Naturskyddsföreningen har blivit toppstyrd och odemokratisk

Naturskyddsförerningen uppmanade även att inte rösta på Sverigedemokraterna med motiveringen:

"Det florerar ett påstående att Sverigedemokraterna skulle ha en bra miljöpolitik. Det vet jag ganska litet om och Naturskyddsföreningen har inte granskat partiet, men jag vet att demokrati är en grundbult för ett långsiktigt effektivt miljöarbete. Därför kan Sverigedemokraternas miljöpolitik knappast vara bra. Även om partiet skulle ha världens bästa miljöpolitik skulle det inte förtjäna en röst, menar jag, eftersom vi kan rädda miljön utan att offra demokratin – alla dagens riksdagspartier vill mer på miljöområdet."

http://politisktinkorrekt.info/2010/09/24/naturskyddsforeningen-rosta-in...

I sann sovjetisk anda. I och med all massinvandring så har knappast friheten i Sverige ökat. Nu har vi oräkneliga fall av kränkta, stötta, diskriminerade fall in absurdum. Kul att många på Internet åtminstone inser att något är riktigt galet. Än finns det hopp.

Naturskyddsförerningen, Greeenpeace, Världsnaturfonden, m.fl. alla verkar ha förlorat kontakten med verkligheten. Man undrar hur det kommer sig?

#2 Den första organisationen som blev hi-jackad var väl Röda Korset. Tyvärr så har allt fler organisationer blivit tummelplatser för politiska profitörer. Hur det kan komma sig? Man har målvedvetet infiltrerat organisationerna.

Den här tendensen tycks vara generell i samhället. Varför blir det så?

Eftersom jag är medlem i Naturskyddsföreningen, så får jag medlemstidningen, som heter Svensk Natur. I nr 3/11 har man låtit Linda Magnusson, som är VD för O2 Vindel, ett företag som sysslar med storskalig vindkraft, skriva en hel sida, som är ren propaganda för denna nya industriform. Det är nog sista året jag är med i den här föreningen. Jag har ingen lust att betala för att läsa sådan här smörja.

Hur man exploaterar folkets goda vilja!

Sverige har världens bästa folk men har släppt ifrån sig kontrollen och makten i sin naiva auktoritetstillit. Att bygga sig makt förmåner och inflytande är lättast i de organisationer som folk förknippar med goda saker och intressen ty de blir inte vare sig granskade kritiserade eller ifrågasatta. Medlemmarna är ideella men styrelserna blir psoffessionella och egenintresse och karriär går snabbt som blixten före medlemmanas ideella ambitioner.

Man gör inte fortsatt karriär genom att mingla med medlemmarna man minglar med andra som ger högre avskastning helt enkelt. För att expandera intresset för den egna personen så agerar man på politikers villkor och anpassar sin roll efter vad som för tillfället är "hett" och lämnar det ursprungliga uppdraget i skrivbordslådan.

Jag har varit medlem i SNF i många år men har tappat allt förtroende för hela röelsens ledning sedan länge. Poitiseringen går för långt och drivs av fel skäl. Sen klimathysterin drog i gång så har det ballat ur helt och hållet och att dela föreningen i en svensk del för svensk natur och miljö ifrån den internationella verksamheten är ett måste då ledningen sedan länge är totalt ointresserad av det självständiga lokala svenska miljöarbetet.

Svante och Mikael fynderar inte en sekund på vad som är bäst för medlemmarna utan tänker på sina egna karriärer endast och allena.

SNF blir mer och mer oseriöst med mycket "policys" och "kommunikation" med allt flummigare begrepp och målsättningar.
Real miljövård kräver realt arbete med svenska pengar investerade i svenska miljöåtgärder och inte bränna stålarna på byråkrater i FN och EU.

Som extremt tydlig klimatskeptiker och samtidigt som faktiskt alla svenskar stor miljövän så har jag ingen stor svensk miljöorganisation
att ansluta mig till. Ledningarna har blivit politiska karriärister istället för skickliga och komptetenta miljövårdare med bra konkreta projekt.

Det har blivit så suddigt flummigt att det är tydligt att de styrs av andra ambitioner än svensk miljö.

Naturskyddsföreningen och dess ledande personer har passerat Bäst före datum.

Men de flesta från början ideella organisationer som byggde på att folk slöt sig samman för att driva för dem viktiga frågor har gått samma väg, kanske förutom Frälsningsarmén. De anställer folk som inget hellre vill än att göra sig oberoende av medlemmarna för att istället förlita sig på att politikerna delar ut bidrag. Därmed kan organisationernas ledande personer driva sina egna politiska agendor trots avtagande medlemsstöd. De pengar som medlemmarna inte vill betala låter man politikerna skaffa fram åt sig med hjälp av statens våldsmonopol.

Deltog i Naturskyddsföreningens Rikskonferens i Eskilstuna och fick ett mycket positivt intryck av Mikael Karlsson och det arbete som görs generellt inom NF. I princip är jag överens om utgångspunkterna i inlägget; administration och höga arvoden får inte tillåtas att skena, varken i NF eller i andra ideella organisationer. Det skadar verksamheternas grundideologi och är allvarligt.

Men NF behövs, inte bara för att locka ut folk i naturen utan också som påtryckare i miljöfrågor. Hög uppmärksamhet i media kan väl bara vara positivt? Och värdefullt i kampen att lyfta natur- och miljöfrågor.

Administrativa kostnader får aldrig gå ut över grundverksamheten och här har NF en stor utmaning, nämligen att ge ett bra stöd till det lokala arbetet.

Som färsk ordförande i Trelleborg representerar jag en krets där alla är överens om att den största utmaningen är föryngring och att få fler att engagera sig ideellt. Ökad urbanisering gör att allt fler unga kommer allt längre från naturupplevelserna.

Vi behöver få fler att se rikedomen i naturen, men också aktivt arbeta att rädda unika naturvärden och vara en positiv påverkare i den kommunala miljöpolitiken, så att det bevaras och skapas fler gröna miljöer i våra städer.

För att lyckas med detta räcker det inte med snärtiga rikskampanjer, utan det handlar om ett lokalt fotarbete, fast i förnyad form. För att klara detta krävs ett starkt stöd från centralt håll, men åter: administration får inte äta verksamhet.

Min upplevelse är att NF inser detta och de samtal som jag förde med Mikael Karlsson visade på ett mycket stort engagemang för det lokala arbetet. Så samtidigt som det kan finnas fog för oron över svällande administrativa kostnader så känns kritiken mot Karlsson inte rättvis. Jag kände ett starkt stöd, också i handling, inför de problem som exempelvis Trelleborg har att hantera när det gäller miljö- och naturfrågor.

Som mångårig medlem i SNF känner jag mig bedrövad över föreningens starka vänstervridning under Mikael Karlssons ledarskap. När jag för tre år sedan skrev till honom och ifrågasatte att han uppträdde som annonspojke för etanolindustrin fick jag ett nedlåtande och direkt oförskämt svar. Det som framkommit sedan dess har i en rad sammanhang visat på det vansinniga med etanolsatsningen ur miljösynpunkt.
Det är även bedrövligt att SNF stödjer den energiform som idag utgör det utan jämförelse största hotet mot fågellivet i Sverige bara för att vara vänsterpolitiskt korrekt. Vindkraften har därtill inga positiva miljöeffekter räknat på det totala systemet utan utgör bara en menisngslös symbolpolitik.
Vi får hoppas att medlemmarna vaknar och byter ut Karlsson mot en sann naturvän.

Med anledning av min förra kommentar: http://www.post-gazette.com/pg/11198/1160977-28.stm