Om författaren
Mathias Jansson är konstkritiker och kulturjournalist och en av landets ledande experter på Game Art, dvs samtidskonst inspirerad av dataspel. Han skriver regelbundet om dataspel och konst i svenska och internationella tidskrifter och bloggar.
Att påstå att dataspel är konst är lika fel som att påstå att böcker och filmer med automatik skulle betraktas som konstverk. Dataspel är ett medium och precis som en bok eller film kan det användas för att förmedla upplevelser och idéer. Det kan vara i form av ren underhållning, eller som nyheter och dokumentärer, eller handla om existentiella och konstnärliga frågor. Vi betraktar inte en actionfilm från Hollywood eller en Harlequinroman som ett konstverk bara för att det råkar vara en film eller en bok. Lika lite kan vi säga att ett dataspel är konst bara för att det är ett dataspel. Innehållet och formen måste vara avgörande om det ska betraktas som konst och inte själva mediet.
När man pratar om dataspel som konst brukar man allt för ofta fastna i de kommersiella storsäljarna med vacker grafik, spektakulära effekter och ofta en våldsam handling. Debatten brukar därför efter tag sluta i hur skadligt dessa spel är för spelaren. Vill man prata seriöst om dataspels konstnärliga värden är det inte i första hand dessa spel man ska granska, lika lite som man diskuterar actionfilmer från Hollywood när man lyfter fram film med konstnärliga kvalitéer. Istället är det på indiegame-scenen och hos samtida konstnärer som experimenterar och utvecklar dataspelet som medium som man hittar de intressantaste koncepten. Det finns idag många exempel på dataspel med konstnärliga kvalitéer. En del har ställts ut på konstmuseum och då betraktats som konst, och andra visats på indiegame-festivaler av olika slag. Den belgiska konstnärsgruppen Tale of Tales har gjort flera spel som kan betraktas som konst och som har existentiella teman, som spelen Vanitas eller The Graveyard. Listan kan göras lång på grupper och konstnärer som skapar spel med konstnärliga kvalitéer som den italienska gruppen Molleindustria, Mark Essen (Messhoff), svensken Jonathan Söderström (Cactus) och Markus Persson som skapade spelet Minecraft för att nämna några. Det gemensamma för dessa dataspel är att de utforskar dataspelet som medium, de experimenterar och töjer gränserna för vad ett dataspel kan vara och skaparna vill också säga oss något, påverka oss som individer och inte bara underhålla oss.
Det stora problemet för dataspel idag är att de flesta sätter likhetstecken mellan dataspel och nöje, istället för att se det som ett kulturellt uttryck. En anledning är att det saknas dataspelskonstnärer som är kända för allmänheten. Fråga vem som helst på gatan om en känd författare, konstnär eller regissör och du får genast en rad kända namn, men fråga samma sak om en känd dataspelsskapare, då blir det betydligt tystare. Dataspelen behöver sin Ingmar Bergman, sin Mozart och sin Herta Müller. Det andra som behövs är fler kritiker som inte bara ägnar sig åt innehållsreferat och konsumentupplysning av kommersiella titlar, utan som kritiskt granskar och sätter in dataspelen i en kulturell och konstnärlig kontext. Först när man börjar skriva och prata om dataspel som ett konstnärliga medium då kan det också tas på större allvar. Det behövs helt enkelt fler kulturredaktioner och skribenter som ser dataspel som ett medium som man kan använda för att skapa konst med och inte bara som underhållning.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35104
Jag ser konst även i en del storsäljande kommersiella spel, dock få och ofta är det äldre spel. Jag anser t.ex. att de första spelen i Command & Conquer serien är lyckad konst, där det är story, filmsekvenser, och framförallt musiken (skapad av Frank Klepacki ) som drar upp konst betyget. Spelidén i sig är ju rätt primitiv, men på grund av dess utformning och konstnärliga aspekt så har spelen lämnat ett bestående intryck hos människor. Westwood är fortfarande känt och omtalat fast det är nedlagt för längesen.
Jag håller med om att spel borde sättas in mer i en konstnärlig kontext.
Permalänk | Anmäl
Niclas Berndtsson, 2011-04-15, 04:06
Det finns naturligtvis storsäljande kommersiella spel som också är konstnärliga. Doom, Sims etc som har förändrat och utvecklat hur vi spelar och vad man kan göra med ett dataspel är några exempel. Det enkla spelet Pong är ju också ett konstverk på sätt och vis eftersom det fick spelarna att uppleva något som var helt nytt för sin tid, på samma sätt som Picasso och kubismen skapade en bild av verkligheten som ingen tidigare hade gjort. Men att släppa ännu en uppföljare till ett känt FPS bara för att tjäna pengar är inte speciellt konstnärligt även om det kan vara en bra spelupplevelse.
Permalänk | Anmäl
Mathias Jansson, 2011-04-15, 07:21
Det är inte bara kulturredaktionerna som måste börja intressera sig för de nya mediumen. Dataspelen kanske också behöver ("riktiga") konstnärer som engagerar sig. Tonsättare kan ju engagera sig i filmer och skapa stordåd, så varför inte börja skriva musik till dataspel? Författare i nobelprisklassen skriver ju frekvent manus till pjäser och filmer, och varför inte börja intressera sig för att skriva spännande, djupt och flerdimensionellt spelmanus? Eller en hollywoodregissör som skapar dramaturgi?
Den gamla konsten måste möta den nya verkligheten för att kunna överleva. Hur många har inte blivit intresserade av klassisk musik pga filmer och hur många har inte läst originalböckerna efter det att man sett en bra film?
Det finns otroligt mycket know-how i de traditionella konstformerna, och för att skapa ny revolutionerande utveckling är det alltid bra att slippa "uppfinna hjulet på nytt".
Permalänk | Anmäl
Henrik Eriksson, 2011-04-15, 08:30
Här kommer ytterligare ett exempel på ett stort mainstreamspel med ambitioner: Bioshock -- fast det är mer dataspel som politik, än som konst.
Det är ett spel vars konstruktör (Ken Levine, som är något av en legend) mycket medvetet konstruerat det för att "under ytan" vara en kritik av objektivismen.
Så det passar kanske inte helt in i konst-fållan, om man inte räknar det som politisk konst.
Men det är ett exempel på att dataspel inte alls behöver vara "bara ett spel".
Permalänk | Anmäl
S Persson, 2011-04-15, 09:26
@Henrik Eriksson
Jag förstår inte din kommentar, menar du att det inte redan finns "riktiga" konstnärer inom spel industrin?
Du tar musik som exempel, Jag skulle påstå att det har alltid funnits riktiga konstnärer inom spel industrin, även om det är många som kanske inte alltid är erkända artister som gör musik till spel så tenderar de stora titlarna alltid att köpa in stora talanger till sin produktion.
Om du vill ha exempel på bra spel musik så kan du googla:
Final fantasy
Secret of mana
World of warcraft
Starcraft 1/2
för att bara nämna några få.
http://open.spotify.com/track/28RO5oP23oQ2Jxud6iby7q
Där har du spel musik som inte skrevs av nån amatör i sin mammas källare.
"Författare i nobelprisklassen skriver ju frekvent manus till pjäser och filmer, och varför inte börja intressera sig för att skriva spännande, djupt och flerdimensionellt spelmanus? "
Spel världen har redan författare i världsklass skälet till varför dom inte får mer cred är för att spel företagen vill inte att konkurrerande företag ska köpa upp dom, annars så hade vi sett mycket mer manusförfattare
som fick emot priser för sina geniala prestationer.
Vill du ha exempel så kan väl du googla "lore" på Warcraft världen, mass effect verkar också vara populärt, eller ta läs om Final fantasy spelen.
Jag skulle påstå att spelvärlden redan har tillräckligt med remakes och det sista dom behöver är "hollywood".
Permalänk | Anmäl
John Henry, 2011-04-15, 09:34
Det finns mycket spännande konstnärligt i indie-spel.
Två väldigt olika spel som i min mening definitivt har konstnärligt värde är Norrland och Braid. Det ena är en smärtsam dykning ner i ensamhet och alkoholism medan det andra är ett riktigt bra spel där musik och bildspråk förhöjer spelupplevelsen.
Permalänk | Anmäl
Tomas Fredriksson, 2011-04-15, 10:59
#4 "Tonsättare kan ju engagera sig i filmer och skapa stordåd, så varför inte börja skriva musik till dataspel?"
Det finns ganska gott om kända namn i spelmusiksvärlden.
För att ta ett exempel så har t ex Hans Zimmer(som många bör känna till) skapat spelmusik.
Problemet är väl främst att musik i spel inte får lika mycket uppmärksamhet som i en storfilm. Det blir mer anonymt, men det betyder inte att musiken i spel är mindre viktig än i någon annan medieform.
Permalänk | Anmäl
Anders C, 2011-04-15, 13:51
Ja, att sälja icke underhållande pretto-spel verkar ju som en bra affärside. Lycka till.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-04-15, 20:04
Äsch, säger jag. All kultur är underhållning och all underhållning är kultur. Distinktionen görs bara för att vissa ska verka finare än andra. Och vist, det kanske finns en vettig gräns att dra men då kanske man ska definiera vart den gränsen går och det tror jag inte riktigt går. Gråzonen är för stor.
@John Henry
Om tonsättare i sina mammors källare: Klanka inte ner på Amiga/C64 musiken! Den håller än! =)
@Martin A
Nja, men underhållande pretto-spel kan däremot vara rätt bra. Sen om de säljer är en annan femma, men lyckas man hålla nere kostnaderna (tex genom indie-produktion) och säljer billigt så finns det ingen anledning till varför det inte ska kunna gå att nå ut.
Permalänk | Anmäl
Stefan Eriksson, 2011-04-15, 22:03
Det finns aktiva konstnärer även i spelmediet, det gäller bara att finna dem. Eftersom mediet under så kort tid har funnits så får oftast de som försöker aktivt utforska gränserna på vad spel är och de känslor de kan bringa inte så mycket sålda spel. En visionär jag alltid följer noga är Jason Rohrer, en man som är värd att kolla upp och hans spel Passage finns billigt i app storen. Om inte hans skapelser är konst så vet jag inte vad som är det.
http://en.wikipedia.org/wiki/Jason_Rohrer
Permalänk | Anmäl
Josef Neib, 2011-04-18, 10:41
Jason Rohrer definitivt en konstnär. Jason Nelson också intressant http://www.secrettechnology.com/ skapar dataspel som blandar spelmoment med poesi.
Permalänk | Anmäl
Mathias Jansson, 2011-04-18, 15:12
11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag ser konst även i en del storsäljande kommersiella spel, dock få och ofta är det äldre spel. Jag anser t.ex. att de första spelen i Command & Conquer serien är lyckad konst, där det är story, filmsekvenser, och framförallt musiken (skapad av Frank Klepacki ) som drar upp konst betyget. Spelidén i sig är ju rätt primitiv, men på grund av dess utformning och konstnärliga aspekt så har spelen lämnat ett bestående intryck hos människor. Westwood är fortfarande känt och omtalat fast det är nedlagt för längesen.
Jag håller med om att spel borde sättas in mer i en konstnärlig kontext.
Det finns naturligtvis storsäljande kommersiella spel som också är konstnärliga. Doom, Sims etc som har förändrat och utvecklat hur vi spelar och vad man kan göra med ett dataspel är några exempel. Det enkla spelet Pong är ju också ett konstverk på sätt och vis eftersom det fick spelarna att uppleva något som var helt nytt för sin tid, på samma sätt som Picasso och kubismen skapade en bild av verkligheten som ingen tidigare hade gjort. Men att släppa ännu en uppföljare till ett känt FPS bara för att tjäna pengar är inte speciellt konstnärligt även om det kan vara en bra spelupplevelse.
Det är inte bara kulturredaktionerna som måste börja intressera sig för de nya mediumen. Dataspelen kanske också behöver ("riktiga") konstnärer som engagerar sig. Tonsättare kan ju engagera sig i filmer och skapa stordåd, så varför inte börja skriva musik till dataspel? Författare i nobelprisklassen skriver ju frekvent manus till pjäser och filmer, och varför inte börja intressera sig för att skriva spännande, djupt och flerdimensionellt spelmanus? Eller en hollywoodregissör som skapar dramaturgi?
Den gamla konsten måste möta den nya verkligheten för att kunna överleva. Hur många har inte blivit intresserade av klassisk musik pga filmer och hur många har inte läst originalböckerna efter det att man sett en bra film?
Det finns otroligt mycket know-how i de traditionella konstformerna, och för att skapa ny revolutionerande utveckling är det alltid bra att slippa "uppfinna hjulet på nytt".
Här kommer ytterligare ett exempel på ett stort mainstreamspel med ambitioner: Bioshock -- fast det är mer dataspel som politik, än som konst.
Det är ett spel vars konstruktör (Ken Levine, som är något av en legend) mycket medvetet konstruerat det för att "under ytan" vara en kritik av objektivismen.
Så det passar kanske inte helt in i konst-fållan, om man inte räknar det som politisk konst.
Men det är ett exempel på att dataspel inte alls behöver vara "bara ett spel".
@Henrik Eriksson
Jag förstår inte din kommentar, menar du att det inte redan finns "riktiga" konstnärer inom spel industrin?
Du tar musik som exempel, Jag skulle påstå att det har alltid funnits riktiga konstnärer inom spel industrin, även om det är många som kanske inte alltid är erkända artister som gör musik till spel så tenderar de stora titlarna alltid att köpa in stora talanger till sin produktion.
Om du vill ha exempel på bra spel musik så kan du googla:
Final fantasy
Secret of mana
World of warcraft
Starcraft 1/2
för att bara nämna några få.
http://open.spotify.com/track/28RO5oP23oQ2Jxud6iby7q
Där har du spel musik som inte skrevs av nån amatör i sin mammas källare.
"Författare i nobelprisklassen skriver ju frekvent manus till pjäser och filmer, och varför inte börja intressera sig för att skriva spännande, djupt och flerdimensionellt spelmanus? "
Spel världen har redan författare i världsklass skälet till varför dom inte får mer cred är för att spel företagen vill inte att konkurrerande företag ska köpa upp dom, annars så hade vi sett mycket mer manusförfattare
som fick emot priser för sina geniala prestationer.
Vill du ha exempel så kan väl du googla "lore" på Warcraft världen, mass effect verkar också vara populärt, eller ta läs om Final fantasy spelen.
Jag skulle påstå att spelvärlden redan har tillräckligt med remakes och det sista dom behöver är "hollywood".
Det finns mycket spännande konstnärligt i indie-spel.
Två väldigt olika spel som i min mening definitivt har konstnärligt värde är Norrland och Braid. Det ena är en smärtsam dykning ner i ensamhet och alkoholism medan det andra är ett riktigt bra spel där musik och bildspråk förhöjer spelupplevelsen.
#4 "Tonsättare kan ju engagera sig i filmer och skapa stordåd, så varför inte börja skriva musik till dataspel?"
Det finns ganska gott om kända namn i spelmusiksvärlden.
För att ta ett exempel så har t ex Hans Zimmer(som många bör känna till) skapat spelmusik.
Problemet är väl främst att musik i spel inte får lika mycket uppmärksamhet som i en storfilm. Det blir mer anonymt, men det betyder inte att musiken i spel är mindre viktig än i någon annan medieform.
Ja, att sälja icke underhållande pretto-spel verkar ju som en bra affärside. Lycka till.
Äsch, säger jag. All kultur är underhållning och all underhållning är kultur. Distinktionen görs bara för att vissa ska verka finare än andra. Och vist, det kanske finns en vettig gräns att dra men då kanske man ska definiera vart den gränsen går och det tror jag inte riktigt går. Gråzonen är för stor.
@John Henry
Om tonsättare i sina mammors källare: Klanka inte ner på Amiga/C64 musiken! Den håller än! =)
@Martin A
Nja, men underhållande pretto-spel kan däremot vara rätt bra. Sen om de säljer är en annan femma, men lyckas man hålla nere kostnaderna (tex genom indie-produktion) och säljer billigt så finns det ingen anledning till varför det inte ska kunna gå att nå ut.
Det finns aktiva konstnärer även i spelmediet, det gäller bara att finna dem. Eftersom mediet under så kort tid har funnits så får oftast de som försöker aktivt utforska gränserna på vad spel är och de känslor de kan bringa inte så mycket sålda spel. En visionär jag alltid följer noga är Jason Rohrer, en man som är värd att kolla upp och hans spel Passage finns billigt i app storen. Om inte hans skapelser är konst så vet jag inte vad som är det.
http://en.wikipedia.org/wiki/Jason_Rohrer
Jason Rohrer definitivt en konstnär. Jason Nelson också intressant http://www.secrettechnology.com/ skapar dataspel som blandar spelmoment med poesi.