Äktenskapet har aldrig stått för feminism

Förvisso. Äktenskapet är i grunden en institution för att kontrollera att fortplantningen bara sker inom klanen. En förlängning av de levnadsregler som förenar alla tre Abrahamitiska religioner. Klanledarnas kontroll över deras kvinnors fortplantning.
Men i praktiken och i vårt äntligen avkristnade samhälle har äktenskapets kontrollfunktion faktiskt upphört.
Ingen klanledare eller präst kan längre hindra skilsmässa. Inget barn blir förklarat oäkta även om det avlats i "synd". Äktenskapet stipulerar inte längre fördelningen av ansvar eller försörjningsskyldighet inom familjen. Det är enbart en juridisk institution till ömsesidigt och objektivt skydd för familjemedlemmarna.
Jag förstår alltså inte varför äktenskapet numera skulle ha någon betydelse alls i fråga om könsroller.
Strukturell diskriminering har vi naturligtvis. Men äktenskapet är inte längre del i den.

Å andra sidan så är inte vanliga svenskar feminister. Gifta sig gör folk pga. något av följande: grupptryck/statusjakt, osäkerhet, juridiska skäl, revolt, drömmar, ekonomi, och liknande. Inte många gifter sig varken för att minska eller öka jämställdheten.

Lisa var du frisk nu?
"grupptryck/statusjakt, osäkerhet, juridiska skäl, revolt, drömmar, ekonomi, och liknande. "

Menar du att det inte finns någon annan andledning. Är det de juridiska äktenskapet du är emot eller parbildning över huvudtaget? De finns människor som lever som sambos med lägre juridiskt skydd men vad spelar det för roll.

Sen är jag så gammaldags så jag tror att barn mår bra av att leva med båda sina biologiska föräldrar om de är någorlunda socialt friska.
Varför skulle folk gifta sig av osäkerhet. Vad är det du kallar för drömmar att man har hittat sitt livs kärlek och vill leva för resten av sitt liv med honom men efter några år så är det inte så kul?

Förklara vad du menar med dina påståenden`?

Är det inte bäst för barnen då, att ha två föräldrar i ett livslångt team, och med dubbla grandparents som back-up? Det kanske är denna insikt som fler unga kvinnor har idag pga egna instabila barndomsförhållanden?

Egentligen så lyfter man endast på ögonbrynen då någon brådmoget tar sig ton med "hur sund kärnfamiljen egentligen är".

Häromdan uppmärksammade min fru & jag att vi varit gifta i 27 år.

Jag vet inte om skribenten blev omhändertagen av båda sina föräldrar för 27 år sedan med blöjbyten ?

Ofta blir det så patetiskt dumt, när människor har bristfällig egen erfarenhet av trogna långvariga äktenskap yttrar sig mästrande om oss som föredragit detta.

Nej använd nyckelhålstittandet gentemot annan samhällsproblematik...

Låt oss börja filosoferandet med två människor som väljer att leva tillsammans, därför att de älskar varandra. De kan gifta sig eller ingå partnerskap om de vill, med de juridiska konsekvenser det medför - eller de kan låta bli och i stället skriva testamenten, samboavtal och liknande, för att få det som de vill ha det. Så för den delen av den "juridiska tryggheten" behövs inget äktenskap.

Om de däremot är troende och deras religion påbjuder äktenskap, så har de en anledning att gifta sig - och den är inte politisk.

För att livet över huvud taget ska kunna existera, så måste det födas barn. Och för att det ska födas barn, behövs det en man och en kvinna - antingen på det traditionella sättet, eller med hjälp av något slags donator. Här spelar det ingen roll om man är gift eller inte.

När barnet väl är fött, så visar sig den första praktiska skillnaden mellan man och kvinna. Den bästa mat som går att uppbringa, är den som modern kan ge. Och ju längre hon ammar, desto bättre förutsättningar till en god hälsa längre fram i livet för barnet. Att kvotera föräldradagar är därför inte något som är till för barnets bästa. Var det någon som viskade "bröstpump"? Tyvärr producerar inte bröstpumpning lika mycket oxytocin som ett sugande barn, så mjölken rinner inte till lika bra. Resultatet blir att mamman sinar fortare och det är inte bra för barnet. Då är det bättre att mamman får göra det som naturen utrustat henne för, nämligen att amma sitt barn. "Hemmafru, hur kul är det?" säger skribenten mellan raderna. Under amningstiden är det precis just det som är bäst för barnet, och vilken mamma vill väl inte sitt barns bästa? Och efter amningstiden, varför inte låta föräldrarna bestämma det själva?

Amning = kvinnofälla? Här finns det saker man kan göra med
lagstiftning. Det kan vara förbjudet att fråga om barn på en anställningsintervju. Det kan ge pensionspoäng att amma ett spädbarn. Det är bara fantasin som sätter gränserna. Men ambitionen borde vara att samhället ska uppmuntra amning och göra vad man kan för att detta inte ska medföra några negativa konsekvenser för mamman!

Det finns en annan skillnad här också. Om barnet föds utanför äktenskapet, så gäller andra regler för vårdnad. Modern blir ensam vårdnadshavare och förmyndare om inget vårdnadsavtal upprättas. Om hon inte vill skriva ett sådant avtal, är pappans enda chans att vända sig till tingsrätten, där han riskerar smutsiga anklagelser från mamman bara för att hon ska vinna målet. Så för pappan är det tryggast att vara gift när han blir förälder, om han vill få se sitt barn växa upp. Här har politikerna något att jobba med, tyvärr lär detta ligga långt ner på dagordningen i dagens Sverige, där Ireen von Wachenfeldt ostraffat kan säga "Män är djur" och den som säger emot får något negativt epitet klistrat på sig.

Barnet växer och blir äldre, och det är lättare för två som samarbetar än för en ensamstående att ta hand om det. Och de allra flesta barn är födda av två föräldrar som velat ha barn tillsammans, och barnet har rätt till båda sina föräldrar. Här spelar det heller ingen roll om föräldrarna är gifta eller inte. Men de har ett gemensamt ansvar för att ta hand om sitt barn. Eftersom alla familjer är olika, så får man hitta olika lösningar på detta för varje familj. Men de som bäst känner till familjens situation är föräldrarna, inte myndigheter eller ideologiska tyckare. Så låt föräldrarna själva välja! Men i dag är det synd om dem som väljer att få mer tid med sina barn i stället för att sätta dem på dagis, eftersom de måste betala för dagisplatsen indirekt via skatten i alla fall. Uppemot en halv miljon per barn innan barnet växer ifrån dagis.

Åren går, och saker och ting förändras. Det börjar bli dags för pension. Och nu får äktenskapet konsekvenser, minsann. De som lever tillsammans utan att vara gifta, och som inte har eller har haft gemensamma barn, kan få sänkt pension om de skulle välja att gifta sig! Där finns, åtminstone för vissa personer, ett skäl till att inte gifta sig. Eller om man så vill, ett skäl för politikerna att se över lagstiftningen så att de med lägst pension - oftast kvinnor - inte förlorar stora summor på ett äktenskap. Det kan bli flera hundra tusen kronor i sänkt pension under en livstid.

Fördelar och nackdelar, alltså. Men detta är inget skäl till att avskaffa eller nedvärdera äktenskapet. Utan låt alla göra som de vill, och respektera varandras val! Och motarbeta de hederstraditioner som finns inom vissa kulturer, där släkten kan enas om ett dödsstraff om man gör avsteg från normerna, så att alla tillåts göra detta val.

Apropå feminismen så finns det särartsfeminismen, en variant av denna - livmodersfeminismen, där finns den akademiska feminismen och den mest radikala: queerfeminismen. Lisa Magnusson tycks vara en queerare, eftersom hon ser könet som en social konstruktion där människor tvingas in i ett samhällsbestämt kön som definiereras av organet mellan benen. Hon anser att organet är irrelevant.
Nå, varför vill inte queerarna öppet gå ut med kravet på att slopa könsidentifieringssiffran i folkbokföringen? Om vi tog bort denna och införde att alla skulle ha ett mans- och ett kvinnononamn som förnamn hade vi löst hela könsproblematiken. I alla fall skulle det vara omöjligt att påvisa någon särbehandling, varken negativ eller positiv, eftersom det inte funnes något kön att tvångsenrolleras i. Det skulle vara inte gåt att sila fram könsuppgifter ur befolkningsstatistiken. Nappa på förslaget, Lisa!

Va, finns det en bloggare som är ""gift, kristen, nykter och nöjd med livet" ?! Varför sitter jag och läser den här introverta navelskådningen när det finns riktiga människor på webben.

Men tack för tipset!!!! *rusar*

Alla har inte samma värde! Det är en illusion och önskedröm som framträder i all sin nakenhet i vilket samhälle eller institution du än granskar. Kanske är det en nödvändighet för samhällets fortbestånd.

Lisa Magnusson

"Äktenskapet har aldrig stått för feminism".

Tror fasen det. Äktenskapet är inte en plats för särintresse.

Aktenskapet är en plats för teamwork, familjeplanering, strategi för hur nästa halvår ska se ut. Gemensamma mål.
Vem som hämtar, lämnar, rensar de stuprännor som svämmar över med löv, byter till vinterdäck en iskall snörik morgon, är hemma med sjukt barn, Städar, tvättar och plockar ur diskmaskinen.
Så är parrelationen. Man-kvinna, kvinna-kvinna, eller man-man.

I din, feministens värld finns bara ett enda intresse. Ditt eget. Partnern är till för ditt välbefinnande och du har inte ens en öronlös kopp att ställa fram till hens välbefinnande. Än mindre att fylla den med kaffe.
Samtidigt som det du förväntar dig som feminist är gräddfiler och resor på glassmackor in i alla maktens boningar.

Feminism är egoism, driven in absurdum.

Återigen feminism är en ideologi.
Feminism kan inte jämställas med jämställdhet som är målet.
Feminism är bara en av många vägar dit. Så det vore på sin plats om feminister slutade tala om för folk sådant här:

"Jag vill att alla skall ha samma värde, samma förutsättningar, samma rättigheter och skyldigheter. Hur utskälld feminismen än är så känns det som att de allra flesta är med på det där ändå."

Det du pratar om är mänskliga rättigheter och/eller jämställdhet.
Detta är inte synonymt, hur du än önskar det, med feminism.
Feminism är en ideologi.

Feminister har fortfarande inte fattat att de flesta inte accepterar deras grumliga världsbild, av den enkla anledningen att de flesta per automatik inte kopplar meningen 'alla ska ha lika värde' tillsammans med feminism'. Det är jämställdhet, något annat.

Nu till problematiken:
Ja, äntligen så verkar svenska feminister fatta att svensk feminism(och västerländsk feminism överhuvudtaget) är väldigt vit, medelklass och medial. Delvis en av anledningen varför de flesta människor inte alls kan relatera till din kära ideologi.

Man blundar för könsapartheid, könsstympning och kvinnoförtryck av invandrarkvinnor för rädsla att stämplas av rasism av sådana som dig. Jo, just du, därför att jag minns att du gick till rasande attack mot kristendomen när pedofilskandalen drogs upp. Du fördömde inte bara de sjuka präster, du drog *all* kristendom under samma kam och skrev ganska obscena saker.

Jag är förvisso inte kristen men jag har aldrig sett dig skriva om islamskt förtryck. Därför att du vågar inte.

Och denna dubbelhet, narcissim om du så vill kalla det, är problemet med feminismen. Det kan spåras tillbaka även till Gudruns 'talibantal' där svenska män jämförs med talibaner.

Feminismen är väldigt marinerad i kulturmarxism, och det är problemet. Den är inte global. Den är fokuserad på västerländska män som roten till all ondska, vilket gör den irrelevant därför att den blundar för mycket omfattande kvinnoförtryck av män från andra kulturer.

Sen har vi hatet mot kärnfamiljen.

Hela ditt sätt att tänka är fast i 70-talet. Allt ska ut. Allt ska bort.

Ditt inlägg känns helt enkelt något irrelevant. Vem lyssnar på feminister numera? Har feminister något att säga överhuvudtaget förutom rasande attacker på allt och alla?

Det är lite märkligt hur maktlösa ni är numera, över hela debatten.
Det känns skönt.

Då är gay-äktenskap också dåligt?

Om folk vill gifta sig eller inte, det ska väl jag skita i, tänker jag.

Många vill inte längre ut i föreningar, såsom man gjorde förr. Istället slutar man sig inom sig själv inom den egna lilla kretsen av familj och vänner.

Där tävlar man om vem som har den perfekta familjen, det perfekta hemmet och det perfekta vinet.

Vad som händer med samhället i stort det skiter man helt enkelt i. Väljarna i medelklassen kan köpas med egocentriska reformer som RUT.

Nej, att gifta sig är inte "politiserad kärlek".

Att däremot avstå från att gifta sig därför att man är feminist är nog ofta ett uttryck för politiserad kärlek. Och frågan är hur bra den kärleken blir.

Mamma mia så egotrippat! Jag tror in ordet "man" nämndes en enda gång, och hade det skett så hade nog pekfingret kommit fram. Här uppvisas kvinnlig könsegocentrism i sitt esse!
Kanske Lisa borde komma ut ur kokongen, "feministisk " och inse att VI ÄR TVÅ KÖN?? Där även mannen har sin dubier, bör komma till tals?
Och kanske Lisa borde var tacksam för hemmet som männen byggde? Ger här en länk, om hur män kan se på detta med äktenskap, ofta ett kvinnligt önskemål av naturliga skäl.
http://genusnytt.wordpress.com/2011/08/27/ar-kvinnor-for-bossiga-dar-hemma/

"Men det är i grunden inget att skämmas för att vi engagerar oss i våra egna liv"

Mycket bra slutkläm. Skämmas ska man däremot när man lägger sig i andras liv. T.ex hur en privat bolagsstyrelse ska vara sammansatt. Håll tassarna borta från privat egendom. Eller hur?

"Poängen med feminismen är för mig dock inte att den skall vara ett uppfostringsprojekt som lär kvinnor hur de skall älska och knulla och familjebilda och göra karriär, utan att den skall göra både män och kvinnor fria att leva sina liv som de behagar."

Jaha. Men de förstnämnda är ju precis vad de självutnämnda feministerna håller på med. De vill uppfostra. När de kritiserar kvinnor som väljer att gifta sig eller satsa på hemmet är det ett slags förtryck de ägnar sig åt.

Frihet är knepiga grejor. Det är lite som att vara förälder. Vill man att människor ska vara fria måste man också vara medveten om att frihet kan vara att göra tvärtemot vad Stormamma Feminist tycker är lämpligt.

Äktenskap handlar också om att lämna utrymme och faktiskt bli vuxen.

10 Måste bara ge en eloge Christina Lundkvist för din klara analys!
Kvinnnor behövs verkligen också för att bli av med denna könsnarcisistiska egoism som är den s.k. "feminismen"!
Statsfeminister Reinfeldt kommer INTE att göra det!
Han ser att den gynnar hans maktspel.

" Poängen med feminismen är för mig dock inte att den skall vara ett uppfostringsprojekt som lär kvinnor hur de skall älska och knulla och familjebilda och göra karriär, utan att den skall göra både män och kvinnor fria att leva sina liv som de behagar "

Välkommen till gänget av jämställdister. Det var länge sedan det var någon jordbunden jämställdist här på newsmill. Det är en skön omväxling mot förlästa feminister som publicerar samma fientliga dynga om och om igen på Newsmill.

#10 Christina Lundqvist
BRAVO Christina Lundqvist

#10 Christina Lundqvist ...ja, varför göra det svårare.

Om vi nu förstår, vilket Lisa vill, att feminismen, som jag fortfarande inte fattar vad det är, om det är det knapplösa knullet eller lika lön och 50% i bolagens styrelser, så undrar jag varför Lisa har plockat sina ögonbryn och målat läpparna?

Är det till för att öka urvalet av partners, att förstärka upp bilden av en genetiskt nedärvd eller socialt inövad modell av kvinnan som byte? Var i frihetskampen kommer den kosmetiska eftergiften in i feminismen?

Jag är själv aldrig lagt 2 öre på att måla mig. Är det för att jag är en konservativ bakåtsträvare som är fast i min mansroll?

Det är svårt att förstå irritationen kring debattörer som kallar sig feminsitiska. Varför blir många så provocerade? För att de vågar ifrågasätta delar av den institution som vi kallar äktenskap? En av de mest könsrollsreproducerande institutioner vi har?

Jag har inga problem med äktenskapet. Jag har själv levt i ett långt äktenskap, men jag kan se poängerna med kritiken och jag kan se att vi själva fångades in i de problem som skribenten antyder.

Varför skall det vara så svårt att se det? Istället blir man moraliserande och "gammaldags". Vi har en bra moral i Sverige. Betydligt bättre än i de samhällen där gammaldags värderingar upprätthålls. Där män kan gå på bordell och kvinnor tvingas vara i hemmet för at inte få dåligt rykte. Detta trots att den officeilla propagandan säger något annat. Det är nämligen så det är.
Precis som i Sverige finns det i övriga världen traditionella moraliserande föreställningar om hur kvinnor och män borde vara, men män(!) gör annorlunda.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Sverige är relativt jämställt men fortfarande finns det förbättringar att göra.

Jag tycker det är bra att äktenskapet ifrågasätts som institution. Det kommer inte att hindra mig från att gifta om mig och jag kan fortfarande kalla mig feminist utan problem. Bra skrivet och inte alls moraliserande.

Däremot avskyr jag den saggiga nykonservatismen som talar om för mig att min skilda föräldrar gjorde fel, att jag skulle fått en bättre uppväxt med båda föräldrarna närvarande, att det vore bättre om min mamma varit hemma.
Allt som händer i livet kan inte kontrolleras så använd era moralismer där de hör hemma: att torka baken med och spola sedan ner.

Precis som kommunismen var en fantastisk bra idé men endast för de styrande som facit i handen visat…så är feminismen en fantastisk bra idé för dem som hr anspråk att styra världen i dess anda.

Vi kan glömma bort mannen i detta sammanhang och fortvarande påstå att det är kvinnorna själva som kommer att förlora i det precis som arbetarklassen förlorade inför sina kommunistiska ledare. Först Kina med sin flört med kapitalism har kunnat lösa de problem som kommunismen stod handfallen inför.

Äktenskapet är nämligen inte en manlig uppfinning utan snarare en kvinnlig dito utan att jag ska behöva motivera detta. Men som fingervisning är det kanske värt att tänka att han djuren för det mesta i naturen slipper ansvaret för ungarna: hannarna kan möjligen överge sina spermier när honorna måste överge livslevande ungar för att bli fria från oket av barnaavlandet. Detta är fult möjligt för män av dagens mått och händer ideligen när kvinnor blir gravida utan att veta något annat om mannen än vad han möjligen hette i förnamn.

Professor Gunnar Andersson (professor i demografi) har studerat äktenskapets varande och kom fram till att det är kvinnor som oftare tar initiativet till äktenskap/samboförhållande och det är kvinnor som oftare tar initiativet till skilsmässa än män. Det är också kvinnorna som är mer måna om alla ritualer som ingåendet av äktenskapet är förknippat med inklusive de juridiska bevisen att förhållandet har den trygghet som de förutsätter för att våga bilda familj. Det finns självfallet undantag från den regeln.

Studien visade dessutom att kvinna-kvinna samlevnad hade sämst prognos, kvinna-man mellan bra prognos och man-man bäst prognos. Detta skulle man kunna tolka att kvinnor vet vad de vill men de vet inte vad de ska göra med det som de velat och fått. Plattityden: ”det är lätt att få en man men svårt att behålla en” är så till vida missvisande om man tolkar att det beror på mannen utan det är snarare en kvinnlig specialitet att inte kunna känna sig nöjd med sitt val.

Detta kan man ju spekulera över vad det kan bero på och min åsikt är att alldeles för många kvinnor gifter sig med äktenskapet och behöver en man som statist i spektaklet. Och det är just detta som sticker feminister i ögat ty självfallet ser de detta absurda. Därför är det inte heller så underligt att många kvinnor säger att de visst vill ha barn men ingen man. Det är i alla fall ärligt.

Varför jag vågar påstå att kvinnor gifter sig med äktenskapet likaså att kvinnor blir förälskade i kärleken snarare än i mannen beror på att många kvinnor är väldigt flitiga att ge sin älskade man egenskaper som han UPPENBARLIGEN inte har. När kvinnor har kapitalt fel, dvs de några få tillfällen som de har det så är det just då när hon är kär och beskriver sin käresta, hmmm...sin man. Efter skilsmässan klarar hennes bild betydligt och det är ungefär den beskrivning som jag skulle ha gett före äktenskapet bortsett en del pittoreskt överdramatiserade detaljer.

Men kvinnor har som oftast helt fel när de sedan säger att hon blev manipulerad av mannen, hon trodde att han var snällare osv. Men det var inte mannen som manipulerade henne utan hon själv: sådana kvinnor tillverkar och fantiserar ihop en verklighet som inte finns…en klar orsak varför de sedan är så missnöjda och flitigt odlar en hobby att sinsemellan jämföra och kritisera sina män.

Män är å sin sida betydligt anspråkslösare i sina bedömningar: de ser ett kvinnligt paket, justa rattar osv och de får vad de ser…utom att de ibland kan upptäcka att de gifte sig med en söt tjej och fick en grinig kärring som maka som kritiserar allt. Självklart finns det män som är kontrollfreaks och de är sannerligen inte roliga att leva med heller, men fantasiverkligheter med män involverade är trots allt en kvinnlig åkomma.
Att bota detta så kan jag bara citera (#10) Christina Lundqvist! Det är ett enkelt recept utan omständliga ideologier med att endast sätta båda fötterna på jorden och leva livet tillsammans.

#25 Mister J...Min irritation handlar inte om kritiken mot familjen som institution. Människor är inte genetiskt designade för att leva i en familj, det är bara en form som har fungerat hyfsat i bygget av samhället.

Mannen är designad för att befrukta så många kvinnor som möjligt och slå ihjäl så många män som möjligt. Den "starke mannen" har inte utvecklats från stenåldern, utan bara bytt innehåll. Nu är han rockstjärna, idrottsman, affärsman etc. och runt den starke mannen flockas groupies, kvinnorna, som bejakar sin genetik/reptilhjärna. "Var finns mannen som kan ge henne starka barn och skydda henne?" Det är den frågan som ockuperar henne. Basta.

Familjen har vuxit fram i en moraluppsättning för att få samhällen och strukturerar att fungera. Detta är liksom varken en sensation eller en nyhet och i genetikens perspektiv är den förtryckande, men erbjuder naturligtvis också en massa fördelar.

Det är i detta perspektivet jag ifrågasätter Lisas mascara och plockade ögonbryn. Hon säger naturligtvis själv att detta är "för att hon vill känna sig fin", men det handlar bara om genetik och uteslutande om att hon vill ha ett så stort urval partners att välja mellan.

Man behöver inte på något sätt vara feminist för att tycka att alla människor har samma värde, det räcker du är ansluten till FN.
Du behöver inte vara miljöpartist för att förstå att vi behöver rent vatten.

Däremot behöver du förstå de ekonomiska villkoren och hur dessa driver både miljöförstöring och förtryck.
Du behöver förstå ideologins betydelse och förstå att en facklig företrädare inte kan ha 103 000:- i månadslön och samtidigt företräda arbetare och att lönens betydelse är viktigare för hennes tänkande än hennes kön.
Sätt en genusforskare på att kolla skillnaden mellan SE-bankens beslut har p g a kön, jämfört med en manligt ledd bank. Personligen skulle jag tro att SE-banken om möjligt drivs ännu mera cyniskt (kallas framgångsrikt i bankvärlden).

Feminism och genus"forskning" är dom två största skämten i den svenska politiska ankdammen. Därför ska Lisa Magnusson gå till botten med varför hon har plockat sina ögonbryn och målat sina läppar och därmed gynnar en verksamhet som helt och hållet lever på de könsroller som hon påstår sig kritisera.

Jag tror t o m att jag är en större feminist än Lisa Magnusson utan att egentligen veta vad som menas med begreppet.

Med fräckhet kan man komma långt
med käckhet kan man komma längre
med täckhet och vackra ögon därtill
kommer man så långt man vill...

Detta gällde igår och det gäller imorgon.

Dock inte med en redan överspelad sanning, där feminismen tror att man rider in som en befriare.

Det är fortfarande klasskampen som bär den politiska agendan.
Att ta från dom rika och ge till dom fattiga
eller
att ta från dom fattiga och ge till dom rika

Feminismen är gråstarr i den politiska insikten.

Lisa Magnusson

Vakna och väx upp......

Feminismen borde jobba för att göra människor fria. Men den svenska feminismen mallar istället in kvinnor (och män, fast vi bryr oss inte) i ett litet snävt sätt att vara och bete sig. Vilket bara är en ny ofrihet. Det är min kontenta av denna artikel. Och det är ju huvudet på spiken.

Håller med dig, Lisa Magnusson,

äktenskapet är inte ett projekt skapat för jämställdhet och oberoende. Ursprungligen ett patriarkatets institutionerade, legitimerade lösning på att kunna binda fast en människa i en beroendeställning - en skyddshäktning.

Den som vill behålla sitt oberoende ställer inte upp på denna institution, visserligen idag reformerad men med de flesta av de gamla värderingarna kvar.

#36 Varför är det så fruktansvärt att vara beroende av någon annan?

Narcissism och egoism kan möjligen ursäktas med ungdom och framför allt med bristande livserfarenhet. Men ändå... är själviskhet ett karaktärsdrag som en människa bär med sig hela livet, eller kan hon förändras? Jag tror på det senare - när livet lär ut livets verklighet kan en människa förvandlas.
Det är inte i nedlåtande syfte jag nu skriver unga dam, jag gör det enbart för att markera att jag ser dina ord som ungdomlig idealism som ännu inte har stött på livets realiteter.
Så gott som alla människor kommer att få uppleva att drömmar går i kras, att saker inte blir som man tänkt, att andra människor gör en illa och sviker, sorg att mista någon, att man inte har förmågan till det man ville, att livet helt enkelt tar sina egna vägar, att det inte går att planera. Livet bara blir.
Att vid ung ålder se hela livet framför sig, äga det, inte vilja "fastna" i livets slentrian för att kunna få mat i magen och tak över huvudet, inte vilja bli som den där trista äldre generationen och att känna sig utvald till något ädlare än "dom", inte behöva bli som alla andra för att man själv anser sig ha mer insikt och stå över allt sådant - helt enkelt att för andra ringer väckarklockan på morgonen, jobb, mat, sova. Så har det varit i alla tider, människan måste överleva, vår tid är inte annorlunda än andra tider. Inte egentligen. Fortfarande är människans största kamp den mellan frihet och nödvändighet.
En människa som ständigt sätter sitt jag, sin person, sitt välbefinnande i centrum, att andra människor bara finns till för att tillfredsställa hennes hedonism, behov och drömmar, slutar som en olycklig och bitter människa.
Tro det eller ej - det finns något som heter att göra något för andra utan att samtidigt tänka - vad får jag ut av det?
Jag vet att kärlek är att så älska en annan människa att man inte tänker på sig själv längre, alla ens tankar är upptagna av att GE, att vilja se den andre lycklig, att tänka på dennes behov inte på sina egna.
Och - att vara föräldrer, få barn, är något som med automatik medför att barnets behov måste gå före ens egna. Där måste ens egna önskningar och behov komma i andra hand.
Allt sådant här kan också beskrivas med ord som självuppoffring, solidaritet, generositet, omtänksamhet, osjälviskhet... med mera.

#28 Alby mc - Kommentar: ”snarare är det SVENSKA kvinnor som är sådär!”

Jo-då, jag är medveten om att fenomenet är typiskt för svenska kvinnor och är inte alls lika vanligt ens i de andra nordiska länderna även om det förekommer.

Mannen helt enkelt uppfattas inte som psykosocialt hot i Norden övrigt och den typen av åsiktsyttringar, som tårtor dekorerade med en kvinna i vit brudklänning och hennes man som ligger i blödpöl tydligen död, uppfattas säkerligen mycket stötande i andra länder utom här i Sverige. Det är en symbolhandling att hon ska ta död på sin värsta mardröm, mannen och menat som humor.

Men det är närmast lyteskomik och beskriver inte mannens utan kvinnans tillkortakommande att kunna hantera sitt liv med en man vid sin sida.

#36 Jeanna Gabrielsson – Kommentar: ”Den som vill behålla sitt oberoende ställer inte upp på denna institution, visserligen idag reformerad men med de flesta av de gamla värderingarna kvar”?

Men om du nu tror att äktenskapet är männens uppfinning så hur skulle du förklara att det är kvinnor som oftare tar initiativet till äktenskap och samboförhållande enligt en studie som professor Gunnar Andersson gjort?

På samma sätt är det viktigare för kvinnor att upprätthålla alla de ritualer som berör äktenskapets ingående. Om äktenskap skulle vara så mycket mot kvinnors vilja och natur så borde det vara precis tvärtom eller hur?

Om du väljer svara på mina frågor då ska du inte svara vad du tror (ty det gör man bäst i kyrkan) utan varför denna undersökning visar att kvinnor är ivrigare att ingå äktenskap än män.

#27 Christofer Catilan

Bra skrivet! Paradoxet är dock att de bästa analyser och tankegångar kommer från besökare till artikeln och inte artikelförfattarna, ibland.

#40 Viktoria Larsson – Kommentar: ”Narcissism och egoism kan möjligen ursäktas med ungdom och framför allt med bristande livserfarenhet. Men ändå... är själviskhet ett karaktärsdrag som en människa bär med sig hela livet, eller kan hon förändras? Jag tror på det senare - när livet lär ut livets verklighet kan en människa förvandlas.”

Det är verkligen hedervärt att du tar upp narcissism som tycks ha varit nästan tabu att ens nämna när det gäller kvinnors beteende. Den manliga formen av narcissism är tämligen väldokumenterad och det är inte speciellt svårt att ”diagnostisera” en sådan man.

Den kvinnliga formen av narcissism är mycket lömskare med att kvinnor som oftast har bättre social kompetens och lättare kan spegla andra reaktioner och sinnesstämningar för att kunna dölja sin narcissistiska ådra. Då stöter inte detta beteende mot omgivningen lika synligt.

Feminismen tycks ha förvandlats till en sorts kvinnoteologi med tron på kvinnans exklusiva och så narcissistiska självbejakande till varje pris och försöker göra politik av denna tro.

P.S. Självklart är din artikel absolut läsvärt i sin helhet och inte bara passuset med narcissism! Men det är endast så några få som vågar kalla detta fenomen med sitt rätta namn i det här sammanhanget.

Tyvärr är det som regel endast unga kvinnor som gör sina röster hörda inom bloggosfären kring det som diskuteras i den här tråden. Det är synd, jag tror nämligen att en ung mans debattinlägg också skulle avspegla den totala självcentrering som unga människor har med sig som arv från barndomen.

...Tills nu, virus-varning

Många kvinnor vill gärna leva i äktenskap. Många kvinnor (och män) är lyckliga i sina äktenskap. Feminismen har allt att förlora på att förklara krig mot äktenskapet som idé.

Men äktenskapet kan också vara djupt förtryckande, särskilt mot kvinnor. När äktenskapet blir det enda sättet för en kvinna att uppnå anständighet och respektabilitet, då handlar det om ett allvarligt förtryck av de kvinnor som inte önskar gifta sig. När äktenskapet blir den viktigaste källan till försörjning för en kvinna, då handlar det om en svår begränsning av kvinnors livsmöjligheter. När äktenskapet dessutom definieras som en institution där mannen är kvinnans överhuvud och bör bestämma över henne, då blir äktenskapet ett fruktansvärt instrument för förtryck av kvinnor. Endast de kvinnor som med list och lämpor kan lura sina män att låta sina hustrur få sin egen vilja fram är inte förtryckta i en värld där äktenskapet som institution är så totalt överordnat kvinnors mänskliga behov.

Feminismen måste markera mycket starkt mot dessa djupt förtryckande "äktenskapskulturer". Vi får inte nöja oss med tankar om att det är spännande med olika kulturer och att det kan vara roligt att införa lite nya sedvänjor och moden också i Sverige, inte när dessa moden handlar om att underordna kvinnornas liv under äktenskapets diktatoriska krav.

Men att försöka kämpa mot bullmammors förtjusning i att pyssla och baka är dock lönlöst. Låt dem ha sin hemmafruglädje i fred. Kom dock ihåg detta: ingen hemmafru kan leva lyxliv om hon inte har en rik man. Glädjen i att vara hemmafru kanske inte har så mycket med själva hemmafrutillvaron att göra som med glädjen över att vara rik. Just därför är den lyckligt cupcake-bakande hemmafrun ett ideal som kommer att förbli ouppnåeligt för de flesta. För hur många av oss kvinnor kan hoppas på att bli försörjda av en man som verkligen är rik?

#46 Gunilla Madegård

Men du tar ju ett kulturellt beteende och och låter det ha ett genetiskt bevisvärde.

#50 Gunilla Madegård

Riktigt mental/själslig identitet (ej juridisk) är oberoende av vad man har för namn. Identitet kopplad till namn är inbillning. Men i den utsträckningen som inbillning bidrar till en ändrad verklighet så är namnet en källa till kausala effekter/resultat.

#48 Ann sidbrant – Kommentar: ”Men äktenskapet kan också vara djupt förtryckande, särskilt mot kvinnor. När äktenskapet blir det enda sättet för en kvinna att uppnå anständighet och respektabilitet, då handlar det om ett allvarligt förtryck av de kvinnor som inte önskar gifta sig.”

Jag håller absolut med dig!

Det är inte alls så ovanligt att äktenskap kan bli ett fängelse som begränsar den ena partens möjligheter.

Men om män vore boven i sammanhanget så borde samkönade äktenskap mellan två kvinnor ha den bästa prognosen av alla de tre varianterna men nu är det precis tvärtom enligt en forskningsrapport av professor Gunnar Andersson. Hur kan det komma sig?

Själv har jag studerat kvinnors beteende för mitt nästa projekt i de aspekter som jag anser försvagar kvinnans ställning. Om dessa beror på genetiska eller kulturella orsaker är inte intressant utifrån mitt projekt. Men jag ska nämna några exempel:

1. Kvinnor tycks lida mer av beslutsångest än män och behöva längre tid att avgöra vilket beslut är bäst för henne. Detta syns i allt från kvinnors sätt att handla kläder till kvinnliga kirurger som har betydligt svårare att hantera den stress som det ensamma arbetet som kirurg över operationssåret ofta är: finns ingen att rådfråga och diskutera med när akuta överraskande saker måste avgöras på momangen.

2. Kvinnor tycks använda betydligt mer av sin energi i sociala engagemang för att försöka värdera hur andra människor uppfattar henne, vilket intryck hon gör än vad män brukar kosta på samtidigt som hon försöker observera alla andra och ta hänsyn till deras emotionella tillstånd. Detta ökar ju stressen.

3. Kvinnor tycks vara mer rädda för andras emotionella reaktioner, andras sårade känslor osv så att hon hellre tiger och låter frustrationen gå inåt än att våga tala klarspråk och inte minst med andra kvinnor endast närvarande. Ändå tycks kvinnor vara mer beroende av att tala om hur de känner med andra än män. Detta ökar utsattheten, dvs det har ingen betydelse om hon blottar sig fysiskt eller psykiskt så är det lika intimt som fenomen. Men paradoxalt tycks ingen vara medveten om den psykiska intimitetens betydelse i det sociala sammanhanget vilken utsatthet det innebär. Därför är det inte så underligt att mobbning är vanligare bland kvinnor än bland män.

Det vill säga att vi vet mycket om mannen och hans fallgropar men vi lever i en fantasi om kvinnan och inte ens förstått att hon kan ha andra fallgropar än mannen.

Min slutats: Feminism är inte studier om kvinnor utan om män med tesen: med mannens egenskaper kan man förklara kvinnors symptom, åtminstone de problem som förekommer i parrelationer. Men det förklarar inte varför kvinna-kvinna parrelationer tycks vara än mer problematiska.

#50 Gunilla Madegård

"Skulle aldrig kunna tänka mig att byta mitt eget namn för att istället få min identitet ersatt med en mans genom hans efternamn."

Det var alltså okay för dig att få ditt efternamn från din far genom dop, men det skulle inte vara okay för ditt barn att få sin fars efternamn genom dop?

"En riktig djevla individualist av födsel och ohejdad vana, såväl som feminist, så klart."

En riktig djevla pappas dotter snarare. Om du vore en riktig individualist skulle du väl snarare ta ditt eget namn?

#10, 11. Christina Lundkvist, Anna Hellsén. Klapp, klapp, klapp

Underbart att det finns kvinnor som ni och vågar skriva och ryta till dessa få förvirrade genuskommunister som får otroligt mycket tid MSM. Vann FI valet?

Jag förstår inte alls idén med att problematisera äktenskapet. Samarbete är ju perfekt när man ska bilda familj och tillsammans ansvara för barnen tills de blir vuxna och flygfärdiga.

Vill man vara jämställd så är det väl bara att sätta sig ned och ha en dialog med varandra, hur man ska fördela hushållsarbetet och uttaget av föräldradagar. Vill man dessutom ge sina barn mer tid, så kan man ju fundera över vem som ska vara hemma. Kanske jobbar båda deltid, eller så är en hemma 100% i en period och den andra 100% en annan period osv. Sedan handlar det om att om en får göra karriär när de andra tar ansvaret för barnen, så får den sedan stötta sin partner när det är dags för den som varit hemma längre att gå ut i arbetslivet igen.

Det är väl inte så dramatiskt.

Och så det här tramset med "hemmafruar". Det heter HEMMAFÖRÄLDRAR numera eftersom både mammor och pappor väljer att stanna hemma längre. Visst en majoritet som väljer att stanna hemma är kvinnor men även 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Är det också fel då? Kan det fria valet någonsin vara fel?

Nej, jag tycker inte det. Det som är fel är när man inte kan acceptera att människor väljer själva och att de inte alltid väljer det som är politiskt korrekt.

Det som är fel och som vi inte kan acceptera är när hemmaföräldrarna förföljs och förlöjligas i ett försök att få dem att rätta in sig i ledet. Och där har feministerna mycket att jobba med........

#58 Gunilla Madegård

Jag har fått lära mig av erfarenhet att det tas för givet att efternamn kommer från fadern, och ansåg därför att jag kunde applicera denna "kunskap" på dig också; och av ditt svar att döma verkar det vara så att det är ett patrilinjärt efternamn du har, och dessutom är nöjd med, för att det representerar just patrilinjära "anor".

Och visst kan jag förstå att du som individ är nöjd med det, men jag tycker inte riktigt att det går ihop med idén att det är DU som bryter mot den patriarkala traditionen här; det blir istället din son som åläggs att göra det, utan att ha blivit tillfrågad om samtycke först.

@Ann Sidbrant: Det man skulle önska är väl att vi inte hade så höga skatter i det här landet att det är omöjligt att försörja en familj på en lön efter skatt. Och dessutom betalar hemmafamiljen ofta mer i skatt pga särbeskattningen.

Det är faktiskt inte bara kvinnor som vill vara hemmaföräldrar och det handlar inte om att leva lyxliv och baka cupcakes. De allra flesta hemmaföräldrarna kämpar tappert för att kunna vara hemma längre. De downshiftar http://hemmaforaldrar.se/downshifting.htm och arbetar extra för att ha råd.

Samtidigt som andra kan kvittera ut dagissubventionen på ca 100 000 kr per barn och år, utan att arbeta genom att sätta sina barn, även under tre år, på dagis när de är föräldralediga med syskon.

Lämnar man bort sitt barn när man är föräldraledig med syskon så belönas man med pengar ur skattekakan. Är du hemma och själv ansvarar för barnets vård och omsorg så får du ingenting, utom högre skatt för familjen som helhet.

Det är väl egentligen här fokus borde ligga och det är det här som vi borde debattera - orättvisor - och hur de slår. Inte att det finns människor som går sin egen väg, som väljer annorlunda än majoriteten och som gör något så allmänmänskligt som att ge sina barn tid.

http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/03/arbetslinjen-och-matrix.html

#63 Gunilla Madegård

Okay, låt mig försöka förklara logiken närmare då: OM man (1) kallar sig INDIVIDUALIST, och (2) FEMINIST, SÅ finner jag det lite ologisk att man uttrycker någon slags stolthet över ett namn som man ärvt genom patriarkala traditioner. Vad är det då för patriarkalt med män som ärver gårdar och efternamn, kanske du undrar? Ja, det var ju just DET som var de historiska patriarkala strukturerna. Du kan ju säga att du TROTS detta är nöjd med namnet och inte kan komma på nåt bättre, fine, men på vilket sätt skulle detta vara mindre patriarkalt accepterande än att ta en makes efternamn?

Eller annorlunda uttryckt: vill du skapa en värld där det anses lika normalt att ärva sitt efternamn från modern som från fadern, börja med att ta din egen moders efternamn, bara för att föregå med gott exempel. Det vore individualistiskt, och feministiskt. Men att bara dumpa på andra kvinnor för att de helt samtyckande gifter sig och tar en mans efternamn... det kan bara ge feminismen en dålig klang.

#59 Madeleine Lidman – Kommentar: ”Vill man vara jämställd så är det väl bara att sätta sig ned och ha en dialog med varandra, hur man ska fördela hushållsarbetet och uttaget av föräldradagar.”

Precis!

Nu visserligen tror jag personligen inte alls på ”demokrati” i förhållanden, dvs jämställdhet med likabestämmande. Däremot har det absolut ingen betydelse om det är mannen eller kvinnan som är familjeöverhuvudet :-)

Jag har observerat båda varianterna och själv vuxit upp i en familj där kvinnan och tillika min mor var en absolut ”envåldshärskarinna”. Jag har inget ont att säga om det.

Nu har jag inte sett någon undersökning som skulle avslöja hur ”likabestämmande” fungerar i samkönade äktenskap/förhållanden men jag tror inte alls att de följer feministernas ideal.

#46 Gunilla Madegård...Man kan säga att hela samhällsbygget kräver att människan förtrycker sitt genetiska uppdrag, omvänt att kriget förlöser och öppnar upp samma uppdrag.

Det är genetikens reptilhjärna och det är systemets adrenalinkickar och endorfiner som tilltalas av våldtäkter och mördande. Du kan få en människa att gå mycket långt, vilket varje krig berättar.

Förstår man inte hur genetiken ligger där i bakgrunden och väntar på sin "befrielse" så kommer man aldrig heller att begripa hur människans "ondska" kan släppas loss av några ord från systemens ledare. Har Gaddafi gett ordern och sanktionerat våld och mord, så blir resten självgående på maktens kickar.

Det är du som ska förklara varför en mördare som Juha Valjakala fyller rättegångssalen av kvinnliga beundrare, det är du som ska förklara varför tjejerna river sitt hår när popbanden sjunger, det är du som ska förklara hur det är möjligt att en idol har en lång kö av groupies etc.

Att småtjejer sitter av några småpojkar i fjärran land motsäger inte alls det jag berättar och att det är kvinnan som väljer den bästa hannen bekräftar du av historien.
Vi har även varianten av eskimåkvinnans kultur, där den förbiresande lånar ut sina gener, som en del i en kultur.

Feminismen är politikens gråstarr.

#68 Gunilla

i din kommentar #50 skrev du:

"Själv heter jag Madegård i efternamn och har gjort så sedan jag döptes. Skulle aldrig kunna tänka mig att byta mitt eget namn för att istället få min identitet ersatt med en mans genom hans efternamn.

Så fruktansvärt egotrippat "narcissistisk" är jag.

En riktig djevla individualist av födsel och ohejdad vana, såväl som feminist, så klart.

Så mig lurar ingen."

-----

Du tycker alltså att kvinnor som gifter sig och tar mannens namn är lurade av patriarkatet eller nåt sånt, men själv tycker du att det är okay att ha ett patriarkalt ärvt namn. Jag tycker att det låter ungefär som att det är fult att tjäna pengar, men fint att ärva dem.

Jag tycker dessutom att om man vill vara banbrytande för nya namnskick i det samhälle man lever i, så får man väl börja med sig själv. Du skulle ju kunna ändra Madegård till Madegärd t.ex., eller varför inte Gustavsdotter? Var inte så fantasilös och fokuserad på hur lurade och dumma alla andra är.