Långtidsutredningarna

Ulf Öfverberg om Långtidsutredningarna

Alarmisterna har fel om framtidens finansiering av välfärden

Publicerad: 2011-05-06 06:05, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Långtidsutredarnas varningar om att pengarna inte räcker till välfärden har inte slagit in. Och det finns ingen anledning att tro att alarmisterna kommer att få rätt i framtiden heller. Det skriver Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna/Almega.

132 millningar
22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ulf Öfverberg är ordförande för Folkpartiet Södermalm och har ett förflutet som bland annat politisk tjänsteman och ledarskribent. Han jobbar som Näringspolitisk expert på Vårdföretagarna/Almega.

Det som brukar kallas för den svenska modellen står onekligen inför utmaningar de närmaste decennierna. Men utmaningarna handlar inte om att pengarna riskerar ta slut och att välfärdsstaten därmed inte kan leva upp till sina åtaganden för att resurserna har dränerats. Istället handlar de om hur vi anpassar oss till globaliseringen för att även fortsättningsvis vara konkurrenskraftiga.

De mer eskatologiskt lagda opinionsbildarna lägger fokus helt fel. Problemet är inte ett eventuellt finansieringsgap om tio eller tjugo år; problemet handlar om arbetsmarknadspolitik i dag - inte om att pengarna inte kommer att räcka till vård och omsorg i framtiden.

Att förutsäga framtiden tycks ha blivit på modet igen. Per Borg gör det nästan - fast han kallar det för prognoser om framtiden; prognoser som påstås leda till att pengarna inte räcker och att välfärden måste finansieras på annat sätt än hitintills.

Eva Cooper på Timbro är mer resolut, välfärden hotar att braka samman om vi inte släpper in fler finansiärer.
Dessa två är långt ifrån ensamma; ESO (i form av Per Borgs egen rapport), SKL, SCB och Finansdepartementets långtidsutredningar har alla i en eller annan form varnat för att pengarna kommer att sina och att välfärden blir hotad.

För oss som minns påminner i princip dessa varningar och snygga kurvor om de nästan identiska varningar och lika snygga kurvor som 1980-talets libertarianer av olika kulörer visade upp.

Då hette de också att pengarna skulle ta slut och det skrevs hyllmeter av litteratur på olika varianter av temat att välfärdsstaten stod vid gravens rand. Det anordnades seminarium om hur välfärdsstatens åtaganden var alldeles för stora och hur den offentliga sektorn skulle gå under med en lagbunden nödvändighet, som om 1980-talets libertarianer använde sig av den tidigare marxismens deterministiska instrument för att spå framtiden.

Men inte blev det så. Genom en rad av reformer med tyngdpunkt på skuldsanering, avregleringar och liberaliseringar och internationalistiska ambitioner för politiken framförallt genom EU-medlemskapet stärktes den svenska välfärdsstaten genom att vi blev mer konkurrenskraftiga. I dag står den svenska ekonomin och den svenska välfärden jämfört andra jämförbara länder på stabil grund.

Men ändå påstår en rad av opinionsbildare och utredare med flera andra att pengarna kommer att sina inom ett par decennier. Problemet sägs vara den demografiska utvecklingen där vi inte endast blir äldre utan att vi blir fler mycket äldre i relation till antalet sysselsatta. Detta samtidigt som det påstås att efterfrågan på vården och omsorgen kommer att öka.

Men det finns en del grundläggande invändningar som bör resas mot dessa resonemang.

För det första är nationalekonomin som vetenskap inte särskilt väl lämpad för denna typ av prognoser. Kanske bör också finanskrisen och de prognoser som föregick den stämma till viss ödmjukhet inför den osäkerhet som är behäftad med prognoser.

För det andra har Sverige just klarat av det som många säger att vi inte kommer att klara i framtiden.
Huvuddelen av äldreexplosionen ligger faktiskt bakom oss. Sedan 1980 har antalet över 85 år ökat med omkring 150 procent. För sjukvården- och äldreomsorgens del har detta klarats av utan att sjukvårdens kostnader som andel av BNP nämnvärt har ökat.

Under denna tid har även sjukvården utvecklats till det bättre. Nya innovationer har introducerats och kommit medborgarna till del. Se exempelvis DN:s nyligen påbörjade artikel om den svenska sjukvården.

Allt det som en del påstår att vi står inför i framtiden har vi som sagt således redan klarat av. Den rimliga slutsatsen är att sjukvården även i framtiden bör kunna klara sig med ungefär samma andel av BNP - sådär 9 - 10 procent - som hitintills. Äldreomsorgen däremot kommer p.g.a. den demografiska utvecklingen kräva ökade resurser. Men inte tillnärmelsevis i den utsträckning som domedagsprofetiorna gör gällande, utan kanske som högst en till ett par procent i ökning som andel av BNP.

För det tredje är det långt ifrån säkert att vår efterfråga på vårdtjänster kommer att öka i takt med att vi blir rikare.

I grunden för Borg-kommissionens antaganden ligger uppfattningen om den s.k. inkomstelasticiteten. Den beskriver förändringen i efterfrågad kvantitet givet en förändring av inkomst. Äldreomsorg och sjukvård beskrivs som inkomstelastiskt eftersom det antas att ju rikare vi blir, desto mer välfärd (både vad gäller kvalité och tjänster) efterfrågas. När vi blir rikare vill vi helt enkelt lägga en större andel av vår inkomst på sjukvård och äldreomsorg.

Bakom denna utgångspunkt ligger en berömd studie av den amerikanska ekonomen och tillika nobelpristagaren Robert Fogels analys av amerikanska data. Robert Fogel visar att utgifterna för hälsa och sjukvård har ökat omkring 1,6 gånger mer än inkomsten sedan mitten av 1800-talet och drar slutsatsen att inkomstelasticiteten har ökat med 1,6.

Men det finns studier som visar motsatsen. Den turkisk-amerikanske ekonomen Daron Acemoglu har studerat inkomstutvecklingen i olika delar av USA för att slå fast inkomstelasticiteten. Han och hans medförfattare finner också en betydligt lägre elasticitet än vad exempelvis Fogel gör. Deras skattningar tyder på en elasticitet lägre än ett, men skriver att de inte det inte går att utesluta att elasticiteten är ett.

Hur förklarar då Acemoglu att sjukvårdskostnaderna har ökat kraftigt som andel av BNP i USA? Den rimliga förklaringen till den omfattande utgiftsökningen i USA är alltså enligt Acemoglu inte inkomstelasticiteten utan andra faktorer. En rimlig förklaring är att kostnadsökningen har drivits av politiska förändringar som har ökat efterfrågan på sjuk- och hälsovård. Och kanske framförallt att den mer omfattande sjukförsäkringen är privata sjukförsäkringar, vilket onekligen visar sig vara kostnadsdrivande.

En rimlig slutsats, som också känns intuitivt rätt, är att fokus kanske bör läggas på hur vi organiserar och finansierar sjukvården i syfte att begränsa kostnadsökningen.

För svensk del har ju dessutom både sjukvården och äldreomsorgen utvecklats rejält kvalitativt de senaste decennierna samtidigt som inkomsterna har ökat. Trots det har sjukvården andel av BNP inte stigit nämnvärt. I varje fall inte jämförbart med till exempel USA, som har dubbelt så höga kostnader för sjukvården som Sverige.
Det finns inget förutbestämt att efterfrågan på sjukvårds- och äldreomsorgstjänster ska öka i takt med att inkomsterna ökar. Det kan vara så att medborgarna istället väljer att lägga pengarna på konsumtionsprylar, upplevelsekonsumtion som semester eller på försäkringar mot köer i sjukvården; ett problem som inte har med resurser att göra utan är en ren organisationsfråga.

Det fjärde antagandet som är en förutsättning för Per Borg med fleras prognoser är att de utgår ifrån att välfärdstjänsterna inte kommer att ha någon större produktivitetsökning. Det om något kan ifrågasättas.

Sjukvården handlar inte särskilt mycket om personalintensiva tjänster som inte kan effektiviseras. Vårdens innehåll består av att behandla sjukdomar och att förebygga dem. Innovationer, förnyelse och teknisk utveckling möjliggör produktivitetsökning även inom vård och omsorg. För den offentliga sektorns infrastruktur i form av material, lokaler och utrustning som används är det också snarare rimligt att utgå i från en positiv produktivitetsutveckling.

Inom äldreomsorgen har produktiviteten ökat radikalt. Exempelvis har introduktionen av mikron revolutionerat mathanteringen och ökat produktiviteten.

Problemet är inte att det saknas en produktivitetsutveckling inom vården och omsorgen - för det gör det inte - utan att det är svårt att mäta den.

Inom sjukvården är tillgängligheten ett stort problem. Väntetiderna i vården har dock mycket lite med bristande resurser att göra. Det är mer en organisationsfråga. Det är också ett problem som håller på att lösas mycket beroende på valfrihetsreformer och därmed ett ökat antal privata vårdgivare inom ramen för den offentliga finansieringen. Problemen med ojämlik vård är också ett organisationsproblem - till stor del i varje fall. Det går att lösa bättre än i dag med förändrade ersättningssystem; system som används för att styra och inte endast beskriva vården. Vad det inte handlar om i första hand är resurser.

Men om nu inte Per Borg och andras mer eskatologiska förutsägelser om framtiden är helt sanna är de kanske ändå delvis sanna? Antalet äldre kommer onekligen att öka, även om vi blir allt fler friskare äldre blir de sista åren ändå vårdtunga. Även om sjukvårdens kostnader inte behöver stiga nämnvärt som andel av BNP kommer förmodligen kostnaderna för äldreomsorg att göra det. Det problemet är emellertid inte av någon katastrofal karaktär utan kan lösas med goda statsfinanser, indexering av pensionsåldern (enligt modell från Finanspolitiska rådet), låg statsskuld eller någon variant av en äldreomsorgsförsäkring.

Dagens och den närmaste framtidens finansieringar av välfärden är i huvudsak et arbetsmarknadspolitiskt problem. Den typ av lösningar som ökar arbetskraftsdeltagandet och som både sänker åldern för inträdet på arbetsmarknaden och samtidigt skjuter upp åldern för utträdet från arbetsmarknaden är förmodligen de reformer som mest bidrar till att lösa eventuellt framtida finansieringsproblem av välfärden.

Regeringens ambitioner att skapa förutsättningar för en arbetsmarknad för personer över 55 år måste intensifieras. Men den avgörande punkten är att reformera delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen i syfte att minska trösklarna in på arbetsmarknaden för i huvudsak två grupper; unga och invandrare. Så länge regeringen tvekar i detta avseende kommer Sverige även fortsättningsvis att ha en alldels för hög ungdomsarbetslöshet och en alldeles för hög arbetslöshet bland stora invandrargrupper.

Istället för en kommission om framtidens finansiering av välfärden behöver vi en kommission som förnyar den svenska modellen för arbetsmarknaden.

Fördelen med den svenska modellen för arbetsmarknaden har varit dess kommunitära karaktär; parterna har själva garanterat och implementerat modellen brotom statens direkta ingripande. Alternativet är en modell med individuella avtal med domstolar som uttolkare av avtalen vid konflikter; en kostsam, ineffektiv och svårmanövrerad modell.

Den svenska modollen är ett föredöme och kan lämpligen betraktas som civilsamhällets kollektiva lösning på kollektiva problem. Men sedan lagstiftningsivern under 1970-talet har balansen i modellen förändrats; staten har tagit en alltför stor roll i modellen. Resultatet är att ungdomar och många invandrargrupper som står utanför arbetsmarknaden för att trösklarna in är för höga och för svåra att komma över.

Det är dags att reformera arbetsmarknadsmodellen från anställningstrygghet till en trygghet i omställningsförmågan.

Det kräver en reformering av lagen om anställningsskydd, en reformering som dock i dag blockeras av politiska motsättningar. Men Svante Nycander och Anna Ekström har nyligen presenterat en möjlig öppning för en reformering av LAS-lagstiftningen; en tänkbar väg för arbetsmarknadens parter, även om lösningen inte exakt behöver bli den som de två författarna presenterat.

Förändringar i arbetsmarknadspolitiken, arbetsrättslagstiftningen, studiestödssystemet och arbetsmarknaden för de äldre kombinerat med en indexerad eller höjd reell pensionsålder stärker arbetslinjen och därmed också finansieringen av välfärden.

Det behövs också en fördjupning av de valfrihetsreformer, LOV och Vårdval, som nu finns. Valfriheten behöver utvidgas till att omfatta fler områden inom exempelvis specialistvården. Det är reformer som är motiverade i sig och som inte behöver motiveras med att pengarna kanske, om än högst osannolikt, kommer att sina om tjugo år eller så.

Politiska reformer motiveras av våra värderingar och vår omvärldsanalys - inte av skräckscenarier om framtiden.

Ulf Öfverberg (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35886

22 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fruktansvärt lång artikel men bra innehåll.

Det är sant, pengar är inget problem med dagens penningsystem som kan producera oändligt mycket pengar med en knapptryckning.

Nej, det stora problemet för framtiden är överbefolkningen, den som tär på reala resurser som i högsta grad är ändliga.

Vill vi att den äldre generationen ska få leva i trygghet och välfärd måste vi minska befolkningen och inte öka den som inkompetenta ekonomer inbillar sig.

Anledningen till att regering för en katastrofalt dålig politik är att ekonomer som lever i en värld där oändlig tillväxt är möjlig dominerar beslutsfattandet när det istället borde vara hushållningen med naturresurserna som styr politiken.

Banksystemets enorma övervinster är det bästa beviset för att det svenska samhället dras med enorma obalanser, obalanser som kommer att dra ned landet i avgrunden om inget görs och politiken anpassas till verkligheten.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-05-06, 07:44

Fyrtiotalisterna som nu går i pension är de friskaste och minst vårdkrävande äldre Sverige har sett, uppfödda på näringsriktig mat från kostcirkeln. Skolgymnastik, lek i stället för TV-spel, inte supit övermåttan då vin och sprit var ganska otillgängligt. Författaren pekar på rätt problem: dagens unga bär sig vuxet åt först i trettioårsåldern. Ut med unga i arbetslivet, se också till att invandrare först får jobb innan någon annan åtgärd så kanske det inte behövs så mycket mer samhällsintroduktion för dem.

Permalänk | Anmäl #2 Anders Brynge, 2011-05-06, 08:09

Permalänk | Anmäl #3 Anders Brynge, 2011-05-06, 08:09

Bo T. (#1) - kan inte du ställa upp i nästa val? Snälla!
Jag röstar helhjärtat på dig!
Vänliga hälsningar
Åsa

Permalänk | Anmäl #4 Åsa Andersson, 2011-05-06, 08:39

Tack för förtroendet, Åsa Andersson. Tyvärr saknar jag ledarförmåga, jag är en åsiktsmaskin, debattör, kommentator som trivs som fisken i vattnet på Internet och inte någon vidare ledare eller representant för en grupp.

Däremot har jag inget emot att det jag skriver utnyttjas av andra människor eller t.ex. politiska partier som förebild eller motbild. När det händer ökar det min känsla över att vara en medborgare som deltar i den demokratiska processen vilket är den enda ambitionen jag har med skrivandet.

Permalänk | Anmäl #5 Bo T, 2011-05-06, 09:20

Det kitt som höll samman det svenska folket och t o m gjorde moderaterna till socialdemokrater i praktiken evapoeras i snabb takt. Och gissa vad den viktigaste faktorn till detta är. Jo massinvandringen först från sydeuropa och nu främst från Afganistan, Somalia etc.

Invandrarna kommer från samhällen där familj, klan eller annat "bekyddarorgan" än staten är väsenligast. Det svenska folkhemets solidariska principer bygger på att missbruket är mycket litet. Annars kommer det inte det att fungera.

Det är i den processen vi befinnor oss nu. När inte argumenten om "godhet" räcker för att motivera västvärldens mest generösa gränskontroll så för man fram det demografiska behovet. Dvs. att födelsetalen är så låga att man behöver folk. Varför i så fall de mest svårintererade framgår aldrig.

Arbetskraftsinvandringen sätter press på löneläget neråt och den solidariska lönepolitiken mm är snart historia.

Den folkpartistiske skribenten förstår inte att den solidariska betalingsviljan inte kommer finnas i samhället längre för välfärdsprojekt. Var och en blir sin lyckas smed!

Och allt detta har skett utan en vettig debatt. Fy skäms media och politiker!

Permalänk | Anmäl #6 Sten Figaro, 2011-05-06, 09:21

Problemet med ekonomer är att de stirrar sig blinda på siffror. Att den gamla generation går i pension betyder att det kommer behövas mer folk, eller hur? Är det plötsligt så att arbetet som de gamla utför inte längre kommer behövas?

Så, det betyder att jobben kommer till oss ungdomar, eller har jag missat något?

Okej, men skenande kostnader för äldreomsorgen och sjukvården då? Men det är väl inte svårare än att man låter farsgubben bo i gästrummet, om det inte finns pengar för statlig äldrevårdsomsorg! Så gör de ju runt hela medelhavet, varför skulle inte det fungera i Sverige?

Och nog ska vi kunna se till att det finns sjukvård. Det handlar bara om att tänka mer flexibelt, så som artikelförfattaren säger.

Permalänk | Anmäl #7 u_7839, 2011-05-06, 09:51

"Att den gamla generation går i pension betyder att det kommer behövas mer folk, eller hur?"

Inte nödvändigtvis, #7 Carl-Olof Hillerdal. Det kan vara precis tvärtom så att behovet av arbetskraft faller snabbare än vad folk pensioneras.

Ett exempel på detta är under en recession där behovet av arbetskraft minskar och ett annat att utvecklingen av nya arbetssätt gör att samma arbete kräver mindre personal.

Ett tredje skäl är att den nya generationens förutsättningar inte matchar de jobb som blir lediga pga pensioneringarna.

Under den faktiskt redan pågående peak-oil-recessionen som kommer att vara i decennier om inga mirakel inträffar kommer alla tre nämnda krafterna ovan att påverka utvecklingen på arbetsmarknaden.

Att det är så indikeras av den redan nu stora ungdomsarbetslösheten.

Om inte invandringen av arbetskraft och de stora barnkullarna minskar kommer massarbetslöshet att bli ett kroniskt tillstånd framöver med utbredning av fattigdom och social oro som konsekvens.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2011-05-06, 10:04

# 2: Anders Petter Brynge:
"Författaren pekar på rätt problem: dagens unga bär sig vuxet åt först i trettioårsåldern. Ut med unga i arbetslivet, se också till att invandrare först får jobb innan någon annan åtgärd så kanske det inte behövs så mycket mer samhällsintroduktion för dem."

Och hur EXAKT har du tänkt att lösa detta?

Hur får man unga svenskar "ut" på en arbetsmarknad som i princip inte behöver dem?

Hur skaffar du arbete åt svårintegrerade, ofta svenskhatande, kulturellt vilt främmande utlänningselement som ofta kommit hit enbart under föresatsen att leva gratis och som till och med är mer lågprioriterade (för att ta till ett undestatement) på arbetsmarknaden än unga svenskar?

Förstår du inte att den nuvarande politiken med närmast oreglerat inflöde av utlänningar måste leda käpprätt åt skogen?

Artikelförfattaren som lever i en farligt tillbakablickande fiskskålsvärld fattar det i alla fall inte.

Permalänk | Anmäl #9 Tussilago Kaprifol, 2011-05-06, 10:09

"den svenska modellen är ett föredöme"...
Nej, det är den inte. Möjligtvis är den svenska propagandamaskinen ett föredöme. Vi är ilurade att svensk välfärd är bäst i världen, när den i själva verket snarare är i nivå med ett u-lands. Läkare och sjuksköterskor som kommer hit från andra västländer för att jobba, blir fullständigt chockade över den låga standarden, ineffektiviteten och fram för allt det totala ointresse för människor som den svenska vårdapparaten uppvisar.
Häromdagen var jag på operationsavdelningen på ett stort sjukhus i Stockholm, det var så smutsigt att saker man ställde ifrån sig klibbade vid bordet, rutinerna för hur patienterna behandlas är totalt oempatiska och bemötandet vid uppvak och hemgång som att bli utcheckad av en robot. När en patient gråter bredvid mig, drar sköterskan bara för ett draperi och går därifrån.
På Södertälje sjukhus offrar man livet på nyfödda pga ofattbar byråkrati och ointresse för människors lidande.
Detta beror inte på pengabrist det är sant. Det beror på svenska folkets blinda tro på lögnen att det här är så bra det kan bli. Och därmed finns ingen anledning att klaga. Precis som våra politiker vill ha det!

Permalänk | Anmäl #10 Tomas Karlsson, 2011-05-06, 10:10

"Inom sjukvården är tillgängligheten ett stort problem. Väntetiderna i vården har dock mycket lite med bristande resurser att göra. Det är mer en organisationsfråga. "
Just precis! Detta är ett riktigt iakttagande men varför fungerar då inte organisationen?
Beror det på läkare, sjuksköterskor och undersköterskor?
Nej, definitivt inte. Majoriteten av dessa sliter ut sig i en organisation som tillsynes är smord med bromsolja.
Det gigantiska organisationsproblemet ligger i att det sitter totalt inkompetenta politiker i ledningen. Det hade varit mycket bättre för sjukvården om dessa herrar och damer hade skickats hem med full lön, men med kravet att de aldrig skulle visa sig i landstingens eller regionernas lokaler igen.
Då kunde man börja från scratch, man kunde anställa kompetenta och dugliga människor som såg till verksamhetens kärna och inte höll på med politiskt flum.
Jag gissar att det skulle ta åtminstone 3 år att få hjulen i sjukvården att börja rulla friktionsfritt men alla skulle vinna på det, patienter, personal och skattebetalare.

Permalänk | Anmäl #11 leif w-n, 2011-05-06, 10:44

#9
Fantasierna om de onda invandrarna flödar ser jag.
"ofta svenskhatande", var får du det ifrån? Invandrare och flyktingar som lyckats ta sig hit har naturligtvis ingen eller liten aning om hur Sverige är. Möjligtvis har man hört att Sverige är ett välkomnande, empatiskt land som tar hand om de som behöver fly. När de sen kommer hit och möter den totala iskyla som svenskarna bemöter alla som är annorlunda med, tvingas de naturligtvis att byta inställning.
Det är fullkomligt skitsnack att det är "bara" invandrare från MENA-länderna som inte är välkomna. För att inte komma ifråga för ett jobb i Sverige räcker det med att vara från Danmark. Tyskar, österrikare och fransmän ses med lika oblida ögon som krigsförbrytare från Serbien och analfabetiska bergskurder. För att svensken ska vända ryggen till räcker det med en enda sak; du är inte svensk.
Problemet är inte integrationspolitiken, problemet är inte invandrarna, problemet är att svenskarna är så förbannat rädda.

Permalänk | Anmäl #12 Tomas Karlsson, 2011-05-06, 10:52

#11 leif w-n

Men Leif!

Om du börjar anställa kompetent chefspersonal inom vården (föreslagsvis från vårdsektorn för vem är bättre skickad att hantera vårdfrågor?), istället för komplett inkompetenta s.k. folkvalda/inhyrda finanskonsulter så tycker jag att du verkar förespråka hierarkiska strukturer, expervälde och därmed kränker Alla Människors Lika Värde, Värdegrunden och inte minst... (trumpetfanfar!) "Demokratin"!

Nyliberal privatiseringshysteri + Dinosaurieflumvänster från 68 = Total Clusterfuck

Permalänk | Anmäl #13 Tussilago Kaprifol, 2011-05-06, 11:07

Så bra för debatten att Vårdföretagarna har ersatt Hans Dahlgren med Ulf Öfverberg som talesperson. En person som redan tidigare profilerat sig med ett intresse för en fördelning av samhällets resurser efter ett jämlikhetsideal i stället för "efter marknadens logik och naturens blinda lotteri" (citat från "Liberalism som jämlikhet - ett perspektiv från vänster", Skrift från Bertil Ohlin-institutet, 2004).

Dessutom bygger hans argumentation i välfärdsdebatten inte bara på en ideologiskt driven utmaning av högervriden populism, isande kallsinnig nyliberalism och sanslös libertarianism. Han tycks också verkligen ha läst och begrundat alarmisternas argument och "studier" om den offentligt drivna och finansierade välfärdens snara sammanbrott. Och funnit att utgångspunkterna, själva förutsättningarna för dessa katastrofberäkningar, varit minst sagt ogrundade och snarast propagandistiskt hopsnickrade.

Men så återstår det viktiga arbetet att presentera en tydlig modell för den framtida sjukvård, omsorg, utbildning som Vårdföretagarna ändå måste ha. En modell som tydliggör hur en stadigt ökande och helt vinstdriven välfärdsindustri ska kunna bringas i samklang med Öfverbergs vision av resursfördelning efter ett hållbart jämlikhetsideal.

En fördelningsmekanism som naturligtvis måste omfatta även den samhälleliga resursallokeringen till denna vinstdrivna välfärdsproduktion. En fördelningsmodell som utesluter att vi en vacker dag står inför situationen att själva vinstintresset, inte minst i form av globalt friflytande riskkapital, håller stora delar av välfärdssektorerna som gisslan när det gäller att förhandla fram fortsatta ersättningsnivåer och verksamhetsvillkor - utan att den vinstdrivna välfärdsbubblan och t ex sjukvårdens upprätthållande spricker genom företagsflykt till annan, mer lönsam verksamhet i andra brancher och länder. Eller genom Aktiebolagslagens uppstädning genom likvidations- och konkursförfarande.

Öfverberg tycks ändå förutsätta att det verkligen går att hitta ett marknadsmässigt fungerande ersättningssystem (= 'artificiell marknadsprissättning' av alla möjliga sorters sjukvårds-, omsorgs-, utbildningstjänster), som alltså primärt måste garantera själva de vinstdrivna bolagens egna överlevnad i en allt mer uppskruvad marknadskonkurrens och samtidigt lever upp till jämlikhetsidealet. Ett ersättningssystem, som måste förhindra det oerhört basala företagsekonomiska sökandet efter cashcows, tillfredsställande cashflow, aptitlig vinstmarginal och avkastningsprocent. Och dessutom förhindra den förödande kostnadsdrivande administration och övervakande kvalitetsindustri, som uppstått i föregångsexemplet framför andra - US Healthcare.

Välommen Öfverberg, mer än välommen med nästa inlägg!

Permalänk | Anmäl #14 Jan O Lindgren, 2011-05-06, 11:14

# 12 Tomas Karlsson

Majoriteten har inte flytt någonstans utan i bakgrunden ligger en rationell nyttokalkyl. Eller tror du människor från tredje världen är kompletta idioter och inte kan planera för släkten bara för att de vuxit upp i en levantisk bergsby?

Har du en aning om hur många som varje år får asyl, det vill säga släpps in i egenskap av flyktningskäl? De uppgår inte ens till 10% av de utdelade permanenta uppehållstillstånden. Detta är de "verkliga" flyktingarna. Resten släpps in på dåliga ursäkter, främst familjeanknytningsskäl.

Eftersom diskussionen får tas någon annanstans så rekommenderar jag:

http://meritwager.wordpress.com/
http://affes.wordpress.com/
http://politisktinkorrekt.info/
http://aktualia.wordpress.com/julia-caesar/
http://www.bgf.nu/faktabanken/

Läs på! Det behövs.

Permalänk | Anmäl #15 Tussilago Kaprifol, 2011-05-06, 11:27

Tillägg #14. Jag menar alltså att Öfverberg är VÄLKOMMEN med nästa inlägg, inget annat. Dessutom åsyftar "kvalitetsindustri" (i USA) den omfattande kvalitetsMÄTNINGSindustri, som i sig slukar ofantliga resurser men genom sina krav snarast verkar kostnadsdrivande i jakten på s k vinstskapande 'underuse' men inte kommer åt slöseriet vid 'overuse' (dvs onödiga men intäktsskapande undersökningar, behandlingar etc).

Permalänk | Anmäl #16 Jan O Lindgren, 2011-05-06, 11:41

#15 Tussilago
Så du menar att runt jorden så sitter folk i sina hyddor och odlar ett "svenskhat"? Och sen betalar de hundratusentals kronor och riskerar livet för att få komma hit?

De invandrare jag känner, vilka är en hel del och från jordens alla hörn, kom alla hit med en föreställning om att de skulle få träffa de vänligaste människorna på jorden.
Istället får de möta såna som dig.
Det är där svenskhatet börjar ingen annanstans.

Faktum är att det är en ren myt att det är så oerhört enkelt att ta hit anhöriga. En myt ihärdigt uttrumpetad av SD och internetpöbelpublikationer som PolitisktInkorrekt.
Migrationsverket har på senare tid kraftigt prioriterat ner anknytningsinvandring till förmån för arbetskraftsdito. Det finns just nu ingen tidsangivelse för när migrationsverket tänker ta sig an en ansökan om att få hit en anhörig, men det handlar om många månader innan man ens tar i papperet. Detta drabbar även de svenskar som, Gud förbjude, råkar ha blivit förälskade i, och gift sig med en utlänning och kanske tänker sig att få leva tillsammans med den man älskar i sitt hemland, Sverige. Jag antar att detta är vad du kallar "dåliga ursäkter"...

Om vi pratar om att läsa på kan jag upplysa dig om att den statistik du hänvisar till är vinklad, förenklad och förlegad. Jag pratade med Migrationsverket senast i onsdags, när var du där senast?

Permalänk | Anmäl #17 Tomas Karlsson, 2011-05-06, 13:22

"Migrationsverket har på senare tid kraftigt prioriterat ner anknytningsinvandring till förmån för arbetskraftsdito."

Vi har 25% ungdomsarbetslöshet i Sverige. Vi behöver minst av allt en massiv invandring av arbetssökande. Nya dåliga ursäkter, samma massiva inflöde och suicidala PK-politik.

Självklart anser du även att det utbredda svenskföraktet och muslimers nedlåtenhet gentemot otrogna dhimmis är mitt fel. Givetvis. Jag gissar följaktligen då att all begången våldsbrottslighet och alla gruppvåldtäkter de senaste 30 åren även de är mitt fel. Att reagera så länge offren råkar ha vit hy är i sig fel för det är vi som bär skulden för att ha gjort utlänningarna lite upprörda så att de bara måste stjäla, skada och begå överaskningssex. Ja, så måste det vara. Har du en aning om hur fräck och oförskämd du framstår i ditt godhetshypnotiserade elfenbenstorn?
Men om nu så vore då, bra! Vi svenskar är uppenbarligen alldeles för rasistiska och främlingsfientliga för att vara en lämplig destination för "flyktingar" i något som helst hänseende! Låt oss då få vara ifred!

"Miggorna" på Migrationsverket knyter näven i fickorna (läs Merit Wagers blogg!) och du är där och "pratar" och märker uppenbarligen ingenting... Det säger en del om det huvudlösa i den färdriktning som du fortsätter att förorda för vårt land och vårt folk.

"Detta drabbar även de svenskar som, Gud förbjude, råkar ha blivit förälskade i, och gift sig med en utlänning..."

Jaså, det var där skon klämde. Egenintresset pyser ut genom den skrangliga PK-maskinens ihärdiga floskelstånkande...

Permalänk | Anmäl #18 Tussilago Kaprifol, 2011-05-06, 14:44

#17. Tänka sig att Thomas har pratat med Migrationsverket! Det vore bättre han läste statestik.

Han har uppenbarligen varit inne på PI och t o m kanske på Affes statestikblogg. Hur man då kan uttala sig så okunnit är skrämmande.

Det är inte lätt att ta sig till något i-land. Det är därför man måste betala 100 000- talskoronor för att ta sig till Sverige. Dock tar Sverige emot 4:e mest i Europa för att inte tala om vad det blir per capita. Som resultat har vi relativt fler utrikes födda än USA, och de har ju åtminstonne främst kristna latinamerikaner!

Väl här har sjukövern nu beslutat att man ska få fri sjukvård, inte enbart akutvård, torts att man kan ha blivit avvisad. Som rationell tredjevärldare med ett barn med en botlig med "dyr" sjukdom skulle man nog genast söka sig till Sverige.

Näst gång jag besöker sjukvården ska jag nog obstruera och inte ange personnummer eller betala den lilla patientavgiften. Enlikt rykte måste då personalen ge vård och lägga upp ett fiktivt personnummer...

Permalänk | Anmäl #19 Sten Figaro, 2011-05-06, 14:48

Det är alltid roligt att se hur en folkpartist (borgerlig?) och liberal (?) försvarar den socialistiska, planekonomiska välfärdsstaten och därmed även politikernas fullständiga och obegränsade beskattningsrätt, samt deras rätt till godtycklig fördelning.

Organisationen och finansieringen av den svenska välfärdsstaten hör hemma i en planekonomi och sköts ju också efter planekonomiska teorier. Denna samhällskonstruktion har dock definitivt ingenting med en borgerlig värdegrund, sprungen ur humanismen, upplysningen och liberalismen, att göra.

Så jag utgår ifrån att Ulf Öfverberg har konverterat till V eller S. Men han är antagligen en hängiven anhängare till FP's socialistiska variant av "liberalismen". Ett parti som inte är och aldrig varit liberal. Kyrkoliberal ja, men liberal i klassisk mening absolut nej.

Det är ju också symtomatiskt att nationalekonomerna förklaras inte ha en aning om samhällsekonomi medan Öfverberg naturligtvis är träffsäker i SINA prognoser och analyser.

Ännu mer "trovärdig" ter sig hans analys när han totalt bortser ifrån den andra stora frågan i Borgkommissionens rapport nämligen pensionerna. Per Borg grundar sin prognos om en finansieringsdeficit på både vårdsektorn OCH pensionssystemet.

Med de skattehöjningar som Per Borg förutser skulle skattebetalaren få behålla ca 19% av den ersättning (lön + ag-avgifter) arbetsgivaren betalar för hans arbete. Således skulle 81% tillfalla det offentliga av den ersättning arbetstagaren får för sin arbetsinsats - i bästa fall. Så är man anhängare av socialistiska samhällslösningar så är det knappast förvånande att gå i polemik som UÖ gör för att lägga ut dimridåerna och manipulera folket.

Permalänk | Anmäl #20 Jörgen Trauner, 2011-05-06, 15:34

#20 J Trauner anklagar, kränkt och hätskt, Ulf Öfverberg för att "lägga ut dimridåer och manipulera folket". Och stöder sig på alarmisten Per Borgs "förutsedda skattehöjningar".

Min egen uppfattning är att UÖ verkligen läst Per Borg m fl, som fört fram dessa skräckscenarier och sett att själva argumentationsbasen vacklar betänkligt.

Så accepterar t ex Per Borg, liksom Finansdepartementet, att en offentlig konsumtionsökning med 0,7 % per år räcker för att upprätthålla nuvarande välfärdsstandard, demografiska förändringar inberäknade och inkl det man kallar 'välfärdens överkonsumtion'.

Trixet som Per Borg sedan utför i sin ESO-rapport för att skapa skräckscenariot är att

1) först konstatera att "den privata konsumtionen ökar i en omfattning som vida överstiger 0,7 % per år", beräknat på en BNP-tillväxt på 2,2 procent/år.

(SKL har i sina beräkningar uppskattat denna ökning av det privata konsumtionsutrymmet/år till 1 000 miljarder SEK år 2030 jämfört med nu, vilket också bör jämföras med Per Borgs konstruktion av "katastrofunderskottet i välfärden" på 150 miljarder.)

2) sedan anta (just så!) att "medborgarna tycks efterfråga en högre ambitionsnivå" beträffande välfärd.

Kostnaden för detta antagna medborgartyckande räknar sedan Per Borg fram, inte utifrån demografiskt och/eller t ex medicinskt, omsorgsmässigt eller pedagogiskt vetenskapligt befogade kostnadsökningar utan från just den magnifika ökningen av privat konsumtionsutrymme och jämställer därmed alltså t ex sjukvårdsbehov med suget efter senaste platt-TV, köksdesign eller hetaste handväskan och armbandsuret.

Själva uträkningen av detta "helvetesgap" i de offentliga finanserna räknar Per Borg ut enl följande:

2,2 %/år i BNP-tillväxt minus 0,7 % (välfärdens beräknade kostnadstillväxt) = 1,5 %. Men Finansdepartementet uppskattar den s k övertillväxten av vårdkostnaderna (dvs inte inberäknat barnomsorg eller utbildning) till 1/3 av denna ökning på 0,7 %. Alltså, menar Per Borg, måste den antagna medborgerliga ambitionsnivån räknas upp med en faktor 6,4. (1,5/(0,7/3)).

När han så sätter in faktorn 6,4 i, förmodligen, Finansdepartementets prognosformler poppar underskottet på 150 miljarder år 2030 ut. Att jämföra med ökningen på 1000 miljarder av det privata konsumtionsutrymmet enl SKL.

Så gör Per Borg alltså en magnifik förbättring av de rent privata konsumtionsmöjligheterna till ett samhälleligt undergångshot.

Och Trauner, pensionskostnaderna är garanterat medräknade.

Permalänk | Anmäl #21 Jan O Lindgren, 2011-05-06, 19:53

När man åker till mellanöstern så möts man av den totala iskyla som araberna bemöter alla som är annorlunda med.
Det räcker med att vara vit för att inte komma ifråga för ett jobb i mellanöstern.
Norrmän, Svenskar, ja alla europeer betraktas som krigsförbrytare.
För att libaneser ska vända ryggen till så räcker det med en enda sak:: Du är inte arab.
Problemet är att araberna är så förbannat rädda för det främmande.

@Tomas Karlsson
Jag tog mig friheten att byta ut några ord i din text och fram tittade någonting som var väldigt generaliserande och faktiskt ganska så rasistiskt.

Permalänk | Anmäl #22 Magnus Mattsson, 2011-05-07, 08:27