Gas från Gaza

I slutet av 1990-talet hittade British Gas omfattande gasfält i östra medelhavet, ett fält – ”Offshore Gaza” – direkt utanför Gazas kust. I slutet av 1999 tecknade man, tillsammans med Consolidated Contractors - ett grekiskt företag ägt av libaneser och, enligt uppgift, med nära anknytning till PLO - ett exploateringsavtal med PLO och Arafat. Avtalet gäller i 25-år och den palestinska myndigheten skulle erhålla 10% av avkastningen. Kontraktet omfattade utvinning på det palestinska fältet och konstruktion av en gasledning till land. Man borrade på två ställen under år 2000 och den 27 september invigdes gasfältet när Arafat tände den första facklan.

Ungefär samtidigt började israelisk militär att störa palestinska fiskebåtar utanför Gaza. Enligt en överenskommelse den 4 maj 1994 (Gaza-Jercio), en uppföljning av Oslofördraget, fick fiskebåtar från Gaza arbeta ut till 20 distansminuter från kusten. Under sex år hade detta avtal fungerat utan problem, men nu drevs palestinierna bort i ett antal våldsamma attacker som krävde 14 fiskares liv och skadade mer än 200. Båtarna fick i fortsättningen ej gå längre ut än 6 n.m. från kusten. Samtidigt försökte ett israeliskt företag hävda rätten till gasfältet i isrealisk domstol, en tvist som man dock förlorade.

Sharon blev premiärminster i Israel 2001 och PLOs och Arafats inflytande blev allt mindre. Ingen hade längre någon vilja att fullfölja Osloavtalet. Men trots det ville British Gas 2003 sälja gas till Israel via en rörledning till Ashkelon, en affär som dock Sharon vägrade att acceptera

Arafat dog 2004 och i valet 2006 vann Hamas en klar majoritet i Gaza. Gasprojektet överlevde och så sent som 2007 undertecknade Olmert ett avtal om köp av gas från den palestinska myndigheten. Detta accepterades dock inte av miltären och en ny förhandling inleddes som skulle kringå palestinierna och endast omfatta British Gas. Därmed skulle det gamla avtalet från 1999 i praktiken sakna verkan. Förhandlingarna lyckades dock inte. British Gas gav upp och stängde sitt kontor i Israel i januari 2008.

I juni påbörjade Israel planeringen av det nu genomförda kriget, samtidigt kontaktade man ånyo British Gas för att återuppta de avbrutna förhandlingarna. Denna nya förhandlingsomgång kunde inte avslutas innan anfallet mot Gaza i slutet av december.

Med en militär seger i Gaza och utan någon fungerande palestinsk myndighet att ta hänsyn till finns det inget som hindrar Israel från att för egen räkning nu annektera de palestinska gasfälten. Därmed har Israel än en gång visat att militära aktioner är det snabbaste och enklaste sättet att lösa landet problem.

Men samtidigt växer den islamska väckelsen, västvärlden blir alltmer hatad och freden i området alltmer avlägsen.

Göteborg den 29 januari 2009

Tom Heyman (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3488

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men kom nu inte med konkreta, rationella skäl till kriget. Det ska ju bero helt på självförsvar mot galna islamister, annars får folkpartisterna så svårt att hänga med.

Permalänk | Anmäl #1 Daniel, 2009-01-30, 11:49