Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Publicerad: 2009-01-31 18:01, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Faktum är att den allmänna opinionen vände proffsboxningen ryggen efter Ingemar Johanssons framgångar. Proffsboxning förbjöds och Idrottssverige vände sporten ryggen. Det skriver Åke Wredén, tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda.
Åke Wredén är liberal skribent och tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda.
Nu hyllar sportsidorna Ingemar Johansson, som dog efter många års demenslidande. Han var en av Sveriges mest berömda idrottsmän genom tiderna.
På hans tid hade tungviktsboxningen fortfarande status inom idrotten. Det var långt senare som den enda riktigt märkliga händelsen bland blodiga ögonbryn och skadade hjärnor var att en tungviktare bet av örat på en annan.
Så gick det inte till på Ingos tid. Men vad hände när hans tre titelmatcher om världsmästarbältet hade gjort att svenska folket fått se väldigt mycket av vad proffsboxningen betydde, i och utanför ringen. Jo, följden blev att riksdagen förbjöd kommersiell boxning, stödd på en väljaropinion som hade äcklats av både brutaliteten och den kommersiella slummen runt boxningsringarna.
Radioreferatet från Ingemar Johanssons segermatch mot Floyd Pattersson betydde rätt mycket för förbudet. Först var det en väldig uppståndelse över segern och över att en grabb från Göteborg hade lyckats på andra sidan Atlanten. Sedan sjönk det in hur det egentligen hade låtit i radion under den långa, grymma misshandeln när Ingo slog ner motståndaren gång på gång och domaren lät matchen fortsätta, tills den försvarslöse var golvad så att han inte kunde ta sig upp.
Så var boxningen i verkligheten. I två returmatcher var rollerna ombytta. Floyd slog ut Ingo, ena gången med sådan effektiv brutalitet att opinionen för att förbjuda eländet fick nytt stöd.
Det bestående resultatet av Ingemar Johanssons tid som boxare var inte att proffsboxningen blev en stor sport i Sverige. Tvärtom. Proffsboxningen var förbjuden i årtionden, och idrottsrörelsen vände ryggen åt eländet.
Först för några år sedan, när minnet bleknat och den sociala likgiltigheten brett ut sig släpptes proffsboxningen in i landet igen, dock utan att bli någon framgång. Det sista är inte så konstigt. Kring proffsboxningen ligger en sur lukt av svett, hjärnskakning, halvkriminalitet och smutsiga pengar, men framför allt av sociala klyftor.
Enstaka försök att få det att se snyggare ut har misslyckats. En kvinnlig sportjournalist från Helsingborg skulle ett tag föreställa den kommersiella boxningens snyggare och till och med intellektuella sida. Det blev pannkaka och hon hade vett att lägga av innan hjärnan var sönderslagen.
Kvinnlig boxning kan vara ett smått desperat försök att få in pengar. Men vad proffsboxning lever på har alltid varit något annat, nämligen att människor som har det bra ställt betalar för att se unga män från samhällets botten få blod i ansiktet och trasiga hjärnor. Mötet på marknaden, mellan dem som betalar pengar och dem som får betala med stor risk för invaliditet, förmedlas av herrar från näringslivets yttersta gränsland mot undre världen.
Undantagen upphäver inte regeln. Det är för det mesta en grym lögn att boxning är en väg från slum till lyx. Boxning för pengar är långt mer ofta en väg från underklass till ännu lägre underklass, från ganska fattig eller mycket fattig till medicinskt kvaddad och socialt utslagen.
Det är här den motbjudande sociala arrogansen finns. Folk som har sitt på det torra betalar - direkt eller via reklam-TV:s kommersiella nihilism - för att offra grabbar som nästan alltid har det sämre ställt. Reklam-TV har blivit proffsboxningens sista hopp, därför att den kan förmedla kontakten mellan de finare salongernas pengar och det klientel som alltid har skött rufflet och affärerna kring boxningen.
Andra slags idrott blir ofta en karriärväg från enkla eller fattiga förhållanden till stora pengar, eller åtminstone till nya och vidare vyer, ett engagemang i samhället eller yrken som annars inte varit möjliga. Men en TV-dokumentär för några år sedan om Ingemar Johanssons berömmelse och tragedi visade också att boxning inte är som fotboll. I fotboll kan man göra sig illa ibland. Men det som gör fotboll på elitnivå underhållande, spännande och ekonomiskt het är snygga mål och skickligt spel. Kommersiell boxning kan däremot vara lönsam endast då den går ut på att en del av deltagarna skall misshandlas så grovt att de blir neurologiskt handikappade invalider.
Proffsboxning är helt enkelt ingen sport. Riktig idrott utjämnar sociala klyftor i stället för att ockra på dem.
Sveriges ende riktigt stora boxare Ingemar Johansson är död. Att boxning har haft en stor betydelse är oomtvistat, men hur är det idag? Vilken roll spelar den och vilken roll borde den spela?

Ingemar Johansson var ett offer för boxningen

Boxning är en sport på utdöende

Främjar boxning och kampsport våldsamt beteende?

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Wredén skriver: " Men vad proffsboxning lever på har alltid varit något annat, nämligen att människor som har det bra ställt betalar för att se unga män från samhällets botten få blod i ansiktet och trasiga hjärnor."
-
Det är svårt att säga emot detta om man går in på t ex www.boxrec.com och tittar på vilken låg ranking väldigt många av motståndarna till de högt rankade boxarna har. En lovande ung boxare tillåts sällan möta likvärdigt motstånd i början. Konstantin Tsiu är ett undantag då han gick titelmatch redan i sin 10:e eller 12:e match. Men i övrigt möter de bra boxarna väldigt många slaktoffer, kanonmat, eller journeymens. Det gör de i början av sina karriärer och det gör de även som mästare i sina förberedelser för matcher mot toppmotstånd. Inte ens Mike Tyson gick upp mot likvärdigt motstånd förrän efter många matcher mot fullkomligt underlägsna boxare, och han gick även matcher mot pinsamt underlägsna motståndare när han gjorde comeback efter fängelsevistelsen. Detta är fullkomligt rationellt ur boxarens och dess teams synpunkt!
-
Men, om det fanns någon form av moral i branschen skulle alla dessa boxare, som väljs ut till motståndare för att de är ämnade att förlora och inte kunna skada den andre, få fullgod ekonomisk ersättning! Men de får bara jordnötter Och chansen att göra vad Rocky gjorde. Och visserligen händer det ibland att underlägsna boxare vinner. Men det är få gånger det händer och det är dessa få fall som håller myten om att "ett slag kan ändra allt" och hoppet vid liv, som rättfärdigar den låga betalningen till alla journeymens.
-
Vill folk gå upp i ringen, så låt dem göra det! Men ge dem BETALT! För i framförallt fattiga länder ses boxning, eller andra kamparter som thaiboxning i Thailand, av många fattiga, men inte av alla, som sätt att försörja sig, få ihop pengar för att investera i det egna jordbruket eller någon annan rörelse. Pengar till sjuka och gamla föräldrar. Jag kommer ihåg en intervju i en tidning från 80-talet med unga prostituerade pojkar i Thailand. En av dem svarade på frågan varför han sålde sex med att det var bättre än att få huvudet avsparkat i ringen.
-
Nu utövas inte boxning av enbart fattiga utan även av relativt välbärgade människor som har flera andra alternativ för sin försörjning. I dessa fall ser jag få omoraliska invändningar. Men i de fall fattiga människor utnyttjas blir jag bara äcklad av boxningen. Och då har jag ändå varit djupt intresserad av kampsporter och boxning sedan 7-års ålder.
I dessa fall ser jag få moraliska invändningar - skulle det vara på slutet
Åke Wreden har fel när han hävdar att proffsboxningen förbjöds i Sverige som ett resultat av Ingos matcher.
Proffboxningen förbjöds i Sverige den 1/1 1970 dvs efter epoken Ingo.
1970 så hade Sverige inte en boxare som ens var i närheten av VM-titeln i tungvikt. Jag tror inte att vi vid den tiden hade någon som ens var i närheten av den betydligt mindre lukrativa EM-titeln.
Om Ingo hade varit 10 år yngre och blivit världsmästare 1969 så hade nog inte riksdagen kunnat fatta det beslut som man fattade hösten 1969 och som innebar att proffsboxningen förbjöds från och med den 1 jan 1970.
Jag tror att det boxningsförbud som kom 1970 hade nog kommit även utan Ingos matcher. .
När Ingo gick sin andra match mot Floyd 1960 så fick han ca 1 miljon dollar. Vi ska komma ihåg att det var under en tid då du i USA fick en ny Cadillac för mindre än 5.000 dollar och då alltså en miljon dollar representerade en betydligt större förmögenhet än vad en miljon USD gör idag.
Vi ska också komma ihåg att det var en tid då det inte var särskilt stora pengar i några andra sporter än proffsboxningen. Dom Svenskar som var framgångsrika i Italiensk fotboll som tex Nacka hade inte löner motsvarande vad stjärnor i Italienska ligan har idag. Utan de stora pengarna i fotbollen har kommit senare.
När Ulf Sterner 4-5 år efter Ingo-Floyd matcherna var första (eller den andre) Europén i NHL så tjänade han rätt så måttligt med pengar. Även i NHL så har de stora pengarna kommit senare. Inom tungviktsboxningen så hade det varit stora pengar innan Ingo. Jack Dempsey tex ska ha gjort sig stora pengar decennier innan Ingo.
Boxningens storhetstid sträckte sig fram till 1970 talet. Muhammad Alis första match mot Joe Frazier 1971 och mot George Foreman 1974 utskåpade ju allt annat i sportens värld vad gällde massmedial uppmärksamhet på den tiden.
Jag tror att det finns två orsaker till att boxningen relativt sätt gått bakåt sedan 1970 talet.
1. Det har under långa perioder varit rätt så stor oordning inom sporten med flera parallella världsmästare.
2. Den tekniska utvecklingen med mer sport i TV har gjort att andra sporter har utvecklats kommersiellt, fått mer publik och därmed också mer sponsorer och mer pengar. Och på grund av detta så har dessa sporter kommit att ta mer plats helt enkelt
Sen säger Åke Wreden att ”Proffsboxning är helt enkelt ingen sport. Riktig idrott utjämnar sociala klyftor i stället för att ockra på dem.”
Men fotbollen är ju ett exempel på en riktig sport som varit stor länge tex i Sydamerika.
Men jag har inte sett några belägg för att fotbollen utjämnat klyftorna i länder som Brasilien och Argentina generellt sett. Dom som kommer från tex Rios slum och blir stjärnor kan förstås göra en klassresa men det finns väl inga belägg för att fotbollen utjämnat klassklyftorna i Sydamerika för det stora flertalet. Som många andra Svenska journalister så vill Åke koppla ihop sporten med någon slags politisk agenda. Men fotboll är ju bara ett spel.
In cheap Tiffany Charm Latin and South America, Chanel the problem is far replica Christian Dior worse than in the discount tiffany jewelry US, where authorities estimate Cartier Ring for sale that as much as tiffany jewelry wholesale 50% of all ink Juicy Couture Bangles for cheap cartridges sold are counterfeit. tiffanys The values in the Bvlgari wholeslae US are more along replica Gucci for cheap the lines of 5%. A number of shopping portals also have various discount offers running, during certain