Fattiga barn gynnas inte av groteska överdrifter

Klockrent och frågan är om man ska köpa några mer Majblommor eller om man istället skulle sätta in en slant till Stadsmissionen?

Mycket bra Per, det är relativt enkelt att sänka Juholt, han har väl ingen utbildning i statistik och metod vad jag vet. Lite skarpare folk får väl vänstern plocka fram. Din genomgång är mycket bra och ambitiös.

En annan sak som irriterar många med mig är rädslan för bra och ärlig statistik om invandringens kostnader. Hoppas du är lika klarsynt i denna, som jag tycker (och 300-500 tusen andra svenska väljare), mycket viktiga fråga. Jag förstår inte alls varför det är så känsligt faktiskt, allt annat skall nagelfaras, likaså invandringens kostnader.

Se gärna detta seminarium av Axess TV i Almedalen:

http://www.axess.se/Tv/program.aspx?id=2494

Gedigen genomgång av Juholts skräckpropaganda statistik. Det hade ju varit bättre att låta något utredningstjänst, typ Riksdagens, göra jobbet. Gör man det på det här sättet så gör man ju bara de barn som verkligen är utsatta en björntjänst. Juholt borde hålla sig på en annan nivå än att ta uppgifter från partsinlagor.

Det är bra om vi får fler politiker som ifrågasätter och nagelfar det som framställs som "statistik".

Det som förvånar mig är att det saknas en sådan instans för kontroll av liknande påståenden, som presenteras med intention att skapa opinion och som saknar bekräftade siffror. Alltid verkar det handla om barn- ,dock, Socialdemokrater/ Vänstern/ Kyrkan, verkar älska barn, det säljer?

Som media konsument skulle jag vilja avsändarmarkera budskapet, Majblomma (S), Kyrkan (S/V), Seglora (V), Aftonbladet (S/V), (S) LO, etc. Det vore enklare med att utvärdera avsikterna på dessa påståenden.

"För om vi politiker skall komma fram till bra åtgärder så måste vi faktiskt ha korrekt information."

Det behövs faktiskt inte men det borde vara viktigt för att kunna göra en så korrekt analys som möjligt. Problemet är att alla politiker kan tänka sig att använda all form av information som stödjer deras agenda hur absurd informationen än kan tyckas vara. Det spelar därför ingen roll för Juholt om undersökning visar på att 210% av barnen är blinda i skolan eller inte så länge informationen är i linje med hans agenda.

En del fakta kan leva kvar i decennier efter att de har blivit bevisade som felaktiga. Ett typexempel är myten om att Sverige kommer att drabbas av arbetskraftsbrist i och med att 40-talisterna pensioneras. I dagens läge så har en majoritet av dessa redan gått i pension men arbetslöshet förblir hög, trots det så används argumentet fortfarande flitigt.
Att använda en profetia om framtiden som fakta även efter att verkligheten visat den felaktigt är i min värld helt absurt. I politikernas värld är det dock logiskt så länge som en majoritet av väljarna inte vet om bluffen.

Problemet är att majoriteten av väljarna är upptagna med att leva sina liv vilket gör att politiker kan komma undan med att använda information som är direkt felaktig.

Det har gått så långt att tom BRÅ och liknande organ har blivit så pass politiserade att den genomsnittlige väljaren aldrig kommer vara nära att veta hur verkligheten ser ut.

I en konstruktiv politisk debatt så behöver parterna allt som oftast vara överens om hur förhållandena i sakfrågan ser ut och utefter det debattera om lösningen. I dag finn det så mycket olika organ och organisationer som som sprider falsk information att det blir omöjligt för väljarna att bilda sig en uppfattning om hur verkligheten ser ut. Det mest problematiska är alla de organisationer och liknande som påstår sig vara politiskt obundna men är allt annat. Att tex expo har ett rykte om sig som politiskt bundet är helt sjukt. Allra värst är det såklart om väljarna inte ens kan lita på organ som BRÅ.

Mycket energiskt analyserat. Jag saknade tyvärr samma frenesi, höga energinivå och detaljerade exempel när det gällde att analysera hur nu barnfattigdomens svåraste uttryck ser ut i Sverige och i än högre grad, vilka beslut som behövs. Du fattar ju beslut på bra underlag, jag hoppas du får det från idogt arbete bland ensamstående mammor i Stockholms mer fattiga bostadsområden. Tyvärr tror jag inte så mycket på dig. När det gäller ordning och reda i den här delen av diskussionen brukar moderater bli rejält svepande och nöja sig med att evolutionen - fri företagssamhet och konkurrens löser det mesta. 45 miljoner fattiga i USA talar starkt emot den lösningen. I den analysen behövs verkligen detaljer, frenesi, ärlighet, integritet och hög energinivå. Att det går trögt beror naturligtvis på att moderater vanligtvis är oerhört mer engagerade på att skydda sina egna förmögenheter än att se till att ungar som behöver det får glasögon.

#5: Så du menar att organisationer som driver en agenda som du inte håller med om är politiskt bundna, medan de som har en agenda du gillar är oberoende? Ja du...

Och visst har vi arbetskraftsbrist. Det har de flesta länder med en ålderspyramid som vår. Värsta exemplet är Japan som under 20 år gått ekonomisk kräftgång men är totalt oförmögna att öppna upp landets gränser för utifrånkommande arbetskraft, eller att utveckla och utbilda immigrerad arbetskraft. Inte på grund av att dessa skulle sakna kvalifikationer utan därför att starka nationalistiska krafter låser den möjligheten.
Även i Sverige har vi problem inom en rad yrkesgrupper som också ökar i antal. Den "kravpoltik" som bedrivs är i själva verket en "besparingspolitik" men precis som i en affärsverksamhet måste nationer investera sig till utveckling. Sverige gjorde det i 100 år. Har vi verkligen som nation fått det bättre i Sverige genom den kyliga snålhet som brett ut sig, symboliserad av exvis (sd)s inträde i Riksdagen?

Politikernas roll är att arbeta mot barnfattigdomen. Det finns olika vägar att gå. Alliansen går på någon luddig arbetslinje men kan inte visa hur de skall hjälpa de barn som idag som saknar utveckilngsmöjligheter. (sd) vill kasta ut dem som om det skulle göra dem rikare. Och nej, den här debatten tjänar inget på överdrifter...

Enligt min åsikt förlorar många välgörenhetsorganisationer på att gå ut med budskap om fattiga barn i Sverige. För inte så länge sedan gick Rädda barnen ut med beklaganden om de fattiga svenska barnen. Och nu senast Majblomman. Jag är en person som ofta ger till välgörenhet - inga astronomiska summor - men dock.

I och med att jag ofta ger till välgörenhet får jag många böner om hjälp från olika organisationer. Tycker nu att debatten om fattiga barn har blivit absurd.

Har nu tagit mig en allvarlig funderare på om jag i fortsättningen ska fortsätta ge när dessa välgörenhetsorganisationer har en nivå som är lite skrattretande.

Är det inte fråga om svenska familjers prioriteringar i stället för ren fattigdom. Ren fattigdom för mej är brist på mat, husrum, brist på läkarvård m m.

Det finns lögn, förbaskad lögn och Håkan Juholt.

"Jag är moderat lokalpolitiker i Stockholm och vill ha ordentliga faktaunderlag när jag fattar beslut."

Per Hagwall. "Faktum" är att din regering importerar fattiga människor som skaffar sig barn istället för arbete och som skickar hem vartenda öre de får över till släkten i hemlandet.

Regeringen har därmed skapat en permanent barnfattigdom i Sverige som inte går att få bort vare sig med arbeten eller bidrag.

Nu, med fakta på bordet, vad tycker du att vi ska göra åt problemet?

Det låter orimligt lågt att endast 5% sett på snittet av alla grundskoleelever behöver glasögon (fler i 9:an än i 1:an kanske). Det är ju bara 1 i varje klass. Å andra sidan byter man väl inte glasögon varje år i den åldern heller.

Det är en märklig tid vi lever i. Där den kallas fattig som inte har råd med en ny bärbar dator till varje familjemedlem varannat år och som ovanpå detta ej heller klarar av att åka på all inclusive till Thailand varje sommar samtidigt som denne inte mäktar med att ha dubbelt boende i form av ett sommarhus. Vi lever i ett konsumtionsintensivt samhälle där varje krona ska spenderas. Det som SAAB visar oss är att inte ens medelklassen längre har någon form av ekonomisk buffert. Jag tycker det blir lite snedvridet om man anslår bidrag till något som skulle kunna ersättas med vanligt ekonomiskt förnuft. Det finns säkert de familjer som verkligen inte har de tusenlappar det kostar med glasögon i buffert, och som heller inte kan skapa sig det utrymmet, men min känsla är att de är ganska få. Några tusenlappar som en engångsutgift är inte i hela världen ens för mig som är student. Lägger man undan nån femhundring i månaden så har man en tillräcklig buffert efter nått halvår. Och en femhundring går alltid att spara in någonstans. Man kanske får skippa ett stort kanalpaket eller äta mindre Pizza. Men det är möjligt för många. Problemet är inte i så stor utsträckning fattigdom utan att många väljer att konsumera upp till sista krona istället för att spara. För de som verkligen är fattiga kan man inkludera glasögon till barn i socialbidraget eller något liknande. Det ser jag som en självklar sak samhället ska ställa upp med i de fall då föräldrarna lever på marginalerna på riktigt. Men när hela medelklassen inte kan ta några extra tusenlappar i kostnader om året utan att det blir ekonomiskt haveri, ja då är det dags att ändra attityd till shopping. Man kan inte både leva upp pengarna med en gång och sedan ha råd med oförutsedda utgifter. Det går inte, det är omöjligt. Och samhället ska inte premiera att man lever så. Samhället ska inte vara garant för individers oförmåga att anpassa sin privatekonomi efter verkligheten.

Per Hagvall lägger ner stort engagemang för att visa att Majblommans siffror är fel när det gäller antalet hushåll som inte har råd att köpa glasögon åt sina barn. Men det finns säkert sådana och det räcker att finns några. Jag kan tänka mig att den gruppen återfinns bland hushåll med ensamstående föräldrar. Det borde kunna gå att få fram vilka hushåll som lever på existensminimum och hur många de är. Majblomman och andra välgörenhetsinstitutioners huvuduppgift är inte att ta fram tillförlig statistik, det finns andra som har den uppgiften. Majblomman pekar på ett problem.

Det allmänna bör sponsra glasögon till skolbarn som behöver det. Det allmänna sponsrar hörapparater, men synen är minst lika viktig. Arbetsgivare är skyldiga att förse sina arbetstagare som behöver det med glasögon inklusive synundersökningen. Varför ska skolbarnen undantas? Det gäller såklart en standardbåge, vill man ha dyra modebågar får man såklart bekosta dessa själv, men glasögon ska de ha.

Den obligatoriska skolan ska även bekosta de redskap och det material som behövs i undervisningen och servera hälsosam skolmat.

Inga föräldrar ska ha någon kostnad för barnens skolresor och andra arrangemang. Det ska inte vara tillåtet alls. Det har aldrig förekommit tidigare och det behövs inte heller. Det finns loppmarknader och basarer som barnen kan medverka i eller andra lösningar. Under min skoltid reste klassen till fjällen under några dagar i sjuan och i gymnasiet var vi på lägerskola i Danmark en vecka. Det kostade inte föräldrarna något. Vet inte varifrån skolan fick pengar, kanske var det statsbidrag. En klass reste till Island under en vecka någon gång under 1990, klassföreståndaren hade fått pengar från olika fonder.

Det var också fel att avgiftsbelägga museibesök som är viktiga för allmänbildningen.

Man kan även höja grundföräldraförsäkringen som nu är 180kr per dag. Det finns unga föräldrar som ännu inte kommit upp inkomst och de behöver också vara hemma med de minsta barnen. Varför är det alltid taken som ska höjas, men aldrig grunden?

Man kan även höja underhållsbidraget och bidragsförskottet så att det blir mer up-to-date.

Flerbarnstillägget kan man däremot slopa. Kostnaden per barn ökar inte bara för att barnaskaran blir större, det är snarare tvärtom. Föräldrarna behöver inte köpa nytt för varje barn och de kan göra storinköp vilket blir billigare.

Det är sant att man som ensamstående bör inte skaffa barn och att föräldrar bör försöka hålla ihop så att ingen står ensam med barnens försörjning. Men sådana finns och det är en känslomässig förlust för barnen att förlora en förälder. De behöver inte fler belastningar och hämmas ytterligare i sin utveckling utan få lika chans till en framtid genom skolan.

Man kan också fråga sig om det ska krävas att man gör sig av med bostad och bil för att få socialbidrag. Detta krävs inte ens i USA. Vägen tillbaka blir då oerhört lång om man hamnar på tillfälligt obestånd.

Det är ju klokt att en politisk beslutfattare är noga med att ha korrekt beslutsunderlag. Om statistiken är korrekt så utgörs 2/3 av de fattiga barnen av barn till invandrare som lever på bidrag och inte arbetar eftersom det inte finns några arbeten ens till våra svenska ungdomar och arbetslösa.

Är det då inte dags att upphöra med invandring av folk från fjärran länder när vi redan har så stor arbetslöshet?

#7 Mister J! Du påstår att SD vill kasta ut alla fattiga barn. Intressant. Var har du fått den åsikten ifrån? Kan du lämna en källa? Mig veterligen vill de stoppa all import av (blivande) fattiga barn tills de som idag är fattiga inte är det längre, utan har föräldrar som dagligen går till ett arbete och på så sätt ser till att barnen inte längre blir fattiga.

Att du går på medias lögner om SD visar att du skulle behöva läsa nyheter på annat håll än i "gammelmedia". Sök fakta på nätet och du skall finna!

Hagwall är likväl ansvarig för den påstådda s k barnfattigdomen, då de fattiga till största delen består av invandrarbarn. Om Hagwall hade sett till att inte dela ut ca 100 000 permanenta uppehållstillstånd varje år till företrädesvis ekonomiska migranter (anhöriginvandrare inkluderade), hade Hagwall inte behövt stå till svars för SÅ pinsamma siffror. Som sagt så är det ett egenhändigt skapat problem. Gör om, gör rätt!

För att läsa mer kritik av det hyckleri som Hagwall et consortes ägnar sig åt, gå till www.korta.nu/jc

Och Per Hagwall,

inför olika skatteskalor för hushåll efter antalet barn per förälder. Det gynnar ensamstående föräldrar som sammanhålna familjer.

Inför sambeskattning för sammanhållna familjer och lika fördelning av pensionspoängen så länge de lever tillsammans. Familjen är faktiskt en enhet.

Se till att barngrupperna blir mindre på dagis och att det finns tillräcklig och utbildad personal som trivs med arbetet, arbetetarbetsmiljön och lönen.

Minska skolklasserna framförallt på låg- och mellanstadiet till 20 elever per klass. Högre klasser kan ha 30 elever, men inte de lägre.

Här har ni moderater något att bita i för att få ordning på familjepolitiken. Ni ogillar ju bidrag och jag har föreslagit väldigt få generellt. Det jag föreslagit är bara konsekvenser av det samhälle vi lever i. Jag ogillar i princip särbehandling och särförmåner.

Se även till att få till en realistisk och folkligt förankrad .invandringspolitik så får vi råd att behålla ett civiliserat samhälle. Det är folket som ska integrera invandrare så att alla mår bra, det kan inte politiker och myndigheter göra.

Känner igen texten från något annat håll så jag tror faktiskt att Per Hagwall har ”lånat” delar av den men den blir ju inte mindre riktig för det.....
Fattig eller inte, vad som stör mig är att ingen tycks ha besvärat sig på att ta reda på vad det är för pengar det talas om. Det måste ju vara riktigt stora belopp om så många anser att de inte har råd och flera politiker skyndar till deras försvar (Juholt och Fridolin, för att nämna två).
Så här ser det ut på ett par web-butiker:
Synoptiks barnglasögon startar på 998 kronor inklusive försäkring (http://www.synoptik.se/glas%C3%B6gon/barnglas%C3%B6gon?gclid=CLvH-cGVjKo...)
Synsam har ingen direkt prisuppgift men meddelar på sin hemsida att de flesta Landsting har speciella bidrag för barnglasögon (Hoppsan! Högra handen visste tydligen inte vad den vänstra gjorde.) Länk: http://www.synsam.se/synsam/Barnglas%C3%B6gon.aspx
Lensway har barnglasögonpriser från 264 kronor + synundersökning för 150 kronor. (http://www.lensway.se/products?productType=FRAME&glasses=Barn&typeSwitch=1)
Så:
Vad är det nu som debatteras? Barnfamiljer som inte har råd med Lensways 414 kronor om de inte fått bidrag från sitt Landsting eller är det något annat? Det är ren skär populism från alla håll och kanter. Debatten faller ihop som ett korthus om man tar sig tid att googla ”barnglasögon”.

Jättebra att du tagit reda på priserna, Mats Andersson. Men 414kr om året, kan vara mycket för vissa.
Här är iaf en som måste avstå från läkarbesök och medicin ibland.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/10/tidningarnas-el-ndesskildringa...

Visst Ina Höst, det kan säkert vara så att 414 kronor om året är mycket för vissa och det är naturligtvis mycket beklagligt om så är fallet
Men kriksrubrikerna om 26 000barn som inte ser tavlan kommer plötsligt att verka litet överdrivna när den ekonomiska komponenten tillkommer.
Och ja, jag vet att barns syn kan ändras snabbt och att det kanske inte räcker med ett par glasögon om året och att vissa synfel medför betydligt högre glasögonkostnader än 414 kronor. Det är ju sannolikt därför det går att få bidrag från Landstingen.
Per Hagwall försöker i sin artikeln bevisa att statistiken är feltolkad eller felaktigt framtagen, vilket inte är speciellt klargörande och kommer alltid att kunna motbevisas eller iaf ifrågasättas. Låt oss i stället anta att det är 26000 barn som behöver glasögon för 1000 kr om året och att inte en kotte får några landstingsbidrag. Då är det 26 000 000 kronor som ligger bakom allt indignerat tal och alla svarta rubrikeri. Vem som ska betala är en annan sak. Jag försöker bara koka ner problemet till rätt nivå.

#17,18 Om människor inte har råd med ca 500 kronor i oväntade utgifter per år så undrar jag hur de överlever. Livet är ju fult med oväntade utgifter. Plötsligt så går bilen sönder och självrisken är i bästa fall runt 1200 bara för att få den bärgad. Sen måste man laga nån tand (ja eller ha dödligt ont, det är ju inget alternativ). Och så går dvd-spelaren sönder och man måste köpa en ny. Och så vidare... Jag förstår verkligen inte hur man kan ha en sån ekonomi. Nu undantar jag alltså socialbidragstagare och liknande.

Mats, Stockholms landsting ger inga glasögonbidrag till barn, ens till föräldrar som inte har råd att köpa själva.
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/inga-planer-pa-glasogonbidrag-i-stoc...

Arbetsgivare måste ge glasögon till arbetstagare som behöver det i arbetet. Varför ska skolbarn undantas? De behöver också kunna se ordentligt. Det är ju jätteviktigt för dem för att kunna hänga med.

Hörapparater kan man däremot få bidrag till och mycket annat.
http://www.vardguiden.se/Tema/Att-bli-aldre/Landstingets-ansvar/

Jag vet inte hur många barn det är som behöver glasögon. Majblomman är väl inte experter på statistik och har väl inte resurser att göra ordentlig statistik, pengarna går ju till annat. Det finns andra som sysslar med statistik. Men mamma, jag och alla mina syskon och min son är alla närsynta. Jag växte upp i Norge och där fick barnen glasögon om de behövde det.
Men är det färre än vad Majblomman påstår, blir det ju mindre kostnad för landstinget i så fall.

Ina,
Jag har inga synpunkter på vem som ska betala vad men jag blir rejält störd av försök från olika håll att göra en hel hönsgård av en fjäder, som i det här fallet.
Synd om alla stockholmare som inte kan plocka ut bidrag från Landstinget men det förminskar ju debatten ytterligare, eller hur?
Hörapparater kanske kan generera krigsrubriker de med. I synnerhet om det kan plockas fram lite tillrättalagd statistik. Vi får väl se…..

Jag som singel kille, 24 år gammal, med en inkomst över 18000 efter skatt och under 5000 i boendekostnad har även jag väntat med att köpa linser eller glasögon. Tills att nästa lön kommer in på kontot, i regel inte mer än en vecka efter att behovet uppstod. Innebär det att jag räknas som fattig? "110 % av ungdomar mellan 18 och 25 år har inte råd med att se ordentligt på jobbet, ungdomsfattigdomen når nya nivåer"., jag har även väntat med att köpa kläder tills ny lön kommit in på kontot. "Ungdomar mellan 18-25 år har inte råd att köpa kläder när de behöver det".

Allt för mycket snedvridning inom politiken, i dagens informationssamhälle borde detta kunna konfronteras på plats. En analytisk panel som kollar upp alla statistiska påståenden under pågående debatt/tal och sedan konfronterar eventuella lögner eller överdrifter.

Håller med dig om att felaktigheter i statistiken minskar trovärdigheten.

Per Hagwall, år 2009 så gick det 891 727 i grundskola enligt skolverket. Av dessa så behöver ungefär var 20:e elev glasögon. 20 % av 891 727 är, avrundat, 44 886. 11 % av av föräldrarna har enligt majblomman sagt att dom varit tvungna att avvakta med att köpa in glasögon på grund av ekonomiska skäl. Jag utgår från att majblomman menar 11 % av dom föräldrarna som har barn med behov av glasögon. Sålunda 11 % av 44 886 elever = 4937 elever. Jag anser att man inte kan prata om en utbredd barnfattigdom i Sverige utan snarare att det finns familjer som lever på marginalen. En pikant detalj är att ordet barnfattigdom inte finns med i Svenska akademins ordlista. http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlis... Om ett barn inte har någon inkomst eller tillgångar, men har föräldrar som har en gemensam inkomst på 1 000 000 kr. om året och en förmögenhet på 5 000 000 kr, är barnet då fattigt? Ja självklart, om man inte ser barnet som en del av familjen. Jag vill tillägga att jag tycker majblommans verksamhet är en bra verksamhet som gör nytta i Sverige. Det finns barn som far illa i Sverige, men dom gynnas inte av att användas som politiskt slagträd i en debatt där man inte drar sig för att förvanska fakta.

Ursäkta för att jag skrev fel. Var 20:e elev blir 5% inte 20% som jag skrev. Uträkningarna stämmer dock.

Ursäkta för att jag skrev fel. Var 20:e elev blir 5% inte 20% som jag skrev. Uträkningarna stämmer dock.

Juholt skall inte komma här och prata om barnfattigdom. I Afrika du, där svälter barnen ihjäl som flugor.
Barnfattigdomen i Sverige är blaha blaha.

Hoppas några förstår ironin, och att Hasse Alfredsson ursäktar travesteringen.

Det som är så bra med Per Hagvall är att han konstaterar att "barnfattigdomen" är så liten att den knappt existerar och skulle den existera så beror det på föräldrars konsumtion av annat. Man har råd med glasögon, men prioriterar annat.

För det första blir det naturligtvis oerhört billigt att åtgärda problemen med dessa nya insikter. Dock kan det bli ett problem att bestämma över familjernas prioriteringar, så då blir frågan hur eller om politikerna ska skydda det utsatta barnet eller inte. Ska regeringen vidta tvångsåtgärder, så att man prioriterar om?

Så låt oss beundra detta nogsamma arbete och låt oss få läsa om vilka politiska åtgärder som Per vill vidta, med utgångspunkt från problemets ringa omfattning.