Fritt forum

mra om Fritt forum

Susannes livslust ledde nästan till hennes död

Publicerad: 2009-01-31 20:01, Uppdaterad: 2009-02-01 13:02

Susanne kämpar för sitt liv

47 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ämnet berör och är väldigt viktigt!

Hur blev just du ett offer för en kvinnomisshandlare?

-Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde bli ett offer. Helt galet, men jag var nyskild och letade efter kärlek. En kväll hamnade jag på en fest där Peter fanns. Redan den kvällen började Peter manipulera mig, säger Susanne. Susanne kände honom från tidigare, då hon jobbade med säkerhet på internet. Folk som mådde dåligt slussades till henne. Det var så han kom in i hennes liv. Han sa sig vara en olycklig man som letade efter kärlek. Susanne litade på honom. Hon trodde på hans falska berättelser om att han blivit illa behandlad i tidigare relationer. Det blev hennes fallgrop.

Susanne växte upp med att vuxna hoppade in och ut i hennes liv. Redan som tonåring träffade hon sin man, som blev pappa till hennes två döttrar. Efter 15 års äktenskap ville Susanne få ut någonting mer av livet, vilket resulterade i skilsmässa.

-Jag ville leva mer, så jag sa nej till den enda som bara gjort mig gott. För att istället få ett helvete med tårar och smärta. Nu med facit i hand ser jag hur det fick mig att sakta gå mot min död, säger Susanne.

-Jag gick in i förhållandet för passion och kärlek, då jag såg en sårad själ som jag ville ge kärlek och visa att det fanns hopp.

-Denna snälla, kärleksfulla man förvandlades till ett monster, säger Susanne. Hon förstår inte hur hon valde att inte lämna honom efter hans första utbrott då Peter skrek mot henne och hur hon stannade även efter det andra utbrottet då han gav sig på henne fysiskt.

-Peter började psykiskt trycka ner mig. Jag pratade fel. Jag skrattade fel. Jag var äcklig, ful och han sa att han undvek medvetet att stimulera mig för jag var så fel. Innan var jag trygg i min sexualitet, trygg med min kropp. Idag har jag problem, säger hon nedstämt.

-Jag trodde jag var stark, fortsätter hon. -Jag var stark. Så stark att jag trodde att jag kunde bära honom också, men Peter fick mig att hata mig själv istället. Innan var jag den som aldrig tog skit! Jag fimpade folk lättare än folk fimpar en cigg. Ändå hamnade jag där, så det kan hända vem som helst. Det var verkligen helt galet hur jag kunde stanna efter dessa utbrott. Men felet var att jag skulle vara förstående och förlåtande, medan han aldrig sa förlåt. Peter skrek "Jag kommer aldrig säga förlåt" men han uppvaktade mig igen, gav mig blommor, lagade min favoritmat och sa att han älskade mig, så jag trodde att han skulle förändras och allt skulle bli bra, säger Susanne.

Förlorade sina barn

Efter flera år av både psykisk och fysisk misshandel, försökte Susannes då trettonåriga dotter att rädda henne genom att polisanmäla Peter.

-Hon bad mig stå bakom hennes anmälan, men jag ville strida för barnen. Hade jag sagt ja till polisen, så hade min fd man fått papper på det, och då kunde jag glömma mina barn. Jag var rädd att förlora dem och tänkte inte klart, så jag svek henne, ljög och skyddade Peter. Men tillslut tog socialen barnen från mig ändå. Peter fortsatte att misshandla mig, och efter ett halvår när mina döttrar äntligen kom tillbaka, svarade min äldsta med självmordsförsök, berättar Susanne.

-Jag satt med henne i min famn och försökte få henne att andas efter att hon svalt alla tabletter hon kommit över hemma, samtidigt som jag såg monstret vara i samma rum. Min dotter ville dö för att jag inte räddade mig själv och lät henne rädda mig. Hon var rädd för att en dag hitta mig mördad, så hon ville dö före, säger Susanne.

Dottern fick sedan pris på Gröna Lund som Sveriges snällaste 2008.

-Det var fantastiskt att se min dotter på Gröna Lunds stora scen, när hon fick priset för att hon hade polisanmält Peter och kämpat för min överlevnad, sägandes:
Det är viktigt att ha mod, vara stark, och att man aldrig ger upp.

Denna man, som sa sig älska Susanne och som uppvaktade henne, har våldtagit henne, dunkat hennes huvud i väggen, varit henne otrogen, bitit henne i kinden, bundit fast henne, kränkt och förnedrat henne, försökt döda henne, dödshotat henne upp till mer än tjugo gånger, skrikit sönder hennes hörsel, fått henne att riva sönder sina bröst efter han tryckt in henne i spegeln och slitit av bh´n och frågat hur hon kunde stå ut med sig själv, fått henne att inte vilja leva mer, sagt till henne att han fantiserar om att se hennes hjärna utsmetad på väggarna, och det framför barnen.

Slutet på misshandeln och vägen ut

-Jag kan inte fatta hur jag stannade kvar så länge. Jag hade levt i skräck under 3,5 år och lyssnat på hans ord:
"Jag vill leva total destruktion och nå total botten för att sen kanske vilja ta mig upp".

-Peter var verkligen sjuk. Allt var utstuderat och planerat, säger Susanne och berättar att han hade dragit ner henne och barnen till total destruktion, vilket hon inte hade valt eftersom hon kämpade för ett bra liv.

-Jag läste på universitet, betalade allt hemma för oss båda och fick honom att plugga och skrev dessutom hans skoluppgifter. Trots all terror kämpade jag för att komma in på mitt drömjobb, som jag sedan lyckades med, säger hon stolt.

-Till slut gav jag mig och barnen ett nyårslöfte. En gång till han gör mig illa...då kastar jag ut honom för gott. I februari gjorde han det...och då kastade jag ut honom, säger Susanne.

-Kroppen hade börjat självdö av misshandeln, fortsätter hon. Kraften hade liksom försvunnit och min kropp lydde mig inte längre, men jag tänkte på mina döttrar och deras framtid, så plötsligt fick jag kraft från ovan och hörde mig själv säga:

Stick! Ut! Och kom aldrig mer tillbaka.

Rättegång

Peter kom inte tillbaka efter detta. Susanne polisanmälde, vilket ledde till åtal och sedan rättegång.

-Jag fick bara redogöra för två kvällar på rättegången, varav den ena när min dotter sett hur han använde mitt huvud som en boll på väggar och möbler hemma, och den andra när Peter tog fram silvertejp och försökte tejpa fast mig i stolen. Jag kämpade för mitt liv. Han slängde mig i stolen och jag slet för att komma loss. Varje gång han försökte få fram tejpen fick jag min möjlighet att slita mig ifrån. Han tryckte tillbaka mig och skrek att nu jävlar din fitta, nu ska du dö. Jag ska bara hugga, hugga, och hugga.

-Jag fick oanade krafter, säger Susanne. -Så jag kom loss men mina muskler dog. Jag låg på golvet i panik och kände att jag inte hade kontroll över min kropp. Då dog min överlevnad, för hjärnan registrerade hur Peter gick bara metern bredvid mig, så då förlikade jag mig vid döden och tänkte:

"Ja men döda mig då. Det kan inte bli värre, för då slipper jag ha så här ont och slipper leva med detta minne".

-Peter fick sedan däremot prata fritt i femton minuter om vår relation generellt. Så orättvist. Dessutom ljög han och använde sig av betingning för att försöka kontrollera mig, säger Susanne och tillägger att Peter inte bara är en misshandlare, utan en smart psykopat av högre mått. Hon fortsätter sedan att berätta att juryn förstod vad som hänt, för de erbjöd Peter vård, men som han tackade nej till.

-Redan idag känner jag mig fri, tillägger Susanne. -Det gjorde jag inte innan rättegången, men nu har jag gjort ett avslut och fått säga att det var inte mitt fel. Nu har jag sytt igen allt och satt ett plåster på. Jag och mina döttrar gick ut ur salen starka som en enad familj. Och nu är framtiden ljus.

I december kom domen. Peter blev frikänd på grund av brist på bevis, för det fanns inga ögonvittnen, utan bara andrahandsvittnen som Susanne berättat för. Hennes dotter hade blivit lovad ett videoförhör, för att slippa rättegången, men löftet hölls aldrig, vilket resulterade i att hon fick panik när det blev dags att vittna. -Hon stod bara och stirrade, utan att få ur ett ord, säger Susanne och tycker att det är fruktansvärt att ett barn ska behöva gå igenom förhör efter förhör.

Hur mår du idag?

-Det är upp och ner. Jag har fått diagnosen post traumatisk stress och går i behandling för det. Jag har problem att sova på nätterna och har inte sovit på ett år, säger Susanne. Jag kan inte heller sova i mitt eget sovrum, jag sover inne hos dottern. -Tilliten till folk har också förändrats och då främst till män och det kommer nog ta ett tag innan jag kommer kunna lita på en man tillräckligt för en relation, fortsätter hon. -Jag kämpar också emot destruktiva tankar, men jag ska vinna över det och han ska inte få den vinsten, genom att vända allt ont till gott, för det är bitterheten som äter upp en sakta. Att bli misshandlad, våldtagen, hotad för livet och fråntagen barnen kan bli till något positivt genom att informera om detta. Då kan min smärta kanske ta bort andras, säger Susanne stolt och tillägger att man måste hitta styrkan i det negativa så att man kan hjälpa andra.

-Det är viktigt att man hittar ett inre rum i sig själv där man möter alla psykiska nedtryckningar. Där man älskar sig själv. Där man kan säga till sig själv att man visst duger och är bra. Dessutom har mina vänner hjälpt mig mycket under det här året. Jag har gråtit nästan varje dag, men de har fått mig att känna att jag lever, att jag duger, att jag är älskad. Och det är viktigt, säger Susanne.

Du vill vända detta till något positivt. Kan du ge några konkreta exempel?

-Jag ska föreläsa och skriva en bok. Jag tror på att informera, dela med sig. Jag började själv att blogga för att bearbeta. Det finns fördomar om att kvinnorna är osmarta och ber om det, men den största misshandeln idag sker mot kvinnor som jag. Som är starka, sociala och utåtriktade, säger Susanne och tillägger att det är sådana psykopaterna söker.

-Jag vill att den här jobbiga händelsen ska bidra till att förändra samhället, tillägger hon innan hon fortsätter berätta att hon är stolt över sig själv. Stolt att hon klarade sig igenom allt. Hon vill att andra ska känna att "kan hon så kan jag!"

-Jag vill ta bort skammen och att de ska förstå att man inte ska lyssna på psykopaten. Man ska lyssna på sig själv, tillägger hon.

-Många tar nog livet av sig och vågar inte berätta, men då vinner ju psykopaten, säger Susanne.

-Och mina barn är likadana. Min styrka nu efteråt har stärkt mina barn, tillägger Susanne. -Min dotter satte som mål att bli polis och pluggade stenhårt den här terminen för att få upp betygen, bara för att nå sitt mål.

Susannes tips till andra i samma situation:

1. En misshandlare ändrar sig inte. Han har redan tappat respekten för er.
2. Om han våldtar er, gå till våldtäkstsklinik. Samla bevis, för en dag kan det behövas. Min anmälan lades ner på grund av brist på bevis. Ni behöver inte anmäla tlll polis. Men ni har bevis den dagen ni vill ha det, för det kommer ni vilja.
3. Berätta för en vän som ni känner inte ska ta er från mannen. För det är så man tänker och känner. Man är så lojal. Då kan den vittna om detaljer och datum sen. Jag har tack och lov en vän jag berättade detaljer för. Men inte allt så det räckte inte för Peter går fri nu.

Varför stannar kvinnorna kvar?

Kvinnomisshandlaren finns i alla samhällsgrupper. Den misstänkte förövaren är i åtta av tio fall bekant med kvinnan eller i en relation med henne. Han älskar oftast henne, fast på sitt sätt. Han växlar mellan maktbehov och ånger. Och hon tror på honom, tar på sig skulden och tror att denna verklighet är den rätta. En verklighet som blivit en systematisk nedbrytning så att kvinnan tillslut inte vet vad som är acceptabelt och inte. Hon nekar till eventuella anklagelser från utomstående för att skydda honom. För att hon älskar honom och vill tro på att han ska förändras. Förbättras. Men han förändras inte.

BRÅ

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har anmälningar om kvinnomisshandeln ökat med 34 % under de senaste tio åren. Under 2008 lades mer fokus på kvinnobrott. 26 900 fall anmäldes, vilket motsvarar 73 fall om dagen. De anmälda motsvarar bara 20 % av alla fall. Två av tio fall leder ens till åtal. Endast 30 % av alla anmälningar leder till att brottet klaras upp.

www.bra.se

(Peter är ett påhittat namn.)

Text: Malin Roca Ahlgren

mra (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3528

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kan inte yttra mig om berättelsen i övrigt men skildringen av rättegången låter helt osanolik. För det första i Sverige har vi inte jury system. Har alldrig varit med om att målsäganden inte får redogöra för sina upplevelser. Ingen blir erbjuden vård innan dom fallit.
Läg ut mål nr. om det skall vara en san berättelse.

Permalänk | Anmäl #1 Jakobsson, 2009-02-01, 21:06

Hänvisar till skyddande av intrigitet av den intervjuade samt andra vederbörande.

Permalänk | Anmäl #2 mra, 2009-02-02, 10:44

Du menar antagligen meddelarskydd. En historia som är full av felaktigheter som denna vinner inte direkt i trovärdighet om man inte kan styrka den. Det är lätt att tro att detta är en "Mörklund".
T.ex. Betingning = Instrumentell inlärning ( i en rätts sal)

Permalänk | Anmäl #3 Jakobsson, 2009-02-02, 20:37

VAD SKA MAN TRO? Misshandel är alltid hemskt men denna historia låter osannolik på flera punkter, som flera andra konstaterat. Och misshandel är inget som bara män utövar (kvinnor slår nästan oftare) och BRÅ har i flera rapporter visat att det är främst socialt utslagna män som slår sina kvinnor. Hela denna histora skulle blir mer sannolik om den rensades på all "Eva Lundgren"-retorik. Nu luktar den mest Liza-gate.

Permalänk | Anmäl #4 Tommy Sandström, 2009-02-03, 20:53

Jag blir ledsen när jag läser tidigare kommentarer. Det är sorgligt att när det handlar om kvinnors utsatthet och orättvisor som har med kvinnor att göra så ska det väldigt ofta förlöjligas, ifrågasättas eller avvisas på ett tråkigt och känslokallt sätt. Ofta är det nog mycket värre än vad många kan ens tänka sig. Att bli utsatt för förtryck och misshandel, och sedan om och om igen få höra att "äsch, det där låter osannolikt..." är helt galet. Sorgligt. Man blir beklämd. Viktig artikel tycker jag.

Permalänk | Anmäl #5 Annika, 2009-02-14, 20:09

"Hänvisar till skyddande av intrigitet av den intervjuade samt andra vederbörande." vilket jävla skit snack! satt själv med i rättegången och det var det mest pinsamma jag vart med om......att sedan denna så utsatta kvinna får mundiarre och media hybris får stå för henne. men! ut med mål numret, så läsarna får en objektiv bild av händelsen.
att föjla hennes blogg är ack så jobbigt då den saknar substans och objektivitet. lyft på ostkupan och låt dina döttrar välja sin egen väg......

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Socialdemokratins framtid

EMU

Kvotering

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Susannes livslust ledde nästan till hennes död

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar