Äktenskapet är en social konstruktion för att hålla människan på plats

Detta ämne borde jag kanske hålla mig borta ifrån. Men kanske det behövs ett inlägg från en man nu också? För mig blir det en fråga om feminism och jämställdhet där äktenskapet faktiskt står i motsats gentemot de två förstnämnda. Jag anser att det i grund och botten är omöjligt att förena allt detta då flera hundra år skiljer mellan dessa företeelser när det gäller grundtankarna. Mycket måste förändras i så fall om man ska få ihop det.

Redan som väldigt liten får man i sig det här med äktenskap som vägen att gå. Jag minns själv att jag tyckte det var underligt att mina föräldrar inte var gifta när mina fastrar, moster, och morbror var det. Jag minns att jag tänkte lite besviket, varför är inte mina föräldrar gifta när det tycktes som om alla andra knytit hymnens band. Jag minns att jag till och med tjatade på dem att vi kunde väl vara som andra, kärnfamiljen i anpassat nötskal.

Trettio år senare kommer tankar kring detta igång igen i och med debatten här inne på Newsmill. Det är prat om fria val och möjligheter, men finns sådant egentligen? När våra små flickor leker prinsessor börjar vandringen mot prinsen och det evigt lyckliga äktenskapet. Indoktrinering eller bara som det ska vara? Sedan fortsätter det med fantasilycka i ungdomstidningar, filmer med mera. Där ute finns han - den perfekta mannen som skall föra bort dig på sin vita springare i solnedgången mot evighetens kärlek. Vi män uppfostras inte till att vänta utan vi måste ta oss en kvinna, men finns där det gör hon. Men men... Ingen prinsessa rider bort med prinsen bakom sig på hästen. Det skulle störa bilden av tradition lika mycket som jag står och älskar att baka cupcakes i stället för att klippa gräsmattan med grilltången i hand. Normer och traditioner.

Oavsett allt detta, så är äktenskapet som nästan allt annat en konstruktion som vid alla stora förändringar utsätts för påfrestningar och prövningar. Vissa saker blir förlegade, andra inte. Hur är det då med äktenskapet som är en av de längsta instutitioner som finns hos oss nu när så mycket annat ändras?

Hur började allt när nutiden och det förflutna krockar. Fantasin får spö av det verkliga och tvärtom. Vad var äktenskapet från början? I bibeln är det hela instiftat av gud, men sen då? Kärlek eller en rent praktisk uppgörelse? Jag vill påstå att från början var det praktiska ting som styrde. Alla ska hållas på plats och rätta in sig i ledet, man och kvinna, reproducering men EN partner, kyrkan och staten arm i arm. Amen! När så kyrkan och staten minskat i värde i folks medvetande, när bondesamhället utvecklades - vad blev det, vad biir det, av äktenskapet då? När så jämställdhet och feminism de senaste 40-50 åren allt mer gör sig gällande, räcker det med en lagändring som ger möjlighet för enkönade äktenskap? Räcker det för att sopa bort äktenskapet som en ojämlik institution? Självklart inte. Det sitter så inrotat i mitt huvud att jag automatiskt tänker: "jaja gift er med samma kön då, det är ändå bara på riktigt när det sker mellan man och kvinna". Såna omjämlika värderingar rasslar snabbt in i huvudet efter många års prägling och påverkan.

Så äktenskapet idag då, är det inte bättre nu när allt ska baseras på känslor? Det blir förstås lite klurigare med det när självständigheten är allt större. Man blir inte lika beroende av varandra rent praktiskt, utan det är det där mänskliga påfundet känslor som ska ta plats. Finns det nåt svårare att leva efter då man efter tid förändras. Hur många klasskompisar och första kärlekar finns kvar i ens liv 25 år efter grundskolans slut? Att få till sånt är jakten på det omöjliga för majoriteten. Ändå, det är märkligt hur många man möter som ser äktenskapet som slutmål, beviset för att man lyckats.

Vissa saker går bakåt kan man konstatera och då tänker jag bland annt på ofoget med att man åter igen hör om fäder som lämnar dottern vid altaret. Är det jämställdhet? Knappast, utan mer en unken tradition som säger med far och guds röst: "Här får du min ägodel, som nu blir din att använda som du behagar, jag godkänner, hon lyder."

"I primärflocken familjen är äktenskapet en grundbult.", skriver Elise Carlson i sin artikel om ämnet och det drar jag på munnen åt. I staten är äktenskapet en grundbult, har inget med vårat flockbeteende att göra. Äktenskapet är nåt vi lärt oss, ingen medfödd instinkt. Om ingen lärt oss att ingå äktenskap så skulle vi männsikor nöjt oss med mänsklig närhet och sex för att rasen skulle överleva.  Det livslånga förhållandet är förstås också inlärt, nåt vi tar till för att det är förmånligt juridiskt och praktiskt om det också övergår till äktenskap.

Kalla äktenskapet för vad det är - en social konstruktion för att  hålla människan på plats, så att densamma kan passa in i gällande normer. Om äktenskapet ska fortsätta sin omjämställda vandring måste man åter igen se det praktiskt, ni som går på känslor går mot skilsmässa eller skygglappar. Det finns inget revolutionärt med att vara gift. Det är bara vardag för att försöka rama in tillvaron så mycket som möjligt.

Slutligen, ni som trots allt ingick äktenskap för känslornas skull. Vad är hemligheten eller lever ni som alla oss andra i lögner, stå ut-känslor och uppmålade fantasier? Nä, det var allt roligare att vara prins på häst än människa i nuet. Tips mottages gärna för att få det fina i tillvaron, men någonstans tror jag att jämställdhet inte var grundtanke med äktenskap varken då eller nu, utan det får vi allt jobba vidare med idag och i framtiden.

Jörgen Krüsell (18 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39090

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu är det så här Jörgen Krûsell att äktenskapet är en juridisk ekonomisk överenskommelse, den enda som är rättvis och jämställd.
Den enda som ger dig och din partner en enklare sorti till singellivet om det nu skulle bli aktuellt. Inga rättegångar, inga ekonomiska bråk. Äktenskapet innebär delning 50-50 (allt annat får du skriva papper om) och det underlättar enormt om du vill skilja dig.

Den romantiska delen av äktenskapet är väl en helt annan fråga, den finner du i varje parförhållande du går in i. Samboförhållande, eller inte. Men du lever säkrare i ett äktenskap rent ekonomiskt.

Kvinnor som inte ingår äktenskap är lite dumma. Hur många fall har jag inte träffat på där kvinnan har betalat daglig mat, blöjor, allt till familljen medan mannen köpt båt, villa och andra prylar.
När de går åt varsitt håll får hon ingenting, medan han sitter kvar i alla fasta egendomar. Så blir det inte om man gifter sig. Därför ska kvinnor gifta sig.
Kvinnor som dessutom fortsätter leva samboförhållande utan testamente är riktigt dumma.

Permalänk | Anmäl #1 Christina Lundqvist, 2011-09-05, 18:48

Svar till Christina: Jag vet att ätenskapet är en ekonomisk och juridisk överrenskommelse så läs texten igen då kanske?

Så kvinnor ska gifta sig för att inte bli utan pengar från hans båt och villa. Det är väl bara att skriva papper på vem som äger vad, utan att ingå äktenskap.

Men jag håller med om att man är dum om man inte har koll på vem som äger och ska få vad, men det betyder inte per automatik att man måste gifta sig.

Permalänk | Anmäl #2 Jörgen Krüsell, 2011-09-06, 09:53

I denna tråden finns det en tydlig bild av hur äktenskap och dess förpliktelser. Konstigt att detta enbart gäller ett kön!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hade-sex-for-sallan--doms-till-boter

Permalänk | Anmäl #3 Peter Kadergran, 2011-09-06, 11:00

Det finns flera aspekter av äktenskapet.

Den första bottnar i mäsklighetens evolutionär bakgrund. Vi är primater och primater lever i små familjegrupper - inga politiska pseudoteorier kan ändra detta. Före den industriella revolutionen var äktenskapet ett sätt att realisera den familjegrupp som är naturlig för oss men då var äktenskapet inte en strikt tvåsamhet utan en familj bestod av flera generationer som levde tillsammans eller nära varandra även om den sexuella samvaron i första hand var begränsad till de som var gifta med varandra. Den ekonomiska aspekten bestod i att äktenskapt klargjorde ägarförhållanden mellan släkter och olika rättigheter respektive skyldigheter i det nära samhället.

Med den industriella revolutionen bröts den naturliga familjegemenskapen upp. I städerna förvandlades äktenskapet till en strikt tvåsamhet där de numera välbekanta könsrollerna uppstod med mannen som försörjare och kvinnan som vårdare. Denna uppdelning internaliserades av den gryende arbetarrörelsen som en norm och kom med arbetarrörelsernas tillträde till makten att manifesteras i det hemmafruideal som blev normen, och till vissa delar tycks fortfarande vara det, under efterkrigstiden. Äktenskapets syfte blev kort och gott att producera nya arbetare. De ekonomiska aspketerna fanns så klart kvar men blev mindre uttalade.

Med det postmoderna genombrottet och upphöjelsen av individualismen till norm har äktenskapet utmanats. Målet med individualismen är att indivivden ska förverkliga sig själv genom konsumtion och vid tveksamhet ännu mer konsumtion. Denna syn börjar färga av sg på äktenskapet eller tvåsamheten som ses som en konsumtionsvara där evig lycka ska vara garanterad - något som aldrig varit fallet.

Det är den materialistiska synen på tillvaron som är roten till allt ont och har varit så sedan den industriella revolutionen - inga pseutovetenskapliga teorier om patriarkala maktsrukturer.

Permalänk | Anmäl #6 Niko Andersson, 2011-09-08, 13:28