Borg borde följa Norges exempel istället för att skryta

Intressant artikel, vore dock bra att få ytterligare belyst hur och på vilket sätt de små skillnaderna, se citat nedan, kunnat ge så stora skillnader i utfall.

"Orsaken ligger i små men betydelsefulla skillnader i skattepolitik och statliga regleringar, vilka har gynnat en bred utveckling av norskt näringsliv. Finansiella tjänster, övrig tjänsteproduktion och detaljhandel är alla lika betydelsefulla som oljeindustrin."

Ursäkta mig men hur ska jag tolka följande:
" Anders Borg och Anna Kinberg-Batra borde lyfta blicken från budgetöverskott och ytligt beröm från EU. Deras jobb är att bygga en framtid för svensk ekonomi, och se till att unga, högutbildade och produktiva svenskar inte måste flytta utomlands for att kunna bygga sig ett liv."

Som att författaren inte tycker att budgetöverskottet är viktigt?

Utan att vara expert känns det som det är stor skillnad på tillverkningsindustri som utsätts för allt hårdare konkurrens från låglöneländer och en råvaruindustri som olja där priserna ökat kraftigt senaste decennierna. Norges ekonomi går väl snarare bättre av den anledningen än att de har ett bättre skattesystem, även om deras oljeinkomster kan ge dem möjlighet att utveckla ett bättre skattesystem. Att svenskar jobbar i Norge är för att det är högre löner, särskilt om du kan spendera den i Sverige där prisnivån är lägre.

Sven R Larson. Det är trams att Norges välstånd främst skulle bero på skattepolitiken. Det är oljan och gasen som gör det (men det är ju en övergående period).

Sen är det så att om regeringen sänker skatterna för att få upp sysselsättningen så stiger inflationen så det går inte. Med nuvarande demografiska läge så måste vi ha budgetöverskott och massarbetslöshet för att hålla nere inflationen.

Och värre kommer det att bli allteftersom energipriserna stiger och pressar upp inflationen mer och mer och sänker tillväxten mer och mer. En kraftig standardsänkning är oundviklig för svenska folket.

Sen är resonemanget att Sverige har ett stort budgetöverskott för att finansiera en överstor offentlig sektor en självmotsägelse. Eller hur?

Men du behöver inte vara orolig. I takt med att ekonomin stagnerar efter peak-oil så kommer staten att få putta in mer och mer pengar i ekonomin för att förhindra deflation så som redan sker i stora delar av världen.

Jag tycler tvärtom att vi ska vara tacksamma för att vi INTE har Norges ekonomiska situation: Man står utanför EU och därmed möjliughet att påverka, SKYHÖGA PRISER på allt (så dyra matvaror m.m. så norrmän åker till Sverige för att handla), stort BEROENDE av oljeintäkter (som inte är bestående), inflationslöner för att folk skall ha råd att konsumera. Jag har stor erfarenhet av norge och jag säger: aldrig att jag skulle vilja byta och flytta till norge av EKONOMISKA skäl.!

Bo T

"Med nuvarande demografiska läge så måste vi ha budgetöverskott och massarbetslöshet för att hålla nere inflationen."

Ursäkta mig, men blev inte det här motbevisat redan på 1970-talet.

Ju mer folk som arbetar (inom den privata sektorn), desto mer varor och tjänster produceras. Ju mer varor och tjänster som produceras, desto lägre priser betingar varje enhet vara och tjänst.

Inflation är ökning av penningmängd och inget annat. Om riksbanken håller penningmängden stabil samtidigt som produktionen ökar så kommer prisnivån att sjunka i både nominella och reella termer.

Med dagens demografiska läge vill vi nog ha så många i produktivt arbete som möjligt.

#6 Kaj Grüssner. Du rör till det och kanske jag också...

Men problemet är, som du själv insett, att öka produktiviteten.

Om regeringen sänker skatter eller höjer bidragen, allt annat lika, för att öka efterfrågan i ekonomin så kommer inflationen att stiga och då måste Riksbanken höja styrräntan för att kyla av och så har inget förändrats.

Det är ett nollsummespel, alla fall i vårt teoretiska scenario.

Ekonomin påverkas av en massa olika saker.

Det handlar om trygghet, utbildning, ett fungerande näringsliv, en fungerande finansmarknad och en fungerande arbetsmarknad osv i samspel med olika individer.

Det handlar om att ligga rätt i fas i olika branscher och vara med där det lönar sig och undvika områden som bara kostar.

Det handlar också om att människor som har förutsättningar att bli produktiva tillkommer och inte tvärtom som är den nuvarande trenden.

Det handlar i mindre utsträckning om skattepolitiken tvärtemot vad Sven R Larson skriver. Om ett jobb utförs i privat eller i offentlig sektor har ringa betydelse för välståndet i landet.

Det klart att skatterna och välfärdens omfattning är förkastlig. Men Norge är ett irrelevant land att jämföra med. Hur kan Larson välja något så dumt? Han nämner inte heller ett enda exempel på en bättre lösning där (men de finns nog). Makroekonomiska tankar blir lätt flummiga. Sverige är extremt importberoende inom livsmedel, bränslen, handelsgödsel och mycket annat och är kort sagt överbefolkat. Ett sådant land kan inte skuldsätta sig upp över öronen som exempelvis USA. Om det ändå skulle lyckas så skulle det bli lika eländigt som det kommer att bli i Grekland. Amerikanarna kan bara trycka dollar och bli av med skulderna. Sverige som ett litet fattigt osäkert land måste ha överskott i utrikeshandeln och kan inte låna mycket utomlands till budgeten. Jämför hellre med Bangladesh, som också importerar olja och mycket annat och måste få ekonomin att gå ihop. Sverige och Bangladesh bör naturligtvis ha en hög sysselsättningsgrad.

Bo T

Riksbanken borde förstås inte finnas och räntorna borde sättas av marknaden. Men nu finns den och har stor påverkan på räntorna. Det oaktat så är det förhållandet produktion/konsumtion som har störst inverkan på prisnivån. Om skatterna sänks kan det väl leda till att produktiviteten ökar. Med ökad produktivitet kommer ökad konsumtion. Exakt hur det tar sig i uttryck på marknaden i fråga om priser vet man aldrig på förväg.

Dessutom kan det aldrig vara ett nollsummespel då Riksbanken lägger sig i och manipulerar räntan eftersom de alltid sätter den på fel nivå, oftast för låg. Det leder till en massa obalanser i ekonomin.

Huruvida ett jobb utförs i den offentliga eller privata sektorn har enorm betydelse. I det förra är det slöseri med resurser som har expropriats från den produktiva delen av ekonomin. Ett jobb i den privata sektorn innebär (i regel) att värde tillförs ekonomin.

Den svenska ekonomin är i gott skick och framtiden ser mycket ljus ut till skillnad från Norge som har att se fram emot minskade statliga intäkter och ökande skatter, om man inte börjar tulla på sina finansiella tillgångar som man har byggt upp under oljeåren. De tillgångarna har kommit till genom stora överskott i statens finanser under lång tid. Exakt det som artikelförfattaren kritiserar Borg för. Den enda skillnaden mellan de båda länderna är att Norge har använt sig av det här ekonomiska tänkandet under betydligt längre tid än vad Sverige har gjort.

Har artikelförfattaren missat vilka stora ekonomiska problem som en underbalanserad budget leder till? Sverige under nittiotalet, Grekland, Irland, Spanien, Portugal, Italien, USA, Japan med flera länder talar väl sitt tydliga språk vad gäller den här formen av makroekonomiskt tänkande.

Ekonomi är inget lätt ämne, men i just den här frågan borde det inte vara så svårt att vara klarsynt. I alla fall inte just nu. Hur många svenskar skulle önska att Borg hade spenderat statens inkomster på samma sätt som man har gjort runt medelhavet eller USA och Japan?

Att USA skulle importera några problem genom att balansera sin budget är ju en absurd tanke. Det är ju snarare så att man den sista tiden har exporterat ekonomiska problem genom att uppfinna nya finansiella instrument för belåning av bostäder och en oansvarig budgethantering under mycket lång tid. USA har skapat sina problem helt själv och bör ta ansvar för sin ekonomi på samma sätt som de Europeiska föredömena. Skandinavien och Tyskland representerar just nu de ekonomier som är mest ansvarsfullt skötta i världen. I synnerhet när det gäller långsiktig uthållighet.

Författaren kommer in på den grundläggande svagheten i Svensk politik, nämnligen att man inte har några bra ideer hur man ska utveckla svensk industri. Detta beror både på näringslivet och på regeringen. Tyvärr finns det inga starka alternativ på den fronten heller.

Samtidigt så ger kombinationen oil peak co2komplexet och det faktum att vi i motsats till många andra länder har naturresurser mjligheter för en framtid. Under förutsättning att de ovan nämnda kan överge sina politiska låsningar och faktiskt hitta nya ideer.

Vi ska inte vara negativa till att Borg faktiskt balanserar budgeten, underskott kan vara obehagliga långt efter att dom har skapats. Ett exempel på detta är hur brittiska Flottplanen 1912 skapade en händelsekedja som knäckte brittiska imperiet 1949.

Den som väljer att bli politiker de närmaste tio åren kommer att upptäcka att han sitter i vad engelsmännen kallar a tight corner. Han eller hon kommer inte att kunna klara sig på charm eller ideologi, utan måste arbeta lungt och metodiskt för att bygga allianser och ofta i små små steg baxa utvecklingen framåt. Idag har de flesta stora svenska organisationer inte ens fattat hur illa det är, dom lever i förnekelsestadiet.