Barnläkare: Framvända barnvagnar och gåstolar - lika dåliga för barnets utveckling

De flesta barn börjar kunna sitta mellan 6 till 8 månaders ålder. Då blir det aktuellt att skaffa en sittvagn. Det har blivit alltmer populärt att då använda en framåtvänd barnvagn. Tanken är förmodligen att man vill att barnet skall se bra och upptäcka så mycket som möjligt av den planerade promenaden med en förälder till affären eller det äldre barnes väg till förskolan.

Föräldrarna vet naturligtvis att i hemmet är det vid ett halvt års ålder en pågående kontakt med barnet största delen av dess vakna tid. Föräldern pratar med barnet som ljudar och jollrar tillbaka. Tappar barnet kontakten med föräldern under sina trevande aktiviteter som 6 mån gammalt, så börjar det skrika och söker återskapa kontakten. Barnet har föräldern som återkopplingspunkt hela tiden och checkar av för att få bekräftelse och känna trygghet. Men när det är dags för att gå ut, så tycks en ny modell praktiseras för promenader i sittvagnen. Där släpper föräldern sin roll som återkopplingsstation. Barnet kan inte få hjälp att tolka vad det ser eller sortera alla de ljud som strömmar emot det. Det sensoriska inflödet av ljud- och synintryck hamnar helt osorterat i barnets växande hjärna och blir ett obegripligt brus.

Den skotska forskaren Suzanne Zeedyk har funnit att barn i framvända sittvagnar sover mindre, blir mer stressade och är mer otrygga. Föräldern pratar inte med barnet och hinner inte kommentera vad som händer. Det totala sensoriska inflödet av ljud, dofter, köld- och värmefläktar i vindpustarna samt synintrycken blir ett osorterbart och otolkat flöde mot barnet. Hos vuxna har forskarna sagt att medvetandet har kontroll på en miljontedel av det sensoriska inflödet. Den miljontedelen blir dock tillräckligt mycket begripligt material för att tryggt kunna orientera sig kring tillståndet i den omgivande verkligheten. Suzanne Zeedyk tror att en delförklaring till den observerade försämrade språkliga utvecklingen bland skotska barn kan bero på de framvända barnvagnarna.

Barnet mellan 6 och 10 månaders ålder håller på att lära sig vad som rör sig utanför sina mor-/far-barn relationer. Det behöver fortsatt starkt stöd för att kunna förstå vad som händer runt omkrig sin egen kropp.  Med framvända sittvagnar utlämnar vi barnet till ett obegripligt brus, som lagras i dess hjärna vars effekt är svårt att säga något säkert om. Det är dock otvivelaktigt så, att barnet det andra havlåret i sitt liv behöver föräldrar och syskon och den övriga begränsade kretsen av vuxna släktingar och vänner för att slussas in i en begriplig värld, som barnet stegvis börjar lära sig hantera och i takt med sin egen utveckling börjar kunna reagera emot.

Gåstol

När det gäller gåstolen, som börjar användas innan barnet själv kan gå från 6 mån ålder, är den också ett exempel på ett liknande grundläggande feltänk. Gåstolen är rund upptill med fyra hjulförsedda ben och en sittdyna. Redan vid 6-7 mån ålder kan ett barn lära sig att pinna på och ta sig fram och till och med lyfta hjulen över trösklar. Det ser så roligt ut och barnet kan t.o.m börja leka med syskonet som är 2 år gammalt. Det man inte tänker på är att i denna ålder börjar barnet sina trevande aktiviteter på golvet i bukläge.

Det sträcker sig för att få tag i leksaker, snurrar lite runt, backar bakåt och börjar resa sig på armarna. Sedan kommer lyftet på knäna och gungandet på alla fyra. Här finns en fascinerande frustration hos barnet, som hela tiden vill mer än det kan - den viktiga motorn för att nå fram till krypandet och att resa sig mot stolar och bord. Barnet gör sin egen upptäcksfärd i vad det just för ögonblicket kan prestera. I början av denna träning kan en del barn skrika frustrerat redan efter 10-15 sekunder på magen. Då är det viktigt att upprepa de sekunderna flera gånger per dag. Rätt vad det är har barnet upptäckt sin första färdighet och frustrationen avtar.

Hela denna process släcks ut om barnet konsekvent får vistas i sin gåstol under dagarna. När jag ser dessa barn på läkarkontrollen vid 10-12 måndars ålder, så är barnet ca två månader försenat i sin motoriska utveckling. Jag har sett barn i denna ålder som endast kunnat ligga på golvet med armarna spretande rakt ut och benen vinkelställda och inte göra ett dugg mer, som resultat av löpandet i gåstol. Fabrikanterna får ursäkta, men jag ser ingen naturlig ingång av gåstolen.

Vill man ha koll på sitt barn vid 6-7 mån ålder, medan maten görs i ordning, så är hoppgunga ett alternativ. Vid 10 mån ålder då barn som inte haft gåstol kryper, reser sig och går längs möbler är gåvagn det rätta alternativet. Den styr barnet själv och går med utifrån sin aktuella kompetens och får bra träning. Ett barn har också i gåstolen lärt sig att var det än befinner sig i verkligheten kan det sätta sig och fångas upp av gåstolens sittdyna. Den uppfattningen måste barnet med några blåmärken lära sig av med.

Det är viktigt att man med sina hjälpmedel till barnen använder redskap, som gynnar och understödjer barnets pågående utveckling och inte hämmar den. Möjligtvis har vi barnläkare inte tillräckligt klargjort detta. Barnet har en egen medfödd 'drive' att upptäcka och vilja göra mer än det kan. Detta är en fröjd att se! Lår oss inte ta ifrån barnet den upptäckarlusten!

Roland Sennerstam (23 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34947

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Folk kanske skulle sitta kvar i bilarna när vi bärgar och drar bilen baklänges... Kanske folk skulle bli lite smartare... He,he! ;)

Permalänk | Anmäl #2 Bilbärgning Nätverk, 2011-04-11, 10:24

Vilket nonsens! Vilken förälder kan gå och titta ner i vagnen? Man måste ju hålla uppsikt framåt så att man inte går på något. Och hur lång tid befinner sig barnet i vagnen jämfört med den tid man är hemma? En bråkdel. Man hinner nog prata när man är hemma, i lugn och ro dessutom.
Om man låter barnet välja själv och det väljer framåtvänt, varför oroa sig? Och somna...det kan ju lika gärna vara ett uttryck för tristess som för trygghet.
Nej, den här sk forskningen ger jag inte mycket för. Den verkar inte speciellt objektivt bevisbar. Att vagnens riktning skulle ha något med språkutvecklingen att göra är ju bara ren spekulation! Det kan ju lika gärna bero på tv-tittande eller vad som helst!

Människan skulle inte ha överlevt som art om ett litet barn inte klarade av att vara utan konstant bekräftelse under vissa delar av dagen, och det är säkert dessutom viktig träning i självständighet.

Permalänk | Anmäl #3 Marion, 2011-04-20, 21:30

Jomen Marion, då kan vi väl låta en 10-månaders bestämma vad hon/han ska ha på sig för kläder när man går ut? Eller om barnet vill ta sig en öl på fredagskvällen!?

Det är väl självklart att ett litet barn som ännu inte lärt sig världen känner sig tryggare av att se sin förälder. Även om man nu inte pratar så är kroppspråk också en viktig del i kommunikationen.

Och sen kan man ju ifrågasätta hur mycket en gåstol förstör om den används en liten stund per dag. Jag har sett många små barn som har gåvagn hemma som går innan de fyllt ett och inte har några problem på kontrollerna på BVC. Men de springer såklart inte omkring i gåstolen hela dagarna... men hur många gör det? Så länge de används i liten mängd har jag svårt att tro att det är skadligt.

Att vända mitt barn framåt i en vagn skulle jag däremot aldrig få för mig, inte ens med min stora som är fyra år gammal. Det finns absolut ingen anledning och jag vill kunna se dem och kunna svara på något de säger utan att behöva stanna, gå runt och fråga vad de ville.

Permalänk | Anmäl #4 Sofi Norstedt, 2012-01-27, 19:24