KDU: Vem var det som kasta?

Det är en speciell känsla när man i veckor väntar på en match. Man bygger upp förväntningar och sätter av tid och pengar för att få se sina fotbollshjältar lira. Sedan när den stora dagen kommer följer alltför ofta ingenting annat än sorg, skam och vemod. Det var känslorna som många fotbollsälskare kände efter derbyt mellan Malmö FF och Helsingborg men det är också samma känsla som många kände i april efter Syrianska - AIK och efter Djurgården - Assyriska förra säsongen.

I åratal har klubbar som AIK, Djurgården, Hammarby, IFK Göteborg och Malmö FF skrikit efter politisk hjälp i samband med att media publicerat skandalrubriker om vad som sker på våra allsvenska arenor. Trots att klubbarna satsat miljontals kronor för att bekämpa idrottsvåldet på arenor så har politiker gång på gång hävdat att klubbarna inte gör tillräckligt. De tidigare nämnda händelserna visar tydligt att bollen i dagsläget inte alls ligger hos klubbarna utan hos våra svenska politiker. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har därför tydligt tagit ställning mot fotbollsvåldet och presenterar nu konkreta åtgärder för att bekämpa det idrottsrelaterade våldet.

De som besökt och sett allsvenska matcher under de senaste åren vet att idrottsvåldet har ökat. Samtidigt har huliganismen minskat i England genom kraftfulla politiska reformer. Om Sverige inspirerades av Englands effektiva arbete så skulle det kunna medföra minskad huliganism i vårt land.

För det första anser vi att det är dags att införa anmälningsplikt för dömda huliganer. Detta betyder att den som döms för huliganism får så kallat besöksförbud under en tid vilket innebär att personen i fråga inte får besöka arenan. Personen måste vid matchtillfälle anmäla sig på en bestämd polisstation och i vissa lägen stanna på stationen tills matchen är över. Detta skulle medföra att de huliganer som dömts omöjligt kan befinna sig på en arena vid match för att ställa till med bråk.

För det andra bör kameraövervakning vara ett måste på samtliga allsvenska arenor. En problematik idag har varit att man inte kunnat identifiera huliganer. Kameraövervakning på arenor skulle göra att identifikationsarbetet underlättades avsevärt samtidigt som man skulle kunna döma de individer som begått brotten vilket varit svårt idag.

En annan åtgärd som det ofta talas om är att införa åldersgräns på ståplats eller att dessa sektioner till och med skulle tas bort. Det är däremot inte något som KDU ställer sig bakom. Den som har varit på en allsvensk fotbollsmatch vet det unika som finns i ståläktarkulturen. Att avskaffa ståplats skulle vara att avskaffa en viktig del av den svenska fotbollskulturen. Det är inte rätt väg att gå.

KDU har beslutat att verka för ovanstående åtgärder i syfte att bekämpa huliganism. Vi har tröttnat på att barnföräldrar inte längre kan ta med sina barn på fotbollsmatcher. Sveriges framtid ska inte förnekas möjligheten att ta del av svensk fotbollskultur på grund av bråkmakare och huliganer.

Ordning och reda måste även gälla i samband med fotboll. Det är dags att Sveriges politiker tar sitt ansvar och inför förslagen om anmälningsplikt och kameraövervakning på våra arenor. Först då kan vi besvara den numera viktigaste frågan: "Vem var det som kasta?"

Christian Carlsson (12 artiklar)
http://www.christiancarlsson.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37563

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

KDU griper efter halmstrån för att få partiet att inte åka ur riksdagen i nästa val. Att gripa sig an fotbollsvåldet är ett effektivt sätt att göra sig synlig i samhällsdebatten. Fotbollsvåldet väcker väldigt stor massmedial uppmärksamhet och får politikerna att lova utredningar och lagändringar. Upprördheten är stor.

Det som vi dock borde förvänta oss av de politiska utspelen i än högre grad, men som behandlas med stor tystnad och beröringsskräck, men som torde vara ÄNNU allvarligare än fotbollsvåldet, är de attacker som sker mot polis och brandkår i förorterna när bilar och skolor bränns ned. Och bara det att bilar och skolor överhuvudtaget bränns ned, skapar långt ifrån samma uppmärksamhet som fotbollsvåldet.

Denna strutsmentalitet bland politiker och media vad gäller verkligt allvarliga hot mot hela samhällsstrukturen är oerhört skrämmande. Vad är det som gör att diskussionen får en sådan slagsida mot det som är mer lättdiskuterat? Jag menar, politiker, som sitter i beslutsfattande ställning FÅR INTE sky de svåra och mest allvarliga frågorna.

Fotbollsvåld är givetvis en mycket otrevlig och allvarlig företeelse, men vilka har hittills hotats till livet medelst gatstenar och molotovcoctails samt skjutvapen? Är dock inte angreppen mot blåljuspersonal allvarligare? Aktioner mot det ena behöver inte utesluta aktioner mot det andra. Men just fotbollsvåldets uppblåsthet i jämförelse med de fundamentala angrepp på grundläggande samhällsfunktioner visar att det är något som är galet i konugariket Sverige.

När ska vi våga prata om de riktigt allvarliga, underliggande problemen? De samhällsomstörtande? När ska vi få diskutera Gazaremsans beteende i Sverige? Eller är det för mycket begärt att politikerna ska ta upp och debattera deras egna tillkortakommanden? För det måste dessa samhällsfenomen ändå anses vara?

För er som likt mig är trötta på den förljugenhet som präglar politiska utspel och medias granskning av våra folkvalda, rekommenderar jag läsning av en av de få journalister som vågat ta tjuren vid hornen och skriva om detta träsk av förljugenhet och medlöperi. Här finns länkarna till alla krönikor: www.korta.nu/jc

Permalänk | Anmäl #1 Cavatus Carlson, 2011-06-27, 08:33