Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-04-01 20:04, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Under de senaste decennierna har barnen tillbringat allt mer tid utanför hemmet och allt mindre tid med sina föräldrar. Istället är det pedagogiska experter som har tagit hand om och fostrat barnen. Allt borde vara frid och fröjd. Barnen och ungdomarna borde vara harmoniska och empatiska. Mobbning borde ju knappast förekomma, med tanke på att barnen redan från mycket tidig ålder tränats av barnexperter.
Nu vet vi alla att så inte är fallet, mobbningen ökar och är ett stort problem. Någonstans på vägen har det gått fel, väldigt fel.
Jag vårdar och fostrar fem barn på heltid.
Jag har tidigare jobbat som lärare.
Blogg: annagryning.blogspot.com
Den stora frågan som borde ställas är; vad är orsaken till mobbning? Det diskuteras mycket om vad man ska göra åt mobbning. Får man slå tillbaks eller inte? Ska mobbarna byta skola?
Det talas om att skolan måste göra mer, att det måste finnas fler vuxna, att det behövs mer pengar och lite då och då hörs något lamt rop om föräldrarnas ansvar. Och föräldrarna har ett stort ansvar i detta. Problemet är bara att föräldrarna för länge sedan har abdikerat eller tvingats att avsäga sig sitt föräldrarskap, så föräldrarna skjuter över problemet på samhället, för barnen är väl samhällets ansvar!
Vems är ansvaret och vad är grundorsaken till mobbning?
Svaret på dessa frågor finns i boken "Våga ta plats i ditt barns liv". Boken är skriven är av psykologen Gordon Neufel och läkaren Gabor Maté. Det är den första bok jag läst som på djupet besvarar dessa frågor. Har man barn eller jobbar med barn bör man definitivt läsa boken!
Tyvärr har boken inte fått något större genomslag i Sverige. Och det är minst sagt beklagligt, för den har mycket att lära oss. Jag antar att det är för att författarna levererar obekväma sanningar, som inte passar in i vårt samhälle. För om de slutsatser om författarna kommit fram till är riktiga, så måste vi helt ändra vår syn på barn och hur dom ska tas om hand, och därmed måste vi ändra vårt sätt att leva.
I korthet handlar boken om hur viktig anknytningen är mellan barn och föräldrar. Barnet behöver en stark anknytning till sina föräldrar, det är genom dom som barnet får vägledning om vad som är rätt och fel, värderingar, identitet och beteende. En sund anknytning handlar om att barnet känner en stark samhörighet med sina föräldrar och att barnen känner sig bekräftade av sina föräldrar.
Om denna anknytning inte uppstår söker barnet den på annat håll; hos sina kompisar. Det blir då kompisarnas värderingar som blir det rätta. Barnen blir utelämnade åt att vägleda och bekräfta varandra, vilket dom inte har någon som helst kompetens för. Jämnåriga tar över föräldrarnas roll som vägledare och det ställe där man söker kärlek, värme och bekräftelse.
Och häri ligger grogrunden till mobbning. Om man i sitt kompisgäng får bekräftelse när man mobbar så kommer man så klart att fortsätta att mobba, hur mycket än de vuxna säger att det är fel. Så länge anknytningen är större till kompisgänget än till föräldrar och andra vuxna, så är det svårt att komma tillrätta med problemet.
Författarna menar att grunden till mobbning ligger i bristande anknytning till föräldrar och vuxenvärlden.
Jag är övertygad om att detta är en viktig orsak till mobbning, kanske den viktigaste.
I dagens samhälle är det väldigt svårt för föräldrarna att bygga upp en stark anknytning till sina barn, anknytning tar nämligen tid och det är något vi inte anses oss ha. Det är svårt att bygga upp en anknytning när barnen tillbringar sin största vakna tid någon annanstans än hos sina föräldrar. Storleken på barngrupperna på dagis och fritids gör att barnen i mångt och mycket är hänvisade till varandra. Barnen knyter tidigt an till sina kompisar stället för till sina föräldrar.
Självklart är det inte så att barn som går på dagis och fritids per automatik får en svag anknytning till sina föräldrar, men det finns ett samband mellan hur mycket tid barnen tillbringar borta från sina föräldrar och hur svag eller stark anknytningen blir.
Föräldrarna är långt viktigare än vad vi tror i kampen mot mobbning. Att satsa på att bygga upp starka band mellan barn och föräldrar är den mest långsiktiga lösningen på mobbning. Vi har allt att vinna på att vara våra barns vägledare och att vara det ställe dom söker sig till för att få trygghet och värme.
Så våga ta plats i ditt barns liv!
Australiensiske Heynes har blivit ett youtube-fenomen sedan han försvarat sig mot en mobbare. Har barn rätt att slå tillbaka i självförsvar?

BRIS: Fallet Casey Heynes påminner om skolans svek

Barnläkare: Våld föder mer våld även inom mobbningen

Självklart har Casey Heynes rätt att slå tillbaka
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Närvarande föräldrar är helt klart en bra grund för att motverka mobbning. Enligt en undersökning i Kamratposten placerar svenska barn sina pappor på femte plats när de väljer vem de vill prata med när de är ledsna (strax efter "ingen"). Så visst finns det de som måste jobba på anknytningen till sina barn.
Det är en stor utmaning att få föräldrar att förstå att föräldraskap i första hand inte handlar om valfrihet. Du kan inte välja att inte ge ditt barn tid och närhet med hänvisning till att den andra föräldern hellre vill ta det ansvaret. Det räcker inte med att jobba och betala räkningar för att dra sitt strå till familjestacken. Barn behöver närhet och tid från sina föräldrar och andra vuxna i närheten och det är vårt ansvar som föräldrar att skapa så goda förutsättningar som möjligt för både mammor och pappor att ge sina barn just det. En väl fungerande och flexibel barnomsorg, ett bra skolväsende och ett arbetsliv som ger utrymme för familjelivet kan alla vara en del av metoden för att få tryggare barn och ge alla föräldrar bätte relationer till sina barn.
Tack för en viktig artikel i ett angeläget ämne. Jag håller med helt och hållet. Vi i vår tid vill så gärna tro att vi ska kunna få allting, samtidigt (karriär, familjeliv, kreativ fritid) och underskattar nog ibland riskerna med detta pusslande. Framför allt för de små, så klart, men också för familjen som helhet, enhet. Hur bra kan det bli när familjemedlemmarna bara träffas när alla är trötta och har gett sin bästa energi i ett annat sammanhang?