Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

Citat ur artikeln : "Jag tycker att det är bra att Sveriges riksdag på fredag med bred majoritet fattar beslut om en fortsatt svensk insats i Libyen."

Vi vet att moderaterna gärna stöder USAs oljekrig MOT tredje världen. Bäst för ekonomin att hålla sig väl med de mäktiga familjer som styr Wall Street och därmed USA. Rockefeller och Rotschild m.fl..... men den "goda ekonomin" har ett mänskligt pris. Om ni har goda nerver kan ni se något av det pris det libyska folket just nu betalar. Här i form av bilder från ett bombat universitet i Tripolis: (Varning för otäcka bilder)

http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=25221

I USA så stiger missnöjet med att spendera pengar på insatser som i Libyern och Afghanistan. Eftersom vi inte vet vilka som kommer att ta makten i Libyen efter att ha störtat Gaddafi så framsår alla insatser som synnerligen riskfyllda. Av vilken anledning skall Sverige delta i en operation som i värsta fall kan leda att det Muslimska Brödraskapet eller någon annan islamo-fascistisk rörelse tar över ledningen i landet? Det är ungefär lika tokigt som när Polen befriades från Nationalsocialisterna för att besättas av Kommunisterna. Argumentationen om humanitära skäl håller inte.

Den här senfärdigheten och planeringsivern tror jag är en typisk svensk åkomma som ibland förfärar och förargar våra samarbetspartners, även våra närmsta grannar. Det här inte alltid till nackdel för oss, se t.ex på uppbyggnaden våran sociala välfärd och våra industrier. Positivt är iallafall att det finns en så pass bred uppslutning för libyeninsatsen bland både politiker och vanligt folk.
Man kan fråga sig på vilka grunder dom högljudda motståndarna till hjälpinsatsen baserar sitt avståndstagande på. Det är nog helt enkelt ideologisk övertygelse som driver flertalet av "dom empatilösa". Den ena av dom klassiska grupperna är "brunskjortorna" som blir upprörda av att landet skickar trupper som faktiskt kan skadas, till ett land med underlägsna raser, eller kulturer( främst då muslimer ) som dom idag uttrycker det på ett mer politiskt korrekt sätt. Att landet styrs av en stark ledare med "nationalistisk" profil som tar till våld för att slå ner uppror mot nationalstaten gör dom också välvilligt inställda till brottsliga regimer som i Libyen. Dom som är mer "fina i kanten" föreslår istället lite välgörenhet för att visa på ädla egenskape hos den egen rasen.
Den andra klassiska gruppen är "rödgardisterna" som kanske i grund och botten förstår läget, men anser att situationen motverkar deras möjligheter att uppnå sin ultimata och utopiska drömvärld i framtiden. Den dogmatiska doktrinen som styr det mesta av deras agerande är att först ta reda på vilken ställning västvärlden och främst då USA tar och sedan motarbeta den med full kraft oavsett om det går tvärt emot dom principer dom egentligen står för. Att människor som lider och dödas under loppet är faktiskt något man kan tänka sig offra för den goda sakens skull. Kapitalismen måste förgöras innan människorna kan bli befriade inbillar dom sig.
En tredje grupp har börjat skönjas på senare tid och det är NATO-hatarna från det gamla kommunistblocket. Dom är bittra och förödmjukade av sovjetunionens fall och förlusten mot NATO under balkan-krigen. Internationellt är det här Kadaffis största supportgrupp och dom förpestar sociala medier över hela jordklotet med sin Kadaffi-propaganda. Det spelar ingen roll vad som händer i Libyen eller med dess människor, bara det går illa för väst och NATO. En del grupper från t.ex. Serbien och vitryssland är t.om. i Libyen för att kriga för Kadaffi. Ryssland förser dessa grupper med propaganda, nästan i Sovjet-stil, genom sina medier och journalister.
Afrikas diktatorer, som stötts av Kadaffi, och deras propagandister bidrar givetvis också till motståndet men inte främst av ideologiska skäl.

CNN har en utmärkt rapport från Zaviyah, som de svenskstödda libyska rebellerna höll i 20 dagar:
http://www.youtube.com/watch?v=zXaywUqVesg

Rapporten visar att läget förändrats rätt kraftigt nu under juli månad - för att uttrycka sig försiktigt.