Bristen på principer blir demokratins undergång

Utmärkt artikel. Enda invändningen jag har är "Förr eller senare kommer vi komma till den punkt då vi måste välja om vi vill leva i ett system där vi får demokratiskt välja vem som skall förtrycka oss alla, eller återvända till ett system baserat på principen att förtryck är fel."

Vi ÄR ju redan där. Vi väljer redan de som förtrycker oss, ur ett allt snävare urval.

Jag tyckte demokrati lät jätte bra tills jag började i gymnasiet. Samhällslärarna och mediaetablissemanget styr helt och hållet vad vi ska tänka, partierna måste tyvärr rätta sig efter detta.

Våran första samhälls uppgift kallades "maktens ansikte" och gick ut på att man skulle komma på vart makten egentligen ligger och ifall det var ett hot mot demokratin. Rätt svar var att dom borgerliga konservativa styr allt eftersom dom styr näringslivet(det var en överrepresentation av moderater bland näringstoppen) . Vissa av oss i klassen påpekade dock en annan grej: att inom yrken som journalist och samhällslärare är det en extrem överrepresentation av vänsterpartiester och miljöpartister, då blev våran lärare rasande å sa att vi var helt fel ute och började tillrättavisa oss. Vi som skrev det fick lägre betyg än alla andra... Där försvann all min tro på demokratin vis 17 års ålder.

Hans Palmstierna, du skriver "Utan värderingar är demokrati inget annat än minoritets-förtryck". Kanske det, men hur vet du att det är just dina värderingar som ska gälla?

Du skriver vidare "Den enda princip som man kan basera ett samhällsbygge på är principen om allas lika rättigheter. Dessa rättigheter kan aldrig vara positiva, då det innebär att din rättighet är någon annans skyldighet". Varför inte? Här har du uppenbarligen fel eftersom de rättigheter kan vara positiva. Jag skulle snarare hävda att det är djupt omoraliskt att låta en individ som, t.ex. p.g.a. sjukdom, är arbetsoförmögen svälta ihjäl samtidigt som det finns andra individer med stora förmögenheter. Gängse moral säger att det i en sådan situation är rätt att ta av deras förmögenhet, om de inte frivilligt delar med sig, för att rädda den svältande.

Det verkar alltså snarare som att det är mer altruistiska värden som måste vara överordnade demokratin om några värden ska vara överordnade.

Anarkism verkar bättre ju mer man läser låtsasliberalers idéer.

#4EE
Problemet är inte att de om har en hygglig tillvaro eller bättre inte vill dela med sig, utan att den apparaten som system tillsätter för att hantera det själv förbrukar det insamlade medlen, och att några individer med politik som yrket kommer också åt en oförskämt stor del.
Och de som verkligen behöver hjälp får stå utan, för ovannämnda har redan tömt kassan.

Ett annat problem är att den automatiska stavningskontrollen ändrar mina texter så att jag inte ser det förrän jag skickade de iväg.

Demokratin i Sverige har några mycket tydligt principer.
1 : Majoriteten bestämmer.
Demokrati : När det är moraliskt riktigt för en majoritet individer inom ett geografiskt område att med VÅLD påtvinga sina preferenser och livsval på minoriteten.

Alla lagar/regler/regleringar som staten skapar har alltid ett hot om besinningslöst våldsanvändande. Det är en inverterad pyramid där grund stenen är att staten har rätten att mörda dig, alla tvångsåtgärder härstammar från detta faktum.

Ta av vinterdäcken .... annars!
Sök bygglov ... annars!
Skicka dina barn till grundskolan ... annars!
Betala skatt ... annars*2!
Använd säkerhetsbälte ... annars!
Företagare : Betala in momsen (beskyddarverksamhet ) ... annars!

2: Våld är en bra lösning på komplexa sociala och ekonomiska system. Skatt är rån, dvs en våldshandling. Detta innebär att det Svenska samhället försöker med våld försöka lösa fattigdom/utbildning/infrastruktur/sjukvård mm.

Vi kan bättre!

Mycket bra artikel!

Demokrati fungerar bra i olika sällskap och föreningar där alla inblandade är överens om vad man kan och inte kan rösta om. Om man ogillar föreningen så kan man dessutom avsluta medlemskapet.

Att avsluta medlemskapet i den ofrivilliga föreningen Sverige innebär ju bara att man flyttar till en annan ofrivillig förening, typ Finland, Holland, Spanien etc

Demokratins problem har alltid varit: två vargar och ett lamm röstar om vad dem ska äta till middag.

Jag skulle acceptera en demokrati på nationell nivå om det var förbjudet att rösta om något som kränker någon individs negativa rättigheter. Detta leder ju ofelbart till att det inte blir så mycket att rösta om och i förlängningen en mycket liten statsapparat.

Palmstiena har inget konkret förslag för en vändning av utvecklingen. En extrapolering säger att demokratin kommer att krascha. Samtidigt kommer en ekonomisk krasch av sinande naturresurser (produktiviteten i brytningen faller sedan toppen ungefär år 2000). Det bästa är att vara pragmatisk och principlös. Så det är bara att förbereda sig för den kommande kraschen och ta det försiktigt inom globalisering, invandring, utlandsberoende med mera. Överbefolkningen är stor, även här. Alla har inte rätt att bosätta sig var som helst och inte ens rätt till ett drägligt liv. Men inrikes är liberalism och att alla betalar för sig positivt. När folk börjar falla bort av armod till höger och vänster så måste man hålla huvudet kallt.

Det är svårt att lära sig något av teorier från fornstora dar och ännu svårare att komma med något konkret. Det går inte att som Palmstierna skriver demokratiskt välja något vid en viss framtida punkt. Systemet är bara det minst dåliga och en illusion. Utvecklingen i stort måste ha sin gång och den kan man i princip inte ändra på. Kanske en sådan här domedagsdemokrati visar bristande demokratiska värderingar. De gamla vikingarna trodde på Ragnarök och hade på så sätt ett mer utvecklat tänkande. Raknaröken kommer snart av brist på naturresurser och inte på demokrati.

När jag läste rubriken, trodde jag i min enfald att detta skulle handla om hur "The Land of the Free", alltså USA, med benäget bistånd av EU, alltmer tummat på principerna om demokrati och mänskliga rättigheter, i försvaret av den nyliberala världsordningen och det så kallade "kriget mot terrorismen". Jag trodde att (den adlige?) skribenten skulle kritisera användningen av tortyr, det rättsvidriga Guantanamo-fängelset (med flera sådana inrättningar vi bara ytligt känner till), den alltmer ingripande och kränkande övervakning, som staten och de stora företagen ägnar sig åt, med mera, med mera... Därvidlag verkar det dock som att jag tog grundligt miste...

Jag förstår dock inte riktigt vad Hans Palmstierna vill komma fram till egentligen. Han verkar kritisera det han kallar för en allt starkare stat, men vill heller inte ha ett "pöbelvälde", som han kallar dagens samhälle. Men om man har ett starkt civilsamhälle, med olika sinsemellan konkurrerande grupper och en svagare central eller statlig styrning, då kan man väl med lite ond vilja kalla detta just för ett pöbelvälde? Det troligaste alternativet till en stark stat, är väl inte ett fredligt och harmoniskt samhälle med automatisk respekt för alla individers mänskliga rättigheter, utan just den tradition som Palmstierna gissningsvis kommer ur - ett samhalle där starka släkter och klaner styrt samhället, baserat på börd och starka relationer till en likaledes familjeärvd kungamakt? Jag menar inte att Hans Palmstierna vill återinföra detta slags samhälle, men jag tänker att en stark stat, framröstad i demokratiska val, kan fungera som en viktig motvikt, både till de klan- och familjeärvda maktcentra som historiskt sett verkat i Sverige, liksom till andra, något mindre familjecentrerade men likväl kapitalstarka organisationer, som olika stora företag. Det kollektiva statliga maktutövandet /kan/ faktiskt vara den lilla människans enda försvar, mot att bli utnyttjad av sådana starka grupper i samhället, som i kraft av sin ekonomiska styrka annars fritt kunde sätta villkoren i arbetslivet och politiken, efter eget gottfinnande och endast med sin egen grupps bästa för ögonen. /Det/ vore ett sant pöbelvälde och skulle tydligt kunna leda till "röstköp" och ett samhälle "där medborgarrätt heter pengar".

/---/ = kursiverat

Pöbelvälde hade man i Nazityskland. Att jämföra dagens Sverige med Nazityskland är oseriöst.

Bristen på principer har sina rötter idémarknaden, vad som vanligen kallas postmodernism. Ett annat namn för postmodernismen är hyperkapitalism. Det postmoderna samhället är "anything goes." Alla "smaker" och alla "behov" tas om hand av marknaden. Kunskap är för frågeprogramledare.

I det postmoderna samhället finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt, sant eller falskt. Det finns bara åsikter. Marknaden (popularitet, pengar) är den enda måttstocken.

Intelligent Design är en postmodern rörelse. Att Intelligent Design saknar vetenskapligt stöd är irrelevant på idémarknaden. Det enda som betyder något på marknaden är popularitet. Istället för att angripa evolutionsläran med vetenskapliga argument (eller några som helst fakta) så använder man sig av emotionella argument. Deras argument är att evolutionsläran är ateistisk. Antingen så är man med Gud eller så är man med Satan. Och man använder sig av vad Stephen Colbert identifierade som "truthiness". "Truthiness is a 'truth' that a person claims to know intuitively 'from the gut' without regard to evidence, logic, intellectual examination, or facts." http://en.wikipedia.org/wiki/Truthiness

Postmodernism är när man kan marknadsföra Snickers som ett mellanmål. Postmodernism är när man kan marknadsföra Snickers som ett mellanmål. Men det som kanske sammanfattar postmodernismen mer än något annat är att superstjärnor inom film och musik i dag medverkar i reklamfilmer. För 25 år sedan förekom detta nästan inte alls. En skådespelare eller rockstjärna som gjorde reklam riskerade att förlora trovärdighet. De riskerade att uppfattas som "sellouts". Musiker tillät inte att deras musik användes i reklam. I dag är det tvärtom. Trovärdighet och principer har inget värde i dag. Det finns inga köpare på (idé)marknaden.

Det finns inget förtryck av minoriteter i demokratier. Förtryck av minoriteter finner man var det inte finns någon demokrati. Om historien påvisar någonting så är det att demokratin är minoriteternas främsta beskyddare.

Staten är inte den som bedriver hets mot minoriteter, så som homosexuella. De som driver hets är privata institutioner och organisationer, som Pingstkyrkan med Åke Green i spetsen.

Vidare så är staten folket i en demokrati. Där är stora skillnader mellan en stat av folkvalda och en stat under en envåldshärskare.

@John H Nilsson: Pöbelvälde har ingenting med civilsamhället att göra så det är inte alls något motsatsförhållande mellan ett dito och stark stat. Snarare tvärtom; ett 'pöbelvälde' implicerar just ett välde - ett ramverk av politisk styrning inom vilket en given grupp människor kan påverka de politiska besluten i godtycklig riktning vilket med nödvändighet påverkar samtliga ute i samhället. Det som sker ute i civilsamhället däremot (i idealfallet), påverkas endast de som låter sig påverkas inom en given intressegrupp och de som vill får stå utanför detta.

#13 och #11:

Nej, civilsamhället är inget pöbelvälde. Helt rätt. Men det är också fel, men kanske mest av allt naivt att tro att civilsamhället endast påverkar inom en given intressegrupp.

Det finns tre sektorer i samhället som man ofta talar om: staten (politiken), civilsamhället (idéerna) och affärslivet (inkomsterna). Vi vet att i ett komlext samhälle r dessa tre sekoter sammanblandade, både på organisationsnivå och på en personlig nivå.
Staten, det vill säga den politiska sfären, handlar om beslutsfattande och maktutövande. Det är därför vi har allmänna val för att välja politiska representanter. Ett effektivt samhälle, i form av en nationalstat, kräver representation. Detta förutsätter givetvis också ett frundläggande förtroende för våra förtroendevalda.

Politikens begränsningar ligger just i att det alltid är en kamp om makten. Kompromisser behöver göras för att nå majoritet och i en demokrati är det naturligt att köpslå med sina idéer . Något annat skulle innebära att man alltid kör över oppositionen. Detta sker i många länder med katastrofala resultat. Många förstår inte att politiken har denna natur och tycker politiker är korrumperade. I slutändan handlar det om makt - skall man bli politiker är makt det övergripande intresset för annars kan man inte genomföra sin politik. situationen gör också att det är svårt driva idéer som ligger bortom den dagspolitiska agendan - vissa idéer är inte politiskt möjligt att driva.

Civilsamhällets roll är därför att stå för nya idéer. Civilsamhället behöver inte jaga efter makten för maktens egen skull. Det vill påverka och öppna politiken och näringslivet för nya idéer. Dess enda lojalitet är idén. Vem som helst kan ansluta sig till idén och den civilsamhällesorganisation som får många anhängare har också makt att påverka makthavare.

Vad artikelförfattaren glömmer är näringslivet. Precis som politiken är begränsat av spelet om makten så är näringslivet begränsat av vinstintresset. Hur mycket man än vill och hur bra varan än är, kan man inte sälja varor som ingen vill köpa. Men vi vet alla att näringslivet har enorm makt över våra liv och är de facto den kanske största begränsningen för vår frihet: det ger oss våra pengar och och får oss att köpa det de vill sälja.

Artikeln är ganska snömosig, inte minst med tanke på att näringslivets roll är helt bortglömd. Om det är några som är stora maktspelare i gränssnittet näringsliv och civilsamhä
lle så är dt arbetsgivarorganisationer i samspel med thinktanks som Timbro och hela mediaapparaten givetvis.

Och en liten fotnot till #3: Din lärare hade faktiskt rätt. De flesta lärare är inte alls miljöpartister eller vänster. De flesta journalister röstar dock på mindre partier, så det är snarare rätt att säga att de inte röstar på (m) eler (s). Journalist blir man ofta för att man är intresserad av att granska makthavare (ja, journalister skiljer sig inte från ingenjörer eller läkare i sina grundläggande motiv). Därav följer ofta naturligt att man sympatiserar med små partier. Själv gick jag på journalisthögskolan i slutet på 90-talet och då var det (v) och (fp) som var de största partierna i de regelbundna undersökningar som faktiskt görs. Media är idag för övrigt till över 80% ägt av helt kommersiella intressen och med borgerliga ledarsidor. Journalister har ganska begränsad makt över en redaktionella agendan, de är anställda som alla andra.

#13 Fredrik Andersson:
"@John H Nilsson: Pöbelvälde har ingenting med civilsamhället att göra så det är inte alls något motsatsförhållande mellan ett dito och stark stat. Snarare tvärtom; ett 'pöbelvälde' implicerar just ett välde - ett ramverk av politisk styrning inom vilket en given grupp människor kan påverka de politiska besluten i godtycklig riktning vilket med nödvändighet påverkar samtliga ute i samhället. Det som sker ute i civilsamhället däremot (i idealfallet), påverkas endast de som låter sig påverkas inom en given intressegrupp och de som vill får stå utanför detta."

Om civilsamhället består av till exempel politiska partier, arbetsgivarorganisationer, fackförbund, religiösa samfund, idrotts- och nykterhetsorganisationer etc, så driver väl i och för sig de flesta av dessa en agenda som är tänkt att påverka alla i samhället? Och även i en demokrati med ett starkt civilsamhälle gäller väl, att medborgarna kan "påverka de politiska besluten i godtycklig riktning vilket med nödvändighet påverkar samtliga ute i samhället"? Det finns ju ingen demokratisk helig skrift eller så, som skulle kunna "styra upp" folkviljan i enlighet med den "heliga läran", som sker i teokratier av olika slag. Inte ens demokratin i sig själv är ju "helig" - vill folket rösta bort den, genom att ändra grundlagarna, så är ju detta möjligt, vad jag förstår. Snacka om en "godtycklig" styrelseform...

Ordet "pöbel" kommer enligt Wikipedia av det latinska ordet "populus", som betyder "folk". Pöbelvälde betyder alltså egentligen "folkvälde", i motsats till styrelseformer som monarki eller teokrati. Att ordet "pöbelvälde" har en negativa klang, härstammar väl egentligen från den nedsättande värdering som forna tiders överhet visat de lägre samhällsklasserna. Men "pöbelvälde", i betydelsen folkvälde, ligger faktiskt inte så långt från 1 § i Regeringsformen:

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt."...

Hans Palmstierna:
""Samhället" definierat som frivilliga relationer och samarbete är utdöende. Allt eftersom staten har tagit en allt större roll i våra liv, och lovat oss att förevigt (d.v.s. tills pengarna är slut) ta hand om alla våra problem genom skatter, bidrag, regleringar och glättiga politiska manifestationer så har befolkningens vilja till frivillig välgöranhet, frivilligt samhällsansvar och gemensamma värderingar blivit allt mer utarmad."

Jag vill hävda att själva formandet av en stark stat, faktiskt kan vara ett uttryck just för "frivilliga relationer och samarbete". Tillräckligt många människor har till exempel varit tillräckligt intresserade av att ha en bra och förutsägbar sjukvård, och inte vara hänvisade till välgörenhet, för att ha kunnat genomdriva att vi gemensamt ska avsätta resurser till detta, genom att betala skatt.

När Alliansregeringen nu sänker inkomstskatterna, minskar det gemensamma skatteuttaget och därmed finansieringen av den del av samhället som vi gemensamt kan besluta om i demokratisk ordning. Högerns hat mot kollektiva lösningar, inom vilka annars enskilda, ekonomiskt maktlösa individer kan få inflytande, visar sig i dessa "jobbskatteavdrag", liksom i försämringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna och i motarbetandet av fackförbunden.

Högern representerar därför i det stora hela inte mera av "frivillighet" och "relationer", utan snarare mera av möjligheter att /inte/ behöva engagera sig och vara solidarisk, jämte mera av godtycklighet och utsatthet för ekonomiskt svaga grupper och individer. Exemplet med vilken vård som kommer att kunna erbjudas den enskilde, blir i det borgerliga samhället mera slumpmässigt beroende av den egna ekonomin och enskilda filantroper och rika välgörare, än att som i ett samhälle med större gemensam sektor, mera vara en rättighet för alla.

/---/ = kursiverat

Härlig artikel! Man kanske borde försöka stämma folkpartiet då de uppenbarligen seglar under falska flagg då de påstår sig vara liberaler.

Jag tror att det största problemet för Sverige är något som du delvis berör, nämligen den bristande kunskapen om skillnaden mellan demokratiska värderingar och demokrati. Om man jag ser till vad jag fick lära sig under min skolgång så tror jag att kunskapen om det är i princip noll.

Många kommentarer visar med all tydlighet att kunskapen även här är låg. Någon säger bland annat demokrati inte är ett bra system utan det bästa vi har, vilket är ett klassisk uttryck. Jag vill påstår att det här uttrycket gäller demokrati när man i huvudsak ser det som allmän rösträtt. De demokratiska värderingarna däremot är ingen kompromiss utan ett helt fantastiskt system som ser till att skydda individen från alla möjliga typer av individer eller grupperingar som avser att inskränka denna frihet. Om man söker ett system för att individer lyckosamt ska kunna leva tillsammans så kan man tänka sig massvis med lösningar. Om systemet dessutom ska kunna anses rättvist så finn det däremot bara ett och det är ett demokratiskt. Då pratar jag givetvis inte om dagens demokrati där majoriteten kan rösta bort eller rösta fram rättigheter och skyldigheter för enskilda individer.

#15 Mister J:
"Civilsamhällets roll är därför att stå för nya idéer. Civilsamhället behöver inte jaga efter makten för maktens egen skull. Det vill påverka och öppna politiken och näringslivet för nya idéer. Dess enda lojalitet är idén. Vem som helst kan ansluta sig till idén och den civilsamhällesorganisation som får många anhängare har också makt att påverka makthavare."

Det enklaste och bästa är väl då att det finns ett valfritt "civilsamhälle" som är helt oberoende av statens demokratiska system. Därför bör statens (och staternas) territoriella jurisdiktion med våldsmonopol och beskattningsrätt avskaffas helt för alla dem som inte väljer att vara statens medlemmar. Men även alla dem som inte vill vara medlemmar har förstås samtidigt sin mäskliga rättighet att inte på något sätt hindras från att valfritt bo, arbeta och vistas inom landet (ett territorierium). De som inte är medlemmar har naturligtvis inte någon som helst del av välfrärdsamhällets positiva rättigheter, utan får då helt privat betala och försäkra sig när det gäller "vård, skola, omsorg", beskydd och allt annat som betalas med medlemmarnas skattemedel. Alla som anmält sig som medlemmar av staten, dess våldsmonopål och beskattningsrätt lever naturligtvis då kvar under den befintliga och medlemsbaserade representiva demokratin in det statliga territoriet. De som inte är medlemmar inom staten kan naturligtvis då vara medlemmar inom, och fritt bilda vilka sammanslutningar och föreningar som helst.

... våldsmonopol... alltså inte med å...

#17 John H Nilsson, 2011-06-04

"När Alliansregeringen nu sänker inkomstskatterna, minskar det gemensamma skatteuttaget och därmed finansieringen av den del av samhället som vi gemensamt kan besluta om i demokratisk ordning"

Ovanstående är ett påstående som inte har stöd i verkligheten. Skatteintäckternas och utgifternas balans förbättreades, genom att många som förut tagit emot från den gemensamma kassan betalar in istället. Sveriges finanser är bättre än sen länge. Högern anser att det är bättre att du behåller mer pengar och använder de vid behov än att de tas ifrån och någon annan bestämmer när du får tillbaka delar av det. Någon annan bestämmer OM och NÄR du har behov av de pengarna. Och som ofta, de som bestämmer kräver stora belopp för det "arbetet" att bestämma över dina eventuella behov - och dränerar kassan.
När du använder pengarna, du har ett ansvar för dig själv eller familj eller whatever. När en tjänsteman bestämmer, har han/hon inget ansvar alls, gör han/hon fel, drabbar inte honom/henne. Det öppnar för anomalier från lättja till grovt missbruk av makt, hela skalan ser vi dagligen.

Demokratibegreppet är som artikeln visar, svårdefinierat. Innehållet beror helt på vem som definierar vad som är demokrati. Följande citat ur texten exemplifierar detta: "I den moderna demokratin har inte alla samma rättigheter, utan enbart de rättigheter staten väljer att dela ut". Det låter ju inte speciellt demokratiskt. Det demokratiska innehållet kan i princip omstöpas efter politisk idealitet och med hänvisning till att det råder konsensus i frågan. På så sätt kan man driva igenom vilka galenskaper som helst. Ta bara tyska kärnkraftsfrågan och klimatfrågan som exempel. Med hänvisning till konsensus kommer vi att uppleva en hämmad utveckling på alla områden. Med hänvisning till konsensus skulle vi kunna få ett samhälle som tror på översinnliga makter etc. Vi behöver en ny politikerkår som inte gömmer sig bakom konsensusbegreppet. Politiker måste våga leda utvecklingen framåt och inte som nu, begränsa den.

#22 Aris Toteles,
Vad säger du då om detta:
"Mellan 2006 och 2009 har det svenska skattetrycket sjunkit med 1,4 procentenheter, främst beroende på införandet av jobbskatteavdraget"?

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skattetryck-i-Sv...

Follow the money! Det är inte demokratin det är fel på, inte heller det ekonomiska systemet egentligen, det är den ekonomiska komplexiciteten som är problemet. Så länge vanliga villaägare med lite enkla banklån behöver hjälp att göra något så basic som att deklarera så är det inte så konstigt att de röstar för löneskatteavdrag, det är i dag så gott som den enda egenmakt man har att förbättra sin egen ekonomi. Att tjugofem procent av ungdomarna genomskådat den valbåsrelaterade papperslappsritualen som hålls vart fjärde år är väl snarast att betraktas som sunt, och bör inte misstolkas som ett dissande av demokratin i sig. Att man "ropar" på en stark man att leda landet likaså, när man inte själv har någon makt över sina inkomster så är ju hoppet om en stark finansminister (snarare än statsminister) det enda hopp man har om att bidragen skall fortsätta flöda, huruvida de kommer från höger och går genom företagen innan de kommer till en själv, eller från vänster och går direkt till en själv, är ju oväsentligt.

Flat Tax – det vore något det!

#21 Magnus Johansson, kristendomen är lika relativistisk som alla andra moralsystem.

Oavsett vad kristendomen är så visar studier att troende är mer omoraliska än otrogna. Studier visar att troende är mer benägna att fuska för att ta sig fram. Argumentet är att om en kristen fuskar på högskoleprovet och tar en plats från en otrogen så kommer den kristne att kunna göra mer gott än vad den otrogne skulle göra med utbildningen. Ändamålet helgar medlen.

Sen har vi det faktum att de flesta människor slutar tro på tomtar och troll när de är 7 år. Samma sak sa Nietzsche för mer än 100 år sedan, fast i andra ord. Han kallade européerna galna för att de trodde att man kunde låtsas att den kristna moralen gäller även om ingen tror på Jesus.

Vidare menade Nietzsche att våra moraliska värderingar kommer att avgöras på marknadsplatsen/idémarknaden. I dag är det Hollywood och andra aktörer på marknaden som bestämmer våra värderingar.

#23 Björn Boström, påståendet att avskaffandet av kärnkraft skulle hämma utvecklingen är en "truthiness". ("Truthiness is a 'truth' that a person claims to know intuitively 'from the gut' without regard to evidence, logic, intellectual examination, or facts.") Det kan visa sig vara sant. Men så länge det inte finns fakta som stödjer en position så är det bara en tro. Att kalla de som inte delar din tro för galningar gör dig till inte bara en galning, utan en extremist.

Peter H #27; Det finns inga fakta som kan stöda det som inte har hänt ännu, men med stöd för andra fakta kan man anta eller göra ett hypotetiskt antagande. Rent hypotetiskt kan man påstå, att om man stänger av en så stor energiandel som kärnkraften står för, får man stora problem. De som är ansvariga för ett så stort ingrepp i energiförsörjningen kommer att hållas ansvariga för följderna, vilket väljarna ser till.

Fantastisk artikel. Jag trodde inte ens att det fanns folk som tänkte i de här banorna i Sverige...

#24 John H Nilsson, 2011-06-05

Visst. Men det är bara den ENA sidan, inkomstens sida. Du skall se det tillsammans med utgiftens - då får du BALANSEN. Och det är det som räknas. Så på samma ställe, men litet längre ned:

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget/Statsb...

Sen det här:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetslos...

Sjunkande arbetslöshet? Det är Sverige i stort sett ensam inom OECD.

Summan är så här lång positiv, när det gäller ekonomin. Samtidigt som flera länder gick den motsatta vägen inom EU, Grekland Portugal, Spanien är i stort sett bankrupta. Och sanna mina ord, UK kan kollapsa också mycket fort, om de inte hittar på något. Irland är redan på rutschkanan.
Och så Sverige förbättrade sin ekonomi, litet mer än marginellt. Det tycker jag är ett gott betyg för Alliansen. Utan att vara alltför höger, snarare passar jag in i mitten.

#30 Aris Toteles,
Det här med nationalekonomi är jag inte så himla bevandrad i egentligen, så det kanske är lite vanskligt för mig att gå in på sådant. Men strikt sett så uttalade jag mig ju i #17 bara om skatteuttaget relaterat till inkomstskatterna, och då kan vi väl ändå vara överens om att det har minskat?

Hur som helst går väl det mesta av den borgerliga politiken ut på, att minska den andel av ekonomin som medborgarna gemensamt har inflytande över, till förmån för privata intressen? "Jobbskatteavdragen" och andra sänkta skatter (inklusive borttagandet av förmögenhetsskatten), jämte utförsäljningen av flera av de statliga bolagen, är väl tydliga exempel på det?

Sen kan du har rätt i att /balansen/ mellan inkomster och utgifter har förbättrats, men detta blir ju resultatet i alla lägen som utgifterna blir mindre relativt inkomsterna. Hur balansen är, säger ju egentligen ingenting om de absoluta talen eller om hur stort skattetrycket (skatteuttaget i relation till BNP) är. Du kan få en bättre balans, också genom att höja både inkomster och utgifter, bara du höjer inkomsterna (skatterna) mer än utgifterna. Eller hur? Och då ökar ju faktiskt den gemensamt och demokratiskt styrda statliga eller offentliga sektorn, relativt den privata, i motsats till vad jag hävdar är fallet nu. Man kan ju ha en 50/50-balans mellan inkomster och utgifter, vid ett skattetryck på både 1%, såväl som på 100%, tänker jag. Eller pratar vi om olika saker?

#31

Jag tror att du har uppfattat det hela lite snett. Den totala mängden pengar är = inkomst-utgifter-skuld. Under det borgerliga styret minskade inkomsten litet, utgifterna minskade litet mer, och även skulden minskade. Det innebär att det totala disponibla mängden ökade, inte minskade.
Sen "Hur som helst går väl det mesta av den borgerliga politiken ut på, att minska den andel av ekonomin som medborgarna gemensamt har inflytande över, till förmån för privata intressen?"

Så ser jag inte det. Det handlar mer om att minska onödiga transfer från individen till staten och tillbaka. Förlusterna under transferen är helt enkelt för stora. ALL transfer är naturligtvis inte onödiga, vettig finanspolitik försöker eliminera det onödiga och rationalisera det nödvändiga.

#32 Aris Toteles,
Jag vet inte om vi är riktigt ense... Tar man in mindre pengar till staten, blir det väl mindre att fördela? Punkt. Och om man sedan minskar utgifterna, har man ju också minskat den del man fördelar på ett demokratiskt sätt, vilket var vad jag från början hävdade att den borgerliga regeringen hade gjort.

Jag lägger ner min argumentation här., tills vidare, men tack för diskussionen.

#34
"Jag vet inte om vi är riktigt ense..."

Nej, det är vi tydligen inte...:)

jag formulerar om: en stor del av system pengar var bundna i förpliktelser (typ arbetslöshets ersättning, sjukförsäkring etc.) som system egentligen inte bestämde över. Genom att minska arbetslösheten och sjukfrånvaron minskade de bundna utgifterna, så trots att intäkterna minskade, hade staten mer att bestämma över.
Hoppas att jag lyckades förklara bättre den högre gången.

Rättstavnings programmet byter idrotten ut mina ord.
Läs: system=staten.

idrotten=ideligen

och tidigare: den högre gången=den här gången

snart flyger en dator ut genomfönstret.......

Tja, vad ska man säga om Palmstiernas analys annat än att den är är en ganska substanslös ordanhopning, som främst förkunnar att han inte trivs i den förefintliga politiska demokratin. Kommer man fram till att alternativen vi står inför är
A. att välja vem som ska förtrycka oss och
B. att återvända till ett system baserat på principen att förtryck är fel,
ja, då har man inte sagt något av betydelse. Självklart måste ju alla samtycka till att förtryck är fel - alltså bort med förtrycket. Palmstierna är alltså för det goda och mot det dåliga, precis som alla andra. Men det finns miljoner väljare som inte är överens med honom om att vårt nuvarande system är så fullständigt åt fanders som han i vredesmod beskriver det. Och varför skulle inte den enes rättighet kunna vara den andras skyldighet? Min språkförståelse ser ingen motsägelse eller orättvisa däri. Palmstiernas ordval är känslomässigt styrande på ett vilseledande agitatoriskt sätt. Att ett parti "köper röster" kan lika gärna beskrivas som att partiet försöker tillmötesgå väljarnas önskan om en reform. Att det skulle handla om "röstköp" är ett rop som skallar från alla de intressenter som känner sig förbigångna. Men sådan är demokratin (också): kompromissande och avvägande. Palmstiernas text uttrycker alltså ingenting annat än att han för egen del inte är nöjd med utfallet. Men skulle detta faktum vara odemokratiskt?

#38

Det är inte alls uppenbart för de flesta att förtryck är fel. De flesta är idag av åsikten att en pöbels vald mängd av någons inkomst skall tas ifrån honom, utan att referera till någon princip utöver att det är "demokratiskt". De flesta är överens att mängder av lagar, regler och subventioner skall få införas vilka begränsar andras liv, trots att de inte behövs för att skydda människor från våld och övergrepp från andra, utan istället för att de uppfyller en given väljargrupps "önskemål". När "önskemål" blir samma sak som "rättigheter" då har vi ett sant pöbelvälde.

Det faktum att väldigt få människor idag förstår skillnaden mellan att ha ett önskemål, och att försöka lagstifta om att detta önskemål skall påtvingas andra är en av anledningarna att systemet förr eller senare kommer kollapsa. Den brist på respekt för individers suveränitet som existerar kan bara leda till antingen en Sovjet-liknande tvångsstruktur, alternativt att systemet vid någon punkt slängs på historiens sophög.

Och folk överlag tycker inte att systemet är åt fanders mestadels för att de ännu inte fått uppleva de obehagliga konsekvenserna av statliga löften som inte kan hållas. Av ekonomiska skäl kommer de flesta inte få i närheten av vad de blivit utlovade i form av sjukvård och pension. Detta är en del av den korrumption som uppstår när ett system går från "demokratiska värderingar" till enbart "demokratiskt röstande". Och om vanligt folk - särskilt låg och medelklass - visste att systemet är riggat för att förflytta välstånd, kunskap och framtidsmöjligheter från den stora majoriteten till en liten minoritet skulle de nog vara väsentligt mycket argare, men än så länge så regerar det marxistiska idé-arvet i stugorna.

Demokrati handlar inte om kompromisser, det handlar om att förhindra övergrepp av en folkgrupp på en annan. Demokrati var tänkt att vara ett medel för att tygla möjligheten att förtrycka andra via politisk makt, men har blivit motsatsen.

Om din rättighet blir någon annans skyldighet, så har du därmed gjort övergrepp på någon annans rättigheter. Ganska simpelt, faktiskt. Du kan inte i samma mening hävda att vi har rätt att inte bli bestulna på våra ägodelar, och sedan tillägga "....förutom när staten tycker det är lämpligt", och förvänta dig att din teori skall anses logiskt konsistent. Återigen så visar pöbelväldet sin fula nuna när vi diskuterar rätten att beskatta för just de önskemål vi har om vart pengarna skall gå.

Din uppfattning om demokratin är precis så som staten vill ha den, följaktligen råder jag dig att inte bli förvånad när den politiska apparatens lögner och systemets konsekvenser drabbar dig personligen - det är ju trots allt "demokratiskt" ur din synvinkel. Samhällsproblem by design, får man lov att kalla det.

#35-37 Aris Toteles,
Som sagt, jag lägger ner tillsvidare... Skrev en längre kommentar förut, men lyckades tappa bort den... Jag skickade den, men glömde att jag loggat ut i en annan "flik" , så den försvann och det hjälpte inte att "backa". Därför blev min replik ovan lite kort, för jag ville ändå få iväg något. Tydligen är det fler än du som kan ha problem med datorn ibland... :-)

Hans Palmstierna, jag tolkar din tystnad vad gäller min kommentar (#4) som att du ger mig rätt i att det snarare är mer altruistiska värden som möjligen ska vara överordnade demokratin.

Hans Palmstierna tycks mig vara en sorts ropare eller profet som i en vision ser att riket är dömt till undergång på grund av dess invånares dyrkan av falska gudar och beläten. Utan att tveka kallar han majoriteten för pöbel som skinnar den rättsinnade minoriteten, som begränsas i sina livsmöjligheter. Jag gissar att han à la teapartyrörelsen vill stoppa all transferering av medel från folk med inkomster till folk utan inkomster. Han förväntar sig att läsaren skall svälja hans definition av beskattning, att det i själva verket är stöld. Men de flesta, inklusive jag själv, instämmer inte alls i denna definition. Jag omfamnar socialstaten. Jag anser att den s.k. köpkraften måste vara så fördelad i befolkningen att ingen blir stående vid sidan om och ser andra smörja kråset. Den socialpolitiska konsten är att se till detta legitima folkintresse utan att alltför mycket bromsa de framåtsträvande krafterna som givetvis skall få ut mer än andra för sina innovationer (t. ex. företagare och konstruktörer). Att det är viktigt att folkflertalet har en god köpkraft kan illustreras av följande berättelse, som en gammal sosse förtalde mig: Nån gång i slutet av 40-talet levde i Bjärred en gammal cykelhandlare. Hans kunder var några bondgårdar, distriktsveterinären, apotekaren och en och annan lektor. Sedan fick alla barnbidrag och eternitarbetarna i Lomma kunde äntligen handla cyklar till sina barn. Affärerna fick ett stort uppsving.
Istället för att lata sig i höginkomsttagarnas bankböcker satte deras pengar fart på hela Sverige. Som vi vet blev det en god affär, även för dem som i Palmstiernas terminologi var de bestulna.

#4 : Det finns ingen altruism i att nicka accepterande till att staten stjäl från din granne och ger till någon som har mindre. Socialister älskar att utmåla sig själva som hjältar, när det i själva verket inte är de som betalar.

Och att tala om moral när man instämmer i den policy som pressar folk i arbetslöshet, bidragsberoende och ett liv utan ekonomiska möjligheter känns ganska blekt, om jag skall vara ärlig. Om du nu är en sådan altruist antar jag att du har givit bort allt förutom det som den absoluta nöden kräver, för att hjälpa andra?

Människor har i alla tider hjälpt varandra, frivilligt. Enda tills välfärdsstaten dök upp, d.v.s. Därefter har det blivit en tävling om vem som kan leva mest på andras bekostnad, och de utsatta i samhället används som slagträ för att motivera politikers önskan om att reglera oss alla till deras syn på den perfekta människan, med rakt motsatt resultat. Alla samhällsproblem vi ser omkring oss är en direkt effekt av statlig intervention.

#42 Uppenbarligen är jag emot all transferering av tillgångar som inte sker på frivillig basis. Bidrag under tvång hjälper vare sig avsändaren eller mottagaren, det hjälper bara välfärdsstaten att motivera sin egen existens. Och ja, riket är dömt till undergång, om inget ändras. Troligen inte en våldsam, explosiv sådan utan en gradvis försämring av levnadsvillkoren tills medlen till slut inte längre finns för att finansiera detta sociala pyramidspel. Beskattning är per definition stöld - bara för att du har ett territoriellt monopol på beskyddarverksamhet betyder det inte att du är mindre omoralisk.

Och trams om fördelning av köpkraft är en sedvanlig vänsterorienterad illusion som propageras av ekonomiskt ignoranta som inte kan stava till vare sig Says lag, kapitalstruktur eller långsiktiga investeringar. Fördelning av konsumtionsmöjlighet är bara det - att ekonomin ställer om till att producera omedelbar varor och tjänster istället för kapitalvaror får naturligtvis BNP-siffrorna att se jättefina ut på kort sikt. Och förstör skapandet av välstånd på lång sikt. Det har aldrig funnits några pengar "inlåsta" i höginkomsttagares bankböcker, pengar som sparas lånas ut eller investeras. Att det säljs x antal cyklar är inte ekonomisk utveckling, enbart en omfördelning av vad som köps och vem som får det.

Den "socialpolitiska konsten" är att kunna ljuga så bra om sin motivation och vad man är villig att offra för att nå sina mål så att mindre utbildade människor tror att det är en bra affär för samtliga inblandade, särskilt dem själva.

Om vi får ett samhälle centrerat kring marknaden och med en liten nattväktarstat träder stora och små företag in som maktutövande kollektiv över individen i statens ställe. Friheten för den enskilde individen ökar inte.

Högern har alltså ingen frihet att erbjuda den enskilde individen.

Nöden har ingen lag, om vi tar de mest extrema fallen med de kinesiska arbetarna som erbjuder sitt för några kronor per timma. Vari ligger frivilligheten, att jobba där, bli luffare eller svälta ihjäl? Är det detta som avses med frivilliga överenskommelser?

Bara genom det stora utbudet är priset på arbete lågt. Man kan säga att fabrikören stjäl pengar från de underbetalda löntagarna, skatten är bara ett sätt att ta tillbaks lite av pengarna och omfördela dem. Deras egna pengar. Företagens viktigaste tillgång är deras anställda.

Kollade senast idag på ett klipp med Thomas Sowell där han förklarar att demokratiska principer eller demokrati i dagens form är meningslös.
När demokrati blir likställt med att majoriteten har rätt att bestämma så fyller inte demokrati någon funktion, annat en att vara ett smidigt sätt att bestämma oviktiga frågor.

Att majoritetsbeslutsprincipen bara gäller mindre viktiga frågor bevisas av att de viktiga frågorna för individerna istället behandlas i konstitutionen eller i Sveriges fall i grundlagen. Dock är beskattning något som bestäms genom majoritetsbeslut vilket förstör möjligheten för det politiska demokratiska systemet att någonsin kunna uppnå det som det har som mål, nämligen att skydda individen från majoritetens vilja. Skatt och andra regleringar som tullar är verktyg som kan användas för att tom döda individer eller grupper vilket historien också visar många exempel på.
Det märkliga är att det här anses ok av många samtidigt som jag inte träffat någon svensk som tycker att man borde kunna rösta för att en individ eller grupp ska dödas.

Det sjuka är att om man väljer att kalla stöld för skatt så ändras helt plötsligt gemena mans uppfattning om vad som är moraliskt riktigt.

Ett exempel är när danskarna lyckades bygga upp sin statskassa genom ett sinnrikt sätt att beskatta handelsfartygen för dess last. I stället för att ta samma avgift för alla båtar så tvingades skepparna att uppskatta värdet på lasten och skatta utefter det. Den danska staten hade rätt att köpa lasten för det uppgivna priset vilket motverkade att skepparna ljög ner lastens värde. Den danska staten bestämde en godtycklig skattesats, systemet blev hyllat och danska staten välmående.

Somaliska pirater stoppar också stora skepp runt sin kust och begär en procentsats av skeppets och lastens värde, vilket tex ryssar många gånger valde att betala istället för att hävisa till märkliga principer om att aldrig ge vika för gisslantagare. Världen fördömer unisont somaliernas beteende vilket för mig känns väldigt logiskt. Principiellt är det dock så att danska staten gjorde kan ses som samma sak och den enda skillnaden är att man väljer att kalla sin lösensumma för skatt.

Hans Palmstierna har noga besett inga argument alls för sina angrepp mot den parlamentariska demokratin. Han ger det som han ogillar en nedsättande beteckning och hux flux är argumenteringen avklarad: beskattning döps om till stöld och skattepolitiken till gangsterpolitik (territorier, beskyddarverksamhet m.m.). Likaså tror han att en esoterisk nationalekonomisk jargong (Says lag) ska göra intryck. Det gör det inte. Nationalekonomiska teorier kommer och går och kommer igen: Vad sägs om "utsvettning" och "The General Theory of...". Nej, Palmstierna, kom ner på jorden och inse att du ägnar dig åt en disciplin som är en sorts siarkonst och som har sitt ursprung i shamanism och astrologi.

#44 : Du skriver "Om vi får ett samhälle centrerat kring marknaden och med en liten nattväktarstat träder stora och små företag in som maktutövande kollektiv över individen i statens ställe. Friheten för den enskilde individen ökar inte."

Förklara gärna för mig hur ett företag som enbart sluter frivilliga avtal (med både arbetskraft, ägare samt konsumenter) kan utöva makt över någon?

#46 : Jag har ganska gott om argument, skulle jag vilja påstå. Jag argumenterar att demokratin har blivit principlöst pöbelvälde, men förklara gärna vilken princip det är (förutom minoritetsförtryck) som ligger bakom våra demokratiska beslut.

Vidare argumenterar jag att "sär-lagstiftning" där olika saker gäller för olika personer beroende på deras livssituation inte är hållbart - det sätter olika individer i konflikt med varandra och går inte att kombinera med någon logisk princip för maktfördelning överhuvudtaget.

Slutligen är mitt argument att dagens politiska system leder till en situation där politiker agerar för sitt eget bästa och inte för folket (moderaterna och socialdemokraterna är i princip samma parti, med enda skillnaden hur pragmatisk syn de har på ekonomi).

Says lag nämnde jag för att förklara att ditt "ekonomiska" exempel var fullständigt utan teoretisk basis. Slutligen kan jag upplysa herrn om att jag har fötterna ganska stadigt på jorden (och vid tillfällen en halv decimeter ned i densamme). Min "siarkonst" består inte av att förutspå framtiden, utan helt enkelt att ta nuvarande trender och förlänga dem in i framtiden och logiskt resonera vad resultatet blir om inget förändras. Självklart kan saker ändras längs vägen, men tills så sker ser jag ingen anledning att förvänta mig någon annan framtid än den jag ser framför mig. Shamanism och astrologi är baserat på slumpmässiga tolkningar av slumpmässiga fenomen. Jag ser inget slumpmässigt i vare sig mina tolkningar eller val av grund för resonemang.

Men prata gärna på för all del, alltid roar det någon.

Mycket bra artikel!

När jag läser kommentarerna till artikeln kommer jag att tänka på Churchills uttalande om att "demokratin är den sämsta styrelseformen, bortsett från alla andra".....

Men demokratin är beroende av att medborgarna engagerar sig, och där brister det å det grövsta i dagens Sverige.

"Mätta magar sitter stilla", kanske......?