Kristdemokraterna

Roland Poirier Martinsson om Kristdemokraterna

Hägglund måste börja prata om alla vanliga familjer

Publicerad: 2011-07-09 20:07, Uppdaterad: 2012-01-31 20:01

Göran Hägglund och Kristdemokraterna har ett ansvar för familjer i kris. Men när ska de på allvar börja prata om villkoren bortom de materiella för alla andra familjer? Tiger Hägglund av rädsla för en twitter-storm? Det skriver Roland Poirier Martinsson.

204 millningar
10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Roland Poirier Martinsson är filosof, författare och chef för Timbros medieinstitut.

I all sin tafflighet visade talet i Almedalen återigen att Göran Hägglund förblir en ledare med större auktoritet och mer trovärdig framtoning än det egna partiet. Mätningar visar också konsekvent att väljarna i högre grad kan tänka sig rösta på Hägglund än på Kristdemokraterna. Det finns ett enkelt och ett svårt sätt på vilka Hägglund kan utnyttja den status han har.

Först det enkla. Det var ett taffligt framfört tal. När Hägglund framträder i någorlunda betydelsefulla sammanhang bör han ägna några timmar åt att repetera fraser, prova betoningar, jobba med de formuleringar talskrivarna givit honom, så att de ligger bättre i hans egen mun. Han har duktiga ordsnidare, men de producerar ett råmaterial, inte en färdig produkt som enbart kräver att man adderar Hägglund och en scen.

Nu ser det amatörmässigt ut därför att det är amatörmässigt. Det är frustrerande, eftersom Hägglund visar alla tecken på att kunna vara en engagerande och gripande talare. Det är också sant att ju mer förberedd man är inför ett tal, desto friare blir man i framförandet.

Dessutom, spara på skämten. Rolighetsstämpeln är välförtjänt, Hägglund är rolig i offentligheten och privat, men inget är mindre roligt än skämt som känns sökta eller inte träffar rätt.

För det andra, och förknippat med Hägglunds konster på scenen. Är det inte uppenbart att han fortfarande, efter sju år som partiledare, fortfarande är oförlöst? Den Hägglund jag har träffat är kunnig och äger ett rörligt intellekt. Han kan tryggt lita på sina infall och intuitioner - grodor skulle inte hoppa ur munnen på honom om han tog större risker. Och om något han själv uppfattar som rätt och motiverat skulle ge upphov till kontroverser i det offentliga samtalet, då finns det inga skäl att oroa sig för att han inte skulle kunna föra sin talan på ett intellektuellt sammanhängande och övertygande sätt.

Så varför känns det som om han hela tiden är försiktig? Är det någon annan partiledare som väger sina ord lika noggrant som Hägglund? Det är inte bara en god egenskap.

Han behöver träda fram i offentligheten i helfigur och ta ställning också inom sitt eget parti. Detta lilla och snälla parti lamslås i sin utveckling av passiv-aggressiv falangbildning. Det behöver en ledare som gör en del aktiva medlemmar mycket upprörda och andra mycket upplyfta. Jag kan bara konstatera att Hägglund återigen höll ett tal som inte retade någon innanför och utanför partiet. Det är heller inte bara en god egenskap.

Partiets nya satsning är att prata om barn och ungdomar, ett perspektiv som också dominerade Hägglunds tal. Jag tror att det är en riktig satsning givet, såklart, hur den utförs. Och jag är inte säker på att man är på rätt väg.

Det finns en stark tendens att inrikta retoriken - och politiken? - på krisfamiljer och barn som hamnat i trubbel. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att sådana familjer får samhällsstöd med god politik som stadga. Men konsekvensen av den inriktningen är att anslaget nu hela tiden kommer att handla om hur politik ska gripa in i familjers liv, hur detaljförslag ytterligare ska ordna denna viktiga del av civilsamhället. Och i nästa andetag: vi är politikens gränsryttare. Det blir förvirrande.

Jag vill inte bli missförstådd här. Det är viktigt för den minoritet av landets familjer som behöver det offentligas stöd att politiken erbjuder hjälp. Det är särskilt viktigt att det offentliga förbättrar sin kompetens - lösningen är inte alls högre skatt till större och fler satsningar. I det avseendet erbjöd Hägglund i sitt tal en del intressanta förslag.

Men vem pratar om alla de som inte behöver det offentligas hjälp?

Skulle inte KD:s nya - eller snarare förtydligade - inriktning på barns och ungdomars villkor framför allt gälla alla vanliga familjer? Det är dessa som trängs i en överpolitiserad verklighet. Det är dessa som famlar i en föränderlig värld, där normer och viktiga aspekter av civilsamhället ger allt mindre stöd. Det är dessa som jäktar på morgonen, grälar på kvällen, och trycker in en DVD som barnvakt för att kunna andas ut på kvällen.

De har inte social, ekonomisk eller kulturell möjlighet att välja ett annat liv, eftersom politiken i decennier har riggats för att strömlinjeforma familjelivet enligt en socialistisk/socialliberal modell som vet hur allting bör se ut.

Men de är inte alls krisfamiljer. De är ansvarstagande, framgångsrika familjer som trängs allt hårdare in i en fålla som de inte har valt, eftersom det är den enda fållan. Här finns värden som Hägglund uppbär, hans parti uppbär och folket uppbär, och som skulle tydliggöra viktiga konfliktytor gentemot varje annat parti. Varför tiga? Rädd för twitter-storm?

Hägglund och Kristdemokraterna har ett ansvar för krisfamiljer, det är riktigt. Men när ska de på allvar börja prata om villkoren bortom de materiella för alla andra familjer?

Roland Poirier Martinsson (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37950

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

HUR JAG BLEV KD:ARE UTE I FÖRORTEN:

Jag är invandrare bot flera år i sverige. I början röstade min pappa på S, men sen tyckte vi de blev både för hbt-inriktade och genusfeministiska PLUS för mycket HÖGER!

Då började jag spana i vänsterpartiet, de var ju inga "smygkapitalister" som S, tänkte jag... Och jag gillade deras tuffa linje mot USA och statserrorism i allmänhet.. Men när jag blev röstmyndig så hade Vänsterpartiets ledare gått ur partiet och kommit ut som "superfeminist" samt visade sig hemskt stolt på massa foton i Pride ! "de är alltså såna som blir partiledare för V", tänkte jag.. Plus att Vänsterpartiet verkade ha en inställning att Familjen är sekundär och att staten ska kunna gå in och styra i privatlivet väldigt mycket..

Då va jag tvungen att tänka om igen!

Jag började läsa partiprogramen. Centern, Moderaterna, Folkpartiet osv... INGET AV DESSA PARTIER avvek mycket från sossarna! ...Och SD kan jag ju inte rösta på med min invandrarnbakgrund... Och miljöpartiet var bara som ett andra vänsterparti.....

Tills jag läste om KD ! Bingo! - ingen främlingsfientlighet, men desto mer heteronormativa och traditionella värderingar ! Och bry sig mer om de äldre! De vill ha mer trygghet och polis - men pekar inte ut nån! De är inte emot andra religiösa grupper trots att de kallar sig "krist-"!, utan skapar snarare en samanhållen gemenskap bland traditionella människor! De vill låta familjens röst va starkare än statens.. osv !

Jag är nu en "troende KD:are" ! Det är faktiskt det ända parti som funkar för en invandrare som kommer från en lite mer traditionell kultur !

De är varken mångkulturalister eller rasister ! De varken struntar i fattiga -eller gör dem till offer! Och de gillar det traditionella äktekapet !

Kort sagt: KD sitter på de "mossiga" och SUNDA åsikterna ! För det är ENORMT positivt att vara det som av PK kultur-eliten kallas "mossig" ! =)

Så är det helt enkelt! =)

Permalänk | Anmäl #1 u_16608, 2011-07-09, 21:51

Ryskt reportage om hur genusideologerna förstört Västländerna:

http://www.youtube.com/watch?v=PnL05I3Zejc&feature=channel_video_title

Permalänk | Anmäl #2 u_16608, 2011-07-09, 22:00

Hägglunds tal gav dessvärre ett oengagerat intryck, möjligen med undantag för de allra sista minuterna. Det blir helt enkelt för mesigt, och det behövs nog mer av vad som Ebba Busch kallat "kristdemokratiskt jävlaranamma"!
Sakpolitiskt måste KD definitivt sluta ducka för feminister och andra lobby-grupper och stå upp för de konservativa värderingar som partiet grundades på. Ängsligheten för att inte uppfattas som politiskt korrekt kommer att leda partiet till avgrundens rand, och frågan är om man inför valet 2014 inte bör överväga att lämna Alliansen och göra det som andra partier måhända kallar reaktionära ståndpunkter till sin främsta tillgång..?

Permalänk | Anmäl #3 Dan Olofsson, 2011-07-09, 22:14

Artikelförfattaren:
Det materiella/ekonomiska har nog också betydning, ingen överlever på luft allena (luften är avgiftsfri och har ännu inte privatiserats!). Det är politikens uppgift att se till att de ekonomiska förutsättningarna för valfrihet inom privatlivet finns. Vad annars ska de lägga sig i? Dysfunktionella familjer får samhället stötta också, så klart, men minoriteter ska inte vara normsättande för majoriteten.

Dan Olofsson, #3.
Det tror jag du har rätt i! Om KD tog strid för traditionella värderingar och framförallt återupprättade den heterosexuella familjen som en enhet och inte en lös förbindelse mellan två singlar, skulle de nog vinna många röster. Många är trötta på att inte få vara man/kvinna, mor/far och familj och inte få ta hand om sina barn själva när barnen behöver det. Alla andra får följa sina böjelser.

Se familjen som en enhet, som samhällets minsta byggsten och se inte bara till individen. Människan är trots allt även en social varelse och ingen öde ö, så det är inte antingen individualism eller kolektivisism som gäller, snarare individen i kollektivet och då är familjen ett microsamhälle som tillsammans med andra microsamhällen bygger macrosamhället. Men även singlar ska få vara med, så klart.

Familjen är även en ekonomisk enhet. Återinför därför sambeskattning (den kan vara frivillig, dvs. makarna ansöker om det hos skattemyndigheten) tillsammans med lika fördelning av intjänade pensionspoäng mellan makarna så länge de lever tillsammans.

Detta skulle vara rättvisare, mer logiskt och medge äkta valfrihet i det privata livet.

Permalänk | Anmäl #6 Ina Höst, 2011-07-10, 02:57

Den vanliga familjen, vilka är det? De som inte är krisfamiljer? Alla familjer kan bli krisfamiljer de också, det kan ju vara en period i familjens liv.

Martinsson gillar vi och dom perspektivet.

Permalänk | Anmäl #7 Peter A, 2011-07-10, 08:37

En vanlig familj för KD är en krist-familj, inte krisfamilj.

Permalänk | Anmäl #8 Charlie Darwin, 2011-07-10, 09:02

Jag och min fru är gifta har 7 barn ihop. Hela tiden får vi gliringar, t.ex "skaffa TV" m.m. Jag frågar inte alla våra frånskilda vänner när de ska skilja sig och skaffa barn med en ny partner vilket vore samma sak som deras gliringar. Det är "bonusbarn" hit och dit som nya partnern inte tycker är särskilt mycket "bonus" om de vore ärliga. För 100 år sedan hade vi varit normala och de andra "Familjen Annorlunda"

Permalänk | Anmäl #9 Bonde, 2011-07-10, 12:16

Jag är övertygad om att KD (och Hägglund) har en politisk framtid om den intellektuella nivån i partiet höjs. KD är det enda parti (M och FP har svikit) som i Sverige skulle kunna göra politiskt allvar av den judisk-kristna tradition som är hela västerlandets grund; kultur, vetenskap, demokrati, rättsstaten. Sverige är i hög grad en korporativistiska stat där organiserade intressen styr och medborgartanken är svag.
Istället har partiet förvirrat sig in bl.a. vårdnadsbidrag som något slags avgörande ideologisk fråga. Fattigt!
Det finns en rejäl politisk lucka i svensk politik - en plats för partier som inte är "socialdemokratiserade". KD kan fylla den luckan bättre än något annat parti.
OBS! den judisk-kristna traditionen är inte en religiös trosfråga utan en fråga om kulturellt arv för nu och för framtiden).

Permalänk | Anmäl #10 Greger Morin, 2011-07-10, 17:12

#10 Greger Morin,

Jag håller med.
KD skulle vinna på att sätta klacken i backen och profilera sig som det konservativa parti man är med värdekonservativa åsikter baserade på den kristna kulturen. Det finns behov av ett sådant parti.
Men tyvärr vågar man inte, förmodligen är man rädd för medias bespottning. Media hatar konservativa värderingar, journalister är vänsterliberala, "anything goes when the whistle blows" och därför fortsätter KD vara luddiga och försöker falla alla på läppen. Av den anledningen lockar man till slut ingen.
Som nu det här med barn- och ungdomsfokus. Vad är det? Sätt fokus och vänd er till vuxna. Det är vi som har rösträtt.
Våga ta kritiken Hägglund. Våga stå för konservativa värderingar och strunta i vad media tycker. Vi är många som skulle kunna tilltalas av den inriktningen.

Permalänk | Anmäl #11 Christina Lundqvist, 2011-07-10, 17:32

Paridiskt nog är socialkonservativa SD den enda "motkraften" i svensk partipolitik dag. Så illa är det ställt. Fältet har öppats för diverse konstiga kombinationer av vanföreställningar och välgrundad politisk kritik.

Permalänk | Anmäl #12 Greger Morin, 2011-07-10, 23:28