Socialdemokratiska regeringar inledde samarbetet med Nato

#1 Ali Khalil,

Sverige är ett bra land hela vägen.

Den som är med får också dela ansvaret för misslyckanden. Om t ex ett Natoland bombar civila faller en skugga också över oss.

En enkel gissning är ju också att självmordsbombaren i Stockholm före julen 2010 hade skäl som inte ligger så långt från sveriges deltagande i kriget i Afghanistan.

Vad händer mer om vi går med i Nato?

Ett mynt har alltid två sidor. Fördelarna att stå utanför överväger. Framförallt slipper vi bli inblandade i stormaktspolitik.

Att återinföra värnplikten och deklarera oss neutrala är ett bättre val än att gå med i NATO.

Då klaras också personalförsörjningen till försvarsmakten betydligt bättre än hur det går till nu.

Förljuget är vad Sverige är. Och det genomsyrar hela samhällsapparaten.

Hela den socialdemokratiska regeringstiden kantas av lögner och mörkanden för folket. Lögner om Bofors vapenaffärer, palmemordet, Natosamarbetet, invandringen,mm mm. Skulle sossarna komma tillbaka i regeringsställning tar jag mitt pick och pack och flyttar utomlands.

Vi har varit med i Nato sedan 40-talet skriver Bengt Gustafsson. Vissa lever i tron att vi först nu smygallierat oss utan att folket fått säga sitt, när sanningen är den att det först idag talas öppet om det samarbete som pågått i decennier. Vilka godtrogna dumskallar vi svenskar har varit. Dags att vakna.

Jag vill hävda att den svenska neutraliteten var körd redan 1952, se vidare min blogg:

Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

http://bit.ly/9XIN7g

Se också http://on.fb.me/jlpJkm och http://on.fb.me/jPvppQ

Och hur öppen var förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson om detta pågående närmande till Nato? Han bör väl under sina sex år som ÖB (kanske det var längre) ha skickat ett antal officerare på utbildning i USA och sen på praktik i Natohögkvarteret etc. För att inte tala om det utbredda underrättelsesamarbetet.
Visst, det var godkänt av regeringarna men så särskilt öppen om det allt mer fördjupade Natosamarbetet var ingen ÖB. Alla teg, Bengt! Inklusive du och och dina företrädare.

#1 Ali Khalil, -Flytta härifrån då om du tycker att det är så djäkligt.

Sverige är ju en västmakt så våra sympatier och vårt samarbete med NATO är inget konstigt.

Kan inte inse att det skulle vara något fel med att vi håller NATO på visst avstånd.

Balkanoperationen under NATO-befäl beslutades av en S-majoritet.
Anslutningen till NATOs "partnerskap för fred beslutades av en S-majoritet.
Deltagandet som leading nation i Nordic batle group beslutades av en S-majoritet.
Deltagandet i Afgahnistan under NATO-befäl beslutades av en S-majoritet.
S har alltid på goda grunder samarbetat och närmat Sverige till NATO.

Förr var jag emot att Sverige skulle gå med i Nato, men med åren och hur Sverige utvecklats, med kriminalitet och diverse "enklaver" + en islamist i riksdagen m.m, tänker jag att det är nog ingen dum ide ändå att gå med i Nato...är ju rädd om mitt gamla Sverige.

Vad är nytt med detta?
Och Sverige är i Afghanistan framförallt för att träna krig på riktigt.
Och insatsen i Libyen är en halvmesyr. Vi hade lätt kunnat skicka 50 plan och köra skiten i Kadaffi och hans gäng.

Det tycks mig som att ÖB är ungefär lika less som jag själv på det socialdemokratiska hyckleriet om svensk neutralitet och alliansfrihet. Att sossarna tydligen vill fortsätta bedriva den politiken även 2011, trots att ingen annan värdslig makt än svenska folket har gått på den mytbildningen tidigare.

Hur många svenskar är det egentligen som har farit illa och offrats under kalla kriget pga förljugenheten i det högsta politiska skiktet och hos militärväsendet? Den spiondömde flygofficeren Bertil Ströberg är förmodligen det mest kända personliga fallet och marinen är väl den militära enhet som har fått utstå mest spott och spe trots att de förmodligen bara gjorde sitt jobb i vattnet i Hårdfjärden för att hålla ryssen borta. Tack för det. marinen...

En del sossar har nog fallit för sin egen propaganda när det gäller neutralitetspolitiken. Läget efter ww2 var att Finland tvingades in i ett samarbete med Sovjet och dom fria länderna närmade sig NATO. Att regeringen inte drev på ett svenskt medlemsskap berodde nog främst på att man inte ville skapa en direkt zon av konfrontaion med Sovjet skulle jag tro. Att samarbeta med NATO och samtidigt stödja Finland var väl helt jälvklart.

Neutralitetspolitiken har aldrig inneburit att Sverige skulle stå opartiskt om vi själva blev anfallna av Sovjet. Vad jag ser så har samarbetet huvudsakligen handlat om förberedelser för situationen att Sovjet gått till anfall mot NATO-länderna. Då hade ju inte Sverige helt kunnat undgå att bli inblandat. Att NATO självmant skulle anfalla Sovjet har det väl aldrig varit tal om. För att motivera allt detta, inte minst mot Sovjet och dess allierade behövdes en politisk doktrin som motiverade allt ideologiskt, men dolde vissa bakomliggande orsaker.

När denna doktrin upprepats nog många gånger har man själva börjat tro på den, nästan bokstavstroget. Få se om nytt material som kommer fram förändrar bilden. På sätt och vis har vi ändå faktiskt varit både alliansfria och neutrala. Är man medlem i NATO är man medlem, annars inte och vi har aldrig varit medlem. Neutralitspolitiken har ändå inneburit att Sverige kunnat driva en självständigare utrikespolitik än vad som hade varit fallet om vi varit en NATO-medlem.

Skribenten, anser jag, gör samma tankefel som "fördömarna" av sveriges agerande under ww2 gör när han sätter Sverige i centrum som om landet hade helt fria val och möjligheter att agera självständigt.

Istället var det påtryckningar från utlandet som i stort avgjorde besluten som fattades. Landet kunde ju t.ex. inte låta invånarna svälta eller frysa ihjäl för att förhindra tyskarna från att få tag på järnmalm som förresten inte behövdes efter Frankrikes fall.
Ser man på valmöjligheter och fattade beslut framkommer snarare bilden att vi hjälpte tyskarna när vi var tvugna och dom allierade när vi kunde.