Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Ny tronarvinge

Victoria och Daniel har fått en dotter. Vad betyder det för monarkin? Läs (1) Skriv

EMU

Nytt stödpaket till Grekland klubbat. Men löser det krisen eller är det bättre att landet gör statsbankrutt?  Läs (87) Skriv

Iran och Israel

Alltfler bedömare anser att Israel väntas anfalla Iran för att hindra en iransk atombomb. Läs (15) Skriv

Insatsen i Libyen

Annika Nordgren Christensen om Insatsen i Libyen

Reinfeldts och Juholts JAS-haveri visar att Sverige ingenting lärt

Av historien har vi uppenbarligen inget lärt och i sedvanlig svensk anda verkar det viktigare att visa flagg än att verkligen göra skillnad. Det skriver Annika Nordgren Christensen, tidigare ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen.


Om författaren

Annika Nordgren Christensen är tidigare ledamot av riksdagens Försvarsutskott och Försvarsberedningen (MP). Hon är idag marknadschef på Newsmill.

Efter regeringens senfärdiga och vankelmodiga hantering av Libyenkrisen var det många som välkomnade att man äntligen fattade beslut om det svenska deltagandet. Det var i elfte timmen - lägligt inför NATO:s generalsekreterares stockholmsbesök i veckan och turligt nog i samband med toppmötet om Libyen i London.

Men av historien har vi uppenbarligen inget lärt och i sedvanlig svensk anda verkar det viktigare att visa flagg än att verkligen göra skillnad. Denna gång manifesterat å ena sidan av Socialdemokraternas drivkraft att påminna regeringen om sin minoritetsställning och å andra sidan av regeringens beslut om att tillmötesgå Socialdemokraterna hellre än att säga att det i sådana fall är bättre att använda de 200 miljoner kronor som insatsen beräknas kosta till den civila insatsen - till stöd för de civila på marken som Sverige nu ska flyga över och lämna till andra nationer att skydda.

Slutsatsen av många smärtsamma och skamfyllda situationer i modern tid är att styrkor som ska skydda civilbefolkningar i enlighet med FN:s resolutioner måste ha ordentliga mandat att agera samt utrustning adekvat för ändamålet. Annars riskerar insatserna bli i bästa fall meningslösa och i sämsta fall kontraproduktiva. Många av oss minns till exempel de nederländska styrkor som stod maktlösa under Srebrenicamassakern.

I det aktuella Libyenfallet kommer vi förvisso inte riskera en sådan situation, för om de svenska piloterna ser civila som angrips på marken kommer inte dessa lämnas i sticket - då ska nämligen enligt Urban Ahlin (S) de svenska piloterna " flyga därifrån" i de snabba Gripen-planen så att "flygplan från ett annat land" kan komma och ingripa (Studio Ett 110329). Ahlin verkar tro att andra nationer inte är så nogräknade och att de ska bortse från de sedvanliga rules of engagement (ROE) som stipulerar att anfall ej får göras i efterhand.

Det finns ytterligare problem med detta resonemang: Varför ska Sverige låta andra länder genomföra det som är FN:s resolutionens huvudpoäng, nämligen att skydda civilbefolkningen, om vi nu tycker det är principiellt rätt att dessa skyddas även genom insatser mot marken från luften? Är det svenska händer som inte ska smutsats med detta, så att vi kan applådera andra länder som gör det som vi inte vill? Vad är det som gör att just Sverige - som ändå bestämt sig för att delta i insatsen och detta med ett unikt brett politiskt välkomnande av FN:s beslut - inte ska befatta sig med just markmålsbekämpning? Om det hade varit brister i materiel eller utbildning hade det varit en sak, men så är faktiskt inte fallet och det borde naturligtvis den militärt intresserade utrikesministern Carl Bildt känna till (eller låta sig informeras om).

Resultatet av den politiska processen i Sverige är enligt min mening icke godkänt åt något håll. Regeringen Reinfeldt försöker nu framstå som handlingskraftig och lägga skulden på Socialdemokraterna för de begränsningar av insatsen man egentligen inte hade velat ha. Men inte hade Socialdemokraterna plötsligt stoppat en insats som man har avkrävt regeringen med buller och bång den senaste tiden, om statsministern hade villkorat insatsen som sådan mot rimliga mandat för den svenska styrkan?

Och vad gäller Socialdemokraterna kan man bara konstatera att de antingen föll för frestelsen att örfila regeringen med sin parlamentariska minoritetsställning eller att de återuppväckte Thage G. Petersons gamla resonemang från 90-talet om att svenska soldater ska vara på Balkan, men de skulle inte ha några stridande uppgifter. Alltså återigen: I princip tycker vi att någon ska göra något, men det ska inte vara vi. Det är lätt att misströsta och tänka att både Reinfeldt och Juholt är belåtna över frågans utgång, när de i själva verket borde vara lika besvikna över det gemensamma misslyckandet.

Regeringen beräknar att den svenska insatsen kostar cirka 200 miljoner kronor att genomföra. Frågan är om man inte i detta läge hellre hade lagt dessa miljoner på den civila insatsen - till stöd för de människor av kött och blod på marken som FN-resolutionen kom till för att försvara.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34578

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

De här nu aktuella JAS Viggenflygplanen flyger dagligen från Såtenäs enbart för att piloterna ska träna, och inte tappa sin dyrköpta kompetens. Sveriges försvar kostar 40 miljarder varje år. Finlands försvar något mer än hälften. Vad får vi för pengarna? 200 miljoner är en droppe i havet i sammanhanget enligt min mening.

Om vi nu ska exportera vapen från Sverige kan det vara väl använda pengar att visa upp våra flygplan i rent marknadssyfte. Dessutom markerar vi vad vi tycker om diktatorer. Av solidaritet med libyerna bör vi hjälpa till, vi gör ju det i Afganistan. Där är vi t o m indragna i regelrätta strider med svensk militär. Kanske bör vi rent av ansluta oss till NATO.

Permalänk | Anmäl #1 Bror Viktor, 2011-03-30, 13:11

"Vad är det som gör att just Sverige - som ändå bestämt sig för att delta i insatsen och detta med ett unikt brett politiskt välkomnande av FN:s beslut - inte ska befatta sig med just markmålsbekämpning?"

Tanken är att man ska få vara med "de stora grabbarna" som praktikanter en vända. Nästa gång (Algeriet (Israel om Miljöpartiet fått bestämma)) är det som fullvärdig medlem i "FN-koalitionen" med rätt att testa vapenarsenalen för fullt.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-03-30, 13:37

Jag undrar vem man försöker ge skulden om ett par blir nedskjutna. En sak är klar, det blir ett fasligt verbalfyrverkeri.

Permalänk | Anmäl #3 Sune Svensson, 2011-03-30, 14:11

Det verkar vara ett fegt beslut. Hur kan man delta i koalitionen om man inte accepterar också de andra ländernas insatser? Om man kan tillkalla andra länders flygvapen för att bekämpa mål på marken så måste man ju med plan som JAS 39 Gripen lika gärna kunna göra det själv. Att inte ingripa när någon på marken begär hjälp är ju att svika, om man befinner sig på platsen med plan som har kapacitet att bekämpa markmål. Jag förstår inte vad det var sossarna gnällde på och inte heller varför regeringen gick med på detta.

Permalänk | Anmäl #5 Fredrik Franzén, 2011-03-30, 16:05

Undertecknad har blivit nekad ytterligare en debattartikel.Men jag är ju inte heller marknadschef på Newsmill.Grundtanken när Newsmill startade var att vi amatörjournalister vet mer än proffsen, menhelst skall skriva debattartiklar som t.ex Annika Nordengren-Christensen.Så kan det väl inte vara.Mkt besviken på Newsmills redaktion.Fortsätter istället att läsa på Newsmill än att lägga ner arbete på ngt ni refuserar med mkt dåliga kommentarer till varför.Vad är det som säger att redaktionen vet bäst!?Och varför byts redaktionen sammansättning ut så ofta?

Permalänk | Anmäl #8 Agneta Berglöw, 2011-03-31, 10:22

Världen är sannerligen upp och nervänd. Varför så många vänstermänniskor, feminister och kvinnor brinner av en sådan längtan att skicka stridskrafter till detta krig är obegripligt. Fasen att skydda civila, som kunde betraktas som aktuell när trupperna stod utanför Bengazi, är över. Nu handlar det om att vara allierad i ett inbördekrig. Bekämpar mål på marken gör man för att vinna kriget. Detta är ingen skillnad mot när Gustav II Adolf beslöt sig för att skydda protestanterna mot kejsaren och papistsatan på 1600 talet. Då stred vi i nästan 2 decennier. Med den skillnaden att vi då hade tydliga mål och klara intressen. Vad vill vi uppnå med att gå in som allierade i vårt första krig på över 200 år. Vilka är de vi har tagit parti för? Jihadister? konkurrerande klanledare? De är åtminstone inte 20.000 medlemmar från Amnesty som plöstsligt trollade fram den omfattande vapenarsenal de ändå har.

Historien om där vi bombar fram lösningar mot folkmord förskräcker. Skyddet av Kosovoalbaner genom totaldemoleringen av Serbien ledde till en fullständigt etnisk resning i Kosovo, långt mycket värre än de folkrättsbrott som hade begåtts av den Serbiska staten.

Vad blir nästa mål? Det måste bli Syrien. Då pratar vi om en regim som har läst sina Stalinistiska läxa ordentligt genom att hålla sin egen och Libanons befolkning i schack med angiveri, mord och försvinnanden. Istället skickar vi dit Dramaten på turné på skattebetalarnas bekostnad.

Ja världen är bra uppochnervänd.

Permalänk | Anmäl #9 Pär Bergstedt, 2011-03-31, 12:17

Reinfeldt och Bildt kan tillsammans med Juholt och Ahlin på ett målande sätt beskrivas som "small sized dogs with big dog attitudes". De klarade inte av en kraftfull svensk medvekan i enlighet med FN-beslutet i Libyen. Eftersom inte Riksdag och Regering vågar använda våra stridskrafter på ett effektivt sätt såsom de övriga medverkande nationerna gör så bör ju övervägas om Sverige behöver ha avancerade stridskrafter. Något hot mot vårt eget territorium föreligger inte sedan lång tid tillbaka. Varför inte köpa försvarstjänster från länder, som Danmark och Norge, som vågar delta i internationell krishantering?

Permalänk | Anmäl #10 Per-Gunnar Larsson, 2011-03-31, 12:48

Mycket uppfriskande på så många olika sätt!

Permalänk | Anmäl #12 Roger Moore, 2011-05-01, 17:24


Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Diskussion i SR:s Nya Vågen

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, retade upp många debattörer när han skrev en text ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Diskussion i SR:s Nya Vågen

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, retade upp många debattörer när han skrev en text ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.