.

Humanisterna försöker, vilket man kan förstå med tanke på att de försöker växa och rekrytera medlemmar av ideologiska och ekonomiska skäl, att blåsa upp en bild av sig själva som är mycket större än den substans av specifika idéer och aktiviteter som finns bakom. Människor med intellektuell integritet finner det svårt att stödja sådant. För vad innebär egentligen ett medlemskap i Humanisterna? För de flesta troligen inte mer än att gilla en grupp på Facebook - en namnunderskrift under "Alla som inte gillar religion skriv under här."

Permalänk | Anmäl #15 Per L, 2011-09-06, 13:17

När man är är rädd att bli avslöjad går man till attack på budbäraren.
Av den anledningen blir humanisterna påhoppade. De troende vet att vetenskapen för varje minut tränger ut religionen. De riskerar att stå utan grund och därför attackerar man tex humanister med helt osakliga argument.

jag tror inte de själva alltid är medvetna om detta, utan måste reflexmässigt försvara sig. Efter ett tag erkänner det. tex att det där med evolutionen var en bra idé. (men det är gud som står bakom den)

Att vara humanist är att veta att varje människa har lika värde.

att attackera en sådan sätt att se det faller snabbt tillbaka på den som attackerar.

jag tror att humanisterna ska försöka se till att inte hamna i ngn absurd försvarställning. Fortsätt vara sakliga och långsamt tappar kyrkorna rekryteringen till sina samfund; genom saklighet och att städnigt asvslöja syftet med varje påhopp vinner humanismen mark.

Permalänk | Anmäl #16 L Per E Pettersson, 2011-09-07, 07:54

Med tanke på att det finns minst lika mycket humanism bland troende som bland Humanisterna, tror jag inte att humanismen har något att hämta från Humanisterna.

Permalänk | Anmäl #17 Per L, 2011-09-08, 23:04

Dannefjord skriver: "Vi ställs inför påståenden som är helt osanna och tvingas ta kritik för saker som vi aldrig sagt eller tyckt." Men det är ju just Humanisternas påståenden som ordagrant bemöts av Björnsson, Peratt mfl.

Dannefjord: - "Det är enkelt att göra poänger genom att uppfinna en fiende, men det är djupt olyckligt när de åsikter som uppfinns knyts till en existerande organisation eller, än värre, till enskilda personer"

Den som står för påhoppen brukar kallas för fientlig. Här är det många som angripits av sturmarkister som inte förmår försvara sig. Då kliver Birro, Björnsson, Peratt in och tar ställning för humanism och visar upp sturmarkisterna i all sin intoleranta fientlighet. Sturmarkisternas egna ord är ju inte fantasi. Eller? Sturmarkisternas påhopp och skriverier är bevis nog. Om det sedan drabbar enskilda sturmarkare är inte så konstigt. Det man gör mot andra kommer förr eller senare tillbaka.

Permalänk | Anmäl #18 Mons Tern, 2011-09-15, 13:00

#16 L Per E Pettersson. Humanism är väldigt viktigt därför är Föreningen Humanisterna så farliga. Du har inte förstått eller än värre vill inte inse skillnaden på respekt för tro och åsikter och att angripa andra för deras sätt att leva och tro. Gud eller inte Gud saknar betydelse. Det är hur vi beter oss mot varandra. En del går i kyrkan andra promenerar i skogen för att finna frid. Det många av oss vänder oss emot är den inskränkthet och förföljelse som sturmarkisterna ägnar sig åt. Förstå skillnaden.

Permalänk | Anmäl #19 Mons Tern, 2011-09-15, 13:07

#15 Per L,

"Om jag däremot är emot någon specifik negativ del av religionen som t.ex. hedersvåld så finns många andra organisationer som gör oändligt större praktisk nytta i den kampen. "

Fel.Det finns inte många andra som engagerar sig i hedersvåld och religiöst kvinnoförtryck och de som gör det är dessutom med i Humanisterna (se till exempel föreningen GAPF). Feministerna (åtminstone de som står till vänster, och de verkar vara i majoritet) i Sverige gör det definitivt inte, de vågar inte. Humanisterna är således praktiskt taget den enda organisationen som kritiserar religionens särställning och de konsekvenser som detta får för de mänskliga rättigheterna.
När det gäller omskärelse på pojkar så är Rädda Barnen tydligen för rädda för att ta i den frågan. Göran Rosenbergs artikel i SvD om Humanisternas engagemang mot omskärelse på barn är förövrigt ett skolexempel på Det Svenska Debattklimatet.
"Feministerna" Gudrun Schymans och Eva-Britt Svenssons artiklar här på NM om att det är rasism att tala om hedersvåld är två tidigare exempel på detta. Du verkar inte ha förstått att det är tabu att röra i ämnen som hedersvåld, omskärelse, halalslakt och tvångsäktenskap. det krävs mod och Humanisterna är just nu de enda som har det modet.

Permalänk | Anmäl #20 Charlie Darwin, 2011-12-21, 11:07