Moderatpolitiker: Carl Bildt företräder inte längre moderat utrikespolitik

Carl Bildt - Ett namn som hos många politiskt intresserade vållar reaktioner, positiva såväl som negativa. Jag har aldrig tillhört Carl Bildts fanclub. Men jag tyckte han var bra somstatsminister och jag njöt när han verbalt krossade sina motståndare. Min från början inte allt för positiva inställning till Carl Bildt påverkar givetvis objektiviteten i denna betraktelse.

Jag trodde aldrig att Carl Bildt skulle bli moderat partiledare. Än mindre statsminister. Att han skulle bli utrikesminister i Fredrik Reinfeldts regering hade jag inte heller satsat någon slant på. Jag har haft fel när jag spekulerat i Bildts populäritet eller snarare gångbarhet i politiken.

Första gången jag träffade Carl Bildt personligen var i valrörelsen 1979. Jag hade anställning som valombudsman för moderaterna i Helsingborg och skulle hämta Gösta Bohman med följeslagare till valupptakten i Siöcronaparken. Dagen till ära hade jag fått låna min fars bil och jag körde till flygplatsen i Sturup. Det var spännande. Jag hade aldrig träffat Gösta Bohman personligen, men jag var en stor beundrare. Och jag var inte ensam. Han var närmast något av idol för oss aktiva i moderata ungdomsförbundet.

Jag stod vid gaten och väntade. Först av mina passagerare kom Gösta Bohman. Med ett stort leende sträckte han fram handen och hälsade. Vi fick vänta på hans följeslagare; Carl Bildt och Olof Ehrencrona.

Carl Bildt och Gösta Bohman placerade sig i baksätet i bilen och jag fick Olof Ehrencrona vid min sida där framme. Bildt hade inte sagt något till mig på väg till bilen. Jag tror inte ens han hälsade. I bilen tilltalade han mig överhuvudtaget inte. Partiledare Bohman höll däremot igång en konversation med oss alla hela tiden, var allmänt trevlig och berättade minnen från beredskapsåren. Olof Ehrencrona småpratade hela tiden med mig. Från Bildt - icke ett ljud.

Det fanns en självsäkerhet från Carl Bildts sida som av många, inklusive mig, uppfattades som grundad på kunskap. Att han visste mer än alla andra. Att han med en styrka som sällan skådats i svensk politik kastade sig in i den politiska debatten och kunde se allmänt förvånad ut när hans motståndare inte höll med honom. Inte för att de hade en annan uppfattning, utan för att de inte förstod bättre eller saknade faktakunskapen. En utmanande debattmetod som också retade motståndarna rejält. För att inte tala om motståndarsidans ledarskribenter.

Vad jag uppskattade med Carl Bildt var hans tydliga avståndstagande från kommunismen och tämligen, för denna tid, öppna stöd åt USA och den västliga världens demokratier. För honom var det ingen diksussion om var Sverige hörde hemma eller var vi borde höra hemma. Det kändes skönt att någon politiker på hög nivå vågade ha denna uppfattning. För tyvärr var det inte heller då en självklarhet.

Carl Bildts engagemang för Europa har varit viktigt för Sverige. Och genom detta engagemang fick vi en statsminister som under sin ämbetsperiod hade kontakt med "rätt" kollegor runt om i världen. Inte som vi vant oss vid med det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet med bara socialister och tveksamma röda totalitära regimer som man gärna frotterade sig med.

Jag kan gå så långt i min avbön och säga att jag tyckte Carl Bildt var en bra statsminister och till många delar en bra partiledare. Kanske inte den största ideolog partiet haft, men en partiledare som inte svek de moderata hjärtefrågorna. Om det var av övertygelse eller om det var politiskt mest bekvämt vågar jag inte spekulera i eftersom bilden av Bildt har förändrats genom åren. Han har allt mer framstått som en politiskt teknokrat mer än som en av övertygelse engagerad politiker.

I sitt fredsuppdrag i det forna Jugoslavien gjorde Carl Bildt en stor insats. En insats som är mer uppskattad på plats än vad vi nog kan förstå i Sverige. En eloge för detta.

Mitt under Biltds uppdrag fick jag en chans att intervjua honom för Västernorrlands Allehanda 1995. Intervjun skedde i en buss från Umeå till Härnösand. Det blev ett bra samtal och Bildt tog tid att ge både långa och innehållsrika svar. Engagemanget var stort och han såg möjligheter där andra nog hade gett upp i ett tidigare skede.

Men sedan hände något. Som avgången statsminister och som avgången partiledare skulle Carl Bildt ägna sig åt andra saker. Politiken släppte han aldrig, även om den nu inte skedde på parti- eller statlig nivå. Han blev något av en politisk frilans med frilansarens möjligheter att blanda ideella uppdrag med avlönade. Företagsvärlden tog emot Bildt med öppna armar och han hamnade hos Lundin Oil. Ett företag med omfattande affärsförbindelser med såväl Libyen som Sudan. En tveksam verksamhet om man har planer på att åter en gång ta upp en politisk karriär. I utlandet imponerar företag som har tidigare regeringsmedlemmar på sina avlöningslistor. En tidigare regeringschef med ett världsomfattande kontaktnät imponerar än mer.

Vad Carl Bildt sysslade med mer än att följa med på internationella affärsresor och träffa högt uppsatta potentater i olika diktaturer med tillgång till olja känner jag inte till. Hur Carl Bildt hamnade i Vostok Nafta vars bärande affärsidé var att äga aktier i ryska statliga Gazprom har jag ingen aning om. Men när han avyttrade sina optioner i och med att Fredrik Reinfeldt gjorde honom till utrikesminister 2006 kunde han också räkna in många sköna kronor i ren förtjänst. Om han inte var det innan så gjorde optionerna honom till miljonär flera gånger om. Rik på Gazproms förtjänster från när och fjärran. Rik på rysk gasutpressningspolitik. Rik på ett ökat ryskt inflytande på EU. Rik på ett ökat ryskt inflytande i omvärlden.

Denne man borde aldrig ha blivit svensk utrikesminister. Med sina personliga och ekonomiska bindningar till den ryska staten är han olämplig för uppdraget - även om det inte brister i kompetens.

Den sittande regeringen har varit synnerligen svaga i protesterna mot den ryska gasledningen. Man har gömt sig bakom internationell miljölagstiftning och inte gjort ett enda uttalande om vad man egentligen tycker om ledningen och de politiska syften som ligger bakom den. Den ende regeringsmedlem som gjorde ett uttlande om regeringen var dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg som förklarade att den inte låg i svenskt intresse, vilket får bedömas som en oemotsäglig sanning. Men den kommentaren gillade inte statsministern och när sedan Odenberg tog sig friheten att kritisera finansministerns bristande kompetens när det gäller svensk försvarspolitik fick han lämna sitt uppdrag.

Varför den svenska regeringen tiger om gasledningen kan jag bara spekulera i. Någon förnuftsmässig förklaring hittar jag inte . Tyvärr finns där en hel del andra.

Juridiskt och internationellt avtalsmässigt har regeringen inte gjort något fel genom att endast se på miljöbiten. Men politiskt har man inte tagit sitt ansvar. För oss som är utanför stundar en lång väntan tills den dagen kommer då de beslutsfattare som inte delade uppfattning med statsministern och utrikesministern finner det lämpligt att ta avstånd från gasledningen och dess kommande konsekvenser.

Carl Bildts västvänlighet, hans tidigare tydliga värderingar när det gällde terrorism, diktaturer och var i världen vi har våra vänner har varit betryggande i en bökig omvärld. Men också här har vi nu fått se en ny Carl Bildt. Jag tänker på Mellanöstern och hans allt mer ensidigt kritiska syn på staten Israel. En kritisk syn hade jag kunnat acceptera om den hade varit lika stark till konfliktens övriga aktörer.

"Fredskonvojen" till Gaza sommaren 2010 och Carl Bildts ställningstagande mot staten Israel och hans uppenbara nonchalans mot den kritik som framfördes mot konvojaktivisterna och deras verkliga syften gjorde mig både fundersam och bekymrad. Fundersam över den åtminstone till ytan förändring som Bildt genomgått och bekymrad över att denne man styr svensk utrikespolitik.

Utrikesministern är en av få ministrar som statsministern inte går emot utan låter driva sin egen linje. Därför förvånade det inte heller när Fredrik Reinfeldt kallade konvojen med palestinaaktivister för en i huvudsak "humanitär insats". Kunde han inte se vad som höll på att hända? Brydde han sig inte? Eller var det utrikesministerns linje - right or wrong - som gällde?

Dock blixtrar utrikesminister Bildt till och man känner en nästan sadistisk tillfredställese när han med några korta, raka och exakta kommentarer plockar ner sina politiska motståndare. Det var med stor tillfredställelse jag lyssnade till Carl Bildt i valrörelsen 2010 och hans kraftfulla kritik av de rödgrönas Afghanistanpolitik och hans tudliga och raka besked om varför vi skulle ha svensk trupp i landet. Men det var en tillfredställelse som skulle gå över.

När det plötsligen började demonstreras i arabvärlden och den folkliga uppslutningen runt kraven på demokrati, frihet och avlägsnandet av de gamla ledarna växte sig starkare intog Bildt en passiv hållning. Inte ens i sina uttalanden ville han ställa sig bakom kraven på att Hosni Mubarak skulle avgå. Och i Libyen var han negativ till att ta ställning för demonstranterna och deras krav på frihet, demokrati och Khadaffis avlägsnande från makten. Det var två parter som stod mot varandra enligt utrikesministern.

Det var en blodtörstig förtryckarregim som stod mot ett förtryckt folk som inte ville låta sig förtryckas längre. Här kan man inte vara neutral.

Segheten från svensk sida när det gällt att ställa upp har varit anmärkningsvärd. Tyvärr kommer vi inte ifrån utrikesminister Bildts engagemang i Lundin Oil och företagets affärer med Libyen och dess ledare - Khadaffi.

Den aktive styrelsemedlemmen i Lundin Oil Carl Bildt hade inga problem att göra affärer med Libyen och dess diktator. Inte heller med Sudan och dess ledargarnityr. Uppenbarligen var det lika problemfritt som att berika sig på Rysslands expansiva utrikespolitik.

Jag ser inte att Carl Bildt längre representerar moderat utrikespolitik, eller kanske vad som borde vara moderat utrikespolitik. Det är inte ok att gör affärer med vem som helst. Tydligheten mot diktaturer är ett måste. Krav på demokrati och frihet som kommer från människor i en totalitär stat måste ges stöd. Här har Carl Bildt brustit.

Rolf K Nilsson (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34498

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tja, Fredrik företräder väl knappast moderat politik heller!

Permalänk | Anmäl #1 Torbjörn Frisk, 2011-03-28, 10:48

Carl Bildt arbetar för sin egen plånbok, och det är ju själva essensen av Moderat politik - jobba åt sig själv och skit i andra.

Permalänk | Anmäl #2 Allfons Mållgan, 2011-03-28, 12:13

Tack Rolf för att du så klart formulerat hur otaliga bland oss känner gentemot “olje-Calle”. Känner men som inte kunnat precisera det lika väl som du. Det är väsentligt för partiets trovärdighet att Bildt snarast avtackas och en ny utrikesminister tillsätts som bättre speglar HELA Alliansens åsikter, inte minst i avseende på Israel.

Permalänk | Anmäl #4 Bertil Adania, 2011-03-28, 13:21

När det gäller Israel frågan: Det har inte fallit er in, Rolf K Nilsson och #4 att Carl har blivit äldre, mer erfaren och lärt sig av livet? Om ens utveckling fungerar som den ska, så brukar det bli så att man närmar sig den verkliga sanningen mer och mer och försöker att leva efter den. I tankarna såväl som i praktisk handling...

Permalänk | Anmäl #5 Backfire, 2011-03-28, 13:47

Vem som helst kan skaffa sig ett ägande i Gazprom. Väldigt många svenska har gjort det genom rysslandsforder. Gazprom är så stort och sådant att Bildt inte kan ha fått någon speciell information av betydelse för aktiekursen i ett längre perspektiv. Inte heller skulle han ha kunnat påverka företaget och kursen, inte ens som statsminister. En före detta statsminister kan självklart inte förbjudas att göra bra affärer.

När svenskarna tankar sina bilar så kommer bränslet till hälften från Ryssland. Ingen skulle vara korkad att de påstår att bilisterna genom detta stöder ett ryskt inflytande i omvärlden. Det handlar bara om normal affärsmässighet. Man köper där det är billigast.

När det gäller ett litet svenskt företag som Lundin oil så måste det ses som bra om Bildt kan hjälpa detta och få betalt för detta. En före detta statsminister bör inte isolera sig som en munk. Världen är stor. Om senare jävsproblem uppstår så måste det hanteras då.

Det är ändå bra att Nilsson diskuterar i termer av svenskt intresse. Än så länge kommer nästan all olja till landet från Nordsjön och Ryssland via raffinaderierna på västkusten. Om 10-20 år kommer inget därifrån och då blir det att shoppa runt för färdiga produkter på världsmarknaden och väldigt få länder kommer då att ha något att exportera. Det en tidfråga innan det inte finns en världsmarknad på området och flödena styrs politiskt. Om Frankrike kontrollerar exempelvis oljan i Libyen så betyder detta att mer olja styrs bort från världsmarknaden.

Fåniga moralister som Nilsson skadar alltså landets intressen. Bildt fattar nog detta, men det kanske inte är politiskt korrekt att säga. Moralisterna tänker inte längre än näsan räcker.

Permalänk | Anmäl #6 Urban Persson, 2011-03-28, 13:53

Ok, #5 Backfire. Så den "verkliga sanningen" är att om man ska göra affärer med araber så måste man ge pengar till utplåningsorganisationen PLO?

Fint, men då kan man väl vara karl nog för sin hatt att upplysa svenska folket om det.

För det är ju inte speciellt förtroendeingivande att ena dagen deklarera att allt bistånd ska stödja fred, demokrati och markadsekonomi och nästa dag pumpa in miljarder i ett maffiasyndikat med utplåning av Mellanösterns enda demokrati som affärsidé.

Permalänk | Anmäl #7 Bo T, 2011-03-28, 14:36

Jag tycker Bildts tveksamhet inför vad som händer i nordafrika visar på erfarenhet och ödmjukhet. Det är bara den okunnige och oerfarne som klarar att måla allt i svartvitt, och Israel-frågan är väl kanske det främsta exemplet på det.
Jag förstår att många gamla högermän längtar tillbaks till den enkla logiken att allt USA och Israel gör är rätt, för då blir världen lika lätt att förstå som för vänstern. Men då får man skaffa sig en utrikesminister med mindre skinn på näsan (kanske nån sån där rosenkindad fd MUFare som den som har hand om infrastrukturen i landet).
Sedan Carl Bildts tid som statsminister har USA startat ett par katastrofala krig i mellanöstern och gjort sig hatat i stora delar av världen. USA har också gått från ekonomisk suverän till ett krisland som är helt beroende av Kina och Saudiarabien för att kunna fortsätta låna till sin konumtion.

Permalänk | Anmäl #8 Jakob Jonsson, 2011-03-28, 14:57

Kan jag hålla med om att han inte gör och det är det andra i partiet som inte gör heller. Gränserna suddas ut mer och mer oavsett partitillhörighet,

Permalänk | Anmäl #9 Jones, 2011-03-28, 15:09

#7
Det jag skrev i #5 borde kunna gälla även dig min Brutus. Fast det är klart allas utveckling blir inte alltid som den ska - några faller alltid ifrån...

Sen så är ju den här uppblåsta floskeln om "Mellanösterns enda demokrati" snart inte möjlig att köra med längre eftersom arabländerna reser sig. Då blir det inte lika lätt för Israel längre. Stora problem hopar sig. Dessutom har Israel aldrig aldrig varit en riktig demokrati, utom på pappret. Så Mellanösterns första demokrati kanske blir......Egypten.

Även det här med "utplåning" har du fått helt om bakfoten, ja alltså vem som försöker utplåna vem....

Som du kanske förstår så har jag ingen som helst tilltro till dig, efter dina tidigare insatser här på Newsmill, men däremot till Carl Bildt. Enligt mig (och några till) så har han en nykter syn på situationen i Mellanöstern. Det är därför ganska modigt av statsministern att ta med honom som utrikesminister,dessutom för andra gången i rad.

Permalänk | Anmäl #10 Backfire, 2011-03-28, 15:20

Vad jag kan se har vi ingen bättre utrikesminister än Carl Bildt.

Permalänk | Anmäl #11 Johnny Andersson, 2011-03-28, 18:32

Vad är konvojaktivisternas(IHH) verkliga syfte när dem är och hjälper till i Japan jag skulle tro att de var först på plats?
..eller vad är IHH:S verkliga syfte i Libyen när dem evakuerar skadade libyer för sjukhusvård i Turkiet?

Permalänk | Anmäl #12 TmT, 2011-03-29, 00:15

#10 Backfire. Du anser alltså att judarna är roten till allt ont i Mellanöstern och att deras mål är att utplåna arabvärlden och utrota araberna.

Jag undrar verkligen om Carl "den modige" Bildt har samma åsikt.

Permalänk | Anmäl #13 Bo T, 2011-03-29, 07:10

Carl Bildt har aldrig bedrivit svensk Moderat utrikespolitik. Han arbetar för imperialister helt för egen vinnings skull.

Han vill aldrig tala om vad han säger på de hemliga möten han åker runt på i världen. Vissa besök kostar festen 1 miljon per kuvert, skall vara något sådant på Bilderbergarnas möten.

Permalänk | Anmäl #15 Mikael Forsberg, 2011-04-08, 12:14

Carl Bildt, RAND, CIA, Trilateral, CFR, Bilderberg etc har inte företrätt sverige på tio-tjugo år. Jag hoppas MUST och SÄPO håller spaning på honom, hans lojalitet mot fäderneslandet måste ifrågasättas.

Permalänk | Anmäl #16 TAGE UNIKSSON, 2011-06-10, 11:04

Backfire, Bildt har haft samma ensidiga och negativa bild av Israel och judar sedan länge; det är ingen "mognad" som uppstått. Snarare vill jag påstå att en som har en så förenklad syn som att allt är en sidas fel har stagnerat i koltåldern. Bildt vägrade som enda partiledare att lyssna på dem som förde fram fakta om ökade antisemitiska yttringar i Sverige, under den tid rättegången mot Ahmed Rami var aktuell.

Att Bildt ville associera sig med den samling politiska uppviglare och stödjare av Hamas som samarbetat med jihadister och antisemitiska grupper är problematiskt, men det förvånade inte mig. Han är som han är. Tydligen har han oljevänner med makt?

Du vet ju hur Carl är:

http://www.dn.se/ledare/kolumner/du-vet-ju-hur-carl-ar

Permalänk | Anmäl #17 A-K Roth, 2011-08-23, 03:45